Jag läser att den psykiska ohälsan bland de unga ökar - igen. För det har man läst nu någon gång om året de senaste åren. Politikerna har lösningarna. Den här gången är det V som ska fixa det. Jonas Sjöstedt säger att de vill satsa på fler sjuksköterskor och kuratorer, på ungdomsmottagningar, på psykiatrin för unga vuxna och att allt detta ska leda till bättre hälsa hos unga.
Jaha, tänker jag. Är det inte intressantare att fundera över VARFÖR ungas psykiska hälsa försämras? För det är väl inte rätt att unga människor ska behöva lida av psykisk ohälsa? Något fel är det väl då? Borde man inte gå till botten med det i stället för att plåstra när felen uppstått?
Och så tänker jag att det är väl märkligt att det alltid är samhället som ska lösa alla problem. Det är kuratorer och skolsköterskor som ska hjälpa våra barn och ungdomar. Var är föräldrarna då? Det är ju tydligen kontakt och stöd av vuxna som behövs för att de unga ska må bättre. Om man tror det - borde det då inte flimra till lite i hjärnan att kanske är det just vuxenkontakten det beror på. Både orsaken och hjälpen kanske har med vuxenkontakt att göra. Kanske uppstår den psykiska ohälsan om de unga och barnen blir för hänvisade åt sig själva och åt andra unga och barn? Och kanske kan en hjälp vara att få stöd och kontakt med vuxna? Kanske kunde det då börja funderas över vilken kontakt barnen och de unga har med vuxenvärlden. Sin närmaste vuxenvärld. Föräldrarna. Kanske ska man börja där. Men det går inte. Det blir för farligt då. Lättare att prata om fler kuratorer. Fler skolsköterskor. Och det är ju bättre för tillväxten också om man ska tänka samhällsnyttigt. Och det ska man ju. Fler får jobb. Fler betalar skatt. Fler konsumerar. BNP:n ökar. Och det är ju bra. På det sättet kommer barnen och de unga till nytta också. Och det är ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar