lördag 29 december 2012

Dagens ordspråk!


A house is made of wood and beams.
A home is made of love and dreams.
 

torsdag 27 december 2012

Tovat hjärta, knäckebröd och mandelmassekakor

 
Förra veckan stickade jag ett hjärta i ullgarn och nu har jag äntligen tovat det i tvättmaskinen och hängt upp det. Det blev riktigt fint och passade bra att ha julkorten i!

 
I ett anfall av övermodig optimism bestämde jag mig för att baka knäckebröd i morse. Jag tänkte inte på att degen var väldigt stor (på 1 liter vatten) och det tog mig flera timmar att bli färdig! Men det var mödan värt. Brödet är jättegott och nu har vi ca 150 små knäckebrödskakor!
 
50 g jäst
1 l ljummet vatten
13 dl grovt rågmjöl
13 dl vetemjöl
3 tsk salt
1 dl linfrön
4 dl solrosfrön
4 dl sesamfrön
 
Lös upp jästen i vattnet
Blanda ner alla ingredienser och låt vila i 30 minuter.
Dela degen i bitar, ca 25 st.
Egentligen skulle man kavla ut 25 runda kakor men jag valde att kavla ut en rektangel av varje del och delade den i 6 rektangulära delar.
Pensla med vatten och strö över frön (alla tre sorterna).
Jäs en stund och grädda sedan i ca 5-6 min på varje sida i 200 grader.

 
I vår familj är hälften av oss väldigt förtjusta i mandelmassa. Den andra hälften avskyr det. Till jul gör vi alltid någon mandelmassekaka som mandelmasseälskarna vräker i sig!  I år kavlade vi bara ut mandelmassa i en rektangulär kaka och skar i rutor. På varje ruta la vi en halv ruta mörk choklad och vek sedan i hop. Sedan gräddade vi kakorna i 175 grader i ca 10 minuter. Enkelt och väldigt gott!

onsdag 26 december 2012

Jul!

Vi hade en riktigt mysig julafton!
 
Tittade på Kalle Anka förstås och 1,5-åringen tyckte att det var väldigt intressant en ganska lång stund! 
 
 
 Väntade på tomten!
 
 
 
 
Spelade Alfapet!
 
 
6-åringen och 8-åringen byggde med lego de fått i julklapp.
 
 
 Dagen efter var vi i pulkabacken!
 

måndag 24 december 2012

God Jul!

Så blev det jul i år igen då! I år har det känts lite lugnare än vanligt. Säkert beroende på att vi ska var hemma hos mina föräldrar istället för hemma hos oss! Vi har bara lagat till ett litet minijulbord och pyntat lite lagom.



En hemsydd tomte får sitta i fåtöljen! Tycker de där köpta är så fina (vet inte vad de heter) men för dyra så jag försökte själv! Den blev rätt bra tycker jag och så var det roligt att sy den!


I går kväll provade vi julgodiset barnen har fixat till alldeles själva (nästan i alla fall!)


Granen kom på plats i går eftermiddag! Stjärnan i toppen hänger lite på trekvarten men det är åtgärdat nu!

GOD JUL!

fredag 21 december 2012

Julavslutning och flätat bröd!

I dag var vi på julavslutning på barnens skola! Stämningsfullt och fint!


11-åringen spelade piano för hela skolan och klarade av det jättefint!


Jag har hunnit göra lite nytta för mig också - flätade bröd - superenkelt och gott!

2 bröd:

7 dl ljummet vatten
1 pkt jäst
3 tsk salt
3 tsk socker
2 ägg (uppvispade)
0,5 dl olja
ca 1,8-2 l mjöl

Blanda ihop allt!
Jäs 30 min
Knåda ut och dela i 2 delar.
Dela i 3 eller 4 längder och fläta ihop. Eller gör en 3-fläta och lägg en smalare 3-fläta över.
Jäs 30 min.
Pensla med ägg och strö ev över vallmofrön.
Grädda i 200 grader i 30 min.

onsdag 19 december 2012

Granar och lapptäcken!

Äntligen har vi varit och köpt gran! Småbarnen fick följa med och tyckte att det var toppen att få vara med och leta efter den finaste!


Ibland kan misstag leda till något bra. För några dagar sedan råkade jag feltvätta vårt ljusgrå, rätt fina men lite tråkiga överkast (billigt som tur var). Hade ingen lust att köpa nytt och letade lite i klädkammaren. Hittade det här lapptäcket...


...som jag sydde för 12 år sedan! Det är i princip aldrig använt eftersom jag tyckte att färgerna inte passade riktigt in i det sovrum vi hade då. Nu passade det riktigt fint tycker jag! Det är sytt av tyger klippta från kläder och gardiner från min mammas ungdom, min barndom och min tidiga vuxentid. Barnen tycker att det är roligt när vi ligger i sängen och jag berättar!


