fredag 15 december 2017

Vardagsveckan...

...är över och fredagen är också snart över! Veckan gick undan och vi gjorde lite av varje! Vi var ensamma denna vecka också...far i huset var bortrest och kom åter idag. Det var skönt! 

Vi har gjort som vi brukar...skola, städ, tvätt, mat, handling, plock...läxor, musik...tv och sagor...Dagarna går, en efter en, samma lunk i samma takt.

Men vi har också...
Varit i skogen och byggt lite på barnens nya koja! 
Firat lucia...startade med lussekatter och te framför svt:s luciafirande. Sedan till skolan för att se sonen i 5:ans luciatåg. Det var roligt att se sonen och hans kamrater och höra dem sjunga. Men annars var det lite si och så...förr om åren har det varit uttalat att föräldrar till barnen som går i luciatåget kan komma och titta. Men i år fick vi inte reda på något...jag tror inte att de ville att vi skulle komma. Och det gjorde inte så värst många heller. Bara jag och några spridda föräldrar...alla av oss med även äldre barn som tidigare gått i det där luciatåget och som vi alltså då också varit med och tittat på. Inga stolar eller bänkar fanns uppställda för oss "utomstående" besökare, ingen välkomsthälsning, ingen chans att få ta några foton...allt annorlunda mot åren tidigare. Det ändrar sig...föräldrar blir allt mer utmanövrerade från skolans värld känns det som. Men strunt samma. Vi fick se sonen och nu är det inga mer luciafiranden att titta på för oss på många år! Lika bra det!
Vi har bakat en del! Hemgjorda hamburgerbröd...hälften gick åt till kvällsmat och hälften är kvar till en annan kväll! 
Gjort deg till pepparkakshus och skurit ut och gräddat....
...och idag satt ihop till ett fint litet pepparkakshus! I år behövde jag inte göra något mer än att sätta ihop huset...resten skötte barnen...kavling och utskärning och kristyr och dekoration! 
Skållat bröd gjorde jag också...min pappa gjorde det ibland när jag var barn och jag älskade det! Och det var gott nu också! 
Saffransbullar blev det också! Jag testade ett recept från ett ica-blad...det blev gott men inte riktigt som jag trodde ändå! Lite för sött trots att jag drog ner en del på sockret. Men jag ska testa en annan gång och ändra lite mer på receptet! 
En tur på stan hanns med! Lite fler julklappar och julklappspapper, cheddarost, lindorchoklad på extrapris! Stadsturen blev även en liten tur i historien för mig! Jag har fortsatt mitt släktforskande och kommit fram till att jag har en hel släktlinje från stan där jag bor... jag som trodde att jag inte hade något med min stad att göra, att mina anförvanter kom från andra ställen. Men jag hade alltså fel...och när jag såg kyrkan mitt i stan kunde jag inte låta bli att fundera på hur det var...när de där släktingarna jag hittat levde här på 1600-talet och kyrkan var ny...här gick de alltså, satt i den här kyrkan, hade varit med och tillverkat spånen till väggar och tak...hur var det då? Vilka var de på riktigt? Och det kändes fånigt stort....att här gick nu jag och min lille son...liksom i fotspåren efter de som kommit innan. 

Och så har vi varit på konsert! I kväll hade kulturskolan sin avslutning och två fiolorkesterar och sångare uppträdde! 11-åringen var med och spelade! Det var fint och stämningsfullt! En fin avslutning på veckan och en fin start på helgen! 



tisdag 12 december 2017

Hårdare tag...

...krävs när man ska få utlänningar att fatta vad de svenska värderingarna går ut på. Ja, så får man väl lov att förstå Ylva Johanssons (och alltså sossarnas) budskap till svenska folket.

Det är ju nämligen som så att SVERIGE ÄR MÄSTARE I SYSSELSÄTTNING. Vi har högst sysselsättningsnivå i EU. Men detta är inte bra nog. För de utrikes födda har ännu inte fattat fullt ut vad den svenska modellen går ut på.

Redan i nuläget har man gjort mycket för att få fram budskapet. Det handlar om att utlänningar har fått samhällsorientering. Det är bra. Men det krävs mer. Vårt samhälle vilar på en uppsättning normer och värderingar. Precis som alla andra samhällen. Vi delar många värderingar med andra demokratiska länder. Men vi har dessutom värderingar här i Sverige, och i hela Norden förresten, som inte delas fullt ut av övriga demokratiska länder i EU. Och det är här skon klämmer. I SVERIGE HAR VI IDÉN OM TVÅFÖRSÖRJARFAMILJEN. Både män och kvinnor arbetar. Och detta ska understödjas genom politik. Alltså detta ska genomdrivas med politik. Och med politik menar man pengar tror jag. Och hjärntvätt. Svenskar är redan hjärntvättade. Vi har sedan länge accepterat att både mamma och pappa går till jobbet och att barnen går till dagis. Och fritids. Och sedan är ensamma hemma på eftermiddagar och lov. Vi lärde oss genom att sambeskattningen togs bort på 1970-talet och att pengarna inte längre räckte lika bra längre. Vi fattade att det behövdes en lön till för att driva en familj. Och mamma gick ut och tog jobb. Och så blev vi gradvis världsbäst på att jobba. Men utlänningarna har ännu inte fullt ut förstått. De bär med sig andra värderingar än vad vi har. De bär med sig värderingar om att en mamma tar hand om sina barn och sitt hem antar jag. Och det är inte svenskt. Det är inte bra. För här gillar vi visserligen att mammor tar hand om barn. Fast inte egna barn. Och här gillar vi visserligen att kvinnor sköter om markservicen. Fast inte till den egna familjen. För här gillar vi bara olika till en viss gräns. Och här går gränsen. Var gärna bög, muslim, trans...vad du vill...vi gillar't...bara du förvärvsarbetar.

