Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

torsdag 31 oktober 2019

Det går åt rätt håll

Antalet föräldradagar som tas ut när barnen är små fortsätter att minska. Papporna tar ut fler dagar tack vara öronmärkningen av föräldradagar. Men det trista ? är att mammorna också tar ut färre dagar och glappet mellan ökningen och minskningen gör att antalet föräldradagar totalt sett minskar för barnen. Så har trenden varit sedan 2002. Nu har trenden tydligen eskalerat. Barn födda 2016 fick 6 färre föräldradagar än barnen som föddes året innan. Kvinnor har minskat sitt uttag av föräldraledighet med ca 10 dagar i genomsnitt för barn födda år 2016 jämfört  med barn födda år 2015. Männen ökade sitt uttag med 4,4 dagar. Glappet däremellan täcks, tror man, av mer tid i förskola och troligen tillsammans med ökad föräldraledighet utan ersättning. 

På försäkringskassan spekulerar man. Det kan bero på flera olika typer av beteendeförändringar som:

- föräldrar sparar dagar till barnen är äldre.
- föräldrar spär ut med föräldraledigheten och är hemma fler obetalda dagar.

Men i stort sett vet man inte vad minskningen beror på. Jag försöker få reda på om barn börjar tidigare i förskola nu jämfört med tidigare. Jag lägger en del tid på att googla på alla möjliga sätt och vis men hittar inga uppgifter om det. Annars kunde det ha varit intressant att se om barnen förlorar tid i hemmet eller om det är utspädd föräldraledighetstid det handlar om. Men jag lyckas alltså inte få reda på det. På statistiska centralbyråns hemsida hittar jag statistik över gruppstorlekar, personaltäthet och andel barn i förskola. Jag läser mig till att 49 % av 1-åringarna är i verksamhet och att 89 % av 2-åringarna är det och att 93 % av 3-åringarna är det (siffror från 2017). År 2000 var 42,2 % av 1-åringarna, 77,7 % av 2-åringarna och 81,2 % av 3-åringarna inskrivna. Fler barn går alltså i verksamheten nu jämfört med för 19 år sen och fler yngre barn går nu än då. Så förmodligen har barn i största allmänhet fått mindre tid i sina hem...det är alltså inte fråga om utspädd tid. Barn är mer och tidigare på institution nu än förr.

Jag tänker att politikerna borde vara väldigt nöjda. Budskapet har börjar gå in. Mammor har äntligen fattat galoppen och börjat minska ner på sina föräldradagar. Det är som de ska va. Det går åt rätt håll. Vi lever inte mammans århundrade. Inte barnets heller.




 



lördag 26 oktober 2019

Dubbelsanning # 1

Barn som gått i förskola klarar sig bättre i skolan. 

Denna fras upprepas i olika varianter om och om igen när det handlar om förskolan. Det påstås att det finns forskning som visar att det är sant. Barn som går i förskola blir bättre i skolan än barn som inte gått i förskola. 

Det som är på tapeten är ju rätten till den obligatoriska förskolan. Då dyker den där frasen upp förstås i den här varianten: "vi vet att om barn går i en bra förskola så är sannolikheten för att de klarar sig bra när de börjar skolan betydligt större." Lotta Edholm säger vidare att det finns mycket i forskningen som visar det. 

Samtidigt kan man läsa att andeln elever i åk 6 med godkända betyg i alla ämnen har minskat  kraftigt. Endast 73,6 procent av eleverna i åk 6 gick ut med godkända betyg i alla ämnen förra året. 

