...rör det på sig. De vill bli som vi. De har länge haft ett sk hemvårdnadsbidrag så att mammor och pappor som vill kan vara hemma med sitt barn de första tre åren. Men nu verkar dess dagar vara räknade.
En forskargrupp...de forskar ju i Finland också...vid Arbets- och näringsministeriet (varför tänker jag alltid på dystopier när jag hör de där namnen på de där grupperna som finns?) har kommit fram till att hemvårdsstödet leder till sämre lön för mödrar och dessutom är en central orsak till Finlands låga sysselsättningsgrad. Stödet måste alltså bort.
I Finland har man problem med sysselsättningen. Det är främst två grupper som jobbar för lite jämfört med i andra nordiska länder. Det är män över 50 och kvinnor i fertil ålder.
Det har funnits ett motstånd mot att röra hemvårdsstödet, främst pga av att det skulle leda till ett ökat behov av dagisplatser och skulle kosta på kort sikt. Men långsiktigt skulle det vara lönsamt. Staten skulle få mer skattepengar om kvinnorna tjänade mer pengar.
Nu inför man en familjereform som innebär att papporna måste ta ut fler dagar och att föräldrarna kan vara hemma med barnet i 14 månader varefter man kan ta ut vårdledighet tills barnet fyller 3 år med en ersättning på 342 euro plus möjliga tillägg.
Professorn i den här forskargruppen skulle hellre vilja ta bort vårdbidraget och införa generösare familjeledigheter, tex som i Norge där familjerna får sammanlagt 6+6+6 månader inkomstbaserad ledighet. Detta skulle leda till att barnen började i dagis vid 1,5 års ålder. Och det finns ju mer forskning...det finns vetenskapliga bevis för att det är bra för barnen att komma i högklassig dagvård förhållandevis tidigt. Ja, för det ser man ju här i Sverige...hur bra det är att barnen går i dagis från ca 1 års ålder. Det är ju ren vetenskap.
Jag läser i Aftonbladet. Det är Annika Strandhäll som skriver. Hon skriver om mäns våld mot kvinnor. Hon skriver att med sossarnas politik blir allt bra. Det ÄR redan bra, vi har världens mest omfattande trygghetssystem för kvinnor, och vi har en fantastisk socialdemokratisk jämställdhetspolitik. Det är inte helt bra. Men det är bra nog. Och det ska bli bättre.
Men det finns faror. Inte bara de våldsamma männen är farliga, utan också det högerkonservativa blocket, SD och KD. De vill förstöra för kvinnorna. De vill öppna nya vägar för männens våld mot kvinnor. Vad vill de då? Jo, bland annat vill de införa ett flerdubblat vårdnadsbidrag. Detta är inte bra. En viktig förutsättning för att kvinnor inte ska drabbas av mäns våld är nämligen att kvinnorna försörjer sig själva och sina barn. Kvinnorna måste skyddas från de högerkonservativa krafterna, de som vill att mammor själva ska få bestämma lite grand. Kvinnor förstår inte hur farligt det är att vara hemma med barnen. Är mammorna hemma minsta lilla mer än vad Partiet anser lämpligt, är de i fara. De riskerar att utsättas för mäns våld mot kvinnor.
Jag tycker att det är fult att blanda äpplen och päron och låtsas att saker som inte har med varandra att göra hör ihop. Att mammor eventuellt skulle vilja ta hand om sina små i mer än cirka ett futtigt år ska inte blandas ihop med ett sjukt beteende vissa män har. Det är två olika saker.
Mäns våld mot kvinnor är på tapeten efter att fem kvinnor de senaste tre veckorna blivit mördade av närstående. Fruktansvärt. Vidrigt. Ofattbart. Det går inte att ta in. Hur en människa kan mörda, slå ihjäl, en annan människa man på något sätt ändå älskat/älskar, kanske mamman till sina egna barn. Men det är inget jag kan diskutera utöver att säga att det är fruktansvärt. Jag vet inget om det. Har inga förklaringar eller lösningar. Har aldrig kommit i kontakt med våldsamma män. Det blir alltså platta, ointressanta tankar jag kan haspla ur mig i ämnet. Men jag läser i tidningarna om det...och i morse när jag scannade igenom DN fastnar jag vid en intressant artikel. Det är fyra kvinnliga författare som ger sin syn på saken. Det handlar om att våldsbrott mot kvinnor är lågprioriterade i Sverige, att det ses som normalt att en kvinna som är hotad av våld ska flyttas...få sitt liv upprivet...när man istället skulle kunna flytta mannen, att man bara lyfter fram det grova våldet och inte pratar om ett mycket större problem...det psykologiska våldet som utgör en stor del av mäns våld mot kvinnor och så vidare. Sen kommer det jag hajjar till vid...
En av författarna säger att våld mot kvinnor är så enormt mycket. "Det är inte bara handen som slår. Det är kanske till och med ganska sällan handen som slår. Våld mot kvinnor har sin rot i ett långsamt verkande kvinnoförtryck, från ogenomtänkt "Du skulle kanske börja banta? till gråzonssex, till "jävla kärring", deltidsarbete och en mamma som tar ut alla föräldradagar och får en skev självbild. En person med skev självbild är ett perfekt offer för våld."
En eskalerande skala mot våldet...från en liten kommentar till det allra värsta...att jobba deltid och ta ut alla föräldradagar...att bli mamma och att vilja (eller är det egentligen mannens vilja vi bär...vi som är hemma länge med våra barn?) ta hand om sina små...är den allra värsta formen av utsatthet...själva grogrunden och fundamentet för våld. Kvinnor som delar lika drabbas inte av mäns sjuka vrede. Jämställda kvinnor går fria. Blir starka och kan stå emot mäns psykologiska våld som urholkar dem och gör dem till framtida våldsoffer. Ja, så kanske det är. Och om det är så det ligger till finns det stort hopp för Sveriges kvinnor. Vi har nämligen den allra högsta sysselsättningsgraden för kvinnor. Våra kvinnor jobbar mest av alla kvinnor. Och kom igen...även om en kvinna tar ut alla föräldradagarna så spelar det väl ingen roll? Det blir inte mycket tid hemma...ett år ungefär. Det är inte mycket av ett helt arbetsliv. Men det är klart...en mammas självbild kanske blir så sänkt av att vara i hemmet med en go bäbis i ett helt år att hon är helt nedbruten efter den pärsen. Vem vet. Det finns många former av kvinnoförtryck konstaterar jag i alla fall...och de ska inte blandas samman. Mäns våld mot kvinnor är en sällsynt vidrig form av kvinnoförtryck. Att trampa ner mammor och låtsas att tid hemma med barn för en mamma är skadlig för kvinnor...är en annan sort. Lite mer lågmält i sitt uttryck men ändå fruktansvärt. Och vad det gör med kvinnors självförtroende att inte få lov att släppa fram sina moderskänslor...det är det ingen som funderar över.
...informerar. Det är snudd på kris. Svenska föräldrar sköter sig inte. De delar inte lika på föräldraledigheten. Papporna har skärpt till sig lite och ökat på sitt uttag lite. Men det går långsamt. Takten har avtagit. Pappor tar bara ut 31.3 procent av dagarna. Mammorna roffar åt sig hela, eller tvingas att ta ut, beroende på hur man vill se det, hela 68,7 procent.
Detta är katastrofalt. Inkomstutvecklingen för män och kvinnor påverkas. Kvinnornas löneutveckling blir dålig. Det kommer att dröja 20 år innan vårt land kan klassas som jämställt om det ska fortsätta i nuvarande takt.
Det verkar som om mammorna ändå har fattat hur dumt det är att vara hemma med barn för de har minskat sin mammaledighet. Det är de där karluslingarna som måste skärpa till sig. De måste ta ut fler dagar. Det finns ju en gräns för hur mycket en mamma kan minska sin föräldraledighet. Kanske vore det en bra idé att införa spädbarnsdagis igen? Papporna har ingen lust att ta hand om småungar, och mammorna verkar också hålla på att tappa intresset. Tänk var mycket jobb som skulle skapas om barna kunde lämnas bort tidigare. Och vilken löneutveckling kvinnorna skulle få om de fick jobba ännu mer. Och, betänk hur mycket mer barnen skulle lära sig inför framtida skolprestationer om de fick ännu mer tid på sig att undervisas enligt en läroplan av proffs.
Äh, det där är väl inget att hetsa upp sig för. Det är ju bara att lagstifta. Hälften av dagarna till mamma och hälften till pappa. Korta ner skiten rejält också när man ändå är igång. Det är ändå ingen som har lust att ta hand om småungar. De är bara till besvär. In med dem bara på arbetsmarknaden så att de gör lite nytta för sig och ger arbetstillfällen och möjlighet för kvinnorna att jobba på sinlöneutveckling, göra karriär och jobba ihop en toppenpension.
...är slut och vardagen är här! En härlig helg hade vi trots att far i huset är borta på jobbresa. Det blev en blandning av nytta och nöje...trädgårdsjobb, tvätt, matlagning, förrådsstädning, tv och en fin långpromenad!
I lördags åkte vi ut på "landet" och gick på vårvarma grusvägar mellan hyggen och skogar och porlande bäckar! Vi brukar gå här någon gång varje år...på de här vägarna cyklade min mamma och hennes familj för att hälsa på hennes mormor och morfar som bodde i ett torp här. Jag tycker så mycket om den här platsen och den här vägen!
Torpet ligger i slutet av vår promenad och det känns alltid lite speciellt när man ser huset skymta fram längst upp i backen!
En bit från huset ligger ladugården i en hög...det är allt som återstår av den...gamla stockar och brädor!
Vi satte oss på hygget bakom huset och drack kaffe och åt toscakaka som min far bakat! Det var varmt och skönt i sluttningen och talgoxar och hackspettar gjorde ljud omkring oss...resterna av en död mus låg på en stubbe...en uggla i farten? En mystisk hög med bajs...en son googlade lite och gissa vad det var?...tjäder!
Vi försökte hitta en stig ner mot sjön...en av mammas morbröder hade tydligen gjort i ordning en liten strand här för länge sen...kunde vi hitta den? Kanske...men ändå inte...men vattnet var högt, mycket högre än vanligt och sjöarna är annorlunda nu än förr...stigen tyckte vi att vi hittade spår efter men mycket händer på några decennier!
Ett till torp finns längs vägen...här bodde min mammas moster och morbror. Nu hade ett par köpt det och var i färd med att renovera det! Vi pratade en lång stund...vi fick gå in och titta i huset! Roligt för mamma att återse huset hon lekt i som barn och för mig att få se hur det såg ut!
...och vardagen är här igen! Det var en bra helg i all anspråkslöshet...den började i vår och slutade i vinter...aprilväder helt enkelt! Vi hade en riktig arbetshelt...maken fixar med ett barnrum...har röjt ur, spacklat, målat och nu ska möblerna in igen ikväll! Jag har skött hemmet och jobbat en hel del med barnens skolning!
Vi startade helgen med en rask promenad hem till mormor och morfar...yngste sonen hade fått nya rullskridskor på posten och de ville han testa så fort vi fått hem dem!
Hemma hos mormor och morfar beundrade vi krokusar på deras grönområde och blåsippor i deras trädgård! Det är så härligt med de här första blommorna...när allt är torrt och grått...och så lyser det blått här och där!
Sen åkte vi hem igen och jobbade lite till...jag fixade maten...chicken tikka masala och naanbröd! Det var gott!
På lördagsmorgonen...efter kaffe och korsord tillsammans med maken...satte vi igång med barnens skolgrejer...eller mest hemskolning egentligen och inget som skolan bestämt!
Jag och 10-åringen gjorde matte, stavning, engelska, piano och fiol! Och sen blev vi sittade och rita en bra stund!
Efter lunch var det 14-åringens tur! Han sköter sin skola på egen hand och pluggar som han ska men tyskan är det lite magert med i själva skolan. Det går sakta. Jag försöker hitta något sätt att befästa sånt han kan och också gå vidare. Jag har jobbat i gamla böcker hittills men det har nog varit lite för svårt. Jag hittade en övningsbok jag köpt för många år sen i min skolbokhylla och den kör vi i nu. Det verkar som om detta funkar bra!
Eftersom far i huset var upptagen med att måla och greja fick jag och 10-åringen ta en promenad på egen hand på lördagen...vi gick ner till" vår" fågelsjö...jag på fötter och sonen på rullskridskor! Svanparet som håller till där hade lagt sig precis vid vägen...roligt att få se dem på lite närmre håll!
Söndag...ungefär samma sak som lördag....fast med sportaktiviteter dessutom!
Maken fick färdigt sitt surdegsbröd han började förbereda på lördagskvällen...
...och till lunchen smakade vi på det...jag gjorde pocherade ägg till och med avocado och sallad och parmesanost blev det en riktigt festlunch!
Ja...mer promenader...och bara jag och sonen igen...söndagskväll och regn...men skönt ändå att gå fort, fort för att hinna med skridskoåkaren!
Och på kvällen började det snöa...och i morse var det vitt överallt...en sån där härlig aprilsnö...som luktar vår och är tung och blöt och väl snart bara är slask!
...är den bästa platsen för förskolebarnen...Det låter lite konstigt va! Ovant på något sätt! Att förskolebarn skulle ha det bättre hemma...de är ju liksom förskolebarn...vad har hemmet med det hela att göra liksom? Men så här heter i alla fall en artikel i tidningen Läraren. Artikeln är inte helt nu, utan från 2017, men den kom i min väg förra veckan och jag tyckte att den var så himla bra.
Artikeln går ut på att förskolan har kommit att framstå som en väldigt bra plats för barn. Alla framhåller den som så...förskollärare, politiker, skolledare media...och alla tror på den. Och det värsta är att föräldrarna tror på det.
Förskolläraren som skriver artikeln berättar att bilden av den fantastiska förskolan inte stämmer...hon menar att barnen missar sin egen uppväxt i en lugn och trygg miljö...i hemmet. Hon menar att hemmet, trots att det finns många olika typer av hem och familjer, är den oslagbart bästa platsen för barn. Hon menar att det aldrig kan "bli bättre att sitta tillsammans med tjugo andra barn och försöka få matro än att sitta två-tre barn vid ett bord, småprata, få hjälp med att ta för sig, dela sin mat och äta." Och att det aldrig kan "vara bättre att gå tjugo barn på ett led till en skogsdunge, än att hand i hand med en förälder utforska skogen tillsammans." Och hon menar också att det aldrig kan "vara bättre att sova tillsammans med tjugo andra barn på madrasser på golvet, än att bli vaggad av sömns av sin förälder."
Förskolläraren som skriver artikeln säger att det är riktigt illa när föräldrar börjar tvivla på sig själva. Föräldrar tror att barn måste träffa andra barn när de är väldigt små. De tror att barnen går miste om något om de är hemma från förskolan en dag, att de kommer efter i undervisningen, blir understimulerade, mår dåligt av att vara med sina föräldrar.
Ja, sen kommer det där vanliga förstås, men man får väl ursäkta, det är en förskollärare som skriver , och man måste ju skriva det där mantrat, det ingår liksom i överenskommelsen...att förskolan är bra, personalen är fantastisk och gör sitt yttersta. Men...och detta men övertrumfar ju liksom allt det bra rejält...att även om man är utbildad och toppenbra så blir det i alla fall inte så lätt att klara av att ge barnen en bra omsorg när barngrupperna är så stora som de är.
Avslutet på artikeln är kort, kärnfullt, tungt...
"Även en bra verksamhet kan aldrig bli bättre än hemmet."
Stanna vid meningen. Låt den sjunka in. Meningen dömer ut förskolan. Den gör det förbjudna. Den säger det självklara. Det som alla egentligen vet. Att små barn mår bäst hemma. Att förskolan är en nödlösning. Att hur bra en förskola än är så är hemmet bättre. Det är i hemmet barnen mår bra, får kärlek och omsorg och lugn och ro.
Förskolläraren som skriver artikeln menar att det mest tragiska av allt är att föräldrarna tappat tron på sig själva som viktiga i sina egna barns liv. Och det är tragiskt. Men ännu mer tragiskt är att, trots att de flesta nog innerst inne förstår att det som står i artikeln är sant, ingen som har något att säga till om bryr sig. Föräldrarna har ju tappat tron därför att de fråntagits och berövats rätten eller möjligheten att ta hand om sina egna barn. Och när man inte längre ser det som möjligt att själv ta hand om barnen...när frågan om man ska vara hemma, när frågan om att vara hemma eller lämna bort inte längre finns, blir en ickefråga...då händer det nog något. Man blir annorlunda...instinkterna försvinner...kanske till och med känslan av ångest och förtvivlan över att vara tvungen att lämna sitt lilla barn, sin lilla 1-åring, ifrån sig, försvinner. Man kanske bara tycker att det är så det ska vara. Man kanske inte ens tycker något alls om det. Man bara gör det...som om det vore det naturligaste i världen.
Ja, inte vet jag. Men ett vet jag i alla fall...det är att den här 4 år gamla artikeln inte hjälpte ett enda dugg. Den skrevs, lästes kanske, glömdes bort. Och allt är som vanligt. Förskolan är bäst. Det är bestämt så och då är det så det är. Det är i förskolan alla barn hör hemma. Punkt slut.
...är slut och vardagen är här igen! Vi hade ett riktigt trevligt lov! Vår tredje son kom hem från sin studieort och han har inte åkt tillbaka ännu utan vi får rå om honom i lite mer än två veckor! Det tycker jag om! Vår äldste son träffade vi också på påskafton och på påskdagen!
På skärtorsdagen gick jag och yngste sonen ut på promenad tillsammans med min mamma! Vi gick ner till vår fågelsjö och såg både svanar, tranor och sothöns...ja, grågäss och gräsänder och måsar av olika slag såg vi också förstås...
Jag och 10-åringen har ritat en hel del påsktavlor!
Vi har påskpyntat...eller mest jag då och inte så mycket...känns lite onödigt med tanke på att det bara rör sig om några dagar...men ett par påskris, kycklingar och tuppar och sånt har fått komma fram i alla fall! Jag är glad för några loppisfynd jag gjort...två kopparkärl har jag inhandlat på min lokala second hand-affär! En liten buktig sak för 30 kr och en större bunke för 125 kr.
Vi har ätit en massa påskmat...men vi inledde påsken med fisksoppa på långfredagen! Jag testade ett recept från Morberg och det var riktigt gott...lite chili i och fänkål och annat gott!
På påskaftonen letade barnen efter sina påskägg...fast de numera är så stora att hälften av dem inte är barn...strängt taget är det väl bara ett barn kvar egentligen...Men strunt samma...äggletning piggar upp!
Sen kom mina föräldrar på påskkaffe...bullarna hade mamma med sig och så hade jag bakat brownies och en limetårta!
Vi gick på promenad efter kaffet för att bereda plats för påskmaten....
På påskdagen gick vi en lång promenad i härlig natur tillsammans med några av barnen och äldste sonen och hans flickvän!
När vi drog isär gardinerna på annandagsmorgonen hade det blivit vinter igen! Krokusarna var halvt begravda i snö!
Vi slappade ända fram till det var dags att gå hem till mina föräldrar för att dricka kaffe!
'
I mammas påskris hänger barndomens prydnader! Några randiga plastägg jag tycker är så fina och sen hemgjort pynt...häxor jag gjorde i skolan på lågstadiet och filtägg och flirtkulekycklingar min mamma, moster, mormor och jag gjorde tillsammans för länge. länge sen!
Vi blev bjudna på fransk chokladtårta!
Efter prat och skratt och kortspel och fotoalbumsbläddring var det dags att gå hem och fixa lite kvällsmat! Och sen blev det lite slappande framför tv:n för att varva ner inför vardagsveckan! Nu är det tyst och stilla här hemma...jag vid köksbordet med en kopp kaffe efter maten, maken på sitt arbetsrum, en son vid sitt arbetsbord, universitetssonen i sitt rum för föreläsning, en son på sitt arbete och två i skolan!
