Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

torsdag 30 maj 2013

Skördepanna och äppelblom!

Vi är ute för jämnan nu för tiden. Barnen njuter av att springa barfota, klättra i träd, hoppa studsmatta... av att vara ute! Jag njuter av att se barnen har roligt, bli brunare och ljushårigare... Jag njuter av att vara ute i trädgården och greja, planera, gräva, rensa....Växtligheten har äntligen kommit igång på riktigt! Jag börjar få överblick över mina rabatter - ser vad som har dött och vad som klarade sig. 
Alpklematisen har blivit grön ända upp till hustaket och blomknopparna har slagit ut och blivit vackert blå!
Löjtnantshjärtana har slagit ut!
Äppelträden står i full blom, vackra som rosavita moln...
Det mesta är sig likt i trädgården. Gamla vänner som tittar upp. Några har försvunnit och några verkar breda ut sig lite mer än de gjort tidigare. Några nykomlingar finns det också. Jag satte ganska många alliumlökar i höstas. Än ser man bara knopparna och snart ska det bli spännande att se hur de kommer att se ut!
Det enda jobbiga med sommaren är att det helt plötsligt blir svårare att få något gjort inomhus. I alla fall om man har en liten 2-åring som älskar att vara ute och verkligen inte tänker gå in bara för att lunchen ska lagas. Jag försöker hålla mig till så lättlagad mat som möjligt. En favorit just nu är Skördepanna - ursnabb att fixa till och väldigt god....
 

2 p
 
Man kan ta lite vad man tycker i grönsaksväg, t ex röd lök, paprika, champinjoner...
 
Slanta valfria korvar (det är gott med någon kryddig varitant).
Strimla grönsakerna.
Fräs korven i smör.
Tillsätt grönsakerna och fräs en stund.
Fös ihop korv och grönsaker så att det bildas 4 "hålrum" och knäck ett ägg i varje.
Stek på ganska svag värme tills äggen stelnat. Om man vill att det ska gå fortare kan man lägga på ett lock (äggulorna blir lite blekare då men det är lika gott ändå).

onsdag 29 maj 2013

Den kommenderade familjen - del 1!

Jag har läst Ingegerd Troedssons bok Den kommenderade familjen. Boken handlar om familjepolitik i Sverige från slutet av 1960-talet till slutet av 1990-talet. Den beskriver hur den statliga styrningen över familjelivet gradvis har ökat. Boken är mycket intressant och ger massor av information om hur skatter, avdrag och bidrag har fungerat och bytts ut. Den beskriver också hur attityderna till föräldraskap och barn har förändrats genom åren som en följd av den statliga styrningen.  Boken är sprängfylld med fakta och det är mycket att ta in. Jag tänkte försöka sammanfatta den men eftersom det är så mycket information delar jag upp det hela i delar. Texten nedan är ett sammandrag av första delen av boken.

 Inledning: Kapitel 1 - Den kommenderade familjen

Troedsson börjar med att beskriva hur valfriheten inom olika områden har ökat under de senaste decennierna. Bara på ett område har valfriheten inte ökat utan minskat! När det gäller jämställdhet har man som målsättning att jämna ut alla skillnader. Om vi blir jämställda ska det leda till att allt blir bättre - för familjen, barnen, kvinnorna och för jämställdheten. Och för tillväxten - "Allas potential ska användas, fullt ut!"

Den som för fram andra åsikter avfärdas som bakåtsträvande och anklagas för att vilja ha kvinnan tillbaka till spisen.

Troedsson beskriver kort hur förändringen har gått till. Det börjar med att efterlängtade möjligheter erbjuds. Man får bättre lönsamhet om en gift kvinna tar förvärvsarbete. Det blir bättre möjligheter till god barnomsorg till överkomlig kostnad. Möjligheterna förvandlas genom ensidigt stöd snart till skyldigheter. Fler måste anpassa sig till det satta "jämlika" målet, alla föräldrar i förvärvsarbete och alla barn i kommunal heldagsomsorg. Med maxtaxa på dagis förvandlas den som inte använder sig av erbjudandet till en ekonomisk idiot. Till och med barnen måste anpassa sig så att de passar in i systemet.

1969 kom Alva Myrdals och hennes jämlikhetsgrupp rapport Jämlikhet. Den drog upp riktlinjerna för utvecklingen som skulle komma. Troedssons bok handlar om hur främst socialdemokraterna steg för steg har socialiserat samhället. Det har skett smygvägen. Gunnar Sträng sa att det inte skulle trumpetas ut på gator och torg utan det skulle ske steg för steg. I inget annat land i vår kulturkrets har barnfamiljerna hamnat i en sådan beroendeställning som i Sverige.

Troedsson skriver att hon tror att 2000-talets unga kvinnor och män kommer att vägra låta sina barn dikteras av Alva Myrdals politiska arvingar. Hon tror inte att dagens och morgondagens föräldrar kommer att acceptera konsekvenserna - än mindre tid för barnen, än mer styrning av sina liv, ännu kvinnligare löner på viktiga områden. Hon tror att de kommer att kräva att själva få ta ansvar för sina liv och hur de ska ordna för sina barn. Ja, boken är skriven 1999. Det har alltså gått 14 år! Det verkar som om det är en bit kvar innan föräldrarna börjar kräva att själva få bestämma.


