Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

fredag 29 april 2016

Den fria leken!

Jag läser den där artikeln om fri lek i ETC. Det står att i takt med de senaste årtiondenas genomgripande institutionalisering av barndomen ges allt mindre tid och utrymme för barnens egna lekar. Det finns ett tryck från politiker att förskolan ska handla om lärande, om undervisning. Man ser faror i att barnens möjligheter att bara vara barn och att få leka utan vuxnas förväntningar eller styrning minskar. Forskaren Maria Öksnes och många andra pedagoger och forskare säger att den fria leken är viktig och att många barn är för organiserade. Leken är viktig för barnens inre liv och utgör ett rum de har för sig själva. Forskning visar att alltför vuxenstyrda lekar och aktiviteter begränsar barnens egen kreativitet och upptäckarlust. Trots detta är beslutsfattare övertygade om att leken ska utnyttjas för lärande. En forskare vid Aarhus universitet i Danmark menar att ju tidigare man börjar med målstyrd inlärning desto sämre går det för barnen senare inom utbildningssystemet. 

Många tankar kommer upp. Minnen som virvlar förbi. Barndomen...kompisar på gatan och mammorna hemma. Lek i trädgårdar, på gatan, i skogen...Vilda lekar. Blev det krångel gick man hem igen. Eller inne för mig själv. Gymnastik på tjockmattor, hänga i romerska ringar, rita, måla, lekar med min bror, klippdockor, bokläsning, kojor, kramdjur, dockor, bokmärken...tid att vara ifred, utveckla mina egna intressen, att gå djupt in i något...

Jag tänker på miljöer. På hur annorlunda lek blir i olika typer av miljöer. Jag ser förskolerum, förskolegårdar, fritidshem, skolgårdar. Torra, dammiga, sunkiga, trånga...torftiga. För det allra mesta. Och personerna. Mängden av människor. Stora grupper av människor som inte har något annat gemensamt än att de råkar gå i samma grupp. Placerade där för att passas när mamma och pappa är på jobbet. Inga syskon finns där. Ingen mamma eller pappa i närheten. Syskonen på andra avdelningar.

Så tänker jag på förskolan, målet med den...det där med att starta upp det livslånga lärandet. Och de högskoleutbildade proffsen som finns där. Där alla lekar syftar till att barnen ska lära sig något. Där det är viktigt hur man pratar. Allt blir lärande. Teman som ska jobbas igenom. Hur är det med det här nu då? Om den fria leken är viktigast - vad blir det med de utbildade proffsen? Behövs de? Eller räcker det med helt vanliga förnuftiga människor som ser till att det inte händer barnen något? Kanske till och med föräldrar? Eller ännu värre - en mamma? Och om den fria leken är viktigast - varför ska det ske på en speciell barnpassningsplats? Varför inte i ett hem? I en miljö där barnet känner sig helt och hållet hemma. Där mamma eller pappa och syskonen finns? Där alla saker man gillar finns? Där man kan gå ut och in lite som man vill? Där gräsmattan inte är nedtrampad av alldeles för många fötter. Där mamma kan hålla koll på den där fria leken utan att klistra sitt sällskap på barnen medan hon själv gör något vettigt. Städar, tvättar, lagar mat, bakar...Kanske var det inte så dumt ändå. Det vi hade innan institutionernas tid började. Där folk skötte sina sysslor och där barnen var fria ända fram till de började skolan vid 7 år. Det här är kanske svaret på varför det funkade innan förskolan fanns. Att barn utvecklas genom den fria leken. De behövde helt enkelt inte bli undervisade. Det livslånga lärandet startade redan i födelseögonblicket, innan dess rentav. Och att den fria leken gjorde dem starka och smarta och kanske till och med att den nära vuxenvärlden som fanns runt dem hade något att komma med. Den ingrediensen kanske är viktig också. Fast det har man väl inte forskat på än kanske.


 

Äntligen fredag!

Det är fredag och det är så skönt! Idag har jag tre barn hemma. Minstingen och två som är lite halvsjuka. Kanske kunde de ha gått idag men de är fortfarande så snoriga att det kunde vara lika bra att ha dem hemma en dag till. Det är ju ändå fredag och jag är hemma så..Det är ju fördelen med att vara hemmafru - att man kan låta barnen bli friska på riktigt utan stress för hur det går på arbetet eller för pengarna - för de har man ju ändå avstått från ändå! 
Det är snö ute! Dagen före Valborgsmässoafton! Funderar på om jag varit med om det någon gång förut. Tror inte det. Det känns lite deprimerande att titta ut på den vita gräsmattan framför den vårgröna häcken. Men 5-åringen blev väldigt glad i morse när han vaknade. "Snö" ropade han glatt och ville upp på vinden och hämta ner sin bob! Men det duggar ute så kanske försvinner snön under dagen. Hoppas det! 
Igår tog jag och N en cykeltur framemot kvällen och tittade förbi hos mina föräldrar! Det är roligt att bo nära sina egna föräldrar och barnens mormor och morfar! N tyckte det var roligt att komma dit en stund! Det blev rena festen för mormor hade tagit fram en hel del billiga smycken hon tänkte ge bort till honom. Och ett smyckeskrin fick han också! Han var mycket glad över allt han fått och vaktar fortfarande noga på sin "skatt"! Sen hann vi gå lite i trädgården också. N roade sig själv. Han klättrade upp i ett äppelträd och blev raskt en ekorre! Morfar fick hämta ett smörgåsrån åt honom så ekorren hade något att gnaga på! 

Hemma lagade jag mat och N och hans 14-årige storebror satte igång med kurragömma! Det är så roligt att de kan leka fastän åldersskillnaden är så stor- 9 år! Men båda hade roligt, på riktigt. Det var roligt att stå där i köket och höra dem och se dem emellanåt när någon kom förbi i jakt på ett nytt gömställe. Jag noterade att N lekte kurragömma på ett helt annat sätt än han gjort tidigare. Han hade lärt sig att "ljuga". E ropade "är du uppe eller nere?" Svaret kom "nere" men rösten kom uppifrån! Och konsten att luras hade utvecklats rejält. Han gillrade små "fällor" - lade kuddar under en filt för att det skulle se ut som om han låg där, gjorde ljud från bakom en fåtölj och bytte sedan snabbt gömställe! 
Jag läser i ETC-tidningen att barnens fria lek är viktig och att styrda aktiviteter för tidigt kan vara skadligt, eller åtminstone inte bra. Jag tror också så. Att friheten är viktig och att leken är viktig. När jag ser på N så förstår jag att hans lek är nästan som ett arbete för honom. Det är nödvändigt för honom. Jag ser på honom att han utvecklas av det. Hur han resonerar med sig själv, gör upp regler med sig själv, använder sånt han sett, gjort i sina lekar, hur han njuter av att fixa, röra kroppen, fantisera...Jag ser hur stor skillnaden är mellan de lekar han leker med sig själv och de han leker med syskonen. Skillnaden mellan när han själv är härskare över sina lekar och när han är en del av flera...som ska samverka och tillsammans driva leken. När han var yngre härmade han och följde helt och hållet i syskonleken. Nu har han krav, vill bestämma, vill inte alltid göra som andra hittar på...Jag ser att båda är viktiga men jag är så glad över att han får sina ensamma stunder där han själv leker i total harmoni med sig själv. Lär sig ta initiativ, ordna, låta fantasin flöda...

