lördag 31 januari 2015

Affärsbesök!

Jag var och storhandlade med min 4-åring. Jag gör inte det så ofta eftersom maken brukar sköta om det på väg hem från jobbet en gång i veckan. Men nu gjorde jag alltså det. 4-åringen tycker att det är kul att vara i affärer. Han gillar att kolla på saker och inte bara leksaker utan vanliga matvaror också. Han verkar inte tycka att han är annorlunda än mig. Jag plockar i saker och han plockar i saker. Han är ganska resonabel men har fortfarande ganska bestämda åsikter om vad som skulle köpas. Han köpte en pysselbok, ett födelsedagskort (till sig själv!), en burk saltgurka, en påse blodapelsiner, en tandborste, en liten läsk och en japp. Han hade planer på att köpa 4 bilar i en kartong. Men han verkade förstå att det nog var lite mycket begärt. Han frågade om jag hade råd. Nej, tyvärr sa jag och då gav han sig. Kanske hjälpte det till lite att jag precis innan hade tittat på några skålar som jag egentligen ville ha men avstod från eftersom jag tyckte att det blev lite för dyrt.

Jag funderade lite på det där med barn i affärer och barn som man har med på stan. Det är så lätt att det blir bråkigt och skrikigt. Med mina äldre barn var jag lite hårdare och sa nej oftare. Det blev gråt och skrik ibland. Inte ofta men ändå...Nu är jag lite latare. Jag har ingen lust att starta bråk. Jag har insett att det inte gör någon nytta. Om vi ska ut och handla kan det lika gärna vara trevligt och om barnet köper några saker som är lite oplanerade så vad spelar det för roll!? Det är klart om det är orimliga önskningar då går det inte men någon extra frukt, en liten godisbit, en liten leksaksbil...det kan det vara värt. Barn har så lite makt. De får finna sig i att göra ungefär som vi föräldrar bestämmer. Det kan vara skönt att få känna att man också är med och tar beslut, tänker själv, kan påverka...Sonen verkar i alla fall utgå att han är med och handlar på lika villkor som jag. Han tänker ungefär likadant också. Förstår att det kan bli för dyrt, att man inte kan köpa vad som helst. Jag var imponerad över hans fina blandning av saker - från nyttiga vardagsgrejer till lite mer lyxbetonade varor. Bra gjort! Han var nöjd och jag var nöjd!

torsdag 29 januari 2015

Engelskläxa

Sonen i 4:an har en så bra engelsklärare. Han jobbar framåt, lite i taget...De läser en text i veckan och den översätts till svenska och barnen får glosor och meningar i läxa varje vecka. De gör många "roliga" saker också, t ex lekar där man tränar på ordförståelse, och sonen tycker att engelska är det roligaste ämnet i skolan.

Vi gör läxan tillsammans varje vecka och vi har utarbetat ett sätt som gör att sonen får lite extra träning.

1. Vi läser texten. Är det dialog läser vi en roll var och så vänder vi på det så att sonen får läsa all text.
2. Vi översätter till svenska och pratar om sånt som är lite svårt. Tittar på svåra stavningar, konstruktioner osv.
3. Jag förhör glosorna och för det mesta brukar sonen redan kunna dem. Arbetet i skolan och läsningen hemma har gjort att glosorna redan gått in i huvudet.
4. Diktamen - jag läser texten - en mening i taget och sonen skriver. Detta är jättebra! Sonen får träna på stavningen och det är sällan han stavar fel till de "vanliga" orden längre. Det går också in bakvägen hur man kan konstruera meningar i engelskan, mönster skapas och jag märker att sonen har nytta av det och faktiskt använder konstruktioner han har hört på egen hand senare.
5. Sonen får översätta från svenska till engelska. Jag säger texten på svenska och sonen översätter.

Det låter kanske trist men det är det inte! Vi umgås och har en rolig stund. Och sonen tycker faktiskt det också! Texterna är korta än så länge och det tar inte så lång tid. Ibland gör vi inte allt på en gång heller utan delar upp det på två tillfällen.

LIte teckning!