Katten trivs också bra!

fredag 14 december 2012

Vinter!

Äntligen är det lite mildare väder! De senaste dagarna har det varit alldeles för kallt att vara ute någon längre stund men idag var det skönt.


Älskar det silvriga ljuset och den blekgula solen.


Vi studerade olika spår i snön och här smyger en snöleopard fram!


Lilleman går helst själv nu! Har man tur bär det av åt rätt håll!


onsdag 12 december 2012

Pepparkakshus!

Julen närmar sig med stormsteg! Känns både lite stressigt och roligt! Vår lysande tomte har kommit på plats utanför köksfönstret och precis som alla våra barn när de har varit små så älskar minstingen den! Han tittar på den direkt på morgonen och när den tänds igen på kvällen! Ljuslyktan i fönstret hittade jag på julmarknaden i helgen. Den är jättefin tycker jag!


I några dagar har jag och barnen grejat med vårt årliga pepparkakshusbygge! I år bestämde vi oss för en stad eftersom alla vill göra varsitt eget hus. De små barnen fick rita hur de tänkte sig sina hus och sedan gjorde jag ritningar. De stora var lata och lät mig designa deras hus - och jag var lika lat och gjorde bara vanliga "fyrkantiga" höghus! Sedan var de betydligt mer aktiva och var med och satte ihop husen. Dekoreringen var alla så klart med och gjorde!



Förra året rasade vårt pepparkakshus ihop och i år letade jag efter ett nytt degrecept. Hittade ett där man skulle sjuda i hop socker och sirap till en knäckliknande massa först och det verkar som om de färdiga husdelarna är stabila.

Pepparkakshusdeg:

3 dl socker
2 dl ljus sirap
125 g smör
1 msk kanel
1 msk ingefära
1 tsk kryddnejlikor
1 msk bikarbonat
3 dl vatten
ca 17 dl vetemjöl

Smält socker och sirap i en kastrull och rör på svag värme i 10-15 minuter tills sockret lösts upp. Låt sedan smöret smälta med. Häll över i en bunke och låt svalna.

Blanda kryddorna och bikarbonaten.

Häll vatten och kryddor i bunken och blanda väl.

Arbeta in det mesta av mjölet lite i taget.

Degen behöver inte vila över natten.


måndag 10 december 2012

Julmarknad!

I helgen var vi på julmarknad i ett litet samhälle en bit från där vi bor. Det är så mysigt där med gamla bruksarbetarbostäder. På somrarna åker vi också ofta dit eftersom det finns fina promenad-/vandringsleder där i natur full med istidslämningar. Men nu var det alltså julmarknad! Vi tittade på allt fint hantverk som såldes och barnen köpte karamellstrutar i handelsboden.


Här är utsikten över handelsboden från ett fönster i cafét där vi drack kaffe och åt gott kaffebröd. Min mamma bodde sitt första år i livet på övervåningen till handelsboden. Där bodde hon tillsammans med sin mamma och pappa och några hus bort bodde hennes farmor och farfar! Det känns lite speciellt att tänka på att de har gått omkring där och bott i de där husen en gång i tiden.


De små barnen fick prova på att rida något de tyckte var alldeles jätteroligt!


På slutet när solen hade gått ner blev det riktigt kallt och det var skönt att värma sig vid någon eldkorg.






fredag 7 december 2012

Saffransbullar, bondkakor och ris à la Malta

Äntligen är det riktig vinter! Massor och snö och barnen älskar det! Jag gillar det också och älskar när barnen kommer in rödblommiga och glada efter härliga snölekar!


Bolltistlarna är vackra i vinterskrud!


Blomlådan med granris fick sällskap av några nyponkvistar vi hittade på en promenad. Bara lite sticker upp över snön!


Jag har bakat saffransbullar. Vi ska vara duktiga och inte äta så mycket av dem. Målet är att de ska räcka fram till lucia när det är dags för lussekatterna!

Jag gjorde en vanlig saffransdeg och fyllde den med:

175 g finriven mandelmassa
175 g rumsvarmt smör
1 msk vaniljsocker
2 msk strösocker
rivet skal av en apelsin
1 tsk apelsinsaft

Vispa samman till en smidig massa med elvisp.


En sats bondkakor fick det också bli när jag ändå var i gång med bakningen. Enkla att göra och väldigt goda.

ca 70 st

5,5 dl vetemjöl
2 dl socker
1 tsk bikarbonat
1 msk vatten
3/4 dl grovhackad sötmandel
200 g smör

Blanda samman allt i matberedare.
Forma 2 rullar ca 4 cm i diameter.
Lägg dem i kylen ett par timmar.
Skär i 0,5 cm tjocka skivor.
Grädda i 175 grader i ca 8 min.


