Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

måndag 31 augusti 2020

100 %

I Svenska Dagbladet skrivs det om att flytta hemifrån. Många ungdomar är tydligen rädda för att flytta hemifrån.

En psykolog, Jenny Klefbom, funderar på vad det kan bero på.

- Samhället har blivit hårdare...men detta är inte egentligen inte särskilt relevant. Det är annat som spelar in....nämligen....

- Barnen växer upp mycket mer långsamt. Barnen är omhändertagna och curlade längre än vad de var för 30-40 år sen. Då blir steget att flytta hemifrån mycket större.

Jenny skriver att man måste förbereda barnen på den slutgiltiga separationen. Eller jag antar att hon menar det i alla fall.

Man ska börja redan när barnet är 1-2 år gammalt. Då är det bra att börja lämna barnet. Inte ensamt i sitt rum men på så sätt att den vuxne riktar uppmärksamheten åt ett annat håll. Barnet får då upptäcka sin egen inre värld. Om barnet får göra saker utan vuxnas inblandning får det självkänsla och en känsla av kompetens. Om man tex ger barnet mat för ofta lär det sig inte att känna efter när det är hungrigt.

Föräldrar kan lätt vänja sig vid att hämta, skjutsa, bre mackor, packa väskor. Som förälder måste man tänka efter vad barnen klarar på egen hand. Om man skjutsat och hämtat till 12 års ålder blir det ett jättestort steg att flytta hemifrån några år senare.

Jaha ja. Det blev nog lite snurrigt det där tror jag. Jenny skriver att man ska lämna sina barn ensamma från och med att de är 1-2 år gamla. Alltså inte sätta in dem i ett rum där de är helt ensamma men helt enkelt greja med annat...inte vara 100 % fokuserade på dem. Det låter ju rimligt. Och det är väl så man gör som mamma (eller pappa) om man har hand om sitt lilla barn på heltid. Det finns väl ingen vettig människa som ägnar 100 % av sin uppmärksamhet mot ett litet barn hela dess vakna tid? Hur skulle det gå till? Och det är ju det som är det fina med att ta hand om sina egna barn i sitt eget hem...man har liksom lite att pyssla med...mat ska lagas, det ska städas, tvättas...man har egna behov...och barnet är där och får hänga med i arbetet liksom. Man försöker få något gjort och hittar på knep för att få det att fungera. Man sätter småbarn i en barnstol bredvid en kökslåda när man lagar mat. Har det på en stol bredvid sig när det blir äldre. Man har det med sig vid tvättmaskinen när den ska fyllas/tömmas. Barnet får vara med bredvid...hjälpa till när det klarar det...kan gå ifrån när det kan gå och väljer det...kommer tillbaka när det vill. Man är tillsammans men det finns space nog att vara ifrån varandra...och komma tillbaka.

Men så ser ju inte verkligheten ut. Inte alls. Verkligheten är den att barn lämnas till förskolan vid 1-2 års ålder. Där har föräldrarna ingen chans att rikta någon uppmärksamhet alls åt sina barn. De är ju inte där. Barnen har gott om tid att stärka sitt självförtroende och utforska sitt eget inre liv. Kanske är det förskollärarna som curlar barnen genom att vara alltför uppmärksamma på dem? Det är svårt att veta. Men man kan gissa. För man vet att barngrupperna är stora och att personalen är fåtalig och att den dessutom är den mest sjukskrivna yrkesgruppen i riket. Då kan man gissa att det kanske blir lite skralt med total uppmärksamhet på varje litet barn.

Det kanske kan vara så att föräldrarna känner att de vill lägga ner mycket tid på sina barn de timmar de har hand om dem...morgnar och kvällar och helger. Kanske blir det för mycket uppmärksamhet på barnen då? Kanske sitter föräldrarna innan jobbet och efter jobbet och bara ägnar sig åt sina barn? Leker intensivt med dem? Erbjuder dem mat hela tiden? Pratar med dem öga mot öga helt koncentrerat? Kanske. Eller så gör de som folk får göra mest...försöka få ihop det...hemmen ska skötas, maten ska på bordet och tvätten ska bli ren.

Kanske är det i själva verket tvärtom emot vad Jenny tror? Kanske är det så att barnen är så övergivna och berövade sin mammas/pappas omsorger att de har blivit otrygga och får svårt att flytta när de blir lagom stora för det? Kanske har föräldraskapet blivit reducerat till att hämta, lämna, skjutsa, ge mat, packa gympaväskor? Kanske fattas det tid att bara vara i samma hem...platsen där arbete och vila, egentid och umgänge kan pågå lite hur det vill...




torsdag 27 augusti 2020

Haveri

Under alla mina år som skolmamma har jag varit fundersam, ledsen, konfunderad. Jag har hela tiden, och i ökande grad, tänkt att det jag ser av skolarbetet inte ser så värst bra ut och detta särskilt när det gäller undervisning i språk. Och då menar jag även svenska, kanske främst svenska, men även när det gäller de andra språken.

Jag har tänkt att det är konstigt att man inte jobbar med:
stavning
meningsbyggnad
ordförståelse och ordkunskap
litteratur

Visst, man jobbar lite med det men det verkar aldrig bli någon kontinuitet. Det ges kanske ordläxor ett år på lågstadiet men nästa år tröttnar man och slutar med det. Det kan ges någon glosläxa i engelska eller tyska nån gång per termin men sen händer det inget mer. Man kanske jobbar lite med grammatik i nån årskurs men sen är det klart med det för några år framöver. Det verkar som om man inte riktigt fattar att språkinlärning handlar om träning, aldrig upphörande träning...lite i taget, lite svårare hela tiden, mer och mer i vecka efter vecka, år efter år.

Jag har tänkt på att de uppsatser som skrivs aldrig rättas på riktigt av lärarna. Om de kommer tillbaka hem efter inlämning finns inga markeringar på dem trots att de inte är felfria och någon ordentlig feedback kommer aldrig. Eleverna skriver för att kontrolleras inte för att utveckla sitt språk.

Ja, jag har tänkt så mycket mer men jag känner mig idag så trött och ledsen att jag inte orkar rapa upp allt igen. Jag har nog skrivit om det här och där i den här bloggen.

Men det verkar som om jag har rätt. Och det känns ju både ledsamt och roligt. Igår slogs det upp stort att en stor grupp av studenter på universiteten har en bristande språkförmåga. 500 universitetslärare hade tillfrågats om studenters språkförmåga och hälften av dem tyckte att studenterna skriver för dåligt. 7 av10 tyckte att skrivförmågan inte motsvarade de krav den valda utbildningen ställde. De beskrev det så att det hade uppstått två stora grupper. En grupp elever var starka språkligt och en grupp väldigt svaga. Det stora medelskiktet var borta tyckte de. Man fick också reda på att arbetsgivare har problem med att nyanställda inte har tillräckligt bra språk. Det pratades om att studenter och yngre personer gör grammatiska fel, meningsbyggnadsfel, stavfel, dispositionsfel,  särskrivningsfel samt inte har ordkunskap nog.

Utsikterna att lyckas tror jag är små. Jag tror att det är så många fel som staplats på varandra från grunden att det är omöjligt att få någon rätsida på det. Jag tror att själva synen på barn och deras lärande är vrickat ända in i grunden. Jag tror att när man lyckats få in alla ungar i förskolan från ca 1 års ålder, så har man redan begått det första felet. Hur blir det med dessa våra minstas språkförmåga? Vad får de för språklig input? Vilken respons får de på sitt tal? Och så fortsätter det. Lågstadiebarnen går sina timmar i skolan och förmodligen på fritids några timmar dessutom. Vad blir det för vuxenprat? Hur blir det med orken för dem? Orkar de vara koncentrerade under 5-6 timmars skoldag eller blir det mycket lek, film och kringsysslor för att ta sig igenom dagen? Hur blir det i högstadiet när alla barn ska gå tillsammans? När de glidit isär och vissa kan mycket, vill mycket och andra inte alls? Går det bedriva meningsfull undervisning för alla? Och till på köpet är skoldagarna långa. Eleverna slutar kring 15,30- 16.00 varje dag i min kommun. Hur orkar man plugga efter det?  Det gör man inte och därför har man slutat att ge läxor. Konsekvenserna av det är förstås att eleverna inte lär sig studiedisciplin och berövas möjligheter till repetition och befästande av tex glosor, stavning, matte...

I sociala medier länkas det till artiklarna och nyhetsinslagen. Stämningen blir hätsk. Den dominerande inställningen är att man inte får skylla på skolan. Det är alla andras fel. Bara inte skolans. Lärarna är jättebra. De undervisar i allt som ska undervisas i. Och det är så jag uppfattar stämningen i samhället i stort också. Skolan är helig. Man får inte klaga. Inte ens när det är uppenbart att skolan inte fungerar som det är tänkt kan man öppna ögonen och erkänna att skolans metoder och innehåll måste brista på något sätt. Nej. Skolan är bra. Det har vi bestämt. Och om den skulle vara lite dåligt kan man alltid hitta på nåt snitsigt för att putsa till det lite...kanske ett läslov, en ny app, lära 1-åringarna i förskolan lite mer matte? Ja, då blir allt bra.

Men vi får se. Vi får se vad staten tänker hitta på, vad de olika partierna kommer att komma upp med, hur rektorer och lärare kommer att reagera, och hur det kommer att gå för barnen framöver. Man får se.

tisdag 25 augusti 2020

Nytt

En ny vecka har börjat...ny både för att den är...ja, ny...men också för att allt är nytt! Ett av våra barn har flyttat hemifrån och det känns...nytt, ovant, spännande, vemodigt...och allt möjligt som jag inte kan sätta ord på riktigt! I helgen åkte vi nästan hela familjen och mina föräldrar till Uppsala både för att lämna sonen, umgås en helg med honom, hjälpa honom med lite studentrumspyssel och dessutom umgås med släktingar som bor där. Vi hade en fin helg! 
Vi blev bjudna på riktigt god marockansk köttgryta av våra släktingar när vi kom fram! Efter prat och skratt gav sig halva styrkan av till sonens studentrum för att sova där! Yngste sonen och hans storebror provade på att åka Voi...det var väldigt kul! 
Förmiddagen ägnade vi åt att fixa i studentrummet...gardiner skulle upp, lampor fixas och alla möjliga småsaker vi hade glömt behövdes behövde införskaffas...osthyvel. potatisskalare...
Sen gav vi oss ut på stadsvandring...vi tittade på olika nationer...
...och på runstenarna utanför domkyrkan...
...och själva domkyrkan...
Jag försökte få in lite historieundervisning under kyrkoturen...pratade lite om Johan III och hans fru Katarina Jagelonica...
...om Gustaf Vasa...intresset var inte på topp men det var ändå kul att se stenfigurerna som prydde gravarna och fundera över hur det kunde tänkas se ut under kyrkogolvet där kropparna väl ska finnas. 
Efter allt gående var det skönt att slå sig ner på ett café och stärka sig med något bakverk  och en kopp kaffe! 
I släktingarnas hem fanns många instrument och det var roligt! Roligast var ett klockspel! 
Och ett annat piano än det vi har hemma var också kul! 
På söndagen åkte vi ut till Gamla Uppsala och vandrade runt lite kring högarna! Fascinerande och vackert!
Och så tittade vi på den gamla gulliga kyrkan! 
Efter en massa kramar och förmaningar och mer kramar var det dags att säga hej då till sonen...det kändes i mammahjärtat att se honom stå i dörren in till hans uppgång och vinka och gå därifrån! Och här hemma känns det också konstigt...rummet är tomt...det mesta av hans saker borta...vi dukar bara till sex personer nu...Det tar lite tid att vänja sig...och det är skönt att höra hans röst i telefon. Och det är spännande att höra vad han har att berätta! 



onsdag 19 augusti 2020

Mer


I skolans värld är mer alltid bättre. Det ska va mer av allt. Det är väl de flesta makthavare överens om. Och det ska va obligatoriskt. Liberalerna är särskilt förtjusta i obligatoriskt. Det var de som såg till att Sverige som ett av väldigt få länder har skolplikt=närvaroplikt istället för skolplikt=läroplikt...alltså det var de som såg till att hemskolning förbjöds. För två år sen blev förskoleklassen obligatorisk. Nu verkar det vara dags att ta nästa steg. Det höjs röster om att förskolan måste bli obligatorisk...från 3 år, 4 år...eller som Liberalerna tycker...från 5 års ålder.

Varför? Jo, anledningen är densamma som den brukar vara...integrationen. Men det är inte bara invandrarbarna som ska omfattas av skolplikt från 5 års ålder utan alla barn.

Varför? Jo, men nästan alla barn går ju redan i förskolan så de berörs ju liksom inte. Det spelar ingen roll om man inför ett obligatorium om "alla" redan har fattat galoppen. Det är de där få som inte fattat man vill få fatt i. Och av dem är det många som har utrikesföddbakgrund (så kallar Sabuni dem).

Sabuni vill gå ännu längre. Hon vill ställa högre krav på förskolepersonalens kunskaper i svenska och införa krav på att förskolorna kartlägger barnens ordförråd. Man får hoppas att man kan få tag i tillräckligt många svensktalande personer som vill jobba inom förskolan. Eller att man får tag i tillräckligt många pengar och lärare för att klara av att lära personal i förskolan bättre svenska. Det ser lite mörkt ut verkar det som...det är redan nu svårt att få tag i behörig personal inom förskolan. Men man vet ju aldrig...allt kan ändra sig...helt plötsligt kanske det uppstår en ström av personer som behärskar svenska tillräckligt bra som vill in i förskolans värld.

Men det räcker inte med ovanstående...skoldagarna måste också bli längre. Timplanerna måste bli mastigare. Det måste bli mer svenskundervisning. Jag vet ju inte hur det ser ut på varenda skola därute men jag vet att min 9-åring har skoldagar som är ca 6 timmar långa. En 75%ig tjänst alltså...när man är 9 år. Tufft. Men inte tufft nog.

Sabuni får av en intervjuare frågan om detta kommer att bli populärt och svarar att "skolan är inte till för att vara populär, utan för att fostra framtidens medborgare, till arbetslivet och i demokrati."

Oj, tänker jag...jag trodde skolan var till för att lära ut saker till barnen. Men det är ju bra att Sabuni talar klarspråk...det handlar om ideologisk fostran...det handlar om att forma framtidens medborgare. Och då krävs det långvarig indoktrinering i de rätta institutionsmiljöerna.






tisdag 18 augusti 2020

Coronaspecial 33 - hejdå

En artikel har valsat runt i tidningarna nu innan skolstart. Det är en psykolog som filosoferar kring skolstart...oro...stress...och corona.

Det hela går ut på att...

att börja skolan efter det långa sommarlovet är alltid en stor omställning...

...men nu när vi har corona blir det etter värre.

Det finns nämligen en grupp föräldrar som valt att ha sina barn hemma eftersom de inte varit trygga med att barnen ska gå i skolan. Psykologen är extra orolig för just de barnen. De har mötts av information från två håll...skolan säger en sak och föräldrarna en annan.

Hur gör man då som förälder? Hur hanterar man sitt barns oro? Jo, man ska komma ihåg att stress inför skolstart är helt normalt. Och i övrigt är det bara att köra på precis som man gör med de allra minsta som skolas in i förskolan. I Dagisland har man nämligen en vedertagen metod för hantering av de allra minsta. Den bygger på beprövad erfarenhet tror jag. Inte på vetenskap dock. Tror jag inte i alla fall. Fast man vet aldrig. Det forskas så mycket numera.

I alla fall...jämförelsen är magstark...märklig...artikeln handlar inte om de allra minsta barnen utan om skolbarn...fast detta blir ju också lite rörigt...barn i Dagisland är ju skolbarn från 1 års ålder. Men jag tror att just den här artikeln handlar om skolbarn som berörs av skolplikten...alltså de från 6 år. Och om man då skulle ha ett sånt där oroligt barn ska man alltså använda sig av det gamla dagisknepet...bara gå från barnet och visa att allt är bra.

Sen kommer beskrivningen av metoden. Den lyder som följer:

"– I de flesta fall tycker jag att vi ska göra som med de allra minsta som skolas in på förskolan och inte vill bli lämnade. När de väl är på plats och gråtande har vinkat i fönstret så blir det lugnt och tryggt. Så är det mycket med skolbarn också, det är förväntans-oro. Därför är det viktigt att man ändå puffar barnen till skolan."

Så ska man även göra med äldre barn...alltså bildligt kanske psykologen menar...typ att föräldern visar sig lugn och vinkar och går och då blir barnet också lugnt.

Jag känner mig förvirrad. Förvirringen är svår att med ord beskriva men den breder ut sig på två plan. Först känner jag mig förvirrad över det faktum att lite äldre barn...från 6 år och uppåt kan vara så oroliga inför att gå i skolan att de reagerar som småbarn gör...och kanske ska göra...det är inte naturligt för småbarn att skiljas från sin mamma. Men stora barn brukar tycka att det är helt ok. Jag tänkte på det i morse när jag lämnade mitt yngsta, 9-åriga barn, till skolan. Hur han, trots att han inte direkt jättelängtade till skolan, tar på sig den osynliga skoluniformen, och går in i sin skolroll...försökte avfärda mig utan att vara otrevlig...ingen kram var önskad, inga överdrivna avskedsprocedurer...ett kort - vi ses sen räckte bra. Det är svårt att förstå hur skolbarn skulle kunna reagera som småbarn som gråter och klänger sig fast och känner panik när mamma går och barnet blir lämnat hos främlingar på okänd, eller så kallad känd, dagismark. Förvirringen är inte förvirring utan i själva verket förtvivlan...hur kan det ha blivit så här...hur kan man tycka att det är helt normalt att våra allra minsta ska gråta i ett fönster efter en mamma som glatt vinkar? Hur kan det ha blivit normalt att inbilla mammor att de ska utsätta sig själva och sina allra minsta för det här? Lämna sina små när de gråter, vinka, och låtsas att barnen blir trygga bara mamma går?

Men detta är normalt. Det är normalt att man glatt vinkar hej då till sitt gråtande barn som befinner sig bakom en dagisruta...och det är normalt att anta att det gråtande barnet blir tryggt bara mamman vinkar tryggt och är resolut vid övergivandet. 




måndag 17 augusti 2020

Vilken vecka...

...vi har haft! En underbar vecka med underbar värme! Vi har...
...framför allt badat! Badat varje dag i sex dagar på raken...det går inte att låta bli helt enkelt! 
Vi har promenerat längs stranden i skuggan...under gamla vackra tallar! Sommarluft i torr skog...det gör gott i själen...
Tallarna är inte bara trevliga...kottar i mängder trillar ner och gör så ont så ont i fötterna! De som ska sköta badstranden verkar inte riktigt hänga med på detta problem...kottarna får ramla...hopas, spridas...år efter år...folk undviker att sitta på de kottrikaste platserna...gräset börjar växa, vissa kottars frön börjar växa upp till små tallar...I åratal har vi retat oss...i år tog vi med krattor och började kratta ihop kottarna i högar...i höst åker vi tillbaka och samlar upp dem i säckar! Det blev så mycket trevligare...och folk började använda de nya fina områdena...nya plättar med kvällssol blev lediga...
Barnen har gymnastiserat på de gamla räcken som finns...spåren efter en annan tid när det fanns gungor, romerska ringar...och annat som nu är helt borta...bryggor i u-formation, glasskiosk, badhytter för ombyte...
Maken som måste jobba har kommit sent på eftermiddagen...fått kaffe och ibland har vi tagit med kvällsmat...Härligt! 
Poolen som vi tog upp i juni har inte varit jättepopulär...det har varit för kallt och sen när det blev varmt har vi ju varit vid stranden...sjövatten är härligare än klorvatten! Men då och då är det några som känner för ett dopp! 
Vi har grejat lite i trädgården...sågat ner en del grenar i vårt jättestora äppelträd och beskurit en hel del...
Jag har vattnat och rensat lite och bara glatt mig över blomsterprakten som alltid tar ordentlig fart i augusti! 
Sniglarna har varit många i år och ingen sallad fick jag och nästan inga rädisor heller...men haricot verts och vaxbönor blir det många...varje dag plockar jag av och vi äter dem med smör och flingsalt nästan varje dag! 
Kräftskiva har vi haft...för familjen och mina föräldrar...en härlig kväll när det var så varmt att vi kunde vara ute hela tiden...äta, spela kubb, lyssna på musik...
Svamp har vi inte plockat någon men ett besök på stan gjorde att vi i alla fall fick tag på en hel del...vi köpte nästan 2 kg och igår efter badet nöjt vi av kantarellmackor! 
Sommaren fortsätter därute...det är varmt och fåglar kvittrar och flugor surrar...men sommaren är ändå lite slut...imorgon börjar skolan...känns lite konstigt att starta upp skolan när vädret är som allra finast! En vecka till (eller två) av sommarlov hade verkligen inte skadat! 

fredag 14 augusti 2020

Rapport från Dagisland

Det rör på sig i Dagisland. Positionerna flyttas fram. Sakta men säkert jobbas det på i bakgrunden mot den slutgiltiga lösningen...dagis für alle. I Sydsvenskan rapporterades det häromdagen om två utredningar som gjorts nyss...

Jämlikhetskommissionen

och

Omstartskommissionen

Jämlikhetskommissionen efterlyser
- obligatorisk förskola från 3 års ålder
- individualiserad föräldraförsäkring...lika många vikta dagar till både mamsen och papsen.

Omstartskommissionen vill ha
- obligatorisk förskola...fast den här kommissionen är lite mildare...det räcker från 4 år
- tydligare kunskapsmål i förskolan

Sydsvenskan gläder sig! Förskolan är underskattad. Det är där allt grundläggs. Och för barn till nyanlända kan en bra (om den inte är bra...hur blir det då?) förskola bli avgörande om barnen klarar sig bra i framtiden eller fastnar i socialt utanförskap.

77 % av alla 1-3 åringar är inskrivna i förskolan.
94 % av alla 3-5 åringar är inskrivna i förskolan.

Bara 6 % av de "äldre" barnen står utanför. Varför är det då nödvändigt med ett obligatorium. Jo, för att det är just de där 6 % som behöver förskolan allra mest.  Var femte 3-5-åring utan förskola är utrikes född. Det gäller att fånga upp den där femtedelen av de där 6 procenten. Den är avgörande för hela Sveriges framtid. Tydligen. Den är så viktig att det är helt rätt att införa förskoletvång för alla Sveriges barn.

Det är inte bara för barnens skull förskolan måste vara obligatorisk. Det är också för mammornas skull. De ska inte kunna gå hemma på heltid. De kan då inte delta i svenskundervisning eller arbetsrelaterade aktiviteter. (det går inte ta med småbarn till svenskundervisning tydligen.) (hemarbete är inte en arbetsrelaterad aktivitet.)

Sydsvenskan gillar också en individualiserad föräldraförsäkring. Vår föräldraförsäkring är bland de mest generösa i världen. 16 månader kan man vara hemma. Mammorna tar mest. De hamnar utanför arbetsmarknaden så länge att det är skadligt för dem. Detta kan brytas om man individualiserar föräldradagarna. Jämlikheten kommer att öka. Detta skulle skapa bättre förutsättningar för barn i utsatta miljöer. (Exakt hur det skulle gå till får vi sväva i okunnighet om.) OCH - arbetslinjen skulle stärkas.

Ja, så är det i Dagisland. Det handlar inte så mycket om barnen. Inte om deras barndom. Inte om deras välbefinnande. Det handlar om att få bort barnen från de skadliga mammorna och de skadliga hemmen. Det handlar om att få ut varenda unge ur hemmen och varenda mamma ur hemmen.

