söndag 29 december 2019

Pyssellust!

 Det är härligt att ha tid för eget arbete...göra sånt man har lust med. Det har vi nu när det är jullov och jag och yngste sonen har roat oss med att måla lite. Sonen hittade en fin bild på Pinterest han ville måla av med några små ändringar och jag hittade på själv! 

Juldagarna...

...går undan och snart är det nyår! Som alla andra har vi firat julafton...gran och julmat och Kalle Anka och julklappar...mysigt och trevligt tillsammans med familjen och mormor och morfar. 
Julafton började med att spana in vad tomten hade lämnat under granen...han hade lagt dit varsin t-shirt som vanligt eftersom tomten gillar att ge barnen något nytt att sätta på sig på själva julaftonen om så önskas! 
Och så skrapade vi trisslotter till morgonkaffet...som vi brukar på julafton...hoppas på storvinsten...men blev besvikna som vanligt! Men yngste sonen vann i alla fall 120 kronor och det var ju kul det också! 
Den yngste fick en byggsats...ett larm...att greja med också...han fick hjälp av storebror att sätta ihop det medan vi andra förberedde det sista inför själva julaftonsfirandet!
Efter kaffet kom tomten! Ingen tror ju på honom längre men det hör ju ändå till att en tomte kommer! 
Och så skulle det ju ätas julbord förstås...det vanliga fanns på det...lax och sill och skinka och köttbullar och revbensspjäll och sånt där! 
På juldagen latade vi oss...tittade på tv och gick i skogen och löste korsord och sånt där trevligt!
Och på annandagen blev vi bjudna hem till mina föräldrar för lite mer julmat och trevnad! 
Dagarna flyter ihop...det är skönt att ta dem som de kommer...inte göra något särskilt...se vad man har lust med! Städa lite om det nödvändigtvis behövs men mest strunta i det lite till. Vara uppe länge, sova länge...dricka kaffe länge med tidningar och prat. Någon åker iväg och träffar någon kompis, någon kompis kommer hit...ett par av barnen måste åka och jobba lite. En av dem får lust att måla om rummet och göra fint...och får hjälp av sin far...Kakorna som jag bakade före jul tas fram från burkarna till eftermiddagskaffet och innehållet i burkarna krymper lite i taget...Man har lov helt enkelt! 



















söndag 22 december 2019

Trollbullar!

Julstöket fortgår...och framskrider. Jag har bakat allt som ska bakas. Jag har tagit fram julsakerna. Jag har slagit in alla paket. Köttbullarna är klara. Maken är igång med sin del av arbetet...gravat lax, lagt in sill...handlat hem allt...

När jag var barn brukade mina  föräldrar baka ett bröd jag inte gillade alls till jul...trollbullar hette de...heter nu också i och för sig. Men sen har jag blivit vuxen och började så småningom gilla de där trollbullarna och i år bakade jag de själv för första gången! Barna gillar dem inte. Men det gör jag eftersom de är saftiga och smaskiga med aprikoser och valnötter och precis lagom mycket kanel och vanilj i! 


torsdag 19 december 2019

Det är mycket...

...prat om skolan nu igen. Läroplanerna ska skrivas om. Det ska bli fokus på fakta. I alla fall för de små. Vi får se hur det blir. Just nu är det som det är i grundskolan. En sak som hänt är att många matriser har letat sig in i undervisningen. De dyker upp här och där. Det kryssas i rutor och markeras i listor. Nu senast dök det upp en matris i tyskan. På ena sidan presenterades de olika momenten: muntligt, skriftligt, hörförståelse, lektionsarbete och läxförhör. Provresultat redovisades. Själva proven har inte fått tas hem. Sonen fick bra omdömen. På baksidan (nedan) fanns en lista på sånt som kan utvecklas med rutor att bocka i. Sonen fick två rutor ibockade. Tja, tänker man (jag), det är ju bra att få lite feedback...få veta vad man ska träna på. Men...ändå...det är väl lite konstigt ändå på nåt vis. Sonen ska träna upp sina språkliga strategier för att kunna läsa texter genom att fokusera på ord han känner igen. Han ska också öva upp sitt ordförråd för att kunna skriva och läsa bättre.
Jag trodde i min enfald att läraren skulle undervisa eleverna i tyska och på olika sätt se till att alla elever tränar på just de där sakerna på listan. Det är väl inte så svårt egentligen om man tänker efter. Man jobbar med texter - läser högt och tyst, lyssnar på andra som läser, översätter, fokuserar på vissa fraser, har glosläxor och blir förhörd, jobbar med grammatik och har läxa och blir förhörd. Och så gör man så varje vecka och så kommer det prov då och då och både lärare, elev och föräldrar får därmed information om hur det går framåt eller om det måste tränas mer på något moment eller om någon måste börja plugga mer. Men det är inte riktigt så det går till numera. 




Dagarna innan jul...

...går fort fort...Det är skönt att vara hemmafru i såna lägen! Man kan använda tiden som man vill och slippa stressa upp sig. Man hinner med. 
Maken fick fram tomten för några dagar sedan...en sån dag när det var snö! 
Och jag bakar det jag tycker vi ska ha till jul! Lussebullarna och Nils Emils bröd (superduper gott och lätt att göra) bakade jag lagom till Lucia. 
Köksskåpen städade jag förra veckan. Det är skönt att ha det gjort innan jul tycker jag! 
Några promenader hinner vi med också...jag och minstingen som än så länge har skoldagar som slutar medan det fortfarande är ljust på vintern. De där fuktiga dagarna utan snö är härliga de också...grönt och friskt...På fotografierna var det extra roligt eftersom vi såg hela fyra rådjur!
Julpyntet är framme...i alla fall en del av det...i 13-åringens rum pyntas det på annat sätt....det pysslas och donas...den här gången har det slipats knivar och annat som måste bli vasst...sonen och en kamrat hade fullt upp en eftermiddag.
Julklapparna är nästan färdiginslagna!
Och lite roligt hinns med också...i går konsert med kulturskolans lärare i kyrkan! Fullsatt (pensionärer och annat löst folk som är hemmavid på dagtid!) och riktigt stämningsfullt!
Kransar att hänga på dörren har jag gjort!
Och idag står det köttbullar på schemat...och lite mer brödbak...och de sista paketen ska slås in! 


måndag 16 december 2019

Valnötsbröd

Häromdagen när jag hälsade på min mamma och pappa bläddrade jag lite i gamla receptsamlingar. Det fanns mycket intressant...både sånt som bakats förut, bakas fortfarande och helt nytt! Jag fotograferade av en del och har redan testat några recept...bland annat ett valnötsbröd!
Lättbakat och väldigt gott! 

måndag 9 december 2019

Helgen...

...har kommit och gått...den andra adventshelgen. Regn och grått. Förra veckan var maken bortrest...jag var lat och åt framför tv:n de luncher jag var ensam hemma...ibland får jag sällskap av den förvärvsarbetande sonen. Mackor och fil är bra när man är ensam. Men en dag hade jag paj över...lite lyxigt att festa på paj framför tv:n en vanlig vardag. Jag ser på Mafia only Kills in Summer på HBO...en så bra serie...maffia men inte på det där hårdkokta sättet utan maffian finns där bakom kulisserna och i centrum är en familj. Det är äktenskapsglädje och -problem, tonåring och tweenie och släktrelationer...allt i ett genomkorrupt system vilket sätter alla problem på sin spets. 
Annars hände inget särskilt under veckan...det vanliga...städ och tvätt och skola och aktiviteter. 
Lördagen ägnades åt att fixa till ett pepparkakshus. Jag fick mycket hjälp av de två yngsta barnen! 
 Och det blev ju riktigt fint när det blev klart! 
Jag bestämde mig för att göra så enkel kvällsmat som möjligt och slängde in en karré i låg temperatur efter lunch när pepparkakashusdelarna var färdiga. Rubbade den med massa kryddor och lät den stå inne i 6 timmar. Jag hade tänkt att vi skulle ha tacobröd och sallad till men det blev lite annat också! Sötpotatispommes som vi friterade själva...det blev riktigt gott...och så en shirachamajjo till det! Och allt det andra förstås! Riktigt gott tyckte alla! 
Sen blev det söndag med alla sina vanliga träningsaktiviteter och skolarbete mellan varven. En av sönerna skulle förhöras på kemi, en annan behövde läsa tyska. Och så tvingade jag på dem lite engelska. Och minstingen fick jobba vidare i sin mattebok. Den andra adventshelgen har gått och nu får jag väl försöka sätta fart på mig själv för att hinna få allt i ordning inför julen! 

onsdag 4 december 2019

Dyr hobby

Måndag förmiddag. Jag städar lite extra efter helgen. När vi alla är hemma och har helg släpper jag lite på rutinerna. Jag tvättar inte mer än någon enstaka tvätt. Jag plockar inte undan så mycket som jag gör annars. På måndagarna göra jag alltså lite mer än vanligt. Jag tvättar ikapp. Jag tittar igenom barnens rum. Tar hand om kläder som hamnat fel. Ställer bort glas och tallrikar som fått fötter och hamnat på rummen och som sedan blev halta och lytta och aldrig tog sig därifrån. Jag går igenom yngste sonens rum...gläder mig åt att han fortfarande leker så intensivt trots att han saknar jämnåriga lekkamrater och hans storebröder lämnat lekåldern definitivt. Jag lägger hans leksakspistoler på rätt ställen, viker ihop hans utklädningskläder och lägger i stora lådan med de andra kläderna. Jag tar hand om alla hans papperskreationer...lägger undan de som är hela och fina och lägger resten i en papperskorg. Jag passar på att sortera lite i hans lådor...nyckelringar och anteckningsblock och pennor och skruvar och stenar och allt möjligt och omöjligt. Några trasiga saker åker i papperskorgen. Jag ser med ömhet på det hårdast pluggande barnets skrivbord. En hög med anteckningar som fyllt sitt syfte ligger i papperskorgen...den måste tömmas. 

Efter min förmiddagsrunda...och efter dammsugning och avtorkning och tvätthängning och tvättvikning...går jag ut med skräpet. Återvinningsgrejerna till den soptunnan och det andra jag samlat på mig till den vanliga. Det är skönt att andas lite frisk luft. Jag passar på att sopa bort den kalla pudersnön som samlat sig utanför dörren. Ett par hus bort glider en vit skåpbil med logga upp på uppfarten. Ut kliver två kvinnor med bestämda steg. Öppnar bakdörren och tar ut moppar och hinkar. Jaha, det är RUT som kommer. De ska städa. Husfolket är på jobb och deras barn på dagis. Huset är tomt och städpersonalen ska städa.

Det känns ironiskt på nåt vis. Två kvinnor åker runt och städar andras hem, tomma hem, och kvinnorna som bor där är ute och gör nåt annat. Alla avlönas. Och staten betalar glatt hälften av kostnaderna för RUTorna. Och här går jag. Städar och gnor. I mitt hem. Vårt hem. Inte en krona är det värt. För någon. Maken får inte betala mig (genom sambeskattning) och inte får avlöna mig för de timmar jag lägger på städning och få häften tillbaka av staten. För jag gör ju inget jobb. Jag bara är. Osynlig. Men skit samma. Vi får det rent. Och jag städar mitt eget hem...där alla saker talar till mig och där personerna bakom sakerna, de jag ska träffa när de kommer hem på eftermiddagen, finns nära mig...Jag slipper åka runt i andras hem och svabba av på löpande band. Jag kan variera mina arbetsuppgifter och mitt privatliv har jag runt mig...idéer om vad jag vill göra när jag är klar tar form i min hjärna...vill jag skriva? sticka? julpynta? baka? ta en promenad? Vi får väl tänka att det är värt pengarna vi lägger på vår livsstil. Men en jäkla dyr hobby är det...att jobba hemma. 

söndag 1 december 2019

Julmarknad

Ja, nu är det snart jul igen då! Och i lördags gav vi oss av på julmarknad, som vi brukar. Tre barn och ett par föräldrar fick vi med oss. Det var fint...juligt och vitt och snöigt och lite kallt! Vi strosade runt och tittade på det som fanns att titta på...köpte tunnbröd och linoljesåpa och karameller och drack kaffe på cafét!
Tomten kördes med häst och från järnvägsstationen dit han hade anlänt med tåg från Karlstad! Tyvärr kom vi för sent och hann inte se det hela men den julpyntade hästen fick vi i alla fall se och klappa på!
Barnen tittade förstås in i smedjan...det är alltid roligt att se smeder banka på järn och forma knivar och krokar och sånt där! 

Jag tittade in i bakerstuga och köpte nybakt tunnbröd! Extra roligt är det att se de gamla ugnarna och tänka på att min gammelfarmor bakade sitt bröd här! 
Huset med smedjan och bakerstuga är så fint tycker jag med slaggstenarna och teglet och det blå runt fönstren!
Huset där min morfar bodde en gång i tiden (på övervåningen) och där min mamma bodde under sitt första levnadsår är så fint tycker jag! 
Åttaåringen passade som vanligt på att ta sig en liten ridtur!
På vägen hem tittade vi in till Degerfors kyrka! Så vacker i vinterskrud! 
Ja, sen åkte vi hem...och det var skönt att komma hem i stugvärmen...slappa lite vid köksbordet och mana på de yngre barnen att läsa på till sina prov som kommer nästa vecka...oja sig över att det inte är förbjudet att ha prov på måndagar men göra sitt bästa för att hjälpa till med förhör! Och sen strunta i allt när kvällen kom...laga mat tillsammans, äta och prata och sen slå sig ner framför tv:n och njuta av vår nya favoritserie...Mafia only kills in summer...en härlig italiensk serie som utspelar sig i Palermo under 1979 och framåt...familj, maffia och en massa underbar italienska (förstås) i otroligt högt tempo! 

torsdag 28 november 2019

I fel ände

Invandringen ställer till med problem för politikerna. Nu senast handlade det om arbetskraftsinvandringen. Närmare bestämt om de vill ta hit sina anhöriga. En majoritet i riksdagen vill nu att man inför ett försörjningskrav för den hör gruppen.

Redan nu måste de som kommer hit från utomeuropeiska länder och vill arbeta i Sverige visa upp en månadslön på minst 13 000 kr. Nu vill man skärpa kraven och införa just ett försörjningskrav. Den som kommer hit för att arbeta ska kunna försörja sig själv och sin familj.

Ja, jo, det låter ju rimligt. Men ändå...är det inte nåt lite konstigt med det här snacket? I just det här landet? När började vi prata om att en vuxen människa ska kunna försörja en annan vuxen människa? Är det inte bestämt att vi inte jobbar så i riket? 1971 infördes väl särbeskattningen just för att få bort det där med att vuxna människor (läs män) försörjde andra vuxna människor (läs kvinnor)? Hmm, det är nåt märkligt med det hela. Jag tänker att om man bestämmer att det ska finnas ett försörjningskrav mellan medlemmarna inom en familj måste man först bestämma att familjen är den minsta ekonomiska enheten, inte individen. Och om man bestämmer sig för detta måste man också ta hänsyn till familjens försörjningsbörda vid beskattning. Man måste alltså införa sambeskattning och skatt efter försörjningsbörda INNAN man börjar kräva att en familjefader försörjer sin familj. Precis som man gör i de flesta andra EU-länder. Man måste liksom börja i rätt ände.











måndag 25 november 2019

Barn och buller

Nyss kunde man läsa om att barn inte omfattas av några regler vad gäller ljudmiljö. För det har ju blivit så att barn, även om de inte arbetar, i vardagslag fostras på arbetsplatser. Och andra som vistas på arbetsplatser omfattas alltså av regler.

En svensk forskare har tittat på det här och berättar att små barns axlar, huvud och öron är utformade på ett annat vis än vuxnas och att detta påverkar reflexerna kring hur ljud tas upp i hörselsystemet. Hörselgången hos små barn förstärker olika frekvenser och eftersom de är fysiskt mindre är ljuden de tar upp också starkare. Hon har också noterat att barn uppfattar ljud annorlunda än vuxna eftersom de inte kan tolka ljuden på det sätt vi vuxna gör. Forskarnas tolkning av detta är att ljudmiljön barnen i förskolan utsätts för upplevs som okontrollerbar och oförutsägbar.

Forskning visar att förskolebarn i medeltal är exponerade för ca 84-85 decibel. Gränsvärdet för industriell miljö är 85 decibel. Det finns alltså risk för att barnens hörsel skadas på sikt. Men man vet inte riktigt hur barn påverkas av buller i inomhusmiljö. Det finns ingen sådan svensk forskning på förskolebarn.

I England har man dock forskat lite om detta. Man har då sett ett samband mellan försämrad inlärningsförmåga och buller. Under förskoleåren sker en enorm utveckling av barns ordförråd och språk. Buller och höga ljud gör att det blir svårare att urskilja ord och ljud. Man har sett att barnens kognitiva utveckling, skolprestation och emotionella kontroll påverkas av buller och bristfälliga ljudmiljöer i förskolor.

Förskollärarna själva tyckte att barnen påverkades mycket eller ganska mycket av höga ljudnivåer. Barnen upplevdes som mer utagerande, ofokuserade och stressade.

Det låter alltså inte så bra. Och det är nog rätt svårt att göra något åt problemet. Det verkar vara svårt att få tag i så mycket pengar som behövs för att dramatiskt minska gruppstorlekarna. Och många barn på samma ställe...ja, de gör ljud. Det är nog svårt att få dem att vara så tysta som behövs.

I tid och otid drar politiker upp att förskolan är av nöden för barnens kognitiva utveckling och framtida skolprestationer. Hmm, det verkar finnas en liten hake här. Bullret...som alltså sätter käppar i utbildningshjulet. Undrar vad politikerna tänker göra åt det. Men de bryr sig nog inte. För det är nog inte intressant. De vill ha barnen i förskolan. Och om forskning visar att det är bra med förskola används det som ett argument. Om forskning visar att det kanske inte är så där jättebra. Ja, då blir det tyst.




En vecka...

...är slut och nästa har börjat. Maken var bortrest hela vardagsveckan och då blir allt lite annorlunda. Vi tar det lite som det kommer...tittar på tv direkt efter kvällsmaten...eller tillsammans med kvällsmaten...ser på film tills vi går och lägger oss och struntar i nyheterna. Den här gången blev det Alla Shrek-filmerna...kul att se dem igen...tillsammans med minstingen och The King på Netflix tillsammans med högstadiepojkarna. Man får dela upp det lite så att 8-åringen kommer i säng i tid! The King var bra...krig och intriger...om Edward I. Det var spännande och vi läste på lite i en historiebok för att få lite mer kött på benen. 
En kväll kom Jan Guillou förbi vår stad och talade på biblioteket. Jag och mina föräldrar ville lyssna och gav oss dit och 15-åringen fick vara barnvakt! Det hade han klarat av så bra och 8-åringen var mycket nöjd med att ha storebror helt för sig själv på kvällstid. De hade lekt och tittat på film tillsammans och när jag kom hem var det precis lagom att hoppa i säng!
På lördagen läste vi läxor hela förmiddagen och vid lunchtid gav vi oss av till 17-åringens gymnasieskola som hade öppet hus. Gymnasiesonen hade kemilaboration och vi fick vara med en stund! Det var spännande! 
Men det allra bästa på hela helgen var att äldste sonen och hans flickvän kom hem med sin hund...en så söt liten vovve på 10 veckor som de hämtade hem för en dryg vecka sedan! Alla blev förälskade i honom förstås, särskilt 8-åringen! Han lekte och passade och klappade och bar! Förutom att hunden var helt underbar var det roligt att prata och äta middag tillsammans...alla våra barn och de tre äldstas flickvänner! 
Men nu är det måndag igen och sista novemberveckan är igång! Mycket ska göras...adventssakerna ska fram och adventskransar ska bakas...Det är lite förväntan i luften på nåt sätt!