Har börjat rita! Jag älskade att rita när jag var barn och höll på dagarna i ända. Sen när jag flyttade hemifrån slutade jag. Vet inte varför men behovet och lusten rann av mig. Jag har ritat mycket med mina barn och ritar fortfarande mycket med de små barnen. Det är kul men jag har inte direkt gått in för att rita något för egen del utan lotsat barnen i hur man kan göra. Men så för några dagar sen fick jag bara för mig att jag skulle rita själv. Jag kom plötsligt på vad det var jag ville rita. Bilder som försöker visa på hur vi ser på barn, föräldrar och familjer. Så här är en av mina första trevande försök. Inte så värst än men jag fortsätter väl så kanske jag blir bättre. Och roligt är det i alla fall!



Tänkte samla mina bilder här: http://hanteringenavbarn.blogspot.se

onsdag 28 januari 2015

Sidensvansar!

Vi har varit lite förkylda och eländiga senaste tiden. Ett par av barnen har varit hemma några dagar. I går var de nästan friska och då passade vi på att göra lite "rolignyttiga" saker tillsammans. Jag och den friska lillkillen var ute och skottade snö och plötsligt hörde sonen vackert fågelkvitter. Det var ett helt gäng sidensvansar. Vi tittade och lyssnade och beundrade de vackra fåglarna. När vi kom in berättade vi för de halvfriska barnen och de blev nyfikna på att veta lite mer om vad det var för fåglar.
Vi googlade och tittade på hur den såg ut på lite mer nära håll. Vi lyssnade på hur den lät: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3275&artikel=2777874

Sedan samlade vi lite fakta om fågeln och fick reda på att det är en flyttfågel som flyttar hit på vintrarna. Annars bor den i Norra Finland och Ryssland. Den äter insekter på sommaren och bär och frukt på vintrarna. Den har en extra stor lever för att kunna bryta ner alkohol som finns i de jästa bären. Fåglarna lever i par och håller ihop hela livet. De lägger 6-15 ägg som honan ruvar i 14-15 dagar. Sedan dröjer det 14-15 dagar innan ungarna kan flyga. Under tiden hjälps honan och hanen åt med att mata ungarna.
Slutligen ritade vi av varsin sidensvans. Det var inte så lätt att rita av men det gick ganska bra. 8-åringen kämpade och blev ganska nöjd till slut och 11-åringen tyckte att hans fågel blev fin. Det var hur som helst en rolig stund tillsammans. 
 

tisdag 27 januari 2015

Snart 4!

Vårt minsta barn är snart 4 år! Det är inte så litet och när jag tittar på min långbenta lilla pratkvarn till pojke kan jag nästan inte fatta att han blivit så stor! Det känns som om det var alldeles nyss han var ett litet knyte som låg i min famn. Men det är han inte. Han är en riktig liten stor kille nu!

Det är härligt att ha en sån i huset. Han är så frejdig och trevlig och det är alltid roligt att höra vad han har att säga. För han har mycket att säga. Han funderar på det mesta och har teorier och funderingar om hur allt fungerar och hänger ihop. Han är ordens man. Han är som en trollkarl som skapar och tolkar och frammanar sin värld. Han förstår saker. Var folk är på dagarna, vad de gör, var de bor, att de kommer hem ungefär då och då...Han hittar bra i de omgivningar vi brukar röra oss. Hans minne är bra. Han minns så mycket av vad vi gjort men han har förstås inte koll på exakt när det hände. Det som har hänt var igår och det som komma ska är imor'n! Han låtsas så mycket. Han vill vara katt och hund, krigare och zombiedödare (han har storebrorsor som lärt honom dumheter). Han kan bli stor och liten omvartannat. Men han förstår förstås att han luras lite. Han tycker om att luras och skämta!
Han verkar tro att man kan växla i ålder hur enkelt som helst. Han kommer att bli stor och jag blir liten. Då ska han hjälpa mig och ta hand om mig. Jag blir rörd när han säger så. Han vill ta hand om oss stora, vi som tar hand om honom nu. Han kommer att skydda mig från allt ont, från tjuvar och monster. Han blir bara stor och så räddar han mig.