Arbeit macht frei.



måndag 10 augusti 2020

Coronaspecial 32 - omstart och konspirationsteorier

Det finns en omstartskommission. Omstartskommissionen är en expertgrupp som Stockholms Handelskammare tillsatt för att ta fram förslag som ska stärka Sveriges konkurrenskraft efter coronakrisen. 

Susanne Ackum, nationalekonom och fd tävlingssimmare, uttalar sig i Ekot. Hon är ansvarig för utbildningsfrågor i Omstartskommissionen. Hon säger att förskolan bör bli obligatorisk från 4 år och att förskolan ska innehålla mer färdighetsträning. Barnen ska få några timmar per dag med mer strukturerad utbildning och kunskapsuppbyggnad i framför allt språk. För alla barn. 

Ja ja, det är vad man kunde tänka sig. Corona kom lägligt. Den erbjuder en gyllene chans att skärpa skolplikten ytterligare. Nåt sånt får man inte missa. För ett par år sen blev förskoleklassen obligatorisk. Nu flyttar man fram positionerna. Trots att förskolan brottas med alltför stora barngrupper, har en yrkeskår som är den mest sjukskrivna i landet, har stora problem med att hitta behörig personal...vill man alltså göra en haltande verksamhet obligatorisk. I en överfull verksamhet med outbildad personal vill man att barnen ska träna på språk och annat för att klara av skolan senare...en annan verksamhet som brottas med stora problem. 

Men det handlar förstås inte om själva skolan. Det handlar om att ta barnen. Ibland får jag för mig att det finns en konspiration bakom...en grupp människor som sitter och planerar vilka drag som ska tas härnäst. Så är det förstås inte. Sverige är en demokrati. Konspirationen är nog av en annan art...vi är hjärntvättade...de som styr är marinerade i de rätta värderingarna och agerar utan att få någon order av en ond makt, en stark man...reptilhjärnan vet precis hur den ska agera...målet är fastlagt djupt in i ryggmärgen. Barnen ska vara i verksamhet. De vuxna ska vara i en annan. Hemmen ska tömmas. Familjeband ska försvagas. Barn ska fostras i kollektiv, på institution...hjärntvätten kan fortsätta.



Den sista riktiga...

...sommarlovshelgen har kommit och gått. Maken började jobba idag. Skolbarnen kan njuta av ytterligare en dryg veckas ledigt. Vi hann med mycket i helgen. Fyra av oss åkte till Uppsala för att hjälpa till att inreda studentrum. En av sönerna ska börja läsa där om ett par veckor. Två av barnen var hos sin mormor och morfar och de två äldsta klarade sig förstås på egen hand. 

Det blev några besök till IKEA, Rusta och Jysk för att inhandla möbler och annat. Och så blev det en hel del skruvande! 
Riktigt klara är vi inte än men nära nog och sonen blev nöjd med resultatet. Ett trist tomt rum såg rätt hemtrevligt och fint ut till slut...några krukväxter och tavlor bara...
En natt stannade vi och på fredagskvällen efter många timmars fixande och donande promenerade vi in till stan! Det var en så varm och härlig kväll och folk var ute och hade picknick längs ån eller satt på restauranger eller bara flanerade...
Hungriga var vi och bestämde oss för att lyxa till det lite och gå på restaurang...Churchill's Arms fick det bli...pubmat med rätt ok priser. En av sönerna slog till på en gigantisk hamburgare! 
Innan vi åkte hem spanade vi in universitetet där sonen ska läsa! 
Hemma hade bönorna växt sig ätfärdiga! 
Och Transparente Blanche-äpplena hade mognat och några fick hamna i vetelängder! 
Och varmt var det också så att det förslog så söndagseftermiddagen spenderades på stranden! 

torsdag 6 augusti 2020

Västkustsemester 2

Förra veckan var vi på västkusten igen! Vi hyrde ett hus i Bovallstrand nära! Ett så fint litet hus...gångavstånd till havet, motionsspår om knuten, underbara tapeter och möbler, ett fint litet samhälle att strosa runt i...  
Första kvällen strosade vi runt bara...spanade in samhället...gick ner till havet och bort till några badholmar...sammanbundna med träbroar! 


