Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

tisdag 30 oktober 2018

Skärmtid

Jag läser att föräldrars skärmtid riskerar att påverka barnens utveckling. Föräldrarnas skärmanvändning kan påverka barnens språkutveckling, empati och förståelse samt förmåga att knyta an till sina föräldrar. En forskare säger att små barn behöver närhet, kärlek och uppmärksamhet för att hjärnan ska må bra och utvecklas på rätt sätt.

Självklart om man tänker efter...små barn behöver förstås närhet, kärlek och uppmärksamhet. Och om man sitter med telefoner och plattor och datorer för jämnan blir det ju mindre av den varan.

Men, ändå, är det lite lite lustigt att man för fram det här som ett problem...samtidigt som man inte finner det ett enda dugg problematiskt att små svenska barn mangrant lämnas in till förskolan vid ca 1 års ålder. En förskola där en kris pågår...med för stora barngrupper, för lite personal, för sjuk personal, med brist på vikarier, med outbildad personal...Ingen som har lust att forska på hur mycket närhet, kärlek och uppmärksamhet de små förskolebarnen får i förskolan?






söndag 28 oktober 2018

Lisbet Palme är död

Hon dog alldeles nyssens, 87 år gammal. Det är sorgligt när någon dör. Och man ska inte tala illa om de döda. Men...jag kan ändå lite låta bli att skriva lite om Lisbet och vad hon gjorde. Jag har inte tänkt så mycket på henne förut men när jag läser i tidningarna om henne inser jag att hon är enormt viktig. Hon har haft stort inflytande på det liv svenska familjer lever idag.

Jag läser om Lisbet i tidningarna som rapporterar om hennes död. Det sägs mest samma saker...hon var underbar...en förkämpe för barnens rättigheter och för kvinnornas jämställdhet...

Karin Wanngård säger att hon hade jättestor betydelse. Det viktigaste med henne var att hon såg till att förskolan byggdes ut så att kvinnor kunde vara ute i arbetslivet. Och att barnen fick ta del av det pedagogiska innehållet i förskolan.

I  Göteborgsposten står det att Lisbet passade på att ge journalister som följde med Olof Palme på officiella besök utomlands eller bevakade utländska besök i Sverige råd. Hon sa att de sociala frågorna inte fick glömmas bort. Hon var stolt över att Sveriges föräldraförsäkring som ser till att föräldrar kan vara hemma länge (jo, jag tackar jag), att kunna skola in sina barn och får vara borta från jobbet när barnen är sjuka. Det är ju detta som är förutsättningen för jämställdheten och för kvinnornas möjligheter att arbeta utanför hemmet.

Expressen kunde man läsa att Lisbet tillsammans med maken Olof dominerade svenskt samhällsliv och politik i många år.

Handelsminsistern Anna Linde twittrar om att Lisbets insatser för att utveckla svensk barnomsorg kommer att bli ihågkomna.

Skolpolitikern Anna Ekström twittrar också. Hon skriver att Lisbet var en outtröttlig förkämpe för barns rättigheter. Hon gick i spetsen när svensk förskola utvecklades från barnomsorg till utbildning.

Ingvar Carlsson säger att Lisbets coh Olofs liv och gärningar inte går att skilja åt. Lisbet hade dock en egen dagordning...hon stod upp för kvinnors jämställdhet och engagerade sig särskilt för barnens rättigheter. Hon var vitkig för dagis och förskolans tillkomst.

Ja, så går snacket. Lisbet var underbar. Och nu är hon död. Och tack vare henne och ett gäng andra snälla människor har vi det som vi har det. Barnen har rätt att vara på dagis från ett års ålder i mer än 40 timmar i veckan om det behövs. Alla kvinnor kan eller måste...beroende på kynne och inställning...lämna ifrån sig sina småttingar för att arbeta utanför hemmen. I förskolan får barnen sin utbildning i överfulla grupper av utarbetade pedagoger...eller av outbildade vikarier. Kvinnor lider av stress och sjukskrivningar. Skilsmässotalen är höga. Förskrivningar av psykofarmaka för barn ökar. Det blev bra. Barnens förkämpar, däribland alltså Lisbet, lyckades verkligen att värna barnen. Eller hur man ska se det.

Det är en rätt svindande tanke ändå...att allt liksom drivs framåt av enskilda individer...vissa människor, kvinnor tänker ut saker...drivna av sina egna åsikter och drömmar....drar upp riktilinjerna, påverkar rätt personer och styr in utvecklingen i en annan fåra...tiden tar en ny vändning och familjer, mammor, pappor och barn vänjs in i en ny verklighet med nya regler...sakta och säkert uppstår nya normer...det nya blir det gamla...det normala...Man får hoppas att tiden har sin gång och att det nya normala blir onormalt...att det blir fräscht och nytt och fint igen...det där gamla normala...att mammor, pappor och familjer kommer till heders igen och att småbarn slipper utbildning och får lov att vara barn. Kanske skulle vi behöva slippa starka kvinnokämpar som outtröttligt kämpar för att pådyvla andra sin personliga uppfattning och låter kvinnor vara starka i sina privatliv istället...bli empowered och in charge of sitt eget liv, betrodda att själva dra upp riktlinjerna för sig och de sina. 






torsdag 25 oktober 2018

En onsdagseftermiddag

Det är fina höstdagar vi har nu...kristallklar himmel och luft...sol och det där skarpa härliga ljuset...glitter och glimmer kring gulnat gräs och barrskogarna lyser i guld när den låga solens strålar faller på rätt sätt. Det är annorlunda att bara ha skolbarn. En stor bit av livet har tagits ifrån både barnen och mig. Friheten är borta. Det går inte längre att ta tillfället i akt när det bjuds..njuta av strålande dagar som man vill. Och egentligen är det väl som det ska, kanske...om skolan hade givit det den ska och det den borde. Men så är det inte riktigt. Onsdagen var en sån dag när jag tänkte lite extra på just det...FN-dagen...en dag som blivit stor i skolans värld...en dag när alla barn ska upplysas om sina rättigheter...och ha kul...fira hela dan! Så  min 7-åring befann sig i skolan sina 5 timmar och upplystes och roades...och ute pågick den vackra hösten för fullt. Det sved lite i hjärtat när jag tänkte på det...det hade väl varit både lärorikare och roligare att ge sig ut på en långtur i naturen. Men vi gjorde så gott vi kunde...direkt när han kom hem tog vi en liten tur i vår närnatur. Och den duger fint att njuta av! 7-åringen var trött efter dagen...blodsockret var lågt efter många timmar på lite mat...men med en macka med mortadella i magen piggnade han till och vi fick en fin stund tillsammans i det fria! 
Korna i hagen vid sjön var så fina...tjocka härliga pälsar och andedräkt som ångade i den kyliga luften. En av korna hade en liten kalv! Den låg för sig själv en bra bit bort från de andra och 7-åringen gick in i hagen (man får det) för att försöka klappa den. Men då blev det fart på kalven...den lunkade iväg till sin mor och fick sig en slurk mjölk och sen höll den sig vid hennes sida. 

En fin katt gick på rälsen (här går nästan inga tåg och vi vet när de kommer och de åker dessutom väldigt sakta så det är ingen fara)...en riktigt lurvig angorakatt! 7-åringen måste förstås klappa...en lång stund klappade han katten! 
Ja, vi fick en fin eftermiddag trots skolplikten. De större barnen hade väl också behövt lite luft men de slutar så sent att det inte ens är någon idé att ens tänka på någon promenad för delas del. 





måndag 22 oktober 2018

Måndan är här...igen...

...och en hel vecka har gått sen jag skrev något sist! Inte för att det spelar någon roll...det jag skriver angår ingen annan än mig egentligen...och inte händer det något särskilt heller! Dagarna går som de vill och kan. Fast förra veckan var vi sjuka...influensa måste det väl ha varit...och inte är vi friska än...inte alla i alla fall...men det blir bättre. Så förra veckan var lugn...tv och spel och lite, lite skolverksamhet för de som orkade. Jag var bland de sjukaste men vad gör man? Det är bara att jobba på...och det hjälper ju lite grand tycker jag...blir piggare av lite jobb...och sen vila igen...tvätten och maten och disken och plocket går inte att slippa. Och så slängde jag in lite fönsterputsning och ren-bäddning-av-alldeles-för-många-sängar också...och ångrade mig lite undertiden men det är ju skönt när det är gjort i alla fall. Maken passade på att resa bort också när det nu ändå var jobbigare än vanligt. men det gick bra.

Helgen blev en lugn historia också...inget särskilt alls...matlagning och tv-tittande. Såg Vår tid är nu på fredagen...alla gillar den...och så såg vi första avsnittet av The Crown på lördagen. Jag har sett båda säsongerna förut men så kom vi att prata om smog av någon anledning och då kom jag att tänka på the Crown och sen på att maken och de två tv-tittande barnen också kanske skulle gilla den...och det gjorde de. 
En kort promenad tog vi på lördagseftermiddagen...det var skönt att komma ut...det mesta av det gula ligger på marken...träden blir som svarta skelett...himlen blå som kinaporslin...Det är vackert. 



Vi såg rådjur...två på vägen till promenadslingan...de kom skuttande över vägen i rasande fart...Och sen såg vi tre på vägen hem...mor och barn...vackert. 
Och idag är det skola igen...för nästan alla barnen! Det var lite lagom kallt i morse när vi cyklade iväg...vackert och uppiggande! En ny vecka är igångdragen! Bara en...och sen är det lov igen! Det tycker vi om! 


måndag 15 oktober 2018

Naturlagar

Idag var ljuset ett annat när jag drog isär gardinerna. Höstens sprakande färger fanns där än men de hade ändrat ton...blivit mildare och dovare...vinterns färger lurar bakom hörnet... 
Det hände över en natt. 

Men annars är allt som vanligt därute. Livet går sin gilla gång. Regeringsbildningen rullar vidare. Vi får se vad som händer. Influensan är på väg. Hit till vårt hus har den redan kommit...onda halsar och feber och frossa...De som är friska går till skolan som vanligt. Precis som alla andra barn. Och de små därute...de levereras till förskolan precis som vanligt om de är friska. Det normala.

I lokaltidningen rapporteras det om den nya förskolan som snart är färdig. Den byggnad där 95 barn snart ska härbärgeras på dagarna. Den är snart på plats. Den blev dyr. 18,2 miljoner kronor skulle den ha kostat men den landade visst på nästan 25 miljoner. I kommunen finns redan 33 stycken förskolor samt fyra pedagogisk-omsorgs-placeringsformer...det man tidigare kallade dagmamma. Och nu snart blir det en 34:e förskola alltså. Ändå är bristen på förskoleplatser stor. Snittet på barngrupperna i kommunen ligger på 19 barn. Det är svårt att hitta utbildad personal och vikarier. 

Det är märkligt när man tänker på det...hur märkligt det ändå är. 25 miljoner kronor kostar det att få in 95 barn i verksamhet. Och så tillkommer personalkostnaderna. Och maten. Och städningen. Och leveranserna av diverse saker till och från förskolan. Dyrt. Undrar om någon räknar på när en sån här inrättning egentligen börjar betala sig. För det är väl liksom meningen...att stordriften ska vara ekonomiskt fördelaktig? Att det ska bli lönsammare för samhället...att alla de skattekronor mammorna bidrar med till statskassan ska göra oss rikare. Men när händer det? Händer det alls? Nä, det gör det ju inte förstås. Det fårstår väl var och en när man tänker lite närmare på det. Inte ens om man inte bygger några nya förskolor är det lönsamt med dagis. Men man kämpar på för att försöka göra det mindre kostsamt ändå. Det förstår man när man läser på olika förskolerelaterade sidor på socoala medier...det är stordagis som gäller...precis som här i stan...där man nu alltså får en förskola för 95 barn...Det är förskolor med 100 barn och 5 avdelningar (20 barn per grupp alltså) och till och med förskolor med 150 barn. Ofta är förskolorna byggda som stora "lador" med ett torg i mitten där man kan ha alla barnen på samma gång...det är väl för att kunna plocka runt med barnen och personalen för att täcka upp för att personalen inte jobbar 12 timmar/dag...

Men det kanske inte spelar någon roll att det är dyrt. Förskolan har ju andra uppgifter också...det är ju lärandet. Förskolan är en skolform och personalen är lärare. Barnen lär sig sånt de inte kan lära sig hemma...de får utbildning helt enkelt. Och nu får man ju dessutom en helt ny läroplan i förskolan. en underbar läroplan där: ”Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig (…) Utbildningen ska ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation (…) Förskolan ska vara en levande social gemenskap som ger trygghet samt vilja och lust att lära” (SKOLFS 2018:50)Men...det är klart...den idén faller ju lite när det är svårt att få tag på utbildad personal. Och att personalen ofta är sjuk och det är svårt att hitta vikarier, särskilt utbildade vikarier. Och så är det ju det där ständiga problemet med gruppstorlekarna...barngrupperna är ju så stora att det låter lite svårt att bedriva undervisning (om man nu kan bedriva undervisning på ritkigt med så små barn...eller om de nu verkligen egentligen på riktigt ens behöver undervisning föstås). Så själva utbildningstanken får man nog också ge upp...den verkar inte riktigt funka så bra som man vill inbilla sig att den gör...eller ens skulle kunna göra ens under de mest ideala former. 

Men strunt samma. Det är som det är. Förskolesverige är färdigformat. Det är så här det ska vara. Hela samhället är uppbyggt kring att alla barn lämnas in till institutionsomsorg under hela sin barndom. Det finns inga andra tankar kring hur annars barndomen skulle kunna drivas runt. Detta är det normala. Denna idé kan icke ruckas på. Vi harvar vidare. Och ute går det obönhörligt mot vinter. Såna är naturlagarna. 

måndag 8 oktober 2018

Magar och och förskolebarn-en dystopisk betraktelse en grå måndagsmorgon.

I tidningen kunde man idag läsa att man behöver fler förskoleplatser i grannsamhället. 2,5 avdelning fattas. Och det blir värre...eller bättre kanske...för kommunfolket som satt på bild och pratade om det skrattade och log...åt det faktum att det i nuläget är 113 gravida istället för som vanligt, 75-80 stycken.

Det ryser i mig lite. Eller mycket. Mer förskola. Ständigt mer förskola. Alla måste in. Varenda unge som föds ska in. Fler lokaler måste fyllas. Och kommunen är stolt över att ha ett bra snitt på barngrupperna. 17 barn. Per grupp. Och det är bra. 17 barn ska fostras tillsammans. På samma gång. Av ett fåtal pedagoger. Vad brukar det vara. 3 per grupp. Och öppettiden är 12 timmar. Det betyder att 2 pedagoger, proffs visserligen och inte vanliga gamla mammor, är ansvariga för att små barn får det de behöver av omvårdnad, kärlek, vägledning, uppmärksamhet. De formar barnen. Tystnad. Jag låter det sjunka in. Detta har blivit normalt. Hur gick det till? 

Och mammorna. Vad är de? Är de ens människor numera? Artikelskribenten eller den intervjuade eller båda två, verkar inte riktigt anse det. Mammorna är magar. Det kanske är skämtsamt tänkt och sagt. Men låt också detta sjunka in. Magar. En mamma är en mage, i vilken det ligger ett blivande förskolebarn. Man räknar magarna och ställer de mot platserna. 113 magar istället för 75-80 betyder att det måste skapas fler förskoleplatser. 

Jag tittade på Handmaid's Tale i somras. Rös och led...synen på kvinnan som ett redskap, en behållare för ett barn, som inte är hennes. En mage. En mage vars innehåll ska tömmas ut och levereras till förskolan till en grupp med ett bra snitt. 17 barn. I en lokal. Varje dag. Hela den första barndomen. Och detta är livet. Detta är barndomen. Detta är mödraskapet. Nu är mamma-pappa-barn-lekarna förbi. Nu får vi leka nya lekar. Flickorna får leka mage-förskolebarn. Leka att de går till jobbet och pluppar ut en unge och går tillbaka till jobbet...bara en liten omväg förbi förskolan först för att lämna in maginnehållet. Eller så kan de leka att de är pedagoger som tar emot de 17 maginnehållen i lokalen. Det är gulligt. Eller hur. 