Han kan så mycket. Han kan klä på sig själv. Det krånglar lite ibland men det ordnar sig. Endera reder han ut det själv eller så får han hjälp. Han äter själv och gillar att välja vad han ska äta från allt som står på bordet. Inte vill man bara acceptera det som andra bestämmer åt en heller!. Han kan duka fram. Han kan dra på datorn och gå in på sina favoriter och välja spel eller musikklipp eller annat. Han kan ta fram det han vill ha ur skåpen (man får gömma sånt han inte ska hitta). Han kan ta fram kattmat och har ofta bra koll på om det blir tomt i skålarna. Han kan ta fram sina kläder och välja själv vad han vill ha. Han kan alla bokstäver och några siffror. Han kan ljuda ord med två bokstäver och han kan "läsa" på paket där han vet vad som finns i! Han kan räkna till 10 säkert och ibland blir det rätt ända till 20. Han kan några sånger och kan sjunga riktigt fint när han har lust. Han förstår att det finns olika språk och kan några ord på både engelska, tyska och franska. Det är gulligt när han säger "I love you", eller tonar alldeles extra mycket när han säger "bonzzjour" och "danke" kommer lätt och naturligt när han tackar för maten. Han bygger lego jättebra, både stort och smått. Han kan hålla pennan alldeles rätt. Han kan rita huvudfotingar och bilar.

Han har blivit så bra på att leka. Han tycker så mycket om att leka, både med sig själv och med bröderna. De egna lekarna verkar vara viktiga och utvecklande. Han undersöker, bygger upp scenarier med djur som blir räddade av en gravskopa, tjuvar som lastas upp på lastbilar...Han pratar om det han gör med sig själv.

Han kan framför allt nästan allt alldeles själv!

Han tar ingen skit! Är någon kaxig är han minst lika kaxig tillbaka. Han tål inte att folk säger emot eller tar hans grejer. Men han är snäll. Talar man lugnt och snällt med honom går det oftast riktigt bra att komma överens. Han tränar på att turas om, att vänta. Han VILL kunna men det går inte alltid bra. Men när det går bra är han nöjd. Han tycker om att vara snäll. När han ser bilder på många saker, tex chokladbitar i en Nicke Nyfikenbok vill han dela dem. Han vill aldrig ta alla själv utan delar ut dem i tanken till alla i familjen. Det är så svårt. Det är 7 bitar på bilden och vi är 8. Varje gång vi läser just den boken räknar och räknar han och får aldrig ihop det. Han vill vara snäll mot våran katt. Det är svårt för svansen är fortfarande rolig att dra lite i. Men han vill och när han lyckas är han så stolt. När katten ligger kvar och låter sig bli klappad istället för att sticka iväg då blir han nöjd. "Katten gillar mig så mycket för jag är så snäll." säger han då.

Han är stor och vill vara stor men han är ändå så liten. Han lindar armarna kring min hals och säger att jag är finast i världen. Jag säger att han också är det och då svarar han nöjt "jag vet". Han vill tycka om och han vill bli omtyckt och han är säker på att han är omtyckt. Det är självklart.  Han vill att familjen är samlad. Han buntar ihop oss och säger våra namn. Räknar in oss. Är nöjd med att alla är med. Älskar att visa på var alla sover och är särskilt nöjd med att han sover med BÅDE mamma och pappa. Alla tre. Han tycker om att pussas och kramas. När han är trött ligger han gärna i knät som ett litet barn och kurar ihop sig. Det är mysigt!

Jag är glad över att vår 4-åring fortfarande kan få vara hemma med mig. Jag är glad över att han kan få sova ut på morgonen, att jag hinner lägga honom i tid på kvällen. Att han kan få gå omkring i pyjamas och pyssla med vad han vill på morgnarna. Att han kan få en extra frukost eftersom han inte har tid att äta när syskonen går hit och dit på morgnarna för att göra sig iordning för skolan. Jag är glad över att vi får vara tillsammans och göra alla vardagssysslor tillsammans, kunna prata och skratta, kunna kramas och busa. Jag är glad över att han får träffa sin pappa varje lunch. Jag är glad över att han får vara med sina syskon på eftermiddagarna istället för att de ska vara utplacerade på olika ställen - förskola, fritids, hemma. Jag är glad över att vi får vara utomhus tillsammans på dagtid. Jag är glad över att jag får vara tillsammans med mitt lilla barn och att han får vara tillsammans med mig. Det är ett roligt liv!

måndag 26 januari 2015

Snö och lek!

