Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

fredag 27 februari 2015

Köttfärspiroger

I måndags kom 13-åringen hem från skolan och berättade att de hade gjort köttfärspiroger på hemkunskapen. De var riktigt goda tyckte han och idag är det fredag och då passar det bra att fixa till såna där piroger till familjen!

Pirogdeg:

3 msk matfett
0,75 dl mjölk
0,25 g jäst
1 krm salt
1 äggvita
2,5 dl vetemjöl

Fyllning:

0,5 gul lök
1 msk matfett
150 g köttfärs
2 krm salt
2 krm peppar
2 msk tomatpuré
1 vitlöksklyfta

Pensling:

1 äggula
0,5 msk mjölk

Värm matfett i en kastrull. Tillsätt mjölk och låt den bli fingervarm.
Smula ner jäst i en skål. Häll i degspadet och rör om.
Tillsätt salt, äggvita och mjöl. Spara äggulan till pensling. Arbeta till en smidig deg.

Sätt ugnen på 225 grader.
Skala och finhacka löken. Fräs den mjuk i matfettet i en stekpanna.
Tillsätt köttfärs och finfördela den tills den blir grynig.
Tillsätt salt, peppar, tomatpuré och pressad vitlök.

Arbeta degen smidig på bakbord. Dela i 4 delar.
Kavla ut varje del till en rund platta, ca 15 cm i diameter.
Fördela fyllningen på plattorna. Vik ihop och tryck ihop kanterna med en gafel.
Låt pirogerna jäsa i 15 minuter.
Pensla med äggula utrörd med lite mjölk.
Grädda mitt i ugnen i ca 15 minuter.


 
 

torsdag 26 februari 2015

Genussnöröjning!

Man pratar om snöröjning på tv:n. Närmare bestämt genussnöröjning. Det betyder att man börjar med att röja snö på gång- och cykelvägar och kring förskolorna. Kvinnor cyklar och går mer än män och kvinnor lämnar barn oftare på förskolan än vad män gör. Det är lättare att åka bil på snö än att gå eller cykla i snö. Man säger att det är viktigt att kvinnorna kommer fram till dagis. De ska lämna sina barn tidigt på morgonen och då måste de ta sig fram på cykelbanorna med sina små barn i vagnar och i cykelsitsar. Ja visst! Det är väl klart! Klart de ska komma fram på cykelvägarna och gångvägarna. Självklart! Men så kan jag inte låta bli att tänka lite mer. Jag försöker se alla dessa mammor och barn med vagnar och cyklar på väg, tidigt på morgonen, efter att ha klätt på sina små barn, matat dem, stoppat i dem i overaller och på med tjocka mössor och vantar och så iväg. Av med kläderna, puss och kram och hej då, vi ses senare. Och så på cykeln igen, eller trava iväg, mot jobbet. På vintern. När det har röjts snö. Jag försöker se framför mig denna ström av mammor och pappor och barn. 500 000 barn fraktas varje morgon iväg till förskolan. Vissa till fots, andra i vagn, några i cykel, andra i bil...En strid ström...På väg!

onsdag 25 februari 2015

Ett hajpat föräldraskap?

Idag kan man läsa om kvinnor och sjukskrivningar igen i tidningen. Det handlar om utbrändhet och kvinnor och om att bli rehabliterad på StressRehab. Där är 8 av 10 patienter kvinnor och snittåldern är 43 år. En kvinna som arbetar på stresskliniken tror att det har att göra med att kvinnor ofta har huvudansvar för hemmet. Vi jobbar mer och det har också blivit en hajp kring föräldraskap. Högpresterare vill också vara duktiga föräldrar. Det blir en för svår ekvation att få ihop. Och även om män och kvinnor delar på det praktiska hemarbetet så tar kvinnorna ofta ett betydligt större känslomässigt och socialt ansvar för barn och hem.

Så står det. Återigen handlar det om den där kombinationen - förvärvsarbete och hem och barn. Hur löser man det? Hur får man kvinnor att inte känna känslomässigt socialt och känslomässigt ansvar? Hur får man männen att känna mer? En pappamånad till? Mer heltidsarbete?

Hajp kring föräldraskap står det. Det låter konstigt. Hur kan föräldraskap vara hajpat? Eller ska inte föräldraskap vara hajpat? Hur hajpar man sitt föräldraskap när man jobbar heltid? Kan man det? Kan man hajpa föräldraskapet utan att finnas på plats? Eller är man frånvarande mellan 45 och, säg 55 timmar i veckan och så hajpar man på det värsta man kan de lediga timmarna? Det blir förstås jobbigt - även om man inte hajpar alls. Föräldraskap ska vara hajpat - det är viktigt. Att vara förälder är viktigt. Är det i själva verket inte förvärvsarbetet som är hajpat?

tisdag 24 februari 2015

Kvinnors och mäns sjukfrånvaro

Varje år står det i tidningarna om kvinnors sjukfrånvaro. Att den är högre än männens och ingen kan förstå varför och hur det ska kunna bli ordning på detta problem? Jag googlade runt för att se om verkligen inte någon har någon förklaring på mysteriet. Jag hittade en rapport från 2011 som heter Kvinnors och mäns sjukfrånvaro

I den här rapporten går man igenom :
- kvinnors och mäns sjukfrånvaro genom tiderna
- hur det är jämfört med andra länder
- varför det finns skillnader i sjukfrånvaro mellan män och kvinnor.

Här kan ni läsa om vad som kommer fram i rapporten! Intressant läsning tycker jag! (mina kommentarer i rött)

- Kvinnor står för mer av sjukskrivningarna än männen och har så gjort i 30 år, sedan början av 80-talet.
- Den obligatoriska allmänna sjukförsäkringen infördes 1955.
- Under 60- och 70-talen var det ingen större skillnad mellan kvinnors och mäns sjukskrivningar. Är inte detta märkligt? Varför kan det vara så? Vad är det som har ändrat sig sedan 60- och 70-talen?
- Man kan konstatera att kvinnor i alla europeiska länder har högre sjukfrånvaro än männen förutom i Tyskland. Högst sjukfrånvaro har kvinnorna i Danmark, Norge och Sverige. Tyskland, Frankrike och Storbritannien har lägst andel sjukskrivna kvinnor. Är det inte konstigt att kvinnor i just de länder som är dagisälskare och där de flesta kvinnor yrkesarbetar är mest sjuka? Hur kan det vara så? Är det inte konstigt att kvinnorna är som minst sjukskrivna i just Tyskland? Där har man sambeskattning för de som önskar, skatt efter försörjningsbörda och en hel massa hemmafruar - 40 % tror jag att det rör sig om. Konstigt att det blir såna skillnader.

Kvinnor i Sverige har sedan lång tid haft ett högt arbetskraftsdeltagande. Under 60- och 70-talen deltog drygt hälften av alla kvinnor i arbetslivet. På 70- och 80-talet ökade kvinnornas arbetskraftsdeltagande från att ha varit 65 % av männens till 90 %.

Det är svårt att fastställa orsaken till det höga arbetskraftsdeltagandet i de skandinaviska länderna. Det kan bero på:
- avskaffandet av sambeskattningen 1971 - ökade ekonomiska drivkrafter att arbeta? En intressant jämförelse är att gifta makar i Tyskland kan välja på att sambeskattas.
- under 70- och 80-talen byggdes barnomsorgen och föräldraförsäkringen ut i Sverige - saknar motsvarighet i Europa. Kan ha varit en reaktion på ökad efterfrågan och en bidragande faktor till arbetsutbudets utveckling.

Man skriver om överutnyttjande av sjukskrivning. Det har visat sig att kvinnor värderar tid mer än pengar - alltså att de kan tycka att priset för sjukskrivningen är värt att få mer fritid.
Man diskuterar hur man kan stävja överutnyttjande genom till exempel krav på sjukintyg av läkare.

Kvinnor utför mer av hushållsarbetet än män. Kvinnor ägnar sig mer än dubbelt så mycket åt hushållsarbete som männen. Kvinnor och män delar mer lika på hemarbetet nu än förr men det beror inte på att männen gör så mycket mer utan att kvinnorna gör mindre. Fler kvinnor arbetar heltid men ändå utför de lika mycket hushållsarbete som förut. Kanske blir de sjuka pga av detta?

Närvaro av barn verkar olika på män och kvinnor. Mindre sjukfrånvaro för män och ökad risk för sjukfrånvaro för kvinnor.

Arbetsmarknaden är könssegregerad och det kan ha betydelse. Men kvinnor har varit sjukskrivna mer i alla typer av arbeten. Det är alltså något annat än segregerad arbetsmarknad som orsakar problemen.

Sen kommer vi till den tunga biten:

Barn konkurrerar med engagemanget i arbetslivet. Det gäller i synnerhet kvinnor.
Kvinnor tar mest av föräldraledigheten.
Kvinnor dubbelarbetar i högre grad än män. Det blir då viktigare att kvinnan håller sig frisk. Hon kan investera i sin hälsa genom att vara sjukskriven. Detta pågår under lång tid.
Mammorna är tillsammans mer med sina barn än vad papporna är och kan då lättare bli smittade.

Kvinnor med hemmaboende barn mer sjukskrivna än män med hemmaboende barn.
Perioden före första barnets födelse är skillnaderna mellan mäns och kvinnors sjukfrånvaro små.
Under graviditeten ökar kvinnornas sjukskrivningar. Toppen är under sista graviditetsmånaden.
Under barnets första levnadsår är kvinnorna inte sjukskriva särskilt mycket men det beror förmodligen på att kvinnorna då är föräldralediga.
Efter barnets första födelsedag stiger kvinnornas sjukskrivningar brant för att komma upp i det dubbla jämfört med männens när barnet är 2 år gammalt.
Skillnaden finns kvar när barnen är 15 år.
Betydelsen av barn är stor när det gäller könsskillnader i sjukskrivningar i hushållen.

Avslutande slutsatser:
I länder där kvinnor har ett högt arbetskraftsdeltagande har kvinnor hög grad av sjukskrivning.
Kvinnor har en svagare förankring till arbetsmarknaden och är känsligare för konjunkturnedgångar.
Kvinnor utför mer hushållsarbete än männen och har samtidigt ökat sitt deltagande på arbetsmarknaden.
Kvinnor arbetar mer heltid än tidigare.
Kvinnor skattar sin hälsa som sämre än tidigare.
Kvinnor anser sig ha psykiskt ansträngande arbeten i högre grad än förr.
Kvinnor blir sjukare än männen när första barnet har blivit 1 år och skillnaden kvarstår till barnet är 15 år.
Kvinnor verkar prioritera familjelivet högre än arbetet. Att de tar ut mesta delen av föräldraledigheten tyder på det.
Kvinnor kanske förebygger sjukdom genom att sjukskriva sig eftersom det är viktigt för familjen att de håller sig friska.
Högre utbildning innebär lägre sjukskrivning för män men inte för kvinnor. Högutbildade kvinnor kanske också prioriterar barn framför arbete och upplever att de slits mellan två krav.

Trots en aktiv familjepolitik med förbättrade möjligheter att vara föräldraledig och ökade incitament för pappor att vara föräldralediga finns det en ojämlikhet mellan könen både vad gäller löner och sjukfrånvaro.

Hur ska framtida politiska beslut kunna förändra denna obalans?

Ja, det är den avslutande frågan. Hur ska det gå till? Förmodligen kommer man att rikta in sig på mer vikta föräldradagar åt pappan. Men man skulle ju kunna vara radikal och sänka arbetstiden för papporna så att de kan jobba mer hemma och samtidigt höja arbetstiden för mammor så att de verkligen inte hinner dubbelarbeta. De verkar ha så svårt att avhålla sig. Det kanske kan fostras bort genom lite mer aggressiva metoder? Närå, ett sätt skulle ju kunna vara att släppa kvinnor och män fria och tillåta frivillig sambeskattning (i kombination med lite andra åtgärder som man praktiserar i andra länder) och se vad som händer. I Tyskland kör man ju så och det verkar ju funka! Kunde vara värt ett försök kanske?

måndag 23 februari 2015

Vad vill vi ha för våra barn?

Jag läser en debattartikel som handlar om att dåliga förskolor ger sjuka barn. Den är skriven apropå det förslag några fp-människor (bla Jan Björklund) kom med angående att samhället ska ställa upp med dagvårdare som kommer hem till det sjuka barnet så att föräldrarna slipper vabba. I debattartikeln förs det fram att på funktionella förskolor blir barnen inte sjuka och därför behöver inte föräldrarna vabba. Funktionella förskolor utmärks av små barngrupper, bra lokaler, en stabil personalgrupp och mycket utevistelse samt goda rutiner för hygien. På dysfunktionella förskolor blir dock barnen alltid sjuka. Man ska förebygga istället för att plåstra efteråt. Skribenten vill att hennes skattepengar ska gå till att se till att problemen inte uppstår - alltså satsa mer på förskolan så att kvaliteten blir så bra att barnen inte blir sjuka. Så här står det: "För hur kan det komma sig att vi har råd att anställa barnskötare att ta hand om de sjuka barnen när vi inte har råd att anställa barnskötare att ta hand om de som är friska?"

Texten är sympatisk och så lätt att gilla. Det är klart att vi ska ha bra förskolor tänker man. Det är väl klart att kvaliteten ska vara så bra att barnen mår så bra som det bara går. Men få tänker vidare. Jag kan aldrig låta bli tyvärr...Jag tänker att kanske borde man backa lite till, ända ner till själva botten av problemet.

Tror någon att det är av elakhet barngrupperna är stora? Jag tror faktiskt inte det. Jag tror att det är för dyrt helt enkelt. Pengarna räcker inte till mer än det vi får.

Man ska förebygga genom att göra förskolan bättre. Jo, men om man nu skulle göra det - vad kostar det? Var kommer pengarna ifrån? Vem är det som ska betala? Genom skattehöjningar? Kan vi ha högre skatt? Vi har  ju redan högst i världen. Kanske ska föräldrarna betala mer. Nja, det är det nog ingen som vågar sig på. Då skulle folk börja fundera på om de verkligen ville lägga pengarna på barnomsorg eller välja tiden istället. Då raseras själva fundamentet i samhället - arbetslinjen - som är så omhuldad av alla partier från blått till rött. Och om folk skulle få betala mer - då rimmar det illa med det höga skattetryck vi redan har. Man kan inte BÅDE ha hög skatt och höga avgifter. Det är två system som går tvärtemot varandra.

Den avslutande frågan är intressant. Hur kan man ha råd att anställa avlönade dagvårdare när man inte har råd att anställa barnskötare för att ta hand om friska barn? Ja, det kan man undra. Det är ju helgalet. Men man kan också fråga: hur kan det komma sig att man har råd att lägga så mycket pengar på att ta hand om barn som vi gör i Sverige när man inte har råd att låta de föräldrar som vill ta hand om sina barn i sina egna hem på heltid så länge de tycker är lämpligt göra det? Så långt vill jag backa. Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till att betala en förskola jag inte vill vara med och använda mig av! Jag vill att mina skattepengar ska gå till att vi kan få ta hand om våra barn så som vi tror är bäst. Jag tror nämligen att förskola inte alls är bra för barn. Jag tror att bemannade hem ger friska barn. Bemannade hem orsakar inget vab över huvud taget! Det innebär inga belastningar på arbetslivet alls! De som jobbar kan jobba och de som är hemma med sina barn kan lika gärna ta hand om dem om de skulle bli sjuka!

Jag säger inte att alla måste ta hand om sina egna barn. Det är säkert många som tycker det är trist, ointressant och jävligt jobbigt att ta hand om sina ungar och som även om det fanns valfrihet hellre skulle lägga ut fostran på entreprenad. Men om de som ville fostra barnen i hemmet fick det - då skulle kanske arbetslivet löpa smidigare, folk bli friskare, förskolan avlastas lite och kanske kunna bli bättre och framför allt -  barnen må bättre! Men så långt får vi inte backa! Då blir det lite farligt!

söndag 22 februari 2015

Sportlov!

Då var sportlovet slut! Mysiga dagar! Det började med snö och slutade i vår!
De första dagarna byggde vi snögubbar och åkte skridskor och bob.
 
Vi var i badhuset en dag! Alltid lika roligt att hoppa och dyka och simma. Den här gången tränade barnen mest på att simma ner till botten och hämta upp ringar. 13-åringen, 11-åringen och 8-åringen klarade av det allesammans! 8-åringen var mest förtjust i det och fick aldrig nog. Han tog sig ner de där 4,5 meterna många gånger i sträck och jag fattar inte riktigt hur han orkade! Men det gjorde han! Vi var på freerunningkurs tre gånger också! De två äldsta barnen är ledare och två yngre är med och tränar! Nu fick även de minsta vara med. Minstingen fick visserligen bara testa när själva kursen var slut men det var så roligt att få rusa runt och prova alla mattor och trampetter en stund!
Vi var och shoppade en dag. Åkte till en galleria och fyllde på strumpor och joggingbyxor och t-shirtar och sånt. Vi åt kinabuffé och det är något alla gillar skarpt.
 

13-åringen som gillar att laga mat testade att göra crème brûlée. Han fixade det helt på egen hand och det blev riktigt gott!
Vi ritade massor och 11-åringen började rita av fotografier. Det var lite lurigt att försöka strunta i detaljer och koncentrera sig på det väsentliga. Här har han ritat av en husrad från ett fotografi vi tog i Frankrike i somras.
I går upptäckte vi att snödropparna kommit fram! Snön har smält bort på gatorna och mycket av gräsmattan är snöfri. Det är vår i luften och det är härligt!  

Men nätterna är kalla och varje morgon har vi tänt en brasa i spisen. Det är ett mysigt sätt att börja dagen på - värma sig framför elden på ett fårskinn och meditera lite över vad man ser i de dansande eldslågorna.
Nu är lovet alltså slut! Fina dagar tillsammans med alla barnen! Härligt att vara tillsammans hela dagarna och vara fri från schemalagda aktiviteter. Bara vara tillsammans...Kunna göra roliga saker tillsammans fast det är vardag...
 
 
 
 
 
 
 
 
 

tisdag 17 februari 2015

Barnkonventionen - artikel 9

Barnkonventionen ska bli lag i Sverige. Det låter ju jättebra. Jag undrar bara om man verkligen kommer att följa konventionens artiklar. Den här till exempel, artikel 9, kommer man att låta barnens vilja råda? Skulle inte tro det.
 
"Barnet ska inte hållas åtskilt från sina föräldrar mot sin vilja, utom när det är för barnets bästa." 


söndag 15 februari 2015

Låt barn vara barn!

Regeringen och Fp har kompromissat om det där med betyg i 4:an. 100 skolor ska får ansöka om att dela ut betyg redan i 4:an. Sen ska de se hur det faller ut. Jag har inte funderat så mycket på vad jag tycker. Vet inte riktigt. I sig tycker jag att betyg är bra. MEN betyg är liksom sista steget i en lång kedja. Och det är det onödigaste steget. Men om kedjan funkar så är det ett bra steg. Tycker jag. Om ni förstår hur jag menar. Om undervisningen funkar bra. Om läraren gradvis bygger upp elevernas kunskaper, synliggör hur det går till, ger gott om tillfällen till repetition, kollar upp att alla hänger med kontinuerligt och testar det som lärts in på sätt som funkar bra med elevernas ålder så att eleverna själva ser att de förstått...då tycker jag att betyg kan vara ett bra sätt att kommunicera ut det som är uppenbart - ett bevis på att "det här kan jag". Det är ett bra sätt att meddela hem hur det går för barnet. Men då måste undervisningen funka och då måste betygskriterierna vara så oluddiga som möjligt.

Jag snubblade på Malena Ernmans fb-status där hon skriver om betygen. Hon tycker inte att det är bra med betyg tidigt. Hon menar att man slår ut barnen, gör dem ledsna och att barn ska få vara barn. Kommentarerna har rasat in och folk verkar vara uppdelade i två läger. För eller emot. Många som är emot skriver just det att "låt barnen vara barn".

Jag tänker lite på det där med att låta barn vara barn. Jag tycker också att barn ska få vara barn. De ska inte behöva bekymra sig för mycket. De har så mycket att fundera över ändå, med kompisar och sånt.

Men jag tänker att folk är lite blinda på något sätt. Betygen blir någon slags symbol för att lägga på något på barnen som gör att de inte kan vara barn i tillräcklig grad. Men om vi öppnar ögonen. Låter vi verkligen barn vara barn?

- När barn som bara är 1 år (2 år, 3 år osv) gamla tillbringar heltid och ibland mer därtill på förskolan? Är det att låta barn vara barn?'
- När vi tycker att det är ok att lämna barn till förskolan eller fritids redan från kl 6 på morgonen? Är det att låta barn vara barn?
- När vi tycker att nattis, kvällis och helgis är en fin samhällsservice, ett måste för att ensamstående ska kunna sköta sina jobb? Är det att låta barn vara barn?
- När vi tycker att det är helt ok att skolbarn inte går hem efter skolan utan fortsätter "arbetsdagen" på fritids i stora barngrupper, i institutionsmiljö med väldigt få vuxna? Är det att låta barn vara barn?
- När vi tycker att det är helt ok att barn som bara är 9, 10, 11, 12 osv år går hem efter skolans slut till hem där det inte finns någon vuxen? Är det att låta barn vara barn?

I det här sammanhanget tycker jag att betygen är en liten droppe i havet. Det spelar ingen roll egentligen.  Skulle vi verkligen ha en känsla för vad det är att vara barn - om vi verkligen lät barn vara barn - skulle nog barnen tåla att få betyg tidigare än nu. Men barndomen är så nedmonterad att vi måste klamra oss fast vid varje litet yttre tecken på att barn är barn.

fredag 13 februari 2015

Rakt in i hjärtat...

I går gick sista avsnittet i tv-serien Rakt in i hjärtat. Det var en rörande serie och varje gång fick jag tårar i ögonen. Jag blev så berörd av de små barnen och den kamp de och deras föräldrar fick gå igenom. Jag blev så ledsen för deras skull och rädd ... så mycket kan hända i livet, så lite man vet...Sista programmet var fint att se - att det hade gått så bra...

Men jag kunde inte låta bli att bli ledsen av andra anledningar än själva sjukdomarna. Varje avsnitt har så tydligt visat för mig vad som är normalt, hur det är normalt att tänka, vad det är att vara förälder och barn...I varje program har föräldrarna uttryckt att de är ledsna för att syskonen till de sjuka barnen inte kan gå i förskola, att de skulle vilja att de sjuka barnen blev friska nog att kunna gå i förskola. Jag förstår inte riktigt. Jag hör en mamma säga att hon längtar efter att hennes lilla sjuka son ska kunna börja gå lite på dagis. Hon vill ha det normala livet. Jag försöker föreställa mig. Jag tror och hoppas att jag skulle längta till att barnet blev friskt nog att leva vanligt, med mig, vara ute med mig, leka med mig, kanske få ett syskon, vara i en lekpark ibland, hälsa på någon släkting, kanske gå till öppna förskolan och träffa andra barn (fast det finns väl kanske bara bäbisar där nu för tiden)...Jag tänker att jag skulle vara så glad över att jag fått så lång tid tillsammans med mitt barn utan att blanda in förskola, ha glatt mig över slöa morgnar och stressfria eftermiddagar, Jag tänker att förskolan har tagit sig rakt in i folksjälen, rakt in i hjärtat på folk.

onsdag 11 februari 2015

Kroppkakor!

Vi brukar titta på Mästerkocken tillsammans i familjen och i år var det ju en kille som var så bra på att göra kroppkakor. Barnen blev nyfikna på vad det var och vi vuxna blev sugna på just kroppkakor. Det var väldigt längesen vi åt såna. Närmare bestämt åt vi det senast när vi var på Öland på semester för snart 17 år sen. Idag var det dags i alla fall! Jag gjorde kroppkakor! Det var lite jobb men inte svårt och det blev väldigt gott.


måndag 9 februari 2015

Du kan bli mer lönsam lilla vän!

Folkpartiet kom igår med ett nytt, fräscht förslag för att göra våra liv mer effektiva, hjälpa oss att lägga våra livspussel ännu mer effektivt...och se till att livet löper på lite mer rationellt och smidigt. Det handlar om att det är både opraktiskt och olönsamt med sjuka barn. Föräldrarna får vabba eller vobba och det är stressigt och obehagligt för dem. Det blir störningar på arbetsplatserna och irritation bland kollegorna. Det är dessutom väldigt dyrt - 5 miljarder om året kostar vabbet.
 
Men det går att lösa detta problem! Det kryllar ju av arbetslösa och många av dem är vettiga och kapabla människor som mycket väl kan passa sjuka barn. Man kan koppla dem till förskolorna och ha folk där som är beredda att rycka ut och passa sjuka barn i hemmet så föräldrarna kan gå till sina jobb som vanligt. Detta är mycket smart - mängder av jobb kommer att skapas och löner kan betalas ut och skattepengar kan betalas tillbaka. Det enda problemet är att folk på a-kassan kommer att bli lite mer arbetslösa. Fast de kan väl alltid bli dagvårdare för alla sjuka barn? Så något riktigt problem är det ju inte.
 
Så utvecklingen kan gå framåt. Livet kan bli mer strömlinjeformat. Barnen tänker kanske någon? Vad tycker de? Sjuka barn har ju en tendens att just vara sjuka och ofta både lite ledsna och extra kinkiga. Det är då de gärna vill sitta i mammas eller pappas knä. Det är då de behöver närhet och omsorg lite extra. Fast, det är klart, varför skulle inte barnet tycka att det var helt ok med en helt okänd dagvårdare som dyker upp i hemmet? Det är ju både effektivt och smidigt. Det måste väl var och en inse?

Barnkonventionen - artikel 31

Det är mycket prat om barnkonventionen nu. Barnen i skolan utbildas i det. De får se på filmer och göra teaterspel, rita teckningar och sånt där. Jag är så fascinerad. I Sverige bryter vi mot många av barnkonventionens artiklar. Men ingen verkar se det. Ingen verkar bry sig. Eller tänker man på ett helt annat sätt. Tänker också på de små barnen. Hur vet vi vad de tycker? Vad de vill? Vad de känner? Vem ska vara deras tolkar? Tyda deras behov? Svara på deras signaler?
Bilden blev rätt ful och bokstäverna är lite skeva. Men det får ni ta. Någon gång när jag för mer tid kanske jag ritar om den och försöker få till det lite bättre. Men den får vara kvar tills vidare. De där två barnen som anses kapabla att förstå barnkonventionen kan få ha sitt tysta samtal där på förismattan. Ingen vet vad de tycker egentligen. Och det är som det ska för ingen lyssnar i alla fall. Och om någon skulle lyssna och tänka själv så kan man ju alltid vrida det åt ett annat håll ändå. 

lördag 7 februari 2015

Birger Schlaug ryter ifrån!

Jag läser ett inlägg på Birger Schlaugs blogg http://schlaug.blogspot.se/2015/02/hur-mycket-forlorar-du-pa-barnen-idag-da.html. Schlaug skriver om att vi i vårt samhälle priorieterar pengar mer än våra barn. Han börjar med att berätta om vabbandet och menar att man faktiskt inte förlorar något på att vabba utan däremot vinner en massa - tid med sitt barn. Schlaug tycker sig ha märkt att höginkomsttagare verkar prioritera bort barnen mer än vad de som tjänar mindre gör.

Schlaug skriver också om hur samhället har pushat föräldrarna att arbeta mer genom att införa maxtaxan. Den sporrar föräldrarna att arbeta mer och lämna bort sina barn mer.

Schlaug tycker att man ska införa maxtid på dagis och att föräldrar borde stimuleras att arbeta deltid istället för heltid genom att höja grundavdraget rejält och istället höja skatten på den del av inkomsten som ligger över genomsnittet. Schlaug tycker att människor istället kan arbeta när de är äldre än 65 år för att kompensera för bortfallet av arbetade timmar.

Jag tycker det är jättebra att någon pratar om vilken skev syn vi har på barn och samvaron med våra barn. Jag tycker också att föräldrar ska uppmuntras att vara tillsammans med sina barn och inte som nu, hindras på alla sätt - både genom lock och pock. Men jag tycker att Schlaug träffar lite vid sidan om. Han är också inne på att det är någon annan som ska bestämma, göra upp ramarna för hur det ska fungera. Jag tror att det är jämställdhetstanken som ligger där och spökar. Det är därför han pratar om deltid. Och jag antar att han menar att båda föräldrarna ska jobba deltid. Det låter ju jättebra men det kanske inte funkar riktigt ändå. För vissa ja, men inte för alla. Det lugnaste är kanske om familjerna får chansen att själva bestämma hur omsorgen om deras barn ska gå till.

Så här kommenterade jag på hans blogg:

"Tycker det är jättebra att du visar på vilken skev syn vi har på barn och pengar och prioriteringar. Men jag tycker att du drar fel slutsats när det gäller skatten! Alla kanske inte vill dela lika mellan föräldrarna - alltså två deltider. För vissa kanske det passar bättre att en förälder jobbar och en är hemma. Alla har så olika typer av jobb. Alla som tjänar mycket har inte strävat efter sin höga lön för att bli rika - utan för att kunna ta hand om sin familj. För barnens skull och för familjefridens skull tror jag att den "rätta" vägen att gå är att börja ta hänsyn till försörjningsbörda samt räkna ihop inkomsterna som kommer in i familjen. Då kunde man börja låta folk betala för den omsorg de vill ha - betala för förskoleplatser eller bekosta "vård i hemmet" på det sätt som passar familjen bäst.

Barn ska inte behöva stressa under sina första år i livet. De borde inte behöva fraktas hit och dit. De borde få anknyta ordentligt till sitt hem, sina föräldrar och sina ev syskon och inte som nu tillbringa merparten av sina vakna timmar skilda åt från sin familjeflock. Sedan tycker jag också att man ska fundera över hur våra äldre barn har det. Är det verkligen så bra för barn på lågstadiet att tillbringa eftermiddagarna på fritids? Borde de inte få vara i sina hem, med en av sina föräldrar, ev syskon, sina egna saker, kunna välja själva vad de vill göra, vila...Och de ännu äldre barnen som sitter ensamma eller är tillsammans med kompisar på eftermiddagarna. Ett land som tycker att det är ok att barn som är 10, 11, 12 osv år - fortfarande omyndiga kommer hem till tomma hem eller umgås med jämnåriga i hem som är obemannade...Tror inte att det är ett dugg bra. Barn och ungdomar behöver närvarande vuxna - närvarande föräldrar. Och närvarande kan man bara vara när man är tillsammans fysiskt."

torsdag 5 februari 2015

Lite sjukliga och lite engelska

Det är fredag! Det känns väldigt bra! Vi är lite krassliga. De stora barnen var hemma i början av veckan och nu är det ett litet barn hemma istället. Och jag känner mig lite krasslig. Ont i huvudet och ont i kroppen och ont i halsen. Jag är glad över att jag är hemma och slipper lämna stora barn ensamma hemma hela dagarna och jag är glad över att jag är hemma så jag slipper att vabba. Och det känns bra att inte behöva sjukskriva sig själv också. Fast trist är det med sjukdomar. Det blir segt.

Jag och 11-åringen gör lite extra engelska varje vecka. Det har vi gjort den här veckan också. Han har ju läst engelska i skolan i 1,5 år nu och så har vi jobbat med en gammal lärobok - Hello England - jättebra - sök på bokbörsen - den kanske finns där! Den började man med i 5:an på 40-talet. Vi har hunnit göra 25 texter. Vi jobbar inte så fort för vi har inte bråttom. Jag vill bara ge honom en stabil grund att stå på, försäkra mig om att han får med sig alla grammatiska moment och får träna på dem tillräckligt. Hittills har han lärt sig - obestämd artikel, I am, you are osv, bestämd artikel, frågeorden what, where, why, substantivens pluralbildning på -s och -es, presens av be, presens av have, there is, there are, presens av huvudverb, personliga pronomen, klockan, räkneord 1-20, förenade possessiva pronomen, sin, sitt, sina, progressiv form i presens, konsonantfördubbling, have = dricka, äta, of i måttsuttryck, veckans dagar, ordföljd, do i frågesatser, demonstrativa pronomen, månader och årstider. Det är ganska mycket på 25 texter, halva 5:ans årskurs från förr i tiden. Och det som är så bra är att det som har lärts ut tidigare aldrig släpps utan kommer tillbaka och repeteras igen och igen.

Igår jobbade vi med en text som var skriven i jag-form. Den handlade om en elevs dagliga rutiner med frukost och så vidare. Efter att texten var läst och genomgången skulle man ändra om i texten så att alla predikat (ja, man väjde inte för de svåra orden) hamnade i 3:e person singular. Sonen börjar bemästra dessa grammatiska ord och när han inte kommer ihåg berättar och visar jag igen. I alla fall, det var en riktig toppenövning att ändra en jag-text till en han-text. Sonen fick träna både på de där 3:e person-s:en och på vad som händer med pronomina.

Här är texten:

What I do every dag

I Wake up at seven o'clock every morning. I lie in bed a few minutes before I get up. I wash my hands, and my neck. I never forget to brush my teeth. Then I dress and comb my hair. At twenty minutes past seven I go downstairs and have breakfast. For breakfast I usually have porridge and milk and some bread and butter. After breakfast I put on my cap and coat, take my books and go to school. I walk or cykle to school, but some pupils come to school by bus or by tram. When I get to school, I take off my cap and coat and hang them in the corridor. Then I go into my classroom, and sit down in my seat. Now the master comes in, and lessons begin. School is over at three o'clock and I go home. In the evening I do my home-work. Sometimes I go to the Cinema or play with my friends before I go to bed at nine o'clock.

Sedan ska man alltså byta ut alla I mot he eller Tom.

Sedan följer en talvöning:

1. What time do you wake up in the morning?
2. When do you have breakfast?
3. What do you usually have for breakfast?
4. What do you do after breakfast?
5. How do you come to school?
6. Where do you hang your cap and coat?
7. What time is school over?
8. When do you do your homework?
9. How many times a week do you go to the Cinema? (!)
10. What time do you usually go to bed?

Sedan följer andra övningar:

Sätt in prepositioner (at, by, for, in, into, past, to) i meningar:
1. Bob wakes up ....halv.....six.
2, His room is....the first floor.
3, He has breakfast....the diningroom.
4, .....breakfast he has porridge and milk.
5. He goes....school....eight o'clock.
6. Some pupils come.....school ....bus.
7. We go ....to our classroom.
8. School is over .....three o'clock.
9. ....the evening I do my home-work.
10. Sometimes I go ....the cinema.

