onsdag 21 januari 2015

Sjukskrivningar

Jag läser i dagens tidning att sjukskrivningarna ökar igen. Det är mest kvinnor som är sjuka och ökningen av psykiska besvär är det som ökar mest. Kvinnor inom vård- och omsorg är överrepresenterade. Det är kvinnor mellan 30 och 49 som är mest sjuka. Jaha, tänker jag. Vad är det att rapportera om? Det är väl inte konstigt. Om man är kvinna i den åldern så har man barn och om man jobbar och tar hand om barn och hem så blir man sjuk.

Men säger du då - männen då? De har ju också barn. Varför är inte de sjuka då? Ja, det är väl något konstigt med kvinnor och barn, mammor och barn. Det är väl något vi har i oss. Endera är vi väl indoktrinerade, marinerade av årtusendens påverkan av patriarkalet, eller så är det nåt genetiskt, biologiskt. Jag skiter i vilket. Jag vet bara att jag har mycket större lust att ta hand om hem och barn på heltid än min man. Han tycker jättemycket om sitt hem och sina barn och gör väldigt mycket både i hemmet och med barnen när han är hemma. Men den där konstanta uppmärksamheten på det, den har han inte. Han är bättre än mig på att släppa tankarna på hemmet och barnen när han är på jobbet, när han fixar med andra saker...

Jag skiter i vad det beror på som sagt. Jag vill inte driva någon befrielsekamp från något jag inte vill bli befriad från. Jag vill vara mamma och ta hand om mina barn och mitt hem på bästa sätt, på heltid till och med, för det är ett heltidsjobb faktiskt! Sen när jag känner att mina krafter räcker till något annat också, när mitt fokus kan riktas mot något annat - då tänker jag göra något annat också. Innan dess är jag så in i bänken glad över att jag kan vara hemma, vara hemmafru, hemmamma, hemarbetande eller vad du vill! Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag! Och jag känner mig ledsen över att mammor som är trötta och blir sjuka inte kan få välja själva.

Jag är övertygad om att mammor skulle må mycket bättre om de kunde vara hemma med sina små så länge de känner att det behövs. Eller att pappan kunde vara hemma med sina små så länge han tycker att det behövs om familjen hellre väljer på det viset. För grundproblemet är ju att barn och hem måste tas om hand. Det är ett arbete. Om det skulle ske någon annanstans än i det egna hemmet skulle det arbetet räknas som ett "riktigt" arbete. Och riktiga arbeten på heltid ska inte behöva kombineras med andra riktiga arbeten på heltid - för då blir man sjuk!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar