Barnrättigheter

När jag var barn tyckte man lite synd om de klasskamrater som inte hade mamma hemma på eftermiddagarna. Man kallade dem nyckelbarn. De hade en nyckel i en snodd runt halsen. De fick själva låsa upp och ta hand om sig när de kom hem från skolan eftersom mamma inte var hemma. I min klass var det ett barn det gällde. Sen gick åren och fritidshemmen byggdes ut. När jag fick egna barn i skolan i början av 2000-talet gick nästan alla barn på fritids efter skolan. I samma veva började det bli allt vanligare att barn inte gick på fritids längre än till åk 3. Man började anse att barn klarar sig på egen hand på eftermiddagarna när de blev en 10 år. De barn som hade föräldralediga eller arbetslösa mammor/pappor fick inte gå. De hade ju liksom någon hemma. Och så ligger det fortfarande till.

Och det är tydligen problematiskt. Alla barn mellan 6 och 9 år borde ha rätt att gå på fritidshem. Det tycker den förra regeringen och de har lämnat in ett betänkande till skolminstern Lotta Edholm. Precis som alla småbarn har rätt att gå vissa gratistimmar på dagis borde nu alla barn mellan 6 och 9 år ha rätt att gå på fritids gratis. En forskare i pedagogik säger att man hade ju samma diskussion om förskolan för några år sen. Då såg man förskola som omsorg. Nu ser man förskola som en barnrättighet. Och den här barnrättigheten borde vara naturlig även för fritidshemmet. De stackarna som inte får gå kommer ju inte få ta del av fritidshemmets läroplan. Ett allmänt och gratis fritidshem är alltså av nöden för barna mellan 6 och 9, ca 10-12 timmar i veckan. 

Det jobbiga är att fler barn i fritids betyder att verksamheten skulle bli ännu mer pressad än vad den redan är. Ett allmänt fritids skulle innebära att verksamheten skulle växa med ca 10 200 elever. Och kalaset skulle kosta drygt en halv miljard kronor per år. Fler personal skulle också behöva anställas. Tyvärr är det personalbrist som det är. Men ingen fara på taket...det finns så mycket folk därute som skulle kunna ta hand om barnen. Det behöver inte vara utbildad personal utan barnskötare, fritidsledare och socialpedagoger (vad nu det är). 

Ja, så ligger det till. Det är viktigt att barn har rättigheter. Och den viktigaste rättigheten de ska ha verkar vara att slippa vara hemma. 

Här är två barn som efter skolans slut just den här dagen då det hände, passade på att gå ut i skogen och leka. Den rättigheten kunde de ta sig eftersom de slapp organiserad verksamhet efter skolans slut. De hade rättigheten att själva välja vad de ville göra. Rätt skönt om man tänker efter. 

Mycket väsen för ingenting

Barnafödandet går ner i riket. Kraftigt. Och det är tydligen en trend. 

Man funderar på vad det kan bero på. Och man har kommit fram till att det kan vara föräldraförsäkringens fel. Fruktsamheten har nämligen en stark koppling till den där försäkringen. Man vill etablera sig på arbetsmarknaden innan man slår till. Förstås...man får ju inte så bra föräldrapeng annars. Och om det då är lågkunjunktur och kris så blir man ju förstås mer noga med pengarna. Fast det är ändå konstigt säger en demograf vid SCB. För det har ju inte varit någon kris under alla de år nativiteten gått nedåt. Det är ett mysterium. Kanske beror det på klimatmedvetenhet eller en osäkrare arbetsmarknad. Och så ser man att det hela är en del av ett globalt mönster. 

Kanske är det som så att intresset för barn har minskat helt enkelt. Det skulle kunna vara så. För varför ska man egentligen skaffa barn? Längta, vänta, föda, amma...och sen ta hand om bäbisen på heltid i cirkus 1 år. Kortare om pappan vill hälften av dagarna. Som sig bör. Sen vidtar åren av lämnande och hämtande. Och vabbandet. Och så finalen. Ha ungen hemma ensam på eftermiddagarna och hela/delar av loven. Mycket väsen för ingenting.