fredag 31 oktober 2014

Ut i skogen!

I går var vi ute i skogen! De fyra yngsta barnen följde med men de äldsta hade lite annat för sig. Det var härligt att komma ut i naturen. Frisk luft, krispig kyla...När solen dalade blev det kallt om händer, näsa och fötter...Varmare kläder måste letas fram inser jag...
Barnen lekte och hade kul tillsammans! De klättrade på stenar, täljde, sprang ikapp...Härligt att se deras rosiga kinder och se deras glädje...
Jag älskar skogen! Varje årstid har sin tjusning. Nu på hösten njuter jag av fukten, de multnande dofterna, det sneda ljuset som nästan har lite "eld" i sig, den mjuka, tysta mossan, kylan som biter i kinderna, mörkret som kommer smygande och bäddar in världen i ett rosablått skimmer...

onsdag 29 oktober 2014

Höstlov och lite plugg!

Det är höstlov! Härligt! Alla njuter av att vara uppe lite längre på kvällarna och att kunna sova ut på morgnarna. Vi gör inte så mycket. Är ute och leker lite på dagarna, har varit på stan och handlat lite vinterkläder, fikar, bakar... Vi gör lite skolarbete också. Inte skolans utan egenpåhittat för att fylla på med sånt jag tycker fattas. Idag har vi läst lite tyska, tränat lite stavning och lärt oss lite mer om huvudord och bestämningar samt ackusativobjekt.

Jag gör mina stavningslistor och diktamensövningar med barnen.

Jag och 12-årningen gick igenom en lista med ord från religion och kyrka från folkskolans 7:e årskurs. Orden var inte svåra att stava för honom men vi pratade lite om vad de betydde.

altare                                                     egoistisk
apostel                                                   evangelium
begynnelse                                            gentemot
biskop                                                   katekes
komminister                                          konfirmation
missionär                                               sakristia
moralisk                                                text
offra                                                       tolka
pastor                                                     predikstol
tusenfalt                                                 ämbete
religion

Sedan följde en nyttig övning som inte var helt lätt.

"Substantivet begynnelse är släkt med verbet begynna, konfirmation med - , mission med - , offer med -. Substantivet religion är släkt med adjektivet religiös, moral med - , egoist med - ."

10-åringen jobbade färdigt med en lista förra veckan och idag var det dags för diktamen.

   "Dagen före senaste helgdag var ovanligt angenäm för oss. Vi hade första haft historia. Då berättade magistern om Engelbrekt, en av historiens vackraste gestalter. Ingen kunde vara likgiltig, långt mindre ta sig för att gäspa. Vid timmens slut sade vår lärare: "Nu ger vi oss i väg på en gemensam utflykt." Då började en av pojkarna bli högljudd och bråkig. Det var inte svårt att gissa vem det var: en argsint pojke, liten som en dvärg och son till en välbärgad bonde. Vi gillade honom inte, eftersom han ofta hade varjehanda dumheter för sig.
   Vi ställde upp på linje och tågade ned till torget. Där tog vi bussen. Vi hade avgiften tillgänglig, åkte förbi jästfabriken och promenerade sedan bort mot en blommande hjortronmyr. Skogen genljöd av vår sång, så att göken tystnade i häpenheten."

Vi hade roligt åt texten! Vi förvånades över hur den bråkiga bondpojken beskrevs och pratade om huruvida man får säga så om någon nu. Vi kom fram till att det nog inte är särskilt lämpligt.

Det gick bra för 10-åringen att klara av diktamensövningen. Han hade några småfel men fick rätta sina fel och skriva orden en gång till.

8-åringen jobbar med dubbelteckning. Han fick skriva av en text där det fattades några ord som just var dubbeltecknade. Han skulle alltså komma på vilka de saknade orden var och stava dem rätt. Det gick bra även om det är ganska svårt att läsa, skriva av och hålla stavningen från ursprungstexten i minnet för att få det rätt. Han får titta och börja skriva, titta tillbaka och fortsätta. Det går lättare för varje gång. Själva dubbelteckningen går också bättre hela tiden. Han har börjat fundera över hur vokalen låter och vet att det ska komma två konsonanter efter om den är kort. Oftare och oftare blir det rätt. Här kommer texten:

"Kalle vädrar rummet, --- han lägger sig. Då han stiger ---, tvättar han sig noga. Han kan också ....sin säng. Kaffe --- han inte. Kalle --- om morötter och hårt bröd. Han ökar så ---i vikt. I skolan sitter han så rak i ----, då han läser och skriver."

Vi diskuterade inte denna text men själv funderade jag lite. Jag tänker på att man tog alla tillfällen i akt att fostra barnen. Berätta om hur man ska uppföra sig, vad som är önskvärt... Jag tänker lite på vad jag tycker om det. Jag tycker nog att det är bra. Det kan vara bra att fundera över hur man ska sköta om sig själv och hur man ska uppträda i ett klassrum och bland sina medmänniskor.

När dagens lektioner var gjorda - det tog ca 30 minuter per barn -jag låter två barn åt gången jobba och delar gör de tillsammans - åt vi lunch och sedan var vi lediga igen. De stora barnen grejade med sitt medan jag och de tre små gav oss ut i friska luften. Vi cyklade till affären och pantade flaskor barnen hade samlat på och sedan var vi ute och lekte fram till eftermiddagskaffet.
 

torsdag 23 oktober 2014

Uppsatsträning för åk 3 och 4


Min 10-åring kom hem med en uppsats han hade skrivit. Han var glad och stolt över den men jag blev lite ledsen när jag läste den. Det märktes att han inte fått någon hjälp överhuvud taget med att få ordning på sin idé. Det hoppade mellan olika ämnen, tidsformerna växlade, replikerna skrevs på olika sätt. Hans läxa till nästa vecka var att läsa uppsatsen högt för mig och min läxa var tydligen att kommentera uppsatsen. Jag fattar inte riktigt? Är det inte läraren som ska kommentera och låta eleven utveckla sitt lärande genom att informera om hur man gör? Det verkar som om många lärare tror att barnen blir bra på att skriva bara de får just skriva. Men det tror inte jag. Man blir inte bra på att skriva bara för att man skriver. Man måste få lära sig hur man gör. Man måste uppmärksammas på de brister man har och få chansen att göra bättre.

Jag är lycklig ägare av en liten bok från 50-talet. Jag har inte använt den så mycket än eftersom det känns svårt att försöka motivera ens barn att sitta och skriva uppsatser hemma efter en skoldag. Men mitt fjärde barn, 10-åringen, har börjat jobba i den här boken. Jag har bestämt mig för att ge honom chansen att lära sig skriva bra och han går faktiskt med på det också. Han tycker till och med att det är roligt.

Så här ser boken ut!

Åk 3:
 
De första uppsatserna går till på ett mycket enkelt sätt. Det går ut på att titta på en bild och svara på ett antal frågor. Man får reda på vilket ord varje mening ska börja med. Trist? Nja, man tycker väl olika men jag tror att det är väldigt bra rent pedagogiskt sett. Barnet kommer att få ett mönster för hur man kan göra. Det kommer att få se hur man kan skapa en text där man varierar meningsstarten. Uppgiften är inte så krävande att en massa barn sorteras bort och bara de som kommit längst i sin utveckling klarar av att göra ett bra jobb. Ytterligare två likadana uppsatsövningar kommer.
 
Sedan kommer en text som innehåller många fel. Under felaktigheterna finns små markeringar i form av bokstäver. Dessa bokstäver finns i ett rättningsschema i slutet av boken och talar om vilket fel som begåtts. Jag tror att lärarna använde dessa "koder" när de sedan rättade barnens uppsatser. Man ger barnen nycklarna till vad som kan vara fel och låter barnet träna på att se vad som är det rätta.
Efter denna övning följer 6 bildserier. De startar med en inledande text som barnet ska skriva av och sedan berätta vidare om med hjälp av bilder. Barnen instrueras att klassen först ska berätta tillsammans om bilderna. Barnet ska också rita en eller flera bilder till berättelsen. Man påpekar att det bilderna kan vara enkla, gärna streckfigurer. Man påpekar också att barnet kan försöka visa personernas känslor i sina bilder. Man brukar säga att det var hårt och katederaktigt förr. Men jag tycker inte alls att det låter så. Jag tycker att man verkar få alla i klassen aktiva och utnyttjar att man är i en grupp. Fantasin tycker jag också att man verkar tycka var viktigt.
 
Sedan följer inledningar till uppsatser. 11 stycken inledningar finns som barnen kan fantisera vidare kring.

Den första lyder så här:
Den kloka hönan
Dern svartspräckliga hönan hade länge lyckats ha sitt rede hemligt. När hönan en dag skulle värpa, beslöt Anna att försöka lista ut gömstället. Hon gick därför upp till foderladan. Just som hon kom in där , tittade hönan fram bakom några säckar. -----
 
Sedan kommer den här:
När Pia föll i brunnen
Intill Pias hem fanns en djup brunn. Den var övertäckt med gamla bräder. En dag-----
 
Nästa avdelning handlar om att skriva dialoger. Eleverna får bilder till hjälp och början till dialogen får de. Man uppmanar klassen att tillsammans diskutera innan man börjar skriva. En påminnelse ges om att använda skiljetecken.
 
Sedan får barnen träna på att skriva dagbok. Barnen får i läxa att skriva ner vad som hänt och följande vecka ska anteckningarna renskrivas i uppsatsboken. Först får man skriva en påhittad dagboksanteckning med hjälp av en bildserie.

Uppgifterna som följer handlar om att beskriva. Barnet får läsa en gåta som beskriver en fågel och sedan ska man förstås gissa vilken fågel det är. Sedan är det barnets tur att skriva en egen gåta om en annan fågel. Gåtan ska sedan läsas upp för kamraterna så att det får gissa.  Här får man alltså träna på att beskriva så noga som möjligt.
 
 
Nästa avdelning kallas att gå på upptäcktsfärd. Nu ska barnen få iaktta saker och ting i naturen för att sedan med hjälp av frågor berätta om det de sett. Här tar man alltså in naturvetenskap och förbereder barnen för att göra fältstudier! Roligt tycker jag att det verkar!
 
 
Åk 4
 
Den första övningen i åk 4 handlar om att försöka variera sitt ordförråd och inte alltid börja med det allra mest uppenbara - "jag", "sedan", "han"...
 
Eleverna får läsa en text som är ganska enformig och där vissa ord är understrukna. Dessa ord ska sedan barnen istället börja meningarna med.

Jag har en lekstuga bakom vår ladugård. Jag brukar vara där och leka varje dag. Det är både hästar, kor och får i stugan. Av kottar är alla djuren gjorda. Jag kör med hästarna och släpper korna på bete, när jag kommer hem från skolan. I en liten hage släpps fåren ut.
 
Jag får ibland besök av min kamrat Olle, Han och jag brukar leka med djuren i lekstugan. Bäst tycker Olle om hästarna. Han matar dem ofta med gräs och löv. Han ger dem vatten ur en ansjovisburk. Med fåren leker Olle också mycket gärna. Han tycker därför, att vi ska ha många får.
 
En till övning kommer med en uppsats som är enformigt skriven. Eleverna ska räkna efter hur många "sedan" det finns i uppsatsen och sedan skriva om den och låta meningarna börja med andra ord.
 
 
Precis som i åk 3 används bildserier. Nio bildserier presenteras. De första har en skriven inledning men sedan tas den bort.

 
 
 
Nu följer 10 inledningar till uppsatser.
 
Även denna årskurs tränas på att skriva dialoger. Återigen får man en bild och början på en dialog som sedan ska fullbordas.
 
Ett uppslag kommer med lösryckta meningar. Varje mening ska sedan hamna i en egenskriven uppsats.

Exempel på meningar:
Lars hade kommit på för djupt vatten.
Erik fick en stor påse karameller på köpet.
En blixt lyste plötsligt upp rummet.
Det knackade på dörren.
Erik förlorade fotfästet och gled rakt ner i vattentunnan.
 
Sedan blir det mer dagboksskrivning. Först får man en inledning och en bild till en påhittad dagboksanteckning av en katt (!) och sedan ska man skriva egen dagbok.
 
En avdelning med att skriva gåtor följer. Först ska man gissa en och sedan ska man skriva egna som handlar om träd eller örter.
 
Här är gåtan i boken:
 
Utmed skolvägen står ett stort träd. Det har rak stam. Den bruna barken är skrovlig längst ner men blir slät mot toppen. Grenarna finns i trädets topp. Där bildar de en grön krona. Bladen liknar nålar. Frukten brukar jag ha till mina djur i min ladugård. Virket av sådana träd använder vi i slöjden.
 
Nästa avdelning handlar om att gå på upptäcktsfärd - alltså att beskriva.
 
Boken avslutas med ett rättningsschema där saker man behöver tänka på för att få det rätt. Varje påpekande är försett med en bokstav så att läraren kan markera uppsatserna vad man måste rätta till. Lägger ut en annan gång vad det är man ska tänka på när man skriver!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tisdag 21 oktober 2014

Hemmapyssel!

Det är kallt och blött och rått ute och vi kände inte för att gå ut något alls på förmiddagen. Det fick bli lite innejobb istället. Vi dammade två rum riktigt ordentligt. Torkade av allt, fönsterbrädor, dörrposter, dörrar, bokhyllor, golvlister...Sen dammsög vi och slutligen torkade vi golven. 3-åringen var med hela tiden och tyckte att det var toppen. Han jobbade riktigt hårt och pratade oavbrutet om allt mellan himmel och jord. Jobbandet vävdes samman med hans egna fantasilekar. Golvtorkningen blev till en biltvätt till slut. Det är väl klart att bilarna ska bli lika rena som golven!

Sen var det dags att baka lite. Ett barn ska på utflykt i morgon och ska ha fika med sig. En sockerkaka fick det bli. Lillen är duktig på att baka. Han vet ungefär hur det går till och i vilken ordning man gör allt. Han knäcker ägg utan att få skal med och han räknar decilitermått utan problem. Han tycker om att turas om. Om han får röra en stund får jag röra sen och så byter vi igen! Det är orden som ger oss möjlighet att vara vänner. Han är i trotsåldern så det står härliga till. Han vet allt, kan allt och vill bestämma allt över alla. Men ändå går det lätt att vara vänner om man bara tar det lugnt. De dagar jag är trött och inte riktigt har tålamod blir det inte så bra. Vi krigar med orden och tjafsar hit och dit istället. Det gillar jag inte alls och försöker påminna mig, samtala med mig själv om att det är så dumt att bli ett barn själv. Idag var det inte så - vi var vänner med orden och pratade vänligt om hur vi skulle göra. Först jag...sen du...Det är så roligt! 
 Jag gillar att baka och bakar nästan allt men något som vi hela tiden har köpt är rostbröd. Jag är så trött på det där rostbrödet som mest smakar papper så jag har nu bestämt mig för att baka eget sånt med. Det var en toppenidé. Lätt att baka och så mycket godare än det köpta.
2 bröd:
50 g jäst
50 g smör
5 dl mjölk
1 tsk salt
1 msk socker
1,2 l mjöl (vetemjöl special eller vanligt. Jag bytte ut ca 2 dl mot vetegroddar)
 
Blanda ihop som man gör med deg.
Jäs i 40 min.
Dela degen i 2 delar och platta ut dem till kakor. Rulla sen ihop dem. De blir högre om man gör så.
Lägg dem i smorda formar.
Jäs i 30 min,
Grädda längst ner i ca 30 min i 225 graders ugnsvärme.
Frys det som blir över i skivor.

måndag 20 oktober 2014

Stavning och interpunktion för åk 4

Vi jobbar vidare med stavning och ordkunskap och meningsbyggnad jag och 10-åringen. Vi avverkar listor på svårstavade ord och gör övningar där orden används i en gammal bok för årskurs 4 från 50-talet. Vi tittar på hur olika ord är släkt med varandra. Veckans lista handlade om j-, tj-, sj- och ng-ljudet och sen följde flera övningar där eleven fick sätta in ord i egenkomponerade meningar, skriva en berättelse med så många j-ord som möjligt till en bild och lite annat.

Jag älskar våra gamla böcker fån 50-talet mer och mer ju mer jag håller på med dem. Det är så smart uttänkt och ändå är det så enkelt och rättframt.

Förr verkade man skriva av mycket. Tidigare tänkte jag att det var dumt och onödigt. Men jag har ändrat mig helt och hållet. Det är suveränt att skriva av. Barnet får fler vägar in i hjärnan både när det gäller stavning och hur texter är strukturerade. Barnet lär sig dessutom söka av i texter och tränar sin koncentration och uthållighet.

En av veckans övningar var just att skriva av en text och på samma sätt fixa interpunktionen. Instruktionen innehöll en påminnelse om att avsluta varje mening med ett skiljetecken samt börja varje mening med stor bokstav. Om eleven klarar av att sätta dit kommatecken är det väldigt bra men fortfarande inget man "måste" kunna i nuläget.

Här är texten:

en jägare gick att jaga vad kunde skogen bjuda honom älgen var förbjudet varg björn och järv var sällsynta järpe tjäder och hare fanns det gott om jägaren jäktade inte han gick sin jämna lunk över ett jämnt område jämt och ständigt såg han sig omkring en talgoxe hoppade jämfota jämsides med honom inte var det något att råka ur jämvikt för han tog en genväg utmed en gäddrik sjö där vildgässen brukade hålla till nu spejade han förgäves efter dem en geting surrade några getter betade en ekorre gömde sig bak en jätttelik furustam umgänget med naturen ger allt vad man kan begära en härlig gymnastik en jösse flänger fram pang hur tror du det gick för haren

10-åringen tycker att det är roligt att jobba i den gamla boken. Han gör övningarna så noga med sin bästa handstil och anstränger sig för att göra det så bra som möjligt. Han tycker att det är roligt att märka att det går framåt och att han lär sig mer och mer.

fredag 17 oktober 2014

Klart föräldrarna ska fostra barnen!

Det cirkulerar titt som tätt artiklar och blogginlägg som framhåller att det är föräldrarna som fostrar barnen, som är ansvariga för hur barnen uppför sig. Alla gillar såna artiklar. Och det är ju så självklart. Vilka andra ska fostra barnen, kan fostra barnen? Det är väl helt uppenbart att det är föräldrarna som ska fostra sina barn!?

Men kan man nöja sig med att konstatera detta utan att fundera vidare lite? Visst, föräldrarna ska fostra barnen. Så långt är jag med. Men hur går det till då? När och var och hur ska fostran ske? Dessa frågor måste komma med i diskussionen. De allra flesta barn lämnas till förskolan när de är någonstans mellan 12 och 18 månader. Det finns ingen statistik på hur långa dagar barnen har i genomsnitt men när man läser på olika sajter där förskollärare diskuterar så förstår man att många barn har riktigt långa dagar. Upp till 10 timmar om dagen verkar vara ganska vanligt. Hur går det då till med fostran? Kan föräldrar fostra sina barn en liten stund på morgonen och någon enstaka timme på kvällen? Är det ens möjligt?

Barnen tillbringar en stor del av sin vakna tid på förskolan från det att de är ca 1 år tills de börjar skolan. Hela den långa första barndomen tillbringas på en institution tillsammans med många barn och få vuxna. Personer barnet inte har någon riktig relation med. Det är personer som råkar befinna sig på samma plats eftersom de vuxna behöver ett jobb och barnen behöver vara någonstans när deras föräldrar arbetar. När förskoletiden är slut bryts relationerna och nya inleds. I bästa fall är det kanske så att förskollärarna fostrar barnen men jag är tveksam till om det är möjligt på riktigt. Kan 2-3 vuxna klara av att fostra 17-20 barn? Är det fysiskt möjligt? Och även om de hinner ingripa för att ställa till rätta, medla, reda ut...så räcker det? Kräver inte fostran något mer? Närvaro, prat, ögonkontakt, kroppskontakt, en ständig kommunikation...?

Om jag ska gissa så är det inte vuxna människor som fostrar våra barn. Det är andra barn. Barn befinner sig i stora grupper med andra barn och där ska de försöka samexistera. Jag tror att de inordnar sig, hittar sin position i hierarkin...Frågan är om det är bra för små barn att ha det på det sättet alltför lång tid varje dag? Frågan är om det alls är bra att vara med om detta utan den riktiga anknytningspersonen närvarande som skydd och tolk?

Och sen då? Efter förskolan. Då börjar skolan. Nya stora grupper och fritids för de allra flesta efter dagens slut med ännu större barngrupper. Jag tror att barn är mogna för att börja skolan när de är 7 och jag tror att de klarar av att vara i en normalstor klass med en lärare. Men jag tror inte att de klarar av det riktigt bra när inte grunden är lagd. Det finns liksom ingen plattform att stå på. Grundfostran är inte riktigt gjord. Den är utlagd på entreprenad till folk som inte riktigt klarar av att genomföra sin uppgift.

När barnen är för stora för fritids vid ca 10 års ålder är det dags att klara sig själv efter skolans slut. Då är många, många barn ensamma hemma några timmar om dagen. Eller tillsammans med andra lika ensamma barn. Ingen vet på riktigt hur de mår, vad de gör, vad som händer. Ingen tar emot, pratar om dagen, sitter ner och fikar tillsammans, hjälper till med läxor på dagtid.

Jag tänker ofta att vi har skapat ett samhälle där barn är ensammare än någonsin. Vi har skapat ett samhälle där barn fostras av andra barn och är mycket övergivna av vuxenvärlden. Och precis som författarna till såna där artiklar skriver så är det föräldrarna som borde finnas där. Men då måste de också få möjlighet till det. Annars går det inte. Om man inte finns på plats då kan man inte göra sitt jobb. Förälder kan man inte vara på distans. Det kräver fysisk närvaro. Det är det som borde diskuteras.

tisdag 14 oktober 2014

Ekorren satt i granen!

Hösten är härlig! Extra härligt är det att vara ute i skogen och andas in den fuktiga, doftande höstluften. Jag och 3-åringen tar oss en cykeltur då och då och hamnar lite här och där. Vi har små skogar lite överallt - alla kvarter i vårt område har små skogar mellan sig och det är trevligt tycker jag. Igår ville lillen åka till en speciell lekpark som han tycker om. Det finns en linbana där som han älskar att åka i. Vi gav oss alltså dit och åkte lite grand. Eftersom han inte har något barn att leka med får han leka själv eller leka med mig. Han ville att jag skulle åka också och det gjorde jag. Det gick bra även om jag var lite rädd att slå rumpan i backen. Det var nära men jag klarade mig. 3-åringen hojtade av skratt och hade nog gärna sett mig studsa ner i marken men så blev det som tur var inte!
Bredvid lekparken ligger ett dagis. Barnen var ute och lekte de också. Jag räknade till 25 barn och 3 vuxna. Så annorlunda det kan vara. Mitt enda barn och så jag och så de 25 barnen och bara 3 vuxna. De stora barnen lekte med varandra men de små såg mer isolerade ut. De gick lite, stod stilla, grävde. Jag funderar lite på hur det är för dem. Vad de får ut av att tulta runt i ett hav av andra barn dag efter dag. Det är lite fascinerande när ett "fritt barn" kommer i kontakt med barnen innanför stängslet. Det är verkligen främmande världar. Mitt barn är ju för litet för att kunna reflektera över hur saker ligger till på ett lite mer abstrakt plan. Det som är intressant är i alla fall att varje gång man går förbi ett dagis så tittar dagisbarnen ut mot den som är utanför staketet. Många ögon vändes mot mitt barn och blicken hölls kvar länge när han cyklade förbi. Mitt eget barn kastade inte en blick mot dem. Så är det varje gång. Jag undrar varför. Normalt sett tycker han om barn och är intresserad av dem men aldrig när vi åker förbi ett dagis.
 
Vi cyklade vidare och så ville lillen in i skogen och då parkerade vi våra cyklar och gav oss in på en liten stig. Stället dit vi gick är platsen för ett gammalt torp och man ser tydligt att det bott folk här en gång i tiden. Det finns rester av stenmurar, en syrenberså och några mycket gamla äppelträd. I muren växer hasselträd. Jag har många gånger funderat på om de som bodde här har planterat de ursprungliga träden (man ser att det funnits gamla hasselträd "under" de nya - gamla stubbar finns i botten).
 Vi letade nötter och hittade några på marken. De var bruna och för gamla men det var ändå roligt att hitta dem. Nästa år ska vi gå hit tidigare och försöka få tag i färska, gröna nötter.
Plötsligt hörde vi att det prasslade och rörde sig häftigt högt uppe i träden. Gälla skrik hördes. Vi trodde det var skator först men sen såg vi två ekorrar. De jagade varandra och verkade bråka. Vi blev stående länge och tittade på de två luftakrobaterna. De kastade sig och sprang obehindrat uppåt och nedåt. Lillen funderade hit och dit på om de lekte eller bråkade och vad de i så fall bråkade om. Kanske var det nötterna? Han bestämde sig för att lämna kvar en del av nötterna vi hade tänkt ta hem. Ekorrarna behövde säkert mat.

måndag 13 oktober 2014

Tunnbröd!

Idag har jag och 3-åringen bakat tunnbröd. Han brukar vara med och baka och har så varit sen han var väldigt liten. Det börjar märkas att han har fått ett visst handlag. Han var inte längre nöjd med att baka på sitt eget vis - knåda och forma lite hur som helst - utan han ville göra på riktigt. Han studerade noga hur jag gjorde och sen satte han fart själv. Han var riktigt bra på det. Kavlade med lätta, långa tag och vände kakorna då och då så de inte fastnade på bakbordet. Ca 10 stycken orkade han innan han blev trött och bad mig ta över!
 

 
14 kakor:
 
12 g jäst
50 g smör
5 dl mjölk
1 tsk salt
1 tsk hjorthornssalt
2 msk sirap
0,5 dl socker
1,5 dl grahamsmjöl
2 dl rågsikt
7 dl vetemjöl
 
Smula jästen i en degbunke.
Smält smöret och häll i mjölken.
Värm till 37 grader.
Tillsätt salt, hjorthornssalt, sirap och socker och rör runt.
Tillsätt mjölet och arbeta degen tills den blir smidig och blank.
Jäs i 45 min.
Dela degen i 14 delar och rulla dem till små bollar.
Kavla ut tunt med kruskavel.
Grädda i torr stekpanna någon minut per sida.
 

torsdag 9 oktober 2014

Höstpyssel!

Det är så vackert med alla gula löv i träden och på marken. När vi gick hem från skolan idag kom 8-åringen att tänka på Elsa Beskows dikt och bild om en  asp med gyllene löv. Han bestämde sig för att göra en egen tavla av en sån där asp.
 
 Vi gillar den här dikten och brukar läsa den varje höst. Man blir så glad av den och bilden är underbar. Vi samlade ihop en hög med asplöv och tog med oss hem. Sonen ville göra en likadan asp fast med äkta löv fastlimmade som krona.
Så här blev den!
3-åringen ville också göra en tavla och han försökte göra trästammar och lite grönt på marken. Det gick väldigt fort och jag hann inte hjälpa honom någonting med det blev i alla fall slags höstliknande bild.
Efter målarstunden läste vi fler höstdikter. Elsa Beskow har ett par till med vackra bilder till.
Vi läste även Dan Anderssons dikt "Gässen flytta". De äldre barnen hade kommit hem när vi var inne på diktläsningen och var med och lyssnade. Det blev ett fint samtal om vad Anderssons dikt handlar om och vilka känslor som väcks när man läser den.
 
Gässen flytta
 
När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens tår,
när att leva är att stenar bära
och din gråt är sorg som vilsna tranors sång,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig på bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!
 
 
Som avslutning fikade vi tillsammans och lyssnade på Thorstein Bergman sjunga "Gässen flytta" på Youtube. Tove Janssons "Höstvisa" njöt vi också av.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

tisdag 7 oktober 2014

Skoltankar!

Jag tänker mycket på skolan. Fastän jag har haft barn i skolan i 11 år nu och fått erfarenhet av alla stadier så blir jag ständigt förvånad och ofta förskräckt. Det är så mycket jag inte riktigt förstår. Det verkar som om många lärare har hoppat av själva läreriet och blivit mer av någon slags kontrollanter. De låter eleverna sköta jobbandet och ev inlärande och sen checkar de av lite då och då. Engelsk grammatikundervisning kan tex gå till på så sätt att eleverna får läsa faktarutor om något grammatikmoment. Sen får de göra övningar som hör till. Eleverna gör inte övningarna på samma gång utan får något slags beting. Läraren kan säga till eleverna att om de vill ha rättat så kan de hämta facit framme vid katedern.

Jag vet inte vad jag ska säga...blir så ledsen bara. Hur uppfattar en sån här lärare sin lärargärning? Sin yrkesroll? Hur tänker hon att det går till när eleverna lär sig något? Lär sig något som är ganska svårt och som eleverna oftast inte känner ett brinnande begär att lära sig? Vad tänker hon sig att hon själv ska bidra med?

