söndag 28 februari 2016

Sportlov!

Det är sent på söndag kväll och i morgon börjar skolan igen. Lovet är slut för denna gång.

Vi har sovit ut på morgnarna. 
Tittat på några bra filmer och tv-serier. 
Lagat en del god mat. 
Varit på shoppingtur och ätit på restaurang.

Barnen har sportat en del. 
Några av oss har åkt skridskor.
Vi har varit i badhuset. 
Vi har sovit över hos barnens mormor och morfar en natt.
Vi har spelat sällskapsspel.
 Vi har gått till "vår" fågelsjö och sett sångsvanarna som kommit för året. 

Jag ser nu att vi har gjort ganska många saker. Inte några märkvärdiga saker men roliga. Vi hade ett skönt lov! 

onsdag 24 februari 2016

Shoppingdag!

Igår tog maken ledigt från jobbet och så åkte hela familjen, de två äldstas flickvänner och mormor och morfar till närmaste storstad för lite shopping och samvaro! Det gick smidigt och fort att handla allt vi hade behov av! Vi delade lite på oss och kontaktade varandra när vi ville ha smakråd. Lunch åt vi allihopa tillsammans på en sån där thaibuffé. Alla gillar sån mat och det här stället har fräsch och god mat!

Jag skriver ju aldrig om shopping. Kanske för att jag inte är särskilt intresserad och för att jag inte handlar särskilt ofta och nästan alltid bara sånt vi har behov av och inte nåt bara för skojs skull. Men jag kanske skulle skriva några rader om gårdagens shopping!?

Vi handlade:

lite kläder som behövdes.

Kappahl:

Det var 100 kr rabatt på alla byxor så jag slog till och köpte mig ett par jeans! Fick dem för bara 299 kronor! Toppen! Och så hade jag 25 % på en vara. En fin poncho fick jag för bara 150 kr! Perfekt att ha när man går i affärer eller vill vara lite fin!

  
Sen blev det en tur in på H&M! Där hamnar man ju alltid! Vet inte vad jag skulle göra utan H&M både när det gäller kläder till barnen och mig själv! Och jag måste handla en hel del där för jag hade fått mina "återbäringskuponger" - hela 1100 kr! 12-åringen som bott i ett par smala adidasbyxor det senaste året hade kommit på att han ville ha jeans och vi hade tur och hittade två par han gillade! Fick dem ju "gratis" också och ändå har jag två av mina kuponger kvar!
 
Snart 16-åringen brukar få köpa lite av sina kläder själv men nu hade han slut på kontot och jag var snäll nog att låta honom handla något som inte var för dyrt! Han hittade en långärmad t-shirt på Jack and Jones. 199 kr - och det tyckte jag var ok! Snygg var den i alla fall!
14-åringen har börjat växa så hemskt att de jeans han fick i höstas börjar bli både för korta och trånga. Han behövde alltså också jeans. Vi testade på H&M men det var inga som dög tyvärr. Han hittade dock ett par fina jeans från Lee på Carlings. Jeansen där var hiskeligt dyra - ända upp till en bit över 1000 kr. Det går inte an och de han fastnade för var också i dyraste laget, 800, men vi gick med på det ändå och han blev glad över sina fina nya jeans! 


 Och så var det äldste sonen, 18 år...Han köper i princip alla sina kläder själv eftersom han får studiebidraget. Men dyra saker köper vi - skor och ytterplagg och träningskläder...Nu var det dags att börja fundera på studentkostym och vi hittade en som han tyckte om! Det fick bli en från Dressman! Där fick vi hela 800 kr i rabatt på den här fina kostymen!
Maken och yngste sonen gick in på JULA och köpte nya lampor till vårt allrum! De gamla har blivit lite ankomna av bollkastning! En skärva hade gått ur en av dem och samma sort fanns inte längre att köpa tyvärr. Men de maken fick tag på var finare och det var ju kul! 


 De små barnen var inte intresserade av några kläder och de fick inga kläder heller den här gången (förutom jeansen till 12-åringen då förstås). De hittade däremot tv-spel på Game Stop. De köpte varsitt begagnat spel till PS3 för egna pengar! Och så köpte de hörlurar från Claes Olsson. Deras egna pengar räckte till det också. Sen handlade jag lite åt dem på Panduro. Aidaväv för att sy korsstygn och nålar. Har så mycket gammalt broderigarn både i ull och sånt där molinégarn att jag tänkte vi skulle börja brodera lite. 9-åringen tände stenhårt på idén och satte igång nästan på en gång vi kom hem!

Efter gallerieshoppingen åkte vi ut till IKEA. Vi strosade runt och tittade och de stora barnen drömde om egna hem och möbler och funderade och pratade om det. Jag funderade också på möbler och köksinredning inför framtida behov. Roligt att tänka och fantisera och få lite nya idéer.

Vi handlade inget särskilt. Bara det vanliga, servetter, värmeljus, glas...och så nya taklampor till barnens rum. Hittade vanliga enkla men fina plafonder för bara 99 kr!
Lite fika blev det på IKEA också förstås. Det var skönt att sitta lite efter all affärsvandring! Sen var det dags att åka hem igen! Alla glada och nöjda med sina nya inköp! 

måndag 22 februari 2016

Matte för de allra yngsta!

Några förskollärare har skrivit om att lära ut matte för de allra yngsta - barnen mellan 1 och 3 år!

Man kan lära barnen en massa viktiga saker om man bara gör det på deras nivå!

Det hela börjar med sortering. Utan sortering uppstår kaos. Mattepedagogerna tränar barnen i att sortera och då utvecklas hjärnan och kan sortera mer avancerat. Och det här är grunden för att lära sig matematik!

Förskollärarna har skrivit om hur man jobbar med matematik med småbarn. Hur man jobbar med begreppet 3D och statistik. Barnen får skapa tredimensionella former med klossar. Man åskådliggör hur många barn som gillar bananer eller äpplen!

Ett problem är att matematiken är laddad. Man har fått lära sig att det är antingen rätt eller fel. Men i förskolan jobbar man med att göra matematik roligt och öka barnens intresse. Det kan hända att barn stoppar en väska full med nallar och då tränar barnet på volym.

Det är viktigt att de vuxna är positiva även om man har dåliga erfarenheter av matematik. Barnen måste förstå att det är kul!

Man kan räkna allt! Bananer och pannkakor. Man kan träna volym när man häller vatten i glas.

Man ska lära barnen att använda rätt ord. Cirkel, kvadrat och klot istället för rundel, fyrkant och boll. Om barnen kan många matteord blir det lättare när de börjar skolan!

Man ska använda vardagssituationerna. Man kan spela spel och räkna ärtorna på tallriken. Räkna ut hur många bestick man behöver för att duka för åtta personer!

Halleluja! Barnen ska lära sig matte i förskolan. När de är mellan 1 och 3 år. Det låter ju jättefint! Men vänta nu...är det inte sånt här som barn har lärt sig i alla tider utan att gå i förskola? Behöver man vara mattepedagog för att "lära ut" sån här matte till sina barn?

Nej. Det förstår nog alla som har en normalfungerande hjärna. Man kan börja med sorteringen. Det är något som barn gör av sig självt. De behöver bara lite grejer att sortera med. Och som tur är är ungar rätt griniga om de inte blir underhållna så de stackars föräldrarna slänger till dem vad de har, klossar och grytor och stora legobitar eller plastdjur eller byttor...Och så sorterar barnet. Prövar volymer som det så fint heter när de stoppar små grejer i stora eller någon gång testar att göra tvärtom och inser att det inte funkar. Mamma eller pappa brukar bli förtjusta över sina begåvade telningar och förtjust bekräfta och sätta ord på bedrifterna. Förtjusningen och kontakten slår nog alla planerade fraser och alla pedagogiska lekar (om de har tid med det på förskolan - för det är väl så att de har lite problem med personaltätheten nuförtiden?) Ja, och så fortsätter det...barnen börjar intressera sig för mängder och man räknar, fingrar och tår och hur många tallrikar vi behöver...Och stora tal blir spännande! Det ska vara hundra ...nej, miljoner! Skriv upp siffran på ett papper mamma! Och så bakar vi lite och häller upp i decilitermått och litermått och blandar och vi tränar volymer och lite kemi och kanske lite fysik. Och har skoj förstås! Men det trista är att vi inte skriver några böcker om det. Det är så futtigt ända till vi gör något märkvärdigt av det. Men det som är ännu tristare är att när vi gör något märkvärdigt av allt det här självklara då tar vi bort våra naturliga instinkter och magin som finns i samvaron med ett litet barn. Och när den försvinner och bara "undervisningstanken" finns kvar...då blir den nog inte så värst bevänt med lärandet.

Kejsarens nya kläder tycker jag att det här är. Barn lär sig i samvaro, i ett sammanhang. Det är något man borde prata lite om. En institution är en institution. Små barn kan inte undervisas. De lär sig i vardagssituationerna, precis som mattepedagogerna också säger...men vilken slags vardag finns på en institution? Samling, byggrummet, spela sällskapsspel, gå ut på gården, räkna mellanmålsäppelklyftorna...Torftigt. Att räkna klossar och bygga 3D-torn (ursäkta mig men hur 17 kan ett klosstorn bli något annat än i 3D?) och sortera gafflar och knivar har man väl snart tröttnat på kan jag tänka mig. Ett hem däremot - det är något annat. Där pågår ett riktigt vardagsliv. Ett liv som inte är baserat på att bara passa barn och prata pedagogiskt med dem. Där pågår det livsviktiga saker. Matlagning och städning och tvättning och handling och trädgårdsskötsel och påhälsning av folk man känner...Här finns det rikliga tillfällen till prat och sysslor som är utvecklande på riktigt. Men det är något som har kommit ur modet. Vi får kämpa vidare. Försöka återskapa det naturliga på institution. Skriva en bok om något som kommer av sig självt om barn och föräldrar bara får vara tillsammans. Men nej, vi fortsätter låtsas. Och kejsaren är naken. Spritt naken.



Sportlovsmorgon!

Nu är det sportlov! Skönt! Vi har sovit länge - en av oss sover fortfarande! Det är slaskigt och blött ute så det blir nog inte så mycket utelek idag. Men vi ska på freerunning i två timmar i eftermiddag så barnen kommer i alla fall få röra på sig ordentligt! 

Helgen var trevlig. Precis lika lugn som den brukar vara. Och innehöll precis samma aktiviteter som den har gjort de senaste veckorna. Matlagning, tv-tittande, lite sällskapsspel, pulkaåkning och ett avslutande bastubad. 

I fredags åt vi lax och ugnsrostade grönsaker med lime/ingefärssås. Jättegott blev det samstämmiga omdömet! 

En laxsida gnids in med peppar, salt, pressad vitlök och rivet limeskal. Bakas i ugnen enligt kokboksregler! 

Till det - grovhackade champinjoner, zucchini, röd paprika, klyftad rödlök...det skulle ha varit blomkål också men det hade vi ingen... Baka i olivolja och smör i 15 min. I slutet lägger man in tärnad halloumiost. Sedan ringlar man över olivolja och strör över flingsalt.

Såsen: 2 dl crème fraiche till ca 3 pers. I med ett par msk riven ingefära och saften av en lime. Salt och peppar. 
Efter maten satt vi bra länge och pratade med äldste sonen och hans flickvän. Det var trevligt! Och sen såg vi senaste avsnittet av Deutschland 83. Det är så in i bänken spännande att vi suckar och pustar av otålighet när det tar slut! Längtar till nästa fredag när vi får se nästa avsnitt! 

Till lördagslunch blev det tjockpannkaka och bacon och lingon. Enkelt och gott! 
Efter lunch åkte vi pulka. Det hade kommit mycket snö under natten så det var ett härligt mjukt snötäcke i backen. Vi såg två av "våra" rådjur igen. Mor och barn. De är så vackra och vi tittade länge. De är inte rädda, bara väldigt uppmärksamma! 
Sen åkte vi! Vi tävlade med varandra och 5-åringen delade frikostigt ut poäng! Mest till sig själv och till mig för vi var tydligen på lag! 
Till fikat blev det semlor! Vi är tre som gillar vanliga mandelmassesemlor och resten vill ha nutella. Jag har börjat göra chokladgrädde till också och det gör semlorna enligt uppgift ännu godare! 
Det blev mycket fisk i helgen. Lax på fredagen och torsk på lördagen! Men ICA Maxi hade extrapris på både färsk lax och färsk torsk. Vi friterade torsken och hade stekt potatis och hemgjord majonnäs till. Jag delade majonnäsen i två delar och serverade den ena som den var och den andra smaksatt med sambal oelek. Gott! 

Efter maten blev det tv-tittande - som vanligt! Vi såg ett program om en pianist och fascinerades över hur otroligt duktig hon var. Och sen såg vi halva Farinelli - en film om två musikaliska bröder på 1700-talet. En av dem blir mot sin vilja kastratsångare och så blir det massa förvecklingar när det gäller både musik och kärlek...Den fanns tyvärr inte med svensk text på nätet utan bara med engelsk. Men vi testade och både 9-åringen och 12-åringen tyckte att det gick helt ok och fattade det mesta. Men vi orkade inte mer än en knapp timme...sen blev barnen trötta i huvudet och ville ta en paus. De valde att spela tv-spel tillsammans istället! 12-åringen har haft en egen laptop ganska länge och 9-åringen har längtat efter en egen också och nu har han fått ärva en gammal! Lyckan var stor och det är så roligt att spela samma spel tillsammans och sitta bredvid varandra och kunna prata och skratta på samma gång! 
Sen var det dags att hoppa i säng! De två små bröderna sover nästan alltid i samma säng! De tycker det är mysigt att kunna prata innan de somnar och så sover de bättre när det ligger någon bredvid tycker de! Mysigt! 
Söndagen gick fort som vanligt...skjutsningar till idrottsaktivitet och matlagning och kvällsbastun...Och nu är det sportlov! Det känns bra! 

torsdag 18 februari 2016

Om mammor och kor

En mamma skriver på nätet om vilken ångest hon har inför att börja jobba när hennes barn är 1 år. Hon vill verkligen inte och kan inte njuta av de sista föräldraledighetsmånaderna eftersom det här ligger över henne som ett svart moln. När barnet är 1 år är det dags att byta av. Då ska pappan vara hemma ett år och det är något han verkligen vill.

Vad svårt. Vad ska man tycka? Folk som tycker blir uppdelade i två läger. Det ena lägret tycker att mamman ska få bestämma mer på grund av biologin. Hon har väntat, fött och ammat barnet och barnet är fortfarande så litet att det och mamman inte är färdiga med sitt anknytningsarbete. Det andra lägret tycker att mamman får bita ihop för pappan har lika stor rätt att knyta an till barnet på samma sätt som mamman.

Åh, vad svårt det är. Vem ska bestämma? Vems vilja ska väga tyngst? Ska det vara en kamp, ett bråk om vem som ska få ta hand om barnet? Kan man turas om? Det är klart man kan. Man kan göra som man vill. Men hur gör man då när man inte vill samma sak? Är det rättvisan som ska segra? Först är det min tur och sen din.

Kan man luta sig mot någon slags biologisk tanke eller är det bara bull shit? Är det något med att vara just kvinna som gör att man känner starkare inför det här med att vara med sitt barn? Eller känner män precis likadant? Gör det något med en att ha barnet i kroppen? Knyter man an till det redan då, när det växer därinne? Kanske tidigare, redan när man börjar föreställa sig att man ska bli mamma? Händer det något under förlossningen, när barnet tar sig ut ur ens kropp? Och vad gör amningen med en? De band som skapas under omsorgen och närvaron, är de lätta att bryta? Hur länge sitter de i innan de mattas av lite och det känns naturligt att tänja lite på banden?

Det är nog lätt för många att bryta banden. Det är därför vi kan lämna bort våra barn redan vid 1 års ålder till förskolan. Och många byter av med pappan tidigare än så. Så det är kanske inte så svårt. Inte för alla i alla fall. Fast många rapporterar att de lider av det, av separationen. De tröstar sig med att det är värst för mamman. Barnet tycker bara att det är kul. Eller de är så litet att det inget märker. Fast det vet vi inget om förstås. Det är bara vuxna tolkningar.

Jämställdheten är bra. Den har givit oss kvinnor möjlighet att satsa på annat än familj och hem. Den har givit män möjlighet att få vara med mer i barnavärlden. Men baksidan...för det finns väl en baksida...är att mamman inte längre är självklar. Hon har tappat sin "makt". Hon kan inte längre hävda att hon ska ta hand om barnet mer än pappan, på ett annat sätt än pappan. Det är lika. Det ska vara rättvist. Och det kan vara smärtsamt.

Jag ramlar över en artikel om kor. Det började med att jag insåg att det fanns små "hyddor" för kalvar och jag undrade lite vad det var och varför de fanns. Text förde vidare till annan text och så råkade jag till slut läsa om kor och kalvar och kvigor. Det berättas att kalven tas från kon direkt efter födseln för att det ska bli mer mjölk åt oss människor och för att kon lättare låter sig mjölkas av en maskin om hon inte diar sitt barn. Det berättas att liksom alla däggdjursungar är kalven anpassad för att suga och den har ett mycket stort sugbehov. Eftersom kalvarna inte får dia så utvecklar de ofta ett sugbeteende mot andra kalvar och även inredningen. Det står att trots att kalvarna vuxit upp så här och trots att det är stressande för dem så producerar de lika mycket mjölk när de blir vuxna, ja kanske till och med mer. Det sägs också att kalvar som fått dia växer bättre och är friskare och kor som får ge di är också de friskare. Kalvarna har inte bara ett sugbehov utan de har behov av själva kontakten med kon. Kvigkalvar som haft kontakt med sin mamma blir bättre mammor själva och de blir bättre socialt och mindre rädda för andra djur. Det berättas att om bara kon får vara med sitt barn i fem minuter kommer hon att reagera på att den tas ifrån henne genom att ropa och röra sig oroligt ett helt dygn efteråt. Hon känner igen sitt barn om hon får träffa det 12 timmar senare. De kor som inte får ha någon kontakt med sina barn alls reagerar inte på separationen. Ju längre de har fått vara tillsammans desto svårare blir det att skiljas åt. Även en kalv som är åtta månader och inte diar så mycket längre får ibland höjda nivåer av stresshormoner och en störd dygnsrytm när den skiljs från sin mamma. I naturen diar kalvar 6-12 månader. Tjurkalvarna lämnar sin mammas flock sen medan kvigkalvarna ofta stannar med kon hela livet. Korna känner igen sina egna barn och har en särskild relation till dem även som vuxna.

Jag känner mig rörd och lite ledsen när jag läser om de stackars korna och deras barn. Hela sina liv ska de stå där i sina bås och gå där på sina gärden. Utan sina barn. Så måste det vara för att vi ska få deras mjölk. Men man kan i alla fall skriva om det. Någon kan teckna ner hur de har det och hur de borde ha det. Och vilka känslor och drifter en ko har. Skulle man kunna skriva så här om människomammor och människobarn? Förmodligen inte. Det blir för...biologiskt. Det blir osunt. Men kanske ändå att det är så här. Och det vet nog politikerna om. Därför är det bättre ju kortare tid vi mammor får med våra barn. Separationen blir inte så hård. Och har man dessutom från början insett att det ska bli en separation så kanske man redan från start har ställt in sig på att det ska vara så här. Man kanske inte tvinnar banden så hårt. Anknytningen kanske inte ens går i gång ordentligt. Men för många blir det omöjligt. Det är som ett skrik och ett rop efter det där barnet. Det känns outhärdligt att skiljas åt. Hur orättvist och omodernt det än är.



onsdag 17 februari 2016

Akutförskola

Igår kunde man i Sydsvenska läsa om hur viktig förskolan är för barnens framtida skolkarriär. Idag kunde man i samma tidning läsa om hur hårt pressad förskolesituationen är i Malmö. Barnen i stan får inte plats helt enkelt och man har anordnat tillfälliga förskolor - akutförskolor - där barnen får gå i väntan på permanenta förskoleplatser. Det "lustiga" är att Malmö nyss avskaffade vårdnadsbidraget. Det kanske var lite dumt i och med att barnen inte får plats i förskolorna. Kanske hade det ändå varit bra om några barn hade kunnat få vara hemma lite längre och på så sätt avlastat förskolan lite. Men det är ju det där med mammorna förstås...de blir inlåsta i den könsstereotypa kvinnorollen och kommer långt ifrån arbetsmarkaden och får inga bra pensioner och så är det ju bara invandrare ändå som är hemma... och detta är viktigare att få bukt med än att barnen mår bra. Det förstår väl alla.

I alla fall. Sydsvenskan har besökt den här akutförskolan, Klangen, heter den visst. Det är bedrövlig läsning. Två pedagoger på 20 ett-åringar. Barn som gråter och skriker. Blöjor som inte blir bytta eftersom personalen helt enkelt inte klarar av att göra det. Barn som inte blir matade för det finns inte händer nog för att klara av det. Barn som ramlar och slår sig. Barn som inte får gå ut för personalen klarar inte av att få ut dem. Och pedagoger som gråter och är utbrända och som verkar endera ha blivit eller vara på vippen att bli sjukskrivna.

Tänk att detta får försiggå i Sverige. Hur kan det vara möjligt. Föräldrar får inte ta hand om sina barn. För det är inte bra för arbetsmarknadspolitiken och det är inte bra för kvinnorna och det är inte bra för barnen. För de blir dåliga i skolan av att inte gå i förskola. Så föräldrar får på villkors vis inte ta hand om sina barn efter det att de av gud instiftade 480 dagarna är slut. Men förskolan får...hur usel och skadlig och dålig den än är. För det är ju ändå förskola. Och det måste väl ändå vara bra. För det är ju förskolan. Bra.

tisdag 16 februari 2016

Den långa marschen!

Det har kommit en rapport om PISA-resultaten igen. Igår kunde man läsa i en tidning om den där OECD-rapporten, om att det är i förskolan allt börjar. Vill man se till att våra elever lyckas bättre i PISA så måste man satsa på förskolan.

En hel tredjedel av Sveriges elever klarar inte baskraven i flera av skolans centrala ämnen. Vi är ett av de länder där andelen lågpresterande elever har ökat särskilt mycket.

OECD:s åtgärdsförslag för att förbättra elevernas skolframgång framhåller vikten av att
- skapa stödjande och krävande läromiljöer,
- ha särskilt utarbetade program för minoritetsspråks. och immigrantelever,
- att tidigt identifiera lågpresterande elever,
- att motarbeta könsstereotyper,
- att uppmuntra föräldrarnas involvering,
OCH
- att öka tillgången till förskola.

Just det där med tillgång till förskola är ju inte ett problem för Sverige. Vi har verkligen tillgång till förskola. Men förskolans innehåll och förutsättningar måste stödjas.

Man måste uppmärksamma förskolan mer i debatten och i utbildningspolitiska åtgärder. Det är de tidiga insatserna som är avgörande!

Haha! Detta måste vara ett skämt!

Vi har alla barn i förskola och förskola är förutsättningen för att barnen ska bli bra i skolan. Men då är väl allt bra? Fast det var ju det där med kvaliteten. Det räcker inte att satsa 65 miljarder på förskolan som vi gör nu. Det måste satsas mer. För ska man fostra barn på institution måste det till mycket resurser för att det ska bli lyckat. I hemmet räcker det med en mamma/pappa.

Jag läste i en annan artikel att det som bygger smarta barn är kärlek. Ju mer kärlek och positiv kontakt barnet får när det är litet desto mer utvecklas hjärnan. Kanske något för förskolan att tänka på. Personal med universitetskurser i kärlek och så tillräckligt många pedagoger för att dela ut kärleken enligt läroplanens stadgar. Som professionella mammor.

Så snirklar vi vidare. Snurrar oss uppåt i spiralen eller nedåt. För vi har vår väg att vandra. Vi vet hur det ska vara. För så SKA det vara. Förskolan är svaret. Har vi bara förskola så kommer allt ordna sig. Den fyrkantiga klossen ska ner i det runda hålet. Det går nog till slut.

måndag 15 februari 2016

Förskolemat

Här i kommunen har man gjort en BRUKARUNDERSÖKNING av maten i förskolan. För barnen är ju BRUKARE. Föräldrarna är kanske också BRUKARE förresten och de var förhållandevis nöjda med maten. Barnen var däremot inte nöjda. I en artikel i lokaltidningen kan man läsa att av 40 5-åringar är bara 44 % nöjda med maten. Samma enkät år 2014 visade att 75 % var nöjda. Man förstår inte hur det kan vara så här. Men FOLKHÄLSOFÖRVALTNINGEN säger att det finns risk att barnen egentligen bara svarar på vad de tyckte om maten samma dag som frågorna ställdes.

Jag funderar. Alla BRUKARE kan ju inte svara. Många av dem kan ju inte prata. Det är väl därför man bara refererar till 5-åringarna som hade fått hjälp av förskollärare med att fylla i enkäten. Vad 1-åringarna och 2-åringarna och 3-åringarna tycker - vet någon det? Och föräldrarna - vad vet de om maten? Äter de maten? Har de någonsin smakat på maten? Nä, det har de nog inte. Ändå är de nöjda. Konstigt.

Jag tänker lite till. I Sverige är det så att de allra flesta barn växer upp på förskolemat. Frukost, lunch och mellis. Fem dagar i veckan. Och så äter de kvällsmat och kanske lite frukost hemma. Större delen av maten intas alltså på institution. Undrar om politikerna fattar hur viktig förskolematen är. Att den är god, nyttig, fräsch att barnen får tillräckliga mängder. Undrar om föräldrarna tänker på det. Lite konstigt är det väl när man tänker efter. Växande kroppar, välbefinnande...det är viktiga saker. Vill inte föräldrarna bestämma över det här? Man får konstatera att staten har tagit på sig ett mycket stort ansvar.

Alfons igen!

Alfonsdebatten fortsätter! Det är intressant. De anmälande föräldrarna hånas på alla möjliga sätt. De är fjantiga. De är curlande. De är inte intresserade av barnet för de vill bara få sova och vara pigga nog för att jobba dan därpå när de slänger in ungen på dagis...Det pratas om att barn måste härdas för att klara av vuxenvärlden. De kan dricka skållhet saft ur sugrör så gör de inte om det misstaget. Det skrivs att det är nyttigt att bli rädd för då lär man sig hantera sina känslor. Det skrivs att föräldrarna är bortskämda och vill överlåta fostran på förskolan och så när förskolan inte gör ett tillräckligt bra jobb har de dessutom mage att klaga.

Det är roligt att läsa. Förvirringen är total.

Så här är det väl om jag fattat rätt:

1. Föräldrar har inte makt att bestämma över var deras barn ska fostras på dagarna. Jo, de har förstås makt om man nu vill vara nogräknad men de har i de allra flesta fall inte pengar nog till att leva på en lön . Och då behöver man ha förskola som tar hand om ungarna. Staten har genom lock och pock manövrerat föräldrarna in i förskoletänket. Förskolan subventioneras till ca 90 %. Föräldrarna betalar alltså ca 10 % av vad det kostar och alla skattebetalare står för resten. Kvar står föräldrar som inte har något val. Det är förskolan som ska ta hand om barnen. Punkt.

2. Förskolan bestämmer hur omhändertagandet av barnen ska gå till. De bestämmer över hur mycket prat barnet ska får höra, hur många kramar barnet ska få, hur mycket ögonkontakt barnet ska få. Förskolan bestämmer också över vilken mat och hur mycket mat barnen ska få, vilka lekar som ska lekas, hur mycket det ska vilas, vilka sagor som ska läsas, vilka filmer som ska ses, var och hur barnen ska få röra på sig...

3. Föräldrar saknar alltså makt över att bestämma över merparten av sina barns barndom. De saknar också insyn i vad som händer på förskolan eftersom barnen är så små att de inte kan kommunicera exakt vad som hänt och vad de tyckt om det.

