Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

torsdag 29 december 2016

Mellandagar!

Mellandagarna går...en efter en...det är lugna dagar! I dag gick vi på promenad runt ett lagom långt elljusspår efter lunch! Vädret är härligt på sitt sätt...grönt och brunt och grått...lite vårigt nästan. Vi pratade om allt möjligt och 12-åringen var med och lyssnade på vuxenpratet...han lyssnade och deltog i samtalen...han börjar bli stor...Men sen gick han med småsyskonen också emellanåt...pratade och lekte med dem också.
De två yngsta har så mycket för sig...de lider ingen brist på lekidéer och fast det är nästan 5 år mellan dem leker de så bra tillsammans. 10-åringen berättar så mycket för sin lillebror...berättar om allt han vet och alla sina planer...och N blir imponerad...vill vara likadan, göra likadant! Men han låter sig inte hunsas...blir det lite gruff står han på sig och hävdar sin rätt...säger emot och argumenterar för sin sak. Det är härligt att se dem tillsammans...se hur roligt de har tillsammans. 
En ensam julkula hängde i en gran längs stigen! 
Naturen själv hade också pyntat..röda bär lös upp i allt det grå här och där! 
 Det är mysigt att gå med sina storebröder! 
 Inte är det vintrigt ute men ändå så vackert...de grå och bruna och beiga tonerna är så milda och lugna. 
 Det är mysigt att vara inne också! På eftermiddagarna och kvällarna ser vi på tv och spelar tv-spel eller brädspel! Det bästa vi sett under juldagarna är Pistvakt...jag köpte DVD:n till mina föräldrar i julklapp och vi fick också se den! Alla i familjen gillade den skarpt! Rolig historia, underbar dialog, härliga dansnummer....och så det där spelet mellan de tre bröderna! De som skrivit serien har verkligen hittat spelet som kan finnas mellan ett brödragäng! Inte bland vuxna då kanske men bland barn och tonåringar! Kaxandet, rivaliteten, den råa humorn och den starka lojaliteten när det gäller! 
 
Jag gillar inte tv-spel egentligen men jag tänkte att jag skulle vara lite snitsig och spela med! Och som tur var hade jag köpt ett nytt spel till 5-åringen - något slags racingspel...Sonic någonting! Och det passade mig! Bara att köra och gasa och försöka komma först! 
En av julklapparna barnen fick var ett brädspel - Ticket to Ride! Det har vi spelat några gånger sen julafton och det är riktigt roligt! 
 Så går dagarna...en efter en och snart är det nyårsafton och efter det börjar maken jobba igen. Men barnen har ledigt lite till! Det känns skönt! Det behövs! Lite vila och samvaro många dagar i sträck i kontrast till vardagslunken med skola och tidiga morgnar vareviga dag! 




tisdag 27 december 2016

Snabbhetspremien!

I Sverige har vi något som ibland kallas för "snabbhetspremie". Det betyder att man får behålla sin gamla föräldrapenning, den man hade med sitt första barn, när man får barn nummer två, eller tre, eller fyra. Och villkoret för att få denna premie är att man blir med nästa barn inom 1 år och 9 månader. Det är lite som man som kvinna är något slags avelsdjur som skall befruktas och nedkomma med sin avkomma inom en viss tid, enligt ett visst intervall. Tja, det här vet vi ju om, alla vi som har fått barn. Så här är det. Man får anpassa sig. Skaffa barn inom det lagstadgade intervallet om man vill behålla sin ersättning. Och om man inte vill lämna bort sitt "gamla" barn och jobba heltid alltså. För om man gör det så kan man ju skaffa barn som man vill. Då har man ju tjänat i hop till sin ersättning igen.

Den här snabbhetspremien kom till 1986. Det verkar som om ingen riktigt minns varför. Och någon politiker som var med när det begav sig säger att det inte var någon stor sak. Han minns inte att det var några särskilda diskussioner om det. Men även om det inte var någon stor sak för politikerna så blev det ju det för familjerna och mammorna i Sverige. Man började skaffa barn tätare. Man uppfattade premien som en slags naturlag och började skaffa barn med ca 2 års mellanrum. Och det har jag själv gjort. Inte ville jag lämna bort det första barnet och jobba heltid och sen skaffa nästa barn...bättre att planera...skaffa nästa barn tätare än man kanske hade tänkt på riktigt och behålla heltidssgn:n. Det blev ju bättre ekonomiskt och så slapp man det där med förvärvsarbetet emellan. Och så gjorde alla mina väninnor också.