Jag tänker att det har hänt mycket på de år jag varit ifrån skolvärlden. När jag jobbade och när jag själv var elev gick det till så här:
1. Läraren presenterar det nya grammatikmomentet. Genomgång på tavlan.
2. Övningar görs i klassen. Alla gör samma övningar.
3. Elever skickas fram till tavlan. Får skriva upp sina meningar. Genomgång av meningarna. Alla elever får samtidigt facit och läraren har chansen att på en gång se om eleverna har förstått.
4. Läxa på momentet.
5. Enkelt förhör av läxan. Kan rättas av läraren och återlämnas lektionen efteråt eller så kan eleverna byta papper och så rättar man direkt efter förhöret.
6. Fler övningar nästkommande lektioner som rättas på direkten så att eleverna får så stor chans som möjligt att förstå samt att läraren får så stora chanser som möjligt att se om alla hänger med.
7. Efter en viss tid - kort prov av de moment man gått igenom samt de glosor och fraser man studerat under denna tid.
8. Grammatikmomenten återkommer med jämna mellanrum (och med ökad svårighetsgrad allt eftersom tiden lider) för att läraren kan försäkra sig om att alla verkligen lär sig och förstår. Repetition leder till större chanser att alla hänger med och ser till att riktigt befästa kunskaperna.
9. Översättningsövningar med jämna mellanrum där grammatiska moment blandas och man inte riktigt vet vad som testas för att kolla av att de olika grammatiska momenten kan användas praktiskt och mer automatiskt.

måndag 6 oktober 2014

Den första höstdagen!

Det kändes som om hösten kom idag. Kalla vindar och krispig luft. Löven har blivit riktigt gula. När hände det? Jag och lillen tog oss en cykeltur på förmiddagen. Han älskar att ge sig ut på cykeltur. Han gillar att säga det: "ska vi ta en cykeltur?" Och det är så mysigt att ge sig iväg med honom. Han är pratsam och våra samtal flyter lätt. Vi pratar om ditt och datt - om alla fina färger, om träden, om hur stora vi är, om hur mycket vi tycker om varandra, om djur, ja, om allt!
 
     
3-åringen cyklar lätt och snabbt. Hans kan titta åt sidan utan att tappa balansen och han kan hålla i styret med en hand. Inte för att det spelar någon roll men han cyklar helt enkelt väldigt bra och tycker också att det är väldigt roligt att cykla.
Vi cyklade ut till en ridskola i närheten. Barn älskar ju djur för det mesta och det gör vår kille också. Det är roligt att titta på dem och mata dem och försöka klappa dem. Om man nu ska prata pedagogik så lär man sig ju lite också på det. Man kan prata om vad hästar äter och se hur stora de är. Prata om att man kan rida på hästar, ha dem till arbetshästar. Vi är inte så noga. Vi gillar att bara titta på dem och ha kul under tiden. Men ändå så lär sig 3-åringen massor får man konstatera. Hans förståelse för saker och ting ökar hela tiden, hans ordförråd växer från dag till dag...Det är fantastiskt att få vara med om det. Och det är så fantastiskt att det funkar - vår samvaro räcker till för att han ska utvecklas som han ska...Nytta med nöje kanske man kunde säga. Vi har kul och gillar att vara tillsammans och på köpet utvecklas han. Det känns bra. 

 

 


fredag 3 oktober 2014

Fredagssysslor

Det är fredag! Så skönt! Och solen skiner och barnen är ute och leker! Härligt att se dem genom fönstret, höra de glada rösterna...gå ut en stund emellanåt...I förmiddags bakade vi. Siktkakor och rulltårtor med chokladsmörkräm blev det. Vi tog upp rödbetorna från trädgårdslandet för några dagar sedan och de lade jag in.
 
 
 Vi har hunnit måla lite också. 3-åringen ropade glatt "jag målade ett ss!" som om han hade överraskat sig själv. Jag frågade om han kunde måla "sol" och snart kom ett "o" och sedan ett "l" som han inte blev nöjd med och sen ett till "l" också hamnade lite på sniskan. Det verkar som om han är på gång att kunna ljuda sig fram lite! Häftigt att få vara med och se hur han utvecklas!