Vardagsveckan...

 ...är snart slut och det är helg! Denna vecka har ett barn varit sjukt och ett lite halvkrassligt..men han hade fjärrundervisning så det gick bra att gå i skolan ändå! Det har varit lite segt men det har gått bra ändå...som vanligt är jag glad över att vara hemarbetande...det är skönt att slippa vabba eller lämna stora barn hemma ensamma vare sig de är sjuka eller inte. När det är fjärrundervisning är det trevligt att vara här...kunna höra på lektionerna, hjälpa till om det behövs, kunna servera lite mat och fika...snacka lite på rasterna! 

Jag har hunnit med lite i hushållet trots att mycket handlat om skolan...Jag har bakat bröd! 10-åringen längtade så mycket efter mina "trekantsmackor"...alltså siktkakor som blir trekantiga när man skär upp dem. Jag gillade dem också som barn...det var ju sånt bröd man bakade. Min mamma bakade dem. Min mormor och farmor likaså..och säkert deras mammor innan dess. Trots att både mamma och mormor gjorde samma slags bröd smakade de helt olika. Hemma hos mormor var det liksom lite fest...jag älskade när hon hade bakat när jag var där och jag ville inte ha trekanterna utan de där extrabröden...båtarna som jag kallade dem! 

Maken jobbar hemifrån och vi har hunnit ta några lunchpromenader!

Vi tog bilen till mina föräldrar en eftermiddag och drack kaffe och fick hembakt semla. Vi spelade kort tillsammans...vändtia och finns i sjön.

I början av veckan var det soligt och hyfsat varmt...jag fick vårkänslor och gav mig ut i trädgården...klippte ner de vissna perennerna! 

Vi har pratat kemi...17-åringen är väldigt intresserad och beställde en molekylsats...sen har han byggt alla möjliga molekyler och visat och berättat...jag tror att det är koffein ovan! 

Vi har spelat piano...jag och 10-åringen...vi håller på med ett stycke av Bach och roligt nog har vi hela två byster av herr Bach! De får stå och titta på tillsammans med Beethoven, Schubert och Chopin när vi spelar! 

Mer musik blir det i huset...en ny förstärkare kom på posten så nu kan man spela gitarr, bas och trummor och alla hörs! 

Sen blev det visst vinter igen! Det snöade och snöade hela dagen igår! I ett anfall av optimism bar maken upp snöskyfflarna på vinden förra helgen...vi fick trampa gångar istället...och vänta på regnet...som kom idag! 

Vi (eller mest jag då) har lagat mat...varje dag förstås! Det godaste var nog kyckling med buffalomarinad, grönsaker och ranchdressing! 

Men nu är vardagsveckan slut och det är fredag kväll! Trevlig helg därute! 

 

Coronaspecial 34 - härliga corona...

 Corona är hemskt. Trist och allt möjligt. Men också härligt. Jag gillar att man ska vara hemma för minsta förkylningssymptom. Eller att ens barn ska vara det. Jag är ju hemma ändå. Förra veckan var 9-åringen hemma. Han var snorig och tät på morgnarna...hostade lätt. Och då ska man ju vara hemma. Samtidigt var han inte riktigt sjuk utan orkade jobba på som vanligt...ha kul som vanligt. Och just det här tycker jag om med corona...att man får dagar hemma när vi både kan jobba med viktigheter och ha kul tillsammans. Ca 3 timmar om dagen tar jobbet. Resten blir vad 9-åringen själv vill. 

Vi hann med att räkna en himla massa matte. N är nästan färdig med åk 3:s mattebok...en gammal bok från 50-talet där man riktigt gnuggar de fyra räknesättet, enhetsbyten från cm, dm, m, liter, dl, kg, hg, gram...Han har också räknat en hel del i den moderna matteboken...vi har särskilt riktat in oss på klockan.

Vi har tränat stavning och uppsatsskrivning och välskrivning.

Vi har läst om vilda djur i våra svenska skogar.

Igelkottar är söta och spännande...och roliga att rita av! 

Älgar är inte det lättaste att rita av men man kan alltid prova! 

Vi har läst om vikingatiden.

Vi har läst om olika växter...den här gången nyttoväxter men kan odla i vårt land. 

Sonen har fått läsa högt och lyssnat på när jag har läst. Och svåra ord har jag förklarat för honom. Och han har ställt frågor och varit och rotat fram olika grönsaker och kollat in potatismjöl och ritat av några grönsaker...kollat upp hur de ser ut inuti.

Vi har ritat massa teckningar bara för skojs skull...mest monster som vi hittat på pinterest och ritat av eller inspirerats av.

Sen har vi spelat fiol och piano och sjungit. 

Vi har haft en riktigt bra vecka alltså! 

Välskrivning

Jag har lärt min 9-åring skrivstil. Vi började med det när han hade lärt sig texta alla bokstäver fint och kunde skriva texter med vanliga bokstäver. Vi började träna på skrivstil det året han skulle ha gått i förskoleklass. Nu är han så van vid skrivstilen att han väljer att använda sig av den i stort sett alltid. Det går lättare och fortare. Det blir snyggare. 

I skolan är de negativa. På det senaste utvecklingssamtalet kommenterade lärarna återigen hans handstil. Han måste texta oftare. Alla sk inlämningstexter ska textas. Här blev jag frågande...vad är inlämningstext? Jo, det är texter som lärarna ska samla in och som ska vara underlag för bedömning. Jag undrade om man inte liksom bedömde allt eleverna gjorde på det här stadiet...eller bedömde och bedömde...att man försökte se en progression...att eleverna kanske inte i första hand ska bedömas utan lära sig saker, få träna och träna och hela tiden bli bättre. Men så är det nog inte längre. Tror jag. I alla fall måste inlämningstexterna vara textade enligt läraren. Och varför? Jo, det var pga två saker...det ena är att andra elever måste kunna läsa texten. Och elever kan numera inte läsa skrivstil. Och det andra var att lärarna måste se att eleven kan texta. Det köper jag. Man måste kunna texta. Men när lärarna har sett det har de ju liksom sett det. Då kanske inte alla inlämningstexter behöver vara textade. Jag fick också veta att eleverna numera inte får skriva skrivstil på de nationella proven i åk 3. Här hajjade jag till. Va! Kan detta vara möjligt!? Är skrivstil alltså förbjudet? Jag kunde inte hålla mig utan verbaliserade mina invändningar. Lärarna vidhöll. Jag sa att då får jag kontakta skolverket för att reda ut hur det förhåller sig med den saken. Och det gjorde jag. Och jag fick reda på att eleverna får skriva skrivstil hur mycket de vill...både på lektionerna och på de nationella proven. 

Det var ju bra! Jättebra att skrivstil inte är förbjudet än så länge. Men lite ledsen blir jag ändå. Varför får inte eleverna lära sig skrivstil i skolan? Det är ju så mycket lättare att skriva skrivstil än att texta. Och snyggare blir det ju också. 

Jag tänker att det där med skrivande har kommit ur fokus. Man tränar inte de textade bokstäverna särskilt intensivt i skolan längre. Jag tror inte att man tycker att man kan kräva att eleverna ska sitta och skriva under tystnad så pass länge som krävs för att träningen ska bli ordentlig. Och att kräva att eleverna ska sitta med skrivstilsbokstäver, som är mycket mer krävande att lära sig än de textade, är nog helt omöjligt. Och så tänker jag att när jag var barn fanns det rester kvar av det gamla. Vi hade välskrivning. Det är väl borta numera? Det är synd. 

Men vi jobbar på hemma med skrivträningen i alla fall. 9-åringen tycker om poesi och vi läser i olika diktböcker. Jag försöker hitta dikter som kan passa ett barn och Nils Ferlin har skrivit en hel massa såna. En av dem har blivit en favorit hos sonen och den kan han utantill och deklamerar den gärna då och då. Den dikten fick bli vår senaste välskrivningsövning! 

Coronaspecial 19 - die dumme...föräldrarna

Det är en del skriverier om hur det blir för föräldrarna och barnen när barna inte får gå till skolan. Nu senast läste jag en krönika av Emma Bouvin. Rubriken är kaxig. "Om min sons lärare klarar av 26 sexåringar bör väl jag kunna hantera en enda". Men det gör hon inte. Hon klarar inte av att undervisa sin sexåring hemma. Det är för svårt.

Hon tänker först att det är piece of cake och kommer fram till att struktur är viktigt. Hennes make har inget att bidra med. Han tycker att sonen kan städa på sitt rum till att börja med. (Och varför inte egentligen...lära sig städa sitter aldrig i vägen). Men Emma väljer att gå i gång med skoluppgifterna. Hon väljer en som är lätt att förklara. Sonen ska skriva siffrorna 1-10 fem ggr var på ett papper. Av någon anledning sitter sonen på annan plats än modern och när han återvänder med sina siffror är de åt fel håll. Han blir återigen ivägskickad. (varför?) Återkommer och allt är fortfarande bakochfram.

Och då förstår Emma vad svårt det är. Hon har inte fattat att barn måste träna på att skriva siffrorna åt rätt håll. Hon trodde att det kom av sig själv. Frågan är förstås varför inte lärarna i skolan har lärt ut hur siffrorna ska skrivas? Varför har de inte tränat där så att barnen vet hur det ska vara innan man skickar hem en läxa? Eller varför är inte läxan utformad så att det är helt uppenbart för barnet hur siffrorna ska skrivas? Men det kommer Emma på...hon skriver ner siffrorna på ett papper så att sonen ska kunna härma dem! Bravo!

Nästa uppgift handlar om att skriva bokstaven g. Ett stort G över ett halvt papper och ett litet g över den andra halvan. Det tar bara en halv minut. Och det blev inte bra heller. Stora G är för stort och lilla g för litet. Jaha, återigen tänker jag att uppgiften är felkonstruerad för någon som inte ännu lärt sig forma bokstäverna och ännu inte kan styra handen tillräckligt bra för att på egen hand forma bokstäverna tillräckligt stora. Det var därför man hade hjälplinjer förr. Och det var därför man lät eleverna fylla i bokstäverna många gånger först. Men det tror jag faktiskt inte ens att lärarna minns längre.

I alla fall...mamman känner sig frustrerad. Så frustrerad att hon skriker obscena ord inom sig. Men hon döljer det. Hon ger sonen enkla minustal på ett papper istället. Han skriver siffrorna åt fel håll. Och då funderar jag...spelar det i nuläget...när man ä 6 år gammal...egentligen någon speciell roll? Kan man inte tänka att det kommer att gå över med idog träning. Alla barn i början heter det väl.

Mamma slås i alla fall av att lärare är hjältar. Hon ser ju själv att när hon försöker vara lärare åt bara ett enda barn så misslyckas hon kapitalt. Förskollärare och barnskötare förtjänar också att hyllas. Varje dag! Och särskilt nu!

Och så kommer ett (groteskt) exempel. Mamma Emma har följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer och inte träffat sina föräldrar på flera veckor. Men hon lämnar glatt sin treåriga dotter till förskolan varje dag...till en pedagog som är äldre än de där morföräldrarna. Och hon är underbar...hon sjunger sånger, ler och tvättar små barnahänder. Hon kramar dottern. Håller ingen distans. Och det allra mest fantastiska är att när Emma hämtar sin dotter på eftermiddagarna känner hon det...doften av pedagogens parfym. Det doftar tryggt.

Det är väl så att man kan gråta...att man så villigt lämnar sin lilla unge till en pedagog äldre än barnets mormor...istället för att hålla barnet hemma så att det inte blir smittat och så att det alltså kan få fortsätta träffa sin egen mormor. Hon kanske också doftar trygghet? Kanske till och med mamma doftar trygghet. Kanske kan mamma tvätta små barnhänder, sjunga sånger och allt det där? Precis som mamma nog faktiskt kan undervisa en liten sexåring utan några större problem om hon bara tänker efter lite. Och får träna. Man kommer långt med träning vet ni. Men det är inget som föresvävar de hippa stockholmsföräldrarna. Ibland tror jag faktiskt att de bara är jäkligt bortskämda. Det är därför de berömmer pedagogerna så väldigt...så där som man gör med tjänstefolk. Vad du är duktig? Och så kan man fortsätta vräka över sitt ansvar på andra.

Men det är som det är...det här är den svenska modellen...återigen har vi fått den serverad för oss...föräldrar är för okunniga och inkapabla för att klara av att ta hand om sina egna barn...pedagoger ska det va! Tralala! De klarar skivan.

Coronaspecila 17 - helgbestyr!

Helgen är över och vardagen har börjat igen. För ovanlighetens skull en helt vanlig vardag. Nästan i alla fall. Gymnasieungdomen är hemma förstås. Han är ju extra smittsam av någon outgrundlig anledning. Han har klarat av en körskolelektion, kommit hem, kokat sig en kopp kaffe och har nu stängt in sig på sitt rum för en digital svensklektion. Maken är på jobbet. De två högstadiebarnen i skolan. Det är måndag så ingen morgonfjärr idag utan klassråd i skolan istället. Yngste sonen, lågstadiebarnet, är i skolan. Det var ett tag sen sist. Jag har inte känt mig bekväm med att skicka iväg honom till skolan...tycker att det är trångt och ohygieniskt i lokalerna...barnen är för många och det ser rörigt ut när man ser barnen kuta runt på rasterna. Tycker att det skulle vara bäst om de stängde ner lågstadiet i dessa coronatider men så är ju inte fallet. Lågstadiebarn smittar inte till skillnad från gymnasiebarn. Nu kände vi väl att det var dags att gå iväg till skolan ändå, trots mina känslor...

Eftersom jag hållit sonen hemma ett tag samt haft ett påsklov till vårt förfogande har vi hunnit med en del jobb hemma. Vi har tränat stavning och skrivning och läsning och matte och teckning och piano. 

I vår gamla svenskbok har vi nu klarat av alla stavningsövningarna (dubbelteckning, sj-ljuden etc) och kommit fram till skrivövningar. Dialog skulle det tränas på i fredags. Det var roligt! Stavningen är förstås inte färdig men den första genomgången och träningen är alltså gjord och sen, i boken för åk 3 återkommer allt och saker läggs till. 

Vi fick hem en lista på ord som skulle tränas in från skolan: Sverige, Karlskoga, Örebro, Värmland, Närke, kommun, landskap...Jag antog att det jobbades med geografi och hemorten. Vi tittade på lite olika sverigekartor, lade ett sverigepussel, läste om Värmland, ritade en karta över Värmland...kollade in landskapsdjur och landskapsblomma...

Och att Värmlands landskapsdjur är vargen var extra roligt...och ännu roligare var det att vi dagen innan sett ett program om istidsdjur...mammutar och ullhåriga noshörningar och någon slags urtidsvargar. Sonen googlade upp bilder på vargar och bläddrade i de naturböcker vi har och så ritades det vargar. Många. Till slut lyckades han få dem att se rätt fina ut! Det är härligt när man har mycket tid...när det man bestämt sig för att läsa om är klart kan det hända saker...det ena leder vidare till det andra och plötsligt har man gjort massa saker man inte tänkte sig från början. 

I olika tidningar kan man läsa om hur hemskt det är med den sociala distanseringen, om karantän...trots att vi ju strikt taget inte är satta i karantän i Sverige. Till och med gymnasiesonen är ju fri på sätt och vis. Han går inte i skolan men han kan ju gå ut och träffa kompisar emellanåt, sporta om han vill osv. Men hans liv är ju rätt mycket annorlunda i alla fall. Ibland tänker jag att det inte är så dumt att få mycket tid hemma, tråkig tid när inget särskilt händer, även för en stor person. Det händer saker i hjärnan på en...man får idéer. Det kan plötsligt dyka upp oväntade bakverk till exempel. 

Helgen ägnades åt jobb...vi byggde ut vårt hus för 3 år sen och då rök vår altan...Nu är det dags att fixa till en ny! I helgen borrades det hål och göts betong! 

Det var kul att vara med och såga och gräva och bära och köra skottkärror tyckte i alla fall två av barnen! 

Men nu är det vardag och bara jag hemma! Tvättmaskinen surrar och därute skiner solen. Grenar och kvistar jag klippte bort från buskar och träd igår ska samlas upp! Fönstren ska väl putsas och några köksskåp behöver städas ut! Idag har jag tid för sånt! Bara sätta fart! 

Vårpromenad

Vardagsveckan avslutades med en tur till fågelsjön...samma som vanligt...och det är ju inget fel med det! Det är alltid roligt att se hur de som bor där har det och vad de hålls med. Det är aldrig riktigt lika. Den här gången var det lite annorlunda stämning på nåt vis. Grågässen hade dragit sig undan från gräsmarkerna och höll till på några vallar som bildats när det muddrades. Kanske är det någon slags förberedelse inför äggläggningen? Två kanadagåspar hade också flyttat sig dit.

Jag läste att skrattmåsarna minskar i antal men vi har många som tur är! De är så fina tycker jag! 

De hölls mycket i par och det verkar som om något slags parningsbeteende var i full gång! 

Vanliga fiskmåsar finns det också där i mängder...de håller till på några små öar lite längre ut i den lilla sjön och rätt vad det är far alla upp och tar några varv över sjön i samlad tropp innan allt lugnar ner sig igen!

Två tofsvipepar håller till på en jordvall mitt i sjön och de far fram och tillbaka! De är så lustiga att titta på med sina svart och vita vingar...och sitt märkliga flygsätt med tvära svängar och kast! 

Yngste sonen följde med men den här gången var det roligare att kasta små pinnar ner i vattnet än att spana på fåglar!

En fin fredagspromenad fick vi i vårsolen! 

Nåt helt annat

Det blev mycket corona på min blogg nu känner jag. Trist va!? Men det är ju så det är nu...corona för hela slanten. Tröttsamt egentligen...livet pågår ändå ju. Våren tar jättesprång, solen skiner som besatt och himlen är hög och blå. Det är ju härligt. Och ute i naturen finns det väl ingen corona. Så...man kan gå ut...och njuta av allt som finns därute helt gratis och smittfritt. Det gjorde vi igår eftermiddag. Det blev bara jag och yngste sonen som gick ut för högstadieungdomarna var tvungna att logga in på sin fjärrundervisning och var fast i hemmet till klockan 15.30 när fjärrundervisningen var slut. Uppgifterna måste göras på bestämd tid...hur mycket än solen skiner och hur mycket än våren drar i en!

Men vi andra fick en härlig liten tur! Vi gick till vår lilla Fisksjö igen...det är lagom långt och jag blir alltid glad när jag kommer dit!

Direkt vi kom dit såg vi tranor sväva högt över oss! Så fina med sina långa halsar och långa ben och vida vingar!

Och vanliga måsar är väl inte så pjåkiga de heller!

 Grågässen ligger par om par och hanarna håller vakt och spanar...vi var inte så populära och fick oss en utskällning!

 Några ståtliga kanadagäss hade dykt upp sen sist! 

En liten promenad i vårluften och lite fågelspaning gör gott i både kropp och själ...en kopp kaffe på det så har man fått en fin fredagseftermiddag!