Vilket härligt väder! Det har snöat ordentligt och till och med inne i skogen är det fullt med snö! Barnen släpade med mig in i skogen och upp på ett litet "berg". Jag var lite negativt inställd först men det var härligt! Vi pulsade fram och klättrade över stenar täckta av ett mjukt snötäcke. Minstingen kämpade på och klarade av det riktigt bra! Jag fick absolut inte hjälpa till någonting men höll mig bakom för att ta emot om han skulle ramla. De stora barnen kom snabbt in i sin egen värld. De förvandlades till bergsbestigare och när de stötte på en vacker samling istappar som bildats på bergväggen blev de gruvarbetare som hackade loss istappar. Härligt att se dem!


fredag 23 januari 2015

Barn ska ha arbetstidslag föreslår psykolog

Jag läser att en psykolog föreslår att man ska införa en arbetstidslag för barn. Bakgrunden till det är att vistelsetiden för barn på förskola har ökat och trenden är fortsatt ökande. I en kommun går hundra barn hela 55 timmar i veckan. Jag tycker att det är jättebra att någon uppmärksammar detta! Det är ju helgalet att barn är borta från sina hem och från sina anknytningspersoner så länge varje dag. Tankarna snurrar vidare och jag funderar på det absurda i att prata om arbetstid för barn. Hur lång arbetstid är då rimlig? 40 timmar? Eller bör barn jobba lite mindre än vuxna, kanske någon slags deltid. Ska barn arbeta över huvud taget?

onsdag 21 januari 2015

Sjukskrivningar

Jag läser i dagens tidning att sjukskrivningarna ökar igen. Det är mest kvinnor som är sjuka och ökningen av psykiska besvär är det som ökar mest. Kvinnor inom vård- och omsorg är överrepresenterade. Det är kvinnor mellan 30 och 49 som är mest sjuka. Jaha, tänker jag. Vad är det att rapportera om? Det är väl inte konstigt. Om man är kvinna i den åldern så har man barn och om man jobbar och tar hand om barn och hem så blir man sjuk.

Men säger du då - männen då? De har ju också barn. Varför är inte de sjuka då? Ja, det är väl något konstigt med kvinnor och barn, mammor och barn. Det är väl något vi har i oss. Endera är vi väl indoktrinerade, marinerade av årtusendens påverkan av patriarkalet, eller så är det nåt genetiskt, biologiskt. Jag skiter i vilket. Jag vet bara att jag har mycket större lust att ta hand om hem och barn på heltid än min man. Han tycker jättemycket om sitt hem och sina barn och gör väldigt mycket både i hemmet och med barnen när han är hemma. Men den där konstanta uppmärksamheten på det, den har han inte. Han är bättre än mig på att släppa tankarna på hemmet och barnen när han är på jobbet, när han fixar med andra saker...

Jag skiter i vad det beror på som sagt. Jag vill inte driva någon befrielsekamp från något jag inte vill bli befriad från. Jag vill vara mamma och ta hand om mina barn och mitt hem på bästa sätt, på heltid till och med, för det är ett heltidsjobb faktiskt! Sen när jag känner att mina krafter räcker till något annat också, när mitt fokus kan riktas mot något annat - då tänker jag göra något annat också. Innan dess är jag så in i bänken glad över att jag kan vara hemma, vara hemmafru, hemmamma, hemarbetande eller vad du vill! Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag! Och jag känner mig ledsen över att mammor som är trötta och blir sjuka inte kan få välja själva.

Jag är övertygad om att mammor skulle må mycket bättre om de kunde vara hemma med sina små så länge de känner att det behövs. Eller att pappan kunde vara hemma med sina små så länge han tycker att det behövs om familjen hellre väljer på det viset. För grundproblemet är ju att barn och hem måste tas om hand. Det är ett arbete. Om det skulle ske någon annanstans än i det egna hemmet skulle det arbetet räknas som ett "riktigt" arbete. Och riktiga arbeten på heltid ska inte behöva kombineras med andra riktiga arbeten på heltid - för då blir man sjuk!

måndag 19 januari 2015

Aktiveringsinspektörer!

Av en händelse råkade jag höra talas om aktiveringsinspektörer. Jag visste inte att det hade funnits såna med det gjorde det alltså. Det var inspektörer som skulle få ut hemmafruarna i arbetslivet. De var verksamma på 60-talet och en bit in på 70-talet.

På 60-talet behövde industrin arbetskraft. Men det fanns ingen barnomsorg och kvinnorna själva kunde vara osäkra eller ovilliga att börja jobba. Därför behövdes aktiveringsinspektörerna. De arbetade på alla möjliga sätt. De ordnade kurser och möten med kvinnor. Det sändes informativa radioprogram för att påverka kvinnorna.

Åsa Lundqvist som forskar om aktiveringsinspektörerna beskriver det som en oblodig revolution i Sverige. Man omkullkastade forna idéer om manliga familjeförsörjare och kvinnliga omsorgsgivare. Det växte istället fram en familjemodell som bestod av två jämställda och förvärvsarbetande vuxna vars barn tillbringade dagarna i offentligt finansierad barnomsorg.

Lundqvist beskriver hur det gick till när samhället omdanades. Först angav den politiska eliten en allmän politisk riktning och sedan jobbade ett offentligt utredningsväsende fram ett förslag om hur det skulle omsättas i politisk handling. Utredningarna fungerade som en bro mellan politik och vetenskap. De producerade kunskaper, förberedde framtida reformer och fyllde en konsensusbyggande funktion i svensk politik. Ämbetsmännen blev de praktiska genomförarna av politiska visioner.

1960 förvärvsarbetade 30 % av alla kvinnor mellan 15 och 39 år och 24 % av alla kvinnor mellan 40 och 49 år. Man trodde att man skulle kunna öka siffrorna till ca 40 resp 45 % fram till år 1970. Men det visade sig att dessa siffror skulle bli starkt underdrivna. Man ville stöpa om det traditionella familjelivet. Fler aktörer i det offentliga samtalet och i politiken ifrågasatte traditionella värderingar och idéer. Man reste krav på utökad offentlig barnomsorg och också ökad jämställdhet i såväl hem som arbetsliv. Man började prata om "den jämställda familjen". Män och kvinnor skulle definieras som individer med fria val.

Under 60-talet knöts radikaliseringen samman med könsrollsdebatten och den ökade arbetskraftsbristen. För att förmå och underlätta för kvinnor att börja förvärvsarbeta påbörjades arbetet med att aktivera kvinnorna in i ett betalt arbete.

1961 antogs ett aktivitetsprogram för den medelålders, äldre och en kvinnliga arbetskraften. Det fanns en uttalad önskan om att öka kvinnors möjligheter till ett mer differentierat yrkesval, fa inom mer manligt dominerade sektorer.

Effekten man önskat uteblev och 1965 lanserade man en informationskampanj som skulle förmå hemmafruar att söka arbete. Kampanjen kallades "Hemmafru byter yrke".

Man kompletterade medias påverkan med direkt och personlig påverkan på hemarbetande kvinnor. Man tillsatte en aktiveringsinspektör i varje län. Denne skulle koordinera alla aktiviteter som hade med kvinnors inträde på arbetsmarknaden för att få ut fler kvinnor i arbete. Det fanns två behov av dessa inspektörer: välfärden var i behov av arbetskraft och förvärvsarbetet för kvinnor bidrog till att utjämna ojämlika familjerelationer och att emancipera kvinnor.

Problemet var att det fanns hemmafruar som inte var benägna att ta ett arbete. Aktiveringsinspektörerna skulle alltså påverka och förändra benägenheten hos hemmafruarna att ta betalt arbete. Man måste involvera andra delar av samhället. Man skulle samordna den service som kommunerna kunde erbjuda, tex daghemmens öppethållande. Aktiveringsinspektörerna var centrala - de skulle upprätthålla kontakterna med de lokala företrädarna för fack, arbetsgivare och kommun.

Jag antar att det som slutgiltigt gjorde hemmafruarna benägna att ta betalt arbete var skattesystemets omläggande. Från sambeskattning till särbeskattning. Sedan har det fortsatt i olika steg och gradvis har det blivit allt svårare att vara hemmafru. Det blev svårare och svårare att klara sig på en lön och slutligen blev också barnomsorgen väldigt billig i och med maxtaxans införande. Detta minskade folks motivation att hålla nere arbetstiderna och ökade motivationen att arbeta heltid eftersom man ändå fick betala lika mycket för förskoleplatsen oavsett hur många timmar man använder.