AVDELNING 1 - JÄMLIKHETSRAPPORTEN

Mot slutet av 1960-talet fördes en allt livligare diskussion om jämställdhet mellan kvinnor och män. Lagstiftningen innehöll fortfarande många regler som utgick från att det alltid var kvinnan som tog hand om hem och barn medan mannen stod för försörjningen. Sambeskattningen uppfattades (Troedsson menar delvis felaktigt) som gravt diskriminerande mot kvinnor.

Vändpunkten blev SAP-LO-rapporten, Jämlikhet, från 1969. Den skrevs av en arbetsgrupp i jämlikhetsfrågor tillsatt av socialdemokraternas partistyrelse och LO. Alva Myrdal var gruppens ordförande. Partistyrelsen föreslog att den socialdemokratiska kongressen senare samma år "beslutar godkänna rapporten samt att de principer som där uttrycks i huvudsak bör vara vägledande för partistyrelsens och riksdagsgruppens arbete vid utformandet av partiets politik för ökad jämlikhet och för partiets kommunalpolitiska handlande."

Principerna och målen i rapporten Jämlikhet har sedan dess dikterat utvecklingen främst på familjepolitikens område. Det gäller synen på vad jämlikhet förutsätts innebära, för män, kvinnor och barn. Den synen krävde förändringar i fråga om äktenskapslagstiftning, skattelagstiftning, socialförsäkringar och i fråga om utformningen av det direkta och indirekta familjestödet.

Skattepolitiken utgjorde ett viktigt led i jämlikhetsrapporten. Den skulle tvinga makar/föräldrar in i en mer jämlik arbets- och inkomstfördelning och dels genom att med högre marginalskatter få ner inkomstskillnaderna i syfte att få " människor att värdera varandra som jämlikar."

Troedsson menar att i takt med förslagets förverkligande började Sverige rasa i välfärdsligan.

I jämlikhetsrapporten anges följande mål:

  • Jämlikhet kräver höga skatter.
  • Mer individ, mindre familj i jämlikhetens samhälle. Man menade att en kraftigt utbyggd och så småningom obligatorisk förskola skulle utjämna de skillnader i barnens möjligheter som i dag föreligger redan vid skolstarten. Förskolan är en förutsättning för jämlikhet ur två synvinklar. Den ena gäller föräldrarnas behov av att få hjälp med barnens vård och utveckling så att båda föräldrarna kan arbeta. Den andra gäller barnens möjligheter att få en god start inför skolan och livet.
  • Skola för (av)individualisering.  Efter "förskolan" skulle den obligatoriska skolan ta vid. Den individuella prestationen måste få minskad betydelse, medan större vikt läggs vid att utveckla barnens förmåga att arbeta tillsammans med andra.
Jämlikhetsgruppens rapport godkändes vid den socialdemokratiska kongressen 1969 och den stämde bra överens med Olof Palmes vilja. Han valdes till partiledare vid denna kongress. Han var fast besluten att bygga vidare på folkhemmet. Tage Erlander hade försäkrat medborgarna social trygghet och nu skulle Palme skapa ett jämlikare samhälle.

Ambitionen med jämlikhetsrapporten var:
  • att jämlikheten mellan män och kvinnor krävde att alla förvärvsarbetade, även när barnen var små. Reglerna för försörjningsplikt mot den andra maken (både under äktenskapet och efter dess upplösande) bör ses över. Egna förvärvsinkomster och det moderna socialförsäkringssystemet är de två grundstenar på vilka individernas trygghet i framtiden kommer att vila.
  • Jämlikheten mellan barnen krävde att barnen gick i kommunala och så småningom obligatoriska förskolor, där utbyggnaden skulle inriktas på heldagsomsorg.
Daghemmen döptes om till det mer positivt laddade "förskola". De begynnande statsbidragen skulle väsentligt byggas ut och främst inriktas på heltidsdaghemmen.

Strävan efter jämlikhet i den socialdemokratiska versionen kom att genomsyra de politiska besluten under hela 70-, 80- och 90-talen. Inriktningen i besluten kom att samla stora majoriteter i riksdagen - socialdemokraterna var inte ensamma!

"Det tragiska var bara att de beslut som fattades i jämlikhetens eller jämställdhetens namn allt mer urartade till den likriktning som Alva Myrdal bestämt sade sig ta avstånd från i sitt tal vid partikongressen 1969."

Troedsson skriver att nästan alla beslut som rör familjepolitiken har medfört ökad diskriminering av de familjer som väljer fel!

http://hemmahosfrug.blogspot.se/2013/06/den-kommenderade-familjen-del-2.html
http://hemmahosfrug.blogspot.se/2013/06/den-kommenderade-familjen-del-3_16.html
http://hemmahosfrug.blogspot.se/2013/07/den-kommenderade-familjen-del-4.html
http://hemmahosfrug.blogspot.se/2013/08/den-kommenderade-familjen-del-5.html

tisdag 28 maj 2013

Näst lyckligast i världen?

Vi är lyckliga i Sverige! Näst lyckligast i världen till och med! Det har OECD tagit reda på. Man har tittat