måndag 30 september 2013

Rollekar och en hel massa tankar om lek och dokumentation!

 Vår lilla 2,5-åringa leker allt mer och allt bättre på egen hand. Ofta börjar lekarna med att vi sitter tillsammans med något. Han tycker om alla möjliga saker - lego, bilar, klossar, järnväg... Nu senast plockade jag fram alla gamla plastdjur som hans storebröder lekte mycket med när de var små. Vi tittade på dem och pratade om vad det var för djur. Eftersom vi var och tittade på riktiga grisar ganska nyss så var han mest förtjust i just grisarna. När vi lekt en stund och jag märker att hans egen fantasi och hans egna idéer har kommit igång brukar jag meddela honom att jag bara ska gå och fixa med någonting och att jag kommer tillbaka snart. "OK" brukar svaret bli. Sen brukar han fortsätta leken på egen hand.
Det var roligt att titta på honom och tjuvlyssna när han lekte med djuren. Han ställde upp dem i rader. Han provade att ställa upp dem efter sort. Han pratade hela tiden. Han använde djurens namn och lät dem göra olika saker.
Han lät en krokodil äta upp en liten gris. Han grejade länge med att få in den stackars grisen i krokodilens mun och skrattade lite rått när han lyckades. 
 Sen blev han väldigt ömsint och bestämde att den stora grisen var väldigt trött och ledsen. Han hämtade en handduk i linneskåpet och bäddade ner grisen. Han pratade mjukt och fint och klappade på den ledsna grisen tills den kände sig bättre!
 
Jag tänker att det är fantastiskt att ett litet barn har så mycket inom sig. Det finns där och växer och utvecklas av sig självt bara barnet får vara ifred i en miljö där barnet är tryggt och kan slappna av.
 
Jag märker nu att jag jobbat lite som en förskollärare. Det är ju inne att man ska dokumentera allt vad barnen gör. Det har jag gjort nu! Jag gör det för att jag tycker att det är roligt att skriva om det jag har omkring mig och för att jag vill uppmärksamma mig själv på vad mitt barn lär sig utan att gå i förskola. Egentligen är det ju helt meningslöst att skriva ner det här. Det är inga konstigheter. Inget mirakel (fast på sitt eget lilla vardagliga vis är det ju just ett mirakel som jag får vara med och ta del av!) utan något helt naturligt. Utan ett enda spår, utan ett enda foto, en enda skriven rad så har det hänt! Jag som mamma vet att det har hänt och jag kan berätta för pappan och syskon och mormor och morfar och farmor om vad vår lille krabat har gjort på dagen när de inte är med. Vi kan le tillsammans och tala om hur fantastisk han är och han ser vår värme i våra ögon och våra leenden och vi tar upp honom i våra famnar och glädjen strömmar över honom och genom oss. Det behövs ingen dokumentation till det - bara gemenskap!
 

Uppsatsträning

 
 Jag och 9-åringen jobbar lite i våra gamla böcker. Fastän att de ser så tråkiga ut tycker han att det är väldigt roligt. Vi jobbar inte varje dag och vi jobbar inte länge. När jag var på utvecklingssamtal berättade fröken att de tränar sig på att skriva uppsatser. Det är ju jättebra. Jag blev däremot lite bekymrad när jag hörde hur de tränar på det. Barnen får dra tre kort, ett för platsen, ett för personen och ett för problemet. Sonen hade fått, under en murken trädrot, en rik pirat och att allting snurrar runt. Barnen ska rita en tankekarta och sedan är det dags att skriva. Jag tycker att det verkar rätt svårt och krångligt. Jag tittade i böckerna för att se hur man attackerade uppsatsträningen förr i tiden. Jag tycker att de var mer hänsynsfulla och pedagogiska. Man tog det lite enklare först och inriktade sig på själva språket. Den första övningen handlar bara om att skriva korta satser. Dispositionen till uppsatsen fick barnen gratis. Så här:
 
 
Sonen tog sig an uppgiften med glädje. Han ansträngde sig att skriva fint och tänkte noga på punkter och stora bokstäver. Vi fick också en trevlig stund när vi pratade lite mer ingående om vilka han leker med och vad de brukar göra.
 
 
I övningarna som följer får barnen hjälp med att utveckla språket. Det handlar om olika typer av bindeord, att variera språket genom att använda synonymer, att börja meningar på olika sätt för att inte bli "tjatig"...

söndag 29 september 2013

Pizza med supergod tomatsås

I fredags gjorde vi pizza. Det gör vi rätt ofta eftersom det är gott, enkelt och ganska billigt! Jag brukar för det mesta bara mixa ihop konserverade tomater, olivolja, salt, peppar och örtkryddor och breda på pizzabottnarna men den här gången tog jag mig tid att koka en riktig tomatsås. Den blev jättegod och alla tyckte pizzorna blev godare än vanligt.
 
 
1 sats:
 
3 msk olivolja
2 msk tomatpuré
1 finhackad gul lök
0,5 tsk herbes de Provence
1 lagerblad
0,5 msk socker
3 finhackade vitlöksklyftor
10 finhackade sardellfiléer
1 burk hela konserverade tomater
2 dl vatten
1 glas vitt vin
ett par nypor salt
lite svartpeppar
 
Hetta upp olivoljan i stekpanna.
Tillsätt tomatpuré och fräs ett par minuter på medelvärme.
Tillsätt lök, salt, herbes de Provence, lagerblad och socker och stek vidare några minuter på låg värme till löken blivit mjuk.
Tillsätt vitlök och sardellfiléer. Salta och peppra.
Häll i tomaterna, vattnet och vinet.
Koka upp, sänk värmen och låt småputtra under lock i minst en timme.
Smaka av och tillsätt mer vatten om det blivit torrt.
 
 
 
 



fredag 27 september 2013

Skoltankar - läxor, lektionsplaneringar och lite sånt...

Jag sitter och bläddrar i min 13-årige sons tyskböcker. Han har aldrig några läxor så jag vet inte så mycket om vad det gör i tyskan. Jag brukar fråga honom de dagar han haft tyska men svaret blir oftast "allt möjligt". Jag har i alla fall bett honom att ta hem böckerna så jag får titta själv vad de håller på med.

Jag blir ledsen när jag öppnar boken och börjar bläddra. Jag förstår nu att det inte bara är läxorna som fattas. Det är nästan tomt i boken. På nästan 7 veckor har läraren bara lyckats gå igenom 2 texter. Barnen har haft 2 korta glosläxor. Några få övningar är gjorda till texterna. I grammatikavsnittet är det tomt. Jag tänker att kanske har de gjort en massa annat som läraren själv hittat på eller tagit material till från andra böcker. Jag öppnar alltså skrivboken. Det är 3,5 sidor skrivna i boken. Något gloshäfte finns inte. Vi tittar lite på grammatikövningarna. Jag upptäcker att han inte kan böja verbet "sein" efter ordning. Han är inte säker på vilka ändelser som ska kopplas till verben för att bilda presensformerna i de olika personerna. Jag frågar om inte läraren har gått igenom detta. En gång blir svaret. Jag frågar om de inte har övat på att böja verb i presens. Svaret blir nej. Jag inser också att det inte är så noga att lära sig om orden är maskulinum, femininum eller neutrum. De få ordläxor barnen har haft har bara inbegripit själva orden, inga artiklar har funnits med.

Jag frågar sonen igen om vad de egentligen gör på lektionerna. Han kan inte riktigt svara. Just nu håller de på med att göra en dialog som ska framföras senare. De har hållit på med denna dialog i flera lektioner. Jag begriper inte riktigt! Är det verkligen så smart att börja skriva fritt innan man ens lärt sig böja ett verb, innan man lärt sig ett basutbud av ord med tillhörande artikel. Är det verkligen väl investerad tid?

Jag läser lokaltidningens insändarsida. En lärare klagar över att skolorna har dålig ekonomi. De har inte råd att köpa in böcker. Det tycker jag är synd. Men jag tycker att det är ännu mer synd när skolan faktiskt har råd att köpa in bra böcker och läraren inte har lust att använda dem.

torsdag 26 september 2013

Dagens dikt!

Pengar kan du mista,
pengar kan du återfå,
lägga i din kista
och förvara så.
Men ack tiden, tiden,
när den är förliden,
kommer inte mer igen.
Tänk på det, min vän!
 
(Dikt från rättstavningsbok från 1952)
 
 

 


onsdag 25 september 2013

Funderingar på stavning och annat inom skolan!

Jag funderar en del på skolan. Det kommer larm från högskolorna om att ungdomarna inte längre kan skriva ordentlig svenska och att de inte kan tillgodogöra sig vad som står i böcker efter ordning. Jag funderar på varför det kan vara så. Något måste ju vara fel. Barnen som kommer in på högskolorna har ju gått i skolan och de har ju fullständiga betyg annars skulle de ju inte komma in. Vad är fel? Jag läser en del extra med mina barn. Jag gör det därför att jag ofta känner oro över kvaliteten på skolan. Vi hinner inte alls så mycket som jag skulle vilja eftersom barnen har långa skoldagar. Men jag gör så gott jag kan. Jag försöker till exempel lära dem att stava. Det verkar inte funka riktigt i skolan. Jag använder mig av böcker från 50-talet och när vi jobbar i de där böckerna tror jag att jag förstår en del av varför folk lärde sig stava förr men inte nu. Förr verkade de allra flesta barn lära sig stava. Mina mor- och farföräldrar gick bara i vanlig folkskola men nog kunde de stava, skriva fina brev, läsa böcker... De hade inga problem med språket.
Boken innehåller listor på ord som barnen skulle kunna stava till. Det är enkelt i början men blir svårare allt eftersom. Barnen hade såna här böcker hela folkskolan och i realskolan också. Orden gavs i läxa och förhördes dagen därpå.
Det finns avsnitt med regler och förklaringar om stavningen i svenska.
Boken innehåller förklaringar om satsdelar och ordklasser. Det är inte renodlad grammatik (det lärde sig barnen också i och för sig) utan mer anpassad grammatik. Som nedan - att en mening måste bestå av ett subjekt och ett predikat.
Det finns diktamensövningar.
Boken innehåller en massa övningar där man ska skriva meningar med vissa ord i. Allting ska skrivas av. Det är alltså inga luckuppgifter där man bara skriver ett enda ord.
Jag tror att det är svårt att INTE lära sig stava och skriva ordentlig meningsbyggnad om man jobbar med språket på det här sättet. Boken är krävande. Det är små bokstäver och tätt med text. Boken kräver koncentration. Man får skriva mycket. Man får skriva av vilket innebär att eleven både får läsa, skriva och jämföra. Har läraren sedan muntliga genomgångar så blir det ytterligare befästelse av kunskaperna. Har man sedan läxor så får man träna ännu mer. En fördel med ordläxor och diktamensläxor är att barnet får träna mer på sånt som redan gåtts igenom på lektionen. Läxan är också så lätt att göra att barnet klarar det alldeles själv. Om en vuxen behöver hjälpa till så är det inte alls jobbigt eller svårt! Att tidigt få lära sig de riktiga orden inom grammatiken är också väldigt bra. Det blir mycket lättare att börja lära sig främmande språk senare. Alltså tror jag att lite mer struktur och mycket mer träning skulle hjälpa våra barn att lära sig både skriva och läsa svenska bättre!