I förrgår åt vi risgrynsgröt till kvällsmat. Lite blev över och det fick bli ris à la Malta som barnen fick till mellanmål i går. Det var första gången vi provade och nästan alla gillade det.


torsdag 6 december 2012

Dagens citat!

"Att kvinnan är där hemma och obetald tar hand om hem och barn och låter mannen satsa på karriären, är en lika dum investering som att ... tja, renovera en hyrd stuga. Hon investerar helt enkelt i något som inte tillhör henne."


Jag roar mig med att läsa Skriet från kärnfamiljen av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe på kvällarna. Den handlar om hur familjen måste bli helt jämställd för att bli optimal. Om den demokratiska familjen skapas kan både mamman och pappan få allt - karriär och kontakt med barnen. Boken går ut på att det är kvinnan som tar allt ansvar för hem och barn och så ska hon lyckas koncentrera sig på sitt jobb också. Resultatet blir förstås att hon mår dåligt och känner skuld. Vissa kvinnor går i fällan att sluta satsa på jobbet och koncentrerar sig ännu mer på hem och barn och då kan det kännas lugnare. Men det är bara en illusion - det kommer att straffa sig på sikt! 


onsdag 5 december 2012

Debatt om förskolegrupper och lite nattis!

Såg på Aktuellt i går kväll. Det handlar om barnomsorgen. Att barngrupperna är väldigt stora, större än man tidigare trott. En psykolog uttalar sig och säger att det kan vara farligt för barnen att ha det på det sättet. En mamma berättar om hur hennes barn blivit slaget och spottat på och inte vill gå till det ”dumma dagiset” mer. Sedan blir det debatt mellan Eva Rusz och Rossana Dinamarca. Det känns bra att höra Eva tala om hur barnen mår och påverkas av att vara på förskola. Om att de små barnens hjärnor utvecklas fort och att de inte tål stress. Det är inte så ofta någon pratar från barnets perspektiv. Dinamarca tyckte att problemet enbart var de stora förskolegrupperna. Lösningen är att minska på grupperna. Det låter så klart jättebra. Inga barn ska behöva gå i så stora grupper som det verkar vara fråga om idag. Men frågan om hur de minskade förskolegrupperna ska finansieras kom aldrig upp. I dag kostar förskolan 56,5 miljarder kr/år. Om vi tänker oss att grupperna ska nästan halveras blir det alltså ännu dyrare – nästan dubbelt så dyrt! Vem ska betala? Genom skatteintäkter? Kan man höja skatterna mer? Eller ska kanske föräldrarna betala mer av vad det faktiskt kostar? Det låter bra tycker jag. Men om detta skulle bli lösningen på problemet uppstår nya problem. Hur går det med jämställdheten? Den kommer att hotas. Om löneavbräcket blir stort kommer förmodligen fler (mestadels kvinnor får man väl förmoda) överväga möjligheten att arbeta mindre eller kanske stanna hemma under några år! Och då blir det ju väldigt ojämställt! Nej, det bästa är nog att låta debatten (som inte verkar bli någon debatt förresten) blåsa över. Det får falla i glömska! Och det går nog bra – folk har en tendens att glömma!
Dinamarca fascinerade mig! Hon uttryckte oro över att lämna sitt barn till en grupp med 18 andra barn. Ändå gör hon det! Fick nästan känslan av att om hon kunde lämna och ändå känna oro så kan väl andra också göra det! Det finns liksom inte något alternativ. Vi kan ju inte gå tillbaka till något ”hemmafruideal”!  Men faktum kvarstår: om barngrupperna är för stora måste något göras! Barnen måste väl komma i första rummet!
Argumentet att det är bra för barn att börja förskolan tidigt fascinerar mig också! Vad exakt är det 1-åringar (och de äldre barnen också för den delen) lär sig på förskolan? Det har aldrig någon talat om. Det är underligt att skolresultaten har sjunkit i takt med att allt fler barn går på förskolan och i takt med att de börjar allt tidigare. Skolan borde vara i topp vid det här laget!
Inslaget om förskolan och debatten efteråt får mig att känna hopplöshet. Precis som Eva Rusz sa borde politikerna vidga sina vyer. De har kört fast vid ett tankesätt som inte går att ta sig ur. Barnen måste vara på förskolan punkt slut! Inga alternativ finns. Anledningarna är väl fixeringen vid full sysselsättning och jämställdhet.
Jag förundrar mig varje dag över vad jag lever i för samhälle. Dagens tidningsläsning ger mig mer att fundera över. En artikel handlar om att det finns ett dolt behov av omsorg på OB-tid i vår kommun. Kommunal barnomsorg är ett fundament för ett jämställt arbets- och familjeliv. Det är alltså bara om man har sina barn på förskola man kan vara jämställd! Barnomsorgen måste hänga med samhällets utveckling och eftersom folk jobbar när som helst under dygnet måste omsorgen också finnas tillgänglig dygnet runt. Det är alltså inte bara fråga om ”nattis” utan barnen måste också kunna lämnas tidiga morgnar och hämtas sena kvällar. Jag vill gråta när jag läser det. Är det barn vi pratar om? Jag känner mig förflyttad till en tid när barnarbete var tillåtet! Ska barn behöva släpas upp i ottan för att lämnas till omsorg? Ska barn hämtas sent på kvällarna? Små barn lägger sig på kvällen –ska de väckas upp för att fraktas hem? Eller ska de vara uppe sent och vänta på föräldern som kommer? Man måste konstatera att vi lever i ett mycket barn- och familjefientligt samhälle.


måndag 3 december 2012

Advent!


Första ljuset brinner! Börjar få lite julkänslor.


Förra veckan bakade jag Vänskapsbröd och saffranslängder. Saffranslängderna åt vi igår till adventskaffet.

Vänskapsbrödet kan jag rekommendera. Gott, lätt att baka och gör gott i magen!

2 bröd:

0,5 dl rågkross
0,5 dl vetekross
1,5 tsk salt
1 dl lingonsylt
0,5 dl russin
0,5 dl linfrön
0,5 dl vetekli
2 dl varmt vatten

Blanda allt i en bunke. Låt dra i 5-6 timmar eller till nästa dag.

2,5 dl kokande vatten
1 pkt torrjäst
9-10 dl vetemjöl

Ugn 250 grader.

Rör ut gröten med det kokande vattnet. Blanda torrjästen med lite av mjölet och rör ner. Ta sedan i så mycket mjöl att degen inte kladdar. Forma 2 bröd direkt på plåten.
Sätt ugnen på 250 grader. Jäs bröden 20-25 minuter i undre ugnen.

Grädda bröden mitt i ugnen i 15 min eller tills de fått fin ljusbrun skorpa.
 


fredag 30 november 2012

S-kvinnorna idag!

Efter min genomläsning av S-kvinnornas ”Familjen i framtiden” blir jag lite nyfiken på vad S-kvinnorna tycker nu. De står tydligen fortfarande bakom ”Familjen i framtiden”. I alla fall finns den att läsa på en av deras lokala hemsidor. Jag googlar runt lite och hamnar på Lena Sommestads blogg. Hon är ordförande i S-kvinnorna.
Jag har läst igenom Sommestads blogginlägg och även några tidningsartiklar hon skrivit.
Det mål S-kvinnorna har är:
  • Individualiserad föräldraförsäkring
Anledningarna till det är:
  • En reformerad föräldraförsäkring främjar en bättre löneutveckling för kvinnor, en starkare ställning på arbetsmarknaden och i slutändan en bättre pension.
  • För att komma till rätta med det faktum att arbetsmarknaden är starkt könssegregerad.
  • För att komma till rätta med problemet att kvinnor har lägre löner, oftare arbetar deltid.
  • För att komma till rätta med det faktum att kvinnor tar hand om den mesta delen av det obetalda hushållsarbetet.
  • För att ändra på det faktum att barnen är kvinnors ansvar och förmån.
  • För att komma tillrätta med barnfattigdomen. Om mammorna arbetar mer blir inte barnen så fattiga.
Hur och varför?:
 Om kvinnorna är hemma länge kommer de att fortsätta att ta huvudansvaret för hem och familj med vabdagar, deltidsarbete och så vidare. Arbetsgivarna kommer inte att räkna med kvinnorna på samma sätt som de räknar med män. Sommestad säger att alla individer inte behöver göra likadant men skillnaderna mellan gruppen kvinnor och gruppen män måste minska. Därför måste man dela på föräldraförsäkringen.
Min tolkning är att om papporna är hemma längre tid med sina barn kommer de att ta mer ansvar hemma. De kommer att vabba mer och bli sjukskrivna mer.
Och om man ser det från kvinnornas synvinkel kommer de att bli piggare om de är hemma kortare tid med sina barn. De kommer att slippa hushållsarbete och få mer krafter över för att fokusera på sina arbeten. De kommer att höja sina löner och därför kommer de inte ha lika stor anledning att vabba (om de inte längre tjänar sämre än sina män alltså). De kommer att höja sina pensioner.
Papporna tjänar på att vara föräldralediga med sina barn. De får en bättre kontakt med dem och det är bra om det blir en separation mellan mamman och pappan.
Gemensamt ansvarstagande skapar trygghet för barnen. Med gemensamt ansvar menas till att börja med individualiserad föräldraförsäkring. Då lär sig både mamman och pappan att ta ansvar.
Min slutsats:
Det jämställda samhället ska uppnås genom att förmå mammorna att sluta känna önskan att ta hand om sina barn. Dit kan vi komma om vi tvingar mammorna och papporna att välja rätt. Jo, det är fråga om tvång om pengarna inte räcker till.
Det gemensamma ansvaret för barnen utvecklar föräldrarna under barnets första levnadsår. Sedan befinner sig barnet utanför hemmet största delen av dagen, tillsammans med andra vuxna. Hur ansvaret tas då är oklart. Är ansvaret kanske tredelat då? För att kunna ta ansvar krävs det tid. Man måste sätta sig in i det man ska ta ansvar för. Det är svårt för flera personer att ta ansvar för exakt samma saker. Människan har en tendens att dela upp uppgifter mellan sig – med ord eller i tyst överenskommelse. Om ingen känner att den har ansvar faller saker mellan stolarna. Med det resonemang Sommestad anför fungerar det så att om män och kvinnor delar på föräldraledigheten rakt av kommer män och kvinnor att ta lika stort ansvar. Jag tror inte att det funkar så alls. Det kommer alltid att finnas en som känner mer ansvar för olika saker i hemmet. Det Sommestad missar är att människan har förmåga till kommunikation. Vi kan prata om saker som ska göras och saker man är missnöjd med.
Förresten har en ny definition på jämställdhet lanserats. Äkta jämställdhet är ekonomisk självständighet för kvinnor och mäns nära kontakt med sina barn.
När vi kommer dit då? Till det äkta jämställda samhället. Vad har vi uppnått? Har vi skapat äkta jämlikhet? Eller har vi bara förmått folk att genom ekonomiska styrmedel sätta sig över sina önskningar och sin innersta vilja. Som tur är har människan en tendens att vara formbar. De flesta anpassar sig. I processen formas en ny människa. Vi får se hur det blir.