4. Föräldrar har vant sig vid att lämna in sina barn till dagis. Det är mycket få som ens tänker på att det har funnits tider när förskolan inte fanns. När föräldrar var 100% ansvariga fram till barnen var 7 år och började skolan.

Så, samhället har makten över barnen. Föräldrarna har blivit bifigurer i sina barns liv.

För mig är det det här som är själva knäckfrågan.

Det handlar liksom inte om det är löjligt av föräldrar att reagera på att deras barn blivit skrämt av något så harmlöst som en Alfons-film. Det kanske är jättelöjligt. Men det är föräldrarnas barn. Det är de som ska bestämma över sina barns barndom. Nu är det inte så. Och tar man hand om andras barn får man nog finna sig i att det kommer synpunkter på omhändertagandet. Jag tycker det är sunt att ett föräldrapar i Sverige har reagerat. Sen kanske själva orsaken till reaktionen var fånig. Men det är fortfarande deras barn. Det borde vara föräldrarnas som bestämmer över vilka filmer barnet ska se. Jag tycker att det är märkligt att inga andra föräldrar reagerar på sina barns omsorg. Varje dag baxnar jag när jag följer röster från förskolesverige. Jag läser om en förskollärare som lämnar in sitt barn till en barngrupp på 24 barn (1-3 år) på 2,75 % personal. Hon tycker synd om både barn och personal. Men hon lämnar barnet. Varför anmäler hon inte? Jag läser om en förskola där personalen kallat barnen "gris" och "fegis". Den blev anmäld men många föräldrar till barnen på denna förskola tyckte att det var en bra förskola. De hade inte märkt något. Och ändå var situationen så allvarlig att åtta pedagoger fick gå med omedelbar verkan. En mamma säger att hon vet ju inte om hennes barn blivit utsatt. Han är ju för liten för att kunna berätta.

Men det är väl så här att när man lämnar sina barn då händer något. Då slutar man tänka rationellt. Man har lämnat över ansvaret till någon annan. Man vill inte såra någon genom att klanka eller klaga. Man ger upp sin föräldramakt och sin föräldraomsorg och tappar en bit av sitt föräldraskap. Det är något som ska hända när barnet blir äldre och tar sina kliv ut i världen. Det brukar självt signalera sitt begynnande oberoende. Men 1-5-åringar...de är små. De är mycket små barn. De är föräldrarnas. Det är de som ska bestämma. Därför tycker jag att det var bra att föräldrarna anmälde förskolan. Och om de vill vara curlande föräldrar som lindar bomull kring barnet och inte vill att barnet ser Alfons-filmer så är det faktiskt deras fulla rättighet. Hoppas fler föräldrar börjar upptäcka att det är deras barn och att det borde vara de som bestämmer.

söndag 14 februari 2016

Måndag morgon...

...är här och här är det lite sjukt. Ett barn har ont i huvudet och ett har ont i halsen. Vi får ta det lugnt i dag och hoppas att det går fort över. Helgen var fin. Stillsam men fin. Vi har bara gjort det vanliga, som vanligt. Sovit, ätit, tittat på tv, pluggat lite, varit ute i skogen, skjutsat till aktiviteter för de friska...

I lördags gick vi på en liten skogstur på förmiddagen. Det var precis lagom kallt och marken var täckt av ett fint lager snö. När vi kom upp på vårt "berg" mötte vi fyra rådjur. De bara tittade på oss. Åt vidare, vaksamma...vandrade lite längre bort och blev till slut lite stressade när vi tittade så länge...hoppade vidare, längre ut mot kanten av skogen. Så fina var de...

Rådjuren gav inspiration till lekar. Barnen blev jägare och hittade pinnar att ha som spjut och pilar. Ett bo reddes i ordning på en stor sten under en gran. Den här stenen är så bra för den kan bli vad som helst. 

Efter lunch hade de stora barnen vaknat och två av dem fick hjälp med lite skolarbete. En har engelskprov till veckan så vi kollade igenom lite grammatik. De ska testas på meningar med villkor - konditionalis. Det är bra att läraren kollar av att de lär sig viktiga grammatiska moment men jag blir ändå så arg. De har inte gått igenom på tavlan. Läraren har inte förklarat vad det är fråga om. Läraren låter eleverna jobba helt på egen hand i böckerna och nöjer sig med att ge dem facit när de är färdiga. Hen har inte gått igenom de rätta svaren. Hen vet inte om alla elever verkligen har förstått. Så slappt! Så rent ut sagt elakt. Det är tur att vi jobbat med sånt här innan här hemma och att vi gjort så många gamla översättningar som vi gjort...för sonen var duktig och fick det mesta rätt. Nåja, vi jobbar vidare. Synd bara att barnen måste slösa tid i skolan på sånt som ändå inte ger något. En annan son gjorde jag tyska med. Han har inget prov eller någon läxa just nu men vi gör en tysklektion varje vecka ändå. De jobbar så osystematiskt i skolan när det gäller tyskan att det är bäst att försöka plåstra hemma. Den här gången hade vi kommit till prepositioner som styr både ackusativ och dativ. Gamla böcker är så bra för de tränar både nya moment samtidigt som alla de andra genomgångna momenten fortsätter att tränas - mer och mer alltså, ständig påbyggnad...