Helgen...

 ...har varit precis som vanligt...hemmafix och matlagning och tv...och lite kortspel och promenader och läxläsning...piano och gitarr har det blivit också! I går kom äldste sonen hem...det var roligt att träffa honom igen och prata och umgås! Och så var det freerunningträning hela eftermiddagen! Denna gång var det utomhus, vid den ganska nybyggda parcourparken! Två av barnen är ledare och en bara deltagare! Jag och minstingen var också där en bra stund...vi tittade på, 7-åringen var med och klättrade och hoppade lite och så...det roligaste...åkte han varv på varv på den nya cykelbanan! Jättekul! 

 


onsdag 3 oktober 2018

Studiedag!

I går hade grundskolan studiedag här hos oss! Som vanligt är jag glad över att jag ändå är hemmafru! Det är roligt att få en extra dag tillsammans med några av barnen! De blir stora så fort att det känns viktigt och roligt att ta till vara varje dag man får! Barnen sov ut och jag sov lite längre än vanligt! Jag gick upp klockan 8 för att hinna säga hej då till gymnasiebarnen! På förmiddagen läste vi lite läxor och sen slappade vi. Far i huset är bortrest så vi behövde inte vara hemma på lunchen utan gav oss iväg till Burgarkungen för lite skräpmat och sen åkte vi till Sveafallen och gick lilla slingan. Det började dugga efter en stund...det gjorde inte så mycket...men sen började det regna lite mer...inte mycket att göra åt saken! Det var i alla fall mycket vackert och också uppfriskande att vara ute i naturen en stund! 






måndag 1 oktober 2018

Tyskstart!

12-åringen har börjat med tyska. Han har lärt sig färger och att böja är ett par verb i första och andra person singular. Han har lärt sig några ord. Artikeln struntar man i än så länge. I början är det ju lätt...allt man lär sig är något nytt och framstegen blir snabbt synliga...det är stor skillnad mellan att kunna ingen än att kunna något. Jag har inte mycket att klaga på. (Förutom det där med artiklarna...varför strunta i det? Varför luras?) Men jag vet hur det blir...det blir liksom inget av det hela...takten kommer att bli långsammare och långsammare. Så vi försöker se till att bygga lite tyska hemma...bit för bit utan att luras...lite i taget. 
Den här boken är så bra! Den är gammal och ensidig...bara översättningsmeningar...grammatikmoment efter grammatikmoment gås igenom och tränas på. För att få ett ordentligt ordförråd måste man komplettera den med textläsning...men för att bygga grammatiken är den väldigt bra! 
 Det är så fascinerande att läsa förordet...hur noggrann man var förr! Det gällde liksom språkkunskaperna och inte en massa annat! Det gäller helt enkelt att lära sig reglerna, ord, kunna sin grammatik...vara noggrann och så träna! Och träna mer! Och träningen bestod av översättning. Nu är det mest egen produktion...barnen får skriva uppsatser innan de lärt sig språket. Lite bakvänt kan man tycka. 
12-åringen har i alla fall börjat i den här boken nu! Vi har gjort första och andra övningen...är och har...i alla personer. Det går bra. Han fattar. Men måste träna mer förstås...mer och mer. 

Ny vecka!

En hel vecka har gått och en ny har precis börjat! En vecka av halsont och feber har det varit! De två äldsta hemmavarande har haft så ont i halsen men inte riktigt haft tid att vara hemma utan kurerat sig med halstabletter och varma drycker. Den yngsta drabbades också...feber och halsont...och han fick förstås vara hemma! Det är lite segt när folk är sjuka...dagarna blir lite långsamma och trista. Men jag är ändå glad över att det är så smidigt för oss vuxna i familjen när en av oss - jag - är hemmaförälder. Det är skönt att slippa vabba. Skönt att slippa ställa till det på jobbet. Skönt att slippa stressa tillbaka barnet till skolan. 