Regeringen ska nu påbörja bearbetningen av utlänningarna som har kommit till Sverige. Utländska kvinnor arbetar redan i nuläget mycket. De arbetar mycket bra, ja mer, jämfört med hur det är i andra länder. Men det räcker inte. Alla ska med. Och det finns en plan för hur det ska gå till.

De som har kommit hit måste få reda på vilka normer och värderingar som gäller här. Alltså vilken värdering (singular) som gäller här. HÄR JOBBAR ALLA SOM KAN JOBBA.

De som har kommit hit måste utbilda sig. Det måste finnas en utbildningsplikt. I den svenska modellen ska RÄTTIGHETER och SKYLDIGHETER stå i balans. Det ska vara lika för alla. De som kommit hit måste lyda. Annars kommer de bli straffade. Asså man menar det men säger lite finare att de kommer att omfattas av sanktioner. DE SOM KAN JOBBA SKA JOBBA. DEN SOM BEHÖVER UTBILDNING FÖR ATT KOMMA I ARBETE SKA TA DEL AV UTBILDNING. Annars...

Och för kvinnorna är det här extra viktigt. För de har slunkit undan i högre grad än männen. Utrikes födda kvinnor måste komma i jobb. Vårdnadsbidraget är redan borta! Hurra! Och föräldraförsäkringen har begränsats för de som kommer hit med barn som är äldre än 1 år. 1-åringar är ju stora barn. Gå hemma med mamma då...det passar inte. Man ska även bedriva uppsökande verksamhet och motiverande insatser och också öka kvinnors företagande.

Vi är som sagt redan BÄST. Men det duger inte. Bäst är inte bra nog. "DEN SVENSKA MODELLEN FÖRUTSÄTTER ATT ALLA SOM KAN ARBETA GÖR DET OCH BIDRAR TILL VÅR GEMENSAMMA VÄLFÄRD. SÅ HAR VI BYGGT VÅRT LAND OCH VÅR VÄLFÄRD OCH SÅ SKA VI FORTSÄTTA BYGGA DET." Så avslutar Ylva sin kungörelse till det svenska folket. Den indelta armén med plikt att arbeta för Sverige, för riket.

Ja, man får väl konstatera att i Sverige är vi lite annorlunda. Och det är vi jäkligt stolta över. Här tar var och en hand om sig själv. Ensam är stark. Mamma drar in slantarna och pappa drar in slantarna. Och barnen? Äh, dem tar staten hand om i proffsanstalterna. Var och en jobbar för sig själv och kollektivet tar hand om barnen. Dyrt är det. Men det är en baggis. Det är det värt när det handlar om att bygga välfärden. Mammorna lämnar in ungarna i välfärdsinrättningarna för att gå ut och bygga välfärden. Och om man bara kan få bukt med de som trilskas eller som bara inte fattat det svenska budskapet...de svenska värderingarna...då kommer Sverige förmodligen bli till paradiset på jorden. För det måste det ju bli. För då blir vi ju bättre än världsbäst. Hur bra är inte det? Och de som är världsbäst på att jobba måste ju få mest gjort. Så då har vi att se fram emot ett fantastiskt samhälle...bäst vägar, bäst sjukvård, bäst skola, bäst förskola, bäst polisväsende, bäst försvar, bäst...ja bäst helt enkelt. Och då blir ju allt bra.

Arbeit macht frei

måndag 11 december 2017

Andra adventshelgen är slut...

...den gick undan, precis som vanligt.

Fredag...jag och fem barn käkade tillsammans...inte mycket mat hemma och inte mycket energi heller...men det blev kvällsmat ändå! Baguetter, mozarella och så fanns det ett paket fryst lövbiff...grönsaker...kom att tänka på något vi åt i USA i somras...philly steak. Googlade och hittade ett recept som lät bra! Man karamelliserade lök och grön pepparfrukt och finskivade sedan lövbiffen och fräste den på hög värme. Det var perfekt att lövbiffen var fryst för då gick det att få den i riktigt fina skivor. Och så lite chipotlesås och salt och peppar. Sen var det bara att fylla baguetterna med köttet, strö över riven mozarella och gratinera i ugnen. Det gick hem. 
Lördag:
Far i huset kom hem! Skönt!
Vi bakade lussekatter! 11-åringen var med och skötte det mesta utbakandet..han var duktig och fick till fina lussekatter. Och så gjorde han en "lussekrona"! Den blev så fin och fick bli fikabröd till andra adventskaffet!
Vi tog en promenad! Sidensvansarna hade kommit till stan! De drog omkring i stora flockar och svirrade på sitt typiska sätt! Fina! 

Söndag:
Läxor.
Idrottsaktiviteter.
Kaffe.
Maken fixade iordning lite belysning utomhus...det ska väl vara lite glittrigt och vackert när det snart är jul!
Promenad...vi gick genom skogen med ficklampor! Det var mysigt! Barnen smög på oss och började bygga en koja...men det var inte lätt i mörkret så vi får gå tillbaka på dagtid och fixa färdigt med den där kojan! 
Bastu och mat och tv och sängen! 
Och så var helgen slut...och vardagsveckan igång igen! 


fredag 8 december 2017

Arbetsveckan är slut...

...det är skönt! Vi har varit "ensamma", alltså utan far i huset hela veckan och imorgon kommer han hem! Det ska bli skönt! Men allt har gått bra. Det går bra att vara ensam mamma hemma och ta hand om allt. Fast nog är jag lite trött alltid. Det är mycket jobb. Det har jag alltid...men extra mycket blir det ju när maken inte är hemma. Jag är tacksam och glad över att inte behöva förvärvsarbeta i alla fall. Då vet jag inte hur det skulle gå. Det skulle inte gå. 

Ute är det någon slags vinter. Några flingor kommer ibland. Men inte blir det något av det. En dag var det sol och fint...då gick vi på promenad till ridskolan i närheten. 
Trädgården lever sitt vinterliv. Det är stilla och liksom konserverat. Men det är vackert. Rester av sommaren fortsätter att glädja...
Mitt emot vårt hus har grannen en enorm en där det i somras huserade ett skatpar. De fick sina ungar och nu hänger hela familjen i det där trädet, och omgivande träd också! De har sina möten på morgnarna och samlas åter på kvällen. Det är roligt att se dem tillsammans! Det verkar som om de har det gamla boet som någon slags bas fortfarande.
Jag och N jobbar undan så mycket vi kan på förmiddagarna. Eller, ibland får jag hjälp, och ibland är det lite mer snålt med den saken. När vi/jag är klara gör vi vår "skola". N har blivit alltmer van vid den här skolan och tycker nu att det är helt som det ska vara att vi sätter oss en stund och grejar. Jag har börjat göra små dagsbrev med en plan. Han får den i sin brevlåda han har i hallen. Det är spännande att läsa vad som ska hända. Det är inte alltid vi gör vad som står i brevet...det kan bli små eller stora förändringar beroende på vad vi kommer på. Men matte...det gör vi alltid. Det tycker N är kul! 
Den här veckan har det annars blivit mycket musik. Vi har spelat piano och flöjt varje dag! Och det är kul! N vill framåt och jag hoppas att intresset håller i sig! 
Vi ritar ofta också! Det är också kul! Jag ritar på mitt papper och N på sitt och för det mesta blir han intresserad och härmar eller inspireras av vad jag gör. En fin julteckning att sätta på väggen blev det denna vecka! 
Idag blev det en tur på stan. Vi hade lite julklappar som skulle införskaffas. Och lite kläder som fattades inför julfiranden och sånt. Det var kallt och eländigt ute men kul att vara ute och röra på sig lite. N höll ihop med sin morfar...han gör ofta roligare saker än vad jag och mormor gör...det kan bli lite bibliotek, turer upp på parkeringstaket för att lämna sånt som köpts, en sväng in på någon mataffär och där kan det ju vankas något gott kanske. 
Och nu är det fredag kväll! Maten är nästan färdig och snart ska vi sätta oss och äta tillsammans...vi som är hemma...jag och fem barn. Det äldsta är på fest i storstan i närheten. Sen blir det lite tv och en saga innan vi hoppar i säng! 

Veckorna går...en efter en...så lika och ändå så olika. Och jag älskar mina vardagsveckor och mina helger också. Jag är så glad över att få vara tillsammans med min minsting. Tänk att jag fick vara med om detta! Att få vara med honom hela hans barndom i lugn och ro! Upptäcka livet tillsammans! Få lära känna honom ordentligt...höra allt intressant han har att säga, känna hans små armar runt min hals många gånger varje dag, diskutera och argumentera om ditt och datt...Och att kunna träffa mina föräldrar flera gånger i veckan...prata och ha trevligt tillsammans...att jag får lov att sköta om det här hemmet och hinna med att ta hand om det utan att bli helt utsliten! Det känns fint tycker jag. 







onsdag 6 december 2017

Förvirring i dagislandet

Nu ska förskolorna få statsbidrag...de behöver också ett läslyft. För det räcker inte med att försöka lära ungarna läsa i skolan. Det ska böjas i tid...eller börjas snarare...Förskolebarnen måste komma igång...de ska stimuleras...deras språkutveckling alltså...och barnens intresse för texter, bilder och skriftspråk ska tas tillvara. Och sånt kostar pengar. Det är inte bara att prata, läsa, bläddra i tidningar, läsa själv, hjälpa till om barnet skulle vilja skriva något. Nä, det krävs något extra, något som kostar pengar och kan bli underlag för en kurs med deltagare som berättar för det övriga kollegiet och som undervisar barnstackarna i verksamheten.

Egentligen är det nog onödigt. För nu har ju barnen blivit bättre på läsförståelse ändå. Och glädjen är stor. I åk 4 har läsförståelsen gått uppåt! Och det är ju bra förstås. Hoppas bara att det håller i sig. Med tanke på hur lite ungarna får läsa på riktigt, alltså bearbeta texter lite mer grundligt, senare i skolmaskineriet, så vet man inte hur det blir.

Fast å tredje sidan är det nog ändå nödvändigt att jobba lite extra med språkutvecklingen...sätta in punktinsatser där det är möjligt. För barngrupperna är ju så stora. Och då blir det väl lite si och så med språkträningen. Och med möjligheten till samtal med vuxet folk. De har väl lite att komma med annars när det gäller språkutveckling. För det är väl därför de vuxna pedagogerna och inte barnen ska gå kursen. För att de vuxna ska stimulera språkutvecklingen.

Men å fjärde sidan så vet man väl att barn lär barn. Det är nog det bästa sättet ändå. Åtminstone får man hoppas det när man läser att det numera inte är ovanligt att förskolebarn får sitta ensamma och äta sin pedagogiska lunch. Eller mellis. Det berättas det om på en förskollärarsida på fejjan i alla fall. Det finns inte personal nog för att bemanna alla barnborden i många förskolor. Och det tycker en del förskollärare är dåligt. Men skrämmande många tycker att det är jättebra. För barn lär sig prata av andra barn. Och det är så nyttigt att lära sig ta ansvar. Barnen växer av det. Och de behöver träna inför skolstarten. Så de redan är vana att klara sig själva innan de måste klara sig själva.

Så det är lite förvirrat. Därute i dagislandet. Det får bli som det kan. Det måste ju det. Och ett litet läslyft skadar väl aldrig. Och så kommer ju skattekronorna till nytta också. Och det är ju bra.




måndag 4 december 2017

Kungen!

Ibland tänker jag att det är dumt med kungahuset, med monarki...det passar inte riktigt i det här landet..som är utan all magi. I ett land där allt som räknas är siffror och tillväxt och logik (fast ändå inte) finns det inte plats för sagor. Och kungahuset är väl en saga...en rest av något som inte längre finns.

Men ibland ändrar jag mig. När jag hörde kungen uttala sig om #metoo tänkte jag att monarkin, i alla fall den här monarken behövs...om nu någon lyssnar. Och om han menar vad han säger.

För så här sa han när han blev tillfrågad om #metoo: "i botten tror jag att det handlar om moral och etik, uppfostran i hemmet helt enkelt." Och detta tycker jag är det klokaste någon har sagt i frågan. Det handlar om att bli uppfostrad, i hemmet.

Kanske tänkte han inte på vad det han sa verkligen innebär. Vad det innebär i ett land där barn uttryckligen inte ska uppfostras i hemmet utan på institution. Helst heltid. Helst så tidigt som bara möjligt. Jag hoppas att han menade det han sa, på riktigt. Att han urskiljer problemet som finns här i landet. Att barn inte längre fostras av sina närmaste utan av pedagoger (för få) på institution tillsammans med andra barn (för många). Kanske är det så att den här kollektiva fostran där barn utlämnas åt varandra och de stridigheter och rangordningsbeteenden som utvecklas bland barn i grupp faktiskt leder till dålig respekt både för andra och den egna personen. Vem vet. Kanske, kanske menade kungen något sådant.

Jag blev i alla fall glad över att vår kung vågade säga något som ingen annan hittills sagt. Att barn måste uppfostras av sina föräldrar i hemmet för att lära sig etik och moral.



söndag 3 december 2017

Första advent!

Första advent idag...Vi tände ett ljus...Jag har lyckats packa undan mina tre adventsljusstakar på något smart ställe...och jag hittar dem inte. Jag letar och letar. En stund varje dag. Har gått igenom klädkammare, förrådsvind, porslinsskåp, överskåp i köket...börjar känna mig alltmer desperat...och orolig! Har jag kastat bort dem? Hur har det i så fall gått till? Har någon knyckt dem? Och hur har DET i så fall gått till? Det är ett mysterium. I morgon ska jag leta igenom matkällaren ordentligt. Kanske har jag ställt dem längst in på någon av de högsta hyllorna? Jag hoppas det.
Ljusstakar eller inte...första advent blev det ändå. Och det gick ju bra. Fast lite futtigt kändes det allt när vi tände ett ensamt ljus i en ensam ljusstake. 

lördag 2 december 2017

Julmarknad!

Idag var vi på julmarknad! Alla barn följde med och mina föräldrar! Maken kunde inte vara med...han är på tjänsteresa. Vi hade det mysigt! Det var inte så kallt och för första gången hade jag klätt mig för varmt! Det är väl typiskt! Alla andra år har det varit riktigt kallt och varenda gång har jag tänkt att jag måste ta på mig mer nästa gång! Och i år gjorde jag det...täckbyxor, tunn fleecetröja, täckjacka, varm mössa, varma vantar, vinterkängor...Först var jag nöjd! Det kändes skönt...men sen började svetten lacka! För varmt! När vi fikade tog jag av mig termobyxorna och fleecetröjan. Det blev väl rätt bra men lite kallt om benen i bara sommarbyxor! 

I smedjan! Det är alltid kul att se smeder i arbete och smide är väl så fint! Näst yngste sonen var eld och lågor...smed vill han bli! Han pratade lite med en av smederna och han visste redan sedan innan hur man härdade järn. När vi kom hem läste han på lite mer! Vi får väl se! Drömmarna är många! 
I en av butikerna! Här finns så mycket fint att titta på och fundera på om man ska köpa...det blir oftast inget men det gör inget...det är kul att bara titta och tänka! 
Huset där min mamma bodde sitt första år i livet finns här! Inte i hela, men på övervåningen i ett rum fram till min morfar hade byggt färdigt deras hus! Det känns alltid lite märkvärdigt att se det! Häftigt på något sätt!
Det är så mysigt när mörkret lägger sig...eldar som sprakar, rökdoft, julmusik, varmt och kallt på samma gång! 
Och de här gamla husen...byggda för bruksarbetare, ett rum för varje familj! Trångt och eländigt måste det ha varit men vackert! Dörrarna med sina breda foder och vackra fönster...det röda och det vita! Det är så fint tycker jag! 

En trevlig eftermiddag hade vi! Det var mysigt att vara alla tillsammans (nästan i alla fall) och dela den här dagen! 

fredag 1 december 2017

Slappardag!

Idag har vi inte gjort många knop! Och det var skönt! Ett par timmar jobb på förmiddagen och sen har jag inte gjort nåt mer jobbigt! Jag, sexåringen och mina föräldrar åkte till vår stamrestaurang...den är så bra...och åt salladsbuffe, hembakt bröd, wallenbergare, gräddsås och kaffe och kaka! Det var så trevligt...restaurangen var julpyntad med röda gardiner, en julgran, änglar och en sprakande eld i kaminen! 
Efteråt åkte vi till körgår'n och tände ljus för de döda och promenerade länge...det var bitande kallt men ändå skönt på något sätt...i alla fall när man kom in. N funderade på gravarna...insåg att det ligger flera människor i dem...inte bara en som han tidigare tydligen trott. Det var väl fint tyckte han. Att slippa vara ensam. 
 Men sen tänkte han inte så mycket mer på det...det fanns annat kul att tänka på och göra. Han tyckte kyrkogården var en så perfekt plats att leka att man var förföljd av zombies på. De döda fanns ju där och mystiska trappor, buskar och träd...skrymslen och vrår! 
Sen åkte vi hem och fikade! Drack kaffe och åt saffransbröd och pepparkakor! Och så ville N visa mormor och morfar vad han hade lärt sig...spelade flöjt och piano! Och det två äldre fick också spela lite fiol. De var rätt negativa...trötta efter långa skoldagen och ville hellre göra annat...men vaddå..spela några julsånger för sin mormor kan man väl alltid göra och några gånger i veckan ska man väl öva...och det här kunde gott vara en av dem! 
Nu är det snart kvällen och dags att sätta igång med maten! Ute är det svart och mörkt...ett fint fall av knappnålsstora snöflingor föll för en stund sedan men det verkar inte bli något av det. 


Jobb och kul!

Nu lackar det mot jul! Bara 24 dagar kvar till julafton! I år känns det lite både och...vi bygger om och hemmet är inte i ordning...det sitter plast istället för en vägg i vardagsrummet, möblerna är flyttade och det ser inte så värst ut. Och maken måste resa i jobbet stup i kvarten...borta förra veckan, hemma två dygn, borta nu igen...och så en gång till innan jul. Så jag får fixa det mesta på egen hand. Men det är för all del också roligt...emellanåt känner jag julkänslor och julglädje och städa och göra fint...det kan man ju göra ändå!

Jag och sexåringen fixar och donar lite varje dag...

Vi har putsat fönster och bytt till julgardiner i de fönster jag har kvar på nedervåningen.
Vi har putsat mässingsljusstakarna! Det var mysigt att sitta vid köksbordet med julmusik på youtube och småprata och putsa tillsammans! 
Vi har bakat både juligt bröd (och ätit upp det) samt saffransbröd! 
Vi har pyntat lite...inga tomtar ännu men några änglar och granar och snögubbar. Och så har de två yngsta med min hjälp byggt ett så fint tomtehus av en kartong, mossa, glasspinnar, pinnar från skogen, tändsticksaskar...
Och så hinner vi med en massa annat också...både trista saker och roliga saker!

N tränar på att stå på händer! Han kommer upp ganska lätt nu och kan luta sig mot en vägg...men drömmer om att kunna stå helt själv, mitt på ett golv! 
Vi gör lite yoga då och då! Det är alltid kul! 
Vi har fortsatt spela lite piano ett par gånger i veckan men N tycker inte att det har varit jättekul...det är så svårt! Han ville testa flöjt istället! Och det gick bra...han hade inga problem med att få fin ton på de första tre tonerna han lärde sig och det gick lätt att läsa noterna och göra som det stod! 
Och idag är det första advent! Vi sov lite för länge och missade julkalendern men vi får se den i kväll istället! Fredagsstädning står på schemat en stund nu på förmiddagen och sen ska vi ut och äta på restaurang tillsammans med mormor och morfar! Det ser vi fram emot! 

torsdag 30 november 2017

Det sitter i väggarna!

Jag tittar på Det sitter i väggarna. Det handlar om en prästgård. Ett fint hus i fina omgivningar. Och det ska bli spännande att se vilka som har bott här. Och paret som bor där nu är också nyfikna förstås. Frun i huset säger flera gånger att...det vore så roligt att få reda på vad prästfruarna hade för roll. Inte bara få reda på saker om prästerna utan om fruarna också. Och det blir spännande också att få höra både om präster och prästfruar...särskilt om fruarna. En fru var driftig och stark...stöttade sin make som hamnat i politisk onåd...agerade som en hel karl...fast det kanske kvinnor egentligen alltid har gjort om man tänker efter. Och en prästfru var en riktig bitch...elak mot make och styvbarn och egna barn. Men hut gick hem och hon blev hårt straffad av ödet. Karma! Och jag tänker för mig själv...för jag är ju en sån där som alltid tänker för mycket, som ser mönster och spöken på ljusan dan...att det var lite lustigt att så enträget trycka på det där med kvinnorna, att det är just de som är intressanta...inte liksom hela alltet...kvinnor, män, huset, historien i största allmänhet. Och extra intressant är det att de allra flesta kvinnorna och männen som gick före är totalt ointressanta. Prästgården hade inte varit något utan dem...drängarna och pigorna...de som fick sköta hela ruljansen med kroppskrafter. Vilka var de? Var kom de ifrån? Hur blev de behandlade? Hur gamla blev de? Kom de vidare i livet...fick de egna hem och familjer? Vilka arbetsuppgifter hade de? Men det är inget vi undrar över. De är bortglömda. Både män och kvinnor.

måndag 27 november 2017

Ett resultat i världsklass!

Jag läser i Dagens industri. Det handlar om förskolan. Och den svenska modellen. Den svenska modellen är inte svensk egentligen står det. Den där modellen vi tänker på som svensk...alltså sociala skyddsnät, hög facklig anslutning och förtroendefulla förhandlingar mellan fack och arbetsgivare...är inte särskilt svensk. Den här modellen finns i många andra länder också. MEN det finns något som är typiskt svenskt. Och det är KVINNORS HÖGA FÖRVÄRVSFREKVENS I KOMBINATION MED HÖG NATIVITET. Det är unikt svenskt. Och detta har åstadkommits genom framgångssagan FÖRSKOLAN. I svensk tappning naturligtvis. Alltså nästan "gratis". Och i kombination med höga skattenivåer och särbeskattning förstås. Och förskolan i Sverige är i VÄRLDSKLASS. Förskolan har högst förtroende av all samhällsservice, högre än grundskolan och gymnasiet och ATTRAHERAR ÖVER 95 % av alla barn. Ja, det är fantastiskt. Tänk att 95 % av alla barn bara jublar och skriker efter förskola! Från 1 års ålder. De kan inte prata men de är så attraherade av förskolan att de inte kan vänta på att komma dit! Ja, det låter ju så när DI:s journalist får säga det. För man kan ju inte skriva som det är förstås. Att den svenska förskolemodellen innebär ett tvång. Att nästan "gratis" förskola, höga skattenivåer och särbeskattning i kombination med de attityder som finns kring mammor, barn och förskola...leder till att inga mammor och pappor ens tänker tanken på att vilja ta hand om barnen själva i hemmet. Och om de skulle få för sig att tänka den tanken slår verklighetssläggan snabbt till rakt i skallen. Det går inte. Vi har inte råd. Det går inte att driva en familj på en normal lön.

I alla fall...det är inte sånt man skriver förstås. För tydligen sitter staten och kapitalet i samma båt. Staten... ja, de vill väl antagligen styra folket så att de inte får för sig något...och så måste väl pengarna rulla fram och åter så att det går att låna på BNP:n. Och kapitalet...de vädrar väl vinst. För DI:s journalist skriver att den svenska förskolan, den som drivs av det privata näringslivet alltså, är en finfin exportvara. Om man bara kunde få kvinnorna i i EU att arbeta lika mycket som kvinnorna gör i Sverige så skulle EU tillföras ett nytt Tyskland i ekonomisk kraft. Så Stefan Löfven borde omedelbart börja promota förskolan som en ny svensk exportnäring.

För det är ju det fina i den svenska modellen. Att den förslavar människor...ser till att mammor och barn blir handelsvaror. Att man kan tjäna pengar på att driva ut mammor ur hemmen och leja bort barnens fostran till den privata stordriften. De svenska kvinnorna är sedan decennier domesticerade och nu hoppas man att det snart ska gå att få bukt med kvinnorna i EU. Darra därute! Svensken kommer!

söndag 26 november 2017

Helgen är slut...

...och nu är det måndag morgon! Ute är det grått och blött! Men fint på något sätt..tung luft, låg himmel, stilla och tyst...Helgen gick undan...inget särskilt alls hände. Maken jobbade jättelänge på fredagen. Mina planer om att laga till något gott gick i stöpet när aldrig maten kom hem (jo, maken handlade också på vägen hem från jobbet). Men det ordnade sig...tacos blev det. 

Lördagen...läxläsning...maken jobbade i vår utbyggnad nästan hela dagen. Jag gick ut med de två yngsta barnen. Vi gick inte långt...bara upp till skogen. Vi skulle plocka blåbärsris och lingonris till lite julpynt. Men det blev bara jag som plockade...och inte gjorde det mig något...för barnen lekte istället. Och det njöt jag av att se och höra. De började som krigare...tjocka grenar som bazookas, barkbitar som walkietalkies...sen gled leken över...de måste ordningsställa ett hem. Granris och mossa blev till en säng mellan två stenar. Jag pysslade med mitt...plockade mitt ris och hittade lite annat fint...mossiga grenar, kottar...och så städade jag lite i skogen. Bar undan sly som kommunen bara röjt ner och lade i en prydlig hög så att man kan leka och plocka blåbär utan att bryta benen. 



Sen var det skönt att komma hem och dricka kaffe. En sockerkaka hade jag bakat färdigt precis innan vi gick ut så den festade vi på. Bastubad på sena eftermiddagen och så matlagning tillsammans...jag och maken och ett barn...lax med kryddig topping, stekt potatis och limesås. Gott. Tv. Slut för dagen.

Söndagen var lite rörig, som söndagarna ofta är. Maken packade...han skulle på tjänsteresa. Taxin kom vid 11. Freerunning...många tider att passa men min pappa var snäll och åkte några vändor. Läxor. Fiol. Piano. Folk som kom och ville ha mat...fika i omgångar. Kvällsmat tillsammans...indisk fläskfilégryta och ris. Gott. Och så tv. Slut för dagen. 

Idag ska jag och sexåringen försöka börja lite adventsförberedelser. Plocka undan lite julpynt, ställa fram lite halvjuliga saker. Ta ner gardiner. Ta fram andra. Fundera på vad vi vill ha till helgen...saffransflätor och något mer kanske. Börja träna på att rita tomtar och julgranar och sånt...det var ju ett tag sen! Men först en kopp kaffe och lite blädder i tidningen. 

torsdag 23 november 2017

Vem får byta blöja?

Jag snubblar över en fråga från en förskollärare till en hög andra. De är bara två pedagoger i en barngrupp på 12 små barn. En är sjuk. En vikarie finns på plats. Får den byta blöja?

Svaren varierar. Nej, vikarier får absolut inte byta blöjor. Ja, om vikarien verkar vara att lita på...då går det bra. Om vikarien är känd går det bra. Om den är okänd inte. Ja, vikarien får byta blöjor. Man får lite på att cheferna bara anställer pålitligt folk som vikarier. Inte ordinarie personals sak att fundera över om vikarien är lämplig eller inte.

Någon skriver att det blir jobbigt med så många blöjbyten för en pedagog. Någon annan skriver att det inte alls är jobbigt. På hennes avdelning klarar en pedagog av att byta blöjor på 16 barn och då är det ändå tygblöjor. Någon skriver att hon får ont i handlederna av för många blöjbyten. Och någon annan svarar att hon kan skaffa en stege till skötbordet eller byta kissblöjor på barnen när de står på golvet. Någon skriver att barnen själva ska få välja vem som ska byta blöjor på dem. Och ytterligare någon ifrågasätter att det ens kan vara påfrestande att byta blöja. Det är ju en unik stund med varje barn att mötas och "samtala" på. Någon tycker att man kan byta blöja i själva barngruppen om man bara är en pedagog. Då blir barnen bredvid som en trygghet för barnet som ska få blöjan bytt.

Ja, vad ska man säga? Outgrundliga äro Herrens vägar. Eller statens då i detta fall. En process inleddes på 60-talet...varde ljus! Fröet till förskolan såsom vi känner den idag såddes. (ah, jag vet att det fanns barnträdgårdar och barnkrubbor och sånt innan dess men på 60-talet kom hursomhelst den här idén igång om att alla barn skulle in eftersom alla mammor skulle ut...vi skulle bli individer helt enkelt). Daghemmen kom till...det var syskongrupper och familjekänsla och barnen skulle göras delaktiga. Så gick tiden. Och allt var gott. Nästan. Det klagades redan på 70-talet om för stora barngrupper. Och sen kom 80-talet och fler mammor lämnade hemmen. Bara en av 10 mammor var hemmafruar på den tiden. Och dagis växte och blev större...utvecklades vidare. Och sen grep skaparen åter in. Förskola skulle det heta. Barnen skulle få sin första utbildning i förskolan. Sossarna hade länge haft som mål att förskolan skulle vara helt gratis och ingå i själva skolsystemet och nu accelererar processen i arbetet mot detta mål. Maxtaxan införs. Gratistimmar från 3 års ålder. Rätt för barn som har småsyskon att stanna kvar på dagis ett visst antal timmar. Förskolan svällde ut, bredde ut sig över landet. Och problemen växte också. För få pedagoger. För sjuka pedagoger. Svårt att få tag i vikarier. Brist på lokaler. För stora grupper. Gamla lokaler. Vabbandet. 

Skaparen av förskolan och vidmakthållarna och utvecklarna har dragit sina händer från skapelsen. Den har fått bliva en självgående organism där pedagogerna trevar och famlar efter lösningar. Hur ska det vara nu då. Vem får göra vad med barnen? Och varför? Hur gör ni? Så här måste det vara! En tycker si och en tycker så. Politikerna är tysta. De har ingen åsikt. De behöver inte ha det. Systemet är i funktion. Det rullar på oavsett. Dagis är lika naturligt som att barn föds till denna världen. Och föräldrarna? Vad tänker de? Det är deras barn. Vem vill de ska byta barnens blöja? Tycker de att det är en baggis att en pedagog, förmodligen ganska okänd för föräldrarna, byter 12...eller 16 blöjor ett antal gånger om dagen? Ingen vet. Ingen frågar. Ingen svarar. Det är som det är. Barnen har outsourcats och det är inte längre föräldrarna som ska fundera över såna saker. Det är någon annan. Och de får klura ut de lösningar de finner bäst. Så det blir nog bra. Det måste ju det.















onsdag 22 november 2017

Bits and pieces

Jag läser tidningar och tittar på tv. Läser och hör och tänker och funderar. Ibland känner jag mig som den där mattekillen i filmen Beautiful Mind han som ser en konspiration och gör allt för att nysta upp den och så visar det sig att han har vanföreställningar men ändå är jättesmart och senare får nobelpris. Jag ser ingen konspiration (eller jo, det gör jag egentligen) men jag ser saker som hör ihop. Jag fick för några veckor sedan höra från en bekant att jag gör så där...parar ihop saker, läser in sånt som passar med min världsbild, tolkar allt utifrån min egen världsbild. Ja, kanske gör jag det. Men det är svårt att låta bli...vad sägs om det här:

- Jag läser i min lokaltidning att förskolan måste få mycket mer pengar för att kunna förbättra kvaliteten. I nuläget är det i genomsnitt 19 barn per grupp och för att få ner det till 17 måste man bygga 11 nya avdelningar som tillsammans skulle kosta ungefär 23 miljoner kronor extra varje år. Och då har man alltså bara fått ner barntätheten till 17 barn..vilket är för mycket det också. Och...detta ligger långt borta...alltså kommer inte bli av...för det är för dyrt.