Politikern minns inte riktigt diskussionerna kring detta beslut. Inte ens varför det togs. Det var ju ingen stor sak. Men man kan ju gissa. Jag gissar...jag tror att det berodde på att svenska staten hade slutat ta hänsyn till familjerna när det gäller beskattningen. Sambeskattningen försvann ju 1971. Varje vuxen individ skulle försörja sig själv och beskattas som just en individ. Och så långt allt väl. Men barnen...vad händer när mamman, för det är ju alltid en mamma som föder barn, fick sitt barn? Ett barn gick ju bra. Men nästa? När mamman hade varit hemma och inte längre försörjde sig själv utan gick på föräldrapenning? Då skulle ju mamman ha åkt ner i bott på föräldrapenningsersättningen. Mammor jobbade ju inte heltid på den tiden för det mesta. Så jag tror att man tänkte att ett sätt att stimulera barnafödandet var att se till att mammorna fick lite eld i baken..."vi skaffar en unge till fort som 17 så får vi samma ersättning." Och så tror jag att det här var ett sätt att få mammorna att snabbt klara av sitt barnafödande...leverera sina två ungar på ett bräde så att säga och så var det klart...sen kunde de återgå till sin huvudsakliga syssla...att förvärvsarbeta.

Men nu är man inte nöjd längre med mammornas beteende. Jag tror att man är missnöjd med att mammorna (och papporna) har listat ut kryphålen i systemet. Att man har två möjligheter inom systemet som gör att man kan vara hemma oanständigt länge om man vill det. 1. Man har möjlighet att dra ut på föräldradagarna. Under barnets första år behöver man inte ta ut en enda dag utan att sgi:n förändras. Detta gör att föräldradagarna räcker i nästan 3 år om man drar ut på det så länge som det bara går. 2. Snabbhetspremien. Om man skyndar sig att skaffa barn nr 2 och kanske 3 så kan man behålla samma ersättning med nästa barn. Och på det här sättet kan ju vissa mammor bli bort från jobbet i 4, ja, rentav kanske 5 år, om de skaffar 2 barn. Oanständigt. Mammorna kommer långt från arbetsmarknaden. Deras löneutveckling stannar av. Deras pensioner havererar. Så nu måste det bli ett stopp på det här. Och snart verkar det som om snabbhetspremien ryker. Och det där ofoget med att dra ut på dagarna har det också pratats om. Att det måste bli ett slut på det.

Framtiden ser mörk ut. Mammor förväntas ploppa ut ett barn. Sedan återgå till heltidsarbete för att tjäna ihop sina poäng för att få råd att skaffa ett barn till. Och pappan ska ha sitt. Sina dagar. Hälften är målet. Kvinnor, mammor, reduceras till att bli barnleverantörer. Ordet mamma blir väl snart ett svagt minne, ett eko från något varmt och mjukt...inte ett ord som speglar verkligheten. En människa påbörjar sin arbetsvandring och så ramlar det ut ett barn eller två på livets väg...plockas upp en stund och lämnas vidare för lämplig omsorg. Människan (kvinnomänniskan) vandrar vidare...arbetar vidare, utför sina sysslor i samhällets tjänst. Drömmar och längtan trampas långt ner i gyttjan. Jag tycker synd om kommande generationer. Vad ska de hitta för kryphål om de är det minsta intresserade av familj och barn? Vad finns det för kryphål att upptäcka? Ett framstår som ett högst realistiskt alternativ. Att låta bli att skaffa barn. Det finns väl snart ingen vettig anledning.

måndag 26 december 2016

Jullov!

Promenad i vårlik luft! Lek och prat på vägen...studier av myrstackar...funderingar på vad myrorna håller på med nu...sover de? grejar de långt därnere under mark? 
 Liten paus i julmaten...torsk sjuden i smör, pressad potatis, brysselkål, räkor och pepparrot...milt och gott för magen efter allt salt. 


söndag 25 december 2016

Juldagen!

Juldagen lider mot sitt slut! Det är mörkt ute, tv:n står på, något sångprogram är igång, barnen grejar med sina julklappar...tv-spel, ritblock, meccano...risgrynsgröten sjuder på spisen...Det är mysigt och vilsamt...en riktig slappardag! Tvärtom mot igår när det var julafton...full aktivitet hela dagen! Matlagning och den sista städningen...och sen kaffekalas, Kalle Anka, julklappsutdelning, julmiddag och så lite tv! En rolig dag! 
Det är härligt med juldagar och jullov! Lediga dagar, alla är hemma, tid att göra vad man vill och inget särskilt! Vädret är inte så värst så inte ens stress över att hinna med skridskor och skidor och pulka behöver vi känna...det räcker med att ta en promenad för att få lite luft! Böcker och spel och tidningar och tv får bli nöjena! Det känns bra! 

torsdag 22 december 2016

Dan före dan...

Bara i morgon kvar innan julafton! Hjälp! Att det alltid ska bli så bråttom på slutet...fast man tyckte att allt var lugnt...Men det går...det gör det alltid! Vi jobbar på! I dag var maken ledig och vi fixade med allt möjligt. Sillag och brödbak och så gjorde vi fläskkorv! Det var första gången vi provade och det var rätt pickligt först men sen fick vi bättre kläm på det! Än har vi inte provsmakat...på julafton får vi se vad vi tycker! 
Barnen har gjort lite julgodis också! Marsipangodis, nötter och russin i choklad och ischoklad! Knäck ska vi koka i morgon! Och så har jag bakat fröknäcke! Tre gånger...det är så gott att det krymper i burken...
Lite mer kakor har jag gjort också...stjärnor...goda mördegskakor med ägg och konjak i degen...knapriga och läckra! 
 Och så har vi turats om att vara ute på lite ärenden...och varit ute tillsammans också...köpt en gran i sista momangen och några sista julklappar och MAT...Och så klädde vi en gran på kvällen! Barnen fick en liten söt en av en granne och den fick de ha uppe på övervåningen! Vi klädde den med billiga kulor från RUSTA och glitter och så hemgjorda grejer...garntomtar och julgranskarameller! Det var så roligt och pirret i magen väcktes i barnen och lite i mig också! Det är ju snart julafton! 

tisdag 20 december 2016

Den fantastiska förskolan!

Det är så mycket prat om förskolan för tillfället. Det är de där 40 timmarna som på tapeten. Hur ska det vara nu då? Ska alla barn få rätt att gå i förskola lika mycket som de som går mest. Heltid alltså. För det är barnens rättighet att få ta del av den fantastiska pedagogiken och av socialisationen som sker på förskolan. Få vara med kompisarna. För det är viktigt. Inte en minut ska man behöva missa om barnet inte vill det. Eller om föräldrarna inte vill det. För hur kan barn veta? Vad vet en 3-åring, 4-åring osv om sina behov, vad som är bra för den?

Förskollärare och vissa föräldrar har reagerat. Många tycker att det känns märkligt att föräldrar som ändå är hemma vill lämna bort sina stora barn till förskolan på heltid. Varför skaffa barn om man inte vill vara tillsammans med dem? Så säger många...

Men experterna och tyckarna har sin sanning. De levererar den smidigt och lätt...samma fraser återkommer...inövade och inarbetade...

En förskoleprofessor (jo, det finns såna) säger att svensk förskola är bra eftersom den ingår i ett enat utbildningssystem. Barnen ingår alltså från tidig ålder i skolsystemet. Och detta är då förstås bra. Men varför är det bra? Ingen vet. Det bara är så. Ett axiom. Det är bra att vara i ett skolsystem från 1 års ålder för att det är bra att vara i ett skolsystem från 1 års ålder. Och på heltid också.

Förskoleprofessorn säger också att förskolan är en pedagogisk verksamhet som innefattar lek, lärande och utveckling. Förskolan är en unik miljö där barn lär av varandra och skapar relationer med andra barn och vuxna. Jaha? Och? Så i andra miljöer leker inte barn, lär sig ingenting och utvecklas inte? Och andra miljöer är inte unika...i andra miljöer kan inte barn skapa relationer till andra människor? Och vad lär sig egentligen barn av varandra? Vad lär sig en 1-åring av en annan 1-åring? Ett litet barn lär sig alltså mer av andra barn än av närstående vuxna? Hur kan man veta det? Varför föder mammor barn som är hjälplösa och behöver hjälp många, många år om det inte vore fördelaktigt för barnet att vara nära sin mamma i alla dessa år det är beroende av vuxennärvaro för att överleva? Varför får inte människor en kull barn varje år? Varför får inte människor ett eller två barn varje år som sedan lämnar mamman för att klara sig själv därefter? Svaret borde väl vara självklart. Men det är det inte.

Förskoleprofessorn som också forskar i förskolan säger att barngruppen är mycket viktig i barnens kognitiva, sociala, emotionella utveckling. Barnet lär sig att bli en social person och lär sig att möta demokratiska värden i barngruppen. Urk. Hur kan man ens skriva något sånt här utan att skämmas. Jag vill gråta när jag läser. Förskoleforskaren underkänner hela den mänskliga historien. Det finns väl inte ett samhälle där man fostrat barn i grupp på institution i så stor skala som vi gör i detta land, i detta nu? Hur har människor tidigare kunnat utvecklats kognitivt, socialt och emotionellt? Men det behöver man inte forska i. Man bara vet. Det räcker att säga fraserna. De är sig själva nog.

En annan tyckare, i en stor tidning, skriver att det inte finns någon anledning att skuldbelägga någon förälder. Det viktiga är att prata om barnen. Förskolan är till för barnen. Det är där barnen lägger sin grund för fortsatt lärande...ja, det kan handla om språkutveckling men också om matematik. En bra förskola är en förutsättning för förbättrande av Pisaresultat i framtiden. Och detta gör att det är viktigt att alla barn i hela landet får ta del av pedagogiken i förskolan oavsett om de har småsyskon eller inte. Tja, det är tydligen så att barn som inte går i förskola inte utvecklas vare sig när det gäller språk eller matematik. De kanske inte kan tala eller begripa sig på matematik. Fast det vet vi ju alla om vi tänker efter att barn faktiskt i alla tider har lärt sig tala genom att vara tillsammans med sina föräldrar, sin mamma. Och vi vet ju faktiskt att Pisaresultaten har gått nedåt trots att fler och fler barn gått längre och längre dagar, och börjat allt tidigare i förskolan. Och vi vet ju att svensk skola var väldigt bra förr i tiden...innan barn gick på förskola överhuvudtaget. Men sånt säger vi inte. Det är inte något som är sanktionerat av de som fastlägger sanningen.

Sanningen är plastisk och flexibel. Vill man att förskolan ska vara bra och absolut livsviktig...ja då är den också det. Det är bara att bestämma det och hitta på lämpliga fraser som bevisar det. Och sen upprepar man, om och om igen, fraserna. Och så blir fraserna sanningen.

Själv känner jag mig både arg men också tom när jag läst den dagliga dosen av propaganda. Det är så sjukt...så vridet...att man i våra dagar, i vårt land, anser att mammor eller pappor, inte klarar av att ta hand om sina barn på egen hand efter 1 års ålder. Vad har det blivit av oss? Hör ingen hur märkligt det låter? Hur kan vi tro att det är rätt att lämna bort våra barn hela dagarna från 1 års ålder, många timmar varje dag, varje vardag, hela deras barndom? Hur kan vi inbilla oss att småbarn behöver ingå i ett skolsystem från sin tidigaste barndom? Varför tror vi inte att vi själva, som föräldrar, duger till att se till att våra barn utvecklas kognitivt, emotionellt och socialt? Varför tycker vi att det är ok att man forskar på våra barn...hittar på en massa skit rent ut sagt om hur de ska tas om hand, hur de ska lära sig, hur de ska utvecklas?

Men så tänker jag...varför bryr jag mig egentligen? Föräldrar vill ha förskola. Experter vill ha förskola. Allt är frid och fröjd. Förskollärarna kan ropa sig blå i ansiktet. Ingen är intresserad ändå. För alla vet. Förskolan är fantastisk. Utan förskola skulle mänskligheten gå under. Vi skulle få kravla runt i mörkret, förlora talförmågan och återgå till apstadiet. Nä, förresten. Det skulle vi inte. För apor tar hand om sina barn. De lejer inte ut fostran till proffsmammor som jobbar med massa apbarn i speciella avdelningar i djungeln medan apmammorna ägnar sig åt viktigare saker. Passa andra apbarn till exempel. De har heller inte börjat forska om sina ungars behov än så länge. De fixar det där ändå. Märkligt nog.

Digitalisering!

Nu ska förmodligen läroplanen för förskolan skrivas om! Den ska förtydliga hur barnens digitala kompetens ska stärkas. Förskolan ska ge barnen möjligheter att på sin nivå, möta och förhålla sig till den moderna digitala teknik de omges av. Det kan handla om hushållsapparater, trafikljus och kameror.