Sjuklingen fördrev tiden nedbäddad i soffan...Netflix gick varm...Drakryttarna, Mästerkatten i stövlar, Ben 10...Jag läste lite också...alla Alfrons vi hade hemma...lite för barnsligt men så mysigt att återuppleva det man - både jag och han - gillade som litet barn! Alla Pettson och Findusböckerna har vi också läst igenom! Alltid så roliga att läsa och så bilderna...alltid hittar man någon ny detalj att skratta åt! 

Jag har hunnit med en hel del i hemmet också...Alla köksskåp är urtorkade med vim och diskmedel och rentvättade och allt porslin diskat och inställt igen! Det är så skönt att göra det med jämna mellanrum...när varje säsong gör sitt inträde brukar jag försöka ta itu med det! Det känns bra att börja hösten med ett rent kök! 

 
Jag har varit ute i trädgården också en del...inte så länge i stöten för det känns inte så roligt när ett ensamt barn ligger i soffan inomhus...men jag var tvungen att ta ner de äpplen som fanns kvar på träden...frostnätterna är i antågande...två har vi redan haft! En hel korg Aroma blev det! Och det tyckte jag var bra gjort av trädet eftersom det bara är 4 år gammalt! Vårt drygt 40-åriga Maglemer bjöd på desto mer! Ett par hinkar har jag plockat upp från marken varje dag...som åkt till tippen! Trots detta har vi äpplen i överflöd...och i år är de stora och utan prickar...och jättegoda! Barnen äter varje dag och jag har gjort ovanligt många äppelpajer! Jag plockade ner ett par lådor att ha nu under hösten! 
 
På torsdagen vände sjukdomen för minstingen och han började bygga lego...det rafsade och grejade på övervåningen och den ena kreationen efter den andra kom ner och förevisades! 
 En extra svår tekniklegobil fick jag hjälpa till att bygga ihop till eftermiddagskaffet! Roligt!
På fredagen var sjuklingen helt frisk och kry! Jag lät honom vara hemma ändå...jag följer de gamla reglerna...en feberfri dag ska det vara innan man drar igång som vanligt! Vi fick en riktigt fin dag! Sonen var sugen på att jobba med skolgrejer och det tackade jag ju för förstås! En intensiv timme på förmiddagen blev det och sen fick det vara nog! Och vi hann mycket!

Sonen läste högt ur en gammal läsebok. Det går riktigt bra nu! Och så blev det välskrivning...och lästräning här också...för han får läsa skrivstilstexten innan han skriver av! Det börjar bli lätt att läsa skrivstilstexter för honom och skrivningen går också bättre! Orken har också gått framåt och nu tar han sig igenom en hel liten text utan att klaga på att det är jobbigt för handen! 
Matte blev det också! Han är nu i slutet av första kapitlet i 2:ans mattebok och det går riktigt bra! 
Teckning blev det också...Hus i perspektiv ville han rita och då blev det så! Lite pianospel fick bli avslutningen på skoldagen! Och sen var det rast resten av dagen! 
12-åringen kom hem strax före tre som vanligt och den här gången hade han med en kamrat som stannade kvar några timmar! 7-åringen var också med och lekte! Det blev airsoftskjutning mot måltavla och studsmatta och lite snickeriarbete! Och så fick jag god hjälp med att plocka ner fler Maglemeräpplen som satt så högt upp att jag inte vågade klättra upp efter dem! 
Och så blev det helg! Matlagning, läxor, prat, tv, promenader som vanligt...och kalas för min pappa som fyllde år! Min bror och hans familj kom också och det var roligt att ses eftersom det gått lång tid sedan sist! 
Hösten är i antågande ordentligt nu...de tre sista dagarna har vi sett svanar i plog på väg mot sydväst...det är mäktigt...tröttnar aldrig på att se dem komma flygande...
Och idag är det måndag och skola igen! Fingervantar och mössa på fick det bli på cykelfärden genom skogen som stöter i guld!