Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 29 maj 2019

Rättstavning...

...har kommit ur mode tror jag. Jag tror att man i skolan tror att det kommer av sig självt. Det tycker jag är synd. Det är viktigt med stavning och även om mycket går in av sig självt gör inte allt det. Framför allt tror jag att ordförrådet växer och blir större om man jobbar med orden. Om barnen lämnas åt sig själva med stavningen och med orden kan det nog lätt bli så att man undviker svåra ord, kanske aldrig ens upptäcker att de finns, håller sig till det kända...vandrar aldrig utanför den egna förmågan. Jag försöker göra lite hemma...försöker peta in stavningsträning för mina tre grundskolebarn.

Jag går efter en gammal bok från 1952 för åk 5, 6 och 7.

Åk 5 startar med en lista över språkets vanligaste ord och sen kommer det listor med ord från olika ämnesområden eller som jobbar med något särskilt ljud - tex ord med e-ljud eller ä-ljud. Till varje lista hör övningar där man får använda orden och också diktamenstexter. Så här är det upplagt i delen för åk 6 och 7 också. Många ord blir det. Och många texter och många övningar av olika slag. Vi gör lite av varje...det finns inte tid för att göra allt men jag checkar av listorna och väljer ut de övningar jag tycker ger mest. Det mesta går bra...men allt är inte självklart att man kan stava till.

Här är ord som har varit lite kluriga för mina mellanstadiebarn (vissa när det gäller stavningen och andra när det gäller själva betydelsen) :

restaurang
bjärt
gestikulera
mustascher
trolsk
kollision
exercis
permission
parallell
kolossal
terräng
digna
hämndlust
marskalk
residens
bagatell
epidemi
immun
reumatism
vaccination
våndas
allé
dahlia
förgätmigej
svällt - svält
hembygd
omdöme
försiggå
iakttaga
gjutjärn
månntro
material
materiel
materiell
original
originell
ingenjör
pension
initiativ
agitera
diskussion
erforderlig
enhälligt
följaktligen
spörsmål
apropå
referera





måndag 27 maj 2019

Det är tur att barna orkar...

...och är starkare än vuxet folk. För så verkar det ju vara. I tidningen Förskolan kan man läsa om en förskollärare som efter bara tre år i yrket vill byta yrke. Hon orkar inte mer. Efter arbetsdagens slut måste hon sitta i total tystnad. Det tjuter och piper i öronen. Ibland värker kroppen. "Det ringer i öronen nästan dygnet runt trots att jag ofta har öronproppar på jobbet." säger förskolläraren.

Problemen är många. Och det är det vanliga. Personal är sjukskriven. Det är dåliga lokaler. Brist på resurser och utbildad personal. Barngrupperna är för stora.

Fast egentligen är det ju ett bra jobb. Förskolläraren tycker om att prata med barnen och göra något meningsfullt i vardagen och hon gillar att dokumentera, observera och skapa en röd tråd i arbetet med barnen. Men tiden räcker inte till. Det blir mest barnpassning. Och hon blir trött av det...känslig och med krånglande humör.

Förskolan är så stor också...det är 9 avdelningar med ca 200 barn som är ute på gården. Det blir skrik och oväsen.

Barn är ju barn...och små barn kräver fysiska insatser förstås. Barna drar i förskollärarna och de får lyfta tungt. Det blir ont i ryggen och lederna. Man får rycka in och röra sig hastigt om någon riskerar att ramla, gå emellan barn som bråkar, trösta...allt kräver insatser av kroppen.

Förskolläraren kommer med receptet för att det ska bli bättre. Det är också det vanliga. Det måste bli fler pedagoger. Barngrupperna måste bli mindre. Och ljudisoleringen bli bättre. Hon ser dock att det inte är möjligt. Det blir tvärtom bara värre och värre.

Den aktuella förskolläraren funderar på att hoppa av. Bli specialpedagog istället.

Det låter hemskt. Småbarn är jobbiga. Det vet nog alla som har småbarn...Det blir ljud och man får lyfta och bära. Man får rycka in med än det ena än det andra. Barn är irrationella. Behov uppstår snabbt. Man får tänka om. Det krånglar. Man får lirka och locka. Trösta och skratta. Det är så mycket. Hela tiden. Men om man är mamma har man ju bara ett, två, tre...små barn. Man räcker för det mesta till. Även om det kan vara jobbigt emellanåt är det ju ens egna barn. Man tycker väl oftast att det roliga överväger. Det meningsfulla. Barnen blir dessutom äldre. Allt ändrar sig gradvis. I förskolan går det bara om och om igen. Och barnen är många. Många, många fler än hemma. Det måste vara jobbigt för pedagogerna. Det är tur att de kan sluta. Undrar hur det är med barna. Är det jobbigt för dem också? Påverkas de av skrik, bråk, många små på samma ställe, sjuk personal, för lite personal...? Blir de trötta? Påverkas deras hörsel? Får de tillräcklig vuxenkontakt? Utvecklas de som de ska? Mår de bra? Det faktum att små barn tydligen har speciella behov, diagnoser, behöver resurser, specialpedagoger vittnar kanske om något. Men jag vet inte. Ingen vet nog. Och ingen verkar särskilt intresserad.




söndag 26 maj 2019

Mors dag...

...firade vi genom att åka och hälsa på äldste sonen och hans flickvän! Hela familjen och mina föräldrar var med! Vi köpte våra favoritpizzor från Ica Maxi...för där sonen bor har Maxi en riktig pizzeria med supergoda pizzor...frasig botten och smaskiga pålägg...getost, honung, pinjenötter, kokt skinka, rödlök, chorizo, ruccola...och mer... och inte allt på en gång förstås! Vi pratade om ditten och datten...EU-valet, sjukdomar, tv-serier, studier, mat...Och så bjöd sonen och flickvännen på hembakt blåbärskaka med vaniljsås...som sonen skämtsamt presenterade som "hemköpt". De två äldsta sönerna som bor hemma åkte hem efter maten...de var tvungna att plugga...de sista proven sker denna vecka! Vi andra tog en promenad bort till universitetet och gick runt och tittade, kunde gå in i ett par hus...det var roligt att se hur det ser ut där sonen tillbringar sina dagar numera! Sen tog vi en sväng till IKEA och handlade så lite vi kunde och tittade på så mycket vi hade lust att se! Funderade på soffor inför framtiden och vilka köksluckor vi tyckte var finast! En fin mors dag fick vi tillsammans!
Äldst och yngst i syskonskaran...minstingen var mäkta imponerad över att storebror går i en så stor skola! 

fredag 24 maj 2019

Mer

Sossarna vill ta fram en ny strategi för tillväxt och sysselsättning. Den gamla löper ut 2020. Fokus ska vara på hållbar tillväxt men också på en social dimension.

Det viktigaste är att sysselsättningsgapet mellan män och kvinnor minskar. Idag skiljer det 11 % i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor. Ergo...kvinnor måste komma ut på arbetsmarknaden "istället för att gå hemma som hemmafruar." Älskar det där uttrycket..."gå hemma som hemmafru"...när man är hemmafru går man hemma, man går omkring i hemmet, går och drar, drar fötterna efter sig...det signalerar så mycket det där uttrycket..."går hemma som hemmafru"...Men i alla fall. De där som går och drar i hemmen måste ut! Och nu säger man inte längre att det är för hemmafruarnas egen skull. De ska ut för att bättra på tillväxten. Om alla hemmafruar inte gick hemma och drog utan istället gick till jobben skulle EU:s BNP per capita öka uppemot 9 %. Det skulle vara som att EU:s ekonomi skulle växa med ytterligare ett Spanien! Tänka sig! Vad härligt va! Man får hoppas att den där tillväxtökningen blir hållbar också...att mammorna inte tär för mycket på miljön när de flänger fram och tillbaka och levererar barn på dagis, att mer dagismat som ska tillverkas och transporteras inte sliter på miljön, att alla mer mediciner folk måste proppa i sig när de blir sjuka eller barna blir sjuka tillverkas på ett hållbart sätt och transporteras på ett hållbart sätt, att folk inte köper mer färdigmat när de blir trötta av att få ihop sina livspussel, att antalet städerskor som ska åka runt i bil och städa alla uttröttade mammors hem transporterar sig på ett hållbart sätt. Och att tillväxten verkligen innebär tillväxt=ökat välstånd och inte bara ett ökat slitage på både folk, stat och miljö. Eller så får man hoppas på att resten av EU har lite mer sunt förnuft än vad vi har här uppe in the North.

I Sverige har vi EU:s högsta sysselsättningsgrad för kvinnor. Ändå verkar pengarna inte räcka. Tillväxten måste vara hög men ändå räcker det inte. Pengarna räcker inte till att ta hand om alla barn som de utdrivna hemmafruarna numera lämnar till förskolan. Barngrupperna är för stora, personalen för sjuk, personalen för få, mammorna för sjukskrivna, pensionerna för låga, poliser och brandmän för få, sjukvårdspersonal för få. I ett land där kvinnor har EU:s högsta sysselsättningsgrad. Vad är det som inte stämmer? Hur kan det bli så? Var hittar vi reserverna när kvinnorna inte längre räcker till för att driva runt hela det tunga offentliga åtagandet? Var hittar man mer pengar när alla redan är i arbete och betalar in sin skatt? Vad har vi gjort för fel?

Arbetsmiljöproblem...

...det har förskolebarna i riket tyvärr drabbats av. Det kan man läsa om i Aftonbladet. Skribenten gör en rolig grej...hon skriver om barnens situation som om de vore vuxna arbetare. Hon vill väl helt enkelt få oss läsare att hajja till...vi ska riktigt se hur hemskt det är för förskolebarnen ute i förskolesverige och vi ska fatta att om det rörde sig om vuxnas arbetsförhållanden skulle ingen tycka att det var ok.  I alla fall är barnas arbetsplatser överfulla, lokalerna är slitna, kollegorna vantrivs och skriker. De kan också bitas och slåss. Luften är dåligt ventilerad.

Så här är det för skribentens dotter...som när hon var 2 år började i en förskolegrupp med 23 barn på 3 pedagoger och en resurs. Flera av barnen hade olika typer av särskilda behov. Ofta fanns bara 2 pedagoger på 22 barn eftersom en av pedagogerna ofta var upptagen med blöjbyten.

Ja, så kommer det vanliga...att man är imponerad av de som klarar av att arbeta inom förskolan. Skribenten berättar att hon haft barnkalas för 19 barn i 2 timmar och att hon sedan varit helt slut.  Hon förstår därför att förskolepersonalen är den mest sjukskrivna yrkesgruppen. Och då blir det ju förstås många vikarier. Så många i omlopp att hennes dotter slutat lära sig pedagogernas namn.

Skribenten avslutar med att berätta om förskoleupproret och om att hennes dotters situation alltså inte är unik...det är kris i förskolan runt om i landet. Förskollärarna vill ha mindre barngrupper, högre personaltäthet och möjlighet att följa de fina formuleringarna i läroplanen. Skribenten själv önskar att alla barn i Sverige fick gå i en förskola där barnen blir sedda, pedagogerna slipper stressa ihjäl sig och där barngrupperna är tillräckligt små och lokalerna är anpassade.

Slutet blir: "Hur är det med ditt barns förskola? Skulle du vilja att den var din arbetsplats?"

Jaha, det är det vanliga...fast med den där arbetsmiljötvisten. I förskolan är det kris. Ja, det vet vi vid det här laget. Så har det varit länge. Barngrupperna är för stora, många lokaler är dåliga, barn är bråkiga, pedagogerna är få, personalen är för sjuk, vikarierna för många. Detta skapar en dålig arbetsmiljö för de som arbetar inom verksamheten. Och här börjar det kännas en aning konstigt. Förskolan är de vuxnas arbetsplats. Samtidigt tillbringar småbarnen hela arbetsdagar där. Arbetar de? Eller är de lediga? Hur ska man se på det? Kan pedagogerna arbeta medan barnen är lediga? Arbetar de tillsammans? Aftonbladsskribenten verkar tänka i de banorna. Förskolan är en arbetsplats där barn och vuxna arbetar sida vid sida. Det ligger väl något i det. Förskolepersonalen är bland den största yrkesgruppen i landet. Om inte barnen vore i förskolan skulle pedagogerna inte ha något att arbeta med. Barnen behövs för att hålla dessa kvinnor i arbete. Barnen behöver också vara i förskolan för att deras mammor ska frigöras för arbete, i förskolan och annorstädes. En evig cirkelgång har skapats mellan barn och mammor ute i offentligheten. En halv miljon barn har gjorts till råmaterial för kvinnojobb och samtidigt har en helt ny typ av barnarbete skapats med sina alldeles egna arbetsmiljöförhållanden.

Personal ser problemen. Några föräldrar också. De gör uppror. Vad kräver de då? Mer pengar och mer personal...som egentligen också betyder mer pengar. Mer pengar vill man ha. Att man numera tänker på barn som arbetare är inget som stör. Barn hör hemma på förskolan. Om de bara fick bättre arbetsförhållanden...färre kollegor i gruppen, bättre luft, fler teamledare, slapp stressade kollegor som slogs och bet, gladare kollegor som inte gråter...då skulle allt vara bra. Alla ska med. Alla som kan ska arbeta. Vårt tankesätt har konstruerats om.










söndag 19 maj 2019

Utflyktslördag

I går gjorde vi en utflykt! Vi åkte till Visnum, till plantmarknaden Klockargården, som finns där! De hade sitt årliga evenemang med livemusik och så bjöds det på bullar och kaffe och festis och lite annat smått och gott! Och så finns där ju enormt mycket fina växter att titta på, drömma om och köpa hem! Men först stannade vi till vid kyrkan från 1733. Många av mina förfäder höll till här i krokarna förr i tiden och det är alltid roligt att gå lite i deras spår...min farfars fars grav finns kvar här och den tittade vi på förstås. 
Precis bakom kyrkan finns en tegelbyggnad där extra fina personer finns begravda! 
Efter en god lunch i det fria gick vi över till Klockargården! Minstingen fick rida på en fin Tinkerponny! 
Och sen började vi botanisera bland alla växter! Jag lyckades avstå från att handla sånt jag kände lust att köpa men fick med mig lite ändå....en ny krusbärsbuske, två fina jordnävor och två tomatplantor...någon härdig busktomat som gav rikliga skördar och en med svartaktiga körsbärstomater! 
Barna var lite otåliga...växter, växter...bestäm er liksom! Men de var rätt tåliga ändå...och så fick de ju bullar och festis och en glass också! 
På hemvägen stannade vi till vid Värmlands Säby...en fin stor herrgård från 1700-talet. På de här ägorna har många av mina släktingar på fars sida bott och arbetat...som torpare och soldater. Man fick inte gå in i herrgården men vi var välkomna att titta i parken och gå i labyrinten stod det på en skylt vid infarten! 
För här finns en trädgårdslabyrint! Den är formad som ett falköga...som någon slags blink till namnet på skaparen och han som bodde här innan de nuvarande ägarna...Falkenberg. Det var en stor och riktigt labyrintartad labyrint! Man fick springa runt lite hit och dit för att hitta in till mitten där en sten stod rest och sen för att hitta ut igen! Men det var kul...jättekul tyckte barnen som kutade runt en lång stund! Den kunde ha varit lite bättre omskött dock...häckarna borde klippas och gräset klippas...och allt ogräs tas bort! Men det finns nog varken tid eller pengar för sånt finlir! Det var annat förr...jag roade mig med att titta i kyrkböckerna från den tiden när herrgården var nybyggd och Friherren och riddaren Lindrot bodde här med sin familj. Hela sex trädgårdsmästare hade han och en uppsjö av alla möjliga andra anställda...ett helt samhälle som kretsade runt, levde av och tog hand om denna byggnad med ägor! 
Framme i mitten!

Herrrgården från baksidan!
Ja, sen blev det dags att åka hem igen! En fin, vilsam, uppiggande och lärorik dag fick vi tillsammans! 

fredag 17 maj 2019

Förskolans dag

I dag är det förskolans dag. Det skrivs alltså lite extra om förskolan idag. Det är det vanliga...bamselopp och hinderbanor och sång och musik. Barna älskade det. Och fröknarna också.

Sen var det lite allvarligare saker förstås. Det är ju kris i förskolan. Eller så verkar det i alla fall. Fast de som bestämmer säger inte så mycket om det. Men en manifestation av Förskoleupproret ägde visst rum i går. De tycker att det är för stora barngrupper, för lite personal, för lite planeringstid och för många kringuppgifter.

Dagens Samhälle skriver ett gäng förskoleproffs om situationen. De berättar om att det är för många barn i grupperna och att det är alldeles för få pedagoger som har en förskollärarexamen. Det här får konsekvenser. Ja, barna vet man inte hur det påverkar...ingen verkar jätteintresserad av just det...men personalen tröttar och fler och fler lämnar yrket. Personalomsättningen ökar och då minskar stabiliteten som både barn och personal behöver. För egentligen är ju förskolan bra. Det vet man. Forskningen säger så. "En förskola av hög kvalitet ger barn en jämlik start i livet och har positiva effekter på barns lärande, utveckling och välbefinnande - effekter som ett flertal vetenskapliga studier visat vara varaktiga under lång tid." Ja, så fortsätter det...det är av nöden att barngrupperna blir mindre och att en större del av personalen blir utbildad och att kringuppgifterna minskar. Fast Sverige är i alla fall framstående när det gäller förskola. Förstås. Vår förskola är väldigt bra. Trots de här stora barngrupperna, den stora andelen outbildad personal, den stora personalomsättningen, höga sjukskrivningstal och många kringuppgifter. Så det måste bli bättre. Förstås. Hur ska det annars gå med barnen liksom? Hur ska de kunna utvecklas, lära sig och må bra? Om inte en högkvalitativ förskola finns? Forskningen är tydlig. Förskolan är nödvändig. Inga blickar kastas åt sidorna...finns det andra sätt för barn att må bra? Utvecklas? Lära sig? Är det bara när förskolan kom till som barn började lära sig och utvecklas? Hur var det innan? Hur är det i länder där mammor fortfarande har möjlighet att ta hand om egna barn? Funkar det? Blir barna idioter där? Vilken forskning är det ens vi pratar om? Jag gissar...den där Bengt Andersson gjorde om en liten grupp dagisbarn på 70-talet...och en studie om utsatta barn i ett gettoaktigt område i USA på 60-talet. För det finns väl ingen riktig forskning på svenska barn? Det går väl inte ens att forska på dem eftersom alla barn numera går i förskola. Jämförelsematerialet är borta.

Men skit samma...det spelar ingen roll. För de som bestämmer är tysta. Och media är tysta. Inte ett ord om förskoleupprorets manifestation i går på nyheterna. Den nyheten drunknade kanske i de braskande nyheterna från Alabama, USA, där man nu skrivit på för ett totalt stopp av aborter. Och det är ju hemskt, verkligen, på riktigt. Men...men om man tänker efter...inte för att man kan jämföra och inte för att man ska jämföra två hemska saker för att rättfärdiga det ena eller andra...men jag jämför ändå nu. Om man jämför...att inte få ta bort ett barn man inte vill ha innan det är fött...och att föda barn man längtar efter och inte få ta hand om det...Jag ställer inte frågan om vilket som är värst...för det går inte...men man kan grunna lite på det i alla fall när man hör svenska kvinnor bröla i etern och annorstädes om hur hemskt det är att inte få göra abort. Nåja, tillbaka till ämnet...politikerna lovar mer pengar förstås. Lite då och då kommer det löften om mer pengar. Men det verkar aldrig bli tillräckligt. Och det kanske inte heller går att tillföra förskolan tillräckligt med pengar. Det kanske faktiskt är för dyrt att fostra alla 500 000 svenska barn i förskoleåldern på institution. Och det verkar man faktiskt ha fattar redan från början, då i tidernas begynnelse, när man började diskutera institutionsfostran av våra barn. I Ingmar Mundebos bok Ny kris i befolkningsfrågan 2, från 1962 skriver Mundebo om hur det ska gå till att få omvårdnadsplatser för fler barn..."Familjedaghemsvården är för många barn bättre än instutitionsvården (intressant att man faktiskt på den tiden inte väjar för det där ordet...institutionsvården...för det är ju vad det är fråga om). Dessutom är denna linje nödvändig av samhällsekonomiska skäl. Daghemmen är nämligen en mycket dyrbar vårdform....Ett annat problem vid daghemsvården är bristen på utbildad personal. Man räknar i allmänhet med en vårdare på fyra eller fem barn och det innebär att en kraftig utbyggnad av daghemsvården kommer att ställa stora anspråk på våra personella resurser." Ja, det var samma visa redan innan det hade börjat alltså! För dyrt och för lite folk.

Jaha! Det är som det är som sagt. Men en sak kan man vara säker på i alla fall! Och det är att förskola är toppen! Hur den än är så är den toppen! Är den dålig så är det också faktiskt på sätt och vis toppen! För då får man se vilka toppenhjältar förskolepersonalen verkligen är! Flera såna där hjältelistor poppade upp igår, på förskolans dag, för att hylla och peppa alla våra förskolehjältar! På Aftonbladet finns en sån där lista. Förskollärarna är hjältar därför att:
1. 500 000 barn går till förskolan varje dag och där rustas de av personalen för framtiden. Ok, det måste de väl göra liksom? Om barnen inte gick till förskolan skulle föräldrarna rusta dem för framtiden. Och då skulle vi få vara hjältar?
2. De jobbar i stora barngrupper under pressade förhållanden. Fint, då är man en hjälte alltså. Är det bra för barnen? Är de hjältar också kanske? Alla har jobbigt och då blir alla hjältar! Kul.
3. De måste ha många bollar i luften samtidigt. Ja, så är det att ta hand om barn. Det får man tugga i sig liksom.
4. De tvingas jobba med höga ljud- och stressnivåer. Låter härligt. Det känns kanske bättre om någon vet att man är en hjälte då.
5. De måste ta hand om jobbiga ungar men också handskas med föräldrar som har starka åsikter! Ja tänk, tänk att föräldrar har åsikter om sina barns fostran och omvårdnad. Tur att dagishjältarna kan handskas. Kanske är föräldrarna också hjältar som orkar handskas med hela förskolebiten.
6. De förväntas hålla samma kvalitet på undervisningen fastän att resurserna, pengarna, och personalstyrkan blir knappare. Ja, då är man en riktig hjälte. Ett fattighjon som lyckas koka soppa på en spik och dra sig runt trots dåliga odds. Tillbaka till torpartiden nästan...många barn och en utsliten morsa...och dåliga lokaler...var det inte vad vi skulle slippa i vår sköna nya värld. Barnens århundrade. Men det är väl slut nu.
7. De kämpar med overaller och solkräm och regnkläder, barn som bråkar och tröstar och matar. De är klippor i stormen. Precis som mammorna, de föraktade hemmafruarna var, en gång i tiden då! Det där hemska och onödiga kvinnor ägnade sig åt i alla tider...barnavård och otaliga kringuppgifter...trist, sinnesslött, icke-självförverkligande, onödigt...eller alldeles underbart om man gör det med sina egna, lite färre barn, och sina egna kringuppgifter i sitt eget hushåll...och får se resultatet av sin omsorg i takt med att barnen blir äldre och livet lite lugnare...Det där dumma. Som skulle bort. Och nu har vi det i stordriften...ett helt yrkesliv, 40 år eller så, av vissa utvalda hemmafrusysslor kamouflerade till akademiska arbetsuppgifter, i stordriften. Då blir man en hjälte.

Och så var sagan all. Förskolans dag var slut...pompa och ståt och ballonger och glass...och krav på förbättringar och hjälteepos! Vi får se var det slutar.





fredag 10 maj 2019

Kostnader...

Att ha barn är roligt.
Att ha barn är också dyrt.

Sydsvenskan kunde man häromdagen läsa att barnbidraget premierar många barn.

Hur är det då? Blir man rik av att skaffa många barn? Täcker de där 1250 kronorna i månaden kostnaderna ett barn medför? Gör flerbarnstillägget att det blir ett överskott av pengar om man säg, skaffar 6 barn?

Nä, det gör det inte. Inte om man går efter vad diverse människor och instanser räknat ut.

Länsförsäkringar menar man att ett barn 0-6 år kostar 4277 kr per månad. Då har man räknat med maxtaxa men räknat bort vardagsluncherna. Man har räknat med att man ska sparar 500 kr i månaden till barnet samt att man åker på semester för 5000 kr om året och att barnet ska få presenter för 2400 kr per år. Det lät generöst tycker jag...men så är jag ju hemmafru också och ger inte så dyra presenter och spar inte särskilt mycket pengar heller till barnen. Om man räknar basic så kommer man fram till 1466 kr - då har jag bara summerat posterna: mat, kläder och barnförsäkring. Alltså inga nöjen, inga presenter, inga semestrar. Fortfarande kostar alltså barnet mer än barnbidraget. Och när barnet blir äldre kostar det förstås mer...mer mat, dyrare kläder och svårare att hålla igen på precis allt i nöjesväg. Barn behöver ju en del saker förutom mat och kläder också...de ska sova i sängar, ha sängkläder, handdukar, cyklar, pulkor, några leksaker...kanske tom ett körkort. Det blir dyrt.

Att påstå att barnbidraget premierar många barn...det är magstarkt. Att ha många barn kostar många pengar. Och allt man konsumerar innebär också en skattekostnad...det är moms på allt. Man kan alltså hävda att människor som har många barn bidrar med mer i skattepengar än de som har få barn, eller inga barn.

Hur tänker man i andra länder? I de flesta EU-länder är det självklart att man tar hänsyn till människors försörjningsbörda. Det anses naturligt att räkna ut vad en människa behöver som minst för att kunna leva. En vuxen människa i Tyskland får göra ett grundavdrag på 80 000 kr per år och jobbar inte hans fru får han göra ett likadant grundavdrag för henne, 160 000 kr skattefritt per år alltså. Har familjen barn får de göra ett skatteavdrag för varje barn på 70 000 kr. Det är vad man har beräknat att barnet kostar och då ska den summan frias från skatt. De pengarna ska gå till barnets överlevnad och de kommer att skattas för när de pengarna används. Här tänker man inte så. Här kommer barn på nöjeskontot. Har du skaffat dem får du skylla dig själv. Och i botten ligger ju den där svenska tanken...att rättvis skatt, skatt efter försörjningsbörda, möjliggör för mammor som vill vara hemma och ta hand om barn och hem att göra det. Och det går inte för sig. Minsta lilla vittring på att det finns några hemmafruar i faggorna utlöser storlarm. DETTA MÅSTE ÅTGÄRDAS.



Barn 0-6 år Totalkostnad hela perioden 
Livsmedel utom vardagslunch och hygien 61 920 kronor (cirka 860 kronor/månad)
Kläder och skor 33 840 kronor (cirka 470 kronor/månad)
Fritid och lek 19 440 kronor (cirka 270 kronor/månad)
Daghem 102 600 kronor (maxtaxa 1 425 kronor/månad)
Barnförsäkring 9 726 kronor (ca 136 kr/månad)
Sparande 42 000 kronor (500 kronor/månad)
Julklappar och födelsedagspresenter 16 800 kronor (1 200 kronor per jul och födelsedag)
Semester 30 000 kronor (5 000 kronor/år)



Hemmafruvarning

Invandrarna tar till sig svenska värderingar. Och i Sydsvenskan tycker ledarskribenten att det är roligt. Men det finns ett område där det går långsamt. Alldeles för långsamt.  Det är förstås det där med män och kvinnor och barn. Jämställdheten alltså. Och det blir ju så dumt i och med att jämställdhet mellan könen är ett prioriterat mål för politiken i detta land. Förmodligen kommer invandrarna att ändra på sig efter hand, om en kanske 2-3 generationer. Det är dock för långsamt. Den svenska familjepolitiken gör så att det kan fortsätta att gå så här långsamt. Det är nämligen så att barnbidraget premierar många barn. Ja, det gäller förstås bara om man är invandrare, eller en sån där toka som jag då, för vanliga svenskar lockas sällan av att vräka ur sig många ungar bara tack vare barnbidraget. 
I alla fall så ger barnbidraget 1250 kr för ett barn. Men om man skaffar hela 6 barn genererar varje barn 1957 kr. Det blir 11 740 kr i barnbidrag skattefritt varje månad. Detta i kombination med att man kan vara hemma i 16 månader per barn tack vare den generösa föräldraförsäkringen gör att kvinnor som föder många barn kan vara föräldralediga i många år! Och då hamnar man i fällan. Man kommer långt från arbetsmarknaden, språkträning och de svenska värderingarna. Det kan till och med gå så illa att kvinnorna blir hemmafruar. 
Ja, tänk vad hemskt...att en mamma som har många barn är hemma och tar hand om dem. Så kan vi inte ha det. Detta måste åtgärdas. 


onsdag 8 maj 2019

Iskall vår!

Därute avancerar våren. Trots onormal (så tycker jag i alla fall) kyla rycker den framåt dag för dag. Jag tvingar mig ut i trädgården varje dag...och när jag väl börjat gräva blir jag ju varm och trots att innevärmen kändes mer lockande till att börja med blir det både roligt och njutbart! Och det är väl en fröjd att se hur allt vackert visar sig igen! 
Bigarråträdet blommar så fint!
Och tulpanerna har kommit upp i rikliga mängder! Förra året tog jag upp alla lökar för att placera ut dem lite bättre och det mådde de tydligen bra av för aldrig har jag väl fått upp så många och fina tulpaner, påskliljor och pärlhyacinter! 
Gullvivorna har slagit ut!
Och äppelblommorna är på g! De rosa knopparna är väl helt underbara! 
Från en dag till en annan visade sig plötsligt syrenknopparna! 
Och i landet har jag ordnat om lite...jag är så trött på att gräva och mäta och fräsa varje år att jag bestämde mig för att prova pallkragar i stället! Här har jag testat hur jag vill placera ut dem...underlaget var visst inte riktigt plant så jag måste gräva lite till! 

Barna trotsar kylan de också...de blir varma och svettiga av att leka och hoppa...och jag blir varm i hjärtat av att mina tre yngsta har sån lust att vara tillsammans och ha kul i hop! 

måndag 6 maj 2019

Kvinnans roll...

… är på tapeten i Nora. Man har gjort en utställning om kvinnans roll genom tiderna, från husfru till karriärkvinna...eller det står faktiskt "karriärskvinna" i artikeln...misstag...eller resultatet av en bristfällig skolgång? Jaja, det var inte skola och stavning det handlade om nu utan om kvinnans roll. Man visar konst som ska symbolisera kvinnans roll genom tiderna. Utvecklingen har gått från att vara hemmafru och husfru...den tiden då kvinnorna skötte hemmet och snöt ungar....till idag när kvinnor är i karriären och ska hinna med så mycket. 

Jaha, ja, så är det förstås. Idag snyter kvinnor inte ungar. De gör karriär. Och en hel yrkeskår har faktiskt kommit att kombinera dessa två...de snyter ungar ett helt yrkesliv. Ja, förskollärare och barnskötare och ett helt gäng outbildade kvinnor också förstås. Men det är tveksamt om de får vara med i utställningen. 

söndag 5 maj 2019

Lördagsnöje!

Igår gav vi oss ut på utflykt! Vi åkte på kosläpp på en bondgård några mil härifrån! Det var kallt som tusan...så det riktigt gick genom märg och ben...men det gick ändå! Vi gick tipspromenad, gissade vikten på en gullig kalv (och 12-åringen fick pris för att vara en av de som gissade närmast...en chokladkaka fick han!), fick mjölk och bullar, köpte korv och bröd till hungriga barn, klappade kalvar och sen blev det dags för...
...själva utsläppet! Kornas glädje och spring- och hopplust är härlig att se! Fast lite ledsen blir jag när jag ser vilka stora juver en del kossor har...kan det verkligen vara rätt tänker jag? Har de inte drivit upp kornas mjölkproduktion så att det blivit alldeles för mycket? Och så blir jag ledsen när jag tänker på kalvarna...som ligger ensamma i sina kättar eller umgås med många andra kalvkamrater...när mammorna springer därute tillsammans med alla andra mammor...alla berövade sina barn efter bara en väldigt kort tid. Fastän vi dricker mjölk och äter fil och ost och inte tänker sluta med det blir jag ledsen och tänker att det inte är riktigt rätt...att det borde finnas något slags mellanläge...där vi kan få del av det kon har att ge oss men att hon själv kan få behålla det som ger hennes liv glädje och innehåll. Men så tänker jag vidare...det är ju så här vår tid ser ut...vi människomammor springer också ensamma...vi är också utnyttjade...föder våra barn som vi ska skiljas från alldeles för tidigt för att komma ut och göra vårt i produktionen. Men allt det där får flyga tyst genom hjärnan när vi tittar på glada kor tillsammans med glada och frusna barn! 
Efter kosläppet åkte vi en tur genom landskapet...min släktforskning har givit mig en ny blick...jag har fått så många namn i min hjärna...Gökhult dök upp...en samling hus på ömse sidor av vägen...Jag har åkt här förut men nu klickade det till i mig...Gökhult...där bodde en förfader till mig på 1700-talet. Jag ser på platsen med lite andra ögon. Onödigt kanske...men jag känner mig en aning rikare.
Vi stannade vid den badplats vi försöker åka till varje sommar. Det är lite för långt egentligen att åka dit men stranden är så fin, finkornig vit sand och härligt långgrunt! Nu var vattenståndet riktigt högt... och vattnet ordentligt kallt. 
Vi åt lunch...siktkakor med stekta ägg, skinka, sallad och tomat...och mjölk som vi fått med oss från kosläppet! 
Ett stopp till blev det på vägen hem...vi stannade i Åtorp och tittade på kyrkan...den är så fin tycker jag! 
 
Ja, en riktigt fin dag fick vi tillsammans! 


















 

torsdag 2 maj 2019

Helg mitt i veckan!

Vad skönt det var med en ledig dag mitt i veckan! Tisdag kändes som fredag och onsdag som söndag! Valborgsmässoafton...en ovanligt varm sådan...och vi gjorde det vi brukar göra...åkte till ett kulturcentrum med tillhörande naturområde! Vi gick en kort promenad i istidsformad natur och åt kvällsmat i det fria! Tre barn och mina föräldrar hade vi med oss...de andra barnen hade egna roligheter för sig! 
Det är torrt i markerna! Aldrig förr tror jag mig ha sett de största jättegrytorna helt torrlagda! 
En utställning om bröllopskläder fanns att se! Det var lite roligt att se brudklänningar från slutet av 1800-talet och fram till 1980-talet! 
Ingen brasa blev det denna valborgsmäss...det bedömdes som för torrt! Men vi lyssnade på vårsånger och vårtal och det var mysigt det också! 
Första maj...vi skrotade runt lite i största allmänhet...läxor, lite målerijobb, tvätt, räfsning, gödsling av häck och gräsmatta, ogräsavlägsning...och så stoppade vi in en promenad runt vår fågelsjö...en slinga på 2-3 km. Det är alltid uppiggande...att uppleva naturens framfart...allt det gröna, blommor som slagit ut...insekter och fåglar...brusandet av liv...
Svanparet har slagit sig till ro i den innersta viken...en seglade stolt omkring och den andra låg på redet i vassen! 
Kabbeleka...
Bråkiga gäss...kackel och rivstarter...
En sothöna...tror jag! 
Sädesärlorna vippade omkring i strandkanten!

Och en gulärla...en sån har jag aldrig sett förut...så fin! 
Det är skönt att gå i skogen...för både stora och små...tid för både prat och meditation...