- Jag läser att i Malmö skriker förskolan på hjälp. Antalet barn i behov av hjälp har ökat så kraftigt att budgeten spräckts med 15 miljoner. Det kan handla om barn med koncentrationssvårigheter, försenad språkutveckling och som ofta hamnar i konflikter med andra barn. Pojkar är kraftigt överrepresenterade.

- Jag läser att medicinering med antidepressiva till ungdomar mellan 10 och 19 år har fördubblats de senaste 10 åren. En utredare på socialstyrelsen säger att detta speglar att barnen mår allt sämre.

- Jag läser att barn redan i förskoleklassen utsätts för sexuella trakasserier och övergrepp...av andra skolbarn. Pojkar i de flesta fall.

- Jag läser att tjejer är bättre på att samarbeta än killar. Det visar en PISA-undersökning. Sverige ligger strax över genomsnittet jämfört med övriga länder som deltagit i testet. Det var ju bra. Men det som var märkligt var att i Sverige presterar killarna så mycket sämre än tjejerna. Så är det inte i de andra länderna. Där presterar tjejerna i och för sig bättre än killarna men här i Sverige är alltså skillnaden mellan killar och tjejer större än i andra länder. Man vet inte vad det beror på. Förmodligen har det med genusnormerna att göra. 

- Jag läser en insändare av en mamma som menar att 15 timmar på dagis för storasyskon är för lite. Föräldrar kan bli utbrända av att ta hand om två barn. Mamman kan inte bonda tillräckligt med sin nya bäbis. Det stora barnet får inte rätt stimulans. Det lilla barnet kan inte delta i aktiviteter som är riktade speciellt till bäbisar. Ja, fler timmar på dagis behövs alltså för barn till föräldralediga föräldrar.

Jag tänker att det är så mycket fel, så många fel. På så många punkter. Förskolan skulle ju vara lönsam. Det skulle vara lönsammare med stordrift än småskalighet i hemmen. Ändå räcker inte pengarna. Förskola skulle främja barnens utveckling. Ändå pratas det om att barn som uppenbarligen går i förskola har fått försenad språkutveckling. Förskolan skulle främja barnens sociala utveckling Ändå pratas det om att barn som går i förskolan kan ha svårt med sin impulskontroll. Och ändå pratas det om att barn, i alla fall killar, har svårt med samarbetet. Förskolan skulle främja barnens psykiska hälsa. Ändå pratas det om att barn (som förmodligen gått i förskola) i allt högre utsträckning måste medicineras mot depression. Förskolan skulle jobba med jämställdhet och genus ändå verkar det som om till och med barn ägnar sig åt sexuella övergrepp på andra barn. Föräldrarna verkar också ha tagit stryk. I alla fall mammorna. De känner inte längre att de klarar av att ta hand om mer än ett barn i taget. Och detta barn inte mer än cirka ett år. De tror att förskollärare har bättre förutsättningar och är bättre på det än de själva. De tror att "stora" barn bättre stimuleras tillsammans med 18 andra barn än av en mamma och en bäbis. 

Jag får det inte att stämma. Hur hänger allt ihop. Ser ingen annan sambanden? Varför säger ingen något? Finns det ingen politiker som funderar lite? Ingen grävande journalist som får någon tanke? Men, nä, ingen. Så kanske är allt tankefoster. Kanske är allt bara en serie isolerade rapporter från detta land under denna vecka. Kanske har de inget med varandra att göra. Vem vet. Jag vet i alla fall vad jag tror. 




Vinterdag!

I dag kom snön! Stora tunga vita flingor singlade ner...sen små stickande yrande flingor! Mitt emellan gick jag och sexåringen ut! Vi gick genom skogen, klättrade på stenar och kanade (inte jag) nerför branta hällar! Vi letade djurspår och  hittade rådjur, katt, hund, mus, fågel och människa! Vi hade kul! 
Sen blev det tid att dra sig mot skolan för att möta storebror! Inte för att vi behöver...han är stor nog att ta sig själv till och från skolan...men det är trevligt att möta honom och prata på vägen hem. På vägen dit kom Ns morfar gående och N blev glad...sprang honom till mötes...och så tog vi sällskap, gick upp till skolans lekpark, gungade N, mötte storebror och gick en sväng till! 
Det var skönt att komma in! Kinderna var röda och fina och kalla och humöret gott av all den friska luften! Tänk vilken lyx att kunna vara ute på dagtid,i ljuset, när man vill och särskilt tillsammans med sitt lilla barn, kunna möta sitt skolbarn, ta emot de ännu större...ha tid att prata! Varje dag är jag glad för att jag kan ha det så här!