Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

fredag 30 november 2012

S-kvinnorna idag!

Efter min genomläsning av S-kvinnornas ”Familjen i framtiden” blir jag lite nyfiken på vad S-kvinnorna tycker nu. De står tydligen fortfarande bakom ”Familjen i framtiden”. I alla fall finns den att läsa på en av deras lokala hemsidor. Jag googlar runt lite och hamnar på Lena Sommestads blogg. Hon är ordförande i S-kvinnorna.
Jag har läst igenom Sommestads blogginlägg och även några tidningsartiklar hon skrivit.
Det mål S-kvinnorna har är:
  • Individualiserad föräldraförsäkring
Anledningarna till det är:
  • En reformerad föräldraförsäkring främjar en bättre löneutveckling för kvinnor, en starkare ställning på arbetsmarknaden och i slutändan en bättre pension.
  • För att komma till rätta med det faktum att arbetsmarknaden är starkt könssegregerad.
  • För att komma till rätta med problemet att kvinnor har lägre löner, oftare arbetar deltid.
  • För att komma till rätta med det faktum att kvinnor tar hand om den mesta delen av det obetalda hushållsarbetet.
  • För att ändra på det faktum att barnen är kvinnors ansvar och förmån.
  • För att komma tillrätta med barnfattigdomen. Om mammorna arbetar mer blir inte barnen så fattiga.
Hur och varför?:
 Om kvinnorna är hemma länge kommer de att fortsätta att ta huvudansvaret för hem och familj med vabdagar, deltidsarbete och så vidare. Arbetsgivarna kommer inte att räkna med kvinnorna på samma sätt som de räknar med män. Sommestad säger att alla individer inte behöver göra likadant men skillnaderna mellan gruppen kvinnor och gruppen män måste minska. Därför måste man dela på föräldraförsäkringen.
Min tolkning är att om papporna är hemma längre tid med sina barn kommer de att ta mer ansvar hemma. De kommer att vabba mer och bli sjukskrivna mer.
Och om man ser det från kvinnornas synvinkel kommer de att bli piggare om de är hemma kortare tid med sina barn. De kommer att slippa hushållsarbete och få mer krafter över för att fokusera på sina arbeten. De kommer att höja sina löner och därför kommer de inte ha lika stor anledning att vabba (om de inte längre tjänar sämre än sina män alltså). De kommer att höja sina pensioner.
Papporna tjänar på att vara föräldralediga med sina barn. De får en bättre kontakt med dem och det är bra om det blir en separation mellan mamman och pappan.
Gemensamt ansvarstagande skapar trygghet för barnen. Med gemensamt ansvar menas till att börja med individualiserad föräldraförsäkring. Då lär sig både mamman och pappan att ta ansvar.
Min slutsats:
Det jämställda samhället ska uppnås genom att förmå mammorna att sluta känna önskan att ta hand om sina barn. Dit kan vi komma om vi tvingar mammorna och papporna att välja rätt. Jo, det är fråga om tvång om pengarna inte räcker till.
Det gemensamma ansvaret för barnen utvecklar föräldrarna under barnets första levnadsår. Sedan befinner sig barnet utanför hemmet största delen av dagen, tillsammans med andra vuxna. Hur ansvaret tas då är oklart. Är ansvaret kanske tredelat då? För att kunna ta ansvar krävs det tid. Man måste sätta sig in i det man ska ta ansvar för. Det är svårt för flera personer att ta ansvar för exakt samma saker. Människan har en tendens att dela upp uppgifter mellan sig – med ord eller i tyst överenskommelse. Om ingen känner att den har ansvar faller saker mellan stolarna. Med det resonemang Sommestad anför fungerar det så att om män och kvinnor delar på föräldraledigheten rakt av kommer män och kvinnor att ta lika stort ansvar. Jag tror inte att det funkar så alls. Det kommer alltid att finnas en som känner mer ansvar för olika saker i hemmet. Det Sommestad missar är att människan har förmåga till kommunikation. Vi kan prata om saker som ska göras och saker man är missnöjd med.
Förresten har en ny definition på jämställdhet lanserats. Äkta jämställdhet är ekonomisk självständighet för kvinnor och mäns nära kontakt med sina barn.
När vi kommer dit då? Till det äkta jämställda samhället. Vad har vi uppnått? Har vi skapat äkta jämlikhet? Eller har vi bara förmått folk att genom ekonomiska styrmedel sätta sig över sina önskningar och sin innersta vilja. Som tur är har människan en tendens att vara formbar. De flesta anpassar sig. I processen formas en ny människa. Vi får se hur det blir.



torsdag 29 november 2012

Dagens citat!

Har läst lite mer om s-kvinnorna och hittade en artikel skriven av ordföranden Lena Sommestad.
 http://www.dn.se/debatt/darfor-maste-den-svenska-familjepolitiken-utvecklas?rm=print
Hon har en ny definition på valfrihet:

Kvinnors ekonomiska självständighet och mäns nära relationer till sina barn är grunden för verklig valfrihet i ett jämställt samhälle.

onsdag 28 november 2012

Ok då, snart är det väl jul!

Har äntligen börjat förstå att det snart är jul. Det är väl dags att börja pynta lite. Brukar inte köpa saker till hemmet särskilt ofta. Nu har jag i alla fall gjort det! I en ny affär i "stan", Nille, hittade jag hjärtformade kransar för bara 49 kr/styck och då slog jag till! Det blev rätt fint tycker jag! (trähuset som hänger i hör inte till kransen - den hängde på dörren förut och fick hänga kvar)




tisdag 27 november 2012

S-kvinnornas "Familjen i framtiden"