Sen blev det bara vila - eftermiddagskaffe, pianospel, fiolspel, tidningsläsning, tv-spel tillsammans med en liten kompis som kom hit en stund, sortering av papper och så kvällsmatslagning. Största sonen var med och lagade mat. Roligt att prata och jobba tillsammans. Vi åt fläskfilé med saffranspasta. 

Så blev det söndag och mer snö hade kommit under natten och solen sken så vackert. Vi sov för länge och kom inte ut förrän efter lunch. Kompisen från igår gick med oss men 12-åringen fick stanna hemma - han kände sig inte frisk. Vi hade tänkt åka pulka men det blev bara ett par åk sen lockade skogen och stenen igen. Rådjursleken fortsatte och nu var barnen stenåldersjägare. De samlade saker och fixade i sitt bo och jagade och smög. Det roligaste var när det morrade hemskt bakom en stor sten. Barnen blev först rädda men sen kom de på att det nog inte var någon fara och avancerade mot stenen från olika håll...och där bakom var far i huset som kom senare eftersom han skjutsat barn...Roligt att överlista honom!
 
 Alla hjärtans dag var det ju igår och våra stora killar var med sina tjejer förstås. Jag hade bakat semlor dagen till ära och så fick jag en bukett rosor av maken! Det blev jag glad över! 
 Men nu är det som sagt måndag! Veckan ska dras igång igen! Jag städade och gjorde fredagsfint i fredags och nu är det dags att städa efter helgen! Bara att sätta fart! 

fredag 12 februari 2016

Fredagen...

...är här och helgen kan snart börja! Jag ska försöka göra lite helgfint. Toaletterna är redan städade och tre sängar renbäddade! Så nu är det bara lite dammning, dammsugning, avtorkning och tvätt kvar! Och så ska jag baka lite till eftermiddagskaffet - tunnbröd och en sockerkaka får det bli! 

Veckan har varit bra! Den har gått fort som alla andra veckor! Vi har firat de två barnen som fyllde år. Inget riktigt firande eftersom de blev uppvaktade i lördags men lite extra gott kaffebröd blev det. Rulltårta till 12-åringen och marängsviss dagen efter när 5-åringen hade sin födelsedag! 
 Jag kör på med soppa en gång i veckan! Det blir mer och mer uppskattat och alla är sugna på att prova lite nya saker. Den här veckan blev det inget nytt dock utan en gammal favorit - minestronesoppa. Jag testade ett recept ur Bonniers kokbok den här gången och alla gillade den jättemycket!
 Ja, så har det varit fiolspelning som vanligt! 
 5-åringen valde att skriva och rita den här gången när vi lyssnade på fiolspelet! Han går framåt snabbt nu och läser korta ord ganska obehindrat. Han skriver mer och mer på egen hand också. Ljudar och hittar rätt bokstäver, hoppar över lite ibland och en del hamnar bakochfram eller upp och ner ibland men vad gör det! Han gillar att skriva och läsa och det tycker jag är roligt! 
Några små teckningar hanns också med. Här är en liten katt! Den tyckte jag var söt! 
I går hade 9-åringen en kompis här efter skolan. De spelade lite tv-spel först och sen lekte de ute ända fram till det var dags för kompisen att gå hem. 5-åringen var med hela tiden och han tar mer och mer jämlik plats i lekarna. Han börjar bli stor. Det är roligt att se hur bra han utvecklats socialt även fast han inte fått träna på det i stora barngrupper i förskolan! Han kan leka. Han kan vara snäll och följa regler och vänta på sin tur och prata och diskutera hur det ska vara...Det funkar! 
På altanen har vi ställt en gammal torktumlare och en byrå som ska köras till tippen. Men de får stå lite till för de är väldigt roliga leksaker. De kan bli allt möjligt. En spis, ett laboratorium, en krutfabrik, en magisk portal där man stoppar in saker så de förändras...

 När kvällen kom stekte jag raggmunkar! Enkelt, billigt och uppskattat av alla utom ett barn! Det fanns pasta al arrabiata kvar till honom från dagen innan så han blev nöjd ändå! 

Men nu är det alltså fredag! Och det börjar bli bråttom om jag ska hinna få allt färdigt till barnen kommer från skolan! Bäst att sätta igång!