Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

torsdag 31 maj 2018

Kognition

I FInland har de forskat fram att småbarn utvecklas sämre om de tas om hand i hemmet än på instition. Det är Löntagarnas forskningsinstitut och Statens ekonomiska forskningscentral som forskat fram det här.

Och då är det så här: barn som vårdats hemma längre var sämre på kogintiva tester än barn som gått på dagis. Det är förmodligen på det sättet att små barn - 1 till 2 år gamla - också lär sig något nyttigt av småbarnspedagogik. Det säger en forskningsredare för Löntagarnas forskningsinstitut. Undrar varför Löntagarnas forskningsinstitut ens vill forska om småbarn? Eller är det mammorna de vill ha tag i?

Skillnaderna var tydligast bland barn i 4-5-årsåldern. Testerna gick ut på att känna igen färger och rita en människa med huvud, kropp och lemmar.

Fast det lustiga är att skillnaderna jämnar ut sig och lämnar inga avtryck på grundskolans avgångsbetyg eller på studentexamensbetyget. Märkligt. Och då blir det ju lite dumt att ens prata om det. Strunt samma om ungen ritar en sämre gubbe än dagisbarnen. Fast om man har lust som hemmamamma så kan man ju faktiskt träna på att rita och på färgerna...det har jag gjort...det har varit kul tycker jag!

Men de är väl oroliga där i Finland...de där som jobbar med att få folk att jobba...finska barn är ju hemma mycket längre än i övriga nordiska länder. De har nämligen något slags hemvårdsstöd som ser till att föräldrarna kan stanna hemma längre med barnen. Fast så uttrycker sig ju inte artikelförfattaren...den skriver "uppmuntrar" föräldrar att stanna hemma med sina barn. Och det där stödet är det prat om...ska det vara kvar? Ska ersättningen höjas? Och det finns nog folk där i Finland som har något att tjäna på att mammorna inte är hemma så där oanständigt länge. Och då kan ju sån här forskning komma väl till pass. Det har den gjort i Sverige.

onsdag 30 maj 2018

Dagen som gått!

Ibland är jag extra glad över att jag är hemmafru! Idag var en sån dag! Fast jag inte har ett riktigt jobb har jag jobbat som en tok...och dessutom hunnit med en hel del nöjen!

Jag har....

- målat om insidan av våra ytterdörrar...första strykningen igår och andra i morse! Våra dörrar är nog mer än 20 år gamla och var så gulnade och avskavda att jag länge tänkt måla om dem...tycker det blir för dyrt med nya! Och nu...när vi ändå håller på att bygga om och har massor att göra och när dessutom maken är på jobbresa....ja, då passar jag på!
-mitt i fick jag kasta mig iväg och lämna joggingskor till en av sönerna som stod vid en idrottsplan och skulle ha idrottslektion och hade glömt skorna!
-måla vidare...
-in och diska och röja undan lite..hänga tvätten...
-11-åringen ringde och sa att han behövde bli hämtad från musikrepetition inför kulturskolans årliga avslutningsshow! In i bilen igen!
-Vi kom på att vi kunde passa på att åka till vår favorestaurang i en gammal herrgård en bit bort...mina föräldrar hängde med...jag skulle ändå ditåt för att köpa färg på ett ställe så...och när man kunde få med sig två barn så kändes det extra roligt att göra lite mer av det! Maten var god och det är alltid så fint att äta här...vilken årstid det än är...men idag var det extra trevligt...alla dörrar stod öppna och det fläktade skönt utifrån...
-Iväg till affären som säljer vaxfärg från Jeanne D'arc! Denna affär är så mysig...så fina saker, möbler, prydnadssaker, kläder...och en trevlig affärsinnehaverska som alltid har lust att prata lite! 
-Barnen kom förstås på att det fanns karamellstrutar att köpa i handelsboden...så dit fick vi gå!
-Och så var det kul att titta på djuren i djurhagen...får, getter, kaniner, höns, getter och grisar! 
-Hem igen! Måla dörrar igen...den här gången utsidorna! Blanka, svarta ska de bli! Färgen var lite trälig...täckte inte så bra och var lite pillig att måla med...men det blir nog bra när fler lager kommer på! 

-Diska lite, plocka lite, duscha, ta fram mat till några av barnen...prata med ett par andra barn om vad de skulle äta lite senare...för jag skulle bort igen! Musikevenemanget...11-åringen skulle förstås med...han skulle ju spela...och 7-åringen åkte med...mamma och pappa också! Det var roligt att lyssna på fin musik men som alltid lite hårt för bakdelen att sitta så länge! 
-Och så hem...varva ner, diska, plocka, vika tvätt, läsa en kort saga, säga god natt till de två yngsta...titta på tv med 14-åringen...prata några ord med de äldsta, god natt! Och nu är dagen slut..nästan! Ska bara låsa dörra, plocka av köksbordet och läsa några sidor i en bok! En bra dag har jag haft...jag är glad över att kunna både jobba åt oss här hemma och att ha tid för nöjen! 

söndag 27 maj 2018

Mors dag!

Idag är det mors dag! En riktigt vacker morsdag fick vi! Maken är bortrest men ett sms med hjärtan kom...jag är ju mor till hans barn. Hjärtan från äldste sonen som inte hade tid att komma hem pga tentaplugg kom också och kramar fick jag av alla mina andra barn! Till kaffet gick vi till mina föräldrar och kramade min mamma! Vi hade det fint...fikade på altanen och pratade om viktigt och oviktigt...spelade schack och några stack till fotbollsplanen och spelade boll. En tur i trädgården för att se på blommor och blader blev det också. En fin dag!

Det är ju något särskilt med mödrar ändå! Mammor! Vi som ger liv! Vars kroppar i många många år sysslar med förberedelser för livet...oavsett om det blir mer liv eller inte. Det har vi nog glömt lite. Men så är det ju. Våra kvinnokroppar är som månen...som solen...som tidvattnet...cykliska...en livets cirkelgång. Det är fint när man tänker på det.

I tidningarna kan man läsa om Mors Dag. Det är mest ointressant trams men i Barometern står det lite mer djuplodande. Det handlar om alla de år som gått från det första firandet för 99 år sen...vad som hänt. Och mycket har hänt. För 99 år sedan handlade mors dags-firandet om att mor skulle få en ledig dag. Annars jobbade hon ju ständigt i hemmet. Det var hennes plats då. Kvinnor var inte  myndiga, jo, om de var ogifta blev de myndiga vid 21 men gifta kvinnor hade sin make som förmyndare. Så skulle det vara i två år till. Kvinnor hade inte heller rösträtt. Det skulle dröja två år till här också. NÄr det gällde utbildning var det också skralt. Först 1927 fick kvinnor rätt att gå på statligt läroverk - alltså gymnasium. (Fast man kan ju undra lite hur många killar som gick på läroverk 1927  - skulle gissa att det inte var på kartan, och att det inte fanns någon större anledning - för de flesta killar. Men sånt pratar vi inte om. Förstås.) Och så var det det där med arbetet. Kvinnor hade inte mycket att välja på i förvärvsarbetsväg. Hemmet var kvinnans plats. Var man ogift fanns det lite pedagogiska samt omvårdande yrken. Och den växande industrialiseringen erbjöd vissa kvinnor möjlighet till egen försörjning. Men mycket mer var det inte förrän 1825. Då fick kvinnor ökade möjligheter att få statilg tjänst och först 1939 fick inte arbetsgivarna längre avskeda kvinnor som gifte sig eller skaffade barn.

Det är fortfarande lite si och så med jämställdheten. När det gäller löner finns det dumma skillnader. Och knappt 30 % av kvinnorna är professorer. Så det är lite dåligt. Och bara 20 % av de som sitter i börsledningarna är kvinnor. Dåligt.

Men annars, får man förmoda, är det toppen. Kvinnan har fått rätt att arbeta. Precis som en hel karl. Fast vänta nu. Hur är det nu då. Jag blir nyfiken. Vad jobbar kvinnor med? Vad är det som har blivit så mycket bättre än det där hemmajobbet som var så gräsligt hemskt?

Det är nedslående läsning.

De 20 vanligaste kvinnojobben i Sverige är:

1. Undersköterska, hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende
2. Barnskötare.
3. Grundskollärare
4. Förskollärare
5. Butikssäljare, fackhandel
6. Vårdbiträden
7. Övriga kontorsassistenter och sekreterare
8. Städare
9. Personliga assistenter
10. Butikssäljare, dagligvaror
11.Vårdare, boendestödjare
12. Restaurang- och köksbiträden
13. Planerare och utredare
14. Grundutbildade sjuksköterskor
15. Ekonomiassistenter
16. Undersköterskor, vård- och specialavdelning
17. Företagssäljare
18. Kockar och kallskänkor
19. Redovisningsekonomer
20. Socialsekreterare

Ja, så ser det ut med frigörelsen. Var hamnade vi. Vi kvinnor. Ur askan i elden. För i hemmen handlar det väl om mat, städning, omsorg och ekonomi. Och det var så det blev efter frigörelsen också. Fast ute i samhället. För där lagas det mat, städas, ges omsorg till barn och gamla. Kvinnans lott. Kvinnans eviga lott. Frågan är var det smakar bäst? Var är man fri?

Men det spelar nog ingen roll. Kvinnor har det så bra så bra. Vi har högst sysselsättningsgrad i EU. Och precis som i alla andra länder får vi rösta och utbilda oss och får skaffa vilka jobb vi vill. Och vi vill tydligen ägna oss åt hemmasysslor och omsorg. Toppen. Same same fast different. Det är lite lustigt på något olustigt sätt.





lördag 26 maj 2018

Ropen skalla!

Idag var det dags för Förskoleupprorets kampanj #pressatläge att manifestera! Man hade demonstrationer runt om i landet! Man kräver mindre barngrupper och högre personaltäthet. Det är bra. Det är jättebra att någon står upp för både kvinnor och barn. För det är ju så det är...det är kvinnor och barn som drabbas av den dåliga verksamhet svensk förskola verkar vara. Det är bra att någon ropar och uppmärksammar.

Ändå är det lite lustigt. Eller olustigt. Hur man än vill se på det. För 50 år sedan skallade ropen - dagis till alla! Nu skallar ropen vidare! Bättre dagis till alla. 50 år och inget är liksom avgjort. Alla barn får gå på dagis. Förlåt, i förskola. Den rätten har de. Men i förskolorna är det fullt. I min kommun är genomsnittsgruppen 18 barn. Nyss kunde man läsa att för att minska varje grupp med ett - 1 - barn skulle det kosta 10 miljoner kronor per år. Då blir blir det 17 barn i grupperna. Ja, man kan alltså lätt förstå att det skulle vara en otroligt dyr historia att minska barngrupperna coh öka personaltätheten. Det låter omöjligt. Och det är väl därför det är så tyst kring det här upproret. Det är nog ingen mening att skriva, prata, berätta, bemöta det. Det kommer nämligen inte leda någonstans. Det är olustigt att tänka på.

Det lustiga är att folk är så dumma i huvudet. De är så otroligt fantasilösa. Eller hjärntvättade är nog det rätta ordet. Man pratar om gruppstorlekar och personaltäthet. Man pratar om att stå på barnens sida. Om att personalen inte ska behöva ha det så erbarmligt slitsamt att de blir sjuka på kuppen. Men det enda man kommer att tänka på är ...MER DAGIS. Så långt sträcker sig fantasin. Ingen funderar över den lilla petitessen...barn har föräldrar. Barn har omsorgsgivare redan. De är födda med dem. I hemmen är det en alldeles underbar personaltäthet och fina gruppstorlekar. Men nä, just detta, det faller ingen in. De föräldrar som till äventyrs tar till orda funderar inte heller på det. De ropar snällt efter MER DAGIS. De går hellre till nåt annat dagis och vaktar andras barn, eller går till kassan på ICA, eller till hemtjänsten, eller till fritidshemmet...lämpar in sin egen unge på ett överfullt dagis som ...snälla, snälla, snälla, jag ber dig....kan bli lite lite bättre...än att kräva RÄTTEN ATT TA HAND OM SIN EGEN UNGE.

Dit sträcker sig inte fantasin. Där går gränsen. Sorgligt. Och så länge vi låter oss hjärntvättas...så länge vi är snälla och lyder...så länge vi acceterar statssanningen och intalar oss att det sätt vi tar hand om barn och familj är normalt...ja, då får vi nog fortsätta ha det som vi har det. Vi förtjänar nog inte bättre.

onsdag 23 maj 2018

Sommardagarna...

...rusar fram i full fart...Tiden blir annorlunda...allt går undan och mycket ska hinnas med! Och det är varmt! Ljust! Det växer! Allt pockar! Mycket vill man! 

Och mycket gör vi! 