Det är någonting fascinerande med det faktum att det har blivit norm att i princip alla småbarnsföräldrar lämnar sina barn till förskolan mellan 1 och 2 år. Jag frågar mig om och om igen – vill verkligen alla göra det? Jag önskar att jag visste. Men ämnet är i stort sett tabubelagt. Ingen talar om det. Alla bara gör.
Jag har funderat lite på hur vi har hamnat i den här situationen.  Jag har försökt gå tillbaka lite i tiden för att se hur tankegångarna har gått och var botten finns i det tänk vi har idag. Jag har läst igenom Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbunds skrift Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik från 1978.  Jag vet inte hur kvinnoförbundet ställer sig till skriften i dag (ska försöka få reda på det) men jag känner igen många av tankegångarna idag och jag känner igen mycket av den verklighet som finns idag i texten. På något sätt har många av de tankar som finns i den här skriften tagit sig in i det allmänna medvetandet. Många av tankarna har blivit den verklighet som gäller idag.
En kort genomgång av texten (som alltså är skriven 1978 och därmed betyder alla ”idag” 1978) med mina egna reflektioner insprängda:
Först får läsaren reda på att de socialdemokratiska kvinnornas strävan är att skapa ett samhälle utan sociala och ekonomiska klyftor. Detta ska ske genom reformer. Mer konkret är målen att:
1.       Alla vuxna människor skall ges möjlighet att självständigt utvecklas i enlighet med sina intressen och önskemål i solidaritet med andra människor.
2.       Alla vuxna människor skall vara ekonomiskt oberoende av anhöriga.
3.       Samhället skall stå neutralt i förhållande till människornas val av samlevnadsform.
4.       Barnens sociala, intellektuella och kulturella utveckling skall vara oberoende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden.
Man konstaterar också att ”individens rätt till att självständigt utvecklas måste underordnas de intressen som samhället som kollektiv i demokratisk ordning beslutar.”
Man kan konstatera att två av målen har uppfyllts – 2 och 3. Punkt 1 motsägs av tillägget om att individens rätt till utveckling måste stå tillbaka. Man skall ha rätt att utvecklas – bara om man vill utvecklas i önskvärd riktning. Om man har önskningar som går emot samhällets intressen måste man stå tillbaka – för kollektivets skull. Dessa tankegångar känner jag mycket väl igen. Den genomsyrar alla läroplaner från förskolestadiet och uppåt där det alltid talas om solidaritet. Exakt vad denna solidaritet manifesterar sig i är oklart. Förmodligen är det bara tanken att alla ska göra lika. Om man har andra önskningar i livet måste man trycka tillbaka dem för kollektivets skull.
S-kvinnorna menade att vi fortfarande på 70-talet levde i ett klassamhälle med orättvisor. Det finns orättvisa skillnader i sysselsättning och löner och förmögenheter. Klassklyftorna blir könsskillnader genom att fler män än kvinnor arbetar och att kvinnorna har lägre löner. Lösningen till problemet är fullständig jämlikhet mellan könen och en fullständig trygghet för barnen. Då måste maktförhållandena ändras i samhällets ekonomiska liv.
Det skrivs om valfrihet när det gäller familjepolitik. S-kvinnorna menar att valfriheten är skenbar eftersom valfriheten i första hand kommer att gälla de redan privilegierade. Målet måste bli att kombinera förvärvsarbete och barn.  Alla människor måste delta i samhällets olika aktiviteter. Kvinnorna måste ha rätt till arbete eftersom hemarbetet inte innebär någon frihet för kvinnorna – hemmakvinnorna är inga revolutionärer! Dessa tankar gäller ju nu också! Vi har visserligen fått vårdnadsbidrag (om man bor i rätt kommun alltså) men de som är emot vårdnadsbidraget menar att det bara riktar sig till de som redan har möjlighet att vara hemma eftersom bidraget är så lågt. Idén om att det ska gå att kombinera arbete och barn är också något alla politiker för fram. Exakt hur man klarar av den kombinationen i praktiken pratas det mindre om.
För att förverkliga punkt 1 och 2 måste all människor delta i förvärvsarbete. Att delta i förvärvslivet är ett väsentligt medel för människans utveckling till en aktiv och självständig personlighet. Eget förvärvsarbete är också en förutsättning för ekonomiskt oberoende av andra människor. Så här har det också blivit. Genom särskattesystemet behöver varje person dra in en lön för att klara sig ekonomiskt, även om man lever i en familj. Man kan inte försörja en familj på en lön. Vi har blivit ekonomiskt oberoende av varandra men ekonomiskt beroende av staten istället. Det är de som bestämmer vad en stor del av våra löner ska gå till. De har bestämt att barnomsorg är värt att lägga skattepengar på men att bara en viss typ av omsorg är "godkänd". När det gäller punkt 1 förutsätter man helt enkelt att alla egentligen vill utvecklas på det sätt s-kvinnorna vill. Man antar att flertalet vill ha det på ett visst sätt och då gäller det att vara solidarisk.
Målet är alltså full sysselsättning. Ett problem var på 70-talet att det inte fanns tillräcklig barntillsyn och tydligen heller inte tillräckligt med arbetstillfällen.
Något man påtalar är problemet med den konflikt som finns mellan barnets trygghet och arbetslivets villkor. Förr var kvinnan tvungen att ta hand om barnen för att klara av den här konflikten men på 70-talet förändrades villkoren. Man skaffade färre barn och fick alltså mindre hemarbete. Psykologisk forskning visade att den ständigt hemmavarande vårdaren inte var nödvändig för barnen. Kollektiv gruppsamvaro är i stället nödvändig och positiv för barnens utveckling. Den här tanken har fått fäste och gäller i dagens samhälle. Det anses bättre för barnen att träna sig socialt tillsammans med andra barn. Det påpekas ofta att dessa barn klarar sig bättre i skolan och i livet över huvud taget än barn som inte fått denna sociala träning. Arbetstiden har sjunkit och kommer förmodligen att sjunka ännu mer. S-kvinnorna vill förkorta arbetstiden till 6 timmar. Här har det inte hänt så mycket. Arbetstiden står fast och ingen allmän vilja att förkorta arbetstiden finns.
S-kvinnorna skriver om hur de ser på familjen. De menar att alla samlevnadsformer ska göras jämställda. Familjen ska vara en frivillig samlevnad mellan ekonomiskt oberoende och självständiga individer. De menar också att individens frihet att själv forma sitt liv måste begränsas av hänsyn till människorna i den närmaste omgivningen av solidaritet med andra människor i samhället. Den fullständiga friheten kan leda till förtryck av de svaga. Här kommer det där med särbeskattning in. Om man ser till att en lön inte räcker till en familj tvingar man kvinnorna att förvärvsarbeta. Även om de inte skulle vilja det måste de det eftersom de ska vara solidariska med andra. Ändmålet helgar medlen.
Till slut beskriver s-kvinnorna barnens villkor. De beskriver hur individens möjlighet till utveckling är starkt beroende av ursprungsmiljön. Det barn som kommer från mindre stimulerande miljöer måste på ett tidigt stadium få kompensation i form av social och intellektuell träning. Den här idén har trängt in i vårt medvetande och blivit norm. Skolan och förskolan ska överbrygga de skillnader som finns mellan familjer. De barn som inte har ”bra” familjer ska få stimulans för att få chans till samma utveckling som de som har ”bra” familjer. Problemet är att den här tanken inte fungerar i praktiken. Skillnaderna mellan barn från olika hemförhållanden har ökat istället för minskat. Det kanske inte är så lyckat när samhället tar föräldrarnas plats. Även om föräldrarna inte aktivt stimulerar sina barn intellektuellt är de ändå föräldrar och den rollen gör att de(oftast) är intresserade av sina barn, bryr sig om hur det går, känner ett livslångt engagemang. Om skola och samhälle sköter de professionella åtagandena – överföra kunskap, utnyttja gruppdynamikens mekanismer i undervisningen… - då blir det en bra kombination. Samhället är inte en enskild person med en äkta relation till barnet. Samhället är uppbyggt av många personer med egna äkta relationer. Banden mellan barnet och pedagogen är villkorat – det är en professionell, tidsbegränsad relation och kan aldrig ersätta den emotionella, personliga, förhoppningsvis livslånga relation som finns mellan föräldrar och barn.
När familjen var en storfamilj fick barnen tillfälle att leka med många syskon. Det fanns många vuxna, och barnen fick delta i vardagliga sysslor. Idag är familjeliv och arbetsliv skilda åt. Hemmiljön är inte stimulerande. För att barnens utveckling inte ska hämmas behöver kärnfamiljen kompletteras med en kollektiv samvaro med andra barn och vuxna.  Jag undrar om inte bilden av den gamla storfamiljen är starkt idealiserad. Jag tror inte att alla levde i storfamiljer utan att det fanns en mängd olika familjekonstellationer då också. I alla fall om jag ser tillbaka på min egen släkts historia. Man glömmer också bort att barn är bra på att fixa sin egen stimulans. De är bra på att leka och fantisera alldeles av sig själva. Jag tror också att det är bra om det finns olika sorters människor. Alla behöver inte vara fostrade på samma sätt, under samma betingelser. Jag tror att mångfalden berikar samhället.
Trots att samhället har förändrats i grunden och därmed också familjen – hänger vi oss kvar i en idealiserad bild av hem och familjeliv, som dels är föråldrad och dels inte motsvarar barnens upplevelser av det egna hemmet. Föräldrarna betalar fortfarande barnkostnaderna. Detta leder till orättvisor mellan olika familjer. Den emotionella vården försvåras av föräldrarnas långa arbetstider och den bristfälliga tillgången till kvalitativt god barntillsyn. De små familjerna ger inte tillräcklig möjlighet till social träning, självständighet och ansvarstagande för barnen. Det finns olikheter mellan olika familjer när det gäller intellektuell stimulans. Familjen räcker inte till idag och samhället måste ta ett delat ansvar för barnets utveckling. När det gäller den emotionella vården har familjen och samhället en stor betydelse och ett delat ansvar. När det gäller den sociala, intellektuella och materiella vården bör ansvaret i första hand ligga på samhället och ge alla barn möjligheter att utvecklas efter sina förutsättningar.
S-kvinnornas önskemål från 1978:
S-kvinnorna vill införa en obligatorisk förskola från 3 års ålder.
Förskolan ska vara avgiftsfri och bekostas av skattemedel.
Fritidshem ska finnas för alla barn som går i skolan. Tonåringar ska också finna det naturligt att gå till fritidshemmet.
Samhället ska stå för alla barnkostnader. Först då råder det jämlikhet för barnen.
S-kvinnorna kräver ett socialistiskt samhälle: där makten över produktionen ligger i arbetstagarnas händer, där alla vuxna människor deltar i samhällets produktion och där samhället tar ett solidariskt ansvar för barnens vård.
Det där med att samhället ska stå för alla kostnader för barnen är ju en tanke som inte finns idag. Men förutom detta känner man igen tankegångarna. Familjen räcker inte till utan behöver kompletteras. Barn måste fostras i grupp för att utveckla sina sociala färdigheter. Idén om att samhället ska överbrygga skillnader i hemmiljön finns där också. Vi har gått lite längre när det gäller vid vilken ålder man anser att förskolan är riktigt lämplig. Nu är det 1 år som gäller – då var det 3 år (även om dagis skulle finnas från 6 mån). Man ansåg också att barn behövde någon form av tillsyn ända upp i tonåren (14 år). Den tanken har försvunnit och det anses normalt att barn är utan tillsyn från ca 10 års ålder.
Det mest intressanta är att i stort sett alla idéer som s-kvinnorna för fram har blivit verklighet. Tankegodset har liksom smugit sig in i det kollektiva medvetandet och blivit norm.

