Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

fredag 30 september 2016

Barn och motorik!

Man forskar om allt. Och allt går att använda i rätt syften. Man sågar och fixar och pusslar ihop världsbilden så den blir som man vill. Nu har det gjorts en undersökning om barn och motorik. Man har forskat på en grupp barn på 18 månader. Och man har kommit fram till att spädbarn som har bra motorik blir bättre på att agera snabbt och att lösa kluriga uppgifter. Studien har visat att det finns ett samband mellan barns motoriska färdigheter och deras kognitiva utveckling. Och slutsatsen? Jo, att det är viktigt att satsa på fysiks aktivitet genom idrott i skolan och genom att ha aktiv lek i förskolan.

Jag skrattar lite. Det går att studera allt. Man kan forska om allt. Man sitter och tittar på småbarn som stoppar klossar i lådor och trycker på knappar och konstaterar att fysisk aktivitet och smarthet följs åt. Jaha. Är det förvånande? Har någon missat att småbarn gillar att fixa och dona med grejer? Att de älskar att plocka med saker i burkar och grytor? Och att de kräver mycket, mycket vuxennärvaro. De blir uttråkade. De vill ha underhållning. De vill bäras. Man får prata och leka och rulla bollar och ge dem intressanta saker. Det är väl så fint uttänkt av naturen att barnen är på ett visst sätt för att få en viss reaktion och att detta gagnar dem. Ska man lära sig prata och tänka och förstå och en massa motoriska saker får man ligga i. Och man behöver lite respons och hjälp. Det är ju så smart att barnen har gått och fått föräldrar då. Som kan hjälpa till med sånt.

Men så tänker man inte här i landet. Alla studier pekar i en riktning. Att förskola och skola är av yttersta vikt för alla områden i livet. För själva vår existens är förskola och skola oumbärliga. Man kunde lika gärna kommit fram till att det är viktigt att barn får vara tillsammans mycket med sin mamma så att de kan få mycket vuxenkontakt, mycket kroppskontakt, mycket pratkontakt. För ärligt...det blir ju lite mer av den varan när man bara har hand om en unge eller några få jämfört med hur det blir i en stor barngrupp. Och man kunde ju ha kommit fram till att det är viktigt att barn får mycket fritid så de hinner vara ute och leka och röra på sig. Och om många barn vore hemma så skulle de ju ha folk att leka med hemma på gatorna. Men det kommer man inte fram till förstås. Man kommer fram till att förskolan och skolan har lösningarna. Det är där det ska hända! Det är där händer. Alltid.





Soffinköp!


Igår gjorde jag nåt jag funderat på i ett par år! Jag köpte en soffa! En kökssoffa! Jag såg den första gången i en liten heminrednings/klädaffär i ett hantverksområde i närheten. Jag blev förtjust i den men...den var lite dyr...och fick den plats? Nä, det blev ingen soffa den gången. Och ingen annan köpte den heller för den har stått där i affären varje gång jag tittat in...och det har jag gjort ett par, tre gånger om året. Och varje gång har jag tänkt att ...är den kvar nästa gång...då är det ett tecken...den måste vara till mig! Och så gick vi in i den där affären i förrgår och soffan stod där...och...så bestämde jag mig! Den fick bli min! 
Och nu står den hemma i mitt kök! Den ska få en dyna och några kuddar så snart jag får tid att fixa med det! Och så var vårt gamla bord inte så värst snyggt till så...jag får väl börja fundera på ett nytt sånt också...Men det får bli ett senare bekymmer! Barnen blev så glada när de kom hem från skolan och fick se vår nya möbel stå där! De gillade den verkligen! Och de tre små tingade soffan som "sin"! De tyckte det var så mysigt att sitta och äta i den! 



Höst!

Nu är det höst! Jag sa det för några veckor sedan...att hösten var här! Men det var ju inte riktigt sant! Sommaren och hösten har stått och vägt...velat hit och dit. Men nu ÄR det höst här hos oss i alla fall! Igår var allt annorlunda! Färgerna hade ändrat sig, luften också...Det är skönt på sitt sätt. Det är vackert! Men det blåser förstås och jag funderade på om jag skulle ta en mössa på mig igår. Inte för kylans skull utan för blåsten. 

 







Vikariesituationen...

...på förskolan verkar vara dålig. På många håll i landet. Häromdagen kunde man läsa om ett barn på 3 år som blev bortglömt på ett dagis. Vikariefröknarna (för det fanns ingen ordinarie personal på plats) glömde bort att ta med ett av barnen ut. Så 3-åringen blev ensam i kanske 2 timmar. Han sov när gruppen kom tillbaka. Man får försöka föreställa sig hur han hade det under de där 2 timmarna han var ensam...letade, ropade, grät...blev utmattad och somnade? Föräldrarna blev förstås upprörda. Och barnet mår dåligt. Drömmer mardrömmar och går till psykolog. Och föräldrarna vill byta förskola. Och igår kunde man läsa om en pappa som har ont i magen när han lämnar sin 3-åriga dotter på förskolan. Det finns inga vikarier att få tag på. Så två ordinarie pedagoger får ta hand om 17 barn på 3 till 4 år. Pappan får ont i magen. För dottern är ju det bästa han har. Han vill ha en bra förskola så han kan koncentrera sig på sitt jobb utan ont i magen. Så kan man läsa om att det är svårt att få tag i vikarier till förskolan. Kommunerna får sänka kraven på vikarierna för att försöka få ihop det. Helt outbildade personer får jobba som vikarier alltså.

Det är ett sånt virrvarr. Det är så svårt att få ihop det i hjärnan.

Förskolan finns för att föräldrarna ska kunna arbeta. Men också för att barnen har rätt till förskola. För det har någon bestämt att barnen vill ha...rätt till förskola alltså. För det är ju så att på förskolan får de små barnen sin utbildning. De lär sig massa om...ja, sopsortering och naturkunskap och stjärnfamiljer och matematik och kemi och fysik. Och så socialiseras de ju också. Och det är viktigt att detta sker på förskolan. Barnen vill så gärna ha den här rättigheten. För pedagogerna är ju inte riktigt som alla vi andra. De är högskoleutbildade. Akademiker gud bevars. Tja, det kan ju vi andra också vara förstås. Men det är väl lokalerna det faller på då antar jag. Jag menar, en högskoleutbildad pedagog får ju inte ekonomisk förutsättning att ta hand om sina egna barn i hemmet även om kunskaperna för det finns. Så då är det väl lokalerna. Eller att det finns andra barn där. Kanske är det att det finns andra barn, många andra barn, i närheten som gör det. Det där speciella alltså. SOm gör att barnen utvecklas så där bra.

Fast..så var det ju det där med personalen. Det finns inga vikarier. Och det verkar behövas många vikarier för de där högskoleutbildade pedagogerna (och annat folk som också duger i verksamheten) är ju den sjukaste yrkesgruppen i Sverige. Och då betyder detta alltså att det inte finns högskoleutbildad expertis i lokalerna. Det fattas folk överhuvudtaget...det finns ju inte ens vikarier. Och om det finns vikarier så är de precis som vem som helst. Föräldrarna lämnar alltså in sina barn till precis vem som helst. Hur blir det då med utbildningen?

Och politikerna svarar att allt är bra. Även om det verkar dåligt på en förskola med för många barn och så där så är det inte värre än någon annanstans. Och då kan det väl inte vara så dåligt. Eller? Och politikerna vet ju att förskolan är bra i Sverige. I världsklass. För det är ju så. Det vet ju alla.

Och så är det föräldrarna. De blir oroliga. Och de får ont i magen. Och det enda de kan komma på är att de vill ha bättre förskola. Mer personal. Mindre barngrupper. Bättre. Fast förskola. För förskola ska det vara. Det är naturlagen.

Och så ekar det lite i mitt huvud. Hästarna...tänker jag. Hästarna som mådde bättre av att få gå med sin mamma länge. Få dias länge...till mamman själv kände att det var dags att sluta. Få fostras och vägledas av sin mamma. Vara i en åldersblandad flock. Inte gå med bara unghästar. För unghästar blir aggressiva och stressade av att vara utan vuxennärvaro. Så kan det vara för hästar.


torsdag 29 september 2016

Hästar!

Jag läser om hästar. Om hästar och deras föl. En veterinärstudent har skrivit en avhandling om tidig separation av häst och föl. Veterinärstudenten reagerade på att många föl verkade separeras från sin mor väldigt tidigt och hon kände sig säker på att det inte var bra. Denna instinkt ledde till att hon ville ta reda på varför och om det var viktigt för fölet att gå med sin mamma länge.

Vilda ston vänjer tydligen av sina föl strax innan de ska föla igen. Men närheten är inte slut för det utan stoet och de andra vuxna hästarna i flocken är en viktig del i fölets utveckling och mognad.

Veterinärstudenten säger att det bästa för fölet är att man efterliknar den naturliga avvänjningen så mycket som möjligt. Och detta betyder en sen avvänjning. Helst får stoet själv vänja av sitt föl.

Det är också bra om flocken är så naturlig som möjligt, alltså består av hästar i olika åldrar. Vuxna hästars närvaro ger fölen trygghet och de uppfostras och tillrättavisas också av de äldre.

För fölet är det viktigt att bli diat. Det ger både näring och trygghet.

Att låta fölet och stoet vara tillsammans länge ger stora fördelar. Fölet kan lära sig mycket av stoet.

Så kallade unghästsbeten är inte naturligt för hästarna. Det skulle aldrig förekomma i naturen. Veterinärstudenten har inga vetenskapliga belägg för att det är direkt dåligt men hon tror att en unghäst som har lärt sig hur man beter sig av vuxna hästar och som har socialiserats genom att se vuxna hästar interagera med människor är lättare att ha att göra med för människor senare. Man har sett att föl som sätts ihop utan vuxna både har ett mer aggressivt beteende och en ökad stress.

Det är lustigt. Hur det är. Man kan skriva så här om hästar. Att de mår bättre av att få vara tillsammans med sin mamma länge. Få bli diad länge. Och sedan när amningen är avslutad ändå få bibehålla närheten med sin mamma och andra vuxna. Att det är bra att hästflockar är åldersblandade. Att grupper med unghästar inte är bra för dem. Att de blir mer aggressiva och stressade av att bara vara tillsammans med andra unga. Hästar är djur. De lever på ett sätt i det vilda. Och det vilda sättet passar dem bäst fast de varit domesticerade så länge. Människor är också djur. Vi har också varit vilda en gång i tiden. Kanske bär vi också spår av det vilda i oss. Kanske gäller allt det här människobarn också. Kanske borde någon forska lite på det. Eller så kan vi bara lita på att biologin funkar. Kanske är det viktigt att mammor faktiskt får ta hand om sina barn. Kanske mår barnen bättre av närheten till mamman och så småningom andra nära vuxna. Kanske är det bra att vara i sin flock. Kanske är det stressande med barngrupper. Kanske...Men man vet inte.



onsdag 28 september 2016

Höstutflykt!

Idag lyxade vi till oss lite grand! Jag, 5-åringen och min mor och far gav oss iväg till en liten herrgård där det finns en så bra restaurang! Där åt vi en läcker lunch! Salladsbuffé och hembakt bröd, gulaschsoppa, pocherad torsk med dillsås, fyllda kycklingfiléer, pastasallad, tomatsås...chokladsockerkaka till kaffet! Mumsigt! Lille N tyckte inte så mycket om något förutom brödet. Men så fanns det visst grillade kycklingben och de gillade han! Tre stycken satte han i sig! Och sen var han mätt och orkade ingen efterrätt! 

Gamla allén in till herrgården! Hösten har kommit och färgerna har blivit så fina! 
Efter maten åkte vi till "vårt" istidsområde med alla flyttblock och jättegrytor! Men först tittade vi i djurhagen! Bara grisarna och getterna fanns kvar! 
 Vi gick den korta slingan och N klättrade och hoppade och sprang precis som han alltid gör. Det gjorde inte något att han var det enda barnet! Det var lika kul ändå! 
En stor jättegryta där löparstenen ligger kvar i botten! Häftigt att tänka att den där stenen legat där i 10 000 år sen isen smälte! Och innan dess snurrat runt i det där hålet i berget i år efter år efter år...Man hisnar lite vid tanken! 
Alltid lika roligt att krypa under det här jätteflyttblocket! Det är så stort och har kilat sig fast en bit över marken mellan två andra flyttblock! Det är lite, lite läskigt att ligga där under den enorma, tunga stenen! Men har den legat där i 10 000 år så ligger den nog lite till! 
Så blev det dags att åka hem igen lagom till skolbarnen började droppa in! En riktigt mysig dag fick vi! Både god mat och frisk luft! Och vacker natur! Och N fick röra på sig ordentligt och samtidigt vara tillsammans med både sin mamma och mormor och morfar! Prata och fundera och fråga! Som vanligt tänker man lite på hur det är därute i verkliga världen! Utanför vår lilla bubbla! Där jobbmänniskorna sitter på lunchrestaurangerna på vardagarna! Och där några strödda pensionärer sightseear och rekreerar sig i naturområdena! Det är skönt och roligt för dem! Både jobbmänniskorna och pensionärerna. Men samtidigt...det känns lite sorgligt. Det är så indelat. Så torftigt. Var och en på sin plats. Och det sorgligaste av allt är att barnen är borta från det vanliga livet. Det finns inga barn att se på dagtid någonstans. Det känns lite fattigt. 

Kartläggning

Man måste få ordning på skolan. Och politikerna försöker. Nu ska det kartläggas. Redan i förskolan ska eleverna...eller barnen...kartläggas. Det gäller att hitta de som halkat efter utbildningsmässigt. Detta är en av huvudpunkterna i regeringens LÄSA-SKRIVA-RÄKNA-GARANTI. I förskoleklassen ska barnen få göra ett slags prov och så får man ett resultat och så kan man göra en bedömning om vilka behov som finns och vilka elever som riskerar att inte uppnå de mål som finns. Och så ska det komma in specialpedagogisk kompetens som tillsammans med läraren gör en bedömning. Det är bråttom. Insatserna måste komma tidigt för att man ska hinna räta upp det som gått fel. Ja, det är tydligen så viktigt att det gäller att hitta de elever/barn med brister redan innan de börjat skolan. Redan innan de börjat undervisas i skolkunskaper. Det är väl märkligt ändå. Förskolan skulle ju lägga grunden. Vara första steget i det livslånga lärandet. Det hamras in i oss medborgare att barn som går i förskola presterar bättre i skolan. Och ändå blir det så här. Många barn har halkat efter i sin utbildning i förskolan och har kommit efter redan från början, redan innan början, alltså redan innan de börjat skolan. Hur kan det bli så? Det borde vara omöjligt. Man kanske ska börja fundera lite på om förskola verkligen är den optimala förberedelsen för att börja skolan. Det kanske är så här att skolsystemet inte ska ägna sig åt barnpassning. Inte blanda ihop omsorg med undervisning utan se varje bit för vad den är. Kanske är det så att skolan skulle behöva ägna sig lite mer åt undervisning. Kanske kartlägga lite mindre och lära ut lite mer. Specialpedagoga lite mindre och istället låta barnen få rutiner för hur man lär sig saker och ting. Det kanske är inte barnen det är fel på. Det kanske är skolan. Man kanske borde kartlägga skolan. 

tisdag 27 september 2016

Expertis

För några dagar sedan skrev en vikarie i förskolan om att barnen stressades genom aktiviteter! Vikarien menade att all pedagogik blir en stress för barnen och att det hela tiden finns en idé om att barnen måste lära sig något. Vikarien menar istället att barn måste ha en lugn, trygg och fri uppväxt för att kunna utveckla sina intressen och kompetens.

Idag fick vikarien svar på tal av en rektor på en svensk högstadieskola. Rektorn menar att i förskola och skola finns en expertis som vet hur det ska vara. Folk har så mycket åsikter utan att veta något om hur det är. Det kan gälla föräldrar, media, politiker och intresseorganisationer. Alla har en åsikt och ofta heter det att "det var bättre förr" säger rektorn. Han menar att människor som inte läst en minut pedagogik på högskolenivå har åsikter om betygsättning och pedagogik och bemötande. Men i förskola och skola finns en kompetens och expertis som inte går att återfinna utanför deras verksamheter. Rektorn drar det hela så långt som att jämföra med Brexit! Experter säger inte alltid det vi andra vill höra och gör inte alltid det vi andra vill att de ska göra men detta faktum betyder inte att experterna inte vet vad de gör! Tvärtom! Låter det inte fruktansvärt? Känn på det! Vi vanliga förstår inte vad experterna gör. Och vi behöver inte förstå, vi behöver inte ens gilla det de gör. Vi ska bara godta. Det låter lite...totalitärt. Staten tar våra barn genom att se till att det inte går att leva på en lön, genom att bara ge ekonomiska bidrag om man "väljer" att sätta barnen i förskola och vi föräldrar ska bara godta. Vi lämnar våra barn i experternas vård. Vi behöver inte förstå och inte tycka om. Bara lyda. Inte tänka. Inte fråga. Bara lyda. Jag ryser.

Insändarna finns att läsa här:
http://www.sydsvenskan.se/2016-09-25/sluta-stressa-barnen-med-forskolans-pedagogik--lat-dem-leka-ifred
http://www.sydsvenskan.se/2016-09-27/i-skola-och-forskola-moter-vi-dagligen-manniskor-som-anser-att-de-vet-battre-an-expertisen







måndag 26 september 2016

Det har skrivits lite om...

...sexuella övergrepp på förskolor i tidningarna på sistone. Vissa förskolor har börjat jobba mot just sexuella övergrepp. Man jobbar med öppna ytor så att personalen aldrig blir ensamma. Man jobbar normkritiskt. Man har tex könsneutrala leksaker. Tex stoppade man ett inköp av en stor röd brandbil till utemiljön. Man lär barnen om deras kroppar. Vad deras kroppsdelar heter - rumpa, snopp, snippa - och att dessa delar är privata. OCH så har man genomskinliga dörrar till både toaletter och rum där man byter blöjor.

Ja, det är väl bra att man jobbar med att förebygga sexuella övergrepp av barnen på förskolan. Jättebra. Jag har svårt att fatta vad könade leksaker skulle ha med saken att göra i och för sig. Men det är väl de där patriarkala strukturerna som ska brytas ner förmodar jag. Och det är ju jättebra att man lär ut till barnen att deras kroppar är deras egna och att vissa delar av kroppen är mer privata än andra. MEN det blir lite konstigt att barnen sedan får vara med om att få hjälp med sitt allra mest privata av människor som inte ingår i deras allra närmsta krets. Alltså att bli torkade i rumpan eller bytta blöjor på av människor de inte har någon äkta relation till. Till och med av vikarier, människor de inte känner alls. OCH dessa känsliga situationer ska alltså ske bakom glasrutor...där alla kan se in vad som föregår. Att ens bli bytt på, torkad av andra människor än mamma eller pappa eller någon annan väldigt, väldigt nära person, är något slags övergrepp i sig. Att sedan bli utsatt för det bakom en glasruta...Jag vet inte...hur får man ihop det? Jag får inte ihop det.

Små grupper

Jag läser om några förskollärare som säger att barngrupperna är för stora. De säger att alla forskning visar att barn mår bättre av att vistas i små grupper med färre kontakter. Språkutvecklingen kommer fram på ett annat sätt när man kan prata med varje enskilt barn och behålla fokus på under en längre stund utan att ständigt bli avbruten. Det blir också bättre när det gäller ljudnivån om barngrupperna är mindre. Det finns studier som visar att pedagogiken blir lidande om barngrupperna är för stora. Och studier visar också att barn som gått i stora barngrupper oftare är inblandade i konflikter när de går i skolan. 

Förskollärarna säger att om politikerna satsar på förskolan och de små barnen så bygger man en bra grund för senare skolresultat. De säger att det blir dyrt att spara på barnen. Det är bättre att bygga en bra grund. 

Ja, det är dyrt att inte satsa på barn. I slutänden blir det dyrt. Men dagis är också dyrt. Det är jättedyrt och därför går det inte att satsa mer på barnen. Det är därför politikerna är tysta. Det finns inte mer pengar. Tror jag. För det är ju paradoxen. Stordriften som skulle göra det billigare att ta hand om barn visar sig vara dyr, för dyr. Och stordriften som skulle ge våra barn den perfekta fostran visar sig inte riktigt fungera. Och förskollärarna funderar. De försöker återskapa hemmafostran inom storskaligheten. Små barngrupper, en vuxen som kan lyssna...precis som hemma. Men borta blir aldrig hemma. Hur man än försöker. Särskilt inte när det inte finns pengar till det.











Jag läser att...

...kvinnors sjuktal når historiska nivåer. Skillnaden mellan kvinnors och mäns sjukskrivningar har aldrig varit större. Kvinnorna har nästan 90 % fler sjukdagar än männen. Kostnaderna för sjukpenningen har gått från 21 miljarder (2010) till drygt 40 miljarder (i år). Fast nu mattas ökningen av i alla fall. Och det är ju rätt skönt. Och vi är inte unika i Sverige. För männen ligger sjukskrivningen på EU-snittet. Det är KVINNORNA som är bekymret. Svenska kvinnors sjukfrånvaro ligger klart över EU-snittet. Och gapet har vuxit de senaste åren.

Försäkringskassan vet ju varför. En analytiker säger att fler kvinnor deltar i arbetskraften i Sverige jämfört med i andra länder. Svenska kvinnor arbetar också högre upp i åldrarna.

Socialförsäkringsministern Annika Strandhäll är frustrerad. Hon säger att regeringen måste sätta fokus på JÄMSTYÄLLDHETEN. För det är ju så att kvinnors och mäns hälsa följs åt tills de bildar familj. Det är sen börjar kvinnornas ohälsa att öka. Och det beror på att kvinnorna tar mer ansvar för att LIVSPUSSLET ska gå ihop. Och då förstår ju alla att det är JÄMSTÄLLDHETEN som måste komma i fokus. Ett exempel på hur man kan jobba med detta är förstås ETT MER JÄMSTÄLLT UTTAG AV FÖRÄLDRAPENNING. Ja, och sen är det ju kvinnornas arbetsmiljö förstås. Kvinnor arbetar i sektorer där den psykosociala pressen är stark, i skola, vård och socialtjänst. Hur man ska göra med det är oklart. Men det ordnar sig kanske om kvinnorna kan fostras att välja jobb i mer manliga sektorer. Om arbetsmarknaden blev mer jämställd skulle ju kvinnor och män vara lika mycket sjukskrivna. Kvinnorna i de kvinnliga sektorerna skulle förstås fortsätta att vara sjuka men det skulle ju blandas upp lite..i de manliga sektorerna skulle de bli friskare. Ja, och så kanske männen blir sjukare också..och det vore väl bra. Jämställt och rättvist på något sätt ändå. Men man vet inte riktigt. För ingen säger hur arbetsmiljön ska kunna bli bättre. En garanti kanske skulle lösa problemet. Typ: nu garanterar vi att det ska vara bra.

Tja, vad ska man säga. Alla vet att en kvinna inte riktigt tål att jobba som en hel karl! I länder där kvinnor inte förvärvsarbetar har de ju inte riktigt samma problem som vi. Kvinnorna blir inte lika sjukskrivna där. Man kanske kan tänka så här att...hemarbete är ett jobb...när barnen kommer i alla fall...för problemen börjar ju när barnen kommer. I andra länder kan man välja att fokusera på familjen om man vill det. Jobba hemma helt enkelt. För det är ju liksom ett jobb att ta hand om barn och städ och tvätt och matlagning...det erkänner vi ju här också...annars skulle ju inte dagisfröknar, matbespisningspersonal, städerskor ha betalt...Om det inte vore ett jobb alltså. Kvinnor verkar ju ha någon slags märklig drift att fokusera på barnen. Eller så är det männen som är elaka och lata. Hur som helst så måste detta osunda beteende korrigeras. För man kan ju absolut inte pejla in vad människor mår bäst av. Det går ju inte. JÄMSTÄLLDHETENSRELIGIONEN förbjuder det. Så då får man tänka tvärtom. Kvinnorna måste ytterligare förhindras att ta hand om de där små varelserna som ställer till det så hemskt...ja, barnen alltså. Så om bara mammorna inte är hemma så erbarmligt länge hos dem...det är väl ett år per unge det rör sig om...så kommer allt att ordna sig. Mammorna får förvärvsarbeta mer och papporna får byta blöjor och amma...nej, flaskmata...nån månad längre. Och som genom ett mirakel har livspusslet fallit på plats...och så levde de lyckliga för ever after. Eller nåt.






söndag 25 september 2016

Äppelpaj och annat!

Söndag kväll! Helgen är slut för den här gången! Vi har inte gjort något särskilt. Bara jobbat i trädgården, varit lite i skogen, lagat mat, gjort lite skoljobb, spelat lite fiol och piano, tittat på tv...Det vanliga! 

I fredags gjorde jag en äppelpaj! Wilhelm Erövrarens äppelpaj! Den är så god! Jag måste ha den en gång om året! Den är lyxig men inte svår att göra!
Botten:
Nyp i hop: 
75 g kallt smör
2 msk socker
2 msk vatten
3 dl mjöl
Tryck ut i springform och förgrädda i 10 min i 225 grader.

Fyllning:
ca 500 g finskivade äpplen
2 dl socker
2 msk kanel
1,5 msk calvados
Bland allt och bred ut över pajdegsbottnen.
Grädda i ca 25 min.

Maräng:
3 äggvitor
9 msk socker
Vispa äggvitorna till hårt skum.
Vänd försiktigt ner sockret.
Bred ut över äpplena och grädda tills marängen fått fin färg, ca 5 min.
Sikta över florsocker.
Servera med vaniljglass! 
I lördags eftermiddag tog vi en tur i en av våra små skogar. Jag och maken och de två yngsta barnen och en kompis till dem. Jag plockade blåbär! De är fortfarande fina och fasta! Barnen hoppade och klättrade på stenar! Det är så roligt! Jag minns hur det var för det här är min barndoms skog! Här har jag klättrat och lekt äventyrare många, många gånger...känslan finns kvar i kroppen än! Jag älskade det. Och så känner tydligen barnen också! 10-åringen ställde sig plötsligt högst upp på en stor sten och bredde ut armarna och ropade: Jag älskar den här skogen! Och 5-åringen fyllde i: Jag också!
 
När vi kom hem från skogen blev det lite trädgårdsarbete! Jag och 12-åringen satte alliumlökar och planterade en så fin buske jag fått av min mamma. Hon hade inte plats för den och frågade om jag ville ha den! Det ville jag gärna! En benved av något slag är det! Färgen nu på hösten är sagolik! 
5-åringen och 10-åringen ville också göra nytta och fick i uppdrag att gräva lite i landet! De skakade jorden av ogrästuvor jag grävt loss och låtit ligga och torka lite just för att jorden lätt ska ramla av! De gick hårt in för det och hackade och grävde för brinnande livet! Men sen blev det plötsligt mer intressant att leta maskar och skalbaggar och se till att de inte blev skadade under grävningsarbetet! 

Sen blev det kväll och matlagning och middag! Och så såg vi Enkel resa till Korfu. Jag har tyckt den varit lite så där men det fjärde avsnittet var riktigt bra! Barnen tycker också om den och när betjänten Dennis dök upp blev vi alla förtjusta! Han kändes igen från Downton Abbey och är en favorit! Han spelar så underbart bra! Och nu är det söndag kväll och mörkt ute. De små barnen sover redan och snart ska jag och ett halvstort barn se på Follow the Money! Och sen är helgen slut på riktigt och nästa arbetsvecka kan börja! 


fredag 23 september 2016

Grekiska köttfärsbiffar och engelska scones!


Fredag idag! Härligt! På fredan vill man ju ha lite extra god mat och då kan det passa bra med grekiska köttfärsbiffar! Fast det ska vi inte ha idag! Vi åt det redan i onsdags! Men gott var det! Och enkelt att fixa till! Man bara:

Blandar ihop 
1000 g nötfärs
1 ägg
1,5 tsk salt
1,5 tsk oregano
persilja efter smak
svartpeppar
ett smulat fetaostpaket

Forma till biffar och stek dem i smör och olivolja.

Till det är det gott med stekt klyftpotatis, sallad, tomater, rödlök, svarta oliver, ev mer fetaost. Och så tsatsiki till det! Mums! 

När barnen kommer hem från skolan på fredan kan det ju vara mysigt att bjuda på något gott också! Scones kan passa bra! Den här gången provade vi ett nytt recept, av engelsk typ! Jättegott! 
Till 8 runda scones!

Blanda 1 dl mjölk och 1 dl yoghurt och 1 tsk vaniljsocker. 
Blanda 8 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver, 0.5 dl strösocker, lite salt och mosa i 75 g kylskåpskallt smör till en smulig massa.
Rör ner mjölken och blanda till en smidig deg.
Kavla ut och ta ut mått med tex ett glas. 
Grädda i 225 grader i ca 10 min. 
Servera ljumma med smör och marmelad!

God helg! 

torsdag 22 september 2016

Hemmabarn och bortabarn

Igår var det dags för idrottstävling igen! Den här gången var det 12-åringens klass som tävlade mot tre andra klasser i friidrott! Jag och 5-åringen åkte dit en sväng och tittade förstås! N känner många av barnen i 12-åringens klass och hejade glatt! Han tyckte också att det var roligt att träffa på sin storebror! Det blir lite annorlunda att träffas på andra ställen än i hemmet! Lite märkvärdigare, lite högtidligare!

När vi kom hade barnen rast en stund och då passade N på att prata och busa med sin storebror. Sen drog tävlingarna igång igen och N tittade på en stund. Sen började han fixa med egna saker. Klättrade på räcket runt arenan, började balansera på en hög trottoarkant och till slut...började springa upp och ner för en ramp...hoppade upp lite på väggen när han kom till botten, slutet av rampen, sprang upp igen och avslutade med ett hopp och så ner igen! En gång ramlade han för rampen var rätt brant...det gjorde ont i handflatorna men inget blod kom som tur var...och efter lite pussar och blåsande gick det snabbt över.
En grupp dagisbarn höll till en bit längre bort. De satt stilla på en bit gräsmatta och tittade. Kanske 10-15 barn iklädda orangea reflexvästar. De såg ut att vara mellan 3 och 5 år. När de tittat en stund var det dags att gå. Under en märklig tystnad kom alla på fötter och greppade tag i promenadrepet. Och så började de gå. Alla barn rörde sig i stadig och jämn promenadtakt. En fröken först och en fröken sist. Ingen pratade. Ingen sprallade, Ingen skrattade. Allvarliga och bleka ansikten. Ansikten vändes mot N som klättrade på räcket. N verkade inte se dem fast de gick precis bredvid honom.
Det är väl hemskt att säga det...men jag kan inte låta bli. Kontrasten var stor. Dagisbarnens stillsamhet kontra mitt ensamma barns sprallighet. Dagisbarnens allvarliga och bleka ansikten kontra mitt barns skrattande och rödblossande ansikte. Det är nåt olustigt med barn som fostras i grupp. Jag funderar på hur det känns att anpassa sig till en grupp i timmar varje dag. Hur det är för ett barn att inordna sig, gå på led, vara tillsammans med en grupp människor man på ett sätt delar liv med men ändå inte...hur det är att vara ute på små äventyr utan sin mamma eller en annan riktigt nära person. Jag tycker ofta att det ser så ensligt och eländigt ut. Men jag vet inte. Jag är i alla fall glad över att mitt barn inte är en av dem som går och håller i ett rep när han går på utflykt. Jag är glad över att han är med mig och andra nära personer. Att han pratar och skrattar, funderar och frågar...Att han springer fritt. Och att jag är med. 



onsdag 21 september 2016

Preposition + ing-form


Senaste gången jag och 12 -åringen gjorde engelska tillsammans handlade grammatiken om preposition + ing-form. Vi har kommit till bok 2 från 50-talet, Go for English book 2. Vi har kommit till stycke nr 18 och befinner oss alltså någonstans i mitten av det andra studieåret av engelska. Man kan konstatera att man gick fort fram för 50 år sen. Grammatikmoment efter grammatikmoment togs upp. Alltid på samma sätt...först förekommer det man vill studera extra mycket i en text. Sedan kommer en grammatisk förklaring och så följer övningar av olika slag. Glosor och uttryck tas upp. Stavningsregler och uttalsregler kommenteras och exemplifieras. Och så släpper man inte grammatiken som hittills gåtts igenom...
Den här gången handlade det alltså om preposition+ing-form. Man får reda på vilken regel som gäller - alltså att när vi i svenskan har preposition+infinitiv (han gick utan att säga något) har man i engelskan preposition+ing-form (han gick without saying something). Sedan kommer några översättningsmeningar. Och så kommer det mer i övningsboken som hör till.

Först gås stavningsreglerna igenom.
1. att stumt slut-e faller bort framför -ing - tex take - taking
2. att enkel slutkonsonant fördubblas om den föregås av enkel vokal - tex sit - sitting, run - running. 
Sen får man skriva ing-form av en massa verb för att träna på stavningsreglerna.

Efter det får man översätta en liten del av meningar - alltså fokusera bara på ing-form.
1. Daisy is afraid (för att simma) in the sea.
2. She went for a walk (istället för att stanna) at home.
3. Nothing could stop Dick (från att resa) to India.
4. Mr Baker left the hotel (utan att betala) his bill.
5. He made a lot of money (genom att sälja) cars.
6. My cousins are very fond (i att spela) golf.
7. Tom is interested (av att läsa) the sports news.

Slutligen kommer ett gäng översättningsmeningar. De handlar inte om preposition+ingform utan anknyter till texten. I anknytning till texten togs olika ord för "död" upp - die, dead, death, kill. Sedan får man träna på starka verb-die-died-died, find-found-found, fall-fell-fallen. Pluskvamperfekt - "hade varit" - dyker upp också ett par gånger  - had been. 
-Vet du, att major Morton är död? -Är han död? - När dog han? -Han dog i morse. Han föll från ett fönster på tredje våningen. Man (=De) fann honom på trottoaren. -Hur gammal var han? - Det vet jag inte, men jag tror att han var omkring 55 år gammal. - Hade han varit i Afrika i många år? - Jo, det hade han. Han hade varit storviltjägare och dödat många lejon. 


Och så slutar textavsnittet med en limerick! Den läste vi högt tillsammans några gånger! Och vi skrattade! Den är rolig! Och föranleder funderingar på hur våra ord är! Att saker kan uttalas på samma sätt men ändå betyda helt olika saker! 



Kanada...

...är på g och vill få ut fler kvinnor i arbete! Kanada måste öka sin produktivitet. Den är nämligen 20 % lägre än den i USA. Och det är här kvinnorna kommer in i bilden. Kvinnorna är en del av lösningen. Om bara 1 procent fler av kvinnorna deltog i arbetsmarknaden skulle produktiviteten öka med o,2 till 0,4 procent per år. Så om gapet mellan manlig och kvinnligt arbetskraftsdeltagande skulle slutas skulle BNP öka med 4,5 procent! 

Kanada har redan gjort fina framsteg. 1980 vad den kvinnliga sysselsättningsgraden 60 %. Då var de bara lite efter USA men långt efter de nordiska länderna  - "which led the pack"! För vi har ju lett ligan när det gäller kvinnor som förvärvsarbetar länge! Nu ligger Kanadas bättre till, Kvinnornas sysselsättningsgrad är på 80 %. De har gått om USA - märkligt nog sjunker det kvinnliga arbetskraftsdeltagarna där. Fortfarande ligger de efter Sverige! För vi är ju bäst i ligan, the leader of the pack!
Det är intressant att studera diagrammet. Där tronar vi högst upp. The leader of the pack! Sweden. VI är bäst. Kvinnorna jobbar mest! Vi har vunnit. Och ändå är vi inte framme. Vi kommer kanske aldrig i mål. För man hör ständigt politiker säga att kvinnor måste jobba mer. De måste sluta upp med att jobba deltid. De måste jobba heltid. De måste sluta upp med att vara hemma så infernaliskt länge, ett år eller nåt, med varje barn de föder till världen. De måste jobba längre, det räcker inte med 65 år längre. För pengarna räcker inte. Alla skattekronor kvinnor och män betalar in räcker inte längre, de räcker inte till en bra skola, förskola, sjukvård, polisväsende, underhåll av vägar och järnvägar...och de räcker inte till ordentliga pensioner. Det är väl konstigt ändå. Så kanske att Kanada skulle tänka efter lite innan de spurtar ikapp oss. Kanske är vi inte bäst, inte om man tänker efter. 

tisdag 20 september 2016

Det händer mer...

...vissa dagar än andra! I går var en sån dag! Barnet i 4:an hade friidrottstävling! 4:orna från en annan skola var också med! Jag, N, mormor och morfar åkte dit en stund och tittade! Det var roligt att se M hoppa längdhopp och höjdhopp och sånt! 
 
Det är roligt att kunna vara med och se vad barnen har för sig när de gör något särskilt! Och det är roligt att N kan få hänga med på lite saker som är kul! Och att han får se lite av vad syskonen har för sig på dagarna! 
Efteråt åkte vi till ICA MAXI och handlade lite! N sa inget om att köpa något den här gången. Han kollade bara extrapriser och spanade på leksaksavdelningen. Funderade på om han hade råd eller om han måste vänta...kom fram till att han måste vänta lite med att handla något! Vid utgången fanns gratisballonger i alla fall! Det var kul! Och två stycken tog han, en till sig och en till M, bästa lekkamraten! Klart han också ska ha en ballong! 
 
På eftermiddagen var vi ute i trädgården! Jag flyttade lite grejer i en rabatt, delade några växter som blivit så stora. Höstvädden var så stor att den räckte till tre plantor! Det var bra att jag inte köpt några fler som jag tänkt...för nu har jag ju tre stycken! Gillar dem så mycket! Färgen är fin och de ser så fransiga och härliga ut! Och blommar gör de så det står härliga till...börjar i juli och fortsätter att blomma ända tills frosten tar dem! 
Jag grävde lite i "lannet" också! Tog bort ogräs och jordgubbsrevor. Luktärtorna och ringblommorna är det enda kvar av allt jag satte i våras! Morötterna är uppätna, potatisen också, rödbetorna är upptagna och håller också på att ta slut...Men blommorna står kvar och blommar på! Luktärtorna är underbara! Det är en njutning att stå och gräva invid dem...doften är helt fantastisk! 
Barnen lekte och hade kul! De två yngsta gjorde gymnastik! Hängde i gungställningen som inte längre har några gungor kvar men som vi sparat ändå just för att hänga i! De hängde knäveck och försökte svänga sig ner och landa på fötterna! 
Sen fick jag gå in och förhöra 14-åringen. Han har prov i samhällskunskap på fredag. Regering och riksdag och demokrati och sånt. Ingen lärobok har de utan bara ett häfte med kortfattad information. Och lektionsanteckningar från lärarens powerpoints. Tycker det är dåligt. Det blir inte så heltäckande som en lärobok blir. Sen delas de där kriterierna ut som vanligt. Helt obegripliga. Ordbajseri. 
Äldste sonen var hemma nästan hela dagen. Hade bara lite jobb på idrottsfritids. Det är roligt att ha honom hemma lite mer än när han gick i skolan. Han gillar att laga mat och kom på att han skulle göra egen pommesfrites. Han förkokte potatisstrimlor i vatten och ättika och frös in på förmiddagen och sen friterade han på kvällen! De blev jättegoda! Till det gjorde vi panerad torsk och chilimajonnäs! 
















måndag 19 september 2016

Verb!

Vi jobbar ju lite med skolgrejer på egen hand varje vecka! Det är svårt att hinna med...jag skulle vilja göra så mycket...men tiden finns inte helt enkelt. Hemskolning hade varit något men det är ju förbjudet här i landet tyvärr. Det är så mycket de missar i skolan tycker jag. Grammatik till exempel. Jag följer gamla böcker från 50-talet för att åtminstone försöka ge barnen en grund att stå på. Jag försöker använda de grammatiska orden när det passar för att på så sätt "nöta" in dem. I helgen repeterade jag och 12-åringen tempusformer, vad tema-formerna heter och gick in på perfekt particip och presens particip. 
Det är roligt att prata verb. Man märker att saker har förändrats sedan 50-talet. Vissa verb har gått och blivit svaga. Till exempel simma! Min mamma och pappa säger simma-sam-summit. Jag själv velar. Kommer på mig med att säga "sam" men även "simmade" - hur ska jag ha det? Barnen däremot säger "simmade". Något som är trist är att starka verb verkar vara på utdöende. Jag märker på de yngre barnen hur de "slarvar" allt mer. De kan säga "huggde", "sovde" osv. Var kommer det ifrån? Så här gjorde inte mina äldre barn. Så här pratar inte jag och min man. Jag försöker lyssna på barnens kompisar och hör samma sak på dem...starka verb som helt plötsligt blivit svaga...Gillar det inte och säger till varje gång jag hör mina egna barn säga fel. Undrar om det är något slags "barnspråk" som sakta tar sig in i det etablerade språket. Små barn gör ju så här - kommer på hur en grammatisk regel funkar och använder den fullt ut tills undantagen sjunker in. Kanske hör barn för mycket barnspråk numera i förskolan? Kanske hör de inte tillräckligt med vuxenprat för att integrera de mer avancerade språkreglerna? Inte lätt att veta. Intressant och förbryllande är det däremot. 








Slottsstek!

Den sega söndagen piggade på sig framemot kvällen! Energinivåerna ökade på något sätt efter hand! Ett rejält pass i trädgården med grävning i "lannet" medan de minsta barnen lekte glatt i äppelträd och lekstuga gjorde mig glad och energisk! Jag bestämde mig för att göra stek till kvällsmat! Slottsstek fick det bli! Gott och enkelt!
Jag gjorde steken i en gryta på spisen eftersom jag ville använda ugnen till att göra hasselbackspotatis! Gräddsås, haricot verts, gele och inlagd gurka till det blev gott! Inte är det dyrt heller att fixa en fin söndagsmiddag! Knappt 20 kr portionen räknade jag ut det till! Billigt för att vara lyxmat! 


söndag 18 september 2016

Kräftor!

Det är en seg söndag! Vi gör inget särskilt. Masar omkring, läser, löser korsord, går ut i trädgården en sväng och plockar upp nedfallna äpplen, gräver lite, klipper lite, pluggar lite med tre av barnen, skjutsar barn fram och tillbaka till idrottsaktivitet...ska snart börja med maten och känner ingen särskild energi...längtar till i kväll när jag ska se Follow the Money och Happy Walley! Dricka te och ta en sockerkaksskiva...

Igår hade vi kul! Vi åt kräftor...hela familjen och mina föräldrar. Inget märkvärdigt men trevligt. Kräftor, rostbröd, skagenröra och en köttfärspaj. Gott och enkelt. Vi pratade och skrattade och skalade kräftor. Sen drack vi kaffe och efter det såg vi Sven-Bertil Taube på tv. Det var fint, bra musik!