Lyxliv? Svenssonliv?

Jag läser en artikeln om en NHL-stjärna. Nicklas Lidström heter han. Jag vet inte vem det är och är inte intresserad av hockey. Men jag läser ändå artikeln eftersom jag ser att det handlar om hans familjeliv i Detroit. Det står att familjens liv kretsar kring de fyra barnen. Frun får ibland frågan om vad hon gör. Och hon säger att hon tar hand om barnen och har fullt upp med det. Det är fullt upp med mat och tvätt och skjutsningar till och från skola och träningar. Hon säger att folk tror att de lever ett lyxliv men i själva verket lever de ett vanligt svenssonliv. Hon säger att visst har hon det bra men i grunden är hon hemma med barn och lever ett vanligt vardagsliv. Jag blev glad av att läsa det. Jag tänker att det är skönt att höra någon säga att det faktiskt är ett arbete att ta hand om hem och barn. Och så blir jag lite ledsen över att den här möjligheten, den här karriärvägen, är nästan helt stängd i Sverige. Det har blivit en lyx att få ta hand om sitt eget. Att utföra ett viktigt och stort jobb. Det har blivit något som hockeystjärnors fruar kan ägna sig åt. För vanliga föräldrar är det en kamp att få ihop det om man vill ta hand om sitt eget. Det tycker jag är orättvist och sorgligt. Ett vanligt vardagsliv har blivit en lyxvara.

Vardagslunken!

Nu har vi kommit in i vardagslunken! Jag går upp klockan 6.50 varje morgon och lagar till frukost till barnen. De äter ägg och bacon eller fil och banan och smörgås eller rostad macka och varm choklad ibland. Sen sticker de till skolan några i stöten och jag pussar och vinkar och önskar en bra dag. Och sen tar jag och 4-åringen itu med vårt. Han får sin frukost. Vi sitter oftast framför tv:n och tittar på barnprogram. Det är mysigt. Han sitter oftast i mitt knä och det är trevligt att ha honom där. Han är på väg att bli stor och det är så härligt att han vill sitta i mitt knä och att han är så liten och rar och att jag får njuta av det här medan det varar. Sen när jag har druckit mitt morgonkaffe och läst tidningen så städar vi undan som vanligt. Bäddar och plockar undan leksaker och kläder och tvättar och dammsuger lite och torkar lite här och där...Det är en hel del att göra och aldrig blir det riktigt färdigt men jag gör så gott jag kan i alla fall. Ofta tar det hela förmiddagen att göra allt som ska göras. Och så lite avbrott för lite pyssel med 4-åringen - vi kanske ritar lite eller står på huvudet lite eller något annat...

 

Idag ville minstingen ut och plocka blåbär. Han tycker så mycket om blåbär. Han cyklade och jag gick. Vi har så många små skogar där vi bor och det är så mycket blåbär i alla av dem. Det är nog inte så många som plockar verkar det som. Och det är ju bra för oss! Vi var ute en knapp timme och fick ihop en dryg liter stora fina bär.

Vi pratar en hel del med varandra och det är trevligt. 4-åringen har så mycket att säga. Det är inte tyst långa stunder. Han använder ord han hört och det märks hur han njuter av nya ord. Idag gillade han ordet "växt". Jag har väl sagt det när vi jobbat i trädgården kanske. Han kommenterade alla "växter" och ville veta vad de heter. Vi hittade vad jag kallar "rävsvansar" och det tyckte han var ett roligt ord. Och så tittade vi på stjärnmossa och annan mossa och fibblor och en nyponros...

 

När vi kom hem var det dags att laga mat. Jag hade köttbullar kvar sen i går. Vi tog upp potatis i landet. Det var roligt det också. 4-åringen tyckte det var kul att se hur många potatisar det fanns när vi grävde. Och så plockade vi bönor. De hade blivit lite för stora tyvärr för jag hade glömt att titta till dem de senaste dagarna. Men de var goda för det. Lingonsylten var slut så jag fick hastigt och lustigt koka ny. Jag hade som tur var en hel del lingon från förra året i frysen.

Det blev en god vardagsmåltid. Maken var glad över att få så god mat! Hemlagade köttbullar och egen potatis och bönor och så alldeles nykokt lingonsylt. Och att få äta tillsammans med fru och barn. Det känns lite lyxigt att vi kan ha det så.

 

När maken åkt tillbaka till jobbet gick vi iväg till mormor och morfar och tog en kopp kaffe efter maten. Det var ett tag sen jag var där och det var mysigt att komma hem till dem en sväng. Efter det gick vi till skolan och mötte storebröderna. Sen gick eftermiddagen i ett nafs. Barnen ville vila sig en stund och då städade jag lite i trädgården. Och så var det tvätten som måste hängas. Sen fikade vi. Blåbär och mjölk och smörgås. Gott var det! Läxorna stod på tur efter det. Jag förhörde 9-åringen på ordläxa och läsläxa. Och så fick han göra lite matte i en gammal mattebok. Och sen förhörde jag 11-åringen på engelskglosor. Och så fick han göra lite rättstavning och lite matte i gamla böcker från folkskolan. Och så var det dags för tyska med 13-åringen. Han hade meningar med perfekt i så de fick han träna på och så fyllde vi på med lite perfektövningar från en gammal realskolebok.

 

På kvällen var det dags för en klassaktivitet. Det var brännboll och korvgrillning. Det var en trevlig kväll! När vi kom hem var det dags att stoppa de minsta barnen i säng. Jag läste högt för dem och maken hjälpte det största barnet med fysik under tiden. Och så kom mellanbarnen hem från karate och de skulle ha mat. Och sen hjälpte jag största barnet med en skrivuppgift. Han behövde korrekturläsning och lite råd. Och sen ville han sitta och prata lite. Det är mysigt. Jag blir så glad när han dröjer sig kvar och vill berätta något för mig.

 

Ja, och så var arbetet för kvällen slut. Och klockan var ganska mycket.

 

Jag tänker att jag är så glad över att vara i kvinnofällan. Jag är så glad över att jag kan ägna mig åt hemmet och barnen. Jag tänker att jag faktiskt jobbar väldigt mycket. Men att jag jobbar med precis det jag tycker om. Jag är så väldigt glad över att jag kan ha det här som ett heltidsjobb utan att behöva jobba med något annat också. 

Sol och bad!

Vilken helg det har varit! Vi har levt riktigt sommarliv med bad och grillning! Det känns härligt att få de här dagarna innan hösten kommer. Både idag och igår åkte vi till samma sjö - en sjö där jag ofta var som barn och dit min mormor och morfar också gärna åkte. Det är så fin sand där och långrunt så vattnet blir varmt och skönt. Jag minns de där sommardagarna när jag var barn också. Var min morfar - borta sedan 18 år snart - brukade sitta och hur vi drack kaffe tillsammans. Det var fint. Det är mysigt nu också. Nu när jag är där med min egen familj. Vi är inte alltid alla längre. De två största barnen har sitt. De ska träffa flickvänner och vill hellre rå sig själva. Men inte alltid som tur var. Fast i helgen nu så hade vi bara fyra barn med oss. Det går bra det också. Det blir lite andra lekar då. Det tredje barnet blir ju störst och då kan han bli lite barnsligare och leka ordentligt med de yngre syskonen. Vårt minsta barn blir modigare och modigare i vattnet. De senaste veckornas bad har gett resultat. Han leker att han simmar - går med händerna i botten. Han testar cyklop och vågar doppa nästan hela huvudet. Han springer i vattnet och tål att det skvätter. Det är härligt att se.

 

På väg ut i vattnet! Långgrunt så man får gå långt, långt. Det är mysigt, en vattenpromenad där man kan prata lite under tiden... innan man tar mod till sig och kastar sig i vattnet.

Trots att det här är mitt i Sverige känns det nästan lite som en tropisk öde ö emellanåt. Nedrasade träd med bara rötter. Vindpinade och blekta...Vit sand och blått vatten. Det gäller att ha ögon att se allt det vackra som finns så nära.