Detta ska skapa en röd tråd från förskola ända upp till vuxenutbildning för att förbereda morgondagens medborgare för ett mer digitaliserat samhälle. Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sin användning av digitala verktyg på ett sätt som främjar deras utveckling och lärande. Barnen ska inte passivt titta på en skärm utan pedagogerna ska visa på hur dessa verktyg kan användas på andra sätt än många barn är vana vid i hemmet!

Det här har skolverket arbetat med i ett år nu! I processen har de träffat barn, personal och representanter för kommuner och andra huvudmän. De har arbetat med referensgrupper med experter inom datavetenskap, verksamma förskollärare, förskolechefer, representanter för huvudmän samt forskare och förskollärarutbildare.

Ja, vad ska det bli av barnen! Det är ju otroligt! Digitalisering...det låter det...fint som snus. Och det kan handla om hushållsapparater, trafikljus och kameror. Hushållsapparater...är de digitala? Spelar det någon roll om de är digitala eller inte? Trafikljus? Hur ska de arbeta med dem? Programmera om dem? Eller studera dem på plats för att se hur de fungerar...är det antal bilar som styr om det slår om? Tidsinställning? Kanske kan barnen föra anteckningar på sina surfplattor och göra fina grafer, diagram? Utveckla sig inom statistiska metoder?

Nä, man skrattar! Det är till att ta sig själv på väldigt stort allvar. När man fostrar småbarn på institution tvingas man gå kringelikrokvägar. Barnen tas ut från sin naturliga miljö...problem uppstår...man får återskapa det naturliga på onaturlig väg. Precis som i en djurpark...finns ingen djungel får man bygga upp en konstgjord.

Barn lär sig det som ingår i vuxenvärlden om de får lov att vara med. Och enklast går det genom att låta barn vara tillsammans med sina föräldrar, vara med om deras vardagsliv, låta dem delta i alla de normala sysslor som ingår i detta vuxenvardagsliv. En institution är en konstgjord miljö. Den är konstruerad för ett ändamål...att ta hand om barn i det här fallet. Här försiggår inget normalt liv. De vuxna som finns där, finns där för att ta hand om barnen. Inget annat.

I ett hem...där pågår livet. Det städas, tvättas, bakas, lagas mat, sköts trädgård, görs ärenden, umgås med släkt och vänner...och allt annat man vill stoppa in i detta liv...digitalt eller analogt, eller både och! Här används hushållsapparater på riktigt, till det de är till för. Här passeras trafikljus både per bil och till fots och till cykel. Det är på riktigt. En vuxen finns där och kan möta barnets frågor direkt, på barnets nivå, när barnet vill...utan att man arbetar med något tema eller har en läroplan. Det funkar. Det har funkat genom hela vår historia. Folk har kunnat konstruera och använda tekniska prylar i tusentals år...utan någon läroplan.

Men inte idag. Idag måste 1-åringarna in på skolan och få sin utbildning enligt en noggrant utarbetad läroplan som följs av specialtränade akademiker till pedagoger. En skolgång på 20 år krävs för att medborgarna ska förberedas för sitt nya härliga digitala liv.


.

måndag 19 december 2016

Valfrihet

Moderaternas kvinnoförbund vill vika fler föräldramånader åt papporna. En arbetsgrupp har tillsatts. Den har kommit fram till att ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen är en nyckel till att kvinnor som är födda utomlands snabbare ska komma ut på arbetsmarknaden. Men det skulle också hjälpa kvinnor som är födda i Sverige eftersom mammorna fortfarande tar ut merparten av föräldraförsäkringen. Och detta drabbar kvinnorna...det blir lägre löner och lägre pensioner. Och då skulle en utökad kvotering bidra till att öka kvinnors VALFRIHET genom att ge dem möjligheter till en bättre ekonomisk utveckling och därmed ge dem möjligheter att skapa det liv de själva valt att leva.

Det är rätt fantastiskt, eller hur! När man stryper möjligheter, inskränker möjligheter, då ökar valfriheten. Som ett mirakel. Om man inte visste att detta är taget ur verkligheten kunde man lätt tro att detta skulle kunna vara ett utdrag ur Orwells 1984. Man använder nyspråk friskt. Genom att bara uttala orden, låta dem byta plats, har man lätt förvandlat lögner till sanning. Valfrihet kan komma att vara synonymt med tvång. Och det är inget konstigt med det.

