lördag 29 december 2018

Jullovet...

...är härligt! Det är skönt att bara vara, sova länge, äta julmaten vi lagade lagom till julafton, slippa laga massa mat, vara ute tillsammans, fika framför tv:n på eftermiddagen, glo på tv:serier och filmer på kvällarna, käka julgodis, spela spel tillsammans... Jag är så glad över att vi inte behöver jobba på vardagarna nu i juletid! Maken kan vara ledig och jag, jag är ju hemma ändå! När jag hör hur barn kan ha det blir jag ännu mer glad över att vi kan välja som vi gör. Ett samtal med en annan förälder gav mig en tankeställare...vi fick frågan om när vår son egentligen lämnades och hämtades i skolan. Föräldern som frågade hade aldrig sett oss i skolan och blev förvånad över att höra att sonen gick skoltiderna helt enkelt. Det andra barnet lämnades klockan 7 på morgonen och hämtades halv 5. 9,5 timmars arbetstid således. En annan bekant som arbetar inom barnomsorgen berättar att det numera är vanligast att barnen går 10 timmar om dagen. Jag blir ledsen när jag hör det...hur hårt det blivit för barnen i vår moderna, upplysta och materiellt fantastiska tid. Det känns ännu mer ledsamt att ingen riktigt tänker på det...det där att vi fått något slags nytt barnarbete...att barnen från väldigt unga år har långa dagar i verksamhet, på institutioner, tillsammans med främmande vuxna och en mängd barn...att de berövas tid i sitt eget hem, tillsammans med sina egna familjemedlemmar och att de berövas tillfällen att vila, göra vad de vill...att helt enkelt vara fria nog att själva utforma sitt liv och sina intressen. 
Försöker ta tabbe på julmaten...men än har vi till några måltider till! 
Lite kvällmys med kex och röror vi fått i julklapp!
VI slöar inte hela tiden! Maken har dragit igång renovering av vårt matrum! Så nu har vi köksmöblemanget i vardagsrummet...trångt men väldigt mysigt! Barnen gör också lite nytta för sig...tränar lite matte och tyska och engelska...men bara lite! 
Idag hann vi inte ut när det var ljust...men det är lika skönt med en kvällspromenad...och extra kul blir det för den som är  yngst om man har en ficklampa med sig! 













onsdag 26 december 2018

Juldagarna...

...går, en efter en...julafton har kommit och gått...en riktigt fin dag! Vi sov länge, åt ett litet julbord...äldste sonen kom hem...vi skrapade lotter framför Klappjakten som gick på tv...inga stora vinster...men 180 kr tog vi hem...som vi enades om ska gå till nya lotter! Man vet ju inte! 

Det var så kallt...12 grader...så vi tog bilen till mina föräldrar...kaffe, Kalle Anka...och så kom jultomten! Yngste sonen har de senast två åren planerat att slutgiltigt avslöja pappa som tomte och i år hade han bestämt sig för att slita masken av honom. Men så blev det inte...äldste sonen var tomte och även om hans röst var välbekant var det roligt med något nytt! Masken fick sitta kvar och minstingen spelade snällt med i tomteuppträdandet men fnissade förtjust då och då! 
Sen blev det roligt att greja med alla julklappar...tur för storebröderna att 7-åringen fortfarande får lego...det är ju kul att bygga för större barn också även om man själv inte önskar sig sånt längre!
Julbord blev det förstås...
Skinka och sill och lax och janssons och allt möjligt annat! 
Kvällen avslutades med Svensson, Svensson och Tomten är far till alla barn och knäck och tomteskum! En trevlig och rolig dag! Och roligast av allt var förstås att alla var tillsammans och var glada och skrattade och pratade och hade det trevligt ihop! 
Juldagen...en skön dag...lugn och händelselös...korsord, datorsurf, tv, långpromenad i silverljus, kaffe och kakor...tv igen! 



söndag 23 december 2018

Dan före dan!

