Hemmafruspaning 6 och Coronaspecial 30 - varning för hemmafrun

Corona 💓 hemmafru = sant.

Det fattar man när man läser en dansk artikel från för några dar sen.

En krönikör funderar i Berlingske. Hon har noterat att många kvinnor har börjat fundera över att gå över till ett annat levnadssätt. De vill ha mer hemmaliv.

I Danmark har ju folk nu fått pröva på att vara hemmafruar pga Corona. Man har stängt ner så mycket av samhället som möjligt. Förskolor och skolor har varit stängda. Folk har jobbat hemma.

Snabbt gick det för folk att switcha om och Facebook och instagram fylldes med en helt ny typ av bilder...vuxna och barn tillsammans...som ägnade sig åt till exempel pusselbyggen.

Och sen började uppdateringar av mer filosofisk art dyka upp...det reflekterades över att man kan leva ett annat slags liv än det som bara är fyllt av arbete. Vissa kvinnor...för det var kvinnor som stod för de här uppdateringarna...började berätta om att de funderade på att byta livsstil.

Krönikören kommer också med filosofiska spörsmål. Om nu karriärmödrarna skulle hoppa av och börja lägga pärlplattor, fermentera grönsaker, inte köpa nåt på ett år...ja, det skulle säkert vara bra för familjens väl och ve...men hur blir det med JÄMSTÄLLDHETEN?

Krönikören jämför med hur det var efter andra världskriget. En annan kris. Och precis som nu dök det upp en renässans för husmodern. Kvinnan skulle vara hemma och mannen jobba ute i samhället. Trots att det är 75 år sen kriget tog slut rör sig hemmafrun igen.

Krönikören frågar sig...Har vi inte nått längre? Är vi så svaga att när det skakar lite under fötterna på oss...ja, då poppar direkt idén om att kvinnan ska få hemmafronten att fungera upp.

Varför är det då så? Att det är kvinnan som känner att de vill följa den här lusten? Lusten att bli hemmafruar?

Krönikören tänker att det är värt att fundera på det...att många kvinnor saknar att vara tillsammans med sina barn. MEN...för det finns ju ett MEN...de här kvinnorna blir en dålig förebild för barnen...och en käftsmäll i huvudet på könskampen som fortfarande är så viktig för vårt samhälle.

Slutsatsen: Kvinnor som allvarligt överväger att stämpla ut ska tänka sig noga för innan de börjar hänge sig åt syltkok och mönsterstickning.

Ja, det var det vanliga alltså...i Danmark också. Jämställdheten ställer till det. Resonemanget är bekant. Även om argumentationskedjan är lite annorlunda än den vanliga känns tankegodset igen:

1. Kvinnor som får chansen att vara hemma upptäcker att det är trevligt.
2. Det är i första hand kvinnor som känner hemmadriften.
3. Sysslor kvinnor ägnar sig åt i hemmet förringas...det handlar inte om att sköta basala sysslor eller ägna sig åt omsorg av barn...hobbyverksamhet tas upp som exempel på vad kvinnor vill göra hemma...surdeg, fermentering, mönsterstickning...
4. Många kvinnor längtar efter sina barn.
5. Kvinnor som är hemma hos barnen lär ut osunda värderingar till barnen.
6. Det är skönt för hela familjen om någon är hemma på dagarna.
7. Kvinnor som är hemma sviker jämställdheten.
8. Kvinnor ska inte bli hemmafruar.

Eller lite mer kärnfullt:

Kvinnor är speciella. De är dumma i huvudet. Så fort de får chansen att vara hemma väcks driften i dem. De längtar efter barnen. Fast egentligen vill de plottra på med meningslösheter. Trots att alla mår bra av att mamma är hemma är det dumt om hon är det eftersom barnen i sin tur kan smittas ner av mammans osunda värderingar. Det är bättre om mamman inte upptäcker att det är härligt att vara hemmafru eftersom jämställdheten tar stryk om mammorna bestämmer sig för att stämpla ut...och stämpla in...i hemmen. Hur härligt det än är att vara hemmafru ska kvinnor tänka sig för ordentligt innan de tar ett sånt beslut. Kvinnors största plikt är att arbeta för jämställdheten. Inte för sig själva eller barnen eller familjen.

Och det ligger nog en del i det. I alla fall den första delen av argumentationen. Många kvinnor längtar efter att vara med sina barn. 2011 visade en undersökning Familjeliv gjorde att ungefär hälften av de ca 10 000 kvinnor som svarat ville vara hemmafruar. Det är lättare att kväsa och kväva den lusten om man minimerar tiden med barnen hemma. Många familjer skulle må bättre av att mamman (eller pappan) var hemma på dagarna när barnen är små. Det skulle bespara familjen mycket stress och arbete.

Men sen kommer det konstiga.

Varför ska alltid kvinnors hemarbete förringas? Om en förvärvsarbetande kvinna arbetar hemma beskrivs det som dubbelarbete...alltså hemarbetet är fråga om riktigt arbete. Det beskrivs som arbetsamt. En hemmafru däremot...hon har inget arbete att göra hemma. Hon kokar bara sylt och bakar surdegsbröd hela dagarna.

Och barnen? Var tog de vägen? Att mammor väntar, föder och tar hand om bäbisar...och att det sätter sina spår i känslolivet och att man kanske vill ta hand om sina små är ett ickeämne. Omsorgen av barnen är något som aldrig kommer upp i debatten. (Tack Viktoria för att du påpekade detta viktiga!) Varför måste alltid syltkoket komma upp och aldrig den närvaro en hemmafru kan ha till sina barn?

Och allra märkligast...hur kan något man erkänner är bra vändas till något dåligt? Om familjen mår bra av en hemarbetande vuxen...hur kan det på samma gång vara dåligt? Om kvinnan dessutom längtar efter och trivs med hemmavaron...hur kan det vara dåligt? Vad är det för sorts jämställdhet som tvingar kvinnor till något de inte vill och hindrar dem från något de...vi vill?

I alla fall...rädslan är stor. Och i Danmark kan man tydligen märka att Coronan ger kvinnor nya, dumma idéer. I Sverige...not so much. För här vet man vad en karantän kan leda till...och det skulle aldrig komma på frågan att man lät kvinnor...mammor ens nosa på hemmafrutillvaron. Det är för farligt. Farligare än Corona.