Coronaspecial 34 - härliga corona...

 Corona är hemskt. Trist och allt möjligt. Men också härligt. Jag gillar att man ska vara hemma för minsta förkylningssymptom. Eller att ens barn ska vara det. Jag är ju hemma ändå. Förra veckan var 9-åringen hemma. Han var snorig och tät på morgnarna...hostade lätt. Och då ska man ju vara hemma. Samtidigt var han inte riktigt sjuk utan orkade jobba på som vanligt...ha kul som vanligt. Och just det här tycker jag om med corona...att man får dagar hemma när vi både kan jobba med viktigheter och ha kul tillsammans. Ca 3 timmar om dagen tar jobbet. Resten blir vad 9-åringen själv vill. 

Vi hann med att räkna en himla massa matte. N är nästan färdig med åk 3:s mattebok...en gammal bok från 50-talet där man riktigt gnuggar de fyra räknesättet, enhetsbyten från cm, dm, m, liter, dl, kg, hg, gram...Han har också räknat en hel del i den moderna matteboken...vi har särskilt riktat in oss på klockan.

Vi har tränat stavning och uppsatsskrivning och välskrivning.

Vi har läst om vilda djur i våra svenska skogar.

Igelkottar är söta och spännande...och roliga att rita av! 

Älgar är inte det lättaste att rita av men man kan alltid prova! 

Vi har läst om vikingatiden.

Vi har läst om olika växter...den här gången nyttoväxter men kan odla i vårt land. 

Sonen har fått läsa högt och lyssnat på när jag har läst. Och svåra ord har jag förklarat för honom. Och han har ställt frågor och varit och rotat fram olika grönsaker och kollat in potatismjöl och ritat av några grönsaker...kollat upp hur de ser ut inuti.

Vi har ritat massa teckningar bara för skojs skull...mest monster som vi hittat på pinterest och ritat av eller inspirerats av.

Sen har vi spelat fiol och piano och sjungit. 

Vi har haft en riktigt bra vecka alltså! 

Nöjesläsningen...

...är på utdöende. I alla fall hos ungdomarna. Det har nu visat sig att nöjesläsningen hos barn och unga minskar och samtidigt uppvisar svenska elever en bristande läsförmåga. En rapport har kommit och i den står det att starka läsupplevelser ger läsmotivation och att just starka läsupplevelser ska vara målet med själva undervisningen. Om barnen får starka läsupplevelser får de läsmotivation och då förbättras elevernas språkliga, kognitiva och emotionella förmågor. Men nu är det så att främjandet av starka läsupplevelser är ett eftersatt mål i skolan.

I Norden har vi en lägre andel elever som tycker om att läsa jämfört med genomsnittet i EU- och OECD-länderna. Och i Norden har Sverige lägst andel.

Man lyfter fram digitaliseringen i Sverige som en tänkbar förklaring. Vi använder nämligen datorer mer i undervisningen än i andra jämförbara länder.

Inte vet jag...men på nåt sätt tycker jag att det är märkligt att skolan har snöat in på nöjesläsning. Jag trodde skolan skulle syssla med läsning i största allmänhet. Läsning är ju nåt som ska ta stor plats i alla ämnen. Men jag tror att det har blivit lite omodernt med alla annan läsning än just nöjesläsning. Man verkar inte jobba så mycket med de texter som finns i de ev läroböcker som finns. På lågstadiet är det mycket film och powerpoints och prat som verkar ha ersatt läroboken i historia, geografi, naturlära...Jag tänker att förr hade man den gemensamma texten i fokus många gånger per dag i klassrummet...man hade sin bok uppslagen och körläste, turades om att högläsa...läraren förklarade texten...det gavs läxa på ett textavsnitt och nästa lektion förhördes eleverna på innehållet på ett eller annat sätt. Det där att få läxa på texter man läst i skolan följde med under hela skoltiden. Jag vet ju inte...jag går inte i skolan...men de slutsatser jag har dragit genom informella intervjuer med div skolbarn verkar peka på att man inte längre handskas med texter på det sättet. Texten är inte i fokus.