I måndags var vi på stan! Shorts fattades och böcker skulle lämnas tillbaka! Och så hanns det ett kort besök i lekparken! 
Mina rosenspaljéer har äntligen fått ny färg! 
Och vi har fått ner frön och lökar och potatis i lannet...fiberduk och vatten...nu ska vi bara vänta! Och vattna mer! 
Vi springer in och ut! Hit och dit! Redan på morgonen tar jag en sväng...när jag ändå vinkar av barn som ska till skolan kan jag lika gärna hänga tvätten, skrapa lite mellan plattfogarna som är fulla med mossa, vattna något som ser torrt ut...Det är härligt! Och jäktigt! Men mest härligt! Och allt runtomkring är vackert...och doftar gott! Och man får skynda på med det också! Titta, lukta, njuta...det försvinner så fort...äppelblommorna är borta...de ligger som vita snöflingor på gräsmattan och karten har redan börjat ta form! Syrenerna blommar för fullt...doften är berusande...jag hänger tvätten och luktar, tittar...försöker insupa doften för att spara den till senare! Det är lite märkligt...hemmafrulivet...jag har så mycket att göra...och flyger och flänger...och runt mig är det stilla och tyst...ingen är hemma...utom några pensionärar...har man tur hör man en gräsklippare som knattrar på håll...ser en färdtjänstbil fara förbi för att hämta upp grannen för någon transport någonstans....Annars är det tyst. Inga barnaröster. Inga vuxna i min ålder. 
Men idag fanns det barn hemma..det var studiedag och två av mina skolbarn var hemma hela dagen. Och i ett hus en bit bort fanns också tre barn på plats...det var trevligt och ovant...skratt och stoj och knirr från en studsmatta på en vanlig onsdag! Vi sov ut och sen gjorde vi läxor. Det behövs för i skolan står det lite stilla i många ämnen. Sonen i 5:an hade lyckats räkna en uppgift i matteboken på de två skoldagarna som varit denna vecka...det hade varit så mycket annat...en brännbollsmatsch som några andra klasser spelat och läraren hade pratat så länge att det inte blev något räknat en annan lektion. Efter maten åkte vi till mina föräldrar. 11-åringen skulle bli klippt av sin mormor och så fick vi fika och så lekte barnen i skogen och på fotbollsplanen! Härligt var det att se dem...de tre yngsta bröderna som lekte tillsammans...fotboll och brännboll...

I skogen var det så där härligt som det är i maj...som om skogen blir ett rum, en egen värld, med ett annat ljus, andra ljud, andra dofter än utanför. Det ekar på ett särskilt sätt och luften är liksom fylld av dofter och ljud. Fåglar som drillar, som väntar på att kunna flyga till sina bon, ungar som skriker efter mat, hackspettens vingslag som brusar så hårt...liljekonvaljer som lyser som pärlor i grönskan..som doftar...ja, vad...maj, sommar, mors dag i annalkande, något gammalt, svunnet...längtan. 
Sen hem igen...laga mat och skrapa plattfogar, duka och äta och ta in tvätten, se på tv och läsa saga! En vardag till har runnit förbi...en härlig dag...en bra dag.

fredag 18 maj 2018

Förskolans dag!

Igår var det förskolans dag! Och då var det fest! Det var det vanliga...springlopp, maskerader med roliga fröknar utklädda som typ seriefigurer...det var sånger och lekar. Och så är det bilder...bilder på barn i västar..gula, orangea och rosa...den där obligatoriska neonuniformen barnen i riket har kommit att iklädas.

Det var inte bara fest...lite allvar fanns det också...

Det rapporterades lite lite om #pressat läge...alltså hur pressat läget är i förskolan. Det är stora barngrupper. Och så kan det ju inte få gå till. Det behövs fler pedagoger och eftersom det är brist på dem så skulle man istället kunna ha assistenter som tog hand om grovgörat...torka golv, torka bord, plocka fram och bort, klä på, byta blöjor...och så kunde pedagogerna ägna all sin tid åt att pedagogisera barnen.

Det rapporteras förstås också om förskolans förträfflighet. Inte så mycket som förr om åren men ändå...förskolan är förträfflig. Den är fantastisk. Och framför allt...den är oundgänglig. Och varför? Tja, om man tar en liten scanning över de artiklar som skrevs igår och idag om den fantastiska förskolans dag får man argumenten:

1. LÄRANDET
Förskolan lägger grunden för det livslånga lärandet. I en artikel kan man läsa att förskolläraren varje dag lägger viktiga pusselbitar till barnens livslånga lärande och att det är i förskolan barnen tar de första stegen.

2. FRAMTIDA STUDIER
Det är i förskolan barnen lägger grunden för sina framtida studier. Forskning visar att det är i förskolan det allra viktigaste i skolsystemet sker. Om man satsar hårt här ger det mer utdelning än satsningar på de högre stadierna.

3. RIKETS FRAMTID
Det är i förskolan förskollärarna packar barnens kunskapsryggsäckar. Och det är tack vare detta vi säkrar Sveriges framtid som kunskapsnation. Och observera att detta inte är något förskollärarna har hittat på. Detta är belagt med ALL MÖJLIG FORSKNING.

4. VÅR IMAGE UTÅT
Vår svenska förskola är ett föredöme för många andra i hela världen.

Är det inte fantastiskt så säg! Hurra för den svenska förskolan! Om den bara blev lite bättre. Då skulle det vara jättebra. Om det bara blev mindre barngrupper, fler pedagoger, fler assistenter. Ja, då vore allt klappat och klart! Tänk er! Vilka ryggsäckar barnen skulle bära omkring på! Fullpackade med förskolekunskaper förmedlade av fullfjädrade förskolepedagoger. Akademiker. Som ägnar varje ledig sekund åt att utveckla barnen. Det kanske är tur att förskolan inte är så där perfekt som alla vill ha den...för hur slulle det sluta...vilken nation vi skulle få...genier överallt! Übermänniskor.

Fast å andra sidan...det står lite skralt till därute i dagislandet tror jag bestämt. Den här veckan kan man läsa att:

En treåring glömdes på tunnelbanan
En förskola lämnade ut fel barn till en morfar
Att en vikarie har utsatt ett barn för sexuella övergrepp
Att man ska bygga en förskola för 108 barn på ett Lidltak i Malmö Och det är ju jättebra - föräldrarna kan passa på att handla veckans mat när de ändå hämtar ut barnet.
Ett barn brändes av skållhett te på en förskola
En pappa upplever att hans barns förskola känns otrygg och kaotisk
En man döms för sexövergrepp på barn på förskoletoalett

På en sajt för förskollärare kan man läsa om hur förskollärarna har det fruktansvärt jobbigt på frukostarna...14 barn på 1-2 år på två personal...17 barn på 3-5 barn på två personal...osv osv. En mamma berättar att hon en dag denna vecka lämnat sitt barn till en ensam pedagog med ansvar för 13 barn på 1-3 år. Mamman stannade kvar och hjälpte till tills en vikarie (som inte kände barnen) kom. Och sen åkte mamman till sitt jobb...en annan förskola med andra barn att passa. En annan pedagog berättar om att på hennes förskola var det häromdagen 27 barn på 3-5 0år tillsammans med 3 pedagoger och inne var det 18 barn på 1-2 år tillsammans med 2 pedagoger.

Man kunde också denna vecka läsa att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökat explosionsartat de senaste åren. S vill nu införa en screening inte bara av barnens fysiska hälsa utan även av deras psykiska hälsa. Så när barnen går till skolsköterskan blir det inte bara mätning och vägning och synkontroll utan även en utvärdering av deras psykiska hälsa.

Ja, inte vet jag. Allt går i sär. Hur är det nu då? Är den svenska förskolan unik och världsbäst? Är det där barnen rustas som allra bäst inför framtiden? Förskollärarna vittnar om att verksamheten är i kris. Och det erkänner de extremfrälsta förskolleälskarna också. De erkänner att det inte är riktigt bra. Fast förskolan är förstås ändå på sitt sätt bäst. Och unik. Man fortsätter att hävda och hänvisa till all möjlig forskning att förskolebarnen blir superbra i skolan. Eller så säger de inte förstås. De säger att barnen blir bättre än om de hade varit hemma och inte gått på dagis. Och det är ju smart. Det finns ju inget att jämföra med. Det finns inga hemmabarn som kan bevisa motsatsen eller hur rätt slutsatserna som dragits är. Det hela är bara ett evigt OM. Verkligheten talar sitt tydliga språk. Vi är inte världsbäst i skolan trots att våra barn verkar slå rekord i förskolenärvaro. Våra barn verkar må sämre och sämre. Det verkar inte finnas mer pengar att skramla ihop för att få förskolan att gå runt och bli så där toppenbäst som den borde vara. Som alla är överens om att den borde vara.
¨
Vi får kämpa på i dagisland. Vi får vara glada över att vi har en fantastisk och unik förskola. Vi får vara glada över att våra barn får sina kunskapsryggsäckar packade. Hur lite som än hamnar däri. Det är i alla fall bättre än inget. Och utan förskola...inget lärande alls. Och vi får fortsätta hoppas och be om att få mindre barngrupper och mer personal. Vi får vänta och se. Saliga äro de saktmodiga. Vi har hört om en stad ovan molen. Samarkand väntar därbakom...alltid utom räckhåll men hoppet finns alltid. Vi får använda vår fantasi...den sträcker sig så långt och ändå blir det så futtigt. Ropen skalla...vi vill ha mindre dagisgrupper till alla! Vi vill ha mer pengar till barnen...det är de värda! Detta kan vi tänka och formulera. Men sen tar det stopp. Finns det verkligen inget mer att önska, drömma om, fantisera om? Ingen mamma vars hjärta viskar..det är mitt barn.

torsdag 17 maj 2018

Den där härliga kvinnofällan!

Det är härliga dagar nu när våren, ja, nästan sommaren, är här! Igår hade vi en så varm och skön dag och vi jobbade och stod i hela dagen...jag och sjuåringen! Vi njöt av värmen och arbetet och samvaron. 

Jag städade lite snabbt på morgonen, precis som jag alltid gör...och sen hade vi lite skola...matte, läsa, skriva, rita...det gick undan för inte hade vi tid att sitta inne en så fin dag! 
Min pappa kom på förmiddagen...han hade hyrt en jordfräs och var så snäll och fräste vårt land också! Jag och N gjorde vår cykelparkering fin...vi skrapade mellan alla plattfogar och sopade och tog bort alla cyklar och annat som stod där för att komma åt över allt! Det blev fint! När vi var klara med det skrapade vi rosenspaljéerna rena från gammal färg som börjat flagna...snart ska vi tvätta dem och måla om dem också! 
Sen blev det lunch! Vi hade ju jobbat så hårt och så länge att jag inte hann laga till något särskilt! Men det dög bra med stekta ägg, bröd, paprika, ost och grekisk youghurt ute i trädgården! Maken som kom hem från jobbet en stund njöt av maten och sällskapet på gräsmattan under det blommande äppelträdet!
Efter maten blev det lite vila och kaffe och sen lite mer jobb....rensa en häck...och sen stack vi och mötte storebror i skolan! Vi passade på att gå in på second handaffären som ligger precis i närheten. Jag försöker hitta ett gammalt skrivbord...men det fanns bara skräp...men vi hittade lite annat i stället! Alla tio Pelle Svanslös stod i ett bokställ! Skicket var helt ok! 11-åringen sprang på fyra samlartallrikar med rovfåglar! De tyckte han skulle bli fina i hans rum! 10 kr styck! Som hittat!  
Sen blev det fika ute i trädgården för grundskolebarnen och hemmabarnet...gymnasiekillarna hade en lång skoldag och fick fika senare. Det var så härligt att sitta ute i skuggan och känna vindens svala fläktar. Vi pratade om skoldagen och sen läste jag högt ur en sån där kvällstidningsbilaga som handlade om vikingar...Harald Hårfagre blev det denna gång! Spännande!
Mer jobb...gräsklippning...det borde egentligen de stora killarna sköta om men de har så hemskt långa skoldagar och dessutom nationella prov de här sista veckorna i skolan...men snart är det sommarlov och då har de inget sånt att skylla på!
Maken kom hem i hyfsad tid och satte fart med att laga en gammal moped till småbarnens förtjusning...han fick god handräckning och sen blev det några provturer på gatan! Jag passade på att kanthugga runt äppelträd och buskar och pioner! 
Sen blev det dags för kvällsmat! Ingen tid att laga till något tidsödande men grekiska köttfärsbiffar fanns kvar från gårdagskvällen...stekt potatis, tsatsiki och stekt broccoli med lite asiatisk touch till det blev bra! 

Så var arbetsdagen över...en av alla andra...en härlig dag! Kroppen var mör och lite öm efter allt jobb men det känns bara bra! Jag funderade en sväng på hur det hade varit om jag hade förvärvsarbetat...hur hade det varit då? Hur mycket hade jag orkat, hunnit, haft lust med att göra i trädgården? Och barnen...det hade inte blivit några samtal på dagtid...jag hade inte haft glädjen av att ha dem runt mig i trädgården...höra deras glada skratt och se vad de hade för idéer...inte hört sågen vina, sopa upp deras hyvelspån, se teckningsblocket ligga på trädgårdsbordet...Jag hade missat det. Kanske hade de också missat det...suttit inne i stället. Jag är glad för mina dagar...jag är glad över att vara i kvinnofällan. Där är jag fri. 








onsdag 16 maj 2018

Elementärt

Jag har vetat om detta länge nu...att sonen i 7:an inte kommer att hinna räkna ur sin mattebok detta år. Ja  det är liksom inte hans fel eller problem...han är inte oavnligt långsam eller obegåvad. Det är läraren som inte har orkat, kunnat, velat...hålla högre tempo än att drygt halva boken blir uträknad. Vår kommun är digitaliserad nu och matteboken finns på plattan. Där ligger de olika avsnitten så fint sida vid sida och det är ledsamt att förstå att barnen kanske kommer att hinna räkna ut avsnitt 4. Läraren har alltså bestämt, tagit på sitt ansvar, att beröva eleverna undervisning och träning på procent, algebra och algoritmer samt diagram och lägesmått. Och så programmeringen då förstås. Så får det bli. Barnen får klara sig ändå. De får väl göra detta i 8:an då...i en svårare bok, utan att nöta det som skulle nötas in i 7:an. Det får gå. Det måste ju gå. Och det gör det ju...när skolan har blivit mer och mer av ett storbarnsdagis med huvudsaklig uppgift att förvara barnen på vardagarna spelar det ju ingen större roll...då spelar väl inte själva kunskaperna någon roll. Elementärt. 

måndag 14 maj 2018

Långhelgen...

...är förbi och det är måndag igen! Vilken härlig helg! Sol och värme nästan hela tiden! Vi har:

Jobbat med vårt hus...maken har lagt färdigt golvet i sovrummet.
Jobbat i trädgården...klippt gräsmattan, klippt och rensat i rabatterna, planterat ett körsbärsträd.
Barnen har lekt och haft kul!
Vi har varit ute i naturen...jag och de yngsta barnen tog en kort promenad till vår fågelsjö! Det var fint som vanligt! Och så blev det en längre tur...runt en liten sjö i närheten...och fika och bad för tuffingarna efteråt! Härligt att vara ute i skog och mark...trava över rötter och stenar...känna svala sköna sommarluften mot huden...höra bofinkars drillande mellan höga furor...
Och så har vi tittat på tv en del... sonen i 7:an läser om Mongolväldet i skolan och han vill lära sig mer så vi läser lite i historieböcker och tittar på serien Marco Polo på Netflix...en våldsam historia men den håller sig ändå rätt nära vad vi kan läsa oss till och så är den spännande och utspelar sig i vackra miljöer så vi gillar den! Vi har läst en del böcker tillsammans....jag och de yngsta...om mineraler, Roald Dahls James och Jättepersikan och så Kapten Kalsipp! Ätit gott har vi också gjort...tex laxen på bilden nedan...parmalindad laxfilé smaksatt med timjan och så smörstekt sparris och citroncrème fraiche till det! Gott! 

onsdag 9 maj 2018

Sommaren är här! Det är varmt och skönt och alldeles underbart! Man vill ut och igång och allt ska hända på en gång! Trädgården väntar...sommarkläder måste plockas fram...fattas det inte sandaler? Man vill vara ute från morgon till kväll!

Igår åkte vi på stan...det fanns en del småsaker som måste införskaffas! Det är härligt att vara ledig på dagtid...och att min 7-åring fortfarande har hellediga dagar kvar! Han är ett fint sällskap och han har märkligt nog roligt tillsammans med sig själv och med mig ända fram till eftermiddagen kommer och skolbarnen kommer hem. Igår var dessuotm hans mormor och morfar med...det är roligt att prata med dem också! 
På stan kan man roa sig med att titta på saker, förhandla om att få saker, gå balans överallt där det går! 
Efter stadsturen åkte vi till plantskolan...lavendel och lobelior skulle köpas och så kollade jag in ett körsbärsträd som jag inte köpte...än. 
När skolbarnen kom hem drack vi eftermiddagskaffe ute...annars brukar det vara bråttom med att dra igång tv-spelet efter skolan men inte igår! Solen och barfotaspring lockade. Och så fick jag hjälp av 11-åringen...han vattnade min långa rabatt och sen erbjöd han sig att hjälpa till med att få bort en sockertoppsgran som blivit allför stor! Det var bra...för jag hade nog inte fixat det själv...stammen var grov och roten satt hårt. M hämtade yxorna och högg av stammen och sedan fick vi hjälpas åt med att hugga, gräva, hacka...bort den där roten! 
Ja, det var en härlig sommardag...den första för året...och idag är det en likadan dag...Jag njuter av att kunna använda hela mina dagar till mig och min familj, mitt hus och min trädgård. Jag njuter av att kunna ha dörren öppen och gå ut och in som jag behagar...kunna prata och vara med mitt yngsta barn...finnas hemma när de stora kommer hem. Det är så jag föreställde mig livet när jag var barn...att jag skulle bli mamma och leva mammalivet...när jag blev tonåring och vuxen insåg jag ju att så var det inte tänkt...men av någon märklig outgrundlig slump har jag ändå manövrerat mig hit, dit jag önskade! Det gör mig glad. 





tisdag 8 maj 2018

Universalmedlet

Jag läser en artikel som handlar om att småbarnsdödligheten är större i England än i Sverige. 29 barn av 10 000 barn mellan 2 dagars ålder och 4 år dör i England medan det i Sverige bara dör 19 barn per 10 000 barn.

Forskning visar att det är skillnader i välfärdssystemen som skapar den här skillnaden.

Det handlar om följande:
- I Sverige ger våra välfärdssystem gravida kvinnor ekonomisk trygghet. Fattigdom skapar kronisk stress. Och stress påverkar en gravid kvinna. I och för sig är ju svenska kvinnor rätt stressade. Antalet sjukskrivningar för stress hos kvinnor har ökat med 140 % sedan 2009 i Sverige. I hela EU är det fråga om över 40 miljoner drabbade kvinnor.
- Gravida kvinnor är oftare överviktiga i England än i Sverige. Frågan är väl om detta har med välfärdssystemen att göra eller om det bara rör sig om dåliga matvanor.
- Gravida kvinnor röker och dricker mer i England. Här har vi haft kampanjer som upplyst kvinnor om farorna och det har haft effekt.

Ok, det låter väl rimligt. Stress, övervikt, rökning och alkohol låter inte så bra om man är gravid. Det låter som om det skulle kunna vara riktigt dåligt för det blivande barnet.

Men sen kommer det...det där konstiga som så ofta smyger sig in i artiklar som handlar om barn och om hur fantastiskt Sverige är. En av statslögnerna. En av de statsideologiska teserna.

- Äldre barn går på dagis i Sverige. Det är inte lika vanligt i England för där är dagis dyrt och där är det svårt att få tag i dagis. Där är det vanligare att barn till fattiga är hemma med sin arbetslösa mamma istället.

Logiken i detta är alltså att om äldre syskon går på dagis så får det yngre barnet större chanser att överleva. Det handlar kanske om att mamman blir så överbelastad av att ta hand om två barn eller, hemska tanke, ännu fler att hon glömmer bort, struntar i, inte har lust att, ta hand om det yngsta barnet och låter det svälta? ramla ur vagnen? eller hur det nu går till. För går till gör det...i alla fall hä i riket. Här kan man påstå precis vad som helst. Om det bara handlar om dagis så slinker det igenom varenda källkritisk kontroll. DAGIS ÄR BRA. DAGIS ÄR BÄST. DAGIS ÄR ALLTID BRA, I ALLA LÄGEN, TILL ALLT. UNIVERSALMEDLET - DAGIS. Det är tidens melodi.




Tyskuppgift!

Det är så modernt att skriva i de moderna språken. Barnen skriver och skriver. Lärarna verkar nöja sig med det skrivna...inga förslag på förbättringar dyker upp, knappt några rättelser heller, inga direkta instruktioner om hur uppsatserna ska skrivas brukar ges...och de verktyg barnen har fått vad gäller ordförrådsträning samt grammatikträning är så små. Och det går så otroligt sakta att få några fler. Nedan är en bild på en av de uppgifter mitt barn i åk 7 fått. Han har fått frågor på svenska att besvara på tyska. Det var det hela. Det är svåra frågor att besvara på tyska. Språket räcker inte riktigt till. I skolan har de lärt sig att böja verb i presens samt de personliga pronomina i nominativ. Det var det hela. Men det räcker ju inte till för att kunna svara på såna här frågor. Man behöver dåtid, ackusativformer, genitiv, ha kännedom om prepositioner och vad de styr, kunna de olika prepositionerna i ackusativ och kanske dativ. Och så behövs det ord. Men det är inget som spelar någon roll för lärarna verkar det som. Det blir en låtsasskola. Lärarna låtsas att de lär ut. Frågan är vad en genomsnittslig elev kan prestera på en sån här eller en liknande uppgift. Och en ännu viktigare fråga är förstås...vad exakt lär sig eleven på att göra den? Undrar om lärarna någonsin reflekterar över den frågan. 

lördag 5 maj 2018

Majpromenad!

En strålande vårdag fick vi idag...vi som alla andra! Vi jobbade på förmiddagen och efter lunch tog vi en paus för en promenad till vår fågelsjö! Himlen var osannolikt blå och den gjorde vattnet i den grunda vassiga sjön lika blå som Medelhavet! Allt hade kommit till ro...inget mer skrän och slagsmål som förra gången vi var här...ok...fiskmåsarna gjorde en del väsen men inte så mycket ändå...Svanarna hade dragit sig långt in i viken...kanske har de redan sitt rede färdigt...En ensam trana gick runt i vassen på långa ben och åt. Sothöns flöt på vattenytan och grågäss gonade sig i värmen på gräset. 
Bredvid stigen längs sjön går en godsjärnvägsbana...plötsligt hörde vi muller i fjärran och snart började det vibrera i marken och sjunga i rälsen...tåget! Det var spännande att se det stora, tunga, mäktiga godståget komma i sakta mak!
Det går så fort...våren...värmen...livet...fjärilarna har vaknat till och blommor finns det att äta från! 
Det är vackert...det är härligt...precis som det är varenda år när det händer...