 

Det är lågt vatten i år och det har bildats små laguner med bara en decimeter djupt vatten. Där var det skönt att ligga och värma sig. Underbart varmt!

Pinnar och kvistar och stenar duger bra som leksaker. De bästa kanske. Här har minstingen hittat en lång träpinne med kvistar på. En ubåt blev det. Den hade han roligt med länge!

 

Fina dagar! Nu ska vi äta grillat och sedan få de små barnen i säng. Än får det vara lite slappare med sängtiderna. Det är för somrigt för att vara så noga som vi borde vara. Än får det vara lite lovkänsla kvar!

 

Statlig idrott

Igår var jag irriterad på sånt som gick att läsa i tidningarna. Idag kommer det mer. Moderaterna vandrar vidare åt vänster. De verkar vara inne på att staten ska sköta om mer och mer av det som kanske är privatangelägenheter. Nu är det dags för idrotten. Barn ska röra sig mer på fritiden. Men problemet är väl då att det är svårt att fixa det. Livspusslet ni vet. Föräldrarna jobbar på eftermiddagarna och hur ska då barnen hinna levereras till fritidsaktiviteter? Förresten finns det inga fritidsaktiviteter för barn på dagtid. Det är som bekant inga barn hemma förrän kvällen kommer. Men det finns ju fritids! Där kan ju barnen få röra på sig. Man kan koppla in idrottsföreningar och bygga upp föreningsverksamhet på fritids. Skolan tar hand om allt. Staten tar hand om allt. Det är bra. Föräldrarnas uppgift reduceras till att föda fram barnen. Sen tar andra över. Mer och mer. Man får hoppas att det funkar. Att det blir bra. På sikt.

Förvirring

Idag kände jag mig mer irriterad än vanligt när jag surfade runt på olika tidningar. Eller full i skratt. Vilket som. Det känns som saker har gått lite mer än lovligt över styr. Förvirringen i detta land är stor. Livspussel ska lösas - och det löses bäst genom att föräldrarna slipper ta hand om och vara tillsammans med sina barn så mycket som möjligt. Det är otroligt jobbigt för kvinnor att behöva ta hand om sina barn på egen hand men samtidigt är det en baggis att vara förskollärare och ta hand om betydligt fler andras barn plus kanske egna barn utanför arbetstid för förskollärarna. Föräldrar ska fostra barn trots att de är tillsammans med barnen färre vakna timmar än institutionspersonalen är. Jag hänger inte med i svängarna riktigt. Här är tre artiklar som fick mig att börja koka lite extra:

1. Moderaterna vill att förskolan och skolan ska bli mer tillgänglig. Folk har så svårt att få ihop sina livspussel. Och där måste skola och förskola komma in. Det räcker inte med öppettider mellan 6 och 18 utan det måste mer till. Förskolan måste bli mer allmän - 15 gratistimmar från 2 år istället för från 3 år. För det finns stackars människor som inte har råd att sätta sina små 2-åringar på dagis eftersom det kostar en slant då - 1000 kr? eller lite mer kanske. Så det här måste staten hjälpa till med att lösa. Och så är det så jobbigt för föräldrarna att lämna och hämta så det måste bli lite flexiblare. Det är dumt om skolan prompt måste börja redan 8. Det blir stressigt för föräldrarna att få iväg sina barn så tidigt. Så sovmorgnar ska barnen ha. Det har förstås inte något med barnens behov att göra. Inte att de kanske skulle må bra av att sova lite extra någon dag eller så. Det har med föräldrarnas behov att göra. Och eftersom de flesta föräldrar inte börjar senare än 8, ja många börjar ju tidigare än så och det är därför förskola och fritids redan öppnar vid 6, ja, då blir det bra om skoldagen börjar med fritidsverksamhet. Barnen kan lämpas in för lite lek på morgonen och så ska själva undervisningen (en bisyssla skolan måste ägna sig åt lite då och då) starta senare. När föräldrarna orkat stressa iväg till skolorna och lämna in sina barn. Undervisningen tar ju sin tid och skoldagarna måste då förlängas förstås. Men det spelar ju ingen roll egentligen eftersom de flesta ungar i alla fall går på fritids efter skolans slut. Man bara omfördelar lite så livspusslet går lättare att lägga. Sommarloven är ju ett ständigt bekymmer också. Men det kan man lösa med sommarskola. Och så måste det oändligt långa sommarlovet bort. Tre terminer är bättre och mer undervisningstimmar förstås. Då blir livspusslet betydligt lättare att lösa.