Näst sista julveckan!

Det går undan! Bara några få ynkliga dagar kvar till julafton! Det blir bråda dagar! Förra veckan jobbade vi på också! Vi hann både arbete och roligheter! Maken var bortrest hela veckan så det blev lite extra jobb med allt...och ett par av barnen var sjuka också...men det gick bra ändå!

Vad gjorde vi då?

- Jag målade om köksbordet och två dörrar samt dörrposter. De hade blivit så gulnade och trista! Men nu är de vita och fina igen!

- Jag bytte gardiner inför julen...röda, fina mönstrade jag ärvt av min farfar! Han hade dem på hemmet där han bodde de sista åren av sitt liv. Jag gillar de här gardinerna så mycket...de är så juliga!
- Jag och minstingen bakade en del...saffransbröd, ett par kaksorter. 10-åringen bakade pepparkakor.

- Jag och minstingen storhandlade...både sånt som behövdes inför veckan och en del till julhelgen.
- Jag och minstingen var på stan och handlade lite julklappar.


- Jag gjorde lite julfint på byråer och bord och i fönster...dammade och lade på nystrukna jullöpare, ställde fram lite mer julpynt.


- Vi följde med mormor och morfar till kyrkogården och tände ljus och så jagade vi julgranar...hittade ingen jag gillade tyvärr...



- Vi har varit ute i skogen...letat kottar och pinnar till julpyssel, promenerat, spanat efter fåglar, klättrat, byggt koja....


- Och så kom maken hem i lördags...och E fyllde 15 år! Vi firade med boeuf borguignone och crème brulée på kvällen och sen var han på bio - Star Wars - med några kompisar,


Och så ordnade vi kalas för honom på söndagen...mormor, morfar och farmor kom. Jag bakade två tårtor...en vit chokladmoussetårta och en valnötstårta med chokladkräm inuti.
Och nu är det måndag...mycket kvar att ordna men allt är under kontroll...listan på allt som ska göras är skriven! Vi har redan hunnit med lite idag...en sista kaksort bakad, en sorts matbröd ska snart bakas ut, ett par julklappar till är inslagna. När barnen kommer hem ska vi tillverka ett par hemgjorda småsaker att ge bort och göra lite papperspyssel till julgranen! 









fredag 16 december 2016

Ett riktigt pepparkakshus!

Idag har vi gjort ett pepparkakshus! Drog mig lite för det...det är ju rätt jobbigt! Men igår kväll gjorde jag en deg och idag var det dags! Och det gick fort när alla hjälpte till att kavla och skära och hålla i när vi satte i hop det med smält socker! Och sen var det kul att dekorera! 


onsdag 14 december 2016

Pepparkakshus!

Idag tänker jag på att välja. Nu är det bestämt att barnen i Stockholm har rätt att gå heltid i förskolan. Föräldrar får nu välja att lämna in sina barn till förskolan på heltid oavsett vad de har för sig. De kan vara föräldralediga, jobba deltid, shoppa, sova...ja, göra vad de vill. Detta är en jämställdhetsreform. Det handlar om att alla barn ska ha rätt att ta del av förskolans fantastiska pedagogik och det kompisliv som pågår där.

Många har reagerat med ilska och vanmakt. Det är väl ändå fel att lämna barn ifrån sig när man ändå är hemma? Och när nu dessutom förskolan befinner sig i kris. Det är för stora barngrupper, för lite personal, för sjuk personal, för svårt att få tag i vikarier...Men andra menar att det spelar väl ingen roll. Barnets plats finns ju redan...personalen och lokalerna finns ju redan. Om barnet inte hade fått syskon hade det ändå varit där. Och förresten så behöver man ju inte lämna in barn om man inte vill. Det är frivilligt. Många kanske inte lämnar på heltid..de bara har rätten.

Hur är det då med val? Hur väljer man? Jo, man väljer väl på sånt som går att välja helt enkelt. Det som inte går att välja, det väljer man inte. Och det som många väljer...det känns som en bra grej att välja på. När man inte fick lämna in barn på 15 timmar när nästa barn kom...då valde ingen det. Och när det inte fanns förskola...då valde ingen det. Nu kan man inte välja att vara hemma efter föräldrapenningens slut. Och då väljer ingen det. Man väljer förskola. Och nästan alla väljer att lämna in storasyskon när småsyskon kommer. För så väljer alla andra. Det finns i alla fall inga stora barn på öppna förskolor eller i lekparker...för alla andra har valt att lämna bort sina stora barn. En spiral har startat. Och nu kan man alltså välja att lämna in barn på heltid. Och om några börjar välja det...då kanske man själv också väljer det.

Jag tänker på den där häxan i sagan ibland. Hon som ordnat till sitt smaskiga hus...pepparkakshuset med många gotter på. Hon som bjuder så frikostigt. Och då vill man ha. Och sen slår fällan igen. I sagan är det lätt att se fällan. Det är buren och ugnen. I verkligheten är det inte lika lätt. Vad är fällan då? Är det en fälla? Vem lockar och varför? Ja, varför. Den som har hand om barnen...den har också tagit makten. För ju mer man kan få föräldrarna att lämna bort sina barn desto mindre kommer de att vilja vara med barnen. Föräldrarna lär sig inte ta hand om barnen. De lär sig inte att vara i ett hem och bedriva ett vardagsliv med barn. Och därute finns inga andra vuxna med barn...ingen att vara tillsammans med, ingen att utbyta erfarenheter med...Bara en liten kort lucka i det vanliga livet när man kan sova, umgås med bäbismammor, dra vagn på stan, konsumera. Fördriva tiden lite innan det är dags att dra igång maskineriet. Och barnen ingår i detta. De har sin roll att spela i detta...det är de som skapar arbete till många, många kvinnor, de som jobbar i förskolan, de nya barnfabrikerna. Där barnen inte arbetar utan är själva råvaran.

Det är förändring i luften. Staten driver på lite mer. Man talar om rätt till det ena och det andra. Barnens rätt till förskola. Kvinnors rätt till heltid. Vad som är frivilligt nu, en rättighet, kan gradvis och omärkligt förvandlas till en skyldighet i framtiden.

Sagan ja, någon ska ju överlista häxan. Lura henne och kasta in henne i ugnen. Kommer någon att göra det? Vem är "the good guy"? Tja, märkligt nog verkar det ha blivit förskollärarna. Föräldrarna, de har nog tappat lusten. De smaskar glatt vidare på gotterna i pepparkakshuset. Det är så svårt att låta bli.


måndag 12 december 2016

Elavbrott och Lucia!

Igår kväll när vi satt och åt kvällsmat blev det plötsligt svart! Varenda lampa i hela huset la av på en gång! Tvättmaskinen slutade surra, ugnen stängdes av! Strömavbrott tänkte vi men konstaterade snabbt att vårt hus var det enda som blivit mörkt på hela gatan! En propp? Nä, propparna var som de skulle. Jordfelsbrytaren? Nä, spaken var som den skulle. Efter lite kringfarande med ficklampor i proppskåp och i hallen där elcentralen finns fick vi konstatera att vi inte visste alls vad som var felet. Far i huset var inte hemma så han kunde inte hjälpa till...Vi lugnade ner oss i alla fall och tände ljus och en brasa. Ringde morfar som letade fram ett telefonnummer vi kunde ringa. Och äldste sonen gjorde det och fick besked om att vi skulle få hjälp inom en timme. Vi hade tänkt titta färdigt på en Star Wars-film innan barnen skulle i säng men så blev det ju inte... men väldigt mysigt ändå! De stora sönerna satt vid brasan...mobilerna funkade så de hade lite att fippla med. Vi andra spelade kort...finns i sjön så minstingen kunde vara med och spela lika bra som vi andra! Väldigt trevligt och vi sa att vi kanske ska ha elfria dagar emellanåt! Och sen kom elteknikerna och hittade felet..en huvudströmbrytare hade slagit av...och jag hade glömt bort att en sån fanns! 
Så gårdagskvällen blev lite annorlunda och väldigt mysig och i morse var det ju också mys! Luciamorgon! Jag och 10-åringen och snart 19-åringen tittade på tv:s luciafirande tillsammans framför levande ljus och frukost! Det var så fint och stämningsfullt! De andra barnen sov...sovmorgon och sjukdomar...men de får titta ikväll i stället! 
Nu håller det på att ljusna därute! Snön ligger fortfarande vit. Dagen kan börja! 

Tredje adventshelgen...

...har kommit och gått! Vi hade det trevligt och lugnt och skönt!

I fredags pysslade jag och N på förmiddagen! Vi har ju den där pysselkalendern! Det är kul! Roligt att ta sig tid att pyssla ihop lite fina saker till jul. Idag var det en krans av papper vi skulle göra! Man skulle klippa ur en mängd händer i grönt papper och klistra fast på en kartongrundel! N kämpade på och klippte för brinnande livet...men det var väldigt jobbigt i längden så han fick sköta klistrandet medan jag klippte på! Fin blev kransen i alla fall! Nu hänger den på väggen i vardagsrummet! 
Efter lunch gav vi oss ut på en liten promenad...mötte storebror i skolan och tog sen en tur i skogen! Jag tänkte ta lite tallris...såg att de hade huggit ner några tallar på en rivningstomt som stått öde många år nu och där tallarna växer vilt och fritt! Det var kul att smyga i det höga gräset...barnen gömde sig och lurpassade på mig! 
På kvällen var vi på julavslutning på musikskolan! Snart 15-åringen spelade ett stycke av Ludovico Eunaudi och klarade av det riktigt bra! Efter det var det bara att ge sig raka vägen  hem och fixa till lite tacos innan tv-kvällen! 
I lördags blev det bara läxor och matlagning och promenad och tidningsläsning och fiolspelning...

Vi var ute och gick...skulle titta på några gamla skyttvärn som finns kvar från andra världskriget...de syns som några små kullar i en liten skog. Vet man om det kan man se fundamenten, rävar eller grävlingar? har grävt sig ner längs kanterna och gjort hålor på några ställen. 
Sen fick N syn på dagiset som ligger där bredvid skogen och han ville åka rutschkana! Här har mina äldre barn gått på dagis. Inte mycket...när de var ca 5 år, max 15 timmar i veckan... Känns som ett annat liv...gick runt och försökte minnas tillbaka...hur tänkte jag? Varför tänkte jag så annorlunda? Varför ville jag att de skulle vara här när jag i hela magen kände att det var helfel? Jag var väl dum i huvudet..medryckt av "kompistrycket" - alla andra barn fanns här...kompisar...tänkte att det var viktigt att få kompisar, jämnåriga...Så tänkte jag med mina tre äldsta. Sen blev jag tvungen att använda mig av dagis till de två yngre...jag pluggade ett år och behövde barnvakt helt enkelt. Men då visste jag precis hur jag tyckte i alla fall. Tittade på miljön...här ska barnen vara hela dagarna. Samma gård, samma rum, samma leksaker. Det ser trist ut. Sand, lekredskap, något som ska stimulera till matematiskt tänk! Inomhus....institutionsmiljö...tänkt för en enda sak...barnpassning. När vi gick ut genom grindarna gick vi förbi de minstas avdelning...de låga fönstren...här brukade det alltid stå några småbarn...händerna på fönsterbrädan, bara överdelen av ansiktena nådde upp...ansikten som följde en med blicken...uttryckslösa ansikten som liksom studerade en...undrade kanske om det var till dem, mamma eller pappa. När man hämtade och barnen var ute brukade alltid några barn komma fram...det slog aldrig fel. Frågorna..."när kommer min mamma?" "ska du hämta mig?" "är klockan fyra?" Det känns tungt ibland att jag gjorde något jag inte tyckte om...att jag lät barnen spendera tid här...jag önskar att jag kunde vrida tiden tillbaka och ändra på det. Men det kan jag ju inte...jag är ändå glad över att jag till slut kom fram till vad jag tycker och vad jag står för. 
På kvällen tittade vi på Nobelbanketten. Det är kul att se klänningarna och vad de äter och vilka som är där...Och så var det roligt att lyssna på talen. Gillade Bob Dylans tal mycket...om glidningarna i vad som verkligen är litteratur, om stor litteratur...Han tog upp att man i klassrummen studerar de litterära giganterna...Hemingway, Thomas Mann, Albert Camus...och då blev jag lite ledsen...inte studerar man stor litteratur i klassrummen längre i detta land. Varken utländska eller svenska. Deckare brukar det väl bli...

På söndagen började det snöa på riktigt! Det var härligt att ge sig ut i skogen! Man blir glad av snön, det vita, det ljusa!
På eftermiddagen blev det pepparkaksbak! De tre yngsta bakade på för glatta livet och degen krympte fort i bunken! Jag hann inte med att baka något själv mellan alla gräddningar! 
Till sist hann vi göra dagens pyssel - en ljuslykta med påklistrat papper!