Nytt

En ny vecka har börjat...ny både för att den är...ja, ny...men också för att allt är nytt! Ett av våra barn har flyttat hemifrån och det känns...nytt, ovant, spännande, vemodigt...och allt möjligt som jag inte kan sätta ord på riktigt! I helgen åkte vi nästan hela familjen och mina föräldrar till Uppsala både för att lämna sonen, umgås en helg med honom, hjälpa honom med lite studentrumspyssel och dessutom umgås med släktingar som bor där. Vi hade en fin helg! 

Vi blev bjudna på riktigt god marockansk köttgryta av våra släktingar när vi kom fram! Efter prat och skratt gav sig halva styrkan av till sonens studentrum för att sova där! Yngste sonen och hans storebror provade på att åka Voi...det var väldigt kul! 

Förmiddagen ägnade vi åt att fixa i studentrummet...gardiner skulle upp, lampor fixas och alla möjliga småsaker vi hade glömt behövdes behövde införskaffas...osthyvel. potatisskalare...

Sen gav vi oss ut på stadsvandring...vi tittade på olika nationer...

...och på runstenarna utanför domkyrkan...

...och själva domkyrkan...

Jag försökte få in lite historieundervisning under kyrkoturen...pratade lite om Johan III och hans fru Katarina Jagelonica...

...om Gustaf Vasa...intresset var inte på topp men det var ändå kul att se stenfigurerna som prydde gravarna och fundera över hur det kunde tänkas se ut under kyrkogolvet där kropparna väl ska finnas. 

Efter allt gående var det skönt att slå sig ner på ett café och stärka sig med något bakverk  och en kopp kaffe! 

I släktingarnas hem fanns många instrument och det var roligt! Roligast var ett klockspel! 

Och ett annat piano än det vi har hemma var också kul! 

På söndagen åkte vi ut till Gamla Uppsala och vandrade runt lite kring högarna! Fascinerande och vackert!

Och så tittade vi på den gamla gulliga kyrkan! 

Efter en massa kramar och förmaningar och mer kramar var det dags att säga hej då till sonen...det kändes i mammahjärtat att se honom stå i dörren in till hans uppgång och vinka och gå därifrån! Och här hemma känns det också konstigt...rummet är tomt...det mesta av hans saker borta...vi dukar bara till sex personer nu...Det tar lite tid att vänja sig...och det är skönt att höra hans röst i telefon. Och det är spännande att höra vad han har att berätta!