Sedan ska man bilda frågor som passar till givna svar:

Where....                           He is home.
How....                              He is very well, thank you.
Can...                                No, I can't find them.
What....                             His name is Teddy.
Where does                       My sisters lives in that house.
Where....                           It is in my room.
What colour...                   It is red.
What shape....                   It is round.
When....                             In the afternoon.
What....                             It is just one o'clock.

Slutligen kommer översättningsmeningar:
1. Mary vaknar klockan halv 7.
2. Hon stiger upp en kvart i sju.
3. Hon tvättar händerna (sina händer) och ansiktet (sitt ansikte).
4. Sedan klär hon på sig och kammar håret (sitt hår).
5. En kvart över sju äter (har) hon frukost.
6. Till frukost äter hon skinka och ägg.
7. Ibland dricker hon en kopp te.
8. Hon tycker mycket om te (te mycket).
9. Efter frukosten (frukost) tar hon sina böcker och cyklar till skolan.
10. Många av hennes skolkamrater kommer till skolan med buss.
11. När hon kommer ("komma" här - get) till skolan, går hon in i klassrummet.
12. När läraren kommer in, börjar lektionen.
13. Idag är första (den första) lektionen engelska.
14. Fru Brown undervisar i (översätts ej) engelska i Marys klass.
15. Hon talar engelska mycket bra, och hennes elever tycker om henne.
16. Klockan tre cyklar Mary hem från skolan.
17. På eftermiddagen läser (gör) hon sina läxor.
18. Klockan sju äter familjen kvällsmat.
19. Ibland går Mary på bio med sina vänner.
20. Mary måste lägga sig före klockan tio.

Så här ungefär ser lektionerna i engelska ut i min gamla bok. Jag tycker det är så bra! Allt gås igenom mycket noggrant och man jobbar från alla håll. Det är både text, tal, luckor och översättning. Prepositionerna som finns i ursprungstexten kommer åter i luckuppgiften och i översättningsövningen. Man får många chanser att förstå. Den här texten är dessutom någon slags uppsamlingstext - här tas alla grammatiska moment upp som man hittills jobbat med. Jag tänker ibland att har man bra läroböcker som man följer då försäkrar man sig om att eleverna får lära sig det de behöver. Lärarens personliga pedagogiska förmåga blir lite mindre avgörande - alla som undervisar kan göra det good enough om man har en riktigt bra bok att följa. Sen måste läraren förstås behärska det som ska läras ut för att kunna förklara ordentligt men det blir ändå mindre sårbart än det är nu. Som jag uppfattar det är skillnaderna enorma mellan olika lärare, olika lärarlag, olika skolor...För mycket lämnas åt lärarens åsikter, skolans kultur, lärarlagens vilja...slumpen...tänker jag ibland.

onsdag 4 februari 2015

Liberala kvinnor!

Jag lyssnar på Gulan Avci. Hon debatterar med Ebba Busch Thor om vårdnadsbidraget. Det är intressant att lyssna på argumenten. Den liberala kvinnan (Gulan) låter så oliberal på något sätt. Eller så har jag missat vad det är att vara liberal.

Försöker urskilja argumenten:

1. Vårdnadsbidrag innebär att kommunerna får ge ett skattesubventionerat bidrag på 3000 kr till föräldrar med barn mellan 1-3 år. Föräldrar får gärna vara hemma men Gulan vill inte vara med och betala skatt för det. Nehej, och jag vill inte vara med och betala skatt för att föräldrar ska kunna lämna sina barn på förskolan. Det var visst lite mer än 3000 kr/mån också. Gulan vill bestämma vad folkets skatter ska gå till. Hon bestämmer att skatt till förskola är ok men skatt till hemmabarn inte är det. Viss barnomsorg duger och annan inte. Vad föräldrarna själva tycker är inte intressant.

2. Över 90 % av de som tar ut bidraget är kvinnor. Då blir det inte ok. Om det hade varit 50 % män hade det nog varit mer ok tror jag. Men kanske inte ändå. Kanske det är så att kvinnor vill vara hemma mer än män vill det. Gulan tycker inte att det är ok. Många  (ca 7000) kvinnor får inte vilja samma sak. Då blir det ojämställt. Tycker Gulan. Vad kvinnorna själva vill välja är inte intressant.

3. Kvinnor med utländsk bakgrund, lågutbildade kvinnor i socioekonomiskt utsatt situation är överrepresenterade. Kanske har utländska kvinnor en annan syn på barn än vad svenska kvinnor har. Kanske är de vanan vid att mammor tar hand om sina barn själva i hemmen? Kanske är det bra? Kanske känns det bra att få ta hand om sina barn, vara tillsammans med dem mycket när de är små när man kommer till ett nytt främmande land? Men Gulan tycker inte det är bra. De kvinnorna ska hindras från att ta hand om sina barn eftersom de känner fel. Lågutbildade kvinnor är heller inte något att bry sig om. Det är särskilt dåligt för dem att vara hemma hos sina barn. Det är bättre för dem att gå ut och jobba i sina lågutbildade branscher än att ta hand om sina barn. Tycker Gulan. Men kanske känns det mer meningsfullt att vara med sina egna barn än att jobba med ett ointressant, tungt, trist jobb? Jag tycker det är roligare att vara med mina barn än att jobba med mitt intressanta, roliga jobb jag hade innan jag fick barn. Jag är högutbildad och hade gärna tagit emot vårdnadsbidrag om jag hade bott i rätt kommun och inte som nu i en s-kommun. Men Gulan vet. Särskilt sårbara kvinnor (om de nu är det) måste särskilt fostras så de gör rätt. Som Gulan vill.