2 Och så var det en sån där föräldrakrönika igen. En som handlar om att föräldrar måste börja fostra sina barn och säga ifrån. Lära dem uppföra sig helt enkelt. Helt ok - föräldrar ska fostra sina barn - men som jag skrivit några gånger förut - ska man aldrig börja prata om när föräldrar ska fostra barnen? Barnets första levnadsår och sen på helger och lov? Det räcker inte. Föräldrarna kanske inte längre ens tänker på att de ska säga ifrån och vägleda och allt det där. Det är väl någon annan som fixar det. Det är ju därför vi har förskolor - för att barnen ska få fullgod professionell fostran. Och pedagogisk stimulans. Då är väl allt bra då? Då är det så dags att komma och klaga.

3. Och så en krönika om att det är jobbigt att ha barn. Att skaffa barn är inget som gör en lyckligare. Snarare tvärtom. Man blir trött och sliten och olycklig. Fast de små rackarna är förstås jättegulliga. Bara man slipper vara tillsammans med dem alltför mycket. Men vi ska vara nöjda här i Sverige. Vi har ju förskolan. Där kan man lämpa in sina barn, och man ska inte ha det minsta dåligt samvete - fast folk så fult försöker skuldbelägga särskilt mammorna. Krönikören tycker att "vi svenskar ska vara otroligt stolta över vår barnomsorg! Den som möjliggjort en historisk revolution för kvinnor som vill mer än bara vara hemma med barn under flera år." Tänk vilken tur att det finns förskollärare - oftast kvinnor - som inte vill något mer än att vara tillsammans med barn under flera år! Det är ju fantastiskt. Och de vill inget mer än att vara tillsammans med barn i många, många år. Det blir väl en 40 år om de orkar till pensionen. Men det kanske är mycket roligare om det är andras barn och om de är många. Det blir kanske mindre jobbigt då. Föräldrar är nära kollaps efter några månader tillsammans med ett, två eller kanske till och med tre barn. Förskollärarna är ute och förverkligar sig själva och har skoj med en hel massa ungar. Härligt!

Slut för i år! Men sommar är inte slut för det!

Skolan har börjat igen och igår cyklade alla barnen iväg till sina olika skolor och olika klasser! Det känns lite vemodigt och sorgligt att sommarlovet är slut för denna gång och att det är ett helt år kvar till nästa! Men det var lite roligt också tyckte barnen och de var glada när de kom hem! Men sommaren är ju inte slut bara för att lovet är slut. När alla hade kommit hem gav vi oss iväg till vår vanliga sensommarbadsjö med fikakorg och grillkol och korv och bröd. Vi var ett helt gäng - alla sex barnen och två flickvänner och två kusiner till barnen och min mamma och pappa och min make kom efter jobbet. Så roligt att vara allihopa tillsammans. Alla gör lite som de vill - promenerar, åker gummibåt, badar, spelar kort, pratar, plockar bär...Avslappnat och kul. Men först fikade vi och som avslutning grillade vi korv. Skönt at ha kvällsmaten äten när vi kom hem. Bara hänga upp handdukarna och titta en stund på tv innan barnen hoppade i säng! En fin första dag på höstterminen!

 Stor och liten på promenad längs sjön! Gruset knastrar och solen glittrar och det är så där ljummet sensommarvarmt! Fåglar och gräshoppor låter och en orm såg vi också!

 Älskar skogen kring den här sjön! En matta av sval och fuktig mossa. Så fint som om nån har städat ordentligt. Mörka stammar och ljummen skugga och så solglittret i sjön mellan stammarna. Lycka!