torsdag 29 november 2012

Dagens citat!

Har läst lite mer om s-kvinnorna och hittade en artikel skriven av ordföranden Lena Sommestad.
 http://www.dn.se/debatt/darfor-maste-den-svenska-familjepolitiken-utvecklas?rm=print
Hon har en ny definition på valfrihet:

Kvinnors ekonomiska självständighet och mäns nära relationer till sina barn är grunden för verklig valfrihet i ett jämställt samhälle.

onsdag 28 november 2012

Ok då, snart är det väl jul!

Har äntligen börjat förstå att det snart är jul. Det är väl dags att börja pynta lite. Brukar inte köpa saker till hemmet särskilt ofta. Nu har jag i alla fall gjort det! I en ny affär i "stan", Nille, hittade jag hjärtformade kransar för bara 49 kr/styck och då slog jag till! Det blev rätt fint tycker jag! (trähuset som hänger i hör inte till kransen - den hängde på dörren förut och fick hänga kvar)




tisdag 27 november 2012

S-kvinnornas "Familjen i framtiden"

Det är någonting fascinerande med det faktum att det har blivit norm att i princip alla småbarnsföräldrar lämnar sina barn till förskolan mellan 1 och 2 år. Jag frågar mig om och om igen – vill verkligen alla göra det? Jag önskar att jag visste. Men ämnet är i stort sett tabubelagt. Ingen talar om det. Alla bara gör.
Jag har funderat lite på hur vi har hamnat i den här situationen.  Jag har försökt gå tillbaka lite i tiden för att se hur tankegångarna har gått och var botten finns i det tänk vi har idag. Jag har läst igenom Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbunds skrift Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik från 1978.  Jag vet inte hur kvinnoförbundet ställer sig till skriften i dag (ska försöka få reda på det) men jag känner igen många av tankegångarna idag och jag känner igen mycket av den verklighet som finns idag i texten. På något sätt har många av de tankar som finns i den här skriften tagit sig in i det allmänna medvetandet. Många av tankarna har blivit den verklighet som gäller idag.
En kort genomgång av texten (som alltså är skriven 1978 och därmed betyder alla ”idag” 1978) med mina egna reflektioner insprängda:
Först får läsaren reda på att de socialdemokratiska kvinnornas strävan är att skapa ett samhälle utan sociala och ekonomiska klyftor. Detta ska ske genom reformer. Mer konkret är målen att:
1.       Alla vuxna människor skall ges möjlighet att självständigt utvecklas i enlighet med sina intressen och önskemål i solidaritet med andra människor.
2.       Alla vuxna människor skall vara ekonomiskt oberoende av anhöriga.
3.       Samhället skall stå neutralt i förhållande till människornas val av samlevnadsform.
4.       Barnens sociala, intellektuella och kulturella utveckling skall vara oberoende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden.
Man konstaterar också att ”individens rätt till att självständigt utvecklas måste underordnas de intressen som samhället som kollektiv i demokratisk ordning beslutar.”
Man kan konstatera att två av målen har uppfyllts – 2 och 3. Punkt 1 motsägs av tillägget om att individens rätt till utveckling måste stå tillbaka. Man skall ha rätt att utvecklas – bara om man vill utvecklas i önskvärd riktning. Om man har önskningar som går emot samhällets intressen måste man stå tillbaka – för kollektivets skull. Dessa tankegångar känner jag mycket väl igen. Den genomsyrar alla läroplaner från förskolestadiet och uppåt där det alltid talas om solidaritet. Exakt vad denna solidaritet manifesterar sig i är oklart. Förmodligen är det bara tanken att alla ska göra lika. Om man har andra önskningar i livet måste man trycka tillbaka dem för kollektivets skull.
S-kvinnorna menade att vi fortfarande på 70-talet levde i ett klassamhälle med orättvisor. Det finns orättvisa skillnader i sysselsättning och löner och förmögenheter. Klassklyftorna blir könsskillnader genom att fler män än kvinnor arbetar och att kvinnorna har lägre löner. Lösningen till problemet är fullständig jämlikhet mellan könen och en fullständig trygghet för barnen. Då måste maktförhållandena ändras i samhällets ekonomiska liv.