måndag 26 november 2012

Kinesisk afton!

Vi fortsätter med att laga mat från olika länder och i lördags lagade vi kinesisk mat. Det blev vårrullar med fläskfiléfylling, wokad kyckling med cashewnötter och wokade räkor.



De små barnen gillade all maten men pinnarna gjorde nog att det blev ännu godare (och roligare)!

Vårrullar:

200 g fläskfilé skuren i smala strimlor
2 msk sesamolja
2 selleristjälkar i strimlor
2 små morötter i strimlor
2 vitkålsblad i strimlor
2 vårlökar, fint hackade
2 stora shitakesvampar i strimlor (eller champinjoner)¨
1,5 msk soja
1 tsk socker
12 plattor vårrulledeg
6 dl vegetabilisk olja
sötsur sås till servering

Woka köttet i sesamolja.
Lägg det åt sidan.
Woka grönsakerna (utom svampen) en stund.
Tillsätt kött och svamp. Krydda med soja och socker.
Woka en minut.
Ta upp allt från woken och låt svalna.
Rengör woken.

Rulla in köttet i degplattorna. Lägg 1 msk fyllning i ett hörn, vik över, vik in sidorna och rulla. Pensla med vatten på sista hörnet så att det fäster.

Fritera i olja tills de fått fin färg. Ta upp med hålslev och rinn av på en bit papper.



Pinnarna och vårrulledegen köpte jag på orientaffären som finns i stan. Det fanns mycket spännande där! Hittade lyckokakor och köpte varsin till barnen. Spännande att öppna och budskapen på lapparna var tänkvärda och passade faktiskt personen som fick det!!


söndag 25 november 2012

Fläskfilé och äggtoddyparfait!

I fredags lagade vi fläskfilé med saffranspasta. Ett recept från en gammal Fredagsgourmet från Allt om mat. Perfekt mat om man vill förbereda lite innan. Barnen går på karate och kommer hem först rätt sent och då är det bra att ha mat snabbt färdig!


Fläskfilé med saffranspasta:

600-700 g fläskfilé
1-2 msk kinesisk soja
1-2 msk olivolja
0,5-1 tsk salt
1-2 msk smör till stekning

Putsa filén fri från fett.
Skär i 1,5-2 cm tjocka skivor
Pensla med sojan och olivoljan.
Låt stå i rumstemperatur medan du gör iordning pastan och örtparmesanen.

Saffranspasta:
250 g äggnudlar
1 stor morot
1 zucchini
0,5 purjolök
3 msk olivolja
0,5 tsk salt
1 pkt saffran

Koka pastan.
När 2 min återstår tillsätter du grönsakerna.
Fräs nudlar och grönsaker i smör i en stekpanna och blanda runt med saffran.

Örtparmesan:
3 dl grovriven parmesan
1 kruka hackad basilika
1 pressad vitlöksklyfta

Blanda allt.

Stek fläskfilén.

Lägg äggnudelblandningen i en varm form.
Lägg köttet över.
Strö över parmesanen.



Barnen tyckte att det var tråkig tv - På spåret och Skavlan och valde att spela kort i stället!


8-åringen ville ha efterrätt och han hjälpte till att blanda i hop en äggtoddyparfait. Enkelt och jättegott!


Äggtoddyparfait, 4 p:

Vispa ihop 3 ägg och 3 msk socker. Vänd ner 1,5 dl vispad grädde. Häll upp i glas eller formar. Frys i 45 min. Pudra över en blandning av 1 tsk florsocker, 1 tsk nescafé och 1 tsk kakao.









fredag 23 november 2012

Rysk laxsoppa och havrefrallor!

I går kväll tränade äldste sonen på en hemkunskapsuppgift. Nästa vecka ska de laga en maträtt och baka bröd på hemkunskapslektionen. De ska hålla sig inom en given budget och klara av uppgiften på utsatt tid. Han och hans kompis valde att laga rysk laxsoppa och i går kväll testade han på oss.


Han tog ansvar för hela måltiden och dukade så här fint en vanlig torsdagskväll!


Soppan var väldigt god - hela familjen gillade den! Har inte receptet hemma just nu men den innehöll - lax förstås, morötter, rotselleri, purjolök, tomatpuré, timjan och lagerblad. Kapris skulle man strö över.


Brödet hann han inte baka men som tur var hade jag bakat havrefrallor tidigare under dagen.

Ca 20 st

7 dl vatten
50 g jäst
7 dl havregryn
2 tsk örtsalt
ca 1,2 l vetemjöl

Blanda ihop allt.
Jäs i 40 min
Baka ut till runda bullar.
Jäs i 20 min.
Pensla med ägg och strö över havregryn.
Grädda i 250 grader i ca 12 min.


torsdag 22 november 2012

Lite lek och frittata!

Igår var jag hemma hos mina föräldrar. Min pappa var snäll och passade barnen så att jag, mamma och minstingen kunde åka på stan och shoppa lite. Mycket behövdes fyllas på i garderoberna - strumpor, kalsonger, vantar... Lillen sov så det gick fort att fixa det som skulle fixas.

Lillen är tillsammans med sina bröder mer och mer. Det är så roligt att se hur de tar in honom i sin gemenskap trots att han är rätt arbetsam ibland. Han har börjat sitta med och titta på tv en lite stund i bland. Nicke Nyfiken är favoriten - precis som för storebror.


När vi kom hem på kvällen hade småkillarna ingen lust att gå in. De spelade bandy på altanen en stund innan kvällsmaten...


... som blev spaghettifrittata med ost och skinka i. en tomatsallad var gott till. Det här är en toppenrätt när man fått spaghetti över. Superenkelt att göra och väldigt gott!

3-4 personer:

3 ägg
1 dl riven parmesanost
salt
svartpeppar
ca 100 g salami eller skinka klippt i bitar
ca 200 g kokt pasta
olivolja
mozzarella

Vispa ihop ägg, ost, salt och peppar. Tillsätt skinkan/salamin och pastan.
Hetta upp olivolja i en stekpanna.
Häll i hälften av smeten och lägg på ost i tärningar.
Häll på resten av smeten och tryck till den med en stekspade.
Vänd och stek andra sidan efter en stund.
Det tar ca 15-20 min innan den är färdig.


 '



onsdag 21 november 2012

Momo

Jag har precis läst ut ungdomsromanen Momo - kampen om tiden av Michael Ende.


Boken är skriven 1973 och handlar om den föräldralösa flickan Momo. Hon har en speciell förmåga - att lyssna på andra. När människor är i närheten av henne mår de bra. Hon bor ensam i en gammal amfiteater men har många vänner som besöker henne. Allt är frid och fröjd ända tills en dag de grå herrarna dyker upp. De sprider en iskyla kring sig och man kan inte komma ihåg dem efter att man träffat dem. De grå herrarna kontaktar människorna och intalar dem att de skulle kunna spara tid genom att arbeta hårdare. Senare kan de ta ut tiden och njuta mer av den. Så funkar det förstås inte. Sanningen är att de grå herrarna livnär sig på sparad tid. Samhället förändras och människorna börjar arbeta hårt. För att visa sina barn kärlek köper de fina saker åt dem. Barnen märker i alla fall att föräldrarna har förändrats och de mår inte bra av det. De är ledsna och bråkar mer men samvaron med Momo gör att de klarar sig rätt bra ändå. Fler och fler barn dyker upp hos henne. Någon reagerar på att alla barn ränner omkring utan tillsyn och det inrättas barninlämningar i alla stadsdelar.

