Roadtrip 2

I lördags åkte vi ut på en liten roadtrip igen...jag, maken, våra tre yngsta och mina föräldrar. Senast vi var ute och åkte kände jag igen ett ortnamn på en vägskylt från min släktforskning men tiden blev för knapp och vi fick åka hem. Jag tittade upp stället på nätet och såg att just på den här lördagen hade de sin årliga festdag...Tångeråsadagen! Det kunde jag förstås inte motstå! Vi gav oss iväg igen! I Tångeråsa i Kvistbro höll min morfars morfars släktlinje till i generationer! De var väl torpare som de flesta andra...och vi fick reda på att just i Tångeråsa var det i princip bara torpare och nästan inga egenägande bönder eftersom ortens starka släkt...von Falkenberg...ägde i stort sett allt...och också hade rätt att använda folket som han behagade...kalla in till dagsverken när han hade behov helt enkelt...en slags livegenskap alltså. Men någon bonde gömde sig i våra släktled och också en sexman bosatt på Björkön under 1600-talet i Skagershultsmossen...med det tjusiga namnet Conrad.

Tångeråsa är en liten söt plats med kyrkan mitt i byn...en gullig liten träkyrka från 1200-talet...en av få bevarade medeltida kyrkor av trä som finns kvar i Sverige! Tångeråsadagen inleddes med en gudtjänst och den gick vi på! Det var en musikgudtjänst...piano, sång och fiol...blandade låtar från olika tider...och kyrkan var nästan full...men det rymdes å andra sidan inte så värst många i den...kanske 60 personer på ett ungefär.

 

Altartavla från 1600-talet...under den finns fragment av de ursprungliga väggmålningarna från 1200-talet...

Två små fönster med målningar på från medeltiden...finns visst bara på detta ställe och ett till på fastlandet i Sverige! 

En pinad Jesus på korset...yngste sonen var fascinerad och rörd över allt blod han hade på kroppen (visserligen väldigt dekorativt...tre droppar tillsammans jämnt utspridda över hela kroppen) och hur mager han var...

Mäktig klockstapel från 1600-talet! 

Sedan tittade vi på konstutställning i bygdegården, gick på visning i kyrkan, åt medhavd lunch, tittade på gamla traktorer, stenkrossar, vedklyvar och sånt, lyssnade på Monica Robertsson som underhöll i gamla fattigstugan, tittade runt i det huset och kom i samspråk med släktforskare i släktforskarföreningen...frågade om några namn i min släkt och fick titta lite bland deras papper! Barnen fick köpa polkagrisar och yngste sonen hittade en handsmidd kniv som vi nekade honom att köpa men han tog saken i egna händer...gick fram till smeden och frågade vad den kostade...50 kronor och det var ju så billigt att vi inte sa nej! Lyckan var gjord! 

Och sen åkte vi vidare...åkte förbi Trystorps slott där von Falkenbergarna bodde...

...tog en annan väg hem och tänkte att vi skulle försöka se Skagershultsmossen...kom förbi Porla brunn...tittade där en stund...sorgligt nedgånget men spåren av det vackra fanns kvar. 

Sen åkte vi vidare mot mossen och körde förbi den vackra gården Bålby säteri där också Falkenbergarna huserade! 

Och så...vips...såg vi en gullig liten röd kyrka framför oss...Skagershults gamla kyrka...där vi också har släktband! Där hoppade vi ut och märkligt nog var kyrkan öppen! Vi tittade oss omkring och fikade på en bänk och upptäckte en gravsten med ett bekant namn...Lars Bellander...bruksinspektor på Hasselfors bruk under 1700-talet...en släkting till! 

Ja det var en fin och rolig dag! Mycket vackert, spännande fick vi se tillsammans och några intressanta samtal med trevligt folk fick vi också vara med om! 

Roadtrip

Jag har blivit biten av släktforskning...det är så spännande att rota i det gamla, börja i en ände och följa ett namn bakåt i husförhör, vigslar, födslar...hitta nästa namn...mamma eller pappa...vindla sig tillbaka så långt man kan. Den egna släkten är en del av det hela...där det började...men egentligen är det ju historia man håller på med...det är fascinerande att fundera över hur det var i Sverige under de olika århundradena, vad som hände i det stora...och hur det var i det lilla...just där de där människorna, som man råkar vara släkt med, levde. Jag har blivit allt mer intresserad av lokalhistoria. En av mina trådar jag nystat upp så långt det bara går var lite extra spännande...personen jag började med, min gammelmorfar, föddes, levde och dog en mil från där jag bor och likaså hans pappa och farfar...men sen bar det av en bit härifrån, in i nästa landskap...far och son och svärfäder...alla bergsmän från Lekhyttan, Wekhyttan, Welamshyttan, Gammelhyttan och Trumön i Kvistbro socken radar upp sig och leder bakåt i historien så långt bak jag kan komma! Det är inte heller långt från där jag bor men det var ändå oväntat att mina rötter leder åt det hållet! En lördag för några veckor sedan gjorde vi en liten roadtrip för att se hur det ser ut i de där trakterna. Vi ville se på kyrkorna som man hörde till och se hur det såg ut rent allmänt. 

Vi började med Hidinge gamla kyrka...en fin liten stenkyrka från tidigt 1100-tal! Tyvärr var den låst men vi kikade in genom fönstren och såg vackra väggmålningar! 

Klockstapeln gillade yngste sonen!

Sen spanade vi in Knista kyrka! Lika låst den...och pyrt var det när vi insåg att det hade varit högmässa där just idag men att vi var en timme för sena! Men det kommer väl fler högmässor! Fin var kyrkan i alla fall...stor och ståtlig och också från 1100-talet! 

Några gamla hus låg invid kyrkan...just det här är en tiondebod där man förvarade det folk fick ge i tionde till kyrkan. En skola och en fattigstuga fanns också!

Sen bar det av till Riseberga klosterruin. Vi har inga släktrelationer till den här platsen men den är ju lika spännande för det! Det var roligt att spankulera omkring i de gamla rummen...med bara grunderna kvar...och fundera över hur livet pågick här när nunnor höll till här! 

Och så stannade vi vid Kvistbro kyrka från 1600-talet...den byggdes då eftersom den gamla blivit för liten! 

Sista stoppet blev Trumön...där höll de flesta av mina släktingar till...far och son i många generationer...alla hette de Lars eller Håkan. Vi åkte och spanade...inte mycket att se...bara skog, djup skog och enstaka hus! Men här nånstans höll de alltså till. Vi googlar lite och det som finns på Trumön numera är ett naturistbad. Vi går ner till stranden med kaffe och sockerkaka. Det är kallt och mulet så några naturister syns inte till! Det är fint här dock. Och i närheten ligger ett hus som ser ut som en bergsmansgård. Kanske bodde släkten här? Vem vet. Allt är dolt bakom tidens dimridåer. Men det är spännande att tänka på det...