Söndagen går mot sitt slut...en fin söndag. Vi har lagat den sista maten och klätt granen. När det var gjort tittade vi på Peter Pan på tv medan risgrynsgröten skötte sig själv på spisen. Vi provsmakade skinkan och lite köttbullar till gröten...det var gott! Vet inte vad det var med oss i år...det blev ingen stress alls...annars tycker jag vi brukar fara omkring och jobba in i det längsta men inte i år alltså! 
En lite smalare gran köpte vi i år...vi har ju vardagsrummet fullt med möbler eftersom matrummet är utröjt inför kommande renovering! Jag brukar gilla stora granar men jag kanske ändrar mig...tycker årets gran var riktigt fin! 
Katten har sin plats i en fåtölj framför tv:n...där brukar han ligga och sova hela dagarna...han är ju så gammal nu...hela 18 år....Han är ingen riktig knäkatt men en stund kan han tycka att det går bra att vara i famnen!
Gröt och bröd och skinka och köttbullar! Mums! Och matrummet är lite hursomhaver...spackel på väggarna och inga tavlor eller gardiner...men vad gör det! Mat i magen fick vi och mysigt blev det ändå med tända ljus och glatt sällskap...och efter juldagarna ska maken sätta fart med byggeriarbetet! Men först ska vi fira jul förstås! 

God Jul därute! 

lördag 22 december 2018

Dan före dan före dopparedan!

Snart var det julafton då! Barnens jullov har börjat! Skönt! Maken som varit bortrest har kommit hem igen! Också skönt! Det är som vanligt lite stressigt så här innan julafton men det går bra! Vi hinner med! Vi har gjort ganska mycket av vad som ska göras...både nödvändigheter och sånt som bara är till lyst! 

Två pepparkakshus har jag och de tre yngsta förfärdigat! Tycker de blev rätt fina! 
Snö har vi fått! Det är fint tycker jag! Jag och 7-åringen har skottat några gånger! 
...och gjort en granristomte som står utanför ytterdörrn och sprider lite julglädje!
Köttbullar och bröd och knäckebröd har jag bakat. I år blev det två sorters köttbullar...de vanliga med kryddpeppar och så en sats som jag smaksatte med kryddnejlika och dijonsenap...lite sirap och persilja var det också i...mycket gott! Nils Emils bröd bakade jag...det brukar jag...det är så gott! Och rosenbröd och vallmoknäcke och fröknäcke! Vörtbröd har jag fått av pappa! 
Kakor har jag också bakat! Makalösa med korinter, schackrutor, vaniljhorn och finska pinnar...Napoelonhattar och brownies också men de kom inte med på bild!
Och godis har barnen gjort...knäck och chokladkola med polkakross. Lite annat som inte blev förevigat också...ischoklad, nötter och russin i choklad och praliner med nutella och rostade nötter i! 
VI har inte bara jobbat den sista veckan...lite mys har vi unnat oss...tv med provsmakning av allt gott....rostade kastanjer provade vi oss också på...inte jättegott men kul ändå!
På kvällarna när barnen somnat eller grejar med annat i sina rum har jag slagit in alla julklappar! 

Nu är det kväll så här dan före dan före dopparedan...några har somnat och andra spelar tv-spel eller är på fest! Jag slappar framför tv:n med en stickning. I morgon ska det sista bli gjort...skinka och sill och gravlaxsås och granen ska in och kläs! Sen ska väl julfriden börja! Längtar redan lite efter i morgon kväll...när allt är klart och vi ska äta risgrynsgröt och prova skinkan och slappa tillsammans framför tv:n innan det är dags att hoppa i säng dan före dopparedan! 

torsdag 20 december 2018

Tidstjuven...

...ja, skolan alltså. Den är en tidstjuv. Det har jag känt så länge jag haft barn i skolan men på senaste tiden har jag bevis för att den också är det...svart på vitt.

