Morsdagsfirande!

Vilket morsdagsväder vi fick igår! Sommar och sol! Vi åkte iväg till vårt vanliga lilla kulturområde med arbetarbostäder och istidsnatur...nästan hela familjen (den äldste hade inte tid att komma hem för allt tentaplugg) och mor och far. 

Yngste sonen hade gjort ett fint kort till sin mormor och gjort ett gulligt hus av en träkloss hans far sågat till...eftersom en maskinsåg ändå stod framme hela gårdagen och igår förmiddag pga altanbygge! 

Vi drack kaffe framför handelsboden...huset där min mamma bodde sitt första år i livet! Hon och hennes mamma och pappa bodde på övervåningen med ingång i den gröna dörren! Min morfar ägnade ledig tid åt att bygga färdigt den villa de senare flyttade in i! 

Det var en hel del folk ute och roade sig på mors dag trots coronat! Och ett par musiker underhöll med vacker musik. 

Smedjan var stängd men man kunde i alla fall glädja sig åt hur vackert huset i sinnersten är! 

Alla djuren var där och ville gärna bli klappade! 

Och så gick vi en liten promenadslinga på en dryg kilometer! Alltid lika vackert här tycker jag! Bergsklättrare var i färd med att ta sig uppför den branta bergväggen...deras hjälmar lyser i orange! 

De två yngsta klättrade de också...men på bumlingarna som ligger nedanför branten! Här har våra barn klättrat mycket i sina dar...nu är det bara två kvar som finner nöje i det! Det är ändå härligt att tänka på det...hur kul de haft det här...klängt och klättrat och njutit av att ta sig högt upp och finna den perfekta vägen upp till toppen! 9-åringen klättrade så fort han kunde...jag fick ta tid på mobilen och nya rekord slogs på löpande band! 

Det är så härligt att gå i skogen den här tiden på året...värmen och den svala doftande luften från barr och blåbärsris...det intensiva kvittrandet från alla fåglar i full fart! 

Och doften av syren...

Och när vi kom tillbaka till arbetarbostadsområdet tittade vi runt lite igen...de är så vackra de här husen där så många familjer bodde förr...åtta i varje länga...ett rum till varje familj...jag försöker föreställa mig hur det kan ha tett sig om man hade förflyttats tillbaka 100 år i tiden! 

En fin eftermiddag tillsammans fick vi! 

Bajs

Hemmalivet och barnalivet har varit uppe på tapeten lite mer än vanligt nu på sistone i coronatider. För nån dag sen skrev jag om att kvinnor i Danmark verkar ha fått nya idéer och märkt att de gillar att vara tillsammans med sina barn. Nån dag senare poppade en annan krönika upp i mitt flöde...ja, på fejjan alltså!

En pappa skriver om föräldraledigheten. Han skriver att fastän han i teorin tycker att det är underbart med pappaledighet så gör han det inte i verkligheten. Inte alls. Verkligen inte alls. Han tycker att det är enformigt, otacksamt och bitvis frustrerande. Och hans fingrar luktar bajs emellanåt. Han blir så trött att han inte ens orkar borsta tänderna längre. Rent principiellt är han för pappaledighet men i praktiken...not so much. Det är viktigt...självklart..men ändå inte alls roligt. Han bara väntar på att lämna över barnet till personalen på förskolan.

Först tänker jag...fy, vilken hemsk människa. Varför ens skaffa barn om man känner så här? Fast det är klart...sånt vet man ju aldrig innan. Och sen finns ju barnet. Nog väl...jag tycker illa om krönikan och tänker...bortskämd östermalmskille. Skägg har han också. De har ju alltid det. Jag klickar bort krönikan...surfar vidare. Men den dröjer sig kvar lite i mig. Gnager lite. Jag klickar upp den igen och läser en gång till.

Den är lite lurig inser jag. Medvetet eller inte. Svårt att veta. Jag väljer att tro att killen är medveten...han vill säga saker men drar sig för att säga det på riktigt och lindar in det i en snitsig krönika som alla kan känna igen sig i. För visst kan det vara väldigt jobbigt, enformigt och bitvis frustrerande att ta hand om en liten unge!