Så hur får man i hop det här då? Att barn som gått i förskola presterar bättre än barn som inte gått i förskola samtidigt som barnen tydligen presterar sämre i skolan? Nä, det får man ju inte. De båda sanningarna går inte ihop alls. Frågan är vilken sanning som är sann. Båda kan ju inte vara det. Sanna alltså. Men i Svea rike är det inget problem att bolla med flera parallella sanningar. Det är naturligt för oss. Det blir så när man har en agenda. Man vill ha alla barn i förskola och då måste en sanning fabriceras. Att barn blir bättre av att gå i förskola. Samtidigt blir de tydligen sämre av det. Det är inget problem. Boten är given. Mer förskola. För forskningen har ju visat att förskolan ger bättre barn. Duh! 






fredag 25 oktober 2019

Sverige - en framgångssaga


Annika Strandhäll samtalar med Henrietta H. Fore, chef för UNICEF på twitter. Inslaget är hashtaggat #earlymomentsmatter. Sverige har ju nämligen en familjevänlig politik och detta ville Henrietta att Annika skulle berätta om. Henrietta introducerar Annika genom att berätta att de första åren har stor betydelse…för föräldrarna och för barnen och deras känslor, utveckling, hjärnor och kroppsliga rörelser. Och apropå detta ska Annika få berätta hur vi i Sverige, föregångslandet, har burit oss åt. Annika berättar om att vi i Sverige har en framgångssaga sedan många år tillbaka och att vi har fått till den genom att införa individuell beskattning för familjerna, införa en generös könsneutral föräldraledighet och en billig förskola med bra kvalitet. Och detta är smart…smart för familjen, samhället, för samhällsekonomin och för arbetsmarknaden…och särskilt bra för barnen…of course. Företag har valt att stanna kvar i Sverige eftersom både män och kvinnor kan ha en karriär och samtidigt ha en familj. För ”happy families are the best thing also for the children.” Samtalet knyts ihop med att Annika, as a pathfinder, får ge råd till andra länder som vill gå i våra fotsteg. Jo, vår metod är bra för jämställdheten och barnens och kvinnornas situation. Slutorden får bli att företagen tjänar på det här. 



Earlymomentsmatter…ja, det kan ju ingen ha något att invända mot. Frågan är bara hur. På vilket sätt. Vilka ögonblick. Var äger de rum. De två kvinnorna vet. Spacklade, välklädda, avmätta i sina rörelser, med lugnande musik i bakgrunden berättar de fram den värld de vill ha. Den som finns i Sverige. Jag tänker på The Handmaid’s Tale. Jag tänker på kvinnor som perfekt skrudade skapar en verklighet med de allra bästa avsikter för kvinnor och barn men som i själva verket skapar en kvinnofientlig och barnfientlig värld. En familjefientlig värld. Barnen och kvinnorna ska få det bra. Vad är det som är bra då? Jo, det är bra för kvinnor och barn om de är tillsammans så lite som möjligt. De där första viktiga stunderna ska helst inte hända tillsammans med mamma utan på ett affordable förskola av good quality. De välmanikurerade könsförrädarna går någon annans ärenden. Vet de om det? Är de naiva? Eller bara dumma i huvudet? De vet nog om det. Slutorden skvallrar om det. Företagen tjänar på det. Om mammor och pappor inte behöver välja utan smoothly, lika smoothly som musiken som skvalar bakom tanternas lugnande röster, lotsas ut i arbets- och konsumtionsfåran, kommer pengarna rulla hit och dit i strida strömmar. Lönerna kommer in, individuellt till mor och far, beskattas individuellt, räcker inte till att köpa tid utan bara saker. Och utan tid blir du en perfekt konsument. Maten som ingen orkar laga ersätts med snabbmat, helfabrikat, halvfabrikat. Man är trött. Man måste unna sig. Uteluncher. Resor. Kläder. Heminredning. Man shoppar sig nöjd. Staten och kapitalet har förenat sina intressen. De får sitt. Skattepengar och momspengar rullar tillbaka in i statskassan. Mamma och pappa har gjort sin plikt. Arbetat och konsumerat. Det här är familjevänligt. 



I det familjevänliga Sverige:

- har vi bland EU:s högsta skilsmässostatistik.

- har skilsmässorna har ökat i antal. Vad det har att göra med vet man väl inte men de har i alla fall ökat i takt med att kvinnornas sysselsättningsgrad har ökat.

- har kvinnor högre sjukfrånvaro än kvinnor i andra länder.

- har den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar har ökat.

- har mobbingen bland barn och ungdomar ökat.

- verkar inte den där förskolan vara av så god kvalitet. Inte om man lyssnar på förskoleupproret i alla fall. Barngrupperna är för stora. Personalen är den sjukaste arbetsgruppen i Sverige. Det är svårt att få vikarier. För få människor vill bli förskollärare.

- har skolresultaten blivit sämre i samma takt som allt fler barn går allt längre dagar i förskola.

- har vi trots att både mamma och pappa jobbar och betalar in sin skatt till staten problem med pensionerna. Trots att vi arbetar längst i hela EU ligger vi i botten när det gäller nivån på pensionerna och vi har störst andel fattigpensionärer i Norden. 



Familjevänligt my ass.  










onsdag 23 oktober 2019

Rätten att bli tvingad

Man har (igen) upptäckt något hemskt. Tusentals barn...17 600 för att vara mer exakt...går inte i förskolan. Andelen barn i förskolan är dessutom lägre i socialt utsatta områden än i andra områden. Detta kan inte tolereras. Det rör sig om flera tusen barn som inte går i förskola. Bekymmersamt...för vi vet ju alla att "en förskola av god kvalitet ger barnen bättre livschanser." Jaså...håller förskolan god kvalitet då? Och hur är det med länder där många mammor fortfarande envisas med att vara hemmafruar än så länge...Tyskland, Schweiz, Österrike, Luxemburg...är barnen av sämre kvalitet där? Lyckas de sämre i skolan där? Vem ställer den frågan?

Rapporteringen om detta oerhörda är märklig...det är nästan som om man rapporterar om någon slags underjordisk rörelser...kanske en terroristorganisation. En förskollärare som arbetar på öppna förskolan i Stockholm berättar...Det finns ett nätverk av föräldrar som aktivt (har man hört på maken...det inte bara har råkat bli så...de har AKTIVT...valt att hålla sina barn hemma ända till skolPLIKTEN tar vid. Ibland kommer de här föräldrarna med sina barn till öppna förskolan. Och då ser den här förskolläraren 4- 5-åringar som fortfarande är hemma hos mamma! Hu! Vad hemskt! Hemma hos mamma! När man är så stor! Oerhört. Får man känslan av. Förskolläraren vet att barnen inte blir stimulerade. Hon ser att barnen har jättemycket spring i benen och mammorna får barn väldigt tätt. Punkt punkt punkt. Alltså barn kan inte springa om de är hemma. Mammor som har många barn tätt hinner inte med att stimulera barnen. Till skillnad från förskolepedagogerna. De hinner stimulera barnen fast de har hand om väldigt många barn som är väldigt tätt i ålder. Lol. Förskolläraren som uttalar sig berättar också att hon har försökt påverka den här gruppen av föräldrar men att de är så starka i sitt tänk att det inte går. De är väl hjärntvättade. Eller så är det tvärtom.

Anna Ekström berättar. Hon tycker att det är väldigt synd att det finns barn i Sverige som inte går i förskolan. Anledningen? Jo, det är så att i Sverige arbetar både mammor och pappor samtidigt som de har barn. Ok, den första anledningen som poppar upp i Annas huvud är alltså föräldrarna. Det är föräldrarna som är problemet. Eller mammorna då. Mammor ska jobba. Ja, så är det ju det där med att studierna visar att det är viktigt att barnen går i förskola förstås. Men hur gör man då? För att få bukt med de subversiva elementen som finns i vårt rike? Man vill införa rätten till en obligatorisk förskola. Fast kanske känns den meningen lite märklig även för makthavarna. Det krockar väl lite kanske i deras hjärnor också...det där märkliga med att ha rätt till något man är tvungen till. Så Anna vill vara lite softare. Till att börja med i alla fall. I första hand ska man öka möjligheterna i förskolan än att införa en obligatorisk förskola för alla. En utredning krävs för att kunna utröna vad en rätt till obligatorisk förskola skulle kunna innebära. Man verkar nöja sig med att de nyanländas barn ska omfattas av tvånget. För det är ju ingen som läser Astrid Lindgrens böcker för dem annars.

Det är spännande att leva. Den som lever får se. Helt klart är att Sverige är på väg. Ständigt på väg på den utstakade vägen. Alla ska med. Lite i taget jobbar vi oss vidare mot paradiset där alla är i sysselsättning från vaggan till graven. Ja, inte vilken sysselsättning som helst förstås utan den godkända sysselsättningen i statens tjänst. Förra året fick man in alla sexåringar i tvångsverksamheten. Nu är det de nyanländas barn man ska slå klorna i så ingen slinker undan. Sen får man se. Det är de där mammorna som skaffar barn väldigt tätt...den där bieffekten av snabbhetspremien som möjliggör att man kan fortsätta vara hemma med full föräldrapenning även om man inte går tillbaka till jobbet mellan barnen. Det verkar som om det är de som utgör de här underjordiska nätverken av kvinnor som inte lever efter den svenska normen..."i Sverige arbetar både mammor och pappor samtidigt som de har barn". Hur gör man med dem? Tar bort snabbhetspremien förstås. Röster för det har höjts då och då. En sak i taget. Det kommer nog vad det lider. Och får inte det full effekt finns ju alltid en sak kvar. Obligatorisk förskola FÜR ALLE.


måndag 21 oktober 2019

Helgen...

...är slut och måndagen också nästan! Hösten är här på allvar...det känns rätt skönt...ett lugn och en stillhet som känns välgörande. En promenad fick inleda helgen...jag på fötter och yngst sonen på hjul...mormor och morfar var med också...Jag får aldrig nog av höstfärgerna...de ändrar sig från dag till dag...just nu är det så vackert att man blir helt tagen...det är så osannolikt gult och doften från alla löv på marken är bedövande. 
På lördagen blev det kalas för maken som fyllt år! Vi var de vanliga...mormor, morfar, farmor, alla barn utom det äldsta som inte hann komma hem...två flickvänner var med. Vi drack kaffe och pratade...åt tårta...testade en ny sort! En prinsesstårta med hallonmoussefyllning. Den såg fin ut på bilden jag hittade på nätet...tyvärr var jag lite slarvig med att läsa receptet för jag insåg mitt i bakningsbestyren att det var en enormt jobbig tårta att göra...massor av krämer och jox som skulle i...hallonganache, hallonmousse, hallonvitchokladtryffel...och så dekorationerna! Men den blev god...även om de där krämerna inte tillförde jättemycket direkt! Nästa gång gör jag en enklare variant tror jag...det räcker med hallonmousse i...eller kanske jordgubbsmousse! 
En dajmtårta med browniebotten och dajmglass gjorde jag också...för säkerhets skull!
 Efter kaffet blev det paketöppning och lite piano- och gitarrspel, filmvisning från semesterresan till Florida 2017...
...och sen åt vi kvällsmat tillsammans...pajer och enchiladas...
...och så mer prat i tv-soffan...det är så roligt när sönerna blivit äldre och tycker om att sitta och prata...och när flickvännerna också är pratsamma och det blir många samtalsämnen som många deltar i! En fin kväll! 
Söndagen var lat...alla var lite trötta...legobyggen och tv-spel och tv-serier...och så jujustuträningar och freerunnning...och lite läxor. Jag och 8-åringen tränade vidare på stavningen. Vi håller på med sj- och sk-...övningar och diktamen...roligt och lärorikt och det går framåt! 
En bra helg på det hela taget...




Arbetsplikt

Förra veckan var det partiledardebatt. Det var det vanliga snacket. Migration. Landsbygden. Sjukvården. Välfärden. Kristersson och Åkesson klagade på Löfven. De sa att regeringen inte kan lösa de stora samhällsproblem som Sverige brottas med. 

Löfven försvarade sig. De problem som finns ska lösas. De ska lösas gemensamt och bygga på de svenska värderingarna. De som gjort oss framgångsrika..."arbetsplikt, jämställdhet och demokrati".  

Hajjar man inte till lite? Arbetsplikt? Har jag missat något? Bör jag vara orolig? Jag som inte arbetar menar jag? Hemmafru som jag är. Eller var det bara en "slip of the tongue"? Utgångspunkten är så självklar. Arbete = lönearbete. Alla ska arbeta. Det känns som arbetsplikt. Då kan man uttrycka sig så. 

Så man behöver inte hajja till. Vi har arbetsplikt. Inte på pappret. Inte som i DDR eller Nordkorea. Men in praktiken. 



söndag 13 oktober 2019

Vilda barn!

Nu har man forskat lite igen. En professor från Kanada har kommit fram till att föräldrar måste låta sina barn ta risker och leka utomhus. Om så inte sker...ja, då är det allvarligt läge...barnens utveckling hämmas!  Föräldrarna vill sina barn väl men när de säger "stopp, var försiktig!" så tror barnen att de inte kan, får sämre självförtroende och mindre motståndskraft. Grejen är att inte ens om föräldrarna är modiga om städerna inte byggs ut på ett barnvänligt sätt. Förtätningen av städerna har fördelar men det passar inte barnen. Skrubbsår är nämligen viktiga för barnens utveckling.

Det är krångligt alltsammans. Det är så mycket man måste forska om och rota i för att förstå mänsklighetens mysterier. En annan kanske går och tänker när en ser sina ungar klänga omkring i äppelträdet på tomten, klättra runt på berghällar vid havet, kasa nerför branta bergsstup (av lagom höjd) i skogen, springa över stock och sten i istidsskogar...att vad härligt det är att se det! Härligt att se ungarna bygga starka och viga kroppar...bli rödblommiga och svettiga...se hur lyckliga de är när de får röra på sig! Och en kanske känner hur den egna kroppen minns barndomens frihet...leken i skogen, de ändlösa cykelturerna kring kvarteret, den höga lönnens grenar som man klängde sig upp i så högt att grenarna blev för tunna att bära ens 9-åriga kropp! Man minns glädje och fröjd över livet själv!

Det räcker inte...man måste fundera, göra överväganden...om mitt barn får skrubbsår för att jag varit modig nog att inte hejda...ja, då får jag ett barn med gott självförtroende...gäsp. Nåt grått glider över alltsammans. Det hela börjar med glädje...och med frihet. Var finns den nu? Forskarna har missat en sak. Barn fostras i en kontext som är helt annorlunda än för några decennier sedan. De är nämligen instängda. Bakom grindar och hönsnät, på platta institutionsgolv med plast- eller träleksaker att stimulera dem, i samlingsringar, på grusgårdar, i söndertrampade skogar på lagom promenadavstånd...Föräldrarna...ja, inte är de där barnen är. Inte under den största delen av barnens vakna tid i alla fall. De är på sina jobb. Det är pedagoger som ska stå för allt det där forskarna pratar om. Går det? Hemma är det tomt. I skogarna och på gatorna är det tyst på dagarna. Barnen de skaffar sig självförtroende och skrubbsår i institutionsmiljö. Hur resultatet av det blir vore kanske underlag för någon slags forskning.




onsdag 9 oktober 2019

Rymmare

I Malmö har man gjort en granskning av alla rymningar som skett sedan maj 2018. En reporter som själv varit med om att hennes barn avvek från skolan började fundera. Hur ofta försvinner barn? Varför? Slutar det alltid lyckligt? Ansvarsbiten är tydlig i alla fall. Om barn försvinner är det skolans eller förskolans ansvar. Föräldrarna lämnar över sitt ansvar till förskola eller skola när de lämnar barnen. Skolan måste anpassa tillsynen utifrån ålder och mognadsnivå.

Journalisten skrev en krönika om försvinnanden från förskolor och förskollärare kände sig utpekade tydligen. Vissa tyckte att det var början på en smutskastningskampanj. Andra undrade över var föräldraansvaret tagit vägen. Och flera läsare tyckte att barnen borde ställas till ansvar. 

Andra föräldrar hörde däremot av sig och berättade om att de varit med om att deras barn försvunnit från förskolan. Flera föräldrar uttryckte ångest över att lämna på förskolan. De var rädda för att barnen skulle försvinna helt enkelt. 

Från och med januari 2018 har 80 incidenter anmälts och sammanlagt 113 barn har försvunnit, rymt, gömt sig eller glömts bort. 

Hur har barnen kunnat försvinna då? Oftast har det berott på att pedagogerna varit för stressade. De har vänt ryggen till ett ögonblick för att trösta, torka näsor, hjälpa till, prata med någon annan...och då har något barn passat på att sticka. 

De flesta försvinnanden har lösts på några minuter. Men andra upptäcks först efter att föräldrarna hör av sig och berättar att barnet kommit hem. Andra gånger har förbipasserande reagerat över barn som är på fel sida staketet. 

Enhetschefen på förskolan säger i alla fall att försvinnandena för det mesta går bra. Hon har jobbat med sånt här sen 2001 och aldrig stött på några olyckliga slut.

Antiklimax. 113 barn avviker från förskolan på mindre än ett år. Ytlig anledning...personalen har inte tid att passa barnen. Men...allt går alltid bra ändå på slutänden. Andemening...egentligen finns inget problem. Allt är bra. Trots att 113 barn har rymt så finns inga problem. Det gick bra.

Men om man skrapar på ytan då? Vilken blir bilden då?

Föräldrar tvingas (genom den uttalade tvåförsörjarmodellen vi har i riket) att lämna sina barn på förskolan. De överlämnar ansvaret till förskolan. Förskolan kan inte garantera barnens säkerhet. Detta är det ena problemet.

Det andra problemet är att 113 barn avviker. Varför gör de det? Längtar de hem? 

måndag 7 oktober 2019

Frost

I morse glittrade världen vit mot oss när vi drog isär gardinerna! Minus 5 grader och ordentlig frost...och ute i trädgården var allt annorlunda! 
Knopparna kommer inte slå ut...allt har stannat av och frusit i ögonblicket...
Echinaceorna har mist all sin rosa färg och klätt sig i en vacker brun krage...
Ringblommorna har sjunkit ihop och det glatt orangea är silvrigt och milt...
Sköldpaddsörten har blivit till en lustig fläta med rosa tofs i toppen! 
Och floxens blommor tappade formen under natten men de är väl fina ändå...som fluffig vispad grädde...

söndag 6 oktober 2019

Höstträdgård

Hösten är oåterkalleligt här. Det har till och med varit frost de senaste morgnarna. Trädgården är ännu vacker. Sommaren dröjer sig kvar....
Lousie Odier passar på att bjuda på många rosor i de sista skälvande minuterna. Hennes första rosor slog ut i mitten av juli och hon har fortsatt att blomma troget sen dess! 

Körsbärsbenvedens blad har fått så fin färg...
...och i min skuggrabatt har funkian blivit alldeles gul...man får passa på att titta för snart säckar den ihop helt och hållet och blir bara en brun trist lövhög! 

Fläderns blommor lyser som svarta pärlor på röda trådar...
...och ringblommorna lyser brandgult ännu ett tag! 
En vit flox väntade med att slå ut till för ett par veckor sedan och blommar så fint i trädgårdslandskanten! 

Jag gillar höstträdgården...den har så mycket fint att bjuda på...lika vackert som på sommaren men på ett helt annat sätt! 

lördag 5 oktober 2019

Ord med sj

Jag och åttaåringen jobbar hemma med stavning och skrivträning. Det är roligt! Och nyttigt! Den gamla boken från 50-talet är uppbyggd så att barnen när de lärt sig skriva bokstäverna (både textade och med skrivstil) fick börja lära sig skriva. Man börjar med enstaviga ord med lång vokal och går sedan vidare...dubbelteckning, ng-ljudet, tj-ljudet, mjukt k framför mjuk vokal och nu har vi kommit till sj-ljudet...framför hård vokal men med sina undantag som förstås måste läras in. Övningarna är upplagda på samma sätt...en förklaring, och så texter att läsa och leta upp ord som innehåller den nya stavningen...skriva upp dem...anteckna stödord...och så skriva ner texten ur minnet med hjälp av stödorden. Därefter kommer diktamensövningar. I går testade vi att göra just det där med att skriva stödord och därefter skriva ner texten ur minnet. Det gillade åttaåringen skarpt! Det var roligt att välj ut ord och sen försöka minnas! Och det gick bra! Det blev nästan precis som i boken. Som vuxen ser jag ju hur nyttigt detta arbetssätt är...man lär sig så mycket...flytta ögat mellan text och skrivbok, leta i texten och lära ögat förflytta sig mellan raderna, träna in stavningen, välja ut ord som verkligen ger information och något att haka upp minnet på och sen övningen i att formulera egna meningar utan att brottas med att försöka hitta på ett eget innehåll! 


onsdag 2 oktober 2019

Historia för realskolan

 Jag tittade i min mammas historieböcker från realskolan häromdagen. Det var intressant. Realskolan var ju det som motsvarade högstadiet. Man började alltså när man var 13 år gammal. Innan dess hade man gått två år i småskola - åk 1 och 2, och sedan åk 3-6 i folkskolan. Småskolan och folkskolan var för alla men realskolan fick man söka in till och den var alltså frivillig. På 50-talet fanns det fortsättningsskola för de som inte gick realskolan, åk 7 och 8. Realskolan där min mamma bodde var 4-årig. Det fanns också 5-åriga realskolor. Två historieböcker hade min mamma i realskolan och en bok i samhällslära. Min mamma minns det som att man läste historia de tre första åren och samhällslära det fjärde. Här är framsidorna och innehållsförteckningarna till dem! 
Första året läste man alltså antiken fram till 1660. Boken behandlar både världshistorien och den svenska historien. I folkskolan var fokus på den svenska historien. 
Man får konstatera att man hann med mycket. Jag har aldrig riktigt reflekterat över det förut men Peter Englund tog ju upp det där med att historieämnet genom åren bantats ner...timantalet har minskat. När OÄ och sen SO infördes läser eleverna ju inte historia hela tiden utan varvar historian med samhällskunskapen, religionen och geografin. Det gör förstås att man inte hinner särskilt mycket i varje ämne. Trots att man minskat ner på de här ämnena har ju skoldagarna inte blivit kortare, snarare längre...frågan är vad som har lagts till? Har vi mer matte, svenska, musik, teckning etc nu? Vad är det mer av? 




tisdag 1 oktober 2019

Sotare...

Det är brist på sotare. Vad gör man då? Jo, försöker få kvinnor intresserade förstås. Det finns ju i princip inga kvinnliga sotare. Och det är ju synd. I Värmland finns inte en enda. Det fanns en för några år sen. Men hon slutade när hon fick barn. Och det var ju synd. Den fd sotarkvinnan uttalar sig. Hon tror att det är en mansnorm som styr. Tjejerna kanske inte får eget omklädningsrum och det blir svårt att hinna lämna i tid på dagis eller att man inte får stöd när man blir gravid. En sotarvd uttalar sig också. Han tror att det är viktigt med förebilder. Om kvinnor ser en sotarkvinna in action blir de sugna på att bli sotare.

En annan sotarvd säger att man måste locka in fler kvinnor i yrket och få dem att stanna kvar. För det är nämligen så att av de få kvinnor som utbildar sig så hoppar många av när de arbetat ett tag. Man måste ge kvinnorna skyddsutrustning som passar kvinnor, de måste få separata omklädningsrum och det måste göras anpassningar som gör det lättare att ha yrket när man är gravid eller har små barn.

En sotarfirmaägare säger att man måste anställa fler än en kvinna om man vill att de ska stanna. Det är för tufft att vara ensam sotarkvinna bland alla sotarmän. Om man anställer två har de någon att prata med. Det kvinnliga samtalet smittar av sig på hela gruppen och mår både kvinnor och män bättre.

Jag är nog hopplöst gammeldags. Vad är det här liksom? Om kvinnor känner en stark lust att bli sotare...fine. Men varför försöka få in dem i yrket med vilje? Varför? Finns det inte tillräckligt med män för att täcka behovet av sotare? Varför inte lobba hårdare bland killar för att få dem att bli sotare? Jag kämpar med orden...för att få ihop det...kvinnor, sotare, gravidmagar, amning, småbarn, dagislämningar, hämtningar...hur går det ihop sig. Man vill ha anpassningar så att gravida kvinnor kan jobba som sotare. Men ska gravida kvinnor verkligen vara sotare? Varför? Ibland tror jag vi håller på att bli skvatt galna här i landet.