Barnen grillade marschmallows efter korven. Fast det bara var tisdag! Men det kan man väl strunta i en sån här vacker sommarkväll! Snart kommer vardagen ikapp och då blir vi noggranna igen!

Psykisk ohälsa bland unga ökar

Jag läser att den psykiska ohälsan bland de unga ökar - igen. För det har man läst nu någon gång om året de senaste åren. Politikerna har lösningarna. Den här gången är det V som ska fixa det. Jonas Sjöstedt säger att de vill satsa på fler sjuksköterskor och kuratorer, på ungdomsmottagningar, på psykiatrin för unga vuxna och att allt detta ska leda till bättre hälsa hos unga.

Jaha, tänker jag. Är det inte intressantare att fundera över VARFÖR ungas psykiska hälsa försämras? För det är väl inte rätt att unga människor ska behöva lida av psykisk ohälsa? Något fel är det väl då? Borde man inte gå till botten med det i stället för att plåstra när felen uppstått?

Och så tänker jag att det är väl märkligt att det alltid är samhället som ska lösa alla problem. Det är kuratorer och skolsköterskor som ska hjälpa våra barn och ungdomar. Var är föräldrarna då? Det är ju tydligen kontakt och stöd av vuxna som behövs för att de unga ska må bättre. Om man tror det - borde det då inte flimra till lite i hjärnan att kanske är det just vuxenkontakten det beror på. Både orsaken och hjälpen kanske har med vuxenkontakt att göra. Kanske uppstår den psykiska ohälsan om de unga och barnen blir för hänvisade åt sig själva och åt andra unga och barn? Och kanske kan en hjälp vara att få stöd och kontakt med vuxna? Kanske kunde det då börja funderas över vilken kontakt barnen och de unga har med vuxenvärlden. Sin närmaste vuxenvärld. Föräldrarna. Kanske ska man börja där. Men det går inte. Det blir för farligt då. Lättare att prata om fler kuratorer. Fler skolsköterskor. Och det är ju bättre för tillväxten också om man ska tänka samhällsnyttigt. Och det ska man ju. Fler får jobb. Fler betalar skatt. Fler konsumerar. BNP:n ökar. Och det är ju bra. På det sättet kommer barnen och de unga till nytta också. Och det är ju bra.

TCO:s familjpolitiska program från 1973

Jag tänker på jämställdhet. Vad det är? Och hur länge den har betytt samma sak. Jag snubblar över tco:s familjepolitiska program från 1973 och slås av hur exakt lika resonemanget är jämfört med idag. Har det alltså inte hänt något särskilt på 40 år? Är det verkligen rimligt att vi fortfarande strävar efter den tidens övertygelser om vad som är jämställdhet? Finns det ingenting nytt att komma med? Inga nyanseringar? Ingen verklighet som måste leda till nya inriktningar? Den gamla hemmafrutiden som fått så mycket skit varade i 20-30 år. Den tiden blev omodern, mossig och kvalmig. Men nu har vi levat på ett annat sätt i 40-50 år. Kanske kan det också bli mossigt och kvalmigt någon gång?

I alla fall. TCO:s skrift är intressant och läsvärd. Det här är huvudpunkterna:

De fyra utgångspunkterna i TCO:s familjepolitiska program från 1973

- Alla medlemmar i en familj ska ha ekonomisk trygghet, stimulans till utveckling och delaktighet i sociala gemenskaper.

- Alla vuxna familjemedlemmar bör ha möjlighet att vara yrkesverksamma.

- Kvinnor och män bör förekomma i ungefär samma omfattning inom olika slags yrken och vara fackligt och politiskt verksamma i ungefär samma grad.

- Arbetet i hemmet bör utföras av kvinnor och män i samma omfattning.

Kvinnor har en stark önskan att komma ut i förvärvslivet. Det största hindret för dem är barntillsynen.