"Här fanns särskilda lekövervakare som bestämde vad man skulle leka, och de valde bara sådana lekar som var nyttiga och lärorika. Följden blev att barnen vande sig av med en del andra saker, nämligen förmågan att glädjas och ha roligt, att fascineras av något och att drömma. Så småningom började barnen allt mer se ut som små tidssparare, de också. Sura, hätska och uttråkade gjorde de som de blev tillsagda. Och om de någon gång överlämnades åt sig själva, hade de alldeles glömt bort alla de roliga saker de brukade göra förr i världen. Till slut var det enda de kunde att föra oväsen - och aldrig något glatt och livat oväsen, utan bara ett surt och ilsket."

Lite senare träffar Momo på några barn på väg till barninlämingen. De ska leka hålkort idag. Momo frågar om det är roligt. En flicka svarar: " Det är inte det som är det viktiga." En pojke förklarar vidare: "Det viktiga är att det är nyttigt för oss med tanke på framtiden."

I alla fall, mycket mer händer och Momo kommer till slut i kontakt med mäster Hora (namnet passar inte så bra i en svensk bok men det är ju helt enkelt tidens mästare). Momo måste ta upp kampen med de grå herrarna och försöka få den stulna tiden tillbaka.

Boken är jättebra. Det är en spännande bok för barn och ungdomar och den är tänkvärd och läsvärd för vuxna också.

tisdag 20 november 2012

Familjepolitik

 Jag har varit dålig med att läsa på vad de olika partierna har för visioner när det gäller familjepolitiken men hag har börjat orientera mig lite. Började med att kolla in KD:s hemsida. http://www.kristdemokraterna.se/PressOchMedia/Pressmeddelanden/Familj/120511nyfamiljepolitik Tydligen beslutade de i maj om en ny familjepolitik. De vill ha ökad valfrihet för barnfamiljer och ökad kvalitet på förskolan. Låter jättebra tycker jag rent instinktivt! Här är några punkter de tänker sig ska utöka valfriheten:

1. Utbyggd föräldraförsäkring med möjlighet till friare uttag i tre år.
2. Barnomsorgspeng för egna barn.Summan bör motsvara 90 procent av kommunens kostnad för en plats i pedagogisk omsorg

Det här låter riktigt bra. Att kunna vara hemma i 3 år utan att förlora jobbet är ju positivt för dem som vill vara hemma lite längre men ändå gå tillbaka till arbetet efter en tid. Att kunna få barnomsorgspeng för att ta hand om egna barn är ju jättebra för dem som vill vara hemma längre. Och det är ju också rättvist att de skattesubventioner som staten tycker är ok att lägga på barnomsorg också kan komma de som vill vara hemma med sina barn till del.

Fast de övriga allianspartierna tyckte inte att förslagen var bra. Ett axplock av deras åsikter finns här: http://www.dn.se/nyheter/politik/kds-barnomsorgspeng-sagas-av-fp-c-och-m

Nyamko Sabuni säger "Deras tänk landar helt fel. Det ena är att hela programmet handlar om att vara fientlig mot jämställdhet, forskning, kunskap och tillväxt. Det går i en helt annan riktning är den som regeringen eftersträvar i att vi måste arbeta mer."

Centerns familjepolitiska talesperson säger "Allt går ut på att man ska vara hemma så länge som möjligt och tjäna pengar på att ta hand om barnet. Så funkar inte vårt samhälle. Man kommer långt ifrån arbetsmarknaden. Det missgynnar kvinnor i högsta grad."

Gunnar Axén (M), ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott säger att "om man utvidgar möjligheterna att vara hemma får vi sannolikt färre som deltar i arbetsmarknaden. Det blir också väldigt dyrt med en barnomsorgspeng för kommunerna."

Det är alltså tre skäl som gör att de andra partierna inte gillar förslaget. 1. Det går emot arbetslinjen. Folk ska arbeta så mycket som möjligt. 2. Det går emot jämställdheten. Kvinnor missgynnas av att ta hand om sina egna barn. 3. Det är dyrt.

När jag läser argumenten blir jag så ledsen och det känns rätt hopplöst. Vi har hög arbetslöshet och ändå kan man inte tänka sig att låta småbarnsföräldrar vara hemma för att ta hand om sina egna barn. Kvinnor har alla möjligheter att utbilda sig, rösta, göra karriär, jobba... Den enda möjligheten vi saknar i nuläget är rätten att få vara tillsammans med våra egna barn. Stat och kommun tycker att det är helt ok att subventionera förskoleplatser och fritidshemsplatser. Det får kosta! Men om föräldrarna själva vill ta hand om sina egna barn till en lägre kostnad - då är det för dyrt! Sedan slår det mig en sak - ingen talar om barnen. Har någon frågat dem om de vill vara tillsammans med förskolepersonal och förskolekompisar hela dagarna? Har någon frågat dem om de kanske hellre skulle vilja vara tillsammans med sin mamma eller pappa? Det är ingen idé att fråga dem förresten - många av dem är för små för att kunna avge ett svar. De får bara finna sig.

Jag tror som sagt att läget är rätt hopplöst. Sabuni säger så här "Man behöver inte vara ett geni för att dra slutsatsen att en förälder aldrig kan jämställas med en utbildad förskolepedagog”.
http://www.inblick.se/Default.aspx?ID=141&PID=1907&Action=1&NewsId=730 Jag får andnöd när jag läser det. Jag undrar vad jag lever i för land när en politiker kan säga en sån sak. För mig är detta inte politik och inte vetenskap. Det är bara en åsikt.

måndag 19 november 2012

Att utvecklas - på väg mot 2!

Att bli stor är inte lätt! Lillen är 1 år och 9 månader nu och befinner sig i ett ingenmansland. Inte 1,5 och inte 2. Så mycket ska hända på bara några månader. En 1,5-åring är inte alls lik en 2-åring. Utvecklingen driver sig alldeles av sig själv och jag märker hur ansträngande det är för den lilla personen att hänga med i sin egen utveckling. Den förut så stabila och harmoniska lilla killen trängs vissa dagar bort av en annan person. Ibland självständig och orädd – ibland rädd och nästan förtvivlad.
Vad är det då som händer? Har inte läst på men känner igen utvecklingen från mina 5 andra barn. Fastän jag vet om att de här månaderna innan 2 är jobbiga och frustrerande för både mor och barn är det lätt att ibland tappa modet. Ibland tycker jag att det är jobbigt att lillen är så klängig och vill bäras hela tiden. Ibland tycker jag motsatsen – att det är jobbigt att han är så självsvåldig och smyger undan för att utforska företrädesvis farliga saker. Ibland tror jag nästan att han håller på att bli sjuk. Han kan vakna alldeles panikslagen eller drabbas av plötsliga gråtattacker. Eller bli så arg att han inte vet var han ska göra av sin lilla kropp. Men fastän jag vissa dagar suckar och pustar och småsnyftar för mig själv påminner jag mig om att det måste vara så här. Han måste ta de här stora kliven för att komma vidare i sin utveckling. Han är inne i en process som han inte råder över själv. Han hänger bara med och det måste jag också göra.
Jag tror att klängigheten och de våghalsiga utflykterna går hand i hand. Om man ska våga saker man aldrig vågat förut och tänka tankar man inte tänkte förut kanske man måste backa tillbaka och närma sig mamma (säger mamma eftersom jag är hemma) ännu hårdare. Det är nog bäst att riktigt försäkra sig om att den trygga personen inte försvinner, att den alltid finns där.
Det är klart att det inte är en ny person som håller på att utvecklas men nya sidor hos vår lilla kille håller på att träda fram. Mängder av nya personlighetsdrag och förmågor utvecklas. Han utvecklar sin humor och den blir mer sofistikerad. Han inte bara skrattar hejdlöst åt andras lustigheter utan funderar ut hur han ska roa oss. Han gör roliga miner och säger roliga ord för att vi andra ska skratta. Han förstår mer invecklade skämt. När jag inte hittade strumporna frågade jag var de var och om kanske lillen hade ätit upp dem. Han såg förvånad ut och skrattade sedan gott!
Minnet har utvecklats något enormt och är en källa till både glädje och frustration. Det är härligt att kunna komma ihåg var saker finns även om man inte ser dem. Det är inte så lätt att bli lurad längre. Man kan hämta en bok om någon ber en och dessutom leta efter exakt den bok man vill höra. Inte bara en bok vilken som helst. Man förstår att man måste ta på sig overall och skor för att kunna gå ut och man kan vänta en liten stund. Men alla roliga saker finns kvar i minnet nu och man kan föreställa sig vad man vill göra. En cykel med barnsadel på betyder att man vill åka cykel NU! Om man ser badkaret kan det hända att man får lust att bada NU! Det finns alltså mängder av saker att bli ledsen och besviken på.
Koncentrationsförmågan ökar hela tiden. Lekarna på egen hand blir allt mer utvecklade och varar längre. Man kan sitta länge med grytor, bilar eller legobitar, nallar och små pärlor (under övervakning förstås!) Det märks hur han går in i leken på allvar och hur hjärnan riktigt arbetar. Då gäller det att ligga lågt som mamma. Man får inte störa med kommentarer eller andra ingripanden. Gör man det är leken helt förstörd och det går inte att komma in i den igen. Då blir det ofta till att bära!
Språket tränas hela tiden och lillen njuter av att göra olika ljud. Han gnolar och experimenterar med alla möjliga ljudkombinationer. Kommunikationen tränas förstås också ständigt. Fastän han inte kan så många ord än så länge förstår han väldigt mycket och kan uttrycka en mängd saker med en kombination av ord, ljud och gester. Ibland uppstår språkförbistring och då kan förtvivlan bli stor. Men tillsammans kan man reda ut vad det var som menades och jag antar att förmågan växer i processen.
Det är härligt att få vara med om sitt barns utveckling och det är spännande att få vara med och möta alla nya personlighetsdrag som visar sig. Så trots att jag vissa dagar ojar mig över hur arbetsamt det kan vara så glädjer jag mig så mycket över att få vara med om allt som händer i mitt lilla barns liv och utvecklas tillsammans med honom.
Klart man kan hjälpa till med datorarbetet! USB-sladden måste gå att få in!

Härligt att få hjälpa till med matlagningen!

Man kan bli arg!

 Det absolut roligaste just nu - att få hälla med vatten! Bra sysselsättning när man lagar kvällsmat och lillkillen är trött och gnällig! Lite vatten piggar alltid upp!

Man kan koncentrera sig länge! Roligt att plocka med riktigt små saker! Och mamma kan passa på att läsa tidningen en liten stund!

Grytor är alltid kul! Särskilt om de är riktigt många!

söndag 18 november 2012

Granris, baguetter och pingis!

Har äntligen plockat murgrönan från i somras! Är snål i år och struntar i ljungen. Det fick bli gratis granris i stället!


Bakade sesambaguetter i fredags...


Sesambaguetter - 4 stycken

50 g jäst
6 dl ljummet vatten
0,5 msk socker
0,5 msk salt
knappt 1 dl sesamfrön
4 dl grahamsmjöl
1 l vetemjöl

Blanda ihop degen som vanligt.
Jäs i 40 min.
Baka ut till 4 baguetter.
Jäs i 20 min.
Pensla med ägg och strö över sesamfrön.
Grädda i 225 grader i ca 20 minuter.

Receptet kommer från en gammal bok om Rosendals trädgårdscafé och brödet är verkligen jättegott!

...och rulltårta med apelsinchokladkräm.


I går kväll roade sig barnen med att spela pingis på köksbordet! Lillen fick vara med ända tills han började klättra på bordet!

fredag 16 november 2012

Fönsterputsning, stickning och lite mat!

I går lyckades vi äntligen putsa fönstren. Har tänkt på att det skulle behövas ett bra tag nu. De två minsta barnen hjälpte till och det var riktigt kul att tvätta fönster och torka av fönsterblecken!


När de hade tröttnat på att hjälpa till körde de bobbybil tillsammans för fulla muggar! Det är så kul att de kan leka tillsammans fast de är hela 4,5 år isär. 6-åringen tycker att lillbrorsan är rolig att vara tillsammans med för det mesta. Han njuter av att hitta på roligheter som lillen nappar på och skrattar åt. Lillen vill göra allt lika som storebror och härmar det mesta.


Lunchen fick bli köttfärsbiffar från igår, stekt potatis, tomatsallad och vitlökscrème. Gott och enkelt!


 Har stickat lite igen! Den här gången blev det ett par tovade vantar till lillen. Mönstret kommer från Drops - http://garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=0&d_id=796&lang=se Tyvärr är de fortfarande för stora men nästa vinter passar de nog!


6-åringen vill ha ett par likadana! Hade inte garn till att göra dem bara röda och vita utan de får bli trefärgade istället.

torsdag 15 november 2012

På sluttampen i trädgården!