Ja, så har samhället stöpts om. Det finns inte längre några hemmafruar. Det finns i alla fall inga uppgifter om att det skulle finnas några. Ingen pratar längre om ifall man skulle vilja vara det heller. Det har blivit en icke-fråga. Något som man inte behöver tänka på helt enkelt eftersom det ändå inte finns någon möjlighet att vara det. En svunnen tid, inte så avlägsen men ändå så fjärran. Lite som sagorna, tomtar och enhörningar, väsen som finns i tanken men inte på riktigt.

söndag 18 januari 2015

Fetaostbiffar, marshmallowsfudge och utelek

Söndag morgon. Det är ljust ute. Känns nästan som vår. Snön är nästan borta också. Den regnade bort igår kväll och i natt. Det är skönt med söndagsmorgnar tycker jag. Hela dagen är kvar och alla är hemma. Helgen har varit lugn och bra. Vi har bara varit, lagat mat, läst lite läxor, badat bastu, promenerat, tittat på tv...Det räcker så.
 
Maxi hade extrapris på nötfärs. Vi bunkrade på oss en hel del och passade på att använda lite till lördagens lunch. Fetaostbiffar fick det bli. Alla tyckte det var gott och åt ordentligt. De som vill ha mer kolhydrater kan äta klyftpotatis till. Det gjorde barnen!
 
Fetaostbiffar 4 p:
600 g nötfärs
1 ägg
1 dl grädde
2 pressade vitlöksklyftor
1 tsk kalvfond
svartpeppar
1 tsk salt
 
Blanda och forma biffar.
Stek dem.
Häll på grädde och smaka av.
Strö över hackade tomater och smulad fetaost.
Servera med en god sallad. 
Till lördagsgodis gjorde en av sönerna och hans flickvän marshmallowsfudge. Det blev jättegott och de var så mäktiga att man bara kunde äta några få! Perfekt för mig som inte vill sätta i mig alltför mycket godis!
 
350 g mörk choklad (vi blandade - ljus och mörk)
2 dl salta jordnötter
150 minimarshmallows
50 g smör
1,5 dl socker
1,25 dl grädde
0,25 tsk salt
 
Fixa en form på 20 ggr 25 cm.
Hacka chokladen fint.
Hacka jordnötterna grovt.
Lägg marshmallowsarna i en kastrull.
Tillsätt smör, socker, grädde, salt och värm tills marshmallowsarna smält.
Rör då och då så det inte bränns.
Ta av från plattan och rör ner chokladen.
Rör tills det smält helt och häll i formen.
Strö över jordnötterna.
Skär i bitar när det stelnat.
När det mörknat var småbarnen ute och lekte på tomten. De lekte med ficklampor och låtsasgevär. Det är så spännande och mysigt att vara ute i mörkret. Glada barn med rosiga kinder är härligt att se!

onsdag 14 januari 2015

Om dubbelarbete

Jag hör på nyheterna att en ny undersökning visar att män som dubbelarbetar - alltså tar mer ansvar för hem och barn - precis som dubbelarbetande kvinnor har en ökad risk att bli sjukskrivna. Kvinnorna som slapp undan dubbelarbetet blev däremot friskare. Jag tänker att det inte är så värst konstigt. Jag tycker nog inte ens att man ska behöva göra någon studie om det här. Det är väl helt självklart!? Att dubbelarbeta är för jobbigt. Man mår inte bra av det. Det räcker med ett arbete. Och det är ett arbete att ta hand om hem och barn. Det är ett jobb. Och det borde räcka med att ha ett jobb.

måndag 12 januari 2015

Snö och hamburgare

I lördags kom det snö och vi blev alla lyckliga över att se allt det vita när vi vaknade! Tomten som stått utanför köksfönstret sen den första advent fick äntligen se så där äkta julig ut!
En promenad hem till mina föräldrar blev det på eftermiddagen och det var som att vandra i ett sagolandskap. Barnen hade inga åsikter om det var vackert eller inte men de tyckte det var väldigt skoj att kasta snöbollar på varandra!  
 På lördagskvällen gjorde vi hamburgare. Vi testade ett nytt recept som fanns i vår lokaltidning. Det blev väldigt gott tyckte vi vuxna men barnen ville ha lite mindre rökig smak nästa gång.
 
