måndag 18 november 2019

Ditt och datt...

Måndag...massiv november...gråkallt, fuktigt, en svag vind får buskarna utanför köksfönstret att vaja stilla. Det är skönt med den här riktiga hösten tycker jag...den som totalt gett upp...inget mer krumbuktande med sprakande färger och knallblå himmel. Enough is enough liksom. Det är grått. Kallt. Punkt. Det är en stillhet och ett lugn i det som gör mig lugn. Man får inga särskilda tankar på roliga utflykter eller så, trädgården kallar inte på mig längre...det räcker att gå på promenad i omgivningarna, ta en sväng runt huset, samla ihop några vilsekomna löv, tänka att det är rätt vackert med vissna perenner och bruna rosenknoppar som får sitta kvar som sommarminnen. Helgen har gått...inget särskilt...bara puttrat fram lite småtrevligt...
...på fredagen bakade jag bröd...Nils Emils goda bröd med lingon och russin som gör så gott i magen och någon slags grahamsfrallor som var rätt goda....
...efter lunch läste jag ut Frostenssons K. Den var bra tycker jag. Orättvist recenserad. Det som var mest intressant i den var inte historien om kulturprofilen...som fick rätt liten plats...i huvudrollen fanns litteraturen...som Frostensson använde sig av för att på alla möjliga sätt belysa människans natur.
När maken kom hem från jobbet hade det blivit mörkt men vi behövde andas lite och gick på promenad i svärtan...yngste sonen följde med förstås. Han var så glad över att ha fått en ny overall...det var inte lätt att hitta någon som passade hans långa kropp...först beställde jag hem en till bra pris...med pandor på...Nä! Se det gick inte... barnslig...den fick åka tillbaka. Den han ville ha i svartcamo med skinn på luvan tyckte jag var för dyr...men när jag efter påtryckningar tittade på den igen var den nedsatt med 30%...inte direkt billig nu heller men i alla falla billigare. Och den hade kommit på fredagen...tillsammans med en kamouflagefärgad mössa och kamouflagefärgade handskar och en halskrage i mjukaste merino...allt sattes på och en ficklampa letades fram...nu skulle det smygas! Så jag och maken travade fram på glänsande löv och sonen kravlade omkring i skogskanten och smög! 
Reflexerna skulle kontrolleras...hur långt in i skogen syntes han om vi lös på honom med ficklampa? Långt...reflexerna var riktigt bra! 

Vi sov ut på lördagen...åt frukost och löste korsord...grejade med barnens läxor...lagade mat...åt lunch och på kvällen kom mina föräldrar en sväng...vi hade letat lite i frys och kyl och konstaterat att vi hade lite kräftor kvar...och en burk surströmming...och lite annat smått och gott som behövde ätas upp! Roligare att göra om man är fler...det blev ett riktigt festbord när allt kom fram...mätta blev vi! 
 Söndag...bara vara...och skjutsa till alla träningar...en butterkaka bakade jag...den åt vi framför tv:n och ett avsnitt av Solsidan som vi tittar om på från början. 
 För någon vecka sedan städade jag ur ett skåp och hittade alla mina broderier...som legat där i alla år vi bott i vårt hus och före det legat i ett annat skåp...och som jag nu tog fram och bestämde mig för att äntligen sy färdigt! Började med den här...
...som varit nästan färdig i kanske 15 år och som nu SKA bli klar och inte stoppas undan igen utan bli till den kudde den var ämnad att bli och hamna i kökssoffan...kanske före jul!? 

onsdag 13 november 2019

Sitter nån i båten.

Jag läser en debattartikel i Skolvärlden. Den handlar om föräldraskap och skola. Om uppfostran. Skribenten menar att barns bristande respekt handlar om att föräldrarna har tappat greppet om barnens nyckfulla vilja. Föräldrarna låter barnen hålla på med paddor och telefoner och detta skapar problem för småbarnen...de blir vana en passiv, asocial värld med vanebildande Quick-fixes. Föräldrarna är likadana...de är på sociala medier hela tiden och samtidigt är de alltför lyhörda för sina barn. De vill hämta hem barnen tidigare efter som de (här raljerar uppenbarligen författaren) tycker synd om "lilla hen". Barn ska få ha kul och göra vad de vill. Och så kommer skolan...och pga ovanstående får skolan föra en otacksam kamp...barnen är inte uppfostrade. Skolan får alltså ta över föräldrarollen. Och det är inte meningen. Skolan ska undervisa. Föräldrarna ska fostra. Och när barnen kommer till skolan ska barnen ha med sig en grundläggande respekt. Allt börjar med föräldrarna menar författaren. Om inte föräldrarna har ordning på sina barn kan ingen annan vuxen myndighet heller ha det. Och fostran det är att ge ramar...inte låta barnen få som de vill hela tiden. Fostran det är "strukturer som inte aktivt frågar efter vad de (barnen) envar vill hela tiden utan tvärtom, som tydliggör vad vi ska och vad som därmed krävs av envar." Det handlar om disciplin. Och den skapas hemifrån. Föräldrarna ska tänka efter, säga nej och visa vägen. Men det gör inte föräldrar numera. De har blivit leverantörer åt barnen samt kravställare till skolor. Och när barnet upptäcker att deras vilja inte står i centrum då uppstår problem. Och så har vi hamnat där vi hamnat...med dålig ordning i skolan...vilket är föräldrarnas fel...föräldrarollens fel.

Det är det vanliga...det som poppar upp många gånger varje år...att det är föräldrarnas fel. Att föräldrarna är ansvariga, inte bara för sina barn, men också för skolan. Och på sätt och vis är det ju rätt. Som debattskribenten för fram...allt börjar med föräldrarna. Men precis som vanligt stannar man där. Man konstaterar hur det är men funderar inte över varför. Och tiotusenkronorsfrågan är:
HUR SKA FÖRÄLDRAR KUNNA FOSTRA SINA BARN UTAN ATT VARA TILLSAMMANS MED DEM? NÄR SKA DET SKE?

När man hävdar att allt börjar med föräldrarna och att föräldrarna är ansvariga för barnens fostran måste man borra sig ner djupare i problemet och fundera över ovanstående frågor. Det är lätt. Det är uppenbart att om barn lämnas bort vid 1 års ålder för att sedan tillbringa de flesta av sina vakna vardagstimmar på institution...från 1 års ålder till de börjar skolan och i de flesta fall bevistar fritids efter skoltid hela lågstadiet och kanske nåt år av mellanstadiet...och när fritidstiden är slut tar ensamtimmarna vid i hemmet efter skoldagens slut....så finns det ingen TID att fostra barn. Föräldrana är ju inte där. Och om föräldrarna inte är där är det inte deras ansvar. Staten har tagit det ansvaret. De har tagit det och delat ut det till sina underhuggare...förskolepersonal, lärare och fritidspedagoger...och vikarier. Det är deras ansvar.

När man har konstaterat detta får man borra lite djupare och ställa sig frågan...KAN BARN FOSTRAS PÅ ENTREPRENAD? Verkligheten verkar tyda på att så inte är fallet. Om så vore fallet skulle inga klagomål på barn och föräldrar och bristande fostran och dålig ordning i skolan valsa runt om och om igen.

Här får man nog sätta punkt. Om man kommit så långt ner i borrningsarbetet. För det är så här vi vill ha det. Eller inte vi kanske men de som bestämmer. De vill inte att föräldrar ska få lov att fostra sina egna barn i hemmen. De vill det inte av flera anledningar. Det är inte bra för tillväxten (säger de). Det är inte bra för jämställdheten (kvinnorna blir inlåsta). Och det är inte bra för barnen. De blir dåliga i skolan då säger de. Lol.


måndag 11 november 2019

Muren...

...den där mellan Östtyskland och Västtyskland föll ju som bekant för 30 år sen...närmare bestämt den 9/11 1989 och nu har det varit jubileum. Det har sänts tv-program och radioprogram och skrivits i tidningarna om det. Det är intressant.

Några rapporter om det forna DDR handlar om jämställdheten. Den fanns ju där. De skapade ett jämställt samhälle och det var det bästa med det fallna riket. Så rapporteras det i alla fall. DDR var en diktatur men något gott fanns det ändå i denna diktatur. Jämställdheten. Och jämställdheten kunde åstadkommas med samma medel som vi här i Sverige använder oss av. Billig förskola. Billigt fritids. Och arbetsplikt för alla medborgare. Men det har ju inte vi säger någon. Fast tänk...det har vi. Inte på pappret. Men i praktiken. Och man säger det också. "Alla som kan jobba ska jobba." eller ibland den hårdare varianten. "Alla ska jobba." Och vi är stolta över det. Vi har EU:s högsta sysselsättningsgrad för kvinnor. Ändå är vi inte nöjda.

Jag lyssnar på ett radioprogram på p1. Två förskollärare som även var verksamma i det forna DDR uttalar sig. De berättar om att nästan alla kvinnor, nästan 90 %, arbetade i Östtyskland, ja, det var ju lag på det, att arbeta alltså, och att barnen gick i förskolan. I Västtyskland, fortsätter de, var kvinnorna hemmafruar och männen drog in pengarna. Efter murens fall fick många förskolor läggas ner. Fast fortfarande finns det flest förskolor i öst. Även om de har ökat i väst också. I öst går vartannat barn i förskola och i väst bara var tredje.

De östtyska kvinnorna har mått bra av...man säger "möjligheten" att arbeta...men menar förmodligen "att ha blivit tvingade att arbeta". De blev framgångsrika. De var representerade i företagsledningarna i lika hög grad som männen och detta hänger i. Varför? Jo, kvinnorna fick ett bättre självförtroende. Det får man ju när man tjänar egna pengar. Och en förskollärare berättar att detta lever kvar.

Men när muren föll berättar en annan kvinna, en jämställdhetskvinna, att problem ändå uppstod. De östtyska kvinnorna hade jämställdheten i magen men inte i huvudet. De hade inte behövt kämpa för fri abort eller dagisplatser. Först när muren föll och allt det bra försvann förstod de fördelarna. Aborträtten inskränktes och många dagis lade ner. I öst behövde kvinnor inte slåss för rätten att arbeta (de tvingades istället) eller rätten till fri abort, rätten till att lämna bort barnen. Men i övrigt var samhället patriarkalt. Männen hjälpte inte till hemma. Kvinnorna fick dra det tyngsta lasset och de blev förstås jättetrötta (som här i Sverige också). När muren föll blev många kvinnor arbetslösa. En feminist, Samira, från det forna DDR berättar att många kvinnor blev först glada över att bli arbetslösa (detta översätts inte till svenska men om man kan tyska kan man höra kvinnan berätta och småskratta under tiden)...för vem skulle inte gilla en betald semester (hon syftar antagligen på sambeskattningen man har i väst och väl nu också i öst).

Samira är i alla fall glad över att saker i det gemensamma Tyskland håller på att bli bättre, mer lika de i DDR alltså...tex att alla barn nu har rätt till en förskoleplats och att väst äntligen erkänner behovet av förskola. Och det har lett till att köerna till förskolorna är långa. Samira skrattar när hon berättar att de i väst inte fattar att det är en östtysk idé utan inbillar sig att den kommer från Finland medan man i Finland har sneglat på DDR när det gradvis har infört mer dagis. Och jag skrattar när jag tänker på att ingen av dem fattar att de får tillbaka sin DDR-idé av oss...Sverige. För både Tyskland och Finland och många andra länder härmar ju Sverige och fattar inte att de inför en kommunistisk idé.

Aftonbladet skriver en gammal kommunistledare om sina tankar kring murens fall. Han kommer också fram till det fanns många bra saker i DDR också. Sånt som var bättre där än i väst faktiskt. I DDR fanns jämställdhet. Det fanns förskola och fritids och detta hade väst mått bra av. Och DDR: skolan var också bättre.

Ja, inte vet jag...jag är ingen expert på DDR...men jag slås av en sak i alla fall...DDR är inte helt borta från kartan. Muren finns fortfarande kvar. Inte en konkret sak i betong men en mental och politisk mur finns. Och den finns här. Här i Sverige förvaltar vi det familjepolitiska idéarvet från DDR. Och vi gör det så bra att någon Wende inte verkar vara i sikte här än på länge. Tvärtom. Vi inspirerar grannfolken att gå över till samma modell. DDR-modellen.










Att bli inlåst

Anna Ekström och Shekarabi skriver i Aftonbladet. De är arga på att KD vill återinföra vårdnadsbidraget och till och med fördubbla det. 


Varför är de arga då? Jo men det är ju så att i riket har vi den här devisen...påbudet...det första budet...att rätta oss efter. "Alla som kan ska jobba." 

Och om mammorna (för det är ju mest mammor) skulle få ett vårdnadsbidrag skulle det rasera allt...skattebetalarna skulle få lägga MILJARDER på att mammor skulle gå hemma istället för att ARBETA. Och BARNEN...ja, de stackarna skulle stängas ute från det språkutvecklande arbetet i förskolan. Det här blir ju extra hemskt i och med att det mest är INVANDRARKVINNOR som skulle nappa på vårdnadsbidragserbjudandet och då skulle både barnen och kvinnorna drabbas. Barnen skulle inte lära sig inte svenska. Mammorna skulle heller inte lära sig svenska. Regeringen ser en utväg ur detta. Att alla barn går i förskola. Visserligen skulle detta vara från 3 års ålder...för den där rätten till obligatorisk språkförskola skulle väl vad jag har hört gälla barn från tre år...och kd vill ju ge bidrag till omsorg i hemmet upp till barnen är 3 år...så egentligen skulle ju Kds förslag inte innebära något hinder alls för de stackars invandrarbarnen. Men det är klart. Egentligen är väl inte Anna nöjd med att barn börjar förskolan vid 3 års ålder. Den riktiga agendan är väl att barn ska in i förskolan så fort det bara nånsin går.

Anna och Shekarabi pratar om arbete. Om att alla måste bidra till det gemensamma i ett starkt Sverige. Och att det inte är rätt att vräka skattebetalarnas miljarder över underförstått lata mammor som vill gå hemma och dra hela dagarna. De glömmer bort att arbete är arbete. Var det än sker är arbete arbete. En mamma som tar hand om barn, tvättar, städar, handlar, lagar mat osv utför ett arbete precis lika mycket som en anställd kvinna som tar hand om barn i stordriften, eller som lagar mat i stordriften, eller städar i stordriften. Skillnaden är bara att den ena gruppen får lön och den andra inte. Miljarder av skattebetalarnas pengar vräks också över den mammagruppen som får lön. De får pengarna, inte i handen, men tingade, till dagisplatser. Det nämner inte Anna och Shekarabi. Förmodligen eftersom de tycker att det är just så det ska gå till. Om folk lyder och gör som de blir tillsagda, alltså lämnar bort sina barn, är pengarna inget problem. Då är penningaregn helt ok. 

Vårdnadsbidraget skulle låsa in kvinnorna skriver Anna och Shekarabi. De menar alltså att mammor, särskilt invandrarmammor, är så dumma i huvudet att de inte kan låta bli att kasta sig över vårdnadsbidraget för att få vara hemma med sina egna barn hela dagarna i tre år trots att de då blir inlåsta. De förstår inte att de blir inlåsta. Det förstår bara Anna och Shekarabi. Eller så förstår de precis. De förstår att man är fri när man tar hand om sitt eget, sina egna barn och att man blir inlåst, eller utelåst, när man tvingas lämna bort sina egna barn för att gå ut i godkänt arbete. Och vad är värst? Att vara inlåst, med tillgång till nyckel, i sitt eget hem tillsammans med sina egna barn eller utelåst utan möjlighet att komma hem till sina små? 

torsdag 7 november 2019

Kalla fakta

Jag tittade på Kalla Fakta häromdagen. Det handlade om den där Ystadsfamiljen. De som hållit sina barn hemma från skolan i åratal och som förra året blev av med barnen pga. detta.

Då rapporterades det en massa om familjen. Man fick reda på att:
1. Barnen gick inte i skola.
2. Det var höga häckar och staket kring tomten.
3. Hemmet var stökigt och smutsigt.
4. Alla barnen hade dålig balans och svaga muskler.
5. Flera barn visste inte hur man tvättade sig eller gick på toaletten.
6. Flera barn hade dålig tidsuppfattning.
7. Flera barn saknade grundläggande kunskaper i skriv- och läsförståelse.
8. Ett av tonåringarna visste inte hur man öppnade en banan.
9. Barnen sägs ha fått web-baserad undervisning via en skola i Kalifornien.

Barnen, förutom det äldsta myndiga barnet, togs omedelbart om hand av föräldrarna och har sedan dess inte träffat sina föräldrar.

Kalla Fakta träffade dock föräldrarna och ställde ett antal frågor till dem. Det hade tydligen framkommit att barnen inte hade dålig muskulatur och inte var misshandlade fysiskt i alla fall. I övrigt fick man inte reda på särskilt mycket. Föräldrarna hade varje år ansökt om hemskolning pga utlandsvistelser och fått ja på det.

Programmet förvirrade. Frågor som borde ha ställts ställdes inte. Till exempel:

1. Om barnen inte var misshandlade eller vanskötta...varför togs de om hand omedelbart och varför har föräldrarna inte fått träffa dem på över ett år?
2. Är det just det faktum att barnen inte gått i skolan som var avgörande för omhändertagandet? Varför omhändertogs i så fall 4-åringen som ju inte omfattas av skolplikten?
3. Hur går det för barnen i skolan? Har deras hemskolning fungerat? Kunde de hoppa in i rätt klasser? Hade de stora brister?

Det kommer tydligen ett program till i alla fall. Kanske får vi fler svar då?






måndag 4 november 2019

Höstlovet...

...är över för denna gång! Det var skönt med många lediga dagar tillsammans! Inte har vi gjort något särskilt speciellt men vi har haft det bra ändå! 
Vi inledde lovet med god mat...jag gjorde ett recept från min barndom...Scampi Fritti! Jag älskade detta när mamma och pappa gjorde det när jag var barn och det var precis lika gott nu! Friterade räkor, jasmineris och rhode islandsås! 
13-åringen som egentligen spelar gitarr har börjat klinka lite på pianot också...inte bara klinka förresten utan spela rätt så bra...rocklåtar han kollar in på Youtube och sen grejar med på egen hand! 8-åringen hänger på! 
En tur ut i skogen med mormor och morfar blev det på måndagen...det primära målet var att ta granris på ett ställe där de huggit ur lite och det fanns liggande träd kvar! De två yngsta roade sig med att skjuta luftgevär under tiden! 
Sen fikade vi vid sjön! 8-åringen satte sig på en stor sten en liten bit ut i vattnet!
Vi har promenerat hemma också...gick ner till vår egen fågelsjö bara för att få luft! Och där låg tre svanar i vattnet! 
En dag när far i huset var ledig åkte vi till ett sånt där BodaBorgställe! Det var kul att klättra, klänga, balansera, klura några timmar! 
Ner i dasset...
Rum nr 13
I finkan! 
En tur till Björneborg gjorde vi också tillsammans med mormor och morfar...för att tända ljus på min farmors och farfars viloplats! Vi gick i herrgårdsallén först...som alltid en märklig upplevelse! Den vackra herrgården ligger där i slutet av allén i all sin prakt...den är så fin tycker jag...men allt omkring är statt i förfall...allén är bara en skugga av en allé...och parken vid sidan av är ingen park längre...bara en djungel av sly.
Nere vid den sk "kejbroa" (kedjebron) växer träden tätt...
Efter promenaden fick vi lite kaffe och sockerkaka i kyrkan! 
Ett stopp i Degerfors hanns också med för att tända ljus för mormor och morfar och deras föräldrar...
På Alla helgons dag blev det mer kyrkliga aktiviteter...först tände vi ljus för barnens farfar....
...och sedan gick vi på minnesgudstjänst...
...en enkel gudstjänst med mycket musik...cello och piano...Elgar, Saint Saëns, Rachmaninoff...så vackert...
...och efteråt åt vi middag hemma hos oss...mina föräldrar och fyra av barnen...ett annat barndomsrecept...indisk köttfärs/fläskfilégryta med tillbehör! 
Ja, vi har gjort annat också förstås...spelat kort, tagit korta promenader, läst lite läxor, spelat massor av musik och glott på tv...jag och 13-åringen och 15-åringen har överdoserat skräckfilmer sent på kvällarna...The Shining (jättebra), Barnhemmet (stark och sorglig), The Ritual (fånig), Babadook (riktigt bra). Men nu är lovet slut och vardagen tar vid igen några veckor till! 

torsdag 31 oktober 2019

Det går åt rätt håll

Antalet föräldradagar som tas ut när barnen är små fortsätter att minska. Papporna tar ut fler dagar tack vara öronmärkningen av föräldradagar. Men det trista ? är att mammorna också tar ut färre dagar och glappet mellan ökningen och minskningen gör att antalet föräldradagar totalt sett minskar för barnen. Så har trenden varit sedan 2002. Nu har trenden tydligen eskalerat. Barn födda 2016 fick 6 färre föräldradagar än barnen som föddes året innan. Kvinnor har minskat sitt uttag av föräldraledighet med ca 10 dagar i genomsnitt för barn födda år 2016 jämfört  med barn födda år 2015. Männen ökade sitt uttag med 4,4 dagar. Glappet däremellan täcks, tror man, av mer tid i förskola och troligen tillsammans med ökad föräldraledighet utan ersättning. 

På försäkringskassan spekulerar man. Det kan bero på flera olika typer av beteendeförändringar som:

- föräldrar sparar dagar till barnen är äldre.
- föräldrar spär ut med föräldraledigheten och är hemma fler obetalda dagar.

Men i stort sett vet man inte vad minskningen beror på. Jag försöker få reda på om barn börjar tidigare i förskola nu jämfört med tidigare. Jag lägger en del tid på att googla på alla möjliga sätt och vis men hittar inga uppgifter om det. Annars kunde det ha varit intressant att se om barnen förlorar tid i hemmet eller om det är utspädd föräldraledighetstid det handlar om. Men jag lyckas alltså inte få reda på det. På statistiska centralbyråns hemsida hittar jag statistik över gruppstorlekar, personaltäthet och andel barn i förskola. Jag läser mig till att 49 % av 1-åringarna är i verksamhet och att 89 % av 2-åringarna är det och att 93 % av 3-åringarna är det (siffror från 2017). År 2000 var 42,2 % av 1-åringarna, 77,7 % av 2-åringarna och 81,2 % av 3-åringarna inskrivna. Fler barn går alltså i verksamheten nu jämfört med för 19 år sen och fler yngre barn går nu än då. Så förmodligen har barn i största allmänhet fått mindre tid i sina hem...det är alltså inte fråga om utspädd tid. Barn är mer och tidigare på institution nu än förr.

Jag tänker att politikerna borde vara väldigt nöjda. Budskapet har börjar gå in. Mammor har äntligen fattat galoppen och börjat minska ner på sina föräldradagar. Det är som de ska va. Det går åt rätt håll. Vi lever inte mammans århundrade. Inte barnets heller.




 



lördag 26 oktober 2019

Dubbelsanning # 1

Barn som gått i förskola klarar sig bättre i skolan. 

Denna fras upprepas i olika varianter om och om igen när det handlar om förskolan. Det påstås att det finns forskning som visar att det är sant. Barn som går i förskola blir bättre i skolan än barn som inte gått i förskola. 

Det som är på tapeten är ju rätten till den obligatoriska förskolan. Då dyker den där frasen upp förstås i den här varianten: "vi vet att om barn går i en bra förskola så är sannolikheten för att de klarar sig bra när de börjar skolan betydligt större." Lotta Edholm säger vidare att det finns mycket i forskningen som visar det. 

Samtidigt kan man läsa att andeln elever i åk 6 med godkända betyg i alla ämnen har minskat  kraftigt. Endast 73,6 procent av eleverna i åk 6 gick ut med godkända betyg i alla ämnen förra året. 

Så hur får man i hop det här då? Att barn som gått i förskola presterar bättre än barn som inte gått i förskola samtidigt som barnen tydligen presterar sämre i skolan? Nä, det får man ju inte. De båda sanningarna går inte ihop alls. Frågan är vilken sanning som är sann. Båda kan ju inte vara det. Sanna alltså. Men i Svea rike är det inget problem att bolla med flera parallella sanningar. Det är naturligt för oss. Det blir så när man har en agenda. Man vill ha alla barn i förskola och då måste en sanning fabriceras. Att barn blir bättre av att gå i förskola. Samtidigt blir de tydligen sämre av det. Det är inget problem. Boten är given. Mer förskola. För forskningen har ju visat att förskolan ger bättre barn. Duh! 






fredag 25 oktober 2019

Sverige - en framgångssaga


Annika Strandhäll samtalar med Henrietta H. Fore, chef för UNICEF på twitter. Inslaget är hashtaggat #earlymomentsmatter. Sverige har ju nämligen en familjevänlig politik och detta ville Henrietta att Annika skulle berätta om. Henrietta introducerar Annika genom att berätta att de första åren har stor betydelse…för föräldrarna och för barnen och deras känslor, utveckling, hjärnor och kroppsliga rörelser. Och apropå detta ska Annika få berätta hur vi i Sverige, föregångslandet, har burit oss åt. Annika berättar om att vi i Sverige har en framgångssaga sedan många år tillbaka och att vi har fått till den genom att införa individuell beskattning för familjerna, införa en generös könsneutral föräldraledighet och en billig förskola med bra kvalitet. Och detta är smart…smart för familjen, samhället, för samhällsekonomin och för arbetsmarknaden…och särskilt bra för barnen…of course. Företag har valt att stanna kvar i Sverige eftersom både män och kvinnor kan ha en karriär och samtidigt ha en familj. För ”happy families are the best thing also for the children.” Samtalet knyts ihop med att Annika, as a pathfinder, får ge råd till andra länder som vill gå i våra fotsteg. Jo, vår metod är bra för jämställdheten och barnens och kvinnornas situation. Slutorden får bli att företagen tjänar på det här. 



Earlymomentsmatter…ja, det kan ju ingen ha något att invända mot. Frågan är bara hur. På vilket sätt. Vilka ögonblick. Var äger de rum. De två kvinnorna vet. Spacklade, välklädda, avmätta i sina rörelser, med lugnande musik i bakgrunden berättar de fram den värld de vill ha. Den som finns i Sverige. Jag tänker på The Handmaid’s Tale. Jag tänker på kvinnor som perfekt skrudade skapar en verklighet med de allra bästa avsikter för kvinnor och barn men som i själva verket skapar en kvinnofientlig och barnfientlig värld. En familjefientlig värld. Barnen och kvinnorna ska få det bra. Vad är det som är bra då? Jo, det är bra för kvinnor och barn om de är tillsammans så lite som möjligt. De där första viktiga stunderna ska helst inte hända tillsammans med mamma utan på ett affordable förskola av good quality. De välmanikurerade könsförrädarna går någon annans ärenden. Vet de om det? Är de naiva? Eller bara dumma i huvudet? De vet nog om det. Slutorden skvallrar om det. Företagen tjänar på det. Om mammor och pappor inte behöver välja utan smoothly, lika smoothly som musiken som skvalar bakom tanternas lugnande röster, lotsas ut i arbets- och konsumtionsfåran, kommer pengarna rulla hit och dit i strida strömmar. Lönerna kommer in, individuellt till mor och far, beskattas individuellt, räcker inte till att köpa tid utan bara saker. Och utan tid blir du en perfekt konsument. Maten som ingen orkar laga ersätts med snabbmat, helfabrikat, halvfabrikat. Man är trött. Man måste unna sig. Uteluncher. Resor. Kläder. Heminredning. Man shoppar sig nöjd. Staten och kapitalet har förenat sina intressen. De får sitt. Skattepengar och momspengar rullar tillbaka in i statskassan. Mamma och pappa har gjort sin plikt. Arbetat och konsumerat. Det här är familjevänligt. 



I det familjevänliga Sverige:

- har vi bland EU:s högsta skilsmässostatistik.

- har skilsmässorna har ökat i antal. Vad det har att göra med vet man väl inte men de har i alla fall ökat i takt med att kvinnornas sysselsättningsgrad har ökat.

- har kvinnor högre sjukfrånvaro än kvinnor i andra länder.

- har den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar har ökat.

- har mobbingen bland barn och ungdomar ökat.

- verkar inte den där förskolan vara av så god kvalitet. Inte om man lyssnar på förskoleupproret i alla fall. Barngrupperna är för stora. Personalen är den sjukaste arbetsgruppen i Sverige. Det är svårt att få vikarier. För få människor vill bli förskollärare.

- har skolresultaten blivit sämre i samma takt som allt fler barn går allt längre dagar i förskola.

- har vi trots att både mamma och pappa jobbar och betalar in sin skatt till staten problem med pensionerna. Trots att vi arbetar längst i hela EU ligger vi i botten när det gäller nivån på pensionerna och vi har störst andel fattigpensionärer i Norden. 



Familjevänligt my ass.  










onsdag 23 oktober 2019

Rätten att bli tvingad

Man har (igen) upptäckt något hemskt. Tusentals barn...17 600 för att vara mer exakt...går inte i förskolan. Andelen barn i förskolan är dessutom lägre i socialt utsatta områden än i andra områden. Detta kan inte tolereras. Det rör sig om flera tusen barn som inte går i förskola. Bekymmersamt...för vi vet ju alla att "en förskola av god kvalitet ger barnen bättre livschanser." Jaså...håller förskolan god kvalitet då? Och hur är det med länder där många mammor fortfarande envisas med att vara hemmafruar än så länge...Tyskland, Schweiz, Österrike, Luxemburg...är barnen av sämre kvalitet där? Lyckas de sämre i skolan där? Vem ställer den frågan?

Rapporteringen om detta oerhörda är märklig...det är nästan som om man rapporterar om någon slags underjordisk rörelser...kanske en terroristorganisation. En förskollärare som arbetar på öppna förskolan i Stockholm berättar...Det finns ett nätverk av föräldrar som aktivt (har man hört på maken...det inte bara har råkat bli så...de har AKTIVT...valt att hålla sina barn hemma ända till skolPLIKTEN tar vid. Ibland kommer de här föräldrarna med sina barn till öppna förskolan. Och då ser den här förskolläraren 4- 5-åringar som fortfarande är hemma hos mamma! Hu! Vad hemskt! Hemma hos mamma! När man är så stor! Oerhört. Får man känslan av. Förskolläraren vet att barnen inte blir stimulerade. Hon ser att barnen har jättemycket spring i benen och mammorna får barn väldigt tätt. Punkt punkt punkt. Alltså barn kan inte springa om de är hemma. Mammor som har många barn tätt hinner inte med att stimulera barnen. Till skillnad från förskolepedagogerna. De hinner stimulera barnen fast de har hand om väldigt många barn som är väldigt tätt i ålder. Lol. Förskolläraren som uttalar sig berättar också att hon har försökt påverka den här gruppen av föräldrar men att de är så starka i sitt tänk att det inte går. De är väl hjärntvättade. Eller så är det tvärtom.

Anna Ekström berättar. Hon tycker att det är väldigt synd att det finns barn i Sverige som inte går i förskolan. Anledningen? Jo, det är så att i Sverige arbetar både mammor och pappor samtidigt som de har barn. Ok, den första anledningen som poppar upp i Annas huvud är alltså föräldrarna. Det är föräldrarna som är problemet. Eller mammorna då. Mammor ska jobba. Ja, så är det ju det där med att studierna visar att det är viktigt att barnen går i förskola förstås. Men hur gör man då? För att få bukt med de subversiva elementen som finns i vårt rike? Man vill införa rätten till en obligatorisk förskola. Fast kanske känns den meningen lite märklig även för makthavarna. Det krockar väl lite kanske i deras hjärnor också...det där märkliga med att ha rätt till något man är tvungen till. Så Anna vill vara lite softare. Till att börja med i alla fall. I första hand ska man öka möjligheterna i förskolan än att införa en obligatorisk förskola för alla. En utredning krävs för att kunna utröna vad en rätt till obligatorisk förskola skulle kunna innebära. Man verkar nöja sig med att de nyanländas barn ska omfattas av tvånget. För det är ju ingen som läser Astrid Lindgrens böcker för dem annars.

Det är spännande att leva. Den som lever får se. Helt klart är att Sverige är på väg. Ständigt på väg på den utstakade vägen. Alla ska med. Lite i taget jobbar vi oss vidare mot paradiset där alla är i sysselsättning från vaggan till graven. Ja, inte vilken sysselsättning som helst förstås utan den godkända sysselsättningen i statens tjänst. Förra året fick man in alla sexåringar i tvångsverksamheten. Nu är det de nyanländas barn man ska slå klorna i så ingen slinker undan. Sen får man se. Det är de där mammorna som skaffar barn väldigt tätt...den där bieffekten av snabbhetspremien som möjliggör att man kan fortsätta vara hemma med full föräldrapenning även om man inte går tillbaka till jobbet mellan barnen. Det verkar som om det är de som utgör de här underjordiska nätverken av kvinnor som inte lever efter den svenska normen..."i Sverige arbetar både mammor och pappor samtidigt som de har barn". Hur gör man med dem? Tar bort snabbhetspremien förstås. Röster för det har höjts då och då. En sak i taget. Det kommer nog vad det lider. Och får inte det full effekt finns ju alltid en sak kvar. Obligatorisk förskola FÜR ALLE.


måndag 21 oktober 2019

Helgen...

...är slut och måndagen också nästan! Hösten är här på allvar...det känns rätt skönt...ett lugn och en stillhet som känns välgörande. En promenad fick inleda helgen...jag på fötter och yngst sonen på hjul...mormor och morfar var med också...Jag får aldrig nog av höstfärgerna...de ändrar sig från dag till dag...just nu är det så vackert att man blir helt tagen...det är så osannolikt gult och doften från alla löv på marken är bedövande. 
På lördagen blev det kalas för maken som fyllt år! Vi var de vanliga...mormor, morfar, farmor, alla barn utom det äldsta som inte hann komma hem...två flickvänner var med. Vi drack kaffe och pratade...åt tårta...testade en ny sort! En prinsesstårta med hallonmoussefyllning. Den såg fin ut på bilden jag hittade på nätet...tyvärr var jag lite slarvig med att läsa receptet för jag insåg mitt i bakningsbestyren att det var en enormt jobbig tårta att göra...massor av krämer och jox som skulle i...hallonganache, hallonmousse, hallonvitchokladtryffel...och så dekorationerna! Men den blev god...även om de där krämerna inte tillförde jättemycket direkt! Nästa gång gör jag en enklare variant tror jag...det räcker med hallonmousse i...eller kanske jordgubbsmousse! 
En dajmtårta med browniebotten och dajmglass gjorde jag också...för säkerhets skull!
 Efter kaffet blev det paketöppning och lite piano- och gitarrspel, filmvisning från semesterresan till Florida 2017...
...och sen åt vi kvällsmat tillsammans...pajer och enchiladas...
...och så mer prat i tv-soffan...det är så roligt när sönerna blivit äldre och tycker om att sitta och prata...och när flickvännerna också är pratsamma och det blir många samtalsämnen som många deltar i! En fin kväll! 
Söndagen var lat...alla var lite trötta...legobyggen och tv-spel och tv-serier...och så jujustuträningar och freerunnning...och lite läxor. Jag och 8-åringen tränade vidare på stavningen. Vi håller på med sj- och sk-...övningar och diktamen...roligt och lärorikt och det går framåt! 
En bra helg på det hela taget...




Arbetsplikt

Förra veckan var det partiledardebatt. Det var det vanliga snacket. Migration. Landsbygden. Sjukvården. Välfärden. Kristersson och Åkesson klagade på Löfven. De sa att regeringen inte kan lösa de stora samhällsproblem som Sverige brottas med. 

Löfven försvarade sig. De problem som finns ska lösas. De ska lösas gemensamt och bygga på de svenska värderingarna. De som gjort oss framgångsrika..."arbetsplikt, jämställdhet och demokrati".  

Hajjar man inte till lite? Arbetsplikt? Har jag missat något? Bör jag vara orolig? Jag som inte arbetar menar jag? Hemmafru som jag är. Eller var det bara en "slip of the tongue"? Utgångspunkten är så självklar. Arbete = lönearbete. Alla ska arbeta. Det känns som arbetsplikt. Då kan man uttrycka sig så. 

Så man behöver inte hajja till. Vi har arbetsplikt. Inte på pappret. Inte som i DDR eller Nordkorea. Men in praktiken. 



söndag 13 oktober 2019

Vilda barn!

Nu har man forskat lite igen. En professor från Kanada har kommit fram till att föräldrar måste låta sina barn ta risker och leka utomhus. Om så inte sker...ja, då är det allvarligt läge...barnens utveckling hämmas!  Föräldrarna vill sina barn väl men när de säger "stopp, var försiktig!" så tror barnen att de inte kan, får sämre självförtroende och mindre motståndskraft. Grejen är att inte ens om föräldrarna är modiga om städerna inte byggs ut på ett barnvänligt sätt. Förtätningen av städerna har fördelar men det passar inte barnen. Skrubbsår är nämligen viktiga för barnens utveckling.

Det är krångligt alltsammans. Det är så mycket man måste forska om och rota i för att förstå mänsklighetens mysterier. En annan kanske går och tänker när en ser sina ungar klänga omkring i äppelträdet på tomten, klättra runt på berghällar vid havet, kasa nerför branta bergsstup (av lagom höjd) i skogen, springa över stock och sten i istidsskogar...att vad härligt det är att se det! Härligt att se ungarna bygga starka och viga kroppar...bli rödblommiga och svettiga...se hur lyckliga de är när de får röra på sig! Och en kanske känner hur den egna kroppen minns barndomens frihet...leken i skogen, de ändlösa cykelturerna kring kvarteret, den höga lönnens grenar som man klängde sig upp i så högt att grenarna blev för tunna att bära ens 9-åriga kropp! Man minns glädje och fröjd över livet själv!

Det räcker inte...man måste fundera, göra överväganden...om mitt barn får skrubbsår för att jag varit modig nog att inte hejda...ja, då får jag ett barn med gott självförtroende...gäsp. Nåt grått glider över alltsammans. Det hela börjar med glädje...och med frihet. Var finns den nu? Forskarna har missat en sak. Barn fostras i en kontext som är helt annorlunda än för några decennier sedan. De är nämligen instängda. Bakom grindar och hönsnät, på platta institutionsgolv med plast- eller träleksaker att stimulera dem, i samlingsringar, på grusgårdar, i söndertrampade skogar på lagom promenadavstånd...Föräldrarna...ja, inte är de där barnen är. Inte under den största delen av barnens vakna tid i alla fall. De är på sina jobb. Det är pedagoger som ska stå för allt det där forskarna pratar om. Går det? Hemma är det tomt. I skogarna och på gatorna är det tyst på dagarna. Barnen de skaffar sig självförtroende och skrubbsår i institutionsmiljö. Hur resultatet av det blir vore kanske underlag för någon slags forskning.




onsdag 9 oktober 2019

Rymmare

I Malmö har man gjort en granskning av alla rymningar som skett sedan maj 2018. En reporter som själv varit med om att hennes barn avvek från skolan började fundera. Hur ofta försvinner barn? Varför? Slutar det alltid lyckligt? Ansvarsbiten är tydlig i alla fall. Om barn försvinner är det skolans eller förskolans ansvar. Föräldrarna lämnar över sitt ansvar till förskola eller skola när de lämnar barnen. Skolan måste anpassa tillsynen utifrån ålder och mognadsnivå.

Journalisten skrev en krönika om försvinnanden från förskolor och förskollärare kände sig utpekade tydligen. Vissa tyckte att det var början på en smutskastningskampanj. Andra undrade över var föräldraansvaret tagit vägen. Och flera läsare tyckte att barnen borde ställas till ansvar. 

Andra föräldrar hörde däremot av sig och berättade om att de varit med om att deras barn försvunnit från förskolan. Flera föräldrar uttryckte ångest över att lämna på förskolan. De var rädda för att barnen skulle försvinna helt enkelt. 

Från och med januari 2018 har 80 incidenter anmälts och sammanlagt 113 barn har försvunnit, rymt, gömt sig eller glömts bort. 

Hur har barnen kunnat försvinna då? Oftast har det berott på att pedagogerna varit för stressade. De har vänt ryggen till ett ögonblick för att trösta, torka näsor, hjälpa till, prata med någon annan...och då har något barn passat på att sticka. 

De flesta försvinnanden har lösts på några minuter. Men andra upptäcks först efter att föräldrarna hör av sig och berättar att barnet kommit hem. Andra gånger har förbipasserande reagerat över barn som är på fel sida staketet. 

Enhetschefen på förskolan säger i alla fall att försvinnandena för det mesta går bra. Hon har jobbat med sånt här sen 2001 och aldrig stött på några olyckliga slut.

Antiklimax. 113 barn avviker från förskolan på mindre än ett år. Ytlig anledning...personalen har inte tid att passa barnen. Men...allt går alltid bra ändå på slutänden. Andemening...egentligen finns inget problem. Allt är bra. Trots att 113 barn har rymt så finns inga problem. Det gick bra.

Men om man skrapar på ytan då? Vilken blir bilden då?

Föräldrar tvingas (genom den uttalade tvåförsörjarmodellen vi har i riket) att lämna sina barn på förskolan. De överlämnar ansvaret till förskolan. Förskolan kan inte garantera barnens säkerhet. Detta är det ena problemet.

Det andra problemet är att 113 barn avviker. Varför gör de det? Längtar de hem? 

måndag 7 oktober 2019

Frost

I morse glittrade världen vit mot oss när vi drog isär gardinerna! Minus 5 grader och ordentlig frost...och ute i trädgården var allt annorlunda! 
Knopparna kommer inte slå ut...allt har stannat av och frusit i ögonblicket...
Echinaceorna har mist all sin rosa färg och klätt sig i en vacker brun krage...
Ringblommorna har sjunkit ihop och det glatt orangea är silvrigt och milt...
Sköldpaddsörten har blivit till en lustig fläta med rosa tofs i toppen! 
Och floxens blommor tappade formen under natten men de är väl fina ändå...som fluffig vispad grädde...

söndag 6 oktober 2019

Höstträdgård

Hösten är oåterkalleligt här. Det har till och med varit frost de senaste morgnarna. Trädgården är ännu vacker. Sommaren dröjer sig kvar....
Lousie Odier passar på att bjuda på många rosor i de sista skälvande minuterna. Hennes första rosor slog ut i mitten av juli och hon har fortsatt att blomma troget sen dess! 

Körsbärsbenvedens blad har fått så fin färg...
...och i min skuggrabatt har funkian blivit alldeles gul...man får passa på att titta för snart säckar den ihop helt och hållet och blir bara en brun trist lövhög! 

Fläderns blommor lyser som svarta pärlor på röda trådar...
...och ringblommorna lyser brandgult ännu ett tag! 
En vit flox väntade med att slå ut till för ett par veckor sedan och blommar så fint i trädgårdslandskanten! 

Jag gillar höstträdgården...den har så mycket fint att bjuda på...lika vackert som på sommaren men på ett helt annat sätt!