Det är mycket prat om barnkonventionen nu. Barnen i skolan utbildas i det. De får se på filmer och göra teaterspel, rita teckningar och sånt där. Jag är så fascinerad. I Sverige bryter vi mot många av barnkonventionens artiklar. Men ingen verkar se det. Ingen verkar bry sig. Eller tänker man på ett helt annat sätt. Tänker också på de små barnen. Hur vet vi vad de tycker? Vad de vill? Vad de känner? Vem ska vara deras tolkar? Tyda deras behov? Svara på deras signaler?
Bilden blev rätt ful och bokstäverna är lite skeva. Men det får ni ta. Någon gång när jag för mer tid kanske jag ritar om den och försöker få till det lite bättre. Men den får vara kvar tills vidare. De där två barnen som anses kapabla att förstå barnkonventionen kan få ha sitt tysta samtal där på förismattan. Ingen vet vad de tycker egentligen. Och det är som det ska för ingen lyssnar i alla fall. Och om någon skulle lyssna och tänka själv så kan man ju alltid vrida det åt ett annat håll ändå.