måndag 23 september 2013

Tankar om Merkel och jämställdhet och arbetslöshet....

Jag läser ledaren i dagens tidning. Den handlar om Tyskland och Merkel. Skribenten menar att Reinfeldt och Merkel är ganska lika varandra. De är inga lysande talare men de lyckas övertyga. De utstrålar trygghet. De har sett till att Sverige resp Tyskland har klarat sig relativt väl under krisen. De har förflyttat sina partier mot mitten. De har ompaketerat sina motståndares idéer.

Trots dessa likheter skulle båda kunna lära mycket av varandra.

Merkel skulle kunna lära sig mycket av Sverige när det gäller jämställdheten. I Tyskland är det vanligt att mödrar stannar hemma med barnen. Det beror på sambeskattningen som vi avskaffade "redan på 1970-talet" (ordet redan signalerar att det är något postivit - eller? Att vi var först ut!). Det beror också på bristen på barnomsorg. Om tyska kvinnor kom ut på arbetsmarknaden skulle den tyska ekonomin stärkas ytterligare.

Reinfeldt skulle kunna lära sig om arbetsmarknadspolitik. Arbetslösheten i Tyskland är förvånansvärt låg, både bland ungdomar och vuxna. De har mer liberala anställningslagar än i Sverige. Det finns också gott om låglönejobb.

Jag fattar inte riktigt. Vi får reda på att tyska kvinnor är hemma med sina barn. Ändå är arbetslösheten låg. Är inte de där hemmafruarna arbetslösa då? Man räknar alltså inte in alla de där kvinnorna som inte gör någon nytta för sig? Jag läste någon annanstans att 40 % av tyska kvinnor inte arbetar. Jag funderar på vad som skulle hända om alla dessa skulle ut i arbete. Kanske skulle arbetslösheten stiga en hel del då? Det är klart - många av dem skulle ju få arbeta på dagis. Många skulle få utbilda sig till dagisfröknar och det skulle leda till att fler universitetslärare skulle behöva skakas fram. Fler byggjobbare skulle behöva bygga dagis. Fler mattanter skulle behöva  anställas. Fler städerskor... Men frågan är väl om detta egentligen är så värst ekonomiskt? Det låter som om det skulle bli rätt dyrt! Skatterna skulle behöva höjas rejält för att bekosta alla dessa nya jobb och alla nya subventionerade dagisplatser. Frågan är om tyskarna vill det? Kanske är det vi som borde snegla lite på Tyskland istället! Jämställdhet är ingen fixt begrepp. Det är bara vi som har bestämt att jämställdhet är att både mamma och pappa jobbar heltid och lämnar bort sitt barn, hämtar och lämnar lika mycket och är hemma för sjukt barn lika mycket. Jämlikhet kan betyda andra saker också. Det beror på vem man frågar!

söndag 22 september 2013

Kyckling Vallé d'auge och Wilhelm Erövrarens äppeltårta!

I lördags kväll hade vi lite franskt tema. Vi åt Kyckling vallé d'auge och till efterrätt blev det Wilhelm Erövrarens äppeltårta. Våra stora pojkar tog hand om kycklingrätten. Jag delade kycklingen i portionsdelar men resten gjorde de helt själva och det blev riktigt gott!
 
4 portioner:
1 stor kyckling
2 msk smör
salt, peppar
3 cl calvados
2 dl cider eller vitt vin
2 dl crème fraiche
400 g champinjoner
1 msk torkad dragon eller 1 knippa färsk
 
Dela kycklingen i portionsbitar.
Smält smöret i en gryta och bryn kycklingbitarna runt om. Salta och peppra.
Häll på calvados och cider/vin.
Låt koka i 20 minuter.
Tillsätt crème fraiche och skivade champinjoner.
Klipp ner dragonen och koka ytterligare 20 minuter.
Wilhelm Erövrarens äppeltårta
 
4-6 portioner
 
150 g smör
3,5 dl vetemjöl
1 msk florsocker
1 msk kallt vatten
 
Kör allt i hushållsassistent. Tryck ut den i en springform och ställ den kallt en stund.
Förgrädda pajbotten i 10 minuter i 225 grader.
 
Skiva under tiden 750 g äpplen i tunna skivor.
Lägg dem i en skål och blanda ner:
2 dl strösocker
0,5 dl kanel
1,5 msk calvados
 
Grädda i 25 minuter.
Låt kakan svalna.
 
Vispa 3 äggvitor till hårt skum.
Vänd sedan ner 9 msk strösocker försiktigt.
Bred ut marängsmeten över kakan och grädda i 250 grader tills marängen fått fin färg.
Sikta över florsocker.
Servera tårtan ljummen. Den är god som den är men lite vispgrädde är också gott till.


 

fredag 20 september 2013

Förskola - halleluja, nödlösning eller rent av skadlig?

Jag läser tidningen Mama om förskolan. http://www.mama.nu/Aktuellt/Forskola--halleluja-nodlosning-eller-direkt-skadligt Artikeln tar sin utgångspunkt i ett brev från en läsare som tycker att det är dåligt av föräldrar att lämna sina små barn ifrån sig hela dagarna fastän att de har råd att vara hemma längre eller jobba kortare tid. Sen handlar det om hur förskolan är - toppen, nödlösning eller skadlig. En hemmaförälder får uttala sig och sen kommer Sven Bremberg - Sveriges egen förskoleexpert! Han har gjort en sammanställning av svensk och internationell forskning om förskolan och den sammanställningen är det som gäller när vi ska prata om förskolan!

Så här säger Bremberg: "Studierna visade att det generellt sett är bättre att vara på föris än att vara hemma. Framför allt gäller det förskolebarnens skolprestationer. Förskolebarn har också färre beteendeproblem än barn som varit hemma under småbarnsåren."

Jag förstår faktiskt inte hur man kan säga en sån här sak. Det skulle alltså vara bättre för barn att vara på institution än att vara i sitt eget hem med en av sina egna föräldrar och ev syskon? Och det får han säga utan att någon reagerar! Ingen dristar sig till att säga att för barn är väl mamma eller pappa bäst. Det förstår väl vem som helst att det inte är den bästa lösningen för ett litet barn att vara ifrån sina föräldrar fler timmar än vad det är tillsammans med sin egen familj? Han underkänner hela mänskligheten genom att säga en sån sak. Barn är inte födda in i ett kollektiv. Barn föds ett åt gången av en kvinna och har förmodligen i alla tider tagits omhand av denna kvinna - moder - tills barnet gradvis klarar av att vidga sina cirklar. Det kan inte vara skadligt för barn att vara med om att tas hand om en förälder. Om det vore en dålig lösning skulle mänskligheten ha gått under. Att vi kan göra som vi gör med våra små är en följd av vårt moderna liv och våra moderna framsteg. Utan bil skulle halva dagissverige stanna upp. Utan snabbmat och tvättmaskiner och moderna varma vinteroveraller skulle det inte funka alls. Visst det går att ta hand om barn i stordrift men ska vi verkligen låtsas att det är bättre än att en förälder tar hand om sitt eget barn?

Bremberg säger att det går bättre för förskolebarn i skolan. Jag fattar ingenting! Det går ju sämre för barnen i skolan nu jämfört med vad det gjorde tidigare när färre barn gick kortare dagar på föris! Hur går det ihop sig? Synd att ingen journalist är smart nog att ställa den frågan. Förskolebarnen har också färre beteendeproblem än hemmabarnen! Hur har man kommit fram till det? Vilka barn är det forskat på? På vilket sätt får hemmabarnen beteendeproblem. Varför ökar mobbing och kränkningar i skolan? Det är väl fd förisbarn som är med och mobbar och kränker antar jag. Alla som mobbar och stör på lektionerna kan väl inte vara hemmabarn, eller?

Bremberg säger också: "Det som gör förskolan så bra är dels att personalen är utbildad och kan koncentrera sig på att stimulera barnen att utveckla sin intellektuella och språkliga förmåga, dels att dagarna är så förutsägbara." Är det inte att underkänna människan här igen - när man påstår att förskolan är bättre eftersom personalen genom sin utbildning kan stimulera och utveckla barnen? Människan har i alla tider överlevt och gjort framsteg utan pedagoger. En någorlunda normal barndom med någorlunda normala föräldrar räckte förr. Barnen verkar inte heller bli så värst mycket bättre av pedagogernas stimulerande och utvecklande arbete. Det avspeglar sig inte på skolan i alla fall. Kanske räcker det för barn att vara tillsammans med en vuxen som står barnet nära, som har tid att prata, ta ögonkontakt, ge mycket kroppskontakt och som lever ett normalt liv och ägnar sig åt vanliga men äkta göromål. Kanske lär sig barnet en hel del av att bara få vara med på allt som händer i ett hem. Kanske är de flesta föräldrar inte heller eremiter. Kanske ger de sig utanför hemmets fyra väggar emellanåt och hälsar på någon, går till öppna förskolan, går på stan, promenerar, går till en lekpark, åker till biblioteket....Något som vore intressant att forska på vore ju hur det ligger till med pedagogernas egna barn. De barnen har ju det dubbelt förspänt! Först går de i förskolan och får ta del av det stimulerande och utvecklande arbete som sker där och sedan har de en pedagog som kan fortsätta att stimulera och utveckla barnen hemma. De barnen borde ju vara något slags superbarn! Kanske något att fördjupa sig i?