Man läser däremot romaner då och då...inga klassiker utan sånt som riktar sig till ungdomar pga ämnesval...kärlek, problem, sex, brott...man läser i klassrummen...sitter tillsammans i tystnad och läser. Nöjesläser på en  hård stol i skolan i en bok man inte valt själv i kall belysning tillsammans med ett gäng andra elever. Vad hoppas man på? Att barnen genom att sitta och läsa ska upptäcka hur kul det är att läsa och gå hem och börja sluka romaner? Svenskämnet har blivit märkligt på nåt sätt..det verkar handla om att eleverna ska läsa i blindo och skriva, också i blindo...idén är att ju mer man läser och ju mer man skriver...desto bättre blir man på att läsa och skriva. Jag är tveksam. Jag tror att idén med skola måste vara att lärarna lär ut hur man läser och skriver...och det behöver inte vara teori genom prat utan genom exempel...När man läser en text tillsammans och jobbar med den tillsammans...hör den läsas, får ord förklarade, måste läsa den igen hemma, blir förhörd på den...då lär man sig läsa bättre. Samma sak med skrivningen...man måste nöta in den rätta meningsbyggnaden genom att härma, om och om igen.

Sen...nöjesläsning...ska inte det vara just nöje? Om skolan håller sig till det uppdrag som borde vara det rimliga...bla se till att eleverna blir så bra som möjligt på att läsa...koda av vad som står, förstå alla ord, kunna redogöra för vad som står i texten i skrivet eller tal...då kanske läsförmågan blir så stor att man blir bra på att läsa. Och om man dessutom fått möta författare och utdrag ur kända texter, eller hela såna texter, kanske man får idéer om vad man skulle vilja läsa själv, hemma, i en mjuk soffa eller i sängen...för nöjes skull.

Men man får se. Det ska i alla fall satsas. Löfven har ju redan infört läslovet. Oklart om det har gett nåt direkt. Nu vill regeringen, C och L satsa 200 miljoner kronor årligen på att öka barns och ungas läsande. Pengarna ska gå till förskole- och lågstadielärare som ska få särskild utbildning om hur man hjälper barn att tidigt knäcka läskoden. Och så ska föräldrar få hjälp med att väcka sina 1-3 åringars intresse för läsning.

Så allt kommer nog att ordna sig. Kan man bara få ungarna att läsa så tidigt som möjligt så ska de nog börja nöjesläsa också. För det är ju tydligen det som är målet med att läsa...att kunna nöjesläsa. Eller nåt.

Välskrivning

Jag har lärt min 9-åring skrivstil. Vi började med det när han hade lärt sig texta alla bokstäver fint och kunde skriva texter med vanliga bokstäver. Vi började träna på skrivstil det året han skulle ha gått i förskoleklass. Nu är han så van vid skrivstilen att han väljer att använda sig av den i stort sett alltid. Det går lättare och fortare. Det blir snyggare. 

I skolan är de negativa. På det senaste utvecklingssamtalet kommenterade lärarna återigen hans handstil. Han måste texta oftare. Alla sk inlämningstexter ska textas. Här blev jag frågande...vad är inlämningstext? Jo, det är texter som lärarna ska samla in och som ska vara underlag för bedömning. Jag undrade om man inte liksom bedömde allt eleverna gjorde på det här stadiet...eller bedömde och bedömde...att man försökte se en progression...att eleverna kanske inte i första hand ska bedömas utan lära sig saker, få träna och träna och hela tiden bli bättre. Men så är det nog inte längre. Tror jag. I alla fall måste inlämningstexterna vara textade enligt läraren. Och varför? Jo, det var pga två saker...det ena är att andra elever måste kunna läsa texten. Och elever kan numera inte läsa skrivstil. Och det andra var att lärarna måste se att eleven kan texta. Det köper jag. Man måste kunna texta. Men när lärarna har sett det har de ju liksom sett det. Då kanske inte alla inlämningstexter behöver vara textade. Jag fick också veta att eleverna numera inte får skriva skrivstil på de nationella proven i åk 3. Här hajjade jag till. Va! Kan detta vara möjligt!? Är skrivstil alltså förbjudet? Jag kunde inte hålla mig utan verbaliserade mina invändningar. Lärarna vidhöll. Jag sa att då får jag kontakta skolverket för att reda ut hur det förhåller sig med den saken. Och det gjorde jag. Och jag fick reda på att eleverna får skriva skrivstil hur mycket de vill...både på lektionerna och på de nationella proven. 

Det var ju bra! Jättebra att skrivstil inte är förbjudet än så länge. Men lite ledsen blir jag ändå. Varför får inte eleverna lära sig skrivstil i skolan? Det är ju så mycket lättare att skriva skrivstil än att texta. Och snyggare blir det ju också. 

Jag tänker att det där med skrivande har kommit ur fokus. Man tränar inte de textade bokstäverna särskilt intensivt i skolan längre. Jag tror inte att man tycker att man kan kräva att eleverna ska sitta och skriva under tystnad så pass länge som krävs för att träningen ska bli ordentlig. Och att kräva att eleverna ska sitta med skrivstilsbokstäver, som är mycket mer krävande att lära sig än de textade, är nog helt omöjligt. Och så tänker jag att när jag var barn fanns det rester kvar av det gamla. Vi hade välskrivning. Det är väl borta numera? Det är synd. 

Men vi jobbar på hemma med skrivträningen i alla fall. 9-åringen tycker om poesi och vi läser i olika diktböcker. Jag försöker hitta dikter som kan passa ett barn och Nils Ferlin har skrivit en hel massa såna. En av dem har blivit en favorit hos sonen och den kan han utantill och deklamerar den gärna då och då. Den dikten fick bli vår senaste välskrivningsövning! 

Coronaspecila 17 - helgbestyr!

Helgen är över och vardagen har börjat igen. För ovanlighetens skull en helt vanlig vardag. Nästan i alla fall. Gymnasieungdomen är hemma förstås. Han är ju extra smittsam av någon outgrundlig anledning. Han har klarat av en körskolelektion, kommit hem, kokat sig en kopp kaffe och har nu stängt in sig på sitt rum för en digital svensklektion. Maken är på jobbet. De två högstadiebarnen i skolan. Det är måndag så ingen morgonfjärr idag utan klassråd i skolan istället. Yngste sonen, lågstadiebarnet, är i skolan. Det var ett tag sen sist. Jag har inte känt mig bekväm med att skicka iväg honom till skolan...tycker att det är trångt och ohygieniskt i lokalerna...barnen är för många och det ser rörigt ut när man ser barnen kuta runt på rasterna. Tycker att det skulle vara bäst om de stängde ner lågstadiet i dessa coronatider men så är ju inte fallet. Lågstadiebarn smittar inte till skillnad från gymnasiebarn. Nu kände vi väl att det var dags att gå iväg till skolan ändå, trots mina känslor...

Eftersom jag hållit sonen hemma ett tag samt haft ett påsklov till vårt förfogande har vi hunnit med en del jobb hemma. Vi har tränat stavning och skrivning och läsning och matte och teckning och piano. 

I vår gamla svenskbok har vi nu klarat av alla stavningsövningarna (dubbelteckning, sj-ljuden etc) och kommit fram till skrivövningar. Dialog skulle det tränas på i fredags. Det var roligt! Stavningen är förstås inte färdig men den första genomgången och träningen är alltså gjord och sen, i boken för åk 3 återkommer allt och saker läggs till. 

Vi fick hem en lista på ord som skulle tränas in från skolan: Sverige, Karlskoga, Örebro, Värmland, Närke, kommun, landskap...Jag antog att det jobbades med geografi och hemorten. Vi tittade på lite olika sverigekartor, lade ett sverigepussel, läste om Värmland, ritade en karta över Värmland...kollade in landskapsdjur och landskapsblomma...

Och att Värmlands landskapsdjur är vargen var extra roligt...och ännu roligare var det att vi dagen innan sett ett program om istidsdjur...mammutar och ullhåriga noshörningar och någon slags urtidsvargar. Sonen googlade upp bilder på vargar och bläddrade i de naturböcker vi har och så ritades det vargar. Många. Till slut lyckades han få dem att se rätt fina ut! Det är härligt när man har mycket tid...när det man bestämt sig för att läsa om är klart kan det hända saker...det ena leder vidare till det andra och plötsligt har man gjort massa saker man inte tänkte sig från början. 

I olika tidningar kan man läsa om hur hemskt det är med den sociala distanseringen, om karantän...trots att vi ju strikt taget inte är satta i karantän i Sverige. Till och med gymnasiesonen är ju fri på sätt och vis. Han går inte i skolan men han kan ju gå ut och träffa kompisar emellanåt, sporta om han vill osv. Men hans liv är ju rätt mycket annorlunda i alla fall. Ibland tänker jag att det inte är så dumt att få mycket tid hemma, tråkig tid när inget särskilt händer, även för en stor person. Det händer saker i hjärnan på en...man får idéer. Det kan plötsligt dyka upp oväntade bakverk till exempel. 

Helgen ägnades åt jobb...vi byggde ut vårt hus för 3 år sen och då rök vår altan...Nu är det dags att fixa till en ny! I helgen borrades det hål och göts betong! 

Det var kul att vara med och såga och gräva och bära och köra skottkärror tyckte i alla fall två av barnen! 

Men nu är det vardag och bara jag hemma! Tvättmaskinen surrar och därute skiner solen. Grenar och kvistar jag klippte bort från buskar och träd igår ska samlas upp! Fönstren ska väl putsas och några köksskåp behöver städas ut! Idag har jag tid för sånt! Bara sätta fart! 

Skriva novell...

I skolan har det blivit modernt att skriva noveller. Man pratar inte längre om uppsatser verkar det som. Eleverna informeras om hur en novell ska skrivas...det ska vara en upptakt, en konflikt, få personer, en handling, upptrappning, vändpunkt och avslutning. Ett budskap eller nåt ska också med. Smidigt och lätt låter det som. Det ska vara gestaltning och beskrivningar och alla sinnen ska med och man ska fundera över jag-form och han/hon-form och dåtid och nutid och in medias res eller börja från börja och allt det där.

Men...så var det en liten hake...innehållet. Hur kommer man på vad novellen ska handla om? Inte lätt att komma på sånt...inte för en högstadieunge heller.

Min årskurs7kille fick en sån uppgift. Skriv en novell! Läs instruktionerna! Lyssna på föreläsningarna! Skriv!

Han tänkte länge och väl. Och ännu längre. Slet sitt hår...idéerna ville inte komma. Jag började fundera. Vad skulle jag skriva en novell om? Jag slet mitt hår...idéerna ville inte komma. Vad 17 skriver man en novell om?

Vi började fundera tillsammans. Vi tänkte på olika sagor...kunde man göra om en saga till något i verkligheten? Törnrosa är med om en bilolycka och hamnar i koma. Rödluvan och vargen...vargen är en seriemördare...Nja, det lät bra när vi pratade om det men det ville sig inte riktigt.

Jag började leta runt på nätet...försökte hitta verkliga händelser som kunde inspirera till någon historia. Hittade en sida om märkliga saker som hänt på IKEA. Och där fanns en liten historia som verkade lovande:

"12-årige Peng Yijian från Kina rymde hemifrån efter att ha bråkat med sin mamma om en matteläxa. En intensiv jakt på pojken sattse igång, men polisen gick länge fruktlösa. Men efter sex dagar återfanns 12-åringen. Då hade han gömt sig inne på Ikea i sex dagar. Det är oklart om pojken tog sedan dit han kom och sov i sängarna, men enligt NY Daily News finns det rapporter som tyder på det."

Vi bestämde oss för att den skulle kunna ge oss en berättelse och gjorde en punktlista tillsammans med hela historien bit för bit i korta meningar:

1. Vuxen man vid skrivbord. Lyckad. Advokat? Tänker tillbaka på en avgörande händelse i sitt liv.
2. Liten lägenhet, stökig, ensamstående mamma, 12-åring pojke. Pojken vill inte göra läxan. Bråk. Sticker hemifrån med matteboken.
3. Hamnar utanför IKEA. Känner sig hungrig. Har 10 kr. Går in. Köper korv. Vandrar runt i affären. Vill inte gå hem.
4. Gömmer sig i garderob när det börjar stänga.
5. Vandrar runt. Tar mat i restaurangavdelningen. Kollar om det finns en fungerande tv. Inte. Tar en bok. Tar med godis. Väljer en säng. Lägger sig och läser och äter godis. Somnar.
6. Gömmer sig under sängen på morgonen när personalen börjar komma. Blandar sig med kunderna. Fortsätter så i flera dagar.
7. Blir trist. Ensamt. Kommer på att han har matteboken. Gör läxan vid det flottaste skrivbordet. Gör läxan.
8. På morgonen efter går han hem. Försonas med mamman.
9. Man vid skrivbord. Tänker på att utan den där händelsen på IKEA hade han aldrig suttit där vid sitt flotta skrivbord.

Så där...allt började kännas bättre. En plan fanns. Vi satte oss och började skriva. Vi skrev varsin berättelse utifrån planen. Vi skrev ett stycke i taget och läste sen högt för varandra. Det var jättekul! Det var spännande att se vad den andre hade skrivit! Hade du skrivit så?! Det var ju bra! Det kanske jag ska härma i min nästa version? Det var roligt att se vilken olika approach vi hade. Jag var lite mer utdragen i mitt berättande...hade mer beskrivningar och gestaltningar. Ibland funkade det bäst. Sonen var mer kortfattad och kärnfull. Det blev ofta en snitsig och lite komisk effekt av det berättarsättet.

Ja, så var våra första försök färdiga. Vi tittade igenom kravlistan från skolan. Stämde av att vi hade fått det rätt med tempusformerna och båda upptäckte att vi hade växlat lite omotiverat mellan presens och imperfekt. Det ändrade vi på. Vi lade till fler beskrivningar och försökte gestalta lite mer. Vi bytte ut ord som hade upprepats.

Och så ansåg vi oss klara! Varsin bra berättelse hade vi fått fram och dessutom hade vi haft det riktigt kul på kuppen!

     

Ord med sj

Jag och åttaåringen jobbar hemma med stavning och skrivträning. Det är roligt! Och nyttigt! Den gamla boken från 50-talet är uppbyggd så att barnen när de lärt sig skriva bokstäverna (både textade och med skrivstil) fick börja lära sig skriva. Man börjar med enstaviga ord med lång vokal och går sedan vidare...dubbelteckning, ng-ljudet, tj-ljudet, mjukt k framför mjuk vokal och nu har vi kommit till sj-ljudet...framför hård vokal men med sina undantag som förstås måste läras in. Övningarna är upplagda på samma sätt...en förklaring, och så texter att läsa och leta upp ord som innehåller den nya stavningen...skriva upp dem...anteckna stödord...och så skriva ner texten ur minnet med hjälp av stödorden. Därefter kommer diktamensövningar. I går testade vi att göra just det där med att skriva stödord och därefter skriva ner texten ur minnet. Det gillade åttaåringen skarpt! Det var roligt att välj ut ord och sen försöka minnas! Och det gick bra! Det blev nästan precis som i boken. Som vuxen ser jag ju hur nyttigt detta arbetssätt är...man lär sig så mycket...flytta ögat mellan text och skrivbok, leta i texten och lära ögat förflytta sig mellan raderna, träna in stavningen, välja ut ord som verkligen ger information och något att haka upp minnet på och sen övningen i att formulera egna meningar utan att brottas med att försöka hitta på ett eget innehåll! 

Rättstavning...

...har kommit ur mode tror jag. Jag tror att man i skolan tror att det kommer av sig självt. Det tycker jag är synd. Det är viktigt med stavning och även om mycket går in av sig självt gör inte allt det. Framför allt tror jag att ordförrådet växer och blir större om man jobbar med orden. Om barnen lämnas åt sig själva med stavningen och med orden kan det nog lätt bli så att man undviker svåra ord, kanske aldrig ens upptäcker att de finns, håller sig till det kända...vandrar aldrig utanför den egna förmågan. Jag försöker göra lite hemma...försöker peta in stavningsträning för mina tre grundskolebarn.

Jag går efter en gammal bok från 1952 för åk 5, 6 och 7.

Åk 5 startar med en lista över språkets vanligaste ord och sen kommer det listor med ord från olika ämnesområden eller som jobbar med något särskilt ljud - tex ord med e-ljud eller ä-ljud. Till varje lista hör övningar där man får använda orden och också diktamenstexter. Så här är det upplagt i delen för åk 6 och 7 också. Många ord blir det. Och många texter och många övningar av olika slag. Vi gör lite av varje...det finns inte tid för att göra allt men jag checkar av listorna och väljer ut de övningar jag tycker ger mest. Det mesta går bra...men allt är inte självklart att man kan stava till.

Här är ord som har varit lite kluriga för mina mellanstadiebarn (vissa när det gäller stavningen och andra när det gäller själva betydelsen) :

restaurang
bjärt
gestikulera
mustascher
trolsk
kollision
exercis
permission
parallell
kolossal
terräng
digna
hämndlust
marskalk
residens
bagatell
epidemi
immun
reumatism
vaccination
våndas
allé
dahlia
förgätmigej
svällt - svält
hembygd
omdöme
försiggå
iakttaga
gjutjärn
månntro
material
materiel
materiell
original
originell
ingenjör
pension
initiativ
agitera
diskussion
erforderlig
enhälligt
följaktligen
spörsmål
apropå
referera

Matte och svenska och härlig vinter!

Skoldagarna går en efter en. Minstingen är frisk. Två andra barn har varit hemma denna vecka...feber, hosta, halsont. Jag städar och tvättar och lagar mat...och stickar och målar och plockar. På eftermiddagarna försöker jag göra lite, lite med 8-åringen...lite nyttigt alltså...roligheter hittar han på själv och fyller tiden till bredden med sånt han gillar!

Men vi spelar lite piano nästan varje dag och det går framåt...han läser noterna ganska obehindrat, kan ta ut låtar genom att läsa noterna själv, har rätt bra koll på tonernas längd...och kan träna in en lagom svår låt på ca en vecka. Det är roligt...och särskilt roligt är det när han då och då får sån lust att träna att han helt självmant sätter sig vid pianot och spelar och spelar!

Vi jobbar vidare i skrivträningsboken för småskolan. Nu är det slut med att bara skriva av och istället är det lätta skrivövningar...luckor med ord som fattas. Det ser simpelt ut men är nyttigt...ögat lär sig att vandra mellan texten och listan med ord. Den tysta läsförmågan tränas upp. Och handstilen blir förstås bättre. Och jag tror att meningsbyggnad och stavning går in bakvägen...mönster skapas. Fortfarande är det inga dubbeltecknade ord med och inga konstiga stavningar...det kommer senare. 

I matten jobbar vi mest i räkneboken från åk 2, 50-talets variant alltså. Vi jobbar lite i Favorit 2a också men den är så rörig att vi får hoppa över en del. Så basen är den gamla boken. Nu har man introducerat lästal och det tyckte 8-åringen var roligt! Det var kul att läsa tyst och skriva upp och räkna ut och se min reaktion...var det rätt eller inte! Och det mesta gick att läsa och lösa helt själv...några ord fick han fråga mig om vad de betydde..."fat" tex...och hur läste man ut "tjära"...var "lantbrukare" samma sak som "bonde"? Bra träning inte bara för mattens del utan också när det gäller språkförmågan! 

Men skola hit och skola dit...därute är det ju vinter! Och igår var det extra härligt med en temperatur på strax under nollan och tjock härligt mjuk kramsnö! Länge, länge var N ute och grävde och byggde...först i sällskap med mig och sen ensam! 

Läsinlärning!

Sonen i 1:an jobbar med läsinlärningen. Det gör man 

ju i 1:an. Det är intressant att få en liten inblick i hur det går till. Förutom intressant är det också ledsamt och oroande. Man jobbar på ett ganska speciellt sätt med läs- och skrivinlärningen: Eller det kanske inte är speciellt. Numera verkar det inte finnas någon bestämd metod att gå efter. Var och en hittar på lite som den vill. Ja, jag visste ju om det...jag gick på lärarhögskolan för 8 år sen för att läsa in tidigarelärareexamen. Jag trodde att jag skulle få lära mig hur man lärde ut att läsa och skriva. Men så blev det inte. Det var teorier om lite allt möjligt...Vygotskij var det mycket av...bokstäver som skullel limmas och strös på sand...barnen kunde känna med fingrarna för att få en uppfattning om formen...det var lite allt möjligt. Allt...utom en metod för hur man ska gå till väga för att lära en hel klass att läsa och skriva.¨

I alla fall...i sonens klass jobbar de med bokstäverna. De går efter alfabetets ordning. De lär sig att skriva de stora och små bokstäverna. De ritar någon bild som innehåller själva bokstavsljudet. De hittar bokstaven i skrivna texter. Sen har läsinlärningen dragit igång på samma gång. Eftersom man jobbar efter alfabetes ordning kan man inte använda sig av de bokstäver man lärt sig för att bilda, läsa och skriva ord. Då har har läraren valt att använda sig av LTG - läsning enligt talets grund. Det handlar om att lära sig känna igen ordbilder. Och så ska läsningen komma liksom av sig självt! 