Vi jobbade lite med skolsaker igår eftermiddag också! Barnen var inte sjukare än att de orkade med lite rättstavning och engelska. Det är roligt att arbeta med rättstavningen. Förr hade man en rättstavningsbok för varje årskurs. Där finns listor med ord som eleverna ska lära sig stava till. Och så finns det uppgifter kring orden. De belyser släktskap och olikheter, tar upp ordkunskap, böjningar...Och så finns längre diktamenstexter där man kan kontrollera att hela stavningen sitter. Texterna är oftast "bildande" - de kan handla om historia, religion, hemkunskap...Igår kom orden foder, fodra, fordra..upp - (3:ans årskurs). Jag tycker rättstavningsmeningarna är så härliga! Hur man bakar in moral i det hela! "Det fordras allvar i skolarbetet, om man ska få goda kunskaper." 
 I engelska (åk 6) som jag gör med 12-åringen (går i 5:an) var det dags att jobba med "det är bäst att". Det är lite lurigt att få koll på hur det fungerar. Att det heter något helt annat men till slut började det sjunka in.
Men idag är det fredag och nu hastar det att få lite mer ordning på hemmet! Det ska ju vara fint när fredagseftermiddagen är här! Så det är bara att sätta fart och plocka undan, dammsuga, torka golv och städa toaletter! Och när det är klart kan helgen börja! 

torsdag 28 april 2016

Framsteg?

Jag tänker lite mer på den där krönikan jag skrev om igår. Den bet sig liksom lite fast i hjärnan på mig. Så här står det:

"Jag tror att få ute i vårt samhälle skulle komma på att tjock tv och fast telefoni är något att sträva efter att använda. Nu när det finns smarta telefoner och surfplattor med 4G nät. Tänk på att förskolan utvecklas i samma takt som övriga samhället i 2000 talet, närmare bestämt 2016. Och kalla förskolan för dess rätta namn och oss som arbetar med era barn för förskollärare och barnskötare. Jag tror inte att en enda vettig människa skulle vilja att deras barn skulle stå still i utvecklingen?"

Krönikören jämför tekniska framsteg med förskolans utveckling. Det är svårt att släppa den här tanken. Tanken om att allt alltid går framåt. När det gäller tekniken så är det ju så. En 50-tals-tv är ju jättemycket sämre än en tv från 2016. Så är det bara. Det går framåt. Fast det betyder ju i och för sig inte att innehållet i det som sänds på tv är bättre. En kamera från tidigt 1900-tal är otroligt dålig jämfört med en kamera eller mobiltelefon av idag. Så när det gäller tekniken går det framåt. Men andra saker..tex hus. Ett välbyggt hus från 1700-talet...till och med en torparstuga kan idag stå där timrad och fin och välbehållen (om någon tagit hand om den alltså)...Ett hus byggt på 70-talet...kommer det stå kvar om 300 år? Tveksamt. En byrå från början av 1800-talet - byggd i gediget trä. Hur är det med den jämfört med tex en IKEA-byrå. Finns den kvar om 20 år så är det väl närmast ett mirakel. Klassisk musik..hur står den gamla sig i jämförelse med den nya? Måleri...vad kunde de förr jämfört med nu? Hantverkskunnandet...hur var det förr och hur är det nu? Vad är framsteg? Går det alltid framåt? 

Och så det allvarligaste. Förskolan handhar barn. Det är deras uppdrag. Förskolan finns enkom för att ta hand om barn. Om det sen är omvårdnad eller undervisning kvittar lika. Den finns där för barnen. Är barn produkter? Varor? Kan de utvecklas i takt med tekniken? Kan barnen produktutvecklas precis som varor eller är det vara själva omsorgsformen som utvecklas? Och vad är vitsen med moderniteterna i så fall? Om barnen är de samma fast omvårdnaden blir modernare alltså? Har barnen blivit bättre i takt med förskolans utveckling? Och vad är det att vara bättre? Har barnen blivit bättre i skolan? Mår barnen bättre? Är de snällare? Är de händigare? Är de mer kreativa? Kommer vi få se mängder av genier - kompositörer, konstnärer, uppfinnare....? Hur gick det till förr? Var kom våra författare, uppfinnare, vd:ar, bönder som gav folket förr mat, alla mammor som fostrade sina barn till att leva i samhället av då...ifrån? Hur gick det till? Var de sämre? Och har vi nu utvecklats till bättre människor tack vare förskolans utveckling? 

Jag tänker att omsorg kanske är det det är liksom. Att man tar hand om ett barn, ser det, bär det, matar det, kramar det, har det i sin närhet, pratar med det, svarar på dess frågor, hjälper det, tröstar det, sätter gränser för det, klär det, tvättar det....och ur allt detta, denna täta och nära kontakt växer en människa med självkänsla, med kunskaper, med ett språk som växer och med kognitiva kunskaper som växer...Det här har människan klarat i alla tider. Utan utbildning, utan kurser, utan läroplaner...Sett sin mamma göra det, gjort efter, fört vidare en omhändertagandekultur...Det verkar ha fungerat ganska bra i långa tider. Ibland uppstår tokigheter. Som att barn skulle ammas var fjärde timme på 60- och 70-talet, eller lära sig somna själv genom att få skrika lagom länge, eller få mjölk ur ett dihorn, eller lindas hårt...Tecken på utveckling? Det var modernt det också en gång i tiden. Sen blev det omodernt. Kanske är inte alltid utveckling av godo. Kanske tvingas man omvärdera vad som var framsteg eller dumheter till slut. Man vet aldrig. 

onsdag 27 april 2016

Omelett!

Här blir det ofta omelett till lunch! Det är gott gott och enkelt och kan passa alla smaker! Igår blev det med bladspenat (som jag först fräste mjuk i smör), tomat, fetaost och skinka. Riktigt gott. Jag gör lite olika - ibland som när man gör en "riktig" omelett och drar i smeten så att den blir lite luftig men ofta låter jag bara äggsmeten stelna sakta. Kanske heter det frittata? Vi har en stor stekpanna så det blir väldigt tunt med äggsmet och det gillar jag! 

Född 2010 igen

Jag ser ytterligare ett avsnitt av Född 2010. Det är ledsamt. Själva tonen är ledsam. Speakerns röst som sakta och allvarligt konstaterar hur det ligger till. Som ett oundvikligt flöde...Jag blir ledsen när jag ser röran hos några av familjerna. Varför? Och när tv är där och allt...varför inte plocka undan lite? Jag blir ledsen när jag ser hur ett litet barn i alldeles för stor hjälm fraktas bort på en snöscoter i den mörka morgontimman till en dagmamma och båda föräldrarna och en bäbis sedan är hemma. Varför? Vad är det som har lett fram till detta beslut? Jag blir ledsen när jag hör hur speakern berättar att äntligen får 5-barnsmamman (med det yngsta barnet som ser ut att vara kanske drygt ett år) komma tillbaka till arbetsmarknaden. Så går hon där och städar...och rösten flödar..."för frihet kan vara att svabba andras golv" och mamman själv berättar om att hon får ett värde när hon förvärvsarbetar. Det är en så sorglig bild av föräldraskapets villkor som rullar fram på rutan.

Det nya normala!

Förr läste jag mycket månadstidningar. Gillade att läsa och bläddra och titta på bilder till kaffet efter maten. Men jag har tappat intresset. Känns så ointressant numera. Men igår kom ett nummer av Family living. Jag tog en sån där kort prenumeration för att få någon present. Kommer inte ens ihåg vad längre. Kanske en skål från Ittaala? De kommer så sällan att jag glömt bort att jag hade den och nu kom ett nummer som jag dessutom fick betala extra för. Det första jag gjorde var att säga upp prenumerationen. Sen började jag bläddra. Det gick snabbt att vända blad - produkt efter produkt flimrade förbi. Tapeter, möbler, kramdjur...Så alla fina hem i rätt färger och med rätt prylar i. Snitsiga och trendiga. Och så en massa reklam. Tätare på slutet. Och som kommer två annonser jag reagerar på. 

Den första handlar om luskamning. Det är numera lika självklart att luskamma både sig själv och barnen. Förr gjorde alla det. Det var självklart. Fast jag vet inte...jag har aldrig luskammat mig själv och inte mina barn. Vi har aldrig haft löss. Mina föräldrar blev aldrig luskammade när de var barn. Har aldrig haft löss. Deras föräldrar hade inte heller löss. Fast de bodde i torparstugor. Min gammelmormor var så noga med att hålla koll och hålla barnen rena. Kanske hade hon en luskam för att kolla? Det finns ingen att fråga längre tyvärr. Men jag vet att min mormor stolt berättade att de inte hade löss i hennes familj. Det fick man inte i familjer där man var renlig enligt henne. Men nu, nu är det helt normalt att ha löss. Det hör liksom till. En bra luskam och problemet är bort! Visst, det är en annons och de vill tjäna pengar på sina luskammar. Men ändå. Är det inte lite konstigt att vi ska låtsas att löss är helt normalt att ha. När vi alla vet att lössen kommer när vi lever för tätt och har för tät kontakt med många andra människor. Som på dagis. 



Den andra annonsen gör reklam för c-vitamin. Den visar en späckad almanacka. Det är fullt, verkligen fullt av aktivieter, både jobb och privata saker. Och så rubriken - vabril. Nu finns inte bara Vabruari. Vabril finns också. Vi ska alltså förstå att det finns risk för vabbning året runt och att c-vitamin löser problemen. 

Två tidsdokument. Det är normalt att vara sjuk för jämnan och det är normalt att ha löss. Bara gilla läget. Det kanske till och med är lite snitsigt. 

Kalla inte förskola för dagis!

Idag kan man in min lokaltidning läsa en krönika skriven av en förskollärare. Den handlar om förskolan och om att man inte ska säga dagis. Anledningen till det är att:

- förskolan är grunden för det livslånga lärandet.
- i verksamheten jobbar utbildade förskollärare och barnskötare som har som utbildning att lära barnen.
- de undervisar barnen och har en lärarutbildning.
- förskolan är en verksamhet som är till för barnens utveckling och lärande. 

Förskolläraren berättar att dagis är ett gammalt ord från 70- och 80-talet. 
Precis som tjock-tv och fast telefoni är utdaterat är dagis utdaterat. Nu är det förskola som gäller! Det har gått framåt! Tjocka tv-apparater är omoderna och dagis är omodernt. Och inga föräldrar vill väl att deras barn ska stanna i utvecklingen! Nä, det vill man förstås inte. Så man kanske kan säga som så att förr hade man inga tv-apparater och då fostrades barnen hemma. Och sen blev det lite bättre. Då fick vi tjock-tv och dagis. Och sen gick det ännu mer framåt och vi fick tunn-tv och förskola med läroplan och dokumentation. Det är utveckling. Det blir ständigt bättre. Undrar vad nästa steg är? Avvecklande av föräldrar totalt? Undervisning av proffs från födseln? Kanske kan man odla fram den perfekta människan och programmera hjärnhårdvaran så allt blir ultimat? Programmering är ju det nya, moderna.

Ja, och så fortsätter det. Läroplanen har helt förändrat dagis...förlåt...förskolan. Och universitetsutbildningen förstås. Det är inga gulliga dagisfröknar längre som tar hand om barnen och lullar runt med dem. Nu är det allvar! Förskollärarna jobbar efter en manual...nej, läroplan heter det ju. Och de har ett uppdrag från regeringen. Det handlar om att följa barnens lärande och utveckling, ge dem omsorg och allt detta ska dokumenteras och utvärderas för att ständigt kunna förbättras och utvecklas. 

Förskolan är en SKOLFORM och lärarna i förskolan är precis lika duktiga och viktiga som alla andra lärare! Barnen lär sig massor på förskolan! Grundläggande samspel, sociala regler, turtagning, matematik, språkutveckling, naturkunskap, naturvetenskap och miljötänk. Barnen blir rustade att möta livet och den fortsatta skolgången! Nu är det inga gulliga dagisfröknar längre utan lärare, utbildade pedagoger som tar hand om barnen när föräldrarna arbetar eller studerar (eller är arbetslösa eller föräldralediga eller nåt annat viktigt inte att förglömma). 

Ja, det var krönikan! Och lusten att gråta växer för varje ord i den...Vad är detta? Hur blev det så här? Och hur kan någon tro på det? Ta det på allvar? För alla vet väl att barn lär sig saker var de än är. Och kanske allra mest när de har tät kontakt med en eller flera människor de känner riktigt väl i en miljö där de är riktigt avspända. Alla vet väl egentligen att man inte behöver vara utbildad på universitet för att ta hand om barn. Att själva närvaron, samvaron är nyckeln. Det är ju inga svåra saker de små barnen ska lära sig. Alla normala föräldrar kan lära sina barn det de behöver. Och det kan de göra ganska långt upp i ålder om man ska vara ärlig. Är det inte lite av ett hån mot lärare som undervisar i saker som inte kommer naturligt att påstå att förskollärare är precis lika viktiga? För ska vi vara ärliga så vet väl alla att färger, räkning, rim, volymer...kommer väldigt lätt i ett helt normalt familjeliv. Men ekvationer, tyska prepositioner...de kommer inte så lätt. Det krävs en medveten strategi för att detta ska läras in.

Undrar om föräldrar tycker så här. På riktigt? Undrar om dessa floskler och myter någonsin kommer att avslöjas som just de floskler och myter de är? Undrar om historien någonsin kommer att granska det vi håller på med just nu. Det som är sanningen för dagen. Hoppas det. Och hoppas domen blir hård. Man får se. Tills vidare får vi harva på. Lämna in våra barn i den offentliga verksamheten och fortsätta försöka tro att detta är vad barn behöver. Det som rustar dem på bästa sätt inför framtiden. 


tisdag 26 april 2016

Matte, bröd och kakor!

Gårdagens reklamblad låg på köksbordet i morse och 5-åringen blev intresserad när jag bläddrade igenom Maxis "tidning", särskilt när vi kom till elektronik och spel och filmer och sånt. Ett tv-spel för 399 kr väckte starkt intresse! Det ville han ha! Och han undrade över priset. Vi har pratat förut om hundratal och tiotal men det är svårt att förstå. Vi har lagt upp kapsyler för att se hur mycket hundra är. Nu gjorde jag lappar med hundratal, tiotal och ental på. Och så byggde vi summor för att visa hur nollorna gömdes bakom nya siffror. 399 blev alltså 300+90+9. N kanske inte riktigt förstår det än men han förstod principen i alla fall. Och det var riktigt kul tyckte han. Jag fick säga många summor som han skulle lägga, 125, 384, 298 osv! 


Efter mattelektionen bakade vi! Siktkakor och kolasnitt! 
Kolasnitten blev riktigt goda, knapriga och lagom söta!
Till ca 40 kakor:
200 g smör
1,75 dl socker
2 msk sirap
5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker

Mixa i matberedare.
Rulla ut tre längder.
Grädda i 175 grader i ca 12 minuter. 
Skär i sneda bitar innan de kallnat.

Måndag...

Efter det vanliga städ-tvätt-disk-jobbet på morgonen igår blev det lite skoljobb på förmiddagen. 5-åringen ville ha lite skola och det fick han! 

Vi räknade lite plus och minus - upp till 5 går lätt som en plätt - 1+2, 2+2, 2+3...och det som blir 6 går också bra för det mesta men sen blir det svårare. Men det är roligt ändå! Även om det inte blir rätt! Och det är extra kul att svara på engelska eller tyska av någon anledning! Sen blev det lite läsning. Vi tar det lugnt men jag vill ändå att han ska kunna läsa riktigt bra när han börjar 1:an så vi gör lite nästan varje dag. Jag har börjat ta in mer av de små bokstäverna och det går bra! Nästan alla sitter. Igår skrev jag ord som innehöll en bit som var fast eller hur man ska säga. Och så på med en ny bokstav före! Det var kul tyckte N. Nästan som trolleri! I raden med -us-ord vill han ha med "puss" och då fick vi prata lite om varför man säger "puss" och inte "pus". Det är förstås över hans nivå att förstå hur dubbelteckning fungerar men nu har han i alla fall fått se och höra att två lika bokstäver kan förvandla det som är innan! 
14-åringen är hemma och är sjuk. Inte jättesjuk men för sjuk för att vara i skolan. Han sov länge och slappade framför tv-n nästan hela dagen men en stund efter lunch satt vi tillsammans och tittade på vad som är på gång närmsta tiden. Ett stort historiearbete ska in nästa vecka. Det handlar om 3 revolutioner - amerikanska revolutionen, franska revolutionen och industriella revolutionen. Eleverna har fått 8 rejäla frågor att besvara skriftligt. I instruktionerna står att de ska få genomgångar i skolan men det blev visst bara filmvisning under 3 lektioner och sen var det bara att sätta fart på egen hand! Läraren åkte på utlandssemester och en vikarie ska hjälpa till istället! Och knappt två veckor har de på sig. Jag konstaterar att kraven är höga! Arbetsbördan blir stor! Uppgifterna är krångliga och svåra! Undrar hur många barn som tappar sugen av att få alla dessa frågor på ett bräde? Ja, det bryr ju inte oss för jag hjälper barnen om det blir övermäktigt. Så vi satte fart tillsammans. Jag läste högt i boken och E förde anteckningar i punktform för att sedan kunna använda i svaren. Sen googlade vi lite för att få lite mer bakgrundsinformation trots att det var strikt förbjudet att googla hade läraren sagt men vi var olydiga och gjorde det ändå! Det är svårt att föreställa sig hur George Washington skulle berätta om Boston Tea Party utan att skapa sig någon slags bild av vad han var för person. 
På eftermiddagen droppade barnen in som vanligt! Vi fikade i omgångar för de hade så olika sluttider. Pannkakor hade jag över sen lunch så det fick det bli idag! Sedan blev det fiolspel. Fiollektionerna går mest ut på att träna på orkesterlåtar och det blir trist i längden. En sån där fiolskolebok, nr 2 i serien, inköptes i början av terminen men har aldrig använts under lektionerna så vi kör på egen hand hemma. 12-åringen har kommit mer än halvvägs och 9-åringen går lite saktare fram och närmar sig mitten nu. Det är roligt att lära sig nya låtar!
Vädret är lika trist som det varit i vad som känns en evighet. Isigt och kallt. Vi gav oss ut ändå en stund innan kvällsmaten. Först en tur i skogen och sen en stund i en liten lekpark. 9-åringen hade läst något om någon slags "örnmarsch" - där soldater ska springa väldigt långt med full packning. Han ville ordna en egen örnmarsch och barnen sprang i skogen och gömde sig bakom stenar och blev attackerade av fiender...allt med full packning - ryggsäckar med lite plastvapen och några stenar så det skulle bli tungt! I lekparken ordnade vi en bana att springa - upp i rutschkanan, under gungorna, springa runt längst bort, svinga sig i räcken, klättra upp för klätterställningen, hoppa ner...Det var riktigt kul! Och barnen var varma och rödrosiga efteråt! Jag sprang lite jag med, struntade i att någon i husen omkring skulle kunna undra vad jag höll på med!
Sen blev det kvällsmat och undanplockning och disk och lite tv. Och så första gänget i säng. Maken var på jobbaktivitet så jag fick fixa det själv. Och sen blev det en högtidsstund tillsammans med 14-åringen! Första avsnittet av 6:e säsongen av Game of Thrones! Riktigt bra! Längtar redan till nästa måndag och avsnitt nr 2! 

måndag 25 april 2016

Barnfabrikerna

I Malmö är det brist på förskoleplatser läser jag. De vänder ut och in på hela stan för att få fram fler permanenta förskoleplatser. Och nu är det förskolor i flera plan, två våningar, tre våningar och till och med fyra våningar, som gäller! Det är en ny trend som vuxit fram sägs det. Det är så bra för de höga förskolorna tar lite markyta i anspråk och det blir inte sämre med utemiljön ändå - för intilliggande grönområden kan användas! Jag kollar upp hur många förskolor det finns i Malmö. Det är en lång, lång lista...312 förskolor kommer jag upp i innan listan är slut. Och det räcker inte. Det svindlar lite. Jag försöker greppa det...alla dessa barn, alla dessa förskollärare...som varje dag färdas fram och tillbaka till dessa förskolor. Alla dessa byggnader. Och fler måste till. Höghus för att härbärgera alla dessa små barn.

Det känns märkligt på något sätt. En massa höga hus med 90, 100, 120 eller kanske ännu fler småttingar i! Och det är fantastiskt. Dessa horder av barn ska upp och ner i hissar får man förmoda...levereras, rastas utomhus ett par gånger och sedan hämtas hem. Och det är bra. Det är som det ska. Förr tyckte man synd om barn som bodde i stan, i lägenheter...barnen skulle ha grönt och frihet...kolonier på somrarna och egnahemsbyggen så arbetarklassen också kunde få egna hus. Men nu...nu ska den offentliga barndriften flytta in i höghusen. Saker går i ring. Sakta skruvas spiralen ett varv till. Bilder av barnfabriker flimrar förbi.

9 av 10 förskolor...

...på Gotland har dålig ventilation. Det beror på att det finns för många människor i lokalerna. Barngrupperna är för stora helt enkelt. Det här kan leda till ökade allergisymptom och försämrad prestation.

Ja, och så brister tydligen varannan förskola när det gäller städningen också.

Och på var tredje förskola finns brister i hygien och smittskyddsrutiner.

Det låter trist. Lite som ett nytt fattigsverige som håller på att växa fram. Eller som redan har växt fram. Fast nu är det inte torparstugorna och de trånga lägenheterna i storstäderna som är problemet utan de offentliga miljöer där barnen vistas på dagtid under sin barndom. Allt går i ring.

Det är hur som helst märkligt att föräldrar genom ekonomiska och attitydmässiga styrmedel tvingas lämpa in sina barn i undermålig verksamhet. Hur kan någon bestämma över huvudet på de som på pappret är ansvariga. Vi kanske inte vill att våra barn ska tillbringa den största delen av sin barndom i dåligt ventilerade och smutsiga miljöer.

Men så får det vara. För arbetslinjen och jämställdheten kräver det. Så är det bestämt och det är värt vissa offer. För när vi är framme vid målet (vad det nu är) så kommer allt bli så mycket bättre. Kanske.

söndag 24 april 2016

Helgen som gått!

Söndag kväll, nästan måndag morgon! Helgen är slut och vardagen kan börja igen. Helgen gick fort som den brukar och var ungefär lika händelselös som vanligt! Men helt ok. Vädret är urtrist - kallt och blåsigt och otrevligt. Men vi har varit ute i trädgården lite och barnen har lekt med en kompis en bra stund ute och de stora barnen har tagit någon promenad med sina flickvänner. Och så har vi varit på gymnastikkavalkad och det var roligt! Och så har maken grejat med bilen och jag har skött det vanliga med tvätt och matlagning. 

Barnen som skulle vara med på gymnastikföreställningen skulle ha matsäck med sig och de önskade sig piroger. Så det gjorde jag. Hittade ett nytt recept som lät bra och det var bra också:
Börja med degen:

1 pkt jäst
5 dl vatten eller mjölk
1 dl kesella
1 tsk salt
1 dl grahamsmjöl
11 dl vetemjöl

Blanda till degen som brukligt och jäs i 30 min.
Gör under tiden köttfärsen.

1 finhackad gul lök
1 pressad vitlöksklyfta
3 rivna morötter
500 g nötfärs
2 msk tomatpuré
2 dl krossade tomater
salt och svartpeppar
2 tsk italiensk salladskrydda
2 msk sweet chilisås

Fräs löken och morötterna tills de blir mjuka och genomskinliga.
Tillsätt det andra och fräs tills det blir färdigt.

Dela degen i 28 delar och kavla ut till rundlar.
Lägg på köttfärs och vik ihop till halvmånar.
Pensla med ägg.
Grädda i 225 grader i ca 12 minuter.
På kvällen lyxade vi till det med efterrätt! Vit chokladmousse med jordgubbar på. Gott! 
Det blev mycket köttfärs i helgen! Det var extrapris på Maxi så vi bunkrade på oss lite! Och idag gjorde jag fetaostbiffar med vitlökssås och klyftpotatis och sallad till! Omtyckt av alla. 
I trädgården har det börjat växa en del. Det är nog bra att det har regnat så mycket för gräsmattan växer så det knakar och är så grön och fin och riddarsporrar och iris har växt sig ganska stora. Krokusarna och snödropparna har vissnat och bara bladen finns kvar men scillorna och vitsipporna blommar desto mer! Det är vackert med vita och blå prickar som lyser i gräsmattan och i häcken och i rabatterna! 

Föräldraförsäkring!

En ny undersökning har gjorts om föräldraförsäkringen. Det visar sig att 7 av 10 föräldrar vill att mammor och pappor ska dela lika när det gäller föräldraförsäkring. försörjning och ansvar för barnen och hemmet. Och det är inte bara högutbildade yngre kvinnor som vill ha ökad jämställdhet utan det är ganska jämt fördelat  mellan olika grupper av människor.

Det enda konstiga är att det ändå är att mammorna tar ut fler föräldradagar jämfört med papporna. Ja, det är ett bekymmer förstås. Men sociologerna tror att det är inkomstskillnaderna som gör att det blir så snedfördelat.

Så finns röstningsmöjligheter under artikeln där man kan läsa om den här undersökningen. Man kan kryssa i om man tycker att 1. föräldrarna ska vara hemma lika mycket 2. mamman ska vara hemma mer 3. pappan ska vara hemma mer 4. det är upp till varje familj att bestämma. Och konstigt nog har de allra flesta pluppat i att varje familj ska få bestämma själva.

Det är väl konstigt. Hur verkligheten aldrig riktigt stämmer överens med hur det borde vara.

För tänk om det är så hemskt att fler mammor faktiskt vill vara hemma med barnen. Att de vill det mer än vad papporna vill det. Och att det faktiskt är därför mammorna roffar åt sig flest dagar. Tänk om.

Själv är jag så trött på den där föräldraförsäkringen. De där 480 dagarna man får. På nåder. Men något har gått fel. Föräldraförsäkring borde inte vara till för att stipulera en bortre gräns för när man inte längre får lov att ta hand om sitt barn. Föräldraförsäkring borde vara till för att garantera människor att kunna vara hemma en viss tid från sitt jobb utan att förlora det. MEN att det finns andra val att träffa. Som i andra länder. Det finns nämligen länder där man har föräldraförsäkring med betald ledighet en viss tid. Och sedan ett skattesystem som möjliggör för människor att välja. Som tar hänsyn till att man är en familj och att man är två kring barnet. Och där man kan göra valet att låta en förälder avstå från arbete för att arbeta hemma istället.

Föräldraförsäkringen kom till som just ett sätt att se till att arbetande mödrar skulle kunna behålla sitt arbete. Men varför var det tvunget att bli helt tvärtom? Från att inte kunna arbeta när man hade småbarn till att inte kunna vara hemma med barn? Det blir ju bara en omvänd orättvisa.

Men det är så det ska vara. Vi ska få våra barn. Vi ska få våra 480 dagar som vi till varje pris SKA vilja dela precis lika. Så är det bestämt och då ska det bli så.






fredag 22 april 2016

Fredag eftermiddag!

Jippi! Det är fredag eftermiddag! Det känns skönt! Jag har jobbat hårt idag. Städat och gjort rent toaletterna och tvättat och hängt tvätt och varit och handlat och bakat piroger som ska bli matsäck tills imorgon och förberett kycklingar som ska grillas ikväll och satt en baguettedeg...Hade jag haft mer tid hade jag slängt ihop något gott till kaffet. Men det hanns inte med och vi tog bara fil och mackor. Igår däremot gjorde vi scones! Det passade ju bra också eftersom den engelska drottningen fyllde 90 år! 
Fast det var trevligt kring kaffebordet idag också trots lite påvrare fikabröd. Jag och barnen och två vänner till dem trängdes kring bordet! Det är mysigt att vara många! Många samtal och avslappnad stämning...Jag frågade som jag brukar om hur de haft det i skolan och de som hade lust berättade lite. Och så fick jag också frågan, en av sönernas kompisar frågade mig vad jag hade gjort! Det var lite trevligt och jag berättade lite om vad jag gjort. Kompisen lyssnade intresserat och tyckte att jag fått mycket gjort! 

F v t

Jag hjälper ett av barnen med en uppsats om religion. Min uppgift blir att läsa igenom och kommentera språket samt fundera på om det är något som fattas och om det som skrivits stämmer. Jag är någon slags korrekturläsare alltså. Det är roligt. Ämnet var intressant och det är roligt att få vara delaktig. Uppsatsen är bra. Jag har inte mycket att komma med, något syftningsfel, några meningsbyggnadsfel och en sak som jag tyckte kunde ha förtydligats. Men så hajar jag till. Jag kommer till uttrycket "f. v. t". Jag fattar ingenting. Är det en förkortning jag inte känner till? Vad kan det stå för. Jag frågar och får svaret "före vår tideräkning". Så står det i religionsläroboken och sonen hade då tagit det uttrycket med sig i sin uppsats. Men heter det inte "före kristus"? F. Kr.? Sonen blir lite irriterad och tycker att jag krånglar. Men jag blir också irriterad. Inte 17 heter det väl före vår tideräkning? Men någon kanske kan ta illa upp om vi räknar från Kristus födelse? Det måste väl vara det som är anledningen till att man ändrat. Fast det blir ju ändå märkligt. Varför ska man då börja räkna just där man börjar räkna? Varför är år 0 år 0? För det finns ju en anledning. Vi i den av hävd kristna delen av världen räknar från när Kristus föddes. Det är så. Varför låtsas som något annat?

torsdag 21 april 2016

Förskjutningar...

På väg hem från promenaden igår passerade vi några fina gamla gårdar. Det slog mig att på ett relativt litet område finns det kanske 6-7 stycken stora gårdshus där det har bedrivits jordbruk en gång i tiden. Inte så länge sen. Och så finns det lämningar efter ännu fler torp. Och förmodligen ännu fler torp som man inte längre kan märka av att de funnits. Här bedrivs inget jordbruk på det sättet längre. Det är bara lite kvar. Folk bor i gårdarna. Men de bor där som i villor. Där torpen låg har skogen brett ut sig. Bara slaggblock, spår av stenmurar och gamla äppelträd visar att det en gång fanns bostäder här. Då var det verksamhet som bedrevs i dessa trakter. Det kan inte ha varit så många människor som levde där. Mest mark. Nu är det tvärtom. Nu är det fullt med människor här. Villakvarteren har brett ut sig. Verksamheten är borta. Då pågick något hela dagarna, året runt här. De där människorna var synliga här på markerna. Nu är det tomt. Husen står där. Tätt. Men människorna är inte där. De är någon annanstans på dagarna. 
Saker förändras. Förskjuts. Få människor kan göra mycket, synas mycket. Många människor kan innebära tomhet och tystnad. Det är tur att det finns pensionärer som rör sig ute i omgivningarna. Så man får se lite folk då och då nu när alla är någon annanstans. . 

Vårpromenad och tankar om lek

Idag gick vi en långpromenad innan lunch! Vi gick runt ett motionsspår som är så fint...det går över gärden, in i skogen och längs sjön. Det är lite vildvuxet här och där med stora höga träd i en skog som verkar få sköta sig lite som den vill. Träd har fallit ner och ligger och bryts ner långsamt. Det blir väl antagligen mycket insekter och kanske är det därför det är så mycket fåglar här...för det är det. Fågelkvitter och fåglar som pilar fram och tillbaka. Och fjärilar och humlor och liv och rörelse...vår! Träden har fått en tunn grön slöja över sig och vitsippor och blåsippor pryder markerna! Det är vackert! Man blir glad! 
Ett utegym finns i början, eller är det slutet? av spåret. Det var roligt! N var förstås för kort för att kunna använda maskinerna som man skulle men det gick ändå. Och det var kul! En bit upp i skogen skymtade rosa reflexvästar märkta med nummer...en dagisgrupp hade fruktstund. De tittade nyfiket på N. Han verkade inte se dem. 
Sen blev jag bjuden på lunch hos min mamma och pappa. Och efter lunchen gick vi ut igen. Vi tittade i trädgården och satte penséer hos mamma också. De små barnen lekte i skogen. Där hittade de två andra barn som de slog sig i slang med. De hade kul tillsammans. Det är märkligt det där med barn. Det verkar som om barn i grupp sänder ut något som inte är tilldragande för ett barn som inte ingår i gruppen. Men barn som leker lite mer på frilans kan man ta kontakt med. Jag har märkt det så många gånger. Mina barn har inte noterat dagisbarn men barn som leker i privat regi ser de och tar kontakt med om det passar. Märkligt. 

Fler förskoleplatser?

Jag läser i lokaltidningen. Det står om en fristående förskola i kommunen. Trycket är stort på förskolorna nu på våren. Folk vill väl ha in sina barn i förskolan nu när våren är här! Så den här förskolan vill utöka med två platser. Men det går inte. Det skulle kosta kommunen nästan 240 000 kr per barn och år. Alltså - nästan en halv miljon för de här två barnen som skulle få varsin plats i den här förskolan! Morgonkaffet fastnar lite i halsen. Stämmer det jag läser? Kostar alltså varje plats kommunen 240 000 kr per barn och år? Eller är det bara extraplatser? Jag begriper inte riktigt. Men det låter ju hursomhelst väldigt dyrt. Ja, jag förstår att barngrupperna är för stora och personalen är för få. Med såna kostnader så får nog förskollärare och barn se i stjärnorna efter bättre villkor. Man får väl konstatera att barn kostar. Även om de fostras på förskola. Det blir inte gratis för att det sker i stordrift tydligen.

onsdag 20 april 2016

Språk och dagis!

Jag läser på en blogg som handlar om lärandet på förskolan. Ett inlägg handlar om hur man använder sk QR-koder för att jobba med flerspråkighet.

Det står att många förskollärare kan bli frustrerade av att arbeta flerspråkigt i förskolan, särskilt om det inte finns modersmålslärare. I bloggen kan man läsa att det dock är viktigare att fokusera på de resurser man har och inte på de man inte har. Man har liksom de barn och de vårdnadshavare man har. Och så kan man göra mycket med digitala verktyg.

Förskollärarna måste vänja sig vid att skapa och samla material på förskolans alla språk. Vårdnadshavare och modersmålslärare kan hjälpas av att utveckla spel. Och de kan också hjälpa till med att utveckla pedagogisk dokumentationen...

Bloggskribenten om hur de jobbar med sk QR-koder. De kan scanna av koder till födelsedagssång på olika språk och texter till sagor kan också scannas in på olika språk. Barnet scannar av koder med sin platta och så börjar plattan läsa upp sagor på det språk barnet valt.

Så barnen tillbringar alltså dagarna på förskola i en flerspråkig miljö. Det finns inga modersmålslärare. Personalen kan inte barnens språk. Barnen ska träna på sitt eget språk genom surfplattor. Höra sitt modersmål talas av en röst på en platta. Och barnen har alltså inte samma språk. De hör olika språk. De ska lära sig svenska av pedagogerna och ev svenska barn.

Och i detta ska man fokusera på vad man har och inte vad man inte har. Jag blir förvirrad. Det här är ju allvarliga saker. Det handlar om små barn som ska bygga upp sitt språk. Och jag inbillar mig - utan att vara ett enda dugg insatt - men jag gissar - att modersmålet är jätteviktigt. Utan ett fullödigt modersmål som byggs upp som det ska i rättan tid - alltså när barnen är små - hur blir det då? Hur bygger man upp ett annat språk så?

Det finns kanske en anledning till att människobarn är så hjälplösa och beroende av sin mamma (eller så var det ju innan förskolan kom förstås) - förmodligen har naturen räknat ut det så att något händer där i relationen mellan mor och barn. Något överförs mellan modern och barnet i takt med att barnet blir mer självständigt. Jag tror att språket är en sån där grej. Men när den här naturliga språkutvecklingen bryts får förskolan hitta på lösningar och dessutom se det hela positivt. Surfplattor med röster som läser sagor på det egna språket...

Ja, det är märkliga vägar vi ska ta. Det finns ju faktiskt föräldrar...de kan barnets språk...Vill man se till att barnen lär sig svenska innan de börjar skola finns det andra vägar. Vägar som mor/far och barn kan ta tillsammans med sitt barn för att lära sig både språk och om det svenska samhället tillsammans.

Nåja, det är väl inte fel att förskollärarna sitter och hittar på saker för att få det att funka. Felet är väl snarare att vi föräldrar är fråntagna den reella makten att ta hand om våra barn. Att vi styrs ekonomiskt på ett sätt som omöjliggör det att försörja en familj på bara en lön och måste dra in två löner för att få det att gå runt. Istället får vi acceptera samhällets generösa bidrag - nästan gratis förskola. Men det här med språk är allvarliga grejer. Inget man leker bort hur som helst. Ska man inte som förälder ha makten över att få välja att överföra sitt språk på ett så optimalt sätt som möjligt? Det är illa nog som det är i helsvenska förskolemiljöer - ingen vet hur språket egentligen utvecklas av att barn fostras i grupp. Och ännu värre blir det väl när varken barn eller personal delar samma språk. Hur kan det vara etiskt försvarbart? En sak om man vill och är medveten om hur det är. Då kan man förstås välja detta men om man inte tror att det är det bästa för sitt barn då? Ska man då verkligen vara tvungen att acceptera det?

Men när det gäller alla såna här lite djupare frågor är politikerna helt ointresserade. Förskola är "da shit". Inget att diskutera. Det är bra. Punkt. För så är det bestämt. Och då får folket på golvet hitta på sina lösningar. QR-koder. Och föräldrarna får le och tycka allt är gulligt och bra. Och så får vi hoppas att resultatet blir bra.






tisdag 19 april 2016

Pasta alla norma och kall vår!

Vårdagarna kommer och går och vi väntar på värmen. Det är så irriterande att ha fått smaka på den lite och istället för att få mer så blir det inget...bara kallt, kallt, kallt...

I går var vi på stan en sväng på förmiddagen i alla fall, jag, 5-åringen och mina föräldrar. Först var det tandläkarbesök med N. Han skötte sig bra, slog i hand, sa sitt namn, berättade hur gammal han var, satt i stolen och gapade. Hemmafostran verkar ha funkat ok. Sen blev det lite shopping. Jag brukar säga att vi inte handlar så mycket men det får jag nog backa på. Vi handlar mycket. Fast det känns liksom inte så eftersom alla inköp är utspridda på så många personer och bara är sånt vi verkligen behöver. Och vi behöver många saker. Igår köpte jag två t-shirtar till mig själv. Även om ingen mer än mina barn, min make och mina föräldrar...ok, barnens flickvänner och kompisar och någon granne ibland då...ser mig så känns det i alla fall inte så roligt att ha alltför slitna och gamla kläder. Så två t-shirtar från HM fick det bli. Och så fick N en liten tröja också, bara 49,50 så den fick slinka med fastän han har en hel del arvegods. Så blev det en kostym till sonen som går ur 9:an snart. Han hade varit och provat ut den i helgen och jag betalade den. Bara knappt 900 kr på HM och så hade jag en rabattcheck på 100 kr också. Skjorta och fluga har vi skickat efter. Och så köpte jag ett par såna där tajta adidasbyxor till 14-åringen, 449 kr på Intersport. Fast de var för stora. Tänkte att vi skulle byta men 16-åringen provade och de passade honom. "De tar jag" blev kommentaren. Hans gamla var så slitna, jag tror han fick dem i slutet av 6:an så de hade väl gjort sitt. Så jag får köpa ett par till så 14-åringen får ett par han också. De han har är för korta och ska ärvas av 12-åringen! Så handlade jag 10 penséer för 70 kr och 2 lavendelplantor för 60 kr. Så det blev en del handlat denna vecka också. 

Det är roligt att gå på stan med N. Han har kul. Han pratar en del men motionerar mest. Han älskar att klättra, hoppa och springa. Och vi har så liten bra stad där det inte är farligt att springa i förväg eller klättra lite här och där. Det är härligt att se honom i rörelse. Se hur han njuter och veta att hans kropp och själ mår bra av frihet och rörelse! 
Resten av dagen gick fort. Hem från stan. Städa lite. Fika tillsammans med barnen och mor och far. Piano- och fiollektioner. Småbarnen var ute på kvällen och åkte sparkcykel och jag passade på att plantera alla penséer. Det blev fint. 
Barnen hade sparat varsin avocadokärna och de satte de i varsin kruka. De är nyfikna på om det kommer att bli något av dem! Vi får väl se! 
En aubergine fanns i kylskåpet och en burk ricotta. Vet inte riktigt vad jag hade i tankarna när jag köpte dem men det var i alla fall bortblåst! Googlade på de där ingredienserna och hittade recept på Pasta alla Norma. Det blev jättegott! Eller så tyckte vi stora i familjen och de små var lite mer skeptiska. Men de åt pasta och tomatsås och petade bort auberginerna så de blev i alla fall mätta. 
4 p
1 aubergine
1 burk konserverade tomater
3 finhackade vitlöksklyftor
1 burk ricotta
pasta
basilika

Tärna auberginen och strö över salt. Låt dra i 20 min.
Fräs vitlöken på låg värme i olivolja tills den blivit genomskinlig och mjuk. Häll på tomaterna och 0,5 dl vatten och sjud under lock i 25 min.
Torka av auberginerna och stek dem i olivolja tills de fått fin färg. 
Häll ner auberginerna i tomatsåsen och blanda ner halva burken ricotta.
Lägg upp pasta i en skål och häll över såsen. Klicka över resten av ricottan och strö över basilikablad! 









måndag 18 april 2016

Offentliga måltider!

Det pratas i radion om att man inte serverar ekologisk mat i skolor och på sjukhem. Jag hör siffran 3 miljoner nämnas. Är det så många måltider som serveras i offentligheten varje dag? Det låter otroligt. Jag tänker att jag hört fel men det visar sig stämma.

Det serveras varje dag ca 3 miljoner måltider inom vård, omsorg och skola. Personalmåltider är inte inkluderade.

Det är rätt otroligt när man tänker på det. Alla dessa måltider som serveras i det offentliga. Vi är väl en 10 miljoner i landet. Detta innebär alltså att en tredjedel - 30 % - äter på olika institutioner. Undrar om det är hållbart? Egentligen. Men det är klart. Det skapar jobb. Pengar byter ägare. Skattepengar rullar runt i systemet.

Mamma, pappa, barn...

Jag hör på radion att det är för få manliga förskollärare! Det ligger och stampar på 3-4 % och har så gjort sen 70-talet. Detta är ett fiasko för jämställdheten. Ja, så är det väl. Fast det är väl också ett fiasko för jämställdheten att det i princip bara finns kvinnliga sjuksköterskor, undersköterskor, tidigarelärare osv också. Och att det i princip bara finns manliga betongarbetare, asfaltsläggare, sophanterare osv också. Men i alla fall. I förskolan är det kris. Det finns knappt några män där och det är väldigt dåligt för männen behövs i förskolan.

Jag skrattar! Det är så lustigt! Saker går i ring. Precis som vanligt. Mamma, pappa, barn...så lekte vi som barn. Mamman och barnen vinkar av pappa som går till jobbet. Aja, baja! Inte bra! Jämställdhetskampen skulle frigöra både mamma och pappa. Mamma skulle vidga sin värld och ta del i arbetslivet. Pappa skulle vidga sin och vara närvarande med barnen. Och så fick vi dagis. Där skulle barnen frigöras och få en större värld än mammas lilla trånga. Proffsen skulle fostra. Socialiseringen ta vid. Men vilka är de där proffsen? Mammor va! Inga pappor. Och då blev det ju liksom samma sak som innan...fast i lite större skala. Så papporna måste in i mamma-barnvärlden. De verkar inte så intresserade dock. Så vi leker vidare. Mamma, pappa, barn! Pappa går till jobbet. Mamma tar hand om barn. Fast ett par varv upp i spiralen! Mamma, pappa, barn i stordriften! Vad gör vi nu då?

Ska vi leka, leka mamma, pappa, barn?

söndag 17 april 2016

MIljöavdrag för hemarbete!?

Nu har en ny budget lagts och den är tydligen miljövänlig. Det är bra. Det handlar bland annat om om att det ska bli RUT-avdrag för reparationer av vitvaror i hemmet och sänkt moms, från 25 till 12 procent för mindre reparationer som cyklar, skor, kläder och hemtextilier eftersom det innebär en minskad miljöbelastning. Men också innebär fler jobb. Fler som kan sälja tjänster helt enkelt.

Jag skrattar lite! Vilka kringelikrokvägar man får ta när grunden är felbyggd. Lappa och laga. Låtsas och ljuga. Vill man verkligen vara miljövänlig? På riktigt? För i så fall var det ju väldigt dumt att bygga upp ett samhälle där hela befolkningen ska vara sysselsatt i offentlig verksamhet från 1 års ålder till 65 eller längre. Hur miljöovänligt är det inte? Alla transporter. Alla extra byggnader som skapats i samhället enkom för att förvara folk i tills de kan komma hem efter arbetsdagens slut. Uppvärmning och skötsel av dessa? All mat som måste tillagas och forslas hit och dit för att se till att förskolebarn och personal blir mätta? Alla kläder som köps i onödan för att det ska finnas extra uppsättningar på dagis. All färdigmat som folk köper eftersom de är för trötta för att orka laga den från grunden när de kommer hem efter långa arbetsdagar. Alla kläder som slängs för att ingen orkar laga dem om de går sönder. Alla cyklar som lämnas in för att inte folk hinner laga själva. Alla transporter för alla RUT-arbetare som ska åka hem till folk och städa deras hem eftersom de inte orkar själva...and so on and so on. Det är klart. Jobb har skapats. Hjulen kan snurra. Skatter kan betalas in.

Men en tanke bara! Tänk om man hade ett miljöavdrag för hemmafruar eller hemmamän!? Det vore väl toppen. För har man en hemmafru eller en hemmaman i sin familj är man ju riktigt miljövänlig! Alltså äkta vara. Inte bara lite plåster. För en hemmafru eller hemmaman har tid att laga mat från grunden, transporterar inte sig själv till ett lönearbete utan arbetar hemma, transporterar inte sina barn till förskolor, hinner laga kläder som går sönder, hinner städa själv, har inte råd att köpa massa onödigt krafs som bara belastar miljön, kanske odlar lite själv...kort sagt är enormt miljövänlig! Kanske värt ett litet skatteavdrag?



Helgen som gått...

...kändes kort men bra! Maken som varit bortrest hela veckan kom inte hem förrän i lördags, igår, så helgen gick liksom lite fortare än vanligt.

I fredags sov vi över hos mina föräldrar, jag och fyra barn. De två största hade annat för sig. Men till kaffet hemma hos barnens mormor och morfar kom i alla fall ett av de största barnen och hans flickvän...fast då var ett av de minsta barnen å andra sidan hos en kompis...Vi hade det hur som helst trevligt. Åt god sockerkaka till kaffet, tittade på gamla foton, pratade, de minsta barnen var i skogen och lekte, lagade mat tillsammans, tittade på Let's Dance och en dokumentär om kvinnliga samurajer eller vad det var...
Småbarnen hade det kul i skogen en bra stund. Jag sprang och tittade då och då och kollade vad de höll på med och pratade lite med dem...De hade fullt upp med arbete och fantasier...Det finns ett så härligt träd i den där skogen. Det klänger sig fast kring en stenhäll som sluttar brant och bland rötterna bildas det som gropar...perfekta att sitta i och lägga grejer i... Trädet blir lite vad som helst...den här gången en stor kanon! 
I går kom far i huset hem och vi åt lunch tillsammans och gick en lång promenad sen. Och så blev det matlagning - kycklingsallad och foccaccia...och tv som vanligt. Vi tittade på något djurprogram vi spelat in och sedan började Mr Selfridge! Det hade vi längtat efter! 

Och så blev det söndag och den vanliga skjutsningen till och från träningar! Och läxor däremellan...engelska och matte och lite stavning och så läste jag igenom ett tal som äldste sonen skrivit för att hålla i skolan den här veckan! Det var så bra och genomtänkt med metaforer och liknelser om djur och natur! Och så hjälpte maken 14-åringen med matte inför ett matteprov som kommer den här veckan. Och så hann jag klippa de två yngsta barnen också! 

Sen slängde jag in en skinkstek i ugnen. Jag testade ett annat recept än det vanliga med dijonsenap, vinbärsgelé och soja i såsen och själva steken var späckad med vitlök och rosmarin! Den blev god och såsen blev mycket uppskattad! Roligt med nya smaker! 
Och nu är helgen slut för den här gången och måndagen kan börja om några minuter! Dags att skicka ut katten och stoppa mig själv i säng! 

lördag 16 april 2016

Född 2010

Jag såg förra säsongen av Född 2010 och har jag börjat följa den här säsongen också. Det är intressant att se andra barnfamiljer, hur de lever, hur de tänker, hur de som gjort serien väljer att vinkla och visa...

Första avsnittet gjorde mig ledsen. Det var så mycket som var sorgligt och märkligt. Det som gjorde mig mest ledsen var:

- När det stackars barnet skulle skolas in. Föräldrarna gjorde ju så gott de bara kunde, tog det sakta och försiktigt. Men till slut kom ju stunden för avskedet...det går ju liksom inte att förbereda det riktigt - att lämna är att lämna. Och barnet grät. Hjärtskärande. Och så vet man att det finns en mamma...en mamma som har fem barn. Och pengarna måste in. För de räcker inte till att ta hand om en familj om det bara är en lön. Så en mamma med 5 barn måste lämna bort sitt minsta barn till förskolan och har resten på skola och fritids. Lämna sitt hem och jobba åt andra. Hem och barn får skötas på fritiden. Blir det någon fritid? Kämpade vi inte för 8 timmars sömn, 8 timmars fritid och 8 timmars arbete en gång i tiden? Och då gällde det en arbetande person och inte båda eftersom man innan 1970 kunde försörja en familj på en lön.

- När jag tänker på den unga mamman som väntar sitt andra barn blir jag också sorgsen. Hon är glad förstås. Pappan är glad förstås. Men så vet jag att inom en snar framtid så kommer mamman att lämna två barn på dagis. Själv jobba inom vården, för hon hade väl gått OP. Undersköterska. Vad är ingångslönen på det? Jag kollar upp det - efter 9 år i arbetet har man i genomsnitt 20 161 kronor i månaden. Så vad kan det bli till att börja med? 17 000 brutto? För det ska hon arbeta. Och lämna bort TVÅ barn på förskolan. Det kostar samhället ca 24 000 kr. Varje månad. Förskoleplatserna kostar mer än vad hon kommer tjäna. Hur kan någon försvara ett sånt system? Hur kan en stackars mamma tvingas lämna sina barn på dessa premisser? Få mer av staten än hon tjänar i pengar. Staten tycker det är värt priset. Men bara om hon "väljer" dagis. Om inte - inte en krona. Annars kunde ju hennes make få bli sambeskattad - dela sin lön med henne och så skattar de för varsin del.  Och skatteavdrag för varje barn som försörjs. (som man har i andra eu-länder) Det blir kanske inte ens någon skatt då. Och behovsprövat barnbidrag. Det skulle säkert bli billigare för samhället. Men det går ju emot jämställdheten. För en mamma är mer jämställd hon lämnar sina barn till andra kvinnor och jobbar med något annat än sitt eget. Och alla pengar det kostar samhället är det värt.

- När jag ser de flashiga stockholmsmänniskorna i sina fina hem med sina designermöbler och alla de dyra barnkläderna de sätter på sina barn...och tänker på att samhället bjuder dem också på förskolan. Nästan hela kostnaden bjuder de på. Behövs det? Har de inte pengar att själva betala? Borde inte samhället uppmuntra föräldrar till att vilja och kunna ta hand om sina egna barn?

Men så är det inte i detta land. Att ta hand om eget är fult och onödigt. Bara när varor och tjänster byter ägare har de något värde. Och så har vi gått och blivit varorna själva som får värde när vi byter tjänster med varandra.

fredag 15 april 2016

Saker som gjort mig ledsam och fundersam på senaste tiden...

1. Barnen har någon aktivitetsdag i skolan. Jag får reda på det eftersom mina barn berättar det för mig. Säger att "i morgon ska vi ha aktivitetsdag". Om de inte hade berättat det hade jag inte vetat om det. Jag är förmodligen den enda föräldern som reagerar på det men jag blir illa berörd. Skolan funderar nog inte heller över det märkliga i det. Alltså att skolan bryter lektionerna en hel dag utan att informera föräldrarna. Skolan gör vad de vill med barnen. Det finns liksom ingen insyn i verksamheten. För mig ska skola vara undervisning som på något sätt är avläsbar och kontrollerbar. Visst, man kan bryta emellan med något roligt då och då - fast kanske att det räcker att musik, teckning och idrott bryter emellan. Det är ju roligt. Och rasterna förstås. Men skolan blir mer och mer något annat. Något flytande mellan undervisning, barnpassning och nöjesverksamhet. Och vi föräldrar har ingen aning om vad som pågår...

2. Jag sätter in skolpapper i pärmar. Några få ynkliga papper hamnar i pärmarna. Ett av barnen, han i 8:an, har hittills en helt tom pärm. Det finns inget att sätta in. Inte en skriftlig sak finns att spara. Vissa saker har gjorts i skolan. Några prov och några uppsatser. Men de får inte vi föräldrar se. Eleverna får knappt heller se dem. De kan fuska om de får titta för länge på sina prov och uppsatser. Fotografera av och sprida. Eller sudda och verka bättre än de är. Proven gås inte igenom efteråt. Var tar efterarbetet vägen? Reflektion? Slutsatser? Åtgärder? Och ännu mindre får eleverna förstås ta hem proven och uppsatserna. Vi föräldrar får inte se dem. Vi vet inte vad som gjorts eller hur det bedöms. Ingen insyn. Ingen rättssäkerhet.

3. Mitt barn som har sökt till gymnasiet talade om att han skulle söka och pratade med oss om vad han skulle söka. Det var inte mycket att välja på för honom så det var ett enkelt val. Han gillar matte och fysik och sånt så det fick bli naturprogrammet. Det intressanta var att eleverna inte behövde föräldrarnas påskrift. Gymnasievalet är något de sköter själva. De behöver inte ens tala om att de sökt. Vad är föräldrarnas roll egentligen? Ge barnen mat och kläder och husrum.

Så många signaler ger mig uppfattningen om att vi föräldrar är bortrationaliserade. Vi har ett par funktioner kvar. Föda barn och ge dem mat, kläder och husrum tills de kan försörja sig själva. I övrigt är vi inte något att ha. Det är samhällets barn. Inte föräldrarnas.