I går blev det en liten tur till stan för lite shopping och umgänge tillsammans med 5-åringen och min mamma. N behövde nya vårskor och en ny softshelljacka- den gamla ärvda var inte mycket att ha. Vi hade det riktigt mysigt, vi tre. N pratade en hel del precis som vanligt men han har så mycket eget för sig också...tittar och funderar, klättrar och balanserar, springer före och springer tillbaka...
Han gillar att smyga och det är roligt men lite olustigt ibland för han är så bra på att hålla sig undan...man skymtar en mössa här, ett ljust hår där...
Det är inte jättekul att gå i affärer så det är tur att N har så bra fantasi. Han kollar in saker, funderar, och gymnastiserar på allt som går...
Vi hittade de nya skorna på Intersport. Tre tänkbara fanns det och N provade alla och bestämde sig för ett par blå med grön sula! De var skönast! Och turligt nog var var de också billigast - nedsatta med 100 kr så de kostade bara 249 kr! Det tyckte jag var bra!
De nya skorna gjorde allt roligare! Det blev så lätt att springa och hoppa att det var helt otroligt! Flera ruscher var tvungna att tas för att njuta av de sköna. lätta skorna!
En ny jacka hittade vi också! Den fanns på H&M och var så fin med massa hajar på och skön inuti med mjuk fleece! Den var också billig och bra!
Efter allt gående hit och dit gick vi på konditori. N valde en brownie med grädde men tjuvtog små bett av min och mormors bitar också! På konditoriet var det fullt med folk - äldre och studenter som satt och diskuterade saker eller skrev på datorer. Och så fanns det ett barn där också! Ett barn som var i N:s ålder i sällskap med två äldre människor, kanske mormor och morfar? Det var roligt att se ett barn och höra en barnröst. Det är så ovanligt. Fast stan var full med folk så såg vi nästan inga barn, kanske ett eller två stycken till. Barnvagnar med bäbisar fanns några men inga barn som gick på egen hand. Det känns lite märkligt att det blivit så. Att barnen har försvunnit ur vardagslivet och är hopsamlade i sina institutioner istället.
Åh, vad jag känner igen den där känslan! Jag och min 3,5 åring är allt som oftast ensamma på så samma sätt, det är fullt med folk omkring oss, vi bor ju mitt i stan (Stockholm), men att hitta någon annan förälder med barn eller bara andra barn i hennes ålder är bra svårt. Ok, går man till en lekpark så visst, där finns det barn i mängder, det är förskolebarn som är där med sin förskola. Men förskolebarn i hennes ålder är generellt inte på allmänna lekplatser enligt de erfarenheter vi gjort. Utan det handlar om äldre barn, från 5 år och uppåt men allra vanligast med skolbarn som är där med sitt fritids. Var barnen i vår dotters ålder som går i förskola håller till om dagen är fortfarande en gåta för mig, avser då utevistelse (på många förskolor i stan saknas gård). Vi har en förskola precis på samma gata som vi bor på och går alltid förbi den om dagarna, där finns en gård men det är aldrig några barn ute och leker, och då går vi förbi dagligen och på olika tider, inte samma tider alltid....
SvaraRaderaOm man mot all förmodan råkar på ett annat barn i hennes ålder med vuxen ute är det mer regel än undantag att det barnet är sjukt och därför med sin förälder eller mormor/farmor/morfar/farfar just den dagen och inte på förskolan som vanligt annars. Nu har jag dock börjat förstå att på eftermiddagarna, som sisådär vid 14.00-tiden så kan man faktiskt råka på barn i vår dotters ålder när man är ute. Jag har reagerat vid att deras förälder, vad jag först trodde var deras mammor, var så otroligt unga. För vår dotter har det varit roligt att stanna en stund och leka tillsammans, det här har alltid varit när vi varit iväg på museum eller bibliotek och då har det också blivit naturligt att jag också pratat med deras "mammor". Men så fel jag hade i mitt antagande! De här "unga mammorna" har aldrig varit deras mammor har det visat sig. Det har istället alltid varit barnflickor/nannys. Barnflickorna hämtar barnen strax efter lunchen på förskolan och sen har de till uppgift att göra stimulerande och roliga aktiviteter med barnen och hålla efter dom tills föräldrarna kommer hem från jobbet på kvällen...
Ja, det är sorgligt! Intressant att höra om hur det är i Stockholm. Barnflickor och nannys...otroligt. Så staten bjuder först föräldrarna på nästan gratis förskola och så har de dessutom råd att anställa nannys - undrar om det går att dra av på rut? Men det går det säkert. Det låter lite sjukt på något sätt. Och så alla som inte har råd att göra såna här val - de får vackert acceptera förskola på heltid.
Radera