måndag 26 juni 2017

Den viktiga förskolan

Jag läser texten till ett radioprogram som handlar om småbarn och dagis och omsorg och sånt. Det är en kvinna som driver småbarnspedagogikutbildningen i Lund som berättar. Hon säger att det händer så mycket i den mänskliga hjärnan de första åren och därför är personalen inom barnomsorgen jätteviktiga och måste ta till sig kunskap som finns inom området. Hjärnans utveckling är enorm de första åren och där skiljer vi människor oss från djuren. Kvinnan menar att de som arbetar inom förskolan måste trycka mer på biten kring omsorg pga av det här med hur den mänskliga hjärnan utvecklas. Barn behöver knyta an till en vuxen. Hon säger att alla barn knyter an, de kan inte välja att inte göra det, de gör det till den som är där och tar hand om barnet.

En förskollärare som gått den här kursen intervjuas och hon berättar att den här nya kunskapen visar ju att arbetet i förskolan är ännu viktigare än vad hon trodde. Hon känner nästan att det är lite läskigt med hur viktiga de första åren är, det är ett jätteansvar. Fast hon blir också säkrare i sin yrkesroll av kursen.

Ja, det är lustigt! Eller olustigt! Och väldigt förvirrat. Och man funderar på hur det ska vara.

Klart är att förskolan är normen. Det är där barnen hör hemma. För de går ju där. Och då är det ju så. Och får får man liksom jobba med de förutsättningarna. Det finns ju inga andra att jobba med liksom. Barn behöver knyta an tydligen. Så säger experten. Och det verkar ju rimligt. Det är väl därför barn har föräldrar. Och det är väl därför barn utvecklas så långsamt, under en så lång tid, det är väl kanske för att de ska knyta an och utvecklas tillsammans med den som fött dem till världen. Fast experten säger att alla barn knyter an, de har inget val, och de knyter an till den som tar hand om barnet. Och då blir det ju förskollärarna barnen knyter an till. Och då är väl allt bra. Antar jag. Fast det är ju det där med omsorgen. Barn måste få omsorg i första hand. I motsats till undervisning då antar jag. För undervisning har ju kommit på modet. Det är ju därför det heter förSKOLA, barnens första skola, där de första stegen på det livslånga lärandet tas. Men nu blir alltså omsorgen viktigare. Fast hur blir det då med själva förskoleidén? Barnen har ju liksom redan omsorgspersoner till hands. Och om omsorgen är viktigast...vad är det då som gör att föräldrar inte är kvalificerade för att ta hand om sina egna barn?

Ja, det är snårigt, det där med barn och allt det där. Vi får se. Det slutar nog som vanligt...med ingenting. De får forska vidare. Undersöka vidare. Komma fram till att förskolan alltid är bäst. Man får putsa lite på den bara. Lite mer omsorg bara inpaketerat i själva konceptet. Det unika konceptet som ingen förälder kan ge sina barn.

Outgrundliga äro Guds, eller inte Guds då, utan maktens, vägar...och omvägarna äro långa och många. I dagisland är inget lätt. Men det är bara bra. För då kan vi forska och rota och sysselsätta oss med alla dessa funderingar och kartläggningar och skriva rapporter och ge kurser och föreläsningar om allt man kommer fram till. De är bra. Barnen kan erbjuda underlag för så mycket mer än att bara vara barn. Det finns ingen ände på det. Och det är ingen ände på vad man kan koka ihop för lösningar, som väl oftast inte blir mer än en tumme...Man kan bara inte komma fram till en sak...att mammor finns, mammor som föder barn, kan ge närhet och omsorg. Lösningen som finns där, rakt framför näsan på alla, den är det enda otänkbara.




söndag 25 juni 2017

Fågelliv!

Vi är så stolliga att vi matar fåglarna nu på sommaren! Man kanske inte ska det...men nu gör vi det ett tag till...tills talgbollarna är slut! Det är så roligt att se de där små liven utanför fönstret. Särskilt nu när deras ungar är med! Ungarna är förstås extra söta...lite duniga än så länge och knubbiga och på gränsen mellan att få lov att klara sig själva och få service av föräldrarna! Det är roligt att se hur föräldrarna gör...ömsom stoppa mat i munnen på dem, ömsom ignorera dem...och ungarna växlar också beteende...tar för sig av maten och verkar klara av det bra men så börjar de tigga, vifta med sina små vingar och öppna näbben stort! 
Här sitter vi och väntar på att någon ska ge oss lite att äta! 
Mat på väg! 
Och så har vi skatorna...de har också nya "små" ungar! Fem stycken har vi räknat till! De har slutat förfölja sina föräldrar och äter för fulla muggar på egen hand....men de är så rädda att de ändå inte kan ta för sig alltför mycket...så fort vi rör oss i trädgården eller inne i köket skvätter de till och flyger iväg! Än så länge verkar de hålla i hop...hela bunten har sin trygga hemvist i ett stort syrensnår på granntomten! 

lördag 24 juni 2017

Midsommarfirande!

Igår var det midsommarafton och det blev en trevlig dag! Vi gjorde precis som vi brukar...åkte till en hembygdsgård, firade min mamma som nyss fyllt år, åt hennes goda jordgubbstårta, lyssnade på trubadurerna som underhöll, såg midsommarstången resas, pratade lite med en släkting och någon träffade någon arbetskamrat, spelade på chokladhjul, fiskade fiskdamm, testade ponnyridning! Vi hade det roligt! 
De två yngsta plockade blommor till mormor! 
De två yngsta ville fiska! Två till av barnen ville gärna ha godis men ville inte fiska...så de lejde bort fiskjobbet till småsyskonen som fick fiska två gånger var! 
I år ville N rida på den stora hästen! Och han var mycket bestämd med att pappa inte fick gå med bredvid! Han ville göra det här helt på egen hand! Och det gjorde han också och det gick bra! Det är roligt att se hur självständighet växer fram så naturligt utan någon träning och ur en stor "mammig- och pappighet". 

 Ingen ville dansa i år! Men det var roligt att höra musiken och se lite på ringdansen! Sen kom det en regnskur och vi gav oss hemåt! 
 I år åt vi middag hemma hos mina föräldrar. Vi hjälptes åt med maten...grillat kött, stekt färskpotatis med chiliflakes och örter, caprese och crème fraiche-sås smaksatt med apelsin, honung och koriander. Till efterrätt blev det marängsviss! 
Efter maten tittade vi på Charlie Chaplinfilmen Diktatorn! De två yngsta ville sova över och vi andra promenerade hem i sommarnatten! 

onsdag 21 juni 2017

Sommarlovet...

...är för långt. Så sägs det några gånger varje år i juni i tidningarna. Det är alltid någon eller några...av olika politisk inriktning, som framför denna åsikt. Idag var det Eva Franchell som sa det. Sommarlovet är för långt. Och den här gången framfördes inte bara de vanliga anledningarna...
1. föräldrarna har bara 4-5 veckor ledigt och det är svårt att få ihop livspusslet.
2. det är orättvist att bara vissa barn får ha kul och åka utomlands medan andra portioneras ut på fritids och hos släktingar eller går runt och har trist hela sommaren.
3. barnen får för lite undervisningstid. De hinner inte lära sig allt de ska lära sig eftersom de inte är i skolan tillräckligt många veckor per år.

Nä, den här gången kom en ny anledning upp! Det är ju innovativt! Det går liksom framåt. Det är nämligen så att barnen hinner glömma bort mycket av vad de lärt sig under de 10 veckornas sommarlov. Detta gäller särskilt läsningen. Barnen i de  yngre årskurserna glömmer nästan bort hur man läser helt och hållet. De glömmer själva läskoden. Och när barnen kommer tillbaka till skolan måste lärarna slösa bort värdefull tid på att repetera allt de gjorde terminen innan.

Och det är ju synd. Det är synd att kunskaperna sitter så löst att de försvinner på 10 veckor. Kanske är det något fel på läsundervisningen om barnen hinner avkodas på 10 veckor kanske man kan få för sig att undra. Äh, det gäller att leta anledningar...Det gäller att få bukt med de sista resterna av det gamla samhället. När barn hade sommarlov och när mammor fanns hemma så det gick bra att ha det på det viset...njuta av sommarmånaderna, vara ute och ha det skönt, vila och leka och vem vet...ligga på en filt, på en badstrand och läsa, eller skita i det och lita på att har man väl lärt sig läsa så sitter koden där som en smäck! Men skon klämmer. Den världen är borta. Och sommarlovet är en sten i skon. Den retar och irriterar. Den påminner. Försvinner den, stenen, sommarlovet...då blir allt bra. Då blir vi alla, barn som vuxna, arbetshästar på riktigt. Då förstår vi på riktigt att vi liksom inte är hitkomna för att ha kul och njuta av sommaren. Vi är hitkomna för att arbeta, vara till nytta, göra vår plikt.

Sommarlovet....

...har varat i en veckas tid nu! Det är härligt! Dagarna går en efter en och fylls med allt möjligt...det vi vill!

Varje dag i tre veckor har de tre yngsta simskola! Det är kul! De två äldsta tar varsin magister och 6-åringen går i nybörjargruppen och ska förhoppningsvis lära sig simma!
Här kommer de två stora simmande...40 resp 60 längder klarades av! Efteråt var de lite matta i benen men repade sig snabbt! 
Vi lagar mat och jobbar i trädgården och städar och tvättar som vanligt...mest jag förstås men jag får en del hjälp om jag ber om det! 

Så latar vi oss...ligger på studsmattan och läser böcker! Just nu håller vi på i James och jättepersikan! Den är så jättebra...man vill bara läsa mer! 
 Och så gör vi lite skolarbete! 13-åringen och 11-åringen räknar lite matte då och då och så gör vi lite engelska och tyska. 15-åringen gör engelska och tyska...han har gått med på att fräscha upp grammatiken inför gymnasiet! Och så läser jag högt ur historieböcker när vi dricker kaffe! Gustav II Adolf håller vi på med för tillfället! 
 Vi är ute så mycket vi hinner! Igår gick vi till mormor och morfar och var på "deras" fotbollsplan en bra stund! Vi hade det kul! Slog brännboll, joggade, gick balans, stod på händer...
 Och så bygger vi vidare på vårt hus! Maken har mest tid på helgerna men fixar med lite småjobb på vardagseftermiddagarna och kvällarna...handlar hem grejer som ska användas till helgen och så. Det är svårt att hinna med allt när han jobbar men ibland får han oväntad hjälp! Några tegelrader hade blivit kvar sedan i helgen...maken och de stora sönerna som hjälpte till hann inte riktigt färdigt. Idag fick de tre yngsta lust att hjälpa till och utan anmodan tog de fram hammare och mejslar och en lite mindre slägga... och så hjälptes de åt att knacka loss de där raderna! De var så stolta när pappa kom hem från jobbet på lunchen! Och han blev förstås jätteglad! 
När kvällen kommer tittar vi på tv tillsammans! Vi ser vidare på Vikings och är nästan färdiga...vi ser filmer och tv-serier! Det är mysigt! Det är härligt med sommarlov! Härligt att känna hur det breder ut sig framför en och att det är så långt att man inte tänker på slutet ännu...utan låter dagarna bara gå en efter en utan stress! 

tisdag 20 juni 2017

Sånt som förenar....

Jag och maken och två av barnen följer den tyska tv-serien Berlin - samma himmel. Den är bra. Vi gillar den mycket. Vi tycker att den är intressant och spännande och tänkvärd. Det är intressant att se hur de som gjort serien försöker få fram hur det blir när man skapar ett slutet sjukt system. Vilka konsekvenserna blir både när det gäller kollektivet och individen själv. Jag tänker ofta på att även om vi inte i Sverige har någon mur eller något synligt förtryck så finns det så många likheter ändå. Ibland blir det extra tydligt. Kvällen avsnitt gjorde det extra tydligt. Läraren som vill fly från DDR sitter i sitt klassrum och ska sudda ut det han skrivit på svarta tavlan. Det handlar om vad socialismen innebär. Det som står skrivet kunde lika gärna stå skrivet på en vit tavla i vilket klassrum som helst.
Socialism betyder:
- Fred
- Rätt till arbete
- Rätt till vård
- Rätt till boende.
- Rätt till social säkerhet.
- Rätt till utbildning. 
- Barnens rätt att utveckla sina förmågor. 

Undrar om någon som har något att säga till om någonsin funderar över detta. Vad det betyder att vi formulerar oss och tänker som ett gammalt östland, omgärdat av en mur. Undrar om våra murar någon gång kommer att falla. 

Sommarmat!

Jag köpte ett stort knippe dill på extrapris häromdagen! Hälften hamnade i en skagenröra...vad göra med resten! Det fick bli en dillremoulad till panerad fisk! Den föll alla på läppen...den godaste remouladen de ätit sa flera stycken av barnen! Jag gillade den också så den får vi göra fler gånger! 
Jag gjorde så här:
Hälften majonnäs och hälften crème fraiche
Finhackad smörgåsgurka
Finhackad syltlök
Finhackad kapris
curry
pressad citron
rejält med finhackad dill
salt och peppar

Juniträdgård!

Trädgården har gått in i nästa fas...det har blivit riktig sommar! Syrenblommorna har vissnat och annat tar vid.
'
Nävorna har börjat slå ut! 
Och funkiorna har blivit fullvuxna och breder ut sig och täcker jorden mellan sig och daggkåporna vars ljusgröna blommor börjar lysa upp skuggrabatten! 
En allium som aldrig behagat titta upp sedan jag satte dem för många år sedan kom fram i år! Det ska bli så spännande och se vad som kommer fram! 
Den här klockformade alliumen visade sig första gången förra året! I år fick den sällskap av fem andra kompisar! Jag tycker de är så fina! 
Förra året fick jag några irisplantor av min mamma! I år blommar ett par av dem och de är så vackra! 
Tigerliljorna har jag också fått av mamma! Älskar de orangea stänken som piggar upp rabatten! 
Pionerna är på gång! Det blir många blommor i år! Jag gillar knopparna nästan lika mycket som blommorna! De är så söta och så gör de mig så förväntansfull!
Jag köpte en ny pion i år! En sort jag inte har sedan innan! Den sitter i söderläge och den knopp som fanns på plantan slog ut för ett par dagar sedan! Så fin! 
I landet växer det så det så man ser skillnad från dag till dag! Det är inte mycket som går att äta än förstås...det dröjer ännu ett tag...men rädisorna är stora och fina och salladen är snart så stor att vi kan börja ta av den! Jag gillar att ha en trädgård! Det är så roligt med det som växer. Det är roligt att sköta om det allt...rensa bort, klippa, flytta, tänka... 








söndag 18 juni 2017

Förskolan är bra för våra barn (såklart!)

I går kunde man i en massa tidningar se rubriken "Förskolan är bra för våra barn". Det är en rapport från Folkhälsomyndigheten som slår fast detta. Och precis som väntat kom man fram till att...FÖRSKOLAN ÄR BRA FÖR VÅRA BARN. Det är en riktig glädjerapport. Förskolan är liksom bra för precis allt. Förskolan är en riktig mirakelkur när det gäller att få fram ett bra folkmaterial. Det är liksom där det händer. Och då är det ju så jättebra att så väldigt många barn går i förskola. Nästan alla barn faktiskt. 2015 gick 94 % av alla barn mellan 4 och 5 år. 76 % av alla barn mellan 1 och 3 år.

Så här står det: "Analyserna av naturliga experiment tyder på att barn som gått i förskola är bättre på språk och matematik. De har också en bättre psykisk hälsa och får färre infektioner, framför allt öroninflammationer. I vuxen ålder har de högre utbildningsnivå och en högre inkomst jämfört med barn som inte gått i förskola."

Redan i sammanfattningen som presenteras allra först i rapporten förstår man alltså vad det här är fråga om för rapport...en propagandaskrift...ett stycke fake news...skrivet i ett enda syfte...att rättfärdiga den verklighet vi har skapat i detta land...en verklighet där normen föreskriver att barn fostras på institution. Verkligheten har kommit att anta en viss form och den måste skyddas och bevaras till varje pris. Undersåtarna måste lugnas, invaggas i säkerhet...och därför skall de mötas av rubriken FÖRSKOLAN ÄR BRA FÖR VÅRA BARN. Allt är som det ska. Ni kan vara lugna.

Trots att slutsatserna vad gäller barnens hälsa i relation till förskolan för den tänkande medborgaren måste framstå som rena och skära lögner reagerar ingen. Ingen journalist, ingen politiker upphäver sin stämma och ropar ut att DETTA MÅSTE VÄL VARA EN LÖGN. Nä, statslögnerna har cirkulerat så länge i vårt medborgerliga medvetande att de förmodligen blivit en del av vårt DNA. Vi tror på det här. Vi tror att barn som går i förskola blir smartare, friskare, lyckligare, rikare, bättre...än barn som inte gått. Trots att verkligheten ropar ut ett annat budskap tror vi på det. Förskolebarnen blir bättre i skolan...trots att skolresultaten har gått nedåt. Förskolebarnen har bättre psykisk hälsa trots att den psykiska hälsan har gått ner bland barn och ungdomar. Förskolebarnen är friskare trots att det slås vabrekord varje år. Förskolebarnen har högre inkomster än hemmabarnen. Men hur vet man det? Förr var ju alla barn hemmabarn...inkomsterna skilde sig väl åt då? Vissa tjänade mer än andra. Och ändå fanns inte förskolan.Nu går alla barn i förskola och då måste det ju betyda att alla vuxna om sisådär en 15-25 år har toppenlöner. Allihopa. Det blir bara en 5-6 procent av befolkningen som kommer att ha dåliga löner. Hemmabarnen. Vilka de nu är. Var de nu finns.

Rapporten är lustig på många sätt och vis. Den består i en genomgång av den vetenskapliga litteraturen angående förskolan. Det finns inte mycket forskning i Sverige så det är mest utländsk litteratur som rapporten baserar sina slutsatser på. Litteraturen kommer från Norge, Danmark, USA och Kanada. Rapporten startar med att berätta att förskolan sedan decennier tillbaka har varit en del av vardagen för barnfamiljer i Sverige. Man får också reda på att förskolan är till för att föräldrar ska kunna förvärvsarbeta men också för att ge barnen bättre hälsa och livschanser. Det här är lite nytt på något sätt. Att förskolan ska kompensera för olika typer av hemförhållanden och på så sätt jämna ut barnens livschanser har man hört förut. Och så har det ju pratats mycket om det där med utbildning. Att barnen måste ta det första steget på det livslånga lärandet i förskolan. Men det där med hälsa. Att förskolan är till för att förbättra barnens hälsa...det är något nytt. Intressant. Och det funkar. Det är det som är så bra! Barnens hälsa blir bättre av förskolan. Det blir vi snart varse när vi läser rapporten.

Den här rapporten har måst skrivas eftersom, trots att de flesta föräldrar tar förskolan som något SJÄLVKLART och inte, aldrig någonsin, TVIVLAR PÅ DESS VÄRDE,  förskolan då och då blir ifrågasatt. Till exempel har psykologen Ulla Waldenström diskuterat i sin bok "Mår barnen bra i förskolan" olika betydelser av kvalitet i förskolan. Och de här ifrågasättandena som då och då poppar upp kräver att staten eller folkhälsomyndigheten då, klargör hur det ligger till. Nu ska vi medborgare äntligen få veta hur barns hälsa och utveckling påverkas av förskolan.

Hur är det då?

Så här är det i korta drag:

1. Forskning visar och har visat länge att föräldrars och barns anknytning inte påverkas av förskola eller daghem. Eller ja, man vet inte riktigt säkert för det finns liksom ingen tillförlitlig forskning men...

2. Litteraturen visar att barn som gått i förskola har bättre språkliga och matematiska färdigheter, färre psykiska problem och infektioner, högre inkomstnivå och högre inkomster i vuxen ålder. Fast detta har liksom egentligen bara visats i enstaka studier och metoderna för att påvisa detta har också varierat lite så man ska tolka försiktigt...Fast det som ändå är bra är att ingen studie har visat på några negativa effekter av förskolan. Så då kan man alltså dra slutsatsen att "FÖRSKOLA, MED DEN UTFORMNING SOM FINNS I DE NORDISKA LÄNDERNA, TYCKS HA POSITIVA EFFEKTER PÅ BARNEN." Ja! Så finurligt bra är det!

3. Allt tyder på att en högre andel utbildade förskollärare bland personalen främjar barnens kognitiva utveckling. Litteraturstudierna visade alltså att en högre utbildningsnivå bland personalen tycktes ha positiva effekter på barnens kognitiva och sociala utveckling. Fast effekterna var små. Och det är ju en väldigt tur för oss. För här i landet är det hela 25 % av de som jobbar inom barnomsorgen, förlåt förskolan, som saknar utbildning överhuvudtaget för att arbeta med barn.

4. Inga eller endast svaga samband mellan personaltäthet och barns utveckling påvisades. Ja, studierna som visade detta är förstås lite gamla och alla av dem hade låg säkerhet och grad av evidens. Men ändå. Ja! Det är inte så viktigt kanske. Det är ju bra om det visar sig, eller om något tyder på att det kanske eventuellt kan visa sig, eller om det till och med kan antas vara så att, det egentligen inte spelar någon roll...det där med personaltätheten. För det blir ju väldigt praktiskt nu när vi har så stora barngrupper. Det gör ju ingenting! Tänk vad smidigt och bra det är att det finns forskning.

5. Det är bra med kompetensutveckling för personalen. Fem jättebra studier visar på positiva effekter på barnens kognitiva och sociala utveckling, alternativt på förebyggande av psykiska problem när förskolepersonalen ökar sin professionella kompetens. Fast kompetensutvecklingen hade ingen särskild effekt på barnens matematiska kunskaper. Det var ju synd.

6. Sen har man kollat lite på övergången mellan förskolan och skolan. Och den är viktig må ni tro. Det har visat sig att rutiner vid övergången mellan förskola och skola var jätteviktiga när det gäller barnens psykiska hälsa och kognitiva utveckling. Rutiner för övergången ger bättre skolresultat. Och det här saknas lite i Sverige. Det kan vi jobba mer med. Då blir det bättre.

Det var det hela. Förskolan är alltså jättebra. Förskola ÄR BRA. Studierna som hade studerats var visst inte alltid så jättebra. Många av dem var osäkra. Endast 5 av 16 studier var av hög vetenskaplig kvalitet. Och inga studier från Sverige och bara några få från övriga Norden, hade högt vetenskapligt bevisvärde. Översikten bygger alltså på ett begränsat underlag eftersom det finns relativt lite forskning i frågan.

Men strunt samma! Vem bryr sig i Dagisland? Ingen. Dagis är vår nya religion. Vi kan krafsa lite på ytan och kanske hitta något litet som kanske eventuellt har någon lite brist. Övergången mellan förskola och skola till exempel. Annars är allt bra. DET ÄR BRA. Och slutklämmen på hela rapporten blir...återigen...

"Förskolan med den utformning som finns i de nordiska länderna har positiva effekter på barns hälsa och utveckling."

Och då ser vi själva...allt är bra. Allt är som det skall vara. Saliga äro de som tro...utan att ha sett. Var och en får bli salig på sin tro...bara man har rätt tro. Och det har vi. Vi här i Sverige.












onsdag 14 juni 2017

Skolavslutningar, sommarlov och födelsedag!

Idag har sommarlovet börjat! Och dagen till ära skiner solen och himlen är blå! Två av barnen är ute i trädgården och konstruerar slangbellor, en är på sitt sommarjobb och tre sover som stockar!

Igår var det skolavslutning på två av barnens skolor. Ett barn gick ut fyran och ett sexan och ett nian. Det blev lite stressigt samordna alla tider och människor. Och det gick inte att fixa det så att båda vi föräldrar kunde vara med på de två skolorna helt och hållet. Vi fick dela upp oss helt enkelt och det gick ju bra det också. Jag och mina föräldrar var med på mellanstadiet och maken och hans mamma tog högstadiet och sen skyndade vi oss till högstadiet för att hinna se slutet på det som hände i aulan och se sonen som nu äntligen var klar med grundskolan komma ut på skolgården med sina kamrater!

När allt var klart på skolorna åkte vi hem till oss och åt lunch! För första gången hade jag gjort egna smörgåstårtor och de blev riktigt bra! Det var roligt att göra dem också och när jag får tillfälle ska jag göra fler! Det var några detaljer jag inte blev riktigt nöjd med och de ska jag försöka åtgärda! 
Vi firade inte bara barnen som gick ur 6:an och 9:an utan också vår femte son som fyllde år, 11 år, just i dag! Han tyckte det var toppen att fylla år på själva avslutningsdagen! Efter maten blev det paketöppning och sen spelade jag och födelsedagsbarnet lite fiol! Och så blev det kaffe! Jag hade beställt en jordgubbstårta och bakat en fransk chokladtårta! 
Efter kaffet kom solen fram...tidigare under dagen hade det varit lite hit och dit...duggregn och skugga och sol och om igen...men nu blev det varmt och skönt och vi kunde sitta i trädgården och njuta av solen och prata och de yngsta barnen roade sig med studsmatta och annat skoj! Yngste sonen är så glad över att han nu nästan kommer upp på lekstugetaket helt och hållet själv så han brukar sitta där lite då och då! 
Så kom kvällen och sonen i 9:an gav sig ut på roligheter tillsammans med sina killkompisar! Och näst äldste sonen var också ute med vänner! Vi andra tittade på tv och tog det lugnt ett par timmar innan det blev dags att hoppa i säng! En fin dag på det hela taget! Och nu är det alltså SOMMARLOV! 

måndag 12 juni 2017

Ska vi leka?

Leken är på tapeten. Barn leker för lite. De måste leka mer.

Martin Forster skriver i DN att barnens lekar numera är detaljplanerade och att det inte finns tillräckligt utrymme för barns fria lek längre. Barnen är påpassade. Förr lekte barn mer fritt...de var ute och obevakade och skötte sina lekar på egen hand. Forster menar att de vuxna inte ska styra och lotsa in barnen i lekarna utan att föräldrarna ska låta barnet styra och bara hänga med. Den vuxne ska vänta in barnets initiativ men gärna spegla vad barnet gör. Forster menar att utrymmet för barns lek där de inte är övervakade har krympt. Barn förr i tiden rörde sig över större områden och hade inte vuxna med sig. Nu får barnen inte lämna tomten utan vuxensällskap.

I en annan artikel berättar en amerikansk professor om lekens betydelse. Psykologen Peter Gray berättar att barn är skapade för att leka. Och att barn leker när de är fria...det gör de över hela jorden. Han menar också att i västvärlden inser inte politiker, forskare och pedagoger den fria lekens värde. Möjligheten till fri lek har sakta men säkert krympt i USA och andra utvecklade länder. Första halvan av 1900-talet var en gyllene tid för barnens fria lek i västvärlden. Då var behovet av arbetskraft inte lika stor utan barnen fick mer och mer fritid. Vuxenstyrda sportaktiviteter tog över från mer fria idrottslekar. Föräldrarna blev mer rädda för att låta sina barn leka och färdas utan vuxensällskap. Psykologen menar att alla ungar till däggdjur leker. De behöver det eftersom de har så mycket att lära. Djur som måste lära mycket leker mer än djur som har mer strikta instinkter att följa. Människobarn behöver alltså leka.

En tredje artikel handlar om hur viktigt det är att barn får leka fram sina kunskaper. Men sedan ändrades detta och barnen förväntades att lägga mer och mer tid till skolarbete. En forskare, Maria Andrée menar att leken är ett bra sätt för eleven att ta kommandot över sitt lärande och pröva olika sätt att vara och förhålla sig till omvärlden, olika normer ohc identiteter. Leken borde därför få större plats i skolan, i undervisningen. Leken kan komma in i skolundervisningen på lite alla möjliga sätt. Forskaren ska nu analysera en grupp tredjeklassares lekundervisning. De gungade och åkte rutschkana, balanserade hinkar med sand på en pinne med mera och på så sätt lekte sig elever fram till ny kunskap.

Ja, det är häftigt det där med leken. Den är viktig. Och den verkar vara hotad på något sätt. Och det måste ändras. Det är märkligt ändå. Barn har ju alla förutsättningar för att kunna leka oavbrutet. Alla dygnets vakna timmar. Denna tid måste ju vara den optimala lektiden. Barnen sätts i förskola vid ca 1 års ålder. Många barn går heltid på dagis. Det kryllar av barn på institutionerna. Och barn som är tillsammans leker ju. Eller? Här borde leken frodas och riktigt flöda. Och sen blir det skola. Raster och fritids. Många timmar till lek. Kan det bli bättre. Och om man sedan börjar, eller fortsätter, leka på lektionerna också, då blir det ju helkul. Lek hela dagen lång.

Förr var det annorlunda. Jag minns det. Man var hemma. Det fanns kompisar i husen i kvarteret. Man lekte när man gick ut. Eller så gick man inte ut. Och då lekte man också. Ensam eller med brorsan. Lekte gjorde man för jämnan. Och när kom i skolåldern kunde man röra sig rätt fritt. Eller det kändes så i alla fall. Världen kändes stor. Skogen och kvarteret bortom mitt eget. I efterhand kändes världen större än vad den var. Mamma fanns i huset. Det var mammor i alla hus. Husen levde. Någon såg. Så är det inte nu. Husen är tysta. Förvandlade till centraler för den lilla tid som finns runtom arbetstiden. Det är tomt och tyst. Ingen ser. Inga barn heller finns att leka med. Gatorna är tomma. Lekparkerna likaså. Inga barnaröster från grönområden och fotbollsplaner.

Barnen finns i institutionerna. Det är deras plats. Och det märkliga är att där verkar inte leken riktigt funka. Och det är väl märkligt. Att institutionerna som vi fick bla för att barnen skulle få stimulans och proffshjälp för sina lekar och sitt lärande inte fungerar som det var tänkt.

Men så är det väl kanske. Lek är frihet. Lek kommer ur lust att leva. Lek föds i miljöer där barnen hör hemma, där deras mammor finns, där vardagslivet pågår...Lek kan inte styras och kommenderas fram. Lek är inte för vuxna. Lek är för barn. Och nu, i den tid när barnen skulle bli fria från sina mossiga mammor, har de blivit än mer styrda. I den tid när barnen skulle få leva sitt vardagsliv i stimulerande proffsiga miljöer tillsammans med akademiskt utbildad personal, då har livet blivit torftigare och krympt. Det är paradoxen. Friheten blev tvång. Frigörelsen blev förkrympt.

Så får man konstruera leken i de nya barnamiljöerna. När leken har tagits från barnen. När hemmen och mammorna som är själva förutsättningen för barnens frihet och lek har berövats dem. Då får man skapa leken på annat sätt. I institutionerna får barnen leka under konstrollerade former. med pedagoger och forskare som studerar och dissekerar. Titta, barnen leker. De bär en hink. De har kul. De upptäcker tyngdlagen. Och så får vi låtsas att det är viktigt. Den sortens lek. När 9-åringar åker rutschkana och bär en hink på en pinne...då får vi låtsas att detta är lek som är lärande. Och i själva verket är det intet. Det är bara nys.

Runt knuten finns hemmen. De tysta tomma hemmen. Där står leksakerna uppradade i fin ordning. Cyklarna står i sina cykelställ. Studsmattorna är stilla. I lekparkerna hänger gungornas kedjor slakt nedåt. I skogarna hör man kottarna ödsligt falla mot marken. Här leks inte. Allt väntar.

lördag 10 juni 2017

En tur till skogen!

Igår cyklade de två yngsta barnen till sin mormor och morfar för att låna en grej! 6-åringen tycker att det är så roligt att åka iväg utan någon vuxen och mormor och morfar bor så lagom långt bort att det inte är någon fara att åka dit tillsammans med storebror utan mig! På vägen hem hade de sett en hackspett vid sitt hål i en trädstam och de trodde att den hade ungar där! Så idag cyklade vi dit tillsammans och en kompis följde med också. Vi hörde på långt håll att det fanns hungriga fågelungar där! Det pep och pep ihållande och volymen var riktigt hög. Det dröjde inte länge förrän mamma eller pappa kom flygande med något gott i näbben! En fin hackspett var det...röd och svart och vit...Tror de kallas större hackspett men är inte riktigt säker! Fin var den hursomhelst! 
 Ungarna därinne tittade fram när mamma kom med mat...annars höll de sig lite i bakgrunden men man kan skymta det lilla gråsvarta ansiktet i skuggan! 
 Rätt vad det var såg vi något komma farande nerför en trädstam! En ekorre i full fart...och snart fattade vi vad det var fråga om...han var jagad av en massa björktrastar. Jakten fortsatte genom hela den lilla skogen...fram och tillbaka...upp och ner för trädstammar och mellan träden! Ekorren hade fullt upp med att hålla sig undan de arga fåglarna och till slut fick han ge upp och hoppa över gångvägen in i nästa lilla skog! 
 Barnen tröttnade på att bara spana efter fåglar och annat och började leka istället...klättrade och hoppade och balanserade! De hade kul tillsammans och fantasin verkade flöda och kropparna fick vara i rörelse! Härligt att se! Och härligt att se hur det bara kommer...helt av sig självt! Det har ju blivit så krångligt det där med leken annars verkar det som...det skrivs så mycket om att lek är än det ena och än det andra och det måste forskas och undersökas och ordnas speciella miljöer för den och vuxna ska inte styra men vara med och leka och följa barnen...Jag vet inte...jag var inte med och lekte, har ingen lust till det faktiskt...jag spanade på fåglar, njöt av att se barnen ha kul, vilade mig lite, funderade...Miljön funkade. Den funkade i och för sig innan vi gick hit också..hemma, på tomten, hos grannen, i vardagsrummet...det lektes mest hela tiden. 



tisdag 6 juni 2017

Nationaldagen...

...firade vi inte alls. Vi brukar inte det. Det känns inte riktigt...relevant på något sätt. Vi väntar på midsommar istället. Det känns lite mer som någon slags nationaldag. Vi jobbade och stod i hela dagen...jag läste lite matte med två av barnen på förmiddagen och sen var det tvätt och lite trädgårdsjobb...Maken fixade med vår ombyggnation och fick lite hjälp av några av de större barnen. Efter lunch kände vi att vi inte bara kunde jobba hela dagen och maken och jag fick med oss två av barnen på en liten cykeltur. Vi cyklade till vår fågelsjö fast från ett annat håll än vad vi brukar! Här är landskapet lite annorlunda...myrmark och sankmark och en massa vass och det går inte att komma nära sjön förrän efter en lång promenad. Vi orkade inte gå så långt den här gången men gick en tur in i myrmarksskogen! Det är så fint här! Oländigt och myggigt och lite kliigt av allt gräs och insekter...men mycket vackert! Det är mossa och smala björkar och pors och lingonris och hjortrontuvor...Fjärilar och myggor och flugor och humlor far omkring! 
 Det är roligt att springa på spångarna som går på de fuktigaste ställena! 
 Hjortronen blommade så fint!  I år ska jag försöka få ihop lite hjortron! Hoppas jag hinner först hit! 
 Vi spanade på fjärilar och försökte fånga de som satt still en stund på kort! Två lyckades vi få att fastna på bild. Än vet vi inte vad de heter men vi ska kolla i morgon! 
 På spången låg resterna efter en ekorres måltid! Barnen önskade att de hade fått se den sitta där och knapra! 
Allt blommar ute i skogen och vid vägrenarna och 6-åringen blev så förtjust i allt fint han såg. Han ville plocka lite av alla sorter vi såg och vi fick ihop en fin bukett att sätta på kaffebordet när kom hem. Liljekonvaljer, midsommarblomster, humleblomster, farmors glasögon, smörblommor, hundkex...