Utflykt i gråvädret!

I lördags var vädret rätt kasst...men det struntade vi i och gav oss ut i naturen. Vår äldste son och hans flickvän och hund kom hem över dagen och vi ville göra en liten utflykt! Mina föräldrar följde med också! Vi åkte till vår vanliga lilla skogssjö...

Vi promenerade till en grillplats...några över sjön och några på vägen! 

Vi tände en eld och grillade korv och bananer och drack kaffe och blev bjudna på goda kakor som sonen och flickvännen bakat!

Två av barnen samt jag själv var lite våghalsiga och bestämde oss för att åka skridskor trots att det var slaskigt på isen! Det var lite skrovligt här och där (och jag for i isen så det small om det men det gick bra tack och lov!) men härligt ändå! 

En härlig dag ute i friska luften fick vi tillsammans! 

 

Att stå ut...

Någon sa för en tid sedan att den inte skulle stå ut med att bara vara hemma...det skulle bli alltför trist. Jag funderade...fast jag inte behöver....jag står ut. Jag tycker till och med att det är härligt. Varje dag om jag ska vara ärlig. Trots att jag bara varit hemma nu i många, många år. Tja, jag har ju förstås fått några barn under hemmaåren...sex stycken...och vi har renoverat ett helt hus på den tiden...fast nu är barna stora...den yngste hela 10 år. Jag borde verkligen inte vara hemma. Han är ju stor. Klarar sig själv. Är borta i skolan på dagarna. Skäms jag inte? Nej, det gör jag inte. Jag skäms inte ett enda dugg...jag står inte ens bara ut...jag mår bra, jag har det bra, jag är nöjd. 

Jag står ut med att kunna göra vad jag vill...att ta en långpromenad tillsammans med min pappa en helt vanlig morgon, när alla andra hastat iväg till jobben...

...att njuta av dåligt väder, känna fuktig dimma mot huden, höra knarr under fötter, prata med min far...

Jag står ut med att röja undan allt som ska röjas undan på förmiddagarna och med gott samvete äta lunch framför tv:n...se nåt bra, sticka lite, ha det bra...

Jag står ut med att om solen skiner en vacker vintervardagsdag bara släppa allt och ta en rask promenad och bara njuta av sol och glitter...

Jag står ut med att hinna ha intressen...kunna sätta mig och sticka en stund mitt på dan...klura över en krånglig beskrivning...skriva till en annan hemmamamma jag lärt känna lite på nätet...få hjälp med hur det ska va...veta att vi är fler som står ut därute...

Jag står ut med att kunna åka med mitt barn på fiollektion direkt efter skolan...få vara med och lyssna, prata lite med fiolläraren...

Ja, jag står ut med många, många fler saker...Jag står ut med att kunna fixa lunch åt min make och de barn som är hemma på dagarna, jag står ut med att inte behöva stressa på morgnarna, jag står ut med att kunna vila lite på eftermiddagarna för att orka ta itu med matlagning och kvällsbestyr, jag står ut med att hinna hjälpa till med läxor på dagtid och inte på kvällen...

 

Tillkrånglat

Två saker ramlade på mig för ett par dagar sedan....

..först den här...den ovan alltså! 

Och sen ett inlägg från en förskollärare som ber om tips på hur hon kan undervisa 1-3-åringar i matte. 

Hon får råd av olika slag...barnen kan...

sortera

mäta

räkna

Någon vänder sig mot att sortera skulle vara matte. Det skulle kunna vara det men bara om...man som pedagog kan förklara vad barnens sortering av tex klossar i samma färg har för betydelse för barnens fortsatta lärande av abstrakt skolmatematik.

barnen kan vidare...

lägga mönster

man kan som pedagagog lägga duploklossar i olika korgar...en färg i varje korg. 

man kan också sätta upp olika former på väggarna...trianglar, rektanglar, cirklar osv.

Man kan l¨ta barnen hälla tex pasta från ett mått till ett annat. Då kan man se hur barnen riktigt tänker matte...vad får plats? 

Jag googlar runt lite...jag inser att det skrivs mycket om matte och småbarn. Det är skrivelser från skolverket, bloggare, böcker, tidningar för förskolepersonal...Det finns mycket. Det är teorier och tips och forskning. Barnen ska genom leken bli medvetna om matematiken runt omkring dem. Pedagogerna ska stimulera barnens matematiska tänkande. Barnen ska utveckla antalsuppfattning, lära sig jämföra, mäta, sätta ord på egna tankar. Man ska samtala och laborera. Förskolans läroplan visar vikten av 

att barnen tillsammans med pedagogerna samtalar om grundläggande matematiska begrepp. 

Det räcker inte med att jobba med barnen. Det ska också dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. 

Det är mycket. Och förskolan är av nöden för att barn ska utveckla sitt matematiska tänkande tydligen. Samtidigt verkar det som om barna inte är så där bra på matte ute i skolorna. I alla fall inte i min kommun för det jobbar de ständigt på att förbättra resultaten. Funkar det inte på förskolan alltså? Borde barna sortera mer, samtala mer, ha fler rektanglar på väggarna? 

Är det förresten verkligen så att små barn måste följa någon slags läroplan för att lära sig matte? Är det krångligt för små barn att urveckla ett matematiskt tänkande...lära sig uppskatta länger och tyngder, sortera och sånt där? 

Inte vet jag. Mina barn är fostrade utan läroplan. De började lära sig matte i skolan. Innan dess var de bara barn. Fast när jag tänker på det...

Det sorterades en del...

...det undersöktes volymer...

...konsistenser...

...material förflyttades...

...det blandades, vägdes och mättes...vi kunde se att en temperaturökning kunde leda till att ett material förändrades. Eller vi kan kalla det att vi bakade. 

...temperaturer och kurvor undersöktes...eller vi  kan kalla det att vi vattnade...

...vi kollade vad som fick plast i olika behållare...konsekvenstänk och gravitation undersöktes...

Man kan kalla det att vi levde...och att jag som mamma måste få saker gjorda i hemmet samtidigt som jag passade barn...det ledde till olika manövrar för att sysselsätta barnet...det fick vara med, avleddes, fick distraherande uppgifter...ofta saker som skulle stoppas i andra saker...Vi levde. Tillsammans. Allt vi gjorde inbegrep prat och kontakt. Ibland dokumenterade jag. Jag utvärderade ibland när jag funderade lite på olika saker som rörde mina barn. Fast mest var vi bara. Tillsammans.

Det är krångligt när man tar barn från en naturlig miljö och stoppar in dem på institution. Man måste fundera mer...Blir det några samtal? Vad pratar man om? Ger man barnen tillräcklig stimulans? Räcker pedagogerna till? Har alla verkligen fått sortera, stoppa saker i andra, undersöka olika material...får de prata tillräckligt mycket, svarar någon tillräckligt ofta....

Jag tänker på bilden som startade mina tankar. När man tagit alla barn ur hemmen, från sina mammor, ja, då är det lätt att börja tro att helt naturliga saker kräver undervisning. Man har glömt bort att alla barn utvecklade sina matematiska förmågor genom att leva i ett hem tillsammans med de människor som lever där. Det är i det dagliga arbetet såna förmågor växer fram. Alldeles av sig själva, utan läroplan, processer, utvärderingar och dokumentation. Men den tiden är förbi. 

 

Härlig lördag!

Vilken härlig vinter det blev...en sån där riktig vinter...blå himmel, gnistrande snö...en sån man vill ha! 

I går, lördag, åkte jag, maken och vår yngste son till en liten skogssjö! Vi tänkte gå lite på isen men jag slängde med skridskorna ifall...vissa år har det plogats en bana runt sjön...när vi tittade hur det såg ut tidigare i veckan hade det inte hänt...men just när vi kom var det en fyrhjuling med plog som fixade detta! 

Sonen tyckte att det gick nästan lika bra att åka i snön! 

Det var härligt att glida fram i solen! Två varv blev det! 

Ett par härliga timmar i solen fick vi tillsammans! 

 

Utjämning

 Mina barn är ofta hungriga när de kommer hem från skolan. De säger ibland att de inte ätit något alls i matsalen eller att de ätit väldigt lite. Ofta kommenterar de att maten är dålig. Jag var likadan. Jag gillade inte skolmaten nåt särskilt. Jag var glad att det fanns hårt bröd och mjölk. I tidningen Yrkesläraren skrivs det om skolmaten. Det står att många elever klagar på skolmaten men att det kanske inte är maten det är fel på utan miljön som gör att maten känns mindre aptitlig. Det står också att internationella forskning visar att bra mat i skolan leder till förbättrad koncentration, ökad närvaro och ökat välbefinnande. Detta kan i förlängningen leda till att utjämna socioekonomiska skillnader. 

Man forskar ju om så mycket...och man har också forskat fram att barn som äter ensidig kost hemma lär sig äta mer varierat i skolan. Och detta är ju precis vad man vill i Sverige...skolan ska jämna ut både här och där...och maten är inget undantag. De som har det sämre hemma får det lite bättre och de som har det bättre hemma får det lite sämre...och så möts man på mitten liksom. 

Den internationella forskningen är ju lite märklig dock...i alla fall om man använder den för att jämföra med Sverige. För det verkar ju som om Sverige, tillsammans med Finland och Estland, är en aning unikt. Det är bara vi som har "gratis" skolmat nämligen. I de flesta andra länder får barnen ta med sig egen matsäck, gå hem och äta eller (hu!) får inget alls att äta under skoldagen! I Norge tar barnen med sig smörgåsar hemifrån. I Danmark har barnen med sig smörgåsar och frikadeller hemifrån. Just i Danmark har man haft diskussioner om att införa gemensam skollunch i förskolorna. Men föräldrarna tycker att det blir för dyrt...uppåt 1000 danska kr per barn i månaden. 

Ja, i Sverige får alla barn skolmat. Och forskningen visar att det är jättebra. Det både utjämnar och ser till att barna presterar bättre. Fast bara om barna äter maten förstås. Annars blir det kanske lite si och så både med utjämningen och koncentrationen. 28 ton skolmat slängs i alla fall. Varje dag. Kanske hade medhavda mackor varit bättre...både för barnens välbefinnande och för miljön. Men det är klart...det hade inte blivit så utjämnat...barna kunde ju ha fått olika pålägg. 

Sveriges framtid

 Förskolan är ständigt på tapeten. Det funderas. Det stöts och blöts. Ett vet man. Förskolan är viktig. Den är otroligt viktig. Det är i förskolan barnen utvecklas som de ska. Förut var det liksom en enkel sak. Barn skulle in i förskolan för att få sin sociala träning. De skulle slippa ur hemmens bojor...slippa en överbeskyddande eller ointresserad eller stressad mamma, få omvårdnad av utbildade proffs, få umgås med jämnåriga, få utlopp för sin kreativitet...Sen utökades det hela. Förskolan blev skola. Förutom allt det nämnda skulle nu barnen också få sin utbildning. Och det är inga småsaker det är fråga om. Förskoleutbildningen är liksom den allra viktigaste utbildningen i livet. Grunden för allt som komma skall. Barn som inte går i förskola står sig slätt. De misslyckas i skolan, får sämre lön och sämre pension. Det har till och med hintats om att barn som inte går i förskolan löper risk för att bli kriminella eller bli gravida i tonåren. Så ni förstår. Det ä ringen barnlek som pågår där i förskolan. Så långt allt väl. Man har också lyckats med att få in nästan varenda unge i förskolan. Så det kommer att gå bra för ungarna. De kommer att bli duktiga i skolan, få höga löner och pensioner, inte bli gravida i tonåren och hålla sig på den smala vägen. Men så är det de utlandsfödda. De är ett bekymmer. Ett stort bekymmer. 25 % stort för att vara exakt. 

Lotta Edholm har utrett. Vad skall man göra med de nyinvandrade barnen och barnen i svag socioekonomisk ställning? Hur ska de få en bättre start i livet? Utredningen heter "Förskola för alla barn - för bättre språkutveckling i svenska". I den presenteras förslag. Och dessa förslag skriver Inger Enkvist om i Svenskan. Jag brukar tycka att Inger är vettig. Jag läser alltid hennes artiklar om skolan med glädje och önskar att någon ansvarig skulle lyssna lite. Så därför hajjar jag till när jag till lördagsfrukostkaffet börjar läsa hennes senaste ledarartikel. 

Inger tycker att Lottas utredning är rimlig. Inger tycker att utredningen riktar sig mot en betydelsefull grupp barn mellan 3 och 5 år. 6 % av dessa barn är inte inskrivna i förskolan. Det rör sig om 22 000 barn. Föräldrarna till dessa barn har låg utbildning. De förvärvsarbetar inte. De är inte födda i Sverige. Och som lök på laxen har dessa föräldrar ofta bristande förtroende för Sverige. Men det räcker inte med detta...man har också problem med att vissa barn är inskrivna i förskolan men bara deltar sporadiskt. Det finns alltså människor i Sverige som inte lyder. Som inte lämnar in sina barn i verksamhet. 

Fast detta är bara toppen på isberget. För även om alla barn som vistas i Sverige skulle lämnas in i förskolan så finns det stora problem. 

1. Personalen i förskolan räcker inte till. Mer än 40 % av personalen har inte avsedd utbildning. Detta gör att förskolan har svårt att klara av sitt pedagogiska uppdrag.

2. Personalen i förskolan har ovanligt hög sjukfrånvaro och personalomsättningen är hög.

3. Arbetsmiljön är tung med många barn och hög ljudnivå. 

3. De utbildade förskollärarna stressas av att behöva lära upp outbildad personal.

4. Det finns en tendens att alla i förskolan ska göra precis samma saker och det gör att förskollärarnas utbildning inte används optimalt.

5. Barnskötarutbildningen ses ofta som en arbetsmarknadsåtgärd för de som står långt från arbetsmarknaden. Detta har lett till att av de som söker kanske inte är rätt personer för jobbet. Hela 66 % av de som söker till barn- och fritidsprogrammet på Komvux är födda utomlands. Många av de som avslutat sina studier har inte tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna stödja barns språkutveckling. 

Sen kommer själva förslagen. De rimliga.

1. 25 % av barnen i förskolan har utländska bakgrund. Därför borde förskollärarutbildningen genomsyras av kunskaper om andraspråksutbildning. Språkkrav måste förtydligas för barnskötarna. 

2. Skolplikt borde gälla från 5 års ålder så att alla barn får minst 1 års förskola innan den obligatoriska förskoleklassen börjar. 

Inger tycker visserligen att obligatoriet egentligen bara borde gälla barn som behöver språkträning men att detta nog är en för komplicerad lösning. Och egentligen...vad spelar det för roll? Alla svenska ungar går ju redan så vi har ju nästan skolplikt från ca 1 års ålder redan. Skit samma om det praktiska bruket blir lag. Det blir ungefär detsamma. Bara det att man får fatt i de där 6 procenten som slunkit undan. Inger avslutar med att de här förslagen är viktiga för Sveriges framtid. 

Ja. Jag känner mig tom. Trött. Ledsen. Uppgiven. Vad är det här? Jag ser en sammanblandning av en hel hoper problem. För det första är väl huvudproblemet att vi har så enormt många barn som har utländsk bakgrund i förskolan. Kan det vara rimligt att ALLA barn måste tvingas till förskola för att just dessa barn eventuellt har behov av förskola? Dessa barn bor, tror jag, ofta i samma områden...alltså många barn med utländsk barndom bor i områden där det bor människor med utländsk barndom. Om många barn med utländsk barndom hamnar i samma förskolor kommer alltså barngrupperna att bestå av en mängd barn med ett annat språk än svenska. Kan dessa barn verkligen lära sig nån svenska att tala om genom att få undervisning av ett fåtal pedagoger? Hur mycket svenska får de egentligen höra, tala, få respons på? Kompisarna är inte till någon hjälp i detta fall? Vet man hur mycket ord, många meningar, barn mellan 3 och 5 år behöver höra, delta i, för att utveckla ett språk? Även om man nu fick in alla ungar i förskolan så spelar det ju ändå ingen roll. Barngrupperna är ju för stora, personalen för sjukskriven, personalomsättningen för stor, personalen för outbildad, ljudnivåerna för höga och så vidare. Inger säger att detta måste ändras. Men går det? På riktigt? Har vi råd med mindre barngrupper? Vill tillräckligt många bli förskollärare? Finns det pengar till det? Kanske borde man FÖRST ändra på alla dåliga saker i förskolan och SEDAN tvinga in alla ungar. Och INNAN man gör det forska på hur barn lär sig ett andraspråk på bästa sätt. Hur farligt är det för små barn att berövas den nära talkontakt det har med sin mamma eller pappa för att ersättas med en torftig och knapp språkmiljö som förmodligen dagens förskolor innebär? Skadas det egna språket? Påverkar detta andraspråksinlärningen negativt? Jag såg ett tv-program om hjärnans utveckling häromdagen...där sades det att barn i 6-årsåldern var fenomenala på att lära sig ett andraspråk. Räcker det kanske att börja lära sig svenska när man börjar skolan? 

Ja, inte vet jag. Jag vet bara att jag känner mig ledsen över att bo i ett land där föräldrar, mammor, inte betros vara kapabla att ta hand om sina små...ett land där man blandar ihop institutionsomsorg med utbildning och låtsas att små barn behöver undervisning i första hand istället för närhet och kärlek. 

Födelsedagshelg!

  Söndag...solen skiner och himlen är alldeles blå! Barnen har sportaktiviteter så det går inte att ge sig ut och åka skridskor eller nåt...och det ska skjutsas hit och dit...men en promenad ska vi väl klara av att få till! 

I fredags kom vår 19-årige son hem från sin studieort! Det var ganska länge sen vi sågs så det är härligt att ha honom hemma igen! Han har blivit så vuxen...klarar sitt egna liv så bra...äter bra mat och håller ordning på sin ekonomi. Igår bjöd han oss på lunch! Han lagade till en linsgryta och nästan alla var skeptiska men efter att ha provsmakat gick det åt som smör i solsken! Gott! 

Vi firade våra två februaribarn också! De fyller år senare i veckan! Vår yngste blir 10 år och han ville prompt bli uppvaktad på sängen trots att det inte var födelsedag på riktigt! Han låtsades sova och så kom vi och sjöng och delade ut paket och så åt vi frukost i sängen! 

På eftermiddagen kom mina föräldrar och så drack vi kaffe och åt tårta! 

Eftermiddagen ägnades åt  piano-, gitarr- och trumspel och sällskapsspel

...och så byggdes det lego...10-åringen hade fått en stor byggsats av Millenium Falcon! 

Sen åt vi kvällsmat tillsammans! Fish tacos blev det! 

Sen tittade vi på Mellot...och förfasade oss över de usla sångerna! 

 

Vardagsveckan...

...har börjat! Ja, en tisdag...helgen blev extra lång eftersom grundskolebarnen hade studiedag igår! 

Vi hade en trevlig helg...

På fredagen åkte vi skridskor! Och vårt äldsta barn kom hem en sväng eftersom han skulle jobba här i stan! Han hade med sig sin hund och det var förstås väldigt roligt! 

Vi promenerade lite i skogen...

...och vovven fick prova på att åka lite i pulkabacken...

När vi kom hem var han så trött och han och yngste sonen låg och gosade länge tillsammans! 

Vi spelade sällskapsspel! Alfapet är den nya favoriten hos 9-åringen! 

Mina föräldrar kom och drack kaffe på lördagen! Semlor och nougatkakor bjöd jag på! 

På söndagen gick vi en härlig promenad tillsammans i vintersolen! 

På kvällen grillade vi korv i vår öppna spis! 

Och igår fick ju några av oss en extra ledig dag...vi sov ut, spelade tv-spel, piano och fiol och gitarr, pluggade och tittade på tv. Såna där dagar är jag extra glad över att vara hemmafru...jag gillar att jag inte behöver ge mig av till ett jobb när barnen är hemma hela dagen! Det är roligt att vara tillsammans med dem och det är skönt att slippa ha dem själva hemma. Men nu är det vardag och hemmet är tyst...alla är i skolan och på jobb. Jag ska också jobba...idag är det dags att byta gardiner...de röda som var fina i julas känns lite trista nu!