tisdag 20 december 2016

Digitalisering!

Nu ska förmodligen läroplanen för förskolan skrivas om! Den ska förtydliga hur barnens digitala kompetens ska stärkas. Förskolan ska ge barnen möjligheter att på sin nivå, möta och förhålla sig till den moderna digitala teknik de omges av. Det kan handla om hushållsapparater, trafikljus och kameror.

Detta ska skapa en röd tråd från förskola ända upp till vuxenutbildning för att förbereda morgondagens medborgare för ett mer digitaliserat samhälle. Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sin användning av digitala verktyg på ett sätt som främjar deras utveckling och lärande. Barnen ska inte passivt titta på en skärm utan pedagogerna ska visa på hur dessa verktyg kan användas på andra sätt än många barn är vana vid i hemmet!

Det här har skolverket arbetat med i ett år nu! I processen har de träffat barn, personal och representanter för kommuner och andra huvudmän. De har arbetat med referensgrupper med experter inom datavetenskap, verksamma förskollärare, förskolechefer, representanter för huvudmän samt forskare och förskollärarutbildare.

Ja, vad ska det bli av barnen! Det är ju otroligt! Digitalisering...det låter det...fint som snus. Och det kan handla om hushållsapparater, trafikljus och kameror. Hushållsapparater...är de digitala? Spelar det någon roll om de är digitala eller inte? Trafikljus? Hur ska de arbeta med dem? Programmera om dem? Eller studera dem på plats för att se hur de fungerar...är det antal bilar som styr om det slår om? Tidsinställning? Kanske kan barnen föra anteckningar på sina surfplattor och göra fina grafer, diagram? Utveckla sig inom statistiska metoder?

Nä, man skrattar! Det är till att ta sig själv på väldigt stort allvar. När man fostrar småbarn på institution tvingas man gå kringelikrokvägar. Barnen tas ut från sin naturliga miljö...problem uppstår...man får återskapa det naturliga på onaturlig väg. Precis som i en djurpark...finns ingen djungel får man bygga upp en konstgjord.

Barn lär sig det som ingår i vuxenvärlden om de får lov att vara med. Och enklast går det genom att låta barn vara tillsammans med sina föräldrar, vara med om deras vardagsliv, låta dem delta i alla de normala sysslor som ingår i detta vuxenvardagsliv. En institution är en konstgjord miljö. Den är konstruerad för ett ändamål...att ta hand om barn i det här fallet. Här försiggår inget normalt liv. De vuxna som finns där, finns där för att ta hand om barnen. Inget annat.

I ett hem...där pågår livet. Det städas, tvättas, bakas, lagas mat, sköts trädgård, görs ärenden, umgås med släkt och vänner...och allt annat man vill stoppa in i detta liv...digitalt eller analogt, eller både och! Här används hushållsapparater på riktigt, till det de är till för. Här passeras trafikljus både per bil och till fots och till cykel. Det är på riktigt. En vuxen finns där och kan möta barnets frågor direkt, på barnets nivå, när barnet vill...utan att man arbetar med något tema eller har en läroplan. Det funkar. Det har funkat genom hela vår historia. Folk har kunnat konstruera och använda tekniska prylar i tusentals år...utan någon läroplan.

Men inte idag. Idag måste 1-åringarna in på skolan och få sin utbildning enligt en noggrant utarbetad läroplan som följs av specialtränade akademiker till pedagoger. En skolgång på 20 år krävs för att medborgarna ska förberedas för sitt nya härliga digitala liv.


.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar