Julvibbar!

Vintern är visst här! Helt plötsligt är marken frusen och himlen vit och på morgnarna och eftermiddagarna färgas den rosa och lila. Skogarna har täckts med silver. Det är lite för kallt men jag gillar det ändå...det är vackert! I helgen åkte vi...några av oss...på julmarknad. Vi åkte till den vi alltid åker till. Det är fint där. Och nära. Vi brukar inte direkt handla något men i år slog jag på stort! Två goda ostar och en rökt korv inhandlades och ligger i kylskåpet och väntar på julafton! 

Efter en timmes flanerande och funderande och beundrande åkte vi hem igen...efter att ha slunkit in på cafét och valt varsin konditoribit som fick följa med hem och hålla kaffet sällskap! En fin lördag fick vi tillsammans! 

 

Att lära sig bli människa.

 I tidningen Läraren skriver en filosof om förskolan. Hon forskar om kollektivitet och yrkeskunnande inom skolväsendet. Filosofen är vetenskapligt präglad av den tysk-judiska filosofen Hannah Arendt, som menade att de totalitära ideologierna systematiskt isolerade den enskilda människan samtidigt som de underordnade henne den tvingande gemensamma ideologin. Arendt betonade vikten av gemenskap och pluralitet och att man som människa hittar sig själv bland andra människor. Filosofen menar att förskolan är ett unikt tillfälle för barn att lära sig bli och att vara människa. I förskolan lära man sig hur man är med varandra, hur man är en bra kompis och hur man tröstar varandra. I förskolan utvecklas en slags social omsorgskunskap...ja, där utvecklas den fundamentala människokunskapen. Ja, sen handlar det om hur den nya 10-åriga grundskolan hotar den fina traditionella förskolepedagogiken men det struntar jag i att skriva om.

Jag blir lite förvirrad. Och lite förargad. Och har lite svårt att sätta ord på mina tankar. Jag tänker att Hannah Arendts resonemang om hur totalitära ideologier angående att isolera den enskilda människan OCH att samtidigt underordna henne den tvingande gemensamma ideologin liksom gäller även i ett samhälle där man fostrar barn i ett kollektiv. Kanske är det till och med precis exakt just detta som är en sådan totalitär uppfostringsmetod. Man isolerar barnet från just det ställe där barnet kan forma sin identitet och underordnar det den gemensamma ideologin, Den tvingande ideologin. Hur menar jag? Jo, jag tror ju att en liten människa formar sin identitet i nära kontakt med sin mamma, sin lilla familjegrupp. Det är där, och inte i förskolan, det lilla barnet blir människa. Det är i den täta gemenskapen med mamma och resten av familjen barnet lär sig att göra sig tydlig. Det är i mamman och de andra nära personerna i familjen barnet lär sig tolka sina känslor, får tröst, möter skrattet, bollar orden, får sina ord upprepade och förtydligade...Det kan inte ske i en grupp barn med någon eller några främmande vuxna. I Sverige skiljer vi mor och barn åt med tvång vid ca 1 års ålder. Tvånget består av två faktorer. 1. Ekonomiska incitament. Det finns inget som talar för att en mamma ska kunna eller vilja vara hemma med sitt barn längre än vad föräldradagarna tillåter. Endera har man inte råd efteråt eller så vill man hellre ha pengarna än tiden med barnet. 2. Attityder. Det är ingen annan som är hemma med sina barn och därför blir det väldigt jobbigt att sticka ut och välja något som är helt onormalt. Det är inte säkert att man ens tänker på att det går att vara hemma med barnen. Det finns inga förebilder som visar att det är en möjlig väg. Det är väldigt ensamt att vara hemma med sina barn. Inga andra mammor och barn finns att umgås med. Vi har alltså tvingat in barnen i en omsorgsform där en viss ideologi råder. En gemensam ideologi. Den ideologin var mycket tydlig från början. Det var bra för barn att fostras av proffs istället för av en inskränkt mamma. Förskolan kan stimulera barnen på ett annat sätt än en outbildad mamma. I förskolan lär sig barn att samverka med andra barn, att vänta, att kompromissa, att visa empati osv. Och så får vi inte glömma förskolans betydelse för mammorna. Mammorna blir tack vare förskolan frigjorda ur de hämmande hemmen. Mammorna får komma ut och förverkliga sig, tjäna egna pengar, blir fria. Och få en bra pension förstås. Och så har det kommit till ytterligare en aspekt i förskoleideologin. Mantrat numera är att barn som går i förskola blir duktigare i skolan senare. 

Ja, så snurrar mina tankar. Kanske skulle det räckt med att kommentera meningen som fick mig att studsa egentligen...

"Det är på förskolan barn lär sig att bli människa...bland människor." 

Vardagarna..

...går och vi gör inget särskilt! Men vi har det kul ändå! Den här veckan har varit lite extra rolig eftersom vi varit hundvakt! Vi har fått gå på mysiga promenader i skogen och annorstädes! 

Och haft sällskap i soffan när vi fick ont i halsen och feber!

Och vi har fått en överdos i gos! 

Ja, sen har vi gjort allt annat också...städat och tvättat och plockat och pluggat och...

 

Våld i skolan

En undersökning har gjorts. Det handlar om våld i skolan. Många lärare upplever tydligen våld i sin lärargärning. Förvånande nog löper lärarna i förskoleklass och fritidshem störst risk att råka illa ut. Nästan 60 % av lärarna i fritidshemmen har utsatts för fysiskt våld minst en gång de senaste två åren. I förskoleklass är det inte mycket bättre. Och de som utsatts flera gånger är i nästan 50 % i fritidshemmet och nästan 40 % i förskoleklass. 

Det är inte bara fysiskt våld lärarna måste utstå. Det verbala våldet är också vanligt förekommande. Barnen säger "håll käften kärring." "jävla idiot"...håller en matkniv mot lärarens strupe och hotar att döda den. Drygt 70 % av lärarna säger att de har utsatts för verbalt våld minst en gång de senaste åren och drygt 60% att de utsatts flera gånger. De yngsta barnen är värst när det gäller det verbala våldet.

Sen har vi föräldrarna. Drygt 20 % av lärarna säger att de utsatts för vårdnadshavare de sista två åren. 

Man vet inte riktigt om våldet i skolan har ökat men det finns sådant som tyder på det. 

Ja, visst är det konstigt! Vad 17 kan det bero på att småbarn kan bära sig så illa åt gentemot vuxna människor? Känner de ingen respekt? Hur kan det komma sig? De flesta barn går ju på förskola numera och alltså borde de allra flesta barn vara väldigt väluppfostrade. De har ju socialiserats sedan tidig ålder, är vana att vara tillsammans i grupp, lärt sig vänta och att äta själva, klä på sig själva, somna utan mamma på en madrass på ett golv utan knot...de har lärt sig att umgås med främmande vuxna och lärt sig knyta band med dem. Allt borde vara frid och fröjd i skolan. Eller är det tvärtom? Kan alla förskoleåren ha gjort något med barnen? Blir det lite flugornas herre över det? Behöver barn egentligen sin mamma eller pappa nära de första åren...behöver de någon som finns där för bara dem, som kan tolka alla deras signaler, sätta ord på saker och ting, ger kroppskontakt och pratkontakt, jämnar vägen lite åt dem? Behöver barn lite lugn och ro för att utvecklas som de ska? Är det dåligt för barn att slitas upp varje morgon i hela sin barndom och fraktas iväg, vara tillsammans med massa människor (de flesta lika omogna som dem) många timmar? Är barn skoltrötta redan innan de börjar skolan? Ja, det är lite sånt man kan fundera på om man har lust. Fast det har nog ingen. 

Förstoppat

 Man brukar skriva om det då och då...det där med blöjor och potträning...och nu är det på tapeten igen . I västvärlden slutar barn med blöjare allt senare. Tarm- och blåsbesvär hos svenska barn ökar. Detta ska nu studeras. Man ska testa två olika typer av introducering av potta under barnets första år  för att se om man kan förebygga problem med tarm och blåsa senare under barndomen. Ja, jaha...tänker jag. Undersök bara! Annars kanske man bara med hjälp av sitt sunda förnuft kan klura ut lite av vad problemen består i. Förr gick barna med sina mammor och det fanns någon slags mammakultur vad gällde en massa saker...till exempel hur potträning skulle gå till. Jag fick ta del av den genom min mamma. Hon hade fått den genom sin mamma. Och den gick ut på att den sommaren barnet fyllde två år skulle intensivträning ske...barnet skulle gå utan blöja och man skulle träna på att kissa på ett medvetet sätt. Innan denna träning inföll var det väldigt viktigt att lufta barnens stjärtar...från det att de var väldigt små...för att förebygga röda stjärtar. Detta skapade förmodligen en medvetenhet kring den egna kroppen och dess funktioner. Barn blev torra kring 2 års ålder. Nu då? Ja, nu går barna med pedagogerna på förskolan från 1 års ålder...i stora barngrupper. Vem kan träna dem? Kan de få lufta sig? Hinner någon läsa av deras kroppsliga signaler och reagera som en kobra när barnet ser ut att vara kissnödigt? Hinner någon hålla koll på barnets kiss- och bajstider och skapa regelbundna vanor? Nä. Skulle inte tro det. Och då blir det förstoppat och annat. Men forska på bara. Nån nytta gör det väl. 

Fritidshem für alle

I tidningen Läraren kan man läsa om att fler barn måste få gå i fritids. I nuläget går nästan 500 000 barn på fritidshem efter skolans slut. Men fritids är inte öppet för alla barn.  Barn till föräldralediga, sjukskrivna och arbetslösa får inte gå. Det här är inte bra och detta måste utredas. En särskild utredare arbetar med att se över om rätten till fritidshem ska utökas.

Anna Ekström säger att fritids är viktigt därför att elever lär sig mycket. Och fritids är speciellt viktigt för de barn som inte går där...det är de som behöver fritids allra mest för att få en trygg och utvecklande verksamhet efter lektionernas slut. Kanske blir det så att barn i socioekonomiskt svaga områden i första hand får rätt till fritids.

Ja, det är alltså så att alla barn i riket behöver få undervisning hela dagarna, från morgon till kväll, för att utvecklas till dugliga människor. Det är inget kontroversiellt med det. Det fattar liksom alla. Men problemet är liksom att det varken finns pengar eller personal...inte ens till de barn som har den stora turen att redan i nuläget gå på fritids. Elevgrupperna är för stora, lokalerna inte tillräckligt bra och den utbildade personalen alltför fåtalig, personaltätheten är för låg...och personalen är i alltför hög grad outbildad. Det finns elevgrupper som innehåller 80 barn. Och då blir det svårt att följa alla barnens utveckling. 

Det är intressant att tänka på vilken syn vi har på barn- och föräldraskap. Eller kanske är det mer sorgligt. Det normala är att föräldrar knappt träffar sina barn. Det normala är att barn knappt är i sina egna hem. Det normala är att barn inte umgås med sina ev syskon efter skolans slut utan får "undervisning" i en barngrupp ledda av ett ev proffs. Det normala är att barn inte får gå hem och slappa och vila efter skolans slut utan att fortsätta befinna sig i en skolmiljö, tillsammans med människor de egentligen inte har några riktiga relationer med. Det är inget konstigt med det. Synd bara att det är så dyrt att fostra barn i stordriften. 

 

Höstlovet är över...

...och vardagen är här igen! Vi har haft ett trevligt lov. Maken har jobbat som vanligt och även jobbat hemma eftersom vi bygger om vårt kök! Jag har försökt att skapa lite lovstämning och tycker att jag har lyckats rätt bra! Vi har sovit ut på morgnarna, sett på en hel del film och läst en del böcker...de som ska plugga har pluggat mycket! Vi har lagat god mat...både vardaglig och lite finare...en prestation eftersom jag inte har något riktigt kök utan bara kokplattor i tvättstugan! Jag tänker på böcker jag läst om folk i tex Sovjetunionen som haft undermåliga kök och tänker att jag ändå har det rätt bra! 

Ja, sen har vi gjort några små utflykter också! 

Vi har varit ute i skogen och tagit ris och fikat och promenerat! 

Vi har varit på ett ställe där man kan göra experiment!

Vi har åkt till de kyrkogårdar där vi har anhöriga som ligger och pyntat och tänt ljus!

Vi har varit i en liten stad nära oss och gått på café samt tittat på ett hus där Fröding bodde några år i sitt tidiga liv! 

Vi har sajtseeat lite i vårt närområde...bland annat promenerat vid min absoluta favoritherrgård! 

Vi har ätit god mat!

Vi har umgåtts med alla våra barn...även de som flyttat hemifrån kom hem några dagar...och så fick vi vara hundvakt till äldste sonens söta och goa tibetanska spaniel! Jag och yngsta barnet sköter det mesta promenerandet...och vi gillar att gå i skogen...och att leka kurragömma tillsammans var roligt! 

Kort sagt har vi alltså haft ett fint och vilsamt lov! Och som alltid är jag glad över att jag slipper att förvärvsarbeta så att jag kan få dela mina dagar med mina barn!