Här är sonens första läsläxa. Här ska ordbilderna "jag", "har", "en" och "ett"...nötas in. Och så lite andra ord får man på köpet. 

Ja, jag vet inte...jag tycker att det är synd att man inte jobbar efter den gamla metoden. Den vet man ju funkade. Och tänker man efter så säger det sig självt att det är mycket smartare att lära sig bokstäverna i en ordning där man snabbt kan skapa ord. Ord som är lätta att ljuda, lätta att läsa, lätta att skriva. Man drar igång en trestegsraket helt enkelt! Och det får fort! Redan efter tre veckor kan man starta läsning och skrivningen på riktigt! Av fyra bokstäver - O S M R blir det en hel massa ord. Två till - A F - ännu fler! Läskoden går lätt att knäcka för de allra flesta barn och skrivningen får en flygande start! 

Det är trist att skolan har blivit så experimentartad...allt det gamla man arbetat fram under lång tid är borta. Jag är hursomhelst glad att jag lärt sonen att läsa innan han började skolan. Nu behöver han inte vara utlämnad åt märkliga metoder utan har redan knäckt koden, kan läsa ganska bra och dessutom skriva. Det känns bra att veta att han inte riskerar att inte klara av att bygga sin läsförmåga med hjälp av metoder som mer förvirrar än klargör. 

Den viktiga stavningen...och sånt som kommer på köpet!

Jag skriver igen...samma sak...stavning och ordkunskap har kommit ur modet. På sin höjd får barnen lära sig de olika sj-ljuden i mellanstadiet. Men det verkar vara allt. Sen är det stopp. På högstadiet är det ett intet. Det verkar som om lärarna utgår från att barnen kan svenska. Och det kan de ju...men sätt dem på prov så får ni se! Jag tror inte att så många 13-åringar (för den nedanstående listan är från en gammal bok för 13-åringar) kan stava till alla de där orden och absolut inte redogöra för vad de betyder. 

De gamla böckerna var smarta tycker jag. Man samlade ihop ord i olika kategorier...den här gången kontor och affär...smart att bygga ett ordförråd runt ett ämne. Och den där gamla förhatade pluggskolan...var det inte finurligt ändå...så hänsynsfullt...lite i taget..och pedagogiskt!

Efter listan med ord kommer övningar...fler förklaringar till vissa ord...träning på att använda orden...uppmärksamhet på vissa detaljer i stavning och ordbildning. 

Och så diktamen efter varje temaavsnitt! Smart sätt att riktigt få koll på elevernas stavningsförmåga samt hjälpa dem att befästa korrekt meingsbyggnad medelst härmning! 

Men det är inte modernt längre. Stavning och ordförståelse antas komma av sig självt eller genom att eleverna läser romaner, vilken som helst, utan någon slags för- eller efterarbete. 

Ur led är tiden

Ibland blir man mer trött än vanligt. Och mer ledsen än vanligt. Och ännu mer förskräckt än vanligt. Det är skolan förstås. Den som ger mig hjärtklappning i stort sett varje dag. På gymnasiet säger en svensklärare att hennes elever inte behöver svenskundervisningen mer än om de ska vara med i Vem vill bli miljonär? Det är så man kunde gråta för mindre. Om en svensklärare uttrycker sig på det sättet är hoppet ute. Ingen fattar något. Ämnet svenska...det som numera är hopbakat i en enda smet där varken språkbehandling eller litteratur längre är urskiljbara ingredienser...det viktigaste ämnet av alla...basen och grunden för alla andra ämnen...har förvandlats till ett litet kuriosaämne som inte ens läraren känner är viktigt. Ur led är tiden.

Stavning!