För en tid sedan var jag på utvecklingssamtal med mitt barn i åk 1. Jag bad att få schemat...det är inte längre något man delar ut till föräldrar...märkligt nog...och i samband med det berättade läraren att man lägger ut fler timmar än vad som krävs. Detta för att få tid med det sociala. Det där gnagde lite i mig...så jag skrev skolverket och frågade hur det förhöll sig. Måste barnet vara i skolan under aktiviteter som ligger utöver det som krävs för att uppfylla de lagstadgade timplanerna. Svaret kom snabbt:

"Tack för din fråga om undervisningstid. Ja, skolplikten gäller för den obligatoriska verksamheten som anordnas för att ge den avsedda utbildningen. Detta innebär att alla de delar som ingår i utbildningen ska ingå i den obligatoriska verksamheten. Exempel på tid som inte räknas in i den obligatoriska verksamheten är vistelsetid i fritidshemmet. Det är ytterst rektor på skolan som avgör vad som ingår i den obligatoriska verksamheten och det är även rektor som fastställer schemat."

Ja, god dag yxskaft alltså. Sånt som inte ingår i den lagstadgade timplanen och alltså är obligatorisk verksamhet är ändå obligatorisk eftersom den ingår i den obligatoriska verksamheten. Rektor kan alltså bestämma över att mitt barn ska göra sånt som han eller hon tycker är lämpligt. Vad föräldrar tycker är lämpligt att ägna sig åt vid sidan av utbildningen är inte relevant. Rektor får ta av barnens tid efter eget godtycke.

Idag satt jag och läste igenom mina barns fråvarorapportering. Mitt yngsta barn i åk 1 har varit sjukt en hel del och har alltså stor frånvaro. Det har varit tufft att börja skolan och mista sitt fria liv. Det sliter på en fri ande och förkylningar och hosta och feber har kommit. Någon morgon har han trots mer än 11 timmars sömn varit så trött och sovit så hårt att mammahjärtat inte klarat av att väcka honom. Det intressanta var i alla fall att alla ämnen fanns specificerade för varje frånvarodag. Jag kan alltså se att på torsdagar har man bara ett enda ämne...fyra lektioner svenska...och det tar 2 timmar och 10 min att ge dessa lektioner. Resten av tiden, 3 timmar och 50 minuter är något annat. Varje torsdag. Ingen dag innehåller mer än 3 timmar och 25 minuters lektioner och utav de frånvaro dagar sonen hade förekom en så lång dag endast en enda gång. Så på måndagar har man 3 timmar och 10 min undervisning, på tisdagar 2 timmar och 20 min, onsdagar 3 timmar och 10 minuter, torsdagar 2 timmar och 20 minuter och fredagar är det 3 timmar och 15 minuter. Det blir mycket tid som går till annat. Till exempel El Sistema. Fiolundervisning som är framtagen för gatubarn i Sydamerika. Fiol. Det är ju kul förstås. Men i det här fallet har barnen nu stått i en gymnastiksal 2 ggr i veckan och dragit på tomma strängar, som man benämnt med färger, och dragit. Inga fingrar ha satts på. Inga noter har lärts ut. Det blir trist. Tröttande. Film ser man varje vecka. Fredagsmys. Lek i skogen varje torsdag tillsammans med förskoleklassen. Bakning på skoltid. Bland annat.

Så skolan är en tidstjuv. Vi har fått Momosamhället...det som Michael Ende skriver om i Momo-Kampen om tiden...ett samhälle som är slösaktigt med människors tid, med deras eget liv. Det tycker jag är synd.





söndag 16 december 2018

Sorgligheter

Några rader på en förskolesajt fångar mina ögon...en förskollärare berättar om att en hantverkare varit på hennes avdelning när det var dags för mellanmål. 16 barn mellan 1 och 3 år fanns på plats i sällskap med två pedagoger och en praktikant. När hantverkaren såg att de tre vuxna gav barnen mat, tvättade händer, hindrade barnen från att springa i hantverkeriarbetet, medlade i bråk om leksaker och till slut klädde på alla barn ytterkläder samt dessutom lussekläder för ett utomhusfirande uttryckte han att förskollärarna skulle behöva en guldmedalj! Förskolläraren blev glad av kommentaren och tyckte att alla förskollärare är superhjältar som klarar av allt detta...inte alla skulle göra det!

Dagen efter läser jag en hyllning till förskollärarna

En kändispappa skriver ett rörande brev till sitt barns förskollärare. Det finns inga mer fantastiska människor än just de. Det finns inga som vet mer om barn som de. De tar hand om hans barn...ger kramar, samtal, tillrättavisningar...och de älskar barnen nästan lika mycket som föräldrarna...noterar och uppskattar barnens alla lustigheter. Och inte nog med det...det är förskollärarna som ser till att hela samhället fungerar.....de gör så att vi kan ha ett jämställt samhälle och att vi får välfärd. De är supermycket bättre än föräldrarna på att ta hand om barn...de kan till och med få 15 barn att somna på ett golv medan en förälder inte klarar av att få 2 barn att somna (inte ens i en bekväm säng då antar jag). De är fantastiska som orkar...stora barngrupper, få pedagoger, utevistelse i kyla och blöta och mörker. De bakar med barnen, går på utflykter, letar vårblommor, gör fantastiska tavlor...Och de har tålamod.

Jag blir ledsen av båda läsningarna. Jag blir ledsen över att det ska vara så här att ta hand om barn...att det ska vara så jobbigt att inte alla skulle orka. För så jobbigt är det väl inte att ta hand om ett par, tre, fyra....egna barn? Det orkar väl alla mammor med om de får lov att göra det? Men att fösa ihop 16 främmande ungar som inte är äldre än 3 år...det är tufft. Och det ska vi se på med beundran...istället för med förskräckelse...ska det vara så här? Kan det vara rätt!? Hur blir det med barna? Orkar de? När får de sin guldmedalj? Ska inte barn och barndom vara något annat...något som är fint och inte något man bara kämpar sig igenom?

Och så de som står utanför...och tittar in, föräldrarna... som på allvar tror att förskollärarna är bättre än föräldrar, kan mer än föräldrar, kan ge mer än föräldrar. Som tycker att det är ett bevis på att man är duktig att man klarar av att ta hand om en massa småbarn på samma gång...att det är bättre att klara av att få 15 ungar att somna på golvet än att se till att de egna två sover middag...som inte förstår att även för en förälder ger övning färdighet men om man inte tar hand om sina egna barn blir man inte bra på det heller...som inte tänker på hur det är för de där 15 barnen att faktiskt sova på golvet, institutionsgolvet, tillsammans med massa barn och ingen mamma i närheten...hur det känns? Jag blir ledsen av att vår syn på barn och barndom har blivit helt snedvriden...att vi tror att barn måste fostras av sk proffs på institutioner för att vi ska få välfärd och bli jämställda. Att vi på allvar tror att mammor blir jämställda när de jobbar som förskollärare men ojämställda om de tar hand om egna barn.

Ja, det är sorgligt. Och det är sorgligt att inse att så här är det och så här ska det fortsätta. Personalen kämpar vidare, föräldrarna invaggar sig i tryggheten att förskolan är en fantastisk plats och politikerna är tysta.









måndag 10 december 2018

Veckan som gått!

Tredje adventsveckan är här! Dagarna går så fort så fort...dagarna trillar fram som ärtor ur en påse! 

Förra veckan...vad gjorde vi? Måndag, tisdag, onsdag...vanliga dagar...skola...upp på morgonen, äta frukost framför adventskalendern...cykla till skolan...hem och stöka och greja...laga lunch till mig och maken...cykla och hämta 7-åringen! Vi stannar nästan varje dag i lekparken på vägen hem...åker linbana och gungar och testar träningsredskapen i utegymmet...det är roligt! 
Och så hem och fixa fika och kolla upp vad som ska göras i skolan...träna piano och gitarr...
 Här är förra veckans läsläxa för 7-åringen...jag bryr mig inte så mycket om den. Sonen kan läsa nu. Vi tränar lite i kvällens sagoläsning och så får han läsa högt när han ska träna på sin skrivstil...han skriver av texter ur en gammal lärobok avsedd för just detta. Men vi tittar ju igenom läsläxorna från skolan...det är fascinerande tycker jag. Den enkla läsläxan har bilder...det är ju ordbilderna som ska poppa in i hjärnan. Annars tycker jag nog att själva orden är väl svåra...för att vara en enkel läsläxa...lyftkran, lodjur, lönnträd...idén är att alla ord måste innehålla ett "l", vilken var veckans bokstav. Frågan är hur själva ordbilderna ska poppa in...ska alla ord vara bilder i hjärnan? Eller ska det bli någon slags ljudning av det hela också, ändå, på samma gång? Nåja, man kan också välja en "svårare" läsläxa. Utan bilder. Där är det också ordbilder man jobbar med...vissa ord ska man kunna och andra ska man läsa ändå...trots att man inte lärt sig alla bokstäver ännu. Och nu har man också gått in på dubbelteckning utan att man pratat om varför eller hur det helt plötsligt ska vara två bokstäver av samma. 
 Och så får man läsförståelseläxa ibland. Barnen får nog olika läxor...tror jag. Här ska man läsa och sen svara på frågor. Det är lite lurigt ibland...man får tänka själv. Vem 17 är Tim? 
Ja, jag vet inte riktigt...eller det vet jag...jag tycker att det är fånigt. Jag tycker att det är fånigt att träna läsförståelse så där för sig liksom...jag tycker att man ska träna läsförståelse genom att läsa nåt som handlar om något, på riktigt, något som man behöver få reda på, på riktigt. 
 I alla fall så kom snön på riktigt på fredagen..och sonen kunde göra egna, riktiga snögubbar! Det var härligt! Fem stycken blev det till slut...fast jag tog fotot innan den femte blev klar! 
 Vi har satt igång lite med våra julförberedelser också...pepparkakor har de tre yngsta barnen bakat och de dekorerades med kristyr! 
Och saffransbröd och lussekatter har jag gjort! 
I lördags åkte vi in till äldsta barnet och hälsade på! Först var vi på stan en stund och uträttade några ärenden! Vi slank in i kyrkan och lyssnade på julmusik också! Vackert!
Hemma hos sonen och hans flickvän var det så trevligt! De hade julpyntat...gran och pepparkakshus och gjort knäck och sånt! Vi pratade och pratade och sen beställde vi pizza...jättegoda med allt möjligt gott på...getost, pinjenötter, soltorkade tomater, salami, ruccola, skinka...ja, inte allt på samma pizzor förstås men...Och så blev vi bjudna på glögg och knäck och skumtomtar... Fina timmar tillsammans hela familjen fick vi! 

Och nu är det måndag...ute är det mörkt och snön singlar ner i stora vita flingor! Det känns rätt trevligt! 

måndag 3 december 2018

Julmarknad!

Första adventshelgen har kommit och gått! Nu är vi inne i december! Det känns lite mysigt. Och märkligt nog känner jag mig inte stressad. Kanske beror det på att jag köpt alla julklappar redan. Och att vi renoverar matrummet så det är ingen idé att gå in för mycket för julfirandet. Eller på att maken kommer att vara bortrest några gånger till innan jul och att jag redan nu vet att det kommer att bli lite si och så med alla förberedelser. Det får ordna sig helt enkelt. Och det känns rätt trevligt och mysigt det där med december och jul. 

I lördags åkte vi på julmarknad...som vanligt...till samma ställe! Och det gillar jag. Tycker att det är så vackert här med alla gamla arbetarlängor och det ståtliga "kantoret" bakom eldkorgsfotot...så sa man tydligen..."kantor" istället för "kontor". Och där jobbade min morfar. Och även min mamma någon sommar. 

Det var grådaskigt och lite fuktigt och lite duggregn kom...men det var så mysigt ändå! 

Vi tittade in i vagnslidret..tittade på de gamla vagnarna som kommer från gårdar och bruk i området. 

7-åringen ville rida förstås! Än är han inte för stor! Det var så roligt att få sitta på en stor fin häst och traska runt lite! 

Sen sänkte sig skymningen och det blev ännu mysigare...ljust och eldar fladdrade och skapade julstämning!

Och så blev det första advent...första ljuset skulle tändas...och saffransbröd och några kakor hade jag fixat! Maken såg till att tomten hamnade på sin plats utanför köksfönstret!

fredag 30 november 2018

Normaliteter

Ofta har jag fått frågan om när jag ska börja jobba. Den är lite svår att där frågan...Jag vet ju att jag vill vara hemmafru och att jag faktiskt inte alls vill börja jobba...för jag gör ju just det...jobbar. Jag jobbar tillräckligt utan att jobba utanför hemmet. Men jag har länge varit flat och feg. Först var jag ju föräldraledig...och då hade jag något slags alibi....jag var godkänt ledig liksom. Sen tog föräldraledigheten slut och till mångas förvåning fortsatte jag vara hemma....på vår egen ekonomiska bekostnad...Jag hoppade ur systemet och blev riktig hemmafru. Fortfarande hade jag lite svårt att säga som det var...att jag var och ville vara hemmafru. Mina svar blev lite obestämda..."ja, just nu trivs jag bra...jag får se sen...kanske senare..." Sen blev det ännu värre...yngsta barnet började skolan och nu hade jag inte ens något barn att skylla på....inte någon liten som behövde tas om hand på dagarna. Ändå fortsatte jag vara hemma. Fast nu är jag inte obestämd längre i mina svar. Åren har fått mig att känna mig alltmer normal. Jag är och vill vara hemmafru. Tills vidare. Utan tidsgräns.

Detta är tydligen märkligt.

Jag funderar på hur det kunde bli så här. Hur kunde det bli märkligt och onormalt att en mamma som tar hand om en stor familj, eller en liten för den delen, är märklig? Hur kan det vara så att jag är märklig när jag tar hand om ett hushåll med sju personer, men helt normal om jag lämnar barnen och hemmet åt sitt öde på heltid? Borde jag inte anses vara oansvarig som skaffat mig så många barn och sen inte ror det i land och tar ansvar på riktigt för dem? Men så är det inte. En mamma förväntas kunna skaffa barn, få eller många, och sedan bara släppa allt ansvar under hela långa dagen, varje vardag, under barnens hela barndom. En mammas ansvar rör inte hem och barn. Det rör lönearbetet, den framtida pensionen och rikets tillväxt.

I andra länder är det inte på det sättet. Där är det normalt att ta hand om hem och barn. Där kan kvinnor välja hur de vill ha det och båda valen är normala. Jag har hört människor som på ett eller annat sätt uttryckt eller visat att jag är märklig, berätta om folk de känner som bor i andra länder...berätta att en svensk mamma med tre barn i skolåldern som bodde i London var hemmafru och att det var tvunget där därför att det var så mycket att hålla reda på med barnen. Jag har hört om en engelsk kvinna som var teknisk doktor och mamma till två barn i högstadieåldern som var hemma med sina barn på heltid och hade varit så under hela barnens liv...och personen som berättade det verkade tycka att det var helt normalt. Jag har hört om en svensk kvinna i USA...ekonom och mamma till två barn i mellanstadieålder som var hemmafru...det var så mycket med barnen att hålla ordning på så det var tvunget...och så trivdes hon också...det fanns så mycket socialt over there. Ja, jag har hört fler berättelser...rakt ur munnarna på de som tycker att jag är konstig. I andra länder kan det tydligen vara normalt att vara onormal.

Så vad är normalt? Vem är normal?

Jag vet vad jag tycker. Och jag vet hur man tyckte för bara några decennier sedan i detta land. Och jag tycker att det är märkligt att vi blivit så vana vid det sjuka, att mammor förväntas och med hjälp av ekonomiska styrmedel tvingas strunta i sina barn och sitt hem, för att betraktas som normala.


fredag 23 november 2018

Fredag!

