Torsdagspromenad...

Det är så varmt och skönt nu...känns lika fantastiskt nytt som varje år! Det är härligt att vara ute många timmar varje dag...gå ut och in som man behagar och låta ytterdörrn stå på vid gavel! Det är härligt att ha shorts och träskor och se barnens kinder bli bruna och fina! Det är härligt att det är så grönt och växer överallt! 

Det är extra härligt att vara hemmafru såna här dagar! Det är skönt att vinka av barnen och passa på att ta en tur i trädgården...sopa lite på uppfarten, ta några maskrosor som poppat upp i gräsmattan under natten...se vad som slagit ut sen i går...titta i drivbänkarna om rädisbladen blivit ännu lite större! 

Ett skolbarn har jag fortfarande som slutar skolan i vettig tid på dagarna! Igår passade vi på att åka förbi hos mormor och morfar efter skolan! Vi coronaumgicks utomhus...tog en promenad tillsammans...först genom skogen för att se vilka fåglar som höll till i de ihåliga träden som finns där...och sen...

...ner till vår vanliga fågelsjö. Det var lika fint som vanligt! Lite grönare och torrare och med många fler blommor längs vägkanterna...9-åringen plockade en av varje och kunde namnen på nästan alla...midsommarblomster, smörblomma, hudkex, lupin...och så några för honom ännu okända...humleblomster, mandelblom och daggkåpa...och en för mig okänd...inget foto och inte har jag tittat i någon flora än...men en gul sak med många små små blommor tätt tillsammans. 

Grågåsbarnen hade växt en hel del sen sist! Föräldrarna var lika vaksamma som alltid...mamma och pappa höll noga vakt och när vi kom samlades ungarna ihop och så vandrade de i samlad tropp ner mot vattnet.

Elva barn hade en av familjerna! 

Måsarna verkade ligga på sina ägg fortfarande...i alla fall fanns inga ungar i sikte.

När vi stod och spanade i fågeltornet plaskade det plötsligt till i vattnet nedanför...först trodde vi att det var en fågel...men det förstod vi snart att det inte alls var...en fisk...en fena stack upp och sen ett huvud och plaskandena var kraftiga. Undrar vad det var för en firre? En stor i alla fall! 

Ja, sen gick vi tillbaka hem...min unge och jag...och mormor och morfar...och tog en kopp kaffe tillsammans med gymnasiekarantänkillen som också ville träffa lite folk...ute i det fina vädret!