Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

söndag 31 december 2017

Den sista dagen på året...

...är kommen! Året gick fort! Mycket har hänt! Vårt äldsta barn började studera på universitet! Vi började bygga om vårt hus så att det ska bli lite större! Vi reste till en annan kontinent...USA! Det var ett riktigt äventyr! Annars har dagarna gått precis som vanligt..en efter en annan...livet som på sitt eget lugna sätt lunkar vidare med alla de sysslor som hör till! Det gillar jag! Och det är vad jag är mest glad över...att jag får lov att rå över min vardag och leva mitt liv bara för mig och min familj. Att jag är fri. Och att jag är här...där mitt liv utspelar sig på riktigt...i mitt hus tillsammans med mina barn när de är hemma.
Här är vårt "nya" vardagsrum som vi började förbereda i våras..gjuta ny platta, bygga nya ytterväggar, isolera, el...och en massa mer...nu är det ett rum...men mycket fattas...väv på väggar, färg på väggar och tak...fönsterfoder och fönsterbrädor...OCH nytt golv...men det ska vi ha i hela nedervåningen så det får vänta lite till! Men det är härligt att gå runt i sitt nya rum och njuta av hur stort och ljust det blev! 
Här är vårt äldsta barn när han var liten bäbis! Han var en så söt liten kille... alltid på gott humör och mild och glad och sprallig...en riktig spelevink! Och sin humor har han i behåll! 
Här är han 11 år gammal och sitter på en bergstopp i Tyskland! Vi åkte till Österrike på bilsemester och bodde på hotell i Tyrolen! En dag åkte vi till Hitlers örnnäste och det är där den här bergstoppen finns! Så vackert var det...som att sitta på toppen av hela världen! 
 Och i år bar det av ända bort till Florida! Vår äldste var inte med...det kändes märkligt och lite tomt...men det gick bra! Han klarade sig bra hemma och hade roligt tillsammans med flickvän och vänner! Och han njöt av att rå sig själv och ha hela huset för sig själv! Och vi andra hade det underbart! Ett härligt minne att bära med sig länge, länge! När jag tittar på bilderna riktigt känner jag hettan, det varma vattnet...minns de vackra färgerna, pelikanerna som kom flygande över himlen i stora plogar som någon slags urtidsdjur...palmerna i alla möjliga fasoner...snäckor man aldrig sett på våra breddgrader! 
Men nu är det vinter här hos oss! Den sista dagen på detta år! Och det är vackert det också! Igår tog vi en kvällspromenad i snöfallet när mörkret hade sänkt sig! Barnen blev spralliga av de stora tunga flingorna och själv kände jag det som om vi gick i en saga! En tyst värld där allt sluts inom sig självt när snön omfamnar en och dämpar alla ljud...där himlen är svart och luften är fylld av vinterns speciella doft och mättade fukt när vädret är på det viset! 
Gott Nytt År!


torsdag 28 december 2017

Fröken Friman...

...går ju på tv nu när det är jul! Två avsnitt har gått och de har jag sett. Och det är ju en trevlig serie. Mysig och fin och gullig på alla sätt och vis. Och det är eländigt med fattigdom och sjukdomar och lurendrejare. Och så det där andra. Det som serien handlar mest om...hur eländigt det är att vara kvinna. På alla sätt och vis. Och jag blir trött. Jag blir trött av att varje scen är marinerad i våra dagars fastspikade sanning och våra dagars sätt att se på saker och ting. Pk-tänket. Det som inte får frångås. Statsreligionen.

För efter de här två första avsnitten undrar jag verkligen:

- Varför tycker Lottie, den rika överklasskvinnan i den vackra våningen med en lyckad make och tre söta barn, varav den yngsta är blott 1 år gammal, att det är roligare att stå bakom en disk och betjäna kunder hela dagarna än att ta hand om sin familj? Varför tycker hon att det är mer intellektuellt och känslomässigt stimulerande? Får hon inte ont i fötterna av att stå hela dagarna? Blir det aldrig trist? Aldrig enformigt? Blir det aldrig slentrian att ständigt omges av samma människor? Blir de aldrig lika trista som barnen och hembiträdet och maken?

- Varför är det roligt för barnflickan/hembiträdet att läsa sagor och natta barn när det inte är roligt för mamman? Hur kan barnflickan så uppenbart njuta av de små liven i den fina lägenheten och med glädje gulla med dem när mamman blir fullständigt uttråkad av det?

- Varför tycker de fattiga kvinnorna att det är viktigare och roligare att arbeta med monotona och tunga arbeten än att få chansen att vara i sina egna hem och ta hand om sina egna barn?

Så speglar serien dåtidens verklighet? Drömde alla kvinnor om att lämna sina barn till barnflickor och ännu icke uppfunna stordriftsinsitutioner à la 2000-talet? Och drömde de om att lämna sina egna barn till barnflickor och bli barnflicka åt någon annans barn... i en evig cirkelgång. Drömde de om ett samhälle som tömts på människor...ett Svenska Hem där inte längre några vackert klädda kvinnor flanerar omkring med hatt på huvudet och korg över armen...för det finns inga kvar...de har vandrat vidare...in i arbetslivet och ut ur hemmen, bort från gator och tog och affärer...och det har blivit tomt. Ingen är hemma. Alla är borta. Alla är på sin plats, långt från varandra. Var det verkligen det dåtidens kvinnor drömde om? Och vi då, vi som lever det livet...varför ställer vi inga frågor? Varför låter vi tv:ns seriefigurer fortsätta sprida sin propaganda oemotsagda. När ser vi vad vi själva har omkring oss? Det förtryck vi är utsatta för? När ser vi att ett samhälle där man inte längre får eller förväntas ta hand om sina egna barn är en diktatur. En mycket värre diktatur än ett där mammor förutsattes kunna, vilja och böra ta hand om barnen de väntat och fött. Men det händer nog inte. I våra upplysta och jämställda dagar blir kejsaren aldrig naken.

onsdag 27 december 2017

Juldagarna...

...går, en efter en...man tappar orienteringen lite...dagarna flyter ihop...vilken veckodag är det? Äh, det spelar ju ingen roll...än är det långt kvar av lovet. Det är skönt att släppa vardagen och leva i en annan lunk än den vanliga. 

Igår hade vi lite annandagskalas här hemma. Mina föräldrar och min makes mamma kom och drack kaffe och åt julbord. Vi åt och pratade, spelade piano och tittade på filmer från när våra barn var små! Så roligt att se dem...så rörande med de små pojkarna och deras busiga kroppar och ljusa röster! Nu har vi ett helt gäng stora barn...långa kroppar och mörka röster! Men det är rörande det också! 

Efter maten tittade vi på film på tv...slutet av En man som heter Ove...vi hade sett den förut så vi tittade ändå fast vi kom in mitt i! Den är bra! 
Vi dukade upp lite julgodis och kaffe till filmen! Maken hade varit i Indonesien innan jul och köpt med sig riktigt lyxkaffe! Kopi Luwak! Det var dyrt så det blev bara en liten kopp var! Men det var kul att smaka och det var riktigt gott!


måndag 25 december 2017

Juldagen...

...är nästan till ända! Juldagar är sköna...lata och långsamma...man gör vad man vill! Vi trodde att vi ville vila...och vilade ganska länge. Våra två yngsta barn sov över hos sin mormor och morfar så det var lugnt och tyst här på morgonen. De brukar inte gå upp jättetidigt men vi 8 är det oftast dags. Och de brukar ofta gå upp själva och titta på tv en stund innan vi vuxna går upp på helgen. Men det blir ju ändå att man lyssnar och inte sover ordentligt! Men nu sov vi länge! Och det var skönt! Sen åt vi frukost och löste korsord tillsammans. Plockade undan lite, packade upp lite julklappar, tvättade lite...åt skinkmacka till lunch...löste lite mer korsord. Och sen räckte det med vila! Maken åkte och handlade. Jag började plocka ur en bokhylla inför stundande ombyggnation av vårt sovrum. Maken fixade i ordning sill och revbensspjäll och janssons frestelse till i morgon, annandagen, när mina föräldrar och makens mamma ska äta julbord här. Jag bakade rosenbröd och hallongrottor. Sen slipade maken väggar och tak i utbyggnaden i vardagsrummet! Och så blev det dags för kvällsmat! Ett litet minijulbord blev det! 
 Efter maten spelade vi spel! Air hockey och couronne och frågesport! Minstingen fick en frågesportkortlek som handlade om djur och den var riktigt rolig! 
 Sen var det dags för sagoläsning och god natt till sexåringen och så lite tv-tittande! Vi såg Fröken Frimans krig och den tyckte vi var bra! 
Och nu sitter jag vid köksbordet och läser och skriver lite och tittar på mina nya fina adventsljusstakar jag och maken fick i julklapp av mina föräldrar! De är så fina att jag måste titta på dem lite då och då! 

God natt! 



Julaftonen...

...var mysig! Klockan 10 väckte vi de stora barnen för att äta frukost tillsammans framför den inspelade julkalender! Lusekatter, bröd, pepparkakor...och far i huset hade köpt varsin polkagrissked när han var på tjänsteresa i USA. De var smaskens i en kopp varm choklad! 
Ibland köper vi varsin trisslott till julaftons morgon! Det hade vi gjort i år! Lite, lite vinst på tre lotter...som vi köpte nya lotter för! Förlust förstås! Men nåja, en gång om året kan man väl gambla lite...chansen finns ju ändå! Och spännande var det att skrapa! 
 Varsitt paket fanns under granen också! En t-shirt till varje barn och så ett par radiostyrda stridsvagnar till de små! Man skulle köra runt och skjuta på varandra...väldigt kul! 
 Katten har fått finna sig i att hans sovfåtölj har bytt plats. Lite förvirrande men det gick ändå bra! 
Till kaffet gick vi hem till mina föräldrar! Vi drack kaffe och fick så goda havreformar med grädde och hallon och lite annat smått och gott! Sen blev det Kalle Anka och så kom äntligen jultomten! 
Sexåringen begrep nu slutgiltigt att det var pappa! Men han spelade snällt med i teaterspelet! 
 Alla blev glada och nöjda med sina presenter. De stora fick pengar och varsin fotobok med bilder från årets semester och lite choklad...men de små fick leksaker...och det var kul även för de äldre!
Legobygge tillsammans...en stor och en liten...mysigt för båda två! 
Och ett airhockeyspel till alla barnen...det var kul tyckte både liten och stor! 
Sexåringen fick en så fin jultröja han önskat sig av mormor! Den satt på hela kvällen fast det blev lite varmt till slut! 

Så blev det dags för kvällsmat! Julbord som det ska vara...med allt det vanliga på...skinka och sill, rödbetssallad och gravad lax och hovmästarsås...janssons och köttbullar...dopp i grytan som två barn faktiskt tyckte om...och jag provade jag också...första gången på många år...och det var ju faktiskt riktigt gott...och revbensspjäll och bröd och ost och vindruvor! 
Sen fick vi vila en stund...titta på fotoböcker och almanackor och romaner och faktaböcker vi delat ut till varandra! Och spela hockey och bygga mer lego...

Senare dukade vi fram knäck och ischoklad och saffranspannacotta som äldste sonen hade gjort! Mums! Vi tittade på en film på tv...En underbar jävla jul. Valet stod mellan den och Tomten är far till alla barn och vi ångrade oss. Filmen var riktigt usel...ett par äkta skratt kom men annars var det mest bara pinsamt dåligt. Men jaja, nu har vi sett den och det kunde ju vara intressant på sitt sätt...hur tramsigt det kan få lov att vara och hur enorm lusten kan vara att vara pk.
En riktigt mysig julafton hade vi i alla fall...alla tillsammans! De två yngsta ville sova över hos sin mormor och morfar men vi andra tog våra kassar med julklappar och vandrade hem i mörkret! Det var skönt med frisk luft efter allt sittande och ätande! Dimman hade sänkt sig och ljuset från gatlysena spred sina mystiska stråk av nedtonat ljus genom den disiga luften! 

lördag 23 december 2017

Dan före dan!

Sista dagen före julafton! Den har gått fort och lätt! Vi har städat och lagat mat och gjort lite julgodis! Vi har varit ute i trädgården och städat lite också!

På eftermiddagen var vi färdiga och så blev det dags att klä granen! Det var mysigt...juligt och förväntansfull! 
Sen blev det kvällsmat...risgrynsgröt, julmust, skinka, köttbullar och rödbetssallad! Sagoläsning och uppesittarkväll med glögg och lite lite julgodis...man måste ju smaka lite! De sista julklapparna slogs in! Och nu är det nästan natt och dags att gå och lägga sig!

God Jul! 





onsdag 20 december 2017

Dan före dan före dan före dan före....

....dopparedan var det idag. Och vi har julstökat en del! Vi har bakat bröd och jag har stekt köttbullar...ett kilo idag och två igår...så nu har vi köttbullar så det räcker ett tag! Vi har städat soffor...tagit ut dynor och dammsugit och torkat av och dragit ut från väggen och dammsugit och torkat under! Jag har skurat ut diskbänksskåpet och torkat ur ett par köksskåp.

Och så det vanliga...mat och tvätt och allt det där.

Och så lite kul! Skola med sexåringen...matte och läsning och stå på händer och spela flöjt och teckning. Han ritade Hans och Greta som kommer till pepparkakshuset. Vi läste den sagan för ett par dagar sedan och då fick han idén om att rita ett pepparkakshus...och så tyckte jag att vi kunde rita en häxa och Hans och Greta också när vi ändå höll på! Det är roligt att rita tillsammans. Jag ritar på ett papper och N på ett eget och så hittar vi på tillsammans hur det ska bli! Sen ville han höra fler otäcka sagor och jag kom på att Pomperipossa kunde passa. Den föll honom på läppen! Jättebra...särskilt när kräftan bet tag i den elaka häxans långa näsa!
När skolbarnen kom hem var brödet nybakat och ljummet och gott! Vi fikade framför tv:n. Vi har tittat på några avsnitt av Dickens magiska värld och den gillar elvaåringen och trettonåringen så mycket. Och då kom jag på att vi kunde fördjupa oss lite mer i Charles Dickens verk och tänkte starta med En julsaga..en sån där animerad med Jim Carrey som Scrooge. Men den gick inte att spela upp så vi fick ta en annan. Oliver Twist fick det bli, i Roman Polanskis tappning! Den gick hem! Och till och med sexåringen tyckte den var superbra. Han hänger inte med i textningen förstås men jag läste högt så det ordnade sig ändå!

Och nu är det sena kvällen onsdagen före jul...och jag borde sova...för i morgon är det ju en annan dag...en till julstökardag! Sista skoldagen för den här terminen och sen är det lov för barnen! Skönt!

måndag 18 december 2017

Tre...

...riktiga vinterdagar har vi haft här. Det har varit så vackert...

Tre dagar av olika karaktär...

Fredag...tunn, klar luft och pudrig snö. Himmel i ljusgult och rosa. Krispigt och kallt.
Skogen och vintern fixade på egen hand till en vacker liten julgran!
Lördag...tung tjock himmel...mjuk tung härlig snö...snö i pulkabacken och snö att bygga fästningar av! 
Oroliga kråkor som cirklade över den grå skogen...ensliga kraxanden...olycksbådande och vackert på samma gång...
Söndag...inga bilder...bara barnen utomhus...jag bakade och städade. Men underbart...sol, blå himmel, gnistrande snö...snöfästningen hade fryst och det gick att karva fram nya former...skära ut block ur snötäcket på gräsmattan och bygga vidare....

Och så måndag...vintern kom visst av sig...snön blev till regn! Men strunt samma...vi gick till pulkabacken ändå. Det gick att åka ganska bra. Och luften var skön...frisk och uppiggande! 
Jag är glad åt vinterdagarna vi fått. Jag är glad åt mitt liv. Jag är glad över att kunna vara hemma med mina barn. Över att kunna städa och tvätta och laga mat och julstöka och hjälpa till med läxor på arbetstid...över att kunna lyssna och svara...över att kunna finnas här för att reagera...diskutera...bråka om det behövs...informera maken om vad som hänt under dagen...vara sambandscentral...Finnas här. Mitt i mitt liv. Mitt bland de mina. Få del av allt som rör mig och mitt. 

Men det är oro i luften. Kråkorna kraxar olycksbådande inte bara över skogen utan över oss vanliga människor. Idag kom ett förslag för en ny, modern, jämställd föräldraförsäkring. Den bådar inte gott för undersåtarna i riket. Den är illavarslande. Den luktar. Brunt eller klarrött. Den går kort och gott ut på att föräldrar, särskilt inte mammor, inte ska ta få lov att hand om sina egna barn oanständigt länge. Det är inte modernt. Och jag känner starkare än någonsin att jag avskyr föräldraförsäkringen över huvud taget. Jag avskyr jämställdhet. Eller täckmanteln som ordet jämställdhet har kommit att bli. Jag längtar efter en tid när föräldrar, särskilt mammor, förväntades ta hand om det liv de burit i sin mage och fört hit till denna värld. Men det är inte modernt. Det är gammeldags. Och gammeldags är fult. Fast de moderna fasonerna är också gamla om man tänker efter. Det var väl så här man ville ha det i de gamla kommunistländerna. Inte så fräscht om man tänker efter. Men det gör man väl inte. 

söndag 17 december 2017

Födelsedagsfirande!

Idag fyllde vår tredj äldste son 16 år och vi hade lite kalas för honom! Mormor, morfar och farmor kom och alla bröderna var hemma! Vi drack kaffe och åt kaffebröd och tårta! Pratade och skrattade och tittade på hemmafilmad film från i somras och spelade fiol, flöjt och piano! Som vanligt med andra ord! Och det var trevligt! 
Bakade saffransbullar med kardemumma i! Hittade receptet på Allt om Mat och de var goda så de gör jag nog nästa år igen! 
Passade på att baka lite kakor som ska räcka till julhelgen också! Jitterbugg, vaniljhorn, pepparkakssnitt och saffransskorpor! 
Gjorde två sorters tårtor...det är lika bra så alla kan få något de gillar...folk är så fåniga och tycker inte om gräddtårtor eller älskar gräddtårtor...suck! Men en chokladig och en gräddig blir ju bra då. Jag gjorde en princesstårta och en nutellacheesecake. Födelsedagsbarnet är förtjust i nutella och jag tänkte glädja honom! Han tyckte om den och åt en rejäl bit. Själv var jag inte så jättebegeistrad...philadelphiaosten tog lite överhanden och skapade en inte helt angenäm sälta...men den var väl ok ändå...med oreokaksbotten, choklad/nutellafyllning och topping av krossade oreokakor, rostade hasselnötter och hackad mjölkchoklad! 
Jag och de tre yngsta underhöll med lite musik...de stora har tröttnat på att underhålla gäster med musik tyvärr. Men vi som spelade hade roligt...först spelade jag och de två fiolkillarna julsånger i stämmor som vi tränat på ett par veckor! Det gick rätt så bra! Och så spelade den yngste den pianolåt han kan med två händer och den näst yngste en julsång på piano han tränat in. Sen spelade jag och sexåringen flöjt...flöjtboken vi följer är så bra! Det är en gammal bok som heter "Drilla på flöjten" och redan från början får man spela i två stämmor...den som kan spela flöjt får spela lite svårare och den som ännu inte kan så bra får spela enklare stämmor med successivt fler toner. Än så länge kan N h, a, g och höga c. Och han är så duktig och läser de noterna säkert och bra och får fin ton i flöjten fastän fingrarna är små! 

Ja, för 16 år sedan blev jag trebarnsmamma! Det var en fin dag! En dag man aldrig glömmer! Dagen innan hade jag städat och bakat som en galning för jag barnet skulle komma den 23:e december hade det sagts! Jag ville så gärna att allt skulle vara fint och i ordning när barnet skulle komma och det snart var jul och allt. Så jag kokade knäck, stekte köttbullar, satte ihop ett pepparkakshus, dammsög och torkade golv, pyntade och gjorde fint...tillsammans med barnen! När maken kom hem från jobbet tog vi in granen och klädde den alla tillsammans. Och sen läste jag sagor och nattade barn. Avslutade kvällen med ett varmt bad. När jag vaknade på morgonen knäppte det till i magen och vattnet gick! Maken och de två barnen var uppe redan...jag hörde hur det stökade nere i köket...frukostbestyr! Vi hade tv på sovrummet och julkalendern skulle strax börja...jag drog på och tittade på den...tänkte att jag kunde unna mig det innan jag gick ner och kanske satte igång med förlossning. Maken blev glad när jag kom ner och sa att vattnet hade gått...han skulle kunna utebli från ett trist måndagsmöte! Det kändes inget i magen men han stannade hemma ändå...vi ringde förlossningen för att höra om vi bara skulle vänta eller så. De tyckte vi kunde komma in för att vi skulle få veta om allt stod bra till med barnet. Mormor kom. Barnet mådde bra därinne och jag var bara öppen ett par cm så vi åkte hem. Jag började skölja ur tröjor jag lagt i blöt kvällen innan. Maken fixade lunch, korv och mos. Sen åt vi alla tillsammans...eller jag åt inte...för jag hade börjat känna ett regelbundet molande i magen...inte ont på något sätt utan bara snällt och fint. Men regelbundet. Lite illamående och ont i ryggen och mamma tyckte att jag skulle lägga mig en stund. Jag hann inte ligga länge förrän det kändes märkligt...inte ont utan bara snällt och beskedligt men som om jag ville morra och trycka...Det blev lite panik när både mamma och maken insåg att jag nog höll på att föda...och äldste sonen...nästan 4 år gammal kom med halsduk och vantar och ville att vi skulle åka till lasarettet...sen höll han ut sina händer och sa att han kunde fånga barnet om det skulle komma ut nu! Sen åkte vi iväg...jag låg i baksätet och vi genade genom vita snötäckta gator till förlossningen! Fortfarande gjorde det inte ont alls...det var som om jag var ett med hela skeendet...det var härligt. När vi hade kommit in i vårt rum gick det fort...40 minuter tog det och sedan hade jag vår lille son i famnen! En underbar känsla! Han var en lugn liten pojke och fortsatte att vara det... en sån där liten krabat som alltid var solig och glad och med glittrande ögon! Och det där glittret finns kvar! 



fredag 15 december 2017

Vardagsveckan...

...är över och fredagen är också snart över! Veckan gick undan och vi gjorde lite av varje! Vi var ensamma denna vecka också...far i huset var bortrest och kom åter idag. Det var skönt! 

Vi har gjort som vi brukar...skola, städ, tvätt, mat, handling, plock...läxor, musik...tv och sagor...Dagarna går, en efter en, samma lunk i samma takt.

Men vi har också...
Varit i skogen och byggt lite på barnens nya koja! 
Firat lucia...startade med lussekatter och te framför svt:s luciafirande. Sedan till skolan för att se sonen i 5:ans luciatåg. Det var roligt att se sonen och hans kamrater och höra dem sjunga. Men annars var det lite si och så...förr om åren har det varit uttalat att föräldrar till barnen som går i luciatåget kan komma och titta. Men i år fick vi inte reda på något...jag tror inte att de ville att vi skulle komma. Och det gjorde inte så värst många heller. Bara jag och några spridda föräldrar...alla av oss med även äldre barn som tidigare gått i det där luciatåget och som vi alltså då också varit med och tittat på. Inga stolar eller bänkar fanns uppställda för oss "utomstående" besökare, ingen välkomsthälsning, ingen chans att få ta några foton...allt annorlunda mot åren tidigare. Det ändrar sig...föräldrar blir allt mer utmanövrerade från skolans värld känns det som. Men strunt samma. Vi fick se sonen och nu är det inga mer luciafiranden att titta på för oss på många år! Lika bra det!
Vi har bakat en del! Hemgjorda hamburgerbröd...hälften gick åt till kvällsmat och hälften är kvar till en annan kväll! 
Gjort deg till pepparkakshus och skurit ut och gräddat....
...och idag satt ihop till ett fint litet pepparkakshus! I år behövde jag inte göra något mer än att sätta ihop huset...resten skötte barnen...kavling och utskärning och kristyr och dekoration! 
Skållat bröd gjorde jag också...min pappa gjorde det ibland när jag var barn och jag älskade det! Och det var gott nu också! 
Saffransbullar blev det också! Jag testade ett recept från ett ica-blad...det blev gott men inte riktigt som jag trodde ändå! Lite för sött trots att jag drog ner en del på sockret. Men jag ska testa en annan gång och ändra lite mer på receptet! 
En tur på stan hanns med! Lite fler julklappar och julklappspapper, cheddarost, lindorchoklad på extrapris! Stadsturen blev även en liten tur i historien för mig! Jag har fortsatt mitt släktforskande och kommit fram till att jag har en hel släktlinje från stan där jag bor... jag som trodde att jag inte hade något med min stad att göra, att mina anförvanter kom från andra ställen. Men jag hade alltså fel...och när jag såg kyrkan mitt i stan kunde jag inte låta bli att fundera på hur det var...när de där släktingarna jag hittat levde här på 1600-talet och kyrkan var ny...här gick de alltså, satt i den här kyrkan, hade varit med och tillverkat spånen till väggar och tak...hur var det då? Vilka var de på riktigt? Och det kändes fånigt stort....att här gick nu jag och min lille son...liksom i fotspåren efter de som kommit innan. 

Och så har vi varit på konsert! I kväll hade kulturskolan sin avslutning och två fiolorkesterar och sångare uppträdde! 11-åringen var med och spelade! Det var fint och stämningsfullt! En fin avslutning på veckan och en fin start på helgen!