Det skrivs om valfrihet när det gäller familjepolitik. S-kvinnorna menar att valfriheten är skenbar eftersom valfriheten i första hand kommer att gälla de redan privilegierade. Målet måste bli att kombinera förvärvsarbete och barn.  Alla människor måste delta i samhällets olika aktiviteter. Kvinnorna måste ha rätt till arbete eftersom hemarbetet inte innebär någon frihet för kvinnorna – hemmakvinnorna är inga revolutionärer! Dessa tankar gäller ju nu också! Vi har visserligen fått vårdnadsbidrag (om man bor i rätt kommun alltså) men de som är emot vårdnadsbidraget menar att det bara riktar sig till de som redan har möjlighet att vara hemma eftersom bidraget är så lågt. Idén om att det ska gå att kombinera arbete och barn är också något alla politiker för fram. Exakt hur man klarar av den kombinationen i praktiken pratas det mindre om.
För att förverkliga punkt 1 och 2 måste all människor delta i förvärvsarbete. Att delta i förvärvslivet är ett väsentligt medel för människans utveckling till en aktiv och självständig personlighet. Eget förvärvsarbete är också en förutsättning för ekonomiskt oberoende av andra människor. Så här har det också blivit. Genom särskattesystemet behöver varje person dra in en lön för att klara sig ekonomiskt, även om man lever i en familj. Man kan inte försörja en familj på en lön. Vi har blivit ekonomiskt oberoende av varandra men ekonomiskt beroende av staten istället. Det är de som bestämmer vad en stor del av våra löner ska gå till. De har bestämt att barnomsorg är värt att lägga skattepengar på men att bara en viss typ av omsorg är "godkänd". När det gäller punkt 1 förutsätter man helt enkelt att alla egentligen vill utvecklas på det sätt s-kvinnorna vill. Man antar att flertalet vill ha det på ett visst sätt och då gäller det att vara solidarisk.
Målet är alltså full sysselsättning. Ett problem var på 70-talet att det inte fanns tillräcklig barntillsyn och tydligen heller inte tillräckligt med arbetstillfällen.
Något man påtalar är problemet med den konflikt som finns mellan barnets trygghet och arbetslivets villkor. Förr var kvinnan tvungen att ta hand om barnen för att klara av den här konflikten men på 70-talet förändrades villkoren. Man skaffade färre barn och fick alltså mindre hemarbete. Psykologisk forskning visade att den ständigt hemmavarande vårdaren inte var nödvändig för barnen. Kollektiv gruppsamvaro är i stället nödvändig och positiv för barnens utveckling. Den här tanken har fått fäste och gäller i dagens samhälle. Det anses bättre för barnen att träna sig socialt tillsammans med andra barn. Det påpekas ofta att dessa barn klarar sig bättre i skolan och i livet över huvud taget än barn som inte fått denna sociala träning. Arbetstiden har sjunkit och kommer förmodligen att sjunka ännu mer. S-kvinnorna vill förkorta arbetstiden till 6 timmar. Här har det inte hänt så mycket. Arbetstiden står fast och ingen allmän vilja att förkorta arbetstiden finns.
S-kvinnorna skriver om hur de ser på familjen. De menar att alla samlevnadsformer ska göras jämställda. Familjen ska vara en frivillig samlevnad mellan ekonomiskt oberoende och självständiga individer. De menar också att individens frihet att själv forma sitt liv måste begränsas av hänsyn till människorna i den närmaste omgivningen av solidaritet med andra människor i samhället. Den fullständiga friheten kan leda till förtryck av de svaga. Här kommer det där med särbeskattning in. Om man ser till att en lön inte räcker till en familj tvingar man kvinnorna att förvärvsarbeta. Även om de inte skulle vilja det måste de det eftersom de ska vara solidariska med andra. Ändmålet helgar medlen.
Till slut beskriver s-kvinnorna barnens villkor. De beskriver hur individens möjlighet till utveckling är starkt beroende av ursprungsmiljön. Det barn som kommer från mindre stimulerande miljöer måste på ett tidigt stadium få kompensation i form av social och intellektuell träning. Den här idén har trängt in i vårt medvetande och blivit norm. Skolan och förskolan ska överbrygga de skillnader som finns mellan familjer. De barn som inte har ”bra” familjer ska få stimulans för att få chans till samma utveckling som de som har ”bra” familjer. Problemet är att den här tanken inte fungerar i praktiken. Skillnaderna mellan barn från olika hemförhållanden har ökat istället för minskat. Det kanske inte är så lyckat när