Äntligen är alla barn friska igen efter att ha turats om med att hosta och snora och ha feber. Borde ha fixat i ordning med trädgården för länge sedan men först i går fick jag tid att bädda ner rosorna för vintern.


Det mesta är hopsjunket och brunt i rabatterna men här och där finns det några färgstänk kvar.


Det minimala trädgårdsarbetet uppskattades inte av lillen. Han ville bära granris men vägrade ha vantar. Det gick ju inte alls förstås! Riktigt arg blev han och var tvungen och ligga ner en liten stund. Som tur är växlar humöret snabbt och snart var han på benen igen!

onsdag 14 november 2012

Träna på torsk!

Torsk är inte gott! Jo, jag tycker att det är gott men barnen är inte alls förtjusta. Därför har jag bestämt mig för att lära dem att gilla just torsk! Två torskrätter gillar de redan, hemgjorda fiskpinnar och mandeltorsk, men sen är det stopp. Försöker prova något nytt recept då och då och igår bläddrade jag lite i en gammal Annas mat och hittade recept på en fisksoppa jag och maken gjorde ofta i vår ungdom. Tre av sex barn tyckte mycket om den och de andra tyckte att den var ok så resultatet får väl anses bra.


Fisksoppa från Menton

400 g torsk
4-5 medelstora potatisar i små tärningar
2 gula hackade lökar
1 fänkål skuren i strimlor
1 burk hela konserverade tomater
smör
1,2 l vatten + 2 fiskbuljongtärningar
0,5-1 tsk salt
0,5 tsk torkad timjan
1 stor vitlöksklyfta
saft av 1/2 apelsin

Fräs lök, fänkål och potatis i smör i en gryta.
Slå i tomaterna med spad och allt.
Häll på vatten och lägg i timjan, salt och buljongtärningar.
Koka under lock i ca 20 min.
Skär det halvtinade fiskblocket i sockerbitsstora kuber.
Lägg i fiskbitarna i soppan och sjud över svag värme i 5-10 min.
Smaka av med pressad vitlök och apelsinsaft.

tisdag 13 november 2012

Fritids 3

Jag har nu läst igenom kommunals rapport om fritidshemmen, "Har någon sett Matilda? Vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara." http://www.kommunal.se/PageFiles/136700/Rapport%20Har%20n%C3%A5gon%20sett%20Matilda.pdf Intressant läsning som berättar om hur läget är på fritidshemmen och hur kommunal tycker att de ska förbättras.
Lite fakta om fritidshemmen som kan vara intressanta:
·    Fritidshemmen har dubbel uppgift: 1. bidra till goda uppväxtvillkor genom att stödja och stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och 2. Möjliggöra för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete eller studier.
·    Det finns ca 4300 fritidshem.
·    Knappt 397 000 barn är inskrivna.
·    Total kostnad för fritidshemmen var 2010 12,4 miljarder kronor. Kostnaden för varje barn var 33 400 kr/år. Föräldrarna betalar 17 % av kostnaderna för fritidshemmen.
·    Kommunen får erbjuda öppen fritidsverksamhet istället för fritidshem från det år eleven fyller 10 år. Kostnaden för öppna fritidshem var 2010 210 miljoner kronor.
·    De allra flesta av de yngre barnen går på fritidshem. Mellan 6 och 9 år går 83 % av barnen på fritids. För barn mellan 10 och 12 är det betydligt färre, 17 %.
·    Det genomsnittsliga antalet barn per grupp är 39.

Rapporten går igenom verksamheten och lyfter fram de brister som finns samt vilka konsekvenser som uppstår.

Konsekvenser för barnen:  
    ·         Säkerhetsrisker
    ·         Konflikter, hög ljudnivå, trängsel
    ·         Mobbing, trakasserier och våld
    ·         Fler ”måsten”
    ·         Förvaring i stället för utvecklande verksamhet
Konsekvenserna för personalen blir:
·         Frustration över att inte kunna göra ett bra jobb.
·         Stress , konflikter och hög ljudnivå.
·         Barnskötarna blir allt i allo i skolan.
·         Brist på planeringstid och omställningstid.
·         Barnskötares kunskap och erfarenhet värderas inte.
För föräldrarna blir konsekvenserna:
·         Oro.
·         Dålig insyn i hur barnen har det på fritids.
·         Hämtstress och aktivitetsstress
Konsekvenserna för samhället blir:
·         Minskat arbetskraftsutbud.
·         Ökade skillnader mellan barns livschanser.
·         Försämrad måluppfyllelse i skolan.

Kommunal ger förslag på hur man kan förbättra verksamheten och vilka effekter detta skulle få. Man
konstaterar att besparingar på fritidshemmen är en missad chans att göra sociala investeringar i våra
barn. Om försämringarna leder till att föräldrarna går ner i arbetstid minskar arbetskraftsutbudet
och barnfamiljernas ekonomi försämras. Skolans förmåga att hjälpa de barn som har sämre
förutsättningar försämras. Risken för att dessa barn misslyckas i skolan ökar och det kan i sin tur leda till
arbetslöshet och ibland kriminalitet.
Förslag:
  • Minskade barngrupper och högre personaltäthet
  • Stärk barnskötarnas roll inom skola och fritidshem.
  • Ge barnskötarna planeringstid och omställningstid mellan skola och fritidshem
  • Ampassa lokalerna
  • Tillsätt utredning som ska föreslå åtgärder för barns säkerhet
  • Alla barn ska ha rätt till fritidshemsplats, även barn som har föräldrar som är föräldralediga, är arbetslösa eller får försörjningsstöd
Förbättringarna kommer att leda till:
·    Ökad måluppfyllelse i skolan. Barn som blir sedda som individer och som någon personalen har höga förväntningar på  klarar sig bättre i skolan. Forskare uppmärksammar att personalens förmåga att skapa starka sociala band till elever är avgörande för inlärning.  På fritids får barnen lära sig social kompetens och demokratisk träning. 
  • Fritids kan motverka mobbing, trakasserier och våld. Lärarna klagar på att de får ta större ansvar   för sociala frågor. Men i skoldebatten har glömts bort att barnskötarna är experter på  konfliktlösning och att skapa sammanhållning i grupper. Det måste därför finnas fler anställda på skolan som arbetar långsiktigt och integrerat med de sociala målen. 
  • Kompensera för barns olika behov och uppväxtvillkor. En grundtanke i den svenska välfärdsmodellen är att utjämna livschanser mellan barn med olika förutsättningar. Det är avgörande för att skapa ett jämlikt samhälle och för att hela samhället ska vara väl rustat för att klara kraven från ett kunskapssamhälle. Barn till högutbildade föräldrar med goda inkomster klarar sig i genomsnitt bättre än barn till lågutbildade föräldrar med låga inkomster. Tidiga satsningar på barn, i förskola och tidig skolgång, skapar positiva spiraler där lärande föder lärande och kan kompenserar de barn som inte får stimulans hemifrån.
  • Fritidshemmen kan stärka möjligheten att kombinera förvärvsarbete och studier med ansvar för  förskolbarn.
  • Pressen minskar på föräldrarna att organisera fritidsaktiveter till sina barn och hämta och lämna dem på olika ställen.
Rapportförfattaren kommer fram till att ”Besparingarna på fritidshemmen är en missad chans att göra sociala investeringar i våra barn. Dessa besparingar kan stå samhället dyrt. Om försämringarna i fritidshemmen leder till att föräldrar går ner i arbetstid minskar arbetskraftsutbudet, och barnfamiljernas ekonomi försämras. Försämringar i fritidshemmens verksamhet försämrar skolans förmåga att hjälpa de barn som har sämre förutsättningar. Risken ökar att dessa barn misslyckas i skolan, vilket kan leda till arbetslöshet och ibland även kriminalitet.
 
Det finns flera olika tankelinjer som löper genom rapporten och som jag tror löper genom hela vårt samhälle:
·    Arbetslinjen. Målet är att alla vuxna människor ska arbeta så mycket som möjligt. Om de gör det måste barnen tas om hand av någon annan än föräldrarna. Man glömmer att arbetslösheten är stor och att jobben uppenbarligen inte räcker till oss alla. Fast det är klart – man kan börja i andra ändan. Om alla barn ska tas omhand på heltid och dessutom inte ha längre lov än en normal industriarbetare – då uppstår ju en hel del fler arbeten! Och om man dessutom ska höja kvaliteten inom fritidshemmen genom att anställa mer personal och göra barngrupperna mindre – då uppstår ännu fler arbeten! Här har man alltså löst arbetslöshetsproblemet lite smidigt! Sedan verkar det finnas en dold agenda vad gäller lärarnas arbetsuppgifter som kan hjälpa till att lösa personalproblemet. Man säger att fritidshemspersonalen redan nu är integrerad i skolverksamheten men att lärarna inte är integrerade i fritidshemsverksamheten trots att de är kvar i skolan efter skolans slut. Eftersom fritids ska fungera som ett komplement till skolan där eleverna ska lära sig saker och öka måluppfyllelelsen i skolresultaten kanske idén finns att lärarna ska vara med och ta hand om barnen på fritidstiden också!?

·    Barnen fostras på ett bättre sätt tillsammans med professionell personal och tillsammans med andra barn. Barnen lär sig att bli demokratiska om de hanteras av personal som är experter på konflikter och dessutom på att manipulera barnen till att leka rätt. (Finns exempel i rapporten som visar att barn som får leka helt fritt kan utveckla felaktiga lekar som befäster traditionella könsroller. Om däremot personalen är med och styr kan barnens beteende omärkligt korrigeras) Barnen kommer på så sätt att bli socialt kompetenta och bli helt jämställda eftersom lekar som befäster traditionella könsroller kommer att förhindras av personalen.

·    Kunskapslinjen. Barnen lär sig mycket mer om de går på fritids. De har nytta av dessa lärdomar i skolan och alla barn kommer att prestera bättre i skolan.

·    Frihetslinjen. Föräldrarna kommer att må mycket bättre om de slipper ta hand om sina barn. De kommer att kunna arbeta mer. De kommer att kunna bli mer jämställda och komma längre i sina karriärer. De slipper också stressen att hämta tidigt eller försöka se till så att deras barn ska få vara lediga länge på loven. Föräldrarna kommer också att slippa ordna fritidsaktiviteter för sina barn. De slipper skjutsa dem hit och dit.
Den här tanken att barnen ska fostras till bättre, mer demokratiska individer fascinerar mig. Föräldrarna är ansvariga för sina barn. Det är FÖRÄLDRARNAS barn. Ändå har socialdemokratiska politiker dragit upp riktilinjerna för hur barnen ska fostras. Dagens politiker har helt anammat detta synsätt även om andra faktorer vävs in i det hela - kunskapslinjen och arbetslinjen. De ska fostras i grupp för att få vi-känsla och bli demokratiska. Staten bestämmer genom ekonomiska styrmedel att vi föräldrar i princip måste böja oss och lämna våra barn till dessa fostrande inrättningar. Men om jag som förälder är ansvarig – har jag då inte också rätten att bestämma över vilka värderingar jag vill att mitt barn ska få? Om jag har den rätten borde väl också den ekonomiska möjligheten att ta hand om mitt eget barn för att kunna ge barnet den fostran jag anser är bäst för barnet? Jag tror att politikerna är den här tanken på spåren och då gäller det att se till att barnomsorgen får en annan inriktning - den utbildande inriktningen. Om man kallar verksamheten för en slags skola redan från 1 år har du kommit åt problemet med föräldrarnas rätt till sina barn. Ingen förälder kan väl ta sig rätten att hindra sitt barn från att få utbildning?
Det finns en enorm övertro på att samhället ska kunna sköta allting. Man tror att utbildad personal ska kunna ta hela ansvaret för barnen från det de är mycket små. De kan fostra dem till demokratiska och empatiska människor.  De kan se till att de lär sig massor från 1 års ålder. De kan se till att de får fritidsaktiviteter – en meningsfull fritid kallar de det. Samhället kan också befria föräldrarna från barnen så att de kan arbeta mycket, göra karriär och inte känna sig pressade. Ibland undrar jag vad det är tänkt att föräldrarna ska ha barnen till och vad barnen ska ha sina föräldrar till.  
Det enda man kan hoppas på är att verkligheten till slut kommer ifatt ideologin!

http://hemmahosfrug.blogspot.se/2012/10/fritids-2.html
http://hemmahosfrug.blogspot.se/2012/10/fritids.html