4. Det är synd om barnen som måste gå hemma med föräldrarna och inte får ta del av den pedagogik som förskolan kan ge. Hur vet Gulan att det är synd om barnen? De kanske har det jättebra! De kanske har en mamma som gillar dem jättemycket och pratar med dem och gullar med dem jättemycket. De kanske har släktningar, vänner de träffar? De kanske gör jättemycket roliga saker. Har hon frågat dem? Och hur vet Gulan att man lär sig språk bäst på förskolan. Är det verkligen små barn som är bäst på att lära ut språk till varandra? Två 1-åringar sitter och dadar till varandra! Det låter mycket utvecklande - not! Det finns forskning som visar att barn som lär sig sitt eget modersmål ordentligt har ett försprång att lära sig andra språk senare. Och om man verkligen vill att mödrar och barn ska lära sig svenska ordentligt finns det andra alternativ. Ordna mamma-barngrupper och försök integrera svenskar och invandrare. Vore kul att få lära känna de nya invånarna för oss svenskar och roligt för dem att få lära känna oss som bor här - tillsammans med barnen!

4. Vi ska främja arbetslinjen i första hand. Arbeten är viktigare än barn. Det vet Gulan. Ungdomsarbetslösheten är stor - och det är nog inom de lågutbildades bransch - kanske kunde ungdomar ta över såna jobb medan mammorna ägnar sig åt det som faktiskt är viktigare för mammor- ta hand om barn. Tycker jag! Fast jag vill inte bestämma det utan skulle önska att alla mammor och pappor fick känna efter vad som kändes bäst. Men Gulan vill bestämma.

5. Reformen har inte varit lyckad för det är så få som har använt den. Kanske beror det på att bidraget är så lågt. Det är dyrt att vara hemma. Det är svårt att klara sig på en lön eftersom alla politiker tycker som Gulan. Att föräldrar inte ska få ta hand om sina barn. Därför tar de från oss så mycket pengar så vi inte har råd att leva på en lön. För att hindra oss från det vi vill. Om nu någon kommer ihåg att de vill det förstås. Kanske kunde man öka bidraget? Göra det lite mer likt dagisbidraget (mer än 10 000 kr/månad) - då skulle man få se om det var lyckat eller inte. Tror jag.

Jag konstaterar att liberala kvinnor vill bestämma mycket över andra. De vet bäst. Vanliga kvinnor är lite dumma i huvudet och de måste omedelbart fostras så de skärper sig.

måndag 2 februari 2015

Inlåst!

Idag talade S om att de tänker ta bort vårdnadsbidraget och Fp meddelade att de tänker stötta S i detta. Annika Strandhäll berättar att "vårdnadsbidraget är ju en väldigt ineffektiv åtgärd, som också har inneburit en inlåsningseffekt för väldigt många kvinnor".

Jag vet inte vad hon menar med "ineffektiv" riktigt. Om någon som vill vara hemma med sina barn får möjlighet att vara det tack vara vårdnadsbidraget kan vara det - då är det väl effektivt? Men hon kanske inte menar det. Hon kanske menar att det är så lite pengar i det så att det bara är rika som har råd att vara hemma. Då betyder ju det att fler skulle vilja vara hemma och då blir det ju ineffektivt förstås. Men då kan man ju öka bidraget. Det är ju trots allt bara 3000 kr/mån. Lite pengar jämfört med de summor (ca 15 000 kr/mån totalt varav föräldrarna betalar 8 %) som staten bjuder föräldrarna på.

Och så var det "inlåsningseffekten" då! Man blir tydligen inlåst om man stannar hemma i 3 år. Inlåst i hemmet då antar jag? Utelåst från arbetsmarknaden. Fast orden måste på något sätt beskriva vad den som är inlåst och utelåst känner själv. Det är subjektiva ord. Om jag är inlåst i mitt hem och vill vara där (och dessutom har en nyckel) så upplevs det positivt. Om jag är utelåst från arbetsmarknaden och vill vara utelåst så är ju det bara positivt. Man kan ju alltid söka ett jobb om man känner för det. Ingen har ju direkt tvingat en att vara hemma med vårdnadsbidrag. Det är självvalt. Men om nu kvinnor väljer detta helt själva då innebär det alltså att de är mycket dumma i huvudet. De förstår inte sitt eget bästa och måste alltså därför hindras från att välja fel. De måste fostras att förstå att de istället för att få den frihet de vill ha egentligen blir inlåsta.

Nåja, man kunde skratta åt eländet. Det låter som ett dåligt skämt alltihopa. Jag är hur som helt en sån där ofri kvinna som är inlåst i hemmet, utelåst från arbetslivet. Och jag älskar det! Jag älskar allt med det förutom en sak. Det är väldigt dyrt att leva på en lön! I Sverige får man inte hjälpa varandra ekonomiskt inom familjen som man får i en del andra europeiska länder. Man särbeskattas istället för sambeskattas. Man tar inte hänsyn till försörjningsbörda.Det är var och en för sig som gäller! Alla på sin plats! Föräldrarna på sina jobb och barnen i förskolan. Arbeit macht frei!



söndag 1 februari 2015

Söndagsmiddag och snö!

 
Det är söndag! Snön har vräkt ner hela natten och det är alldeles vitt och mjukt ute. En sagovärld där utanför fönstren. Barnen har varit ute och lekt, grävt gångar, gjort två fort och haft snöbollskrig...Haft mycket roligt. När de kom in gjorde de maränger. Vi hade använt en massa äggulor till majonnäs igår kväll och hade äggvitor över. Barnen klarade av att fixa till dem alldeles själva. De blev både fina och goda.
Vi gjorde kalvstek till söndagsmiddag. Jag har börjat göra den i gryta på spisen. Det blir mycket bättre än i ugnen, saftigare och skyn blir mer smakrik. Receptet kommer från Vår kokbok.
Till efterrätt hamnade barnens maränger i en marängsviss! Gott!
 I går åkte vi bob på eftermiddagen. Det ska vi göra idag också!