Vi kollade in "vår" badplats...både sandstrand och klippor....och hittade bunkrar! Spännande! 

Bovallstrand ligger så fint vid foten av Korpåsberget...ett till hälften sönderhugget berg med snygg profil tycker jag!
Barnen ville testa att fiska redan första dagen...de kastade och kastade men någon tur hade de inte denna gång...fast det gjorde inte så mycket...det var kul ändå! 
Första kvällen var vi lata...vi beställde pizza från pizzeria Konrad! Gott! 
Morgondopp blev det för de tuffaste (bla jag) några gånger! Härligt och uppfriskande att starta dagen med! 
På väg till morgondoppet! 
Morgondoppstället!

Veckan var blåsig och de kajaker vi hade hyrt gick inte att använda så ofta som vi hade trott men när vi fick till det var det härligt att susa fram nära vattnet och se samhället och naturen från ett annat perspektiv! 


Att sitta och läsa och lösa korsor eller lyssna på musik på stranden var inte heller så dumt! 
Ett roligt utegym fanns i närheten...det roligaste (och svåraste) var en lina att balansera på! 
Den mesta maten hade vi med oss...priserna är högre i affärerna på kusten än hemma...men vi gick ändå och handlade då och då...och då var det roligt att välja olika vägar för att se på alla fina hus! 
Två gånger åkte vi in till Hunnebostrand! Vi hade tänkt titta på Stenhuggarmuseet men kollade inte upp öppettider så första gången blev det inget besök där...det gjorde inget. Vi åkte till skulpturparken och strosade runt och drack eftermiddagskaffe! 
Jag gillar det här stället skarpt! Det är lite mäktigt med det höga berget med lodrät vägg bakom...statyerna och så havet...
Ett rep hängde längs bergväggen...oemotståndligt för vissa! 
Andra gången vi åkte var museet öppet...vi startade med en promenad i Hunne klyfta! Underbart vacker och rolig promenad! 



I museet berättade en guide om stenhuggeribranschen förr i tiden! Spännande och intressant! 
Efter museibesöket åkte vi till skulpturparken igen! Förra gången hade barnen spanat in hopptornet med tre avsatser...5 m, 7,5 m och 10 meter! Det var tydligen härligt att kasta sig ut från 10 meters höjd! 
Det yngsta barnet var för litet för att våga hoppa och tyckte också att det var alldeles för kallt för att bada..men han gillade att svinga sig i ett rep som hängde från hopptornet! 
På Badholmarna fanns också ett hopptorn...5 meter högt...kul det också! 
Vi kollade in berget i Bovallstrand...Korpåsberget! På ena sidan hade ett stenbrott funnits..där var bergväggarna lodräta...
Trappor fanns så man kunde komma upp på toppen! 
Utsikten var härlig!

Fler besök på Badholmarna hanns med! Det var härligt att ligga och slappa på solvarma klippor! 
Veckan gick fort som det gör när man har det trevligt! På hemvägen stannade vi till i Tossene för att se på hällristningar! Tyvärr var det en djurhage där ristningarna fanns och man fick inte gå in. Jag och en son var lite obstinata och traskade in ändå! Ristningarna var inte ifyllda med rött men man kunde se svaga konturer...man kunde också se två hästar, en zebra och en brunrandig...ja, hebra eller zäst..eller nåt! En blandning i alla fall..snygg var den! 
Vi åt lunch i Havstenssund för att se var sonen som tog studenten i år hade varit på studentcoronaresa! Det var ett fint ställe! 
Sen åkte vi till Tanum och tittade på hällristningarna där! De syntes ordentligt och en fin guidning fick vi också! 


Tyvärr hade vi bråttom...vi hade inte tagit reda på att det numera finns ett museum och en bronsåldersby i Tanum...vi hann bara kasta ett getöga på det! Det vi såg var intressant och fint! 
En riktigt fin semesterresa fick vi i år!