Jaja, man kan tänka och prata om det här hur mycket som helst. Man kommer ingen vart i alla fall. De där meningarna som Bremberg kom med har blivit något slags mantra här i Sverige. Man känner igen meningarna från alla möjliga tidningar och undersökningar. Jag tycker att det vore dags att komma med något nytt!!

torsdag 19 september 2013

Frittata!

Idag får det bli en Frittata till lunch. Jag gör ofta omelett eller frittata till lunch eftersom det går så fort! Den här varianten introducerade maken efter en resa till USA där man på hotellet fick peka på de finhackade ingredienser man ville ha i sin frittata.
Vi brukar ha i lite finhackad rödlök, paprika och champinjoner. Man fräser bara upp hacket i lite smör och sedan häller man på 2 uppvispade ägg blandade med 2 msk mjölk/grädde och lite salt och pepppar, Sedan låter man det hela stå på ganska låg värme tills ytan stelnat. Därefter lägger man på ostskivor på ena halvan och viker över. Klart!

Läxor igen!

Jag tänkte på läxor igen. Läste eller hörde någonstans att klasskillnaderna i skolan beror på läxor. De barn som inte har föräldrar som kan hjälpa till med läxor går det sämre för och så ökar klasskillnaderna i skolan. Jag tror att det kan bli tvärtom. När föräldrarna blir osäkra på om skolan är tillräckligt bra då blir vissa föräldrar oroliga. De föräldrar som tycker sig se brister kommer att reagera. De föräldrarna är kanske ofta utbildade. De vet ju ungefär vad barnen borde lära sig i skolan. De kommer göra allt för att minimera riskerna för att deras barn hamnar efter. De kommer att läsa extra med sina barn eller anlita RUT-läxhjälpare. Jag märker att föräldrar bryr sig mycket om hur det ska gå för barnen och gör allt för att deras barn ska hänga med. När jag började i skolan för väldigt länge sen var det en i klassen som kunde läsa. När mina barn började skolan var det många barn som redan kunde! Tror inte att de har lärt sig av sig själva. Någon har hjälpt dem. Varför? Kanske för att vara säker på att barnen verkligen lär sig läsa och att de hänger med från första början. Med mitt första barn tänkte jag inte i de banorna men när han inte började lära sig läsa efter några veckor blev jag förstås orolig. Jag skaffade en läsebok och löste problemet själv - på två veckor läste han! Med mina andra barn väntade jag inte - jag lärde dem läsa i god tid innan skolan började! När skolan slutar att ta ansvar, när det blir för ostrukturerat och när föräldrar märker det - då ökar klasskillnaderna. De medvetna föräldrarna kommer att agera och de andra får klara sig bäst de kan!

Studiedag i skog och mark!

I går hade alla barnen studiedag. Det var skönt att få sova ut och ta det lite lugnt på morgonen. Skönt för barnen att ägna sig egna intressen en stund. Det spelades tv-spel (förstås) men också en hel del piano. De små barnen byggde lego och ritade lite. Efter lunchen åkte vi till ett naturområde i närheten. Vi klappade och matade djur. Sedan gick vi en naturstig bland jättegrytor och flyttblock. Vi åker ofta till det här stället och barnen vet mycket om istiden och känner väl till naturen här. Men ändå finns det alltid något nytt att upptäcka och nya saker att förundras över. 7-åringen har ju hört alla berättelser om isen och hur grytorna blev till men har nog inte riktigt förstått tidigare. Nu var han mycket intresserad och frågade och funderade. Han tittade ner i grytorna och på flera ställen låg löpstenen kvar. Han var fascinerad över att den där stenen snurrat runt där och grävt sig ner i själva urberget!
 En mycket glupsk gris som tacksamt tog emot äpplena vi tagit med oss!
 
 
Ett av fåren var väldigt keligt! Mysigt att stryka på den mjuka hakan!
En förkastning i berget! Ser ut som om någon huggit sig ner med en yxa!
 
Bra träning för stora och små att klättra fram i stenig terräng fullt med slingriga rötter! Lillen tycker det är toppen att gå i skog och mark och orkade gå och springa hela vägen!
Tre små grytor!
 
Ett jättelikt flyttblock som är roligt att både klättra på och krypa under!
Spår efter vatten som runnit under flyttblocket!

 

 
 

onsdag 18 september 2013

Siktkakor, rulltårta och höst!

Nu är det höst! Det går inte att förneka det längre. Shortsen är undanlagda och igår tog jag på mig skor och inte sandaler för första gången. Lite vemodigt men också lite skönt. Skönt med det dämpade ljuset, fukten, mättade färger. Skönt att avveckla trädgården även om det återstår en del arbete. Skönt att vara inomhus lite mer och fixa och dona med sånt som blivit liggande under sommaren.
Igår bakade jag siktkakor. Min mormor gjorde alltid såna. Ja, det gjorde väl de allra flesta förr i tiden antar jag. Hemma åt vi också såna här ofta. Jag brukar göra 4 kakor och 4 små bullar på en sats. Jag har alltid rullat de där små bullarna men igår var jag lite mer noggrann. Min mormor brukade alltid göra en längd och sedan skära den i skivor och lägga ner dem med snittytan nedåt. Vi kallade dem båtar eftersom de får ett slags båtmönster uppepå. Så gjorde jag igår. Jag gjorde nog lite för bred längd så båtarna blev inte riktigt rätt men nästa gång så... Jag älskade de där båtarna. Mamma gjorde också så men det var något visst med mormors båtar. Antar att det berodde på att det var just mormors båtar och att jag åt dem i hennes kök. Minns henne stå vid köksbänken i det lilla köket och baka. Minns morgnarna i hennes kök när morfar kokte varm choklad till mig och min bror och serverade bredda siktkakor till oss. Minns kopparna i något slags halvt genomskinligt porslin med en oljeaktig yta som skimrade i pärlemor. Fina minnen som poppar upp ibland, som när jag bakar siktkakor.

Min lille pojke är med mig när jag bakar. Han tycker så mycket om det. Han blandar till degvätskan, smular jästen och häller i mjölken och rör så noggrant med en sked. Sedan sköter han maskinen. Drar på och väljer hastighet. När vi är klara strör han på mjöl på degen och springer till linneskåpet och hämtar bakhanddukar som han breder över degen. När han var mindre ville han inte gå med på att degen skulle täckas av handduk och jag kom på att lura honom genom att låtsas bädda ner degen med ett täcke. Så säger han fortfarande. Att degen ska sova och täcket ska på och så...god natt!

4 kakor:
50 g smör
5 dl mjölk
0,5 msk salt
0,5-1 dl sirap beroende på hur söta du vill ha kakorna. De blir mjukare och fluffigare med mer sirap.
1,4 dl rågsikt.
(Jag brukar blanda i lite vetekli eller vetegroddar eller båda delarna. Man kan också blanda i ett par deciliter kokt klippt råg eller vete om man vill ha kakor med lite mer tuggmotstånd.)

Jäs i 40 minuter.
Dela degen i 5 delar och gör 4 kakor och ca 6 bullar.
Jäs i 20 minuter.
Grädda i 225 grader i ca 8 minuter.
Äpplena håller på att bli alldeles övermogna och för att ta tillvara dem gjorde jag äppelmos. Det är gott att ha till pannkakor och på gröt eller i fil. Det är också gott i rulltårta!

måndag 16 september 2013

Bokstäver och skriverier!

Minstingen tycker om bokstäver. Han gillar att plocka med magnetbokstäver, lägger bokstavspussel med hjälp och tycker om att läsa i bokstavsböcker. Han förstår ju inte att det är bokstäver det är fråga om. För honom är det förmodligen en bild precis som alla andra bilder. Han ser en bild på en hund och fastän att det inte är en riktig hund så kan han tolka bilden och förstå att det är just en hund. Jag tror att det funkar så med bokstäverna också. De är förstås svårare att tolka än andra bilder eftersom de inte visar vad de betyder. Men han gillar dem i alla fall! Han har lärt sig att känna igen några stycken. Lättast är I och O och S och R. De kan han bra. Han kan fler, men inte alltid. Nästan alltid känner han igen M och N och U och A. Jag tror att han inte har kapacitet att lära sig fler bokstäver just nu. Det finns liksom inte plats för fler så abstrakta bilder. Jag tänker inte att han ska lära sig läsa. Jag tänker bara att det är kul! Vi läser och ljudar och tittar och ritar och pusslar. Lika gärna som vi ritar en bil kan vi rita ett o. Kanske kommer han att ha nytta av det sen. Kanske blir det lättare att knäcka koden senare. Men egentligen spelar det ingen roll. Så länge det är kul gör vi det!
 

 
Här ritar vi O:n! Det är väldigt roligt! Roligast var att rita stora O:n med små O:n inuti!

 
Storebror har inget eget rum utan delar med en annan storebror. Han har dock ett litet krypin med plats för sina leksaker och böcker. En säng finns där också men den har ingen sovit i. Den är bra att ha kramdjur i och den funkar bra som fartyg, rymdskepp, fängelse och sånt. Nu har i alla fall storebror fått ett skrivbord och där sitter han och skriver och klipper och så. Han har hurtsar med plats för etiketter i och de satt han och gjorde i ordning härom dagen. Han sorterade sina saker och lade allting på sin plats. En sorts saker i varsin låda. Sedan satte han dit etiketterna. Lillebror vill förstås vara med och han ritade "bokstäver" han också på små lappar.



Det är roligt med bokstäver och ord och papper och pennor. Det smittar av sig när någon sätter igång! 

söndag 15 september 2013

Läxor eller inte?

Det är en hel del prat om läxor nu för tiden. Man läser om läxhjälp och att föräldrar tycker att barnen har för mycket läxor. Vissa tycker att barn inte ska ha läxor. Andra tycker att alla barn ska ha läxhjälp i skolan. Det finns idéer om att fritids skulle kunna hjälpa till med läxor. Jag funderar över vad jag tycker egentligen.

Jag tycker nog att det är bra med läxor. Jag tycker att det är bra eftersom man behöver repetera och träna på saker man ska lära sig. Jag tycker att det ska vara glosläxor på en gång när man börjar lära sig nya språk. Jag tycker att man ska ha starka verb varje vecka i engelska när man läst ett år eller så. Jag tycker att man ska ha rättstavningsläxor i svenska. Jag tycker att man ska ha matteläxor. Jag tror också att det är bra om man får textläxor i de samhällsorienterande och de naturorienterande ämnena.

Jag tycker också att läxorna ska vara lagom långa - de får inte vara för långa. Det är lagom att läsa en stund varje dag. Lite när man är liten och lite mer när man blir större. Jag tycker inte heller att läxor ska vara "krångliga". De ska gå enkelt att göra och de ska inte innehålla något nytt. Det handlar ju om att repetera och träna. Barnet ska kunna göra dem själv. Föräldern ska inte behöva vara lärare utan bara se till att läxorna blir gjorda och vara ett stöd. Jag tror att det är bra om läxorna är "likartade" - alltså att samma typ av läxa återkommer varje vecka. Det ska gå in i ryggmärgen på barnet att det går till på ett visst sätt. Det blir en rutin att göra läxorna och barnet kommer så småningom att lära sig göra läxorna på ett snabbt och effektivt sätt. Det är inte så svårt att träna in engelska ord egentligen. Men om man aldrig tränar in några ord då blir ju ordförrådet lidande. Att sitta i skolan och träna ord är ju bara slöseri med tid. Det kan barnet göra själv. I so och no är det bra om man får lagom långa texter att läsa i läxa. Små barn har nu för tiden sk läsläxor. Texter som är skrivna för att barn ska träna på att läsa. De är ofta mycket ointressanta och enligt mig förstör de läslusten för barnen. Varför inte ge en "riktig" text som ingår i ett annat ämne i skolan. På så sätt får ju barnen endera repetera det läraren sagt på lektionen eller förbereda sig på något som kommer nästa lektion. Eller varför inte läsa en roman och skriva något eller berätta om den senare?

Det finns dock faktorer som gör att en läxkultur inte är möjlig. Det allvarligaste hindret är att skoldagarna är så långa. Redan från 1:an går barnen mellan 5 och 6 timmar om dagen. Sedan blir det förstås värre ju äldre de blir. Barn i högstadiet eller gymnasiet har dagar som är mellan 7 och 8 timmar om dagen. Det blir då förstås mycket jobbigt att orka eller hinna med läxor.

Det verkar också som om lärarna inte hinner med några läxor. Vi fick reda på av vårt gymnasiebarns lärare att de inte har tid att ge några läxor. Barnen är så stora att de förresten kan ta ansvar för att ge sig själva läxor, läsa extra och efterbehandla och förbehandla lektioner. Vi frågade om det gällde alla ämnen. Om barnen skulle ge sig själva glosläxor och grammatikläxor i språken. Lärarna förklarade att det skulle de dock inte behöva. Det skulle lärarna sköta. Men än har vi inte sett till några glosläxor. Jag blir så förvånad. Man kan lura sig och tro att den där stunden när man preparerar en läxa är bortkastad tid. Men för mig är det tvärtom - ett viktigt lärotillfälle. När man går igenom gloslistan läser lärararen orden högt och eleverna läser efter. De får höra uttalet, träna själva. De läser ordet och får på sätt träna en första gång på stavningen. De skriver av ordet i glosboken och får ytterligare träning på stavningen. Glosböcker verkar förresten vara en bortglömd finess. Barnen kommer hem med lappar med ord ibland och ibland är orden förkryssade i läroboken. Men för det mesta kommer det inga ord alls!

Ett annat hinder för läxor är att det inte finns några vuxna hemma på dagarna. Små barn är på fritids och större barn är ensamma hemma. Barnen som är på fritids kan ju inte läsa läxor eftersom de inte är hemma. Och det är mycket begärt av barn som är ensamma hemma att de ska sitta och göra sina läxor själva. Det är nog lite lättare om det finns en förälder där som ser till att det blir gjort. Sen är det lite trevligare att göra läxan vid köksbordet om det sitter en mamma eller pappa där! Jag förstår att det är jobbigt för folk som jobbar att göra läxorna på kvällen. Man är ju trött och det är annat att greja med - mat ska lagas och det ska plockas undan och förberedas för morgondagen.

