I tidningen Läraren kan man läsa om att fler barn måste få gå i fritids. I nuläget går nästan 500 000 barn på fritidshem efter skolans slut. Men fritids är inte öppet för alla barn. Barn till föräldralediga, sjukskrivna och arbetslösa får inte gå. Det här är inte bra och detta måste utredas. En särskild utredare arbetar med att se över om rätten till fritidshem ska utökas.
Anna Ekström säger att fritids är viktigt därför att elever lär sig mycket. Och fritids är speciellt viktigt för de barn som inte går där...det är de som behöver fritids allra mest för att få en trygg och utvecklande verksamhet efter lektionernas slut. Kanske blir det så att barn i socioekonomiskt svaga områden i första hand får rätt till fritids.
Ja, det är alltså så att alla barn i riket behöver få undervisning hela dagarna, från morgon till kväll, för att utvecklas till dugliga människor. Det är inget kontroversiellt med det. Det fattar liksom alla. Men problemet är liksom att det varken finns pengar eller personal...inte ens till de barn som har den stora turen att redan i nuläget gå på fritids. Elevgrupperna är för stora, lokalerna inte tillräckligt bra och den utbildade personalen alltför fåtalig, personaltätheten är för låg...och personalen är i alltför hög grad outbildad. Det finns elevgrupper som innehåller 80 barn. Och då blir det svårt att följa alla barnens utveckling.
Det är intressant att tänka på vilken syn vi har på barn- och föräldraskap. Eller kanske är det mer sorgligt. Det normala är att föräldrar knappt träffar sina barn. Det normala är att barn knappt är i sina egna hem. Det normala är att barn inte umgås med sina ev syskon efter skolans slut utan får "undervisning" i en barngrupp ledda av ett ev proffs. Det normala är att barn inte får gå hem och slappa och vila efter skolans slut utan att fortsätta befinna sig i en skolmiljö, tillsammans med människor de egentligen inte har några riktiga relationer med. Det är inget konstigt med det. Synd bara att det är så dyrt att fostra barn i stordriften.
Tänker ofta på det när jag hämtar min yngsta som just börjat förskoleklass, hur slut hon redan är efter sina 4,5 timmar i ny miljö med många barn, många intryck och mycket att förhålla sig till. Och jag ser det på många av de barn som ska vara kvar, dom är trötta och stämningen lite jagad och oprecis. Upplever starkt att det bara är förvaring fram tills förälder hämtar efter jobb, mer än faktisk omsorg med kvalité och lärande som uppges vara den stora behållningen. Flertalet av personalen som jobbar där är jag mycket tveksam till huruvida dom ens har utbildning för att jobba med barn eller lärande. Många gånger frågar andra barn om dom kan få följa med M hem istället för att vara på fritids. Mitt hjärta värker över det nya normala...eller om det är min mammasjäl som värker kanske...
SvaraRaderaJa, ens mammasjäl värker när man tänker på det! Och så det där pratet om lärande hela tiden. Ska inte barn få vila?
Radera