tisdag 7 oktober 2014

Skoltankar!

Jag tänker mycket på skolan. Fastän jag har haft barn i skolan i 11 år nu och fått erfarenhet av alla stadier så blir jag ständigt förvånad och ofta förskräckt. Det är så mycket jag inte riktigt förstår. Det verkar som om många lärare har hoppat av själva läreriet och blivit mer av någon slags kontrollanter. De låter eleverna sköta jobbandet och ev inlärande och sen checkar de av lite då och då. Engelsk grammatikundervisning kan tex gå till på så sätt att eleverna får läsa faktarutor om något grammatikmoment. Sen får de göra övningar som hör till. Eleverna gör inte övningarna på samma gång utan får något slags beting. Läraren kan säga till eleverna att om de vill ha rättat så kan de hämta facit framme vid katedern.

Jag vet inte vad jag ska säga...blir så ledsen bara. Hur uppfattar en sån här lärare sin lärargärning? Sin yrkesroll? Hur tänker hon att det går till när eleverna lär sig något? Lär sig något som är ganska svårt och som eleverna oftast inte känner ett brinnande begär att lära sig? Vad tänker hon sig att hon själv ska bidra med?

Jag tänker att det har hänt mycket på de år jag varit ifrån skolvärlden. När jag jobbade och när jag själv var elev gick det till så här:
1. Läraren presenterar det nya grammatikmomentet. Genomgång på tavlan.
2. Övningar görs i klassen. Alla gör samma övningar.
3. Elever skickas fram till tavlan. Får skriva upp sina meningar. Genomgång av meningarna. Alla elever får samtidigt facit och läraren har chansen att på en gång se om eleverna har förstått.
4. Läxa på momentet.
5. Enkelt förhör av läxan. Kan rättas av läraren och återlämnas lektionen efteråt eller så kan eleverna byta papper och så rättar man direkt efter förhöret.
6. Fler övningar nästkommande lektioner som rättas på direkten så att eleverna får så stor chans som möjligt att förstå samt att läraren får så stora chanser som möjligt att se om alla hänger med.
7. Efter en viss tid - kort prov av de moment man gått igenom samt de glosor och fraser man studerat under denna tid.
8. Grammatikmomenten återkommer med jämna mellanrum (och med ökad svårighetsgrad allt eftersom tiden lider) för att läraren kan försäkra sig om att alla verkligen lär sig och förstår. Repetition leder till större chanser att alla hänger med och ser till att riktigt befästa kunskaperna.
9. Översättningsövningar med jämna mellanrum där grammatiska moment blandas och man inte riktigt vet vad som testas för att kolla av att de olika grammatiska momenten kan användas praktiskt och mer automatiskt.

1 kommentar:

  1. Jag jobbar fortfarande så. Inte enbart och hela tiden, men att lämna eleverna åt sitt öde skulle aldrig falla mig in! Jag förstår att du blir trött, det blir jag också. Trött på att man underskattar elevernas vilja att lära sig, trött på "lekfulla tips" som inte leder till något annat än att eleverna i bästa fall har roligt en stund... Trött på nyutbildade lärare som inte kan något är jag också. Min lilla son har en fantastiskt bra, lite äldre och mycket erfaren lärare. Jag är så glad för det. Den gymnasieklass jag själv är mentor i är helt förtvivlad över att viss lärare inte kan någonting och att de bara skyller ifrån sig eller bortförklarar när duktiga elever kommer på dem eller ifrågasätter. Känner mig uppgiven! /Annelie

    SvaraRadera