Vad har jag för erfarenhet av läxor själv då? När jag själv gick i skolan var det självklart med läxor. Man fick läxa i språk, rättstavning, texter att läsa, matte. Nu har jag egna barn i skolan och det ser helt annorlunda ut. De små barnen har rutiner för sina läxor. Det funkar. Men ju äldre de blir desto sämre blir det med just läxorna. Det finns inga rutiner, läxor ges sporadiskt, det är alltid en överraskning. Det kan bli en läxa men oftast inte. Ibland är läxorna förvånande korta men då och då kommer en jätteuppgift. Det skulle kanske inte spela så stor roll om det hände mycket i skolan. Om barnen fick använda alla timmar de spenderar i skolan till att b la träna och repetera. Men så är det inte. Det går långsamt. För mig är det inte jobbigt att hjälpa till med läxor. Det går fort. Läxorna är få. Det svåra är att försöka lista ut vad som fattas och försöka plåstra och laga och lappa. Försöka komma på vad som behöver fyllas på och försöka göra det så effektivt och bra som möjligt så att barnen ska få en lite bättre skolgång. Jag förstår att folk köper in läxhjälp. Även om barnen inte har läxor så finns det mycket att jobba med hemma!

fredag 13 september 2013

Äppeltider!

Njuter av äpplen. Både av hur goda de är och hur vackra de är! Njuter av dem både råa och tillagade!
 
Säftaholm - vackert röda och med frisk smak! (har inte såna själv - kommer från mina föräldrars trädgård)

Oranie - fin form, lite tillplattade och med lite lätt röd skiftning där solen har lyst! Goda som de är och blir mosiga och goda i äppelpajer!

torsdag 12 september 2013

1000 nya förskollärare!

Socialdemokraterna föreslår att det ska utbildas 1000 nya förskollärare. Löfven säger att om vi ska vara en kunskapsnation då ska vi också satsa på världens bästa förskola.

Anledningen till att det behövs 1000 nya förskollärare är att:

- alla barn behöver en bra start i förskolan. Därför behöver grupperna vara små och personalen välutbildad.
- det är brist på förskollärare.
- arbetslösheten minskar om fler får jobba som förskollärare.

Det är också viktigt att fler män kommer in i förskolan. Som det är nu är det knappt 4 % män i förskolan- Det måste också skapas karriärmöjligheter för förskollärarna. De ska kunna bli förstelärare eller lektorer. Varför är det egentligen viktigt att män kommer in i förskolan? Är det inte viktigare att ta reda på varför männen inte vill jobba i förskolan? Och motsatt, varför kvinnor väljer att jobba i förskola? Varför är det på det sättet? Är lönen som styr? Eller är det barnen - att kvinnor verkar dras till små barn?

Det är väl bra om det blir fler förskollärare. Om det är brist på dem och barngrupperna är för stora så är det ju så man ska göra förstås. Sen är det ju klart att om fler får jobba som förskollärare då minskar ju förstås arbetslösheten. Det är ju bra.

Men man kan ju också se det hela ur en annan synvinkel. Man behöver inte utgå från att alla barn måste vara på förskola. Barn kan tas om hand av en av sina föräldrar också. Om de som ville fick ta hand om barnen då skulle barngrupperna minska automatiskt. Om man gjorde det ekonomiskt möjligt att vara hemma och ta hand om sin familj då skulle arbetslösheten kanske minska i och med att ett antal föräldrar frivilligt avstod från arbete under en period i sina liv. De skulle alltså vara "lediga" eller hemarbetande och därför inte arbetslösa.

Det där med kunskapsnationen kan man ju fundera lite över. Det går inte bra för barn i den svenska skolan. Det har gått nedåt. Kanske är inte förskola lösningen för att få barnen att bli bättre i skolan. Det verkar i alla fall som skolresultaten inte blir bättre av att barn går mer och börjar tidigare på förskola. Kanske är det dags att pröva på en annan linje? Öppna upp för fler lösningar och alternativ. Acceptera att alla familjer ser olika ut och att alla inte mår bra av exakt samma livsstil. Kanske skulle man öppna upp för rättvisa och låta subventioner fördelas rättvist, inte styra så hårt utan låta folk få klura ut hur de vill ha det när det gäller barnen på egen hand?

måndag 9 september 2013

Sensommar!

Sensommardagarna är härliga. Ljumt och fuktigt och allt i trädgården passar på att ge det sista av vad det har att bjuda på.
 
Äpplen och plommon är mogna. Barnen förser sig.
Köpte en växt förra året på halva priset. Lappen försvann och jag har glömt bort vad den heter. Trist - den är i alla fall ganska fin. Någon som vet vad det är?
Jag gjorde om i en av rabatterna. Tog bort sånt som bara hamnat där och sånt som blivit lite "förväxt" och inte var fint längre. Det fick bli allium i både limegrönt och mörkrött, silvriga silverarv och nävor. Köpte även tre buxbomsplantor som jag hoppas ska klara sig och så småningom bli runda fina klot.