Nästan 40 % av kvinnorna jobbar deltid medan bara mycket få män gör det.
På sikt har deltidsarbete negativa konsekvenser för kvinnorna på arbetsmarknaden. Deltidsarbetet är dåligt betalt och finns inom begränsade sektorer. Så länge deltidsarbete har denna karaktär och utnyttjas av enbart kvinnor är det från jämställdhetssynpunkt en negativ företeelse.

Det återstår mycket innan den svenska full-sysselsättningspolitiken har nått målet att även omfatta kvinnorna.

Det är självklart att både män och kvinnor har dubbla roller - en yrkesroll och en aktiv hemmaroll.
Detta har många fördelar. Båda makarna får en fast anknytning till arbetsmarknaden. Familjens ekonomiska standard höjs. Tryggheten inom familjen ökar eftersom båda har rätt till ekonomiskt stöd vid sjukdom och arbetslöshet.

Vissa hävdar att kvinnor ska få möjlighet att välja mellan att ägna sig åt familj och hem och förvärvsarbete. Men valfrihetsmålen när det endast avser kvinnor motverkar i själva verket jämlikhet mellan könen menar TCO.

Det svåraste hindret för jämlikhet mellan könen på arbetsmarknaden är den könssegregerade arbetsmarknaden. Kvinnorna har en snävare arbetsmarknad än männen. Deras arbeten tillhör också de lägst betalda.

För att lösa problemen ställe TCO en rad reformkrav:
- Lagstadgad rätt till avkortad arbetstid för vård av småbarn.
- Samordning av arbetstider och öppethållandetider i förskola, skola och serviceinstitutioner.
- Införande av flexibel arbetstid.
- Generell minskning av övertidsarbete.

Barnens standard är beroenda av familjeekonomin. Man bör kartlägga barns behov i olika åldrar. Vård av barn i hemmet är en dyr vårdform. På sikt är det därför mest fördelaktigt att satsa resurser på utbyggnad av kvalitativt god barntillsyn, dvs förskola och fritidshem som kommer såväl barn som föräldrar till godo. För vården av det första barnet under dess första levnadsår föreslår TCO någon form av ekonomiskt stöd. Barnbidraget bör anpassas så att inte barnfamiljernas standard i förhållande till icke-barnfamiljer på samma inkomstnivå sänks.

TCO anser att förskolan ska bli obligatorisk. Målsättningen är att ge varje elev i ungdomsskolan möjligheter att utvecklas oavsett sociala villkor. Detta är långtifrån förverkligat. TCO kräver därför en  11-årig obligatorisk ungdomsskola.

Det här var alltså jämställdhetskampen anno 1973 från TCO:s sida. Hur har det blivit då?
- Förskolan är utbyggd. Det finns garanterade förskoleplatser till alla barn. Det är billigt också så ingen behöver avstå.
- Kvinnor har inte full sysselsättning än men näst intill. Vi leder i EU i den kvinnliga sysselsättningsligan.
- Kvinnor jobbar fortfarande mer deltid än vad männen gör.
- Arbetsmarknaden är fortfarande könssegregerad.
- Kvinnor tjänar fortfarande mindre än männen. Fast om det beror på orättvisor i arbetsmarknaden verkar lite tveksamt. Det verkar snarare som om kvinnor tjänar mindre därför att de är hemma med barn längre tid än män och jobbar deltid oftare än män samt att de jobbar inom de kvinnodominerade branscherna vård- och omsorg och där är lönerna lägre, för männen också.
- Kvinnor jobbar fortfarande mer med obetalt arbete. Men kvinnor och män arbetar ungefär lika mycket i timmar räknat - bara det att kvinnorna jobbar lite mer hemma och lite mindre på jobben.
- Grundskolan är snart 10-årig.
- Förskolan är inte obligatorisk till namnet men väl till sin funktion. De allra flesta barn går.
- Barnbidrag har vi men frågan är om de verkligen är så höga att de gör att barnfamiljer har samma ekonomiska standard som en icke-barnfamilj?

TCO:s familjepolitiska program kunde vara skriven idag (nästan) lika gärna. Det har inte hänt så mycket. Vi har fått den där förskolan - billig och för alla - men så mycket mer har inte hänt. Fler kvinnor jobbar förvisso. Men de jobbar fortfarande för lite. Det måste vara mer heltid. Männen delar förvisso mer på hemarbetet och på barnledigheten. Men fortfarande tar kvinnorna mest. Arbetsmarknaden är fortfarande könssegregerad. Kvinnorna tjänar fortfarande mindre än männen. Så jämställdhetskampen har inte lyckats än. Vi är inte i mål. Hemmafrukulturen gick att rasera på 20-30 år. Det gick smidigt tack vare att särbeskattningen infördes. Men jämställdhetskampen den harvar på. 40-50 år har vi hållit på nu och är inte i mål än. Men det kanske bara är bra. Det är ju viktigt att ha något att kämpa för.






 





    

Dagens citat

Ramlade på ett citat av Rousseau.

"Varje medborgare skall på en och samma gång vara perfekt oberoende av alla andra medborgare och till ytterlighet beroende av staten."

Grönsaker och grodor...

Det finns lite godsaker i trädgårdslandet att ta reda på nu! Det finns stora fina potatisar, små späda morötter och en massa god persilja! Igår åt vi stekt falukorv tillsammans med just de sakerna! En enkel sås till det. Den här rätten gjorde min mamma och gör fortfarande och hennes mamma gjorde den också tror jag. Det är så enkelt och gott - särskilt när potatisen och persiljan är egen. Kanske är det bara vetskapen om att det är eget - men jag tror inte det - det är mjällt och gott och alldeles färskt...Mums!

 

Såsen är lätt - bara att hälla på mjölk och grädde på den stekta korven och låta det småputtra lite så såsen kokar ihop sig. Sen salta och peppra efter smak och så en massa klippt persilja på det! Färdigt!

Efter lunch tog vi en tur till vår lilla skogssjö. Det blåste så det var bara ett par som badade - maken och ett barn. Vi andra vadade omkring lite i vattnet, plockade blåbär, lekte jaga, gjorde gymnastik...Sen tog vi en promenad längs sjön och uppemot skogen som kommer i änden av sjön. En massa små grodor hoppade omkring i skogskanten. Så söta och små! Barnen var alldeles till sig så fina var de. Jag också för den delen!

 När vi gick tillbaka såg vi en vattensnok. Maken googlade lite. Den kan tydligen bli 1,5 meter och är fridlyst. Det var fascinerande att titta på den hur den ringlade sig fram i vattnet.

 Den försvann bland näckrosorna och när vi inte fick syn på den igen beundrade vi dem - näckrosorna i stället! Så vackert med de vita blommorna och de runda bladen som simmar där på ytan och molnen som speglar sig i alltsammans!

 

Sensommardagar!

Vi latar oss de här sista sommardagarna - innan alla ska igång med jobb och skola - ja, alla i familjen utom jag och minstingen...vi fortsätter vår "ledighet" ett tag till. Vi sover länge, grejar i trädgård och förråd på förmiddagarna och åker ut och badar eller plockar bär eller svamp på eftermiddagarna. Det är ett riktigt blåbärsår i år! Många bär, stora och fina också! Vi har ätit med socker och mjölk flera gånger, gjort smulpajer och så blåbärskakor! Svamp har vi hittat lite. Jag önskar att vi var såna där "svampmänniskor" men tyvärr, vi har inte riktigt näsa för det. Men några liter har vi fått och har ätit svamptoast ett par gånger i alla fall.  

 

Lingonen är på väg att mogna så det ska vi väl försöka plocka lite av snart!

Det är kallt i vattnet i år men vi har en liten skogssjö i närheten där vattnet är lite varmare än i de lite större sjöarna. Härligt att ta sig ett dopp...



...eller paddla lite i uppblåsbar båt! Det känns som att vi måste ta vara på dagarna. Det är så få kvar innan hösten kommer och innan hela familjen är på olika håll på dagarna. 

Födelsedag!

 Vi har firat födelsedag! Min den här gången! Det har varit regnigt och ruskigt sedan vi kom hem från semestern men på min födelsedag sken solen och det var varmt! Vi kunde sitta ute både på eftermiddagen och på kvällen! Jag blev firad av min man och mina barn, mina föräldrar och min svärmor och två flickvänner! Vi är inte så många men vi har det mysigt tillsammans - mycket prat och skratt. Jag tänker ibland att det är bra att vi har många barn så att vi ska få en större släkt än den vi har! Att vi liksom har startat vår egen släkt (förhoppningsvis, om nu alla får familj förstås). Och så gäller det att barnen klarar av att skapa fungerande relationer med varandra när de själva blir vuxna och nya människor kommer in i bilden och när de själva ska ta ansvar för att det blir något. Jag hoppas att de ska klara av det och vilja träffas lite ibland och låta sina egna barn lära känna varandra och låta oss föräldrar vara med på ett hörn...Men man får se...Var och en lever sin egen lilla del av den beskärda tid vi fått...och våra tidsbubblor går in i varandras...allt man kan hoppas på är att det finns vilja och förmåga att låta de där bubblorna att överlappas, gå lite in i varandras...Rena snurren - men såna tankar rör sig i mig nu när vi har barn som börjar bli stora och som ska gå vidare ut i livet på egen hand...och när jag blickar tillbaka och åt sidan på mina egna släktrelationer...

Hur som helst - vi hade en fin dag! Jag gjorde två tårtor - en hallontårta och en chokladtårta. Båda blev goda och eftersom de var rätt maffiga båda två trodde jag att det skulle bli en hel del över men det blev det inte!

Hallontårtan hittade jag på lite själv. Jag gjorde tårtbotten efter min mormors gamla recept - det är jättebra! Skolkökstårta heter det:

 

4 ägg

2,5 dl socker

0,5 dl vatten

2 tsk bakpulver

2,5 dl vetemjöl

 

Lägg bakplåtspapper i en springform och smörj sidorna noga.

Dela äggen och vispa gulorna och sockret.

Späd under tiden med vattnet.

Tillsätt bakpulvret och mjölet.

Vispa äggvitorna till hårt skum.

Vänd försiktigt ner äggvitorna i smeten.

Grädda i 175 grader, nedersta falsen i ca 35-40 min.

 

Jag fyllde med vaniljkräm blandat med vispad grädde. I ett lager tog jag även mosade hallon. Ovanpå lade jag på tätt med hallon och skedade över gelé.

 

Chokladtårtor går alltid hem! Barnen är riktiga chokladälskare men det är väl nästan varenda människa! Det här receptet är bra - funkar lika bra både till tårtbottnar och till vanliga brownies.

 

Chokladtårta med dajmtäcke

 

200 g mörk choklad

200 g smör

4 ägg

2 dl socker

2,5 dl mjöl

2 krm salt

 

Lägg bakplåtspapper i en springform och smörj sidorna.

Smält smöret och rör ner hackad choklad till en slät smet.

Vispa ägg och socker.

Rör ner chokladsmeten.

Tillsätt mjöl och salt.

Grädda i 200 grader, nedersta falsen i 20 min.

 

Vispa 3 dl grädde och rör ner 1 msk kakao och 2 msk florsocker.

Bred detta över tårtan och strö över krossad dajm och ev bär.

 

Vi satt och pratade hela eftermiddagen. Sen tittade vi på gamla kort. Roligt att prata om sånt man gjort och minnas händelser och människor...Sen blev det kallt och vi gick in. Ett av barnen tog fram sin fiol och då ville minstingen också vara med och spela. Han lyckades hålla den alldeles för stora fiolen och drog med stråken i ganska bra takt. Ögonen höll han fästade på sin storebror - studerade noga hur han gjorde och försökte härma. Sen kom andra instrument fram - en barntrumma och ett par flöjter och ett litet dragspel och sen spelade vi som kan spela piano sånt vi kunde rätt bra och sånt vi kunde lite sämre. De andra lyssnade och pratade och bläddrade i album...En härlig röra - människor som avslappnat umgås och har kul...En fin födelsedag fick jag.