4 p
 
500 g nötfärs
1,5 dl hickorybbqsås (detta minskar vi ner på nästa gång)
salt och peppar
 
Forma till hamburgare och stek
 
dressing:
1,5 dl majonnäs
0,5 - 1 tsk chipotlepasta
0,5 tsk liquid smoke
 
Tillbehör:
hamburgerbröd
salladsblad
rödlök i ringar
inlagd gurka
tomatskivor
bacon
smakrik ost
 


På söndagen var det blött och slaskigt när vi vaknade och barnen var ledsna. Vi som skulle åka pulka och allt! Men på eftermiddagen hade det blivit lite kallare och vi vågade oss iväg till pulkabacken. Det var isigt och buckligt men det gick att åka ändå!  Stor lycka!

söndag 11 januari 2015

Om katter och barn

Jag fortsätter med djurtemat. Jag läser en artikel som handlar om katter. Det står att man inte får lämna katter ensamma hemma över natten. Enligt lag måste man se till sin katt två ggr per dygn oavsett om det är en utekatt eller innekatt. Jag blir återigen fascinerad över att det finns så tydliga lagar och regler när det gäller djur men inte för barn. Jag tänker lite extra på de barn som slutat på fritids och som är hemma ensamma på eftermiddagar och på lov. Det verkar som om de allra flesta barn börjar vara det när de är 10 år. Jag läser i en artikel från 2011 att nästan var tredje 6-9-åring är ensam hemma på sommarlovet och att detsamma gäller för 60 % av barnen mellan 6 och 14 år. Jag försöker hitta en lag som handlar om detta men lyckas inte. Det är väl konstigt? Det är ju barn det är fråga om, omyndiga individer...Föräldrarna är ytterst ansvariga och ändå är det helt ok att jobba och samtidigt ta ansvar. Ingen ser något problem i det. Det finns inga regler, inga lagar, inga riktlinjer, ingen diskussion. Konstigt.

lördag 10 januari 2015

Mer om hundbarn och människobarn

Jag tänker vidare på hundvalparna. Jag tycker att det är rätt fascinerande att man kan ha en lag som tydligt säger när hundvalpen får skiljas från sin mamma. Jag läser lite om hundar och konstaterar att hundar blir könsmogna vid ca 6 månaders ålder. Det rekommenderas inte att man avlar på så unga hundar utan man ska helst vänta till hunden är 1,5 år eller ännu hellre 2 år.

Människobarn blir ju också könsmogna så småningom, pojkar i genomsnitt vid 13 och flickor i genomsnitt vid 11 års ålder. Om man ska jämföra med hundar då kan man konstatera att hundar inte lagligt får skiljas från sin mamma förrän 1/3 av tiden från födsel till könsmognad har gått. Människobarn då? Vi får skilja dem från mamman/pappan när vi vill. Förskola finns från 1 års ålder och då börjar många, många barn också. Det innebär att människobarn kan skiljas från sin mamma efter att för pojkar 1/13 del av tiden från födsel och könsmognad har gått. För flickor blir det 1/11. Konstigt, är det inte? Skulle människobarn ha mindre behov av tid med sin första anknytningsperson än hundbarn? Behöver de mindre trygghet, närvaro, uppmärksamhet? Är människobarn mindre känsliga än hundbarn? Tydligen.

Det är så konstigt att man kan stifta lagar om vad som är bra för hundar och andra djur men inte för människor. Det är så konstigt att man kan tydligt ta ställning för att djurbarn har rätt till och behöver sin mamma och inte alls mår bra av att skiljas från henne men inte kunna säga detsamma om människobarn. Jag får det inte att gå ihop riktigt.

torsdag 8 januari 2015

Om hundbarn och människobarn

Jag läser en artikel i tidningen. Den handlar om hundar, om fördelarna med att skaffa en vintervalp och om hundvalpar över huvud taget. Artikeln är intressant på många olika sätt. Det är roligt att läsa om hur det är att skaffa hund och om hundar i största allmänhet. Men sen väcks lite andra tankar också. Det är lätt att fundera vidare på barn och hur de fungerar rent biologiskt. Barn är ju också biologiska varelser precis som hundvalpar. Det står om hur hundvalpar är, att de behöver mycket vila och sömn och att det bäst ges i lugnet i hemmet. Så tänker jag att det är för små barn också. Det står att valpen inte får lämna tiken före 8 veckors ålder. (Här tänker jag lite på ordvalet. Tiken? Är inte det lite ojämställt ändå? Borde det inte stå föräldern? Eller tiken eller hanen? Om bara valparna får näring måste det väl gå lika bra med hanen?) Det står också att man ska vara ledig med valpen så mycket det bara går i början. Ju mer man ägnar sig åt valpen i början desto tryggare blir den som vuxen hund. Den kan dock vara ensam, först kanske någon minut och sedan successivt lite längre. Det är hur som helst intressant att man kan skriva sånt här om hundar när man inte kan prata om samma saker när det gäller människobarn. Vad är det som gäller med dem? När det gäller det första omhändertagandet, mammans speciella band med barnet tiden efter förlossningen, hur länge det ska vara lugn och ro med tanke på sömn och vila, hur länge barn tål att vara utan sin mamma eller pappa när de blir lite äldre? Det är så mycket man inte får prata om när det gäller människobarn. Det tycker jag är märkligt.

onsdag 7 januari 2015

Skridskoåkning!

Igår gav vi oss ut och åkte skridskor! Isen var blank och slät och magiskt svart. Det var lagom kallt och inte blåsigt alls. Härligt att fara fram fort och ljudlöst!
 
I änden på sjön finns en mosse och där hade det skapats naturliga isbanor - roligt att åka runt i dem! 
En brasa tändes och det var så skönt att sätta sig vid värmen och vila lite, grilla korv och vila fötterna en stund.
När jag var liten åkte vi mycket skridskor. Jag älskade det lika mycket då som nu. Jag är glad över att ge mina barn det jag själv fick som barn. Glädjen att få vara tillsammans och röra på sig ute i naturen. Få uppleva allt det vackra vi har runt oss som är alldeles gratis. När jag såg mina barn forsa fram över isen, träna sig på att snurra och stanna, åka baklänges förflyttades jag lite tillbaka i tiden i tankarna. När jag såg dem ligga på mage på isen och blicka ner i den slutna, magiska undervattensvärlden mindes jag precis hur det var att vara liten igen.

söndag 4 januari 2015

Pepparkaksrutor och mandelmusslor

Julen är snart slut! Julmat och kaffebröd är också snart slut! Bara några dagar kvar på jullovet och bara några ynkliga kakor som ingen längre är sugen på kvar i kakburkarna. Bland det godaste vi gjorde i år var pepparkaksrutor och mandelmusslor. Båda går att frysa och tina upp när man känner för något lite extra gott. Fast nu är de slut!
 
 48 rutor:
200 g smör
4 dl socker
4 ägg
6 dl vetemjöl
2 tsk bikarbonat
3 dl gräddfil
3 msk pepparkakskrydda
 
Frosting:
50 g smör
1 tsk vaniljsocker
2 dl florsocker
125 g philadelphiaost
1 dl frysta lingon
 
Sätt ugnen på 175°.
 Rör smör och socker pösigt med elvisp.
Vispa ned äggen ett i taget.
Tillsätt gräddfilen.
 Blanda kryddor, bikarbonat och vetemjöl.
Tillsätt blandningen och rör till en jämn smet.
 Häll smeten i en långpanna klädd med bakpapper.
Grädda på andra falsen nerifrån i ca 30 min.
Rör under tiden samman ingredienserna till glasyren.
Bred den över den kalla kakan. Ställ i kylskåp.
Skär i rutor och strö över frysta lingon.
 
 Om man inte tänker äta upp alla 48 rutorna på ungefär samma gång kan man frysa rutorna med frosting men utan lingon.
 
2 dl mandlar
4 bittermandlar
1,5 dl socker
200 g smör
1 ägg
4 dl vetemjöl
 

Skålla, skala och mal mandeln.
Rör socker och smör poröst.
Blanda i mandel, ägg och mjöl och arbeta ihop till en deg.
Låt den vila kallt ca 30 min.
Sätt ugnen på 200°. Smörj formarna och tryck ut deg, ganska tunt i formarna.
Grädda dem i nedre delen av ugnen tills de är guldgula, ca 8 min.
Låt kakorna svalna lite. Stjälp försiktigt upp dem och lossa dem ur formarna.
Servera dem fyllda med vispad grädde och sylt eller bär.