samhället tar föräldrarnas plats. Även om föräldrarna inte aktivt stimulerar sina barn intellektuellt är de ändå föräldrar och den rollen gör att de(oftast) är intresserade av sina barn, bryr sig om hur det går, känner ett livslångt engagemang. Om skola och samhälle sköter de professionella åtagandena – överföra kunskap, utnyttja gruppdynamikens mekanismer i undervisningen… - då blir det en bra kombination. Samhället är inte en enskild person med en äkta relation till barnet. Samhället är uppbyggt av många personer med egna äkta relationer. Banden mellan barnet och pedagogen är villkorat – det är en professionell, tidsbegränsad relation och kan aldrig ersätta den emotionella, personliga, förhoppningsvis livslånga relation som finns mellan föräldrar och barn.
När familjen var en storfamilj fick barnen tillfälle att leka med många syskon. Det fanns många vuxna, och barnen fick delta i vardagliga sysslor. Idag är familjeliv och arbetsliv skilda åt. Hemmiljön är inte stimulerande. För att barnens utveckling inte ska hämmas behöver kärnfamiljen kompletteras med en kollektiv samvaro med andra barn och vuxna.  Jag undrar om inte bilden av den gamla storfamiljen är starkt idealiserad. Jag tror inte att alla levde i storfamiljer utan att det fanns en mängd olika familjekonstellationer då också. I alla fall om jag ser tillbaka på min egen släkts historia. Man glömmer också bort att barn är bra på att fixa sin egen stimulans. De är bra på att leka och fantisera alldeles av sig själva. Jag tror också att det är bra om det finns olika sorters människor. Alla behöver inte vara fostrade på samma sätt, under samma betingelser. Jag tror att mångfalden berikar samhället.
Trots att samhället har förändrats i grunden och därmed också familjen – hänger vi oss kvar i en idealiserad bild av hem och familjeliv, som dels är föråldrad och dels inte motsvarar barnens upplevelser av det egna hemmet. Föräldrarna betalar fortfarande barnkostnaderna. Detta leder till orättvisor mellan olika familjer. Den emotionella vården försvåras av föräldrarnas långa arbetstider och den bristfälliga tillgången till kvalitativt god barntillsyn. De små familjerna ger inte tillräcklig möjlighet till social träning, självständighet och ansvarstagande för barnen. Det finns olikheter mellan olika familjer när det gäller intellektuell stimulans. Familjen räcker inte till idag och samhället måste ta ett delat ansvar för barnets utveckling. När det gäller den emotionella vården har familjen och samhället en stor betydelse och ett delat ansvar. När det gäller den sociala, intellektuella och materiella vården bör ansvaret i första hand ligga på samhället och ge alla barn möjligheter att utvecklas efter sina förutsättningar.
S-kvinnornas önskemål från 1978:
S-kvinnorna vill införa en obligatorisk förskola från 3 års ålder.
Förskolan ska vara avgiftsfri och bekostas av skattemedel.
Fritidshem ska finnas för alla barn som går i skolan. Tonåringar ska också finna det naturligt att gå till fritidshemmet.
Samhället ska stå för alla barnkostnader. Först då råder det jämlikhet för barnen.
S-kvinnorna kräver ett socialistiskt samhälle: där makten över produktionen ligger i arbetstagarnas händer, där alla vuxna människor deltar i samhällets produktion och där samhället tar ett solidariskt ansvar för barnens vård.
Det där med att samhället ska stå för alla kostnader för barnen är ju en tanke som inte finns idag. Men förutom detta känner man igen tankegångarna. Familjen räcker inte till utan behöver kompletteras. Barn måste fostras i grupp för att utveckla sina sociala färdigheter. Idén om att samhället ska överbrygga skillnader i hemmiljön finns där också. Vi har gått lite längre när det gäller vid vilken ålder man anser att förskolan är riktigt lämplig. Nu är det 1 år som gäller – då var det 3 år (även om dagis skulle finnas från 6 mån). Man ansåg också att barn behövde någon form av tillsyn ända upp i tonåren (14 år). Den tanken har försvunnit och det anses normalt att barn är utan tillsyn från ca 10 års ålder.
Det mest intressanta är att i stort sett alla idéer som s-kvinnorna för fram har blivit verklighet. Tankegodset har liksom smugit sig in i det kollektiva medvetandet och blivit norm.