I skolan är det inte så populärt att arbeta med stavning. Man kanske tror att den kommer av sig själv. Jag vet inte riktigt. Det är inte lätt att veta. I mellanstadiet ska de visst börja att arbeta med sje-ljuden. Det är ju bra. Fast det känns lite sent kanske - i 5:an. Det borde väl ha gjorts innan? Men bättre sent än aldrig. Och det är lite lustigt...det är som man liksom glömt att det inte bara är typ dubbelteckning, e-ä-ljuden mm som är svåra att lära in stavningen på. Det finns ju så många ord som är krångliga. Och så är det ju ordens innebörd också...ordkunskap. Det är bortglömt. Det förväntas nog bara komma, av sig själv. I alla fall...jag försöker plåstra. Jag har en gammal lärobok med stavningsträning och ordkunskapsträning...och lite annat smått och gott som rör det svenska språket. Den jobbar jag i med mina grundskolebarn..inte jättemycket men en liten stund varje vecka. Vi har precis börjat med repetition av svårstavade ord för åk 7. Jag gör det med båda barnen trots att de går i olika årskurser. Det är inte alltid lätt...men det är ju bra när man upptäcker att barnen inte kan stava vissa ord...då lär man sig det helt enkelt...och det är roligt när vi får sudda ut markeringar och listorna så småningom blir helt rena igen. 

Vardagsjobb!

Måndag och tisdag var sjukdagar...11-åringen hade rejält halsont på söndagen och måndagen...på tisdagen var det bättre men han fick vara hemma ändå. Det har blivit en del bortavaro från skolan för honom...blindtarm och halsont och feber...och så nu igen! Men det verkar gå bra i skolan ändå. I matten ligger han före redan som det är och i de andra ämnena går det fort att ta igen. I många fall finns det inget fysiskt material man kan få hem...de gör väl något annat på lektionerna...pratar eller nåt. Och här hemma hann vi med en del skolarbete. På måndagen orkade han inte sitta och arbeta utan låg i soffan och vilade. Men vi tittade på tv och så läste jag högt ur en gammal historiebok om Folkungatiden. De jobbar med den tiden i skolan och så hade de frågor att besvara i surfplattan. De flesta gick att svara på med hjälp av den gamla boken. Och spännande läsning var det också...pesten kom upp och då blev vi sugna på att få reda på mer...och googlade och fick reda på en hel del om Digerdöden på 1300-talet och också om det sista pestutbrottet i Sverige på 1700-talet.

Det blir lite segt med sjukdomar i huset och 6-åringen blev lite rastlös men så blev han sugen på att brodera och så hittade vi ett gammalt broderi han började med förra året...det fortsatte han med och orkade en hel del på egen hand! Det blev lite knasigt då och då men det gick lätt att rätta till! 

Och på eftermiddagen fick han gå ut och hjälpa största storebrodern med att tvätta däck och titta på när han bytte däcken! Det var kul!

Igår blev det mer pluggande! Det är roligt att få en hel förmiddag med sitt barn! Jag önskar att hemskolning vore tillåtet!

Vi läste engelska! Vi gjorde på traditionellt sätt...turades om att läsa en text och så kollade jag av att han förstod alla ord. Sen kom en grammatikgenomgång som handlade om of-genitiv. Och så var det en övning till! 

Och så kom en lite rolig men nyttig övning...engelska uttryck! Det var kul att tänka efter vad man säger på svenska och så började vi fundera på alla möjliga uttryck och pratade en lång stund om det. 6-åringen tyckte också att det var intressant och var med och kom med olika förslag! 

Sen hann vi med ett pass med stavning och språkövningar! I de gamla böckerna från 50-talet jobbade man med listor över svårstavade ord. Jag går igenom de där listorna och prickar för de ord han inte kan. Och så tar vi dem igen...och suddar ut markeringen när stavningen har satt sig! Det är inte bara stavning som kommer upp utan också grammatik, ordkunskap, meningsbyggnad och allt möjligt som har med språket att göra! 

Men nu är det onsdag och bara ett barn är hemma! Vi har gjort precis vad vi brukar...städa, tvätta, laga mat, plocka undan...och räknat matte och läst och ritat och byggt lego. Nu sitter N och tittar på James Bond på tv och jag har satt en tunnbrödsdeg som ska bakas ut lagom till kaffet. Men först ska vi ta en liten promenad och möta storebror och se till att få lite luft!