Det är fredag! Härligt! En hel arbetsvecka har gått! När barnen var i skolan ägnade jag mig åt städning, stickning och julklappsinköp på nätet...det är ju Black Friday idag! Jag hittade mycket till bra priser! Det gillar jag! Maken är bortrest och det blir lite slöare här hemma då...det blir lite andra rutiner...Jag har blivit bjuden på lunch hos mina föräldrar två gånger...skönt att slippa laga mat och gott att äta annan mat än sin egen för omväxlings skull! 
En av luncherna blev mandeltorsk med pressad potatis...som far hade gjort! Mycket smarrigt!

Annars är jag lat på lunchen när maken är borta...han brukar ju annars komma hem och luncha och bli bjuden på något enkelt men gott! Men när han är borta tar jag den enkla vägen ut...stekt ägg och fil och en macka kanske...framför tv:n! Jag skämdes lite inför mig själv först..får man göra så? Titta på tv på dagen!? Men varför inte...jag gör det nu när jag är ensam hemma på lunchen i alla fall...den här veckan har jag sett ett par avsnitt av Vägen hem...någon australiensisk mysserie...när maten är uppäten stickar jag...1 timmes lunchrast kan man väl ta sig? 

Sen är det ju dags att ge sig av och hämta 7-åringen! Och idag var det ett underbart sagoväder...fukten i träden hade blivit till vita smala nålar av kylan och allt var vitt och silver! Sonen var glad över att skolveckan var slut! Det blir lite långsamt ibland. Jag har förstått att det är mycket tid utlagt som egentligen inte behövs..alltså det finns ett fixt timantal för varje ämne under lågstadiet men kommunen lägger ut fler timmar än det. Läraren jag frågade berättade att det var bra för då kan man träna på samarbete och få tid att leka. Jag tycker det är konstigt. Så konstigt att jag faktiskt skrev till skolverket och frågad om skolplikten verkligen gällde timmar som ligger utöver vad som krävs för att kurserna ska bli genomgådda. Svaret blev att...ja, allt är obligatoriskt....även sånt som går utöver kraven. Det är rektor och i slutändan kommunen som bestämmer. Så idag har min ettagluttare fått titta på film...det får han göra varje fredag...filmmys kallas det. Och på torsdagarna är det lek med förskoleklassbarnen...samarbetsträningar... Och så är det kör och fiol tre ggr i veckan. Roligt? Visst. Ganska. Men ändå lite frustrerande...fiolen går ut på att dra med stråken på strängarna - som benämns med färger och inte sina riktiga namn. Inga fingrar får sättas på. Inte än...efter mer än en halv termin och med två lektionstillfällen i veckan. Skulle jag få den tiden med mitt barn hemma hade jag lärt honom spela låtar på fiolen vid det här laget. Men det spelar ingen roll. Det är skolan, staten som bestämmer. Barnen MÅSTE göra det den vill. Det spelar ingen roll om det är nyttigt eller inte. Eller om vi föräldrar anser det bra eller inte. Jag vet inte...en sån dag som fredagen tycker jag hade varit roligare om sonen hade fått sluta tidigare och tagit filmmys eller annat mys med mig, här hemma istället. Fast det går ju inte. Barnen kan ju för det mesta inte mysa hemma en fredagseftermiddag. Det finns ju ingen mamma hemma. Och jag tror att barnen tycker att det är lite trist egentligen. Sonen får ofta frågan om "varför måste inte du gå på fritids?" och det är inte så att barnen tycker att det är synd om sonen som inte gör det...utan tvärtom...de verkar tycka att det är avundsvärt att få gå hem. 
Men nu är det i alla fall fredag och härligt att cykla hem! Och härligt att ha tid att stanna och beundra allt det glittriga och vita...
...och ha tid att klättra i träd och njuta av att göra som man vill! Och prata! Med mig! Mamman! 
Och härligt att ge sig hemåt när man tröttnar...kasta av sig kläderna utan att bry sig om krokar och var skorna ska stå...rusa upp till sitt lego, eller tv-spel, eller slänga sig i soffan...Njuta av friheten i sin egen lilla lya!