måndag 26 november 2012

Kinesisk afton!

Vi fortsätter med att laga mat från olika länder och i lördags lagade vi kinesisk mat. Det blev vårrullar med fläskfiléfylling, wokad kyckling med cashewnötter och wokade räkor.



De små barnen gillade all maten men pinnarna gjorde nog att det blev ännu godare (och roligare)!

Vårrullar:

200 g fläskfilé skuren i smala strimlor
2 msk sesamolja
2 selleristjälkar i strimlor
2 små morötter i strimlor
2 vitkålsblad i strimlor
2 vårlökar, fint hackade
2 stora shitakesvampar i strimlor (eller champinjoner)¨
1,5 msk soja
1 tsk socker
12 plattor vårrulledeg
6 dl vegetabilisk olja
sötsur sås till servering

Woka köttet i sesamolja.
Lägg det åt sidan.
Woka grönsakerna (utom svampen) en stund.
Tillsätt kött och svamp. Krydda med soja och socker.
Woka en minut.
Ta upp allt från woken och låt svalna.
Rengör woken.

Rulla in köttet i degplattorna. Lägg 1 msk fyllning i ett hörn, vik över, vik in sidorna och rulla. Pensla med vatten på sista hörnet så att det fäster.

Fritera i olja tills de fått fin färg. Ta upp med hålslev och rinn av på en bit papper.



Pinnarna och vårrulledegen köpte jag på orientaffären som finns i stan. Det fanns mycket spännande där! Hittade lyckokakor och köpte varsin till barnen. Spännande att öppna och budskapen på lapparna var tänkvärda och passade faktiskt personen som fick det!!


söndag 25 november 2012

Fläskfilé och äggtoddyparfait!

I fredags lagade vi fläskfilé med saffranspasta. Ett recept från en gammal Fredagsgourmet från Allt om mat. Perfekt mat om man vill förbereda lite innan. Barnen går på karate och kommer hem först rätt sent och då är det bra att ha mat snabbt färdig!


Fläskfilé med saffranspasta:

600-700 g fläskfilé
1-2 msk kinesisk soja
1-2 msk olivolja
0,5-1 tsk salt
1-2 msk smör till stekning

Putsa filén fri från fett.
Skär i 1,5-2 cm tjocka skivor
Pensla med sojan och olivoljan.
Låt stå i rumstemperatur medan du gör iordning pastan och örtparmesanen.

Saffranspasta:
250 g äggnudlar
1 stor morot
1 zucchini
0,5 purjolök
3 msk olivolja
0,5 tsk salt
1 pkt saffran

Koka pastan.
När 2 min återstår tillsätter du grönsakerna.
Fräs nudlar och grönsaker i smör i en stekpanna och blanda runt med saffran.

Örtparmesan:
3 dl grovriven parmesan
1 kruka hackad basilika
1 pressad vitlöksklyfta

Blanda allt.

Stek fläskfilén.

Lägg äggnudelblandningen i en varm form.
Lägg köttet över.
Strö över parmesanen.



Barnen tyckte att det var tråkig tv - På spåret och Skavlan och valde att spela kort i stället!


8-åringen ville ha efterrätt och han hjälpte till att blanda i hop en äggtoddyparfait. Enkelt och jättegott!


Äggtoddyparfait, 4 p:

Vispa ihop 3 ägg och 3 msk socker. Vänd ner 1,5 dl vispad grädde. Häll upp i glas eller formar. Frys i 45 min. Pudra över en blandning av 1 tsk florsocker, 1 tsk nescafé och 1 tsk kakao.