Det som får mig att grunna lite extra är vissa fraser...

...som den här...

"...att se till att en liten människa har en dräglig tillvaro fram tills dess att hon är stor nog att lämpas över till personalen på förskolan, som den första stafettpinnen i en lång rad institutioner på väg mot ett någorlunda oberoende vuxenliv."

Första intrycket...aha...varför skaffa barn om man ändå bara vill lämna bort det? Bortskämd. Men sen blir jag konfunderad...vad menar han? Det låter inte riktigt positivt...lämpa över, institutioner...Är han negativ till modellen?

...och den här...

"Det finns något tabubelagt med att erkänna detta, man hör det sällan sägas offentligt, trots att de flesta av mina manliga vänner (men ingen av de kvinnliga) berättar ungefär samma historia..." typ att det är trist att vara föräldraledig....man längtar efter andra vuxna och att jobba.

Ja...detta kan man fundera lite på. Jag har hört det förut...att folk säger det ena offentligt och det andra i mer privata sammanhang. Många män verkar inte riktigt vara heltända på att ta hand om bäbisar. Många kvinnor verkar tycka tvärtom...hur jobbigt det än är.

Vad menar karln med det här då? Varför lyfta denna tabufråga? Vem vet vilka motiven är? Men jag tror att det kan vara så att han kanske (omedvetet?) menar att...varför ska killar göra detta om de egentligen inte vill...särskilt om mammorna faktiskt jättegärna vill?

Inte vet jag men ibland tänker jag att det här med jämställdheten och kvoteringarna har lagt ett lock på oss. Vi vet att vi måste tycka på ett visst sätt. Och vi blir anvisade att bete oss på vissa sätt. Ändå kanske ingen är riktigt nöjd? Kanske passar det (för de flesta) bäst om mamman (som vill...om hon vill) tar hand om småbarnen på heltid och att pappan har en annan roll? Men det är livsfarligt att ens andas om. För då är man bakåtsträvande och en idiot. En sån där gammal sunkig hemmafrutyp.

Så vad man än tycker och tänker får man låtsas. Alla spelar med. Leker låtsasleken. Leka mammapappabarn...mamma tror att hon måste låta pappa ta hand om bäbis på heltid och pappa tror att mamma vill att han tar hand om bäbis på heltid. Mamma gruvar sig över att lämna bort barnet till förskolan (eller? eller längtar vi också efter att lämpa över våra guldklimpar till proffsen så fort det bara går?) medan pappa längtar dit.

Och alla inbillar sig att förskolan är det bästa i barnens liv...en livsviktig grundförutsättning för en sund kognitiv och annan utveckling och förskollärarna låtsas älska ta hand om andras barn och tycka att det är helt ok att de gör det medan någon annan tar hand om deras egna.

Eller så har jag helt fel. Kanske är alla nöjda och glada med tingens ordning. Det är bara en östermalmspappa som rent privat klagar lite över några månaders trista bäbisövningar på ett skitigt östermalmsgolv och så jag...en sån där sunkig hemmafrutyp som aldrig kunde acceptera eller stå ut med den svenska moderna modellen...en sked till mamma och en till pappa och alla andra till förskolan och sen bara utspillda på golvet till barnet att lapa åt sig av i ensamhet när institutionsvården är över vid pass 8-10 år.

Vem vet? För mig är den till synes korkade och bortskämda krönikan ett tecken på att fler tycker att den svenska modellen som i teorin är så perfekt bara är en tunn skimrande yta över ett stinkande bajsberg. Och det stinker hela tiden tycker jag...inte bara under några få månader av en förälders liv utan genom hela barnens barndom.

Torsdagspromenad...

Det är så varmt och skönt nu...känns lika fantastiskt nytt som varje år! Det är härligt att vara ute många timmar varje dag...gå ut och in som man behagar och låta ytterdörrn stå på vid gavel! Det är härligt att ha shorts och träskor och se barnens kinder bli bruna och fina! Det är härligt att det är så grönt och växer överallt! 

Det är extra härligt att vara hemmafru såna här dagar! Det är skönt att vinka av barnen och passa på att ta en tur i trädgården...sopa lite på uppfarten, ta några maskrosor som poppat upp i gräsmattan under natten...se vad som slagit ut sen i går...titta i drivbänkarna om rädisbladen blivit ännu lite större! 

Ett skolbarn har jag fortfarande som slutar skolan i vettig tid på dagarna! Igår passade vi på att åka förbi hos mormor och morfar efter skolan! Vi coronaumgicks utomhus...tog en promenad tillsammans...först genom skogen för att se vilka fåglar som höll till i de ihåliga träden som finns där...och sen...

...ner till vår vanliga fågelsjö. Det var lika fint som vanligt! Lite grönare och torrare och med många fler blommor längs vägkanterna...9-åringen plockade en av varje och kunde namnen på nästan alla...midsommarblomster, smörblomma, hudkex, lupin...och så några för honom ännu okända...humleblomster, mandelblom och daggkåpa...och en för mig okänd...inget foto och inte har jag tittat i någon flora än...men en gul sak med många små små blommor tätt tillsammans. 

Grågåsbarnen hade växt en hel del sen sist! Föräldrarna var lika vaksamma som alltid...mamma och pappa höll noga vakt och när vi kom samlades ungarna ihop och så vandrade de i samlad tropp ner mot vattnet.

Elva barn hade en av familjerna! 

Måsarna verkade ligga på sina ägg fortfarande...i alla fall fanns inga ungar i sikte.

När vi stod och spanade i fågeltornet plaskade det plötsligt till i vattnet nedanför...först trodde vi att det var en fågel...men det förstod vi snart att det inte alls var...en fisk...en fena stack upp och sen ett huvud och plaskandena var kraftiga. Undrar vad det var för en firre? En stor i alla fall! 

Ja, sen gick vi tillbaka hem...min unge och jag...och mormor och morfar...och tog en kopp kaffe tillsammans med gymnasiekarantänkillen som också ville träffa lite folk...ute i det fina vädret!

Folkskolans läsebok från 1868

Jag och 9-åringen har en ny favorit! En gammal läsebok (i nytryck) från 1868. På baksidan står det att " Läsebok för folkskolan är den kanske betydelsefullaste svenska barn- och ungdomsboken. Generation efter generation av svenska barn har präglats av den. Läsebok för folkskolan var ett storslaget företag, då den först utkom 1868. Den gav de oskolade barnaskarorna en första bildningsgrund, men den lärde dem också att lyda och vara förnöjsamma." 

Boken är tjock och innehåller sju avdelningar...en för varje årskurs. 

Varje årskurs har ett tydligt fokus och instoppat här och där finns alltid religion och moral. 

Vi har nästan läst färdigt första avdelningen...eller afdelningen som det står...till 9-åringens förtjusning. Det är roligt med språk tycker han...och att leta konstiga stavningar är spännande! 

Första avdelningen är alltså riktad till åk 1...för 7-åringar. Det börjar med en fin dikt eller sång om Guds godhet.

 "Hvem gjorde skyn så klar och blå

Och ängens mark så grön?

Hvem lärde blomman dofta så

och le i skrud så skön?

Hvem har väl fogeln vingar skänkt

och lärt den sång så klar?

Hvem har de rika färger stänkt

på fjärilns vingepar? -

Det var vår Fader och vår Gud:

Till honom höje sig vår lofsångs ljud!"

Och så fortsätter lovsången...det är vackert! Eller hur!?

Sen kommer det alla möjliga roliga texter...det är många många fabler...alla förstås med ett moraliskt budskap...som fabler ska ha! Och det finns små dikter och böner. Och det finns gåtor som är roliga att klura på. Ordspråk kommer här och där..."Bättre tiga än illa tala. Liten tufva välter ofta stort lass. Man skall ej skåda hunden efter håren." och så vidare. Det finns sedelärande berättelser om hur man ska uppföra sig. Och det finns några gamla sagor från vikingatiden...Sagan om Hjalmar och Ingeborg och Frihiofs saga. Språket är gammalt och krångligt förstås men jag får tillrätta lägga lite när det behövs! Men det är också roligt att höra på berättelserna på det gamla språket tycker sonen! Det är vackert och poetiskt och roligt att lura ut vad som menas! 

Och så kommer något extra roligt! Frakturstil! Barnen skulle väl förstås tränas i att kunna läsa Bibeln som väl var skriven på frakturstil! 

Här gick 9-åringen igång på allvar...detta var roligt! Ett nytt "språk"! Jag rotade fram en gammal kalligrafibok! 

Och så började han träna! Länge länge satt han och pillade med olika pennor och skrev av lite här och lite där! Inte så lätt men roligt! 

De finaste bokstäverna han fick till klipptes ut! Här är ett vackert A. 

Boken är faktiskt väldigt bra! Ambitionerna är höga! 

För:

klass 1 är fokus på fabler, sagor, vikingatid, moral

klass 2 är det Sveriges geografi, växtlighet, kända platser och städer, djur och fåglar

klass 3 är det den nordiska mytologin, den äldsta historien och fram till Karl den XII, kända svenska uppfinnare och andra personligheter. 

klass 4 är det fakta om de nordiska grannländerna, om utländska städer och vissa länder, om kända råvaror från här och där som kol, bomull, guld, sockerrör och kaffe...

för klass 5 är det den antika historien, kristendomens framväxt, Karl den store, korstågen, boktryckarkonsten, upptäcktsresorna, 30åriga kriget, Ludvig XIV, Nordmerika, Franska revolutionen.

klass 6 är det vetenskapliga företeelser och uppfinningar som elektricitet, luft, vatten, eld, magneten, ångbåtar, jordens inre osv

klass 7 är det Danske och Norska stycken...litteratur på våra grannspråk alltså. 

Det är ett imponerande innehåll. Man verkar ha velat ge barnen en bred och ganska djup allmänbildning inom historia, geografi och naturkunskap samt en hel del litteraturkunskaper! Man verkar också ha ansträngt sig att göra det intressant för barnen att ta del av texterna! 

Hemmafruspaning 6 och Coronaspecial 30 - varning för hemmafrun

Corona 💓 hemmafru = sant.

Det fattar man när man läser en dansk artikel från för några dar sen.

En krönikör funderar i Berlingske. Hon har noterat att många kvinnor har börjat fundera över att gå över till ett annat levnadssätt. De vill ha mer hemmaliv.

I Danmark har ju folk nu fått pröva på att vara hemmafruar pga Corona. Man har stängt ner så mycket av samhället som möjligt. Förskolor och skolor har varit stängda. Folk har jobbat hemma.

Snabbt gick det för folk att switcha om och Facebook och instagram fylldes med en helt ny typ av bilder...vuxna och barn tillsammans...som ägnade sig åt till exempel pusselbyggen.

Och sen började uppdateringar av mer filosofisk art dyka upp...det reflekterades över att man kan leva ett annat slags liv än det som bara är fyllt av arbete. Vissa kvinnor...för det var kvinnor som stod för de här uppdateringarna...började berätta om att de funderade på att byta livsstil.

Krönikören kommer också med filosofiska spörsmål. Om nu karriärmödrarna skulle hoppa av och börja lägga pärlplattor, fermentera grönsaker, inte köpa nåt på ett år...ja, det skulle säkert vara bra för familjens väl och ve...men hur blir det med JÄMSTÄLLDHETEN?

Krönikören jämför med hur det var efter andra världskriget. En annan kris. Och precis som nu dök det upp en renässans för husmodern. Kvinnan skulle vara hemma och mannen jobba ute i samhället. Trots att det är 75 år sen kriget tog slut rör sig hemmafrun igen.

Krönikören frågar sig...Har vi inte nått längre? Är vi så svaga att när det skakar lite under fötterna på oss...ja, då poppar direkt idén om att kvinnan ska få hemmafronten att fungera upp.

Varför är det då så? Att det är kvinnan som känner att de vill följa den här lusten? Lusten att bli hemmafruar?

Krönikören tänker att det är värt att fundera på det...att många kvinnor saknar att vara tillsammans med sina barn. MEN...för det finns ju ett MEN...de här kvinnorna blir en dålig förebild för barnen...och en käftsmäll i huvudet på könskampen som fortfarande är så viktig för vårt samhälle.

Slutsatsen: Kvinnor som allvarligt överväger att stämpla ut ska tänka sig noga för innan de börjar hänge sig åt syltkok och mönsterstickning.

Ja, det var det vanliga alltså...i Danmark också. Jämställdheten ställer till det. Resonemanget är bekant. Även om argumentationskedjan är lite annorlunda än den vanliga känns tankegodset igen:

1. Kvinnor som får chansen att vara hemma upptäcker att det är trevligt.
2. Det är i första hand kvinnor som känner hemmadriften.
3. Sysslor kvinnor ägnar sig åt i hemmet förringas...det handlar inte om att sköta basala sysslor eller ägna sig åt omsorg av barn...hobbyverksamhet tas upp som exempel på vad kvinnor vill göra hemma...surdeg, fermentering, mönsterstickning...
4. Många kvinnor längtar efter sina barn.
5. Kvinnor som är hemma hos barnen lär ut osunda värderingar till barnen.
6. Det är skönt för hela familjen om någon är hemma på dagarna.
7. Kvinnor som är hemma sviker jämställdheten.
8. Kvinnor ska inte bli hemmafruar.

Eller lite mer kärnfullt:

Kvinnor är speciella. De är dumma i huvudet. Så fort de får chansen att vara hemma väcks driften i dem. De längtar efter barnen. Fast egentligen vill de plottra på med meningslösheter. Trots att alla mår bra av att mamma är hemma är det dumt om hon är det eftersom barnen i sin tur kan smittas ner av mammans osunda värderingar. Det är bättre om mamman inte upptäcker att det är härligt att vara hemmafru eftersom jämställdheten tar stryk om mammorna bestämmer sig för att stämpla ut...och stämpla in...i hemmen. Hur härligt det än är att vara hemmafru ska kvinnor tänka sig för ordentligt innan de tar ett sånt beslut. Kvinnors största plikt är att arbeta för jämställdheten. Inte för sig själva eller barnen eller familjen.

Och det ligger nog en del i det. I alla fall den första delen av argumentationen. Många kvinnor längtar efter att vara med sina barn. 2011 visade en undersökning Familjeliv gjorde att ungefär hälften av de ca 10 000 kvinnor som svarat ville vara hemmafruar. Det är lättare att kväsa och kväva den lusten om man minimerar tiden med barnen hemma. Många familjer skulle må bättre av att mamman (eller pappan) var hemma på dagarna när barnen är små. Det skulle bespara familjen mycket stress och arbete.

Men sen kommer det konstiga.

Varför ska alltid kvinnors hemarbete förringas? Om en förvärvsarbetande kvinna arbetar hemma beskrivs det som dubbelarbete...alltså hemarbetet är fråga om riktigt arbete. Det beskrivs som arbetsamt. En hemmafru däremot...hon har inget arbete att göra hemma. Hon kokar bara sylt och bakar surdegsbröd hela dagarna.

Och barnen? Var tog de vägen? Att mammor väntar, föder och tar hand om bäbisar...och att det sätter sina spår i känslolivet och att man kanske vill ta hand om sina små är ett ickeämne. Omsorgen av barnen är något som aldrig kommer upp i debatten. (Tack Viktoria för att du påpekade detta viktiga!) Varför måste alltid syltkoket komma upp och aldrig den närvaro en hemmafru kan ha till sina barn?

Och allra märkligast...hur kan något man erkänner är bra vändas till något dåligt? Om familjen mår bra av en hemarbetande vuxen...hur kan det på samma gång vara dåligt? Om kvinnan dessutom längtar efter och trivs med hemmavaron...hur kan det vara dåligt? Vad är det för sorts jämställdhet som tvingar kvinnor till något de inte vill och hindrar dem från något de...vi vill?

I alla fall...rädslan är stor. Och i Danmark kan man tydligen märka att Coronan ger kvinnor nya, dumma idéer. I Sverige...not so much. För här vet man vad en karantän kan leda till...och det skulle aldrig komma på frågan att man lät kvinnor...mammor ens nosa på hemmafrutillvaron. Det är för farligt. Farligare än Corona.

Fasaskogen

Långhelg och det finns tid för både extra arbete och förströelser! Vi arbetar i trädgården och bygger altan så mycket vi orkar. Men igår var det så vackert väder att vi gav oss ut på vandring. Vi åkte till en skog nära oss. Skogen har ett underbart namn...Fasaskogen! Det sägs att skogen fick sitt namn av bruksägaren på Ölsboda Herrgård som ligger i närheten. Man vet ju inte riktigt varför skogen fick namnet Fasaskogen men kanske var det de många stenblocken som gjorde att skogen kunde kännas full av fasor och onda väsen? Eller så var det kanske skogshuggarnas strapatser och vedermödor när de skulle få ut allt timmer ur skogen som gav upphov till namnet. Några påstår också att ståtrövare gömde sig i den djupa otillgängliga skogen. Stora delar av skogen är i alla fall opåverkad av modernt skogsbruk och har tydliga drag av urskogens olikåldrade trädbestånd. Det finns många lavar, mossor, svampar och insekter som är beroende av död och förmultnande ved.  

 Alldeles i början av vandringsområdet finns resterna av Rönningshyttan eller som den hette förr...Ölmefors- eller Ölsdalshyttan eller Holmhyttan. Den byggdes 1671 och brukades ännu 1684 men ödelades i början av 1700-talet. Man kan inte se mycket av den idag men det finns rester av en dammvall, en masugn och slagghögar. 

Vi gav oss ut hela familjen, mormor och morfar och en flickvän och inledde med medhavda mackor och kaffe och sen bestämde vi oss för att gå runt Gällberget, en tur på 3 km...vi kom nog lite fel...eller så var det kartan som var rätt otydlig...eller så berodde det på att alla markeringarna för lederna var i orange...men det blev att vi gick 5 km istället! Det spelade ingen roll för det var en härlig och fin promenad längs ett forsande och porlande vattendrag och genom vacker gammal skog och med enorma klippblock som låg utkastade här och var! Vandringen gick först uppåt...upp på Gällberget där vi drack mer kaffe och åt bullar och chokladrutor! 

En förstenad valfisk med vidöppet gap?

Uppe på Gällberget där berget var i dagen och där det var härligt varmt och skönt! 

På slutet kom vi ut på en väg...och då tröttnade två av barnen på vårt långsamma tempo och bestämde sig för att springa de 2 km som var kvar av slingan! 

En härlig tur ute i vacker natur fick vi tillsammans! 

Hemmafruspaning 5 - dimensioner

I helgen kunde jag läsa att hemmafrulivet är olidligt endimensionellt. Frasen har gnagt lite i mig fastän att jag inte borde bry mig. Men ändå...jag retar mig på att ordet "hemmafru" ska väcka såna märkliga konnotationer. "Hemmafru" är ett starkt ord. Trots att hemmafrun är död och begraven sen länge väcker själva ordet märkliga reaktioner. Vem är hon? Vem var hon? Krönikören i Expressen som i helgen implicerade att hemmafrun är endimensionell, beskuren, enkel, enfaldig, trist och förtryckt visade prov på många av de ord och känslor som tydligen poppar upp när "hemmafrun" glider in i medvetandet...av någon outgrundlig anledning...alltså glider in i medvetandet...för varför hon gör det är ju konstigt. Var kommer själva tanken på hemmafrun ifrån egentligen? Varför relaterar mediekvinnor så ofta till hemmafrun? I alla fall...ligger det nåt i fördomarna? Borde jag som faktiskt är hemmafru känna mig fånig, enfaldig, enkel, trist, förtryckt, beskuren...endimensionell? Förmodligen. Men det gör jag inte. Jag känner mig fri! Jag känner mig intelligent och intellektuell! Jag känner mig mångsidig. Rent av flerdimensionell! 

Jag ska enligt uppgift vanka runt i hemmet. "Gå hemma" heter det ju. Så brukar man säga om de som inte förvärvsarbetar. Är det inte jobbigt att "gå hemma"? Vore det inte skönt att "komma ut" lite? Jag vankar...eller jag tycker ju inte att jag vankar så där jätteofta...men jag är i alla fall förstås hemma mycket. Jag har ju mitt jobb hemma. För precis som den där karriärkvinnan som skrev i Expressen i helgen lever ju en hemmafru sitt jobb...hon andas sitt jobb, är sitt jobb...man stämplar inte ut...man ÄR hemmafru...dygnet runt. Och det är härligt tycker jag. 

Precis som i alla vanliga jobb har hemmafrujobbet en grundstruktur...det handlar om att hålla hemmet i ordning. Det ska städas och tvättas och lagas mat och plockas undan. Jag tror att de flesta fantastiska jobb också har någon slags grundsysslor...någon slags rutin. Man måste göra något slags grovjobb. Grovjobbet ses som tråkigt ofta men om man blir van det och bra på det finns det någon slags nöje och njutning i det också. Det är kanske som att lära sig springa bra...först är det en pina, en smärta, ett besvär...sen när man blir bra på det uppskattar man det. Grovjobbet i hemmet kan vara meditativt och vilsamt. Man gör det bara av rutin. Tankarna är fria att vandra som de vill. Men sen finns det ju annat än grovjobbet...det vanliga återkommande jobbet. Det roliga...det som man gör av intresse...När barnen var små hade man dem med i allt...både rutinjobb och annat. För till skillnad från förskolebarn får hemmabarn vara med i livet...barnen är inte en huvudsysselsättning...man passar inte bara barn...barn är med och lever tillsammans med en. De deltar i sysslorna...och de deltar i ens egna intressen och är fria att utveckla egna. Liv och jobb är liksom ett.  

En vanlig hemmafrudag kan bli vad som helst. Man kan stanna på väg hem efter skolan för att dofta på en nyutslagen hägg. 

Man kan fika tillsammans efter skolan och sitta och prata och så kommer man på att man har fina tavlor och så vill barnet måla av en. Då kan man ta fram färg och papper och låta barnet försöka. Man kan måla själv också om man har lust och tid. Annars kan det hända att man har lust med nåt annat. Man kanske sitter vid köksbordet tillsammans och grejar med varsin sak. Kanske hjälper hemmafrun ett större barn med läxor när det mindre barnet målar. Kanske läser hemmafrun en bok. Det behöver inte vara en receptbok eller lättviktig roman. Det kan vara en bok om alternativa fakta. 

Man kan jobba i trädgården på eftermiddagarna. Det är skönt när solen skiner och våren äntligen är här. 

Det kan komma hem kompisar efter skolan och man kan själv få njuta av att se sina barn leka och ha kul med andra barn! Det är härligt att arbeta i en trädgård där barn leker och stora barn får besök av andra stora barn...det är liv och rörelse...prat och skratt! Hade jag suttit på ett jobb hade jag aldrig fått vara med om det här! Mina barn hade levt i sina vardagsvärldar och jag i min. Nu möts våra världar och ger mig fler dimensioner! 

De dagar ens make kommer hem tidigt kan man vara ute tillsammans och arbeta var för sig...barnen kommer och går...det hoppas studsmatta en stund...några kompisar kommer med skateboards och vill åka med ett stort barn...jag jobbar med jord och maken med trä...samtal kan äga rum...det finns plats och tid för samvaro.

Det händer mycket mer förstås...de där timmarna när jag vankar runt i hemmet. Det händer så mycket att jag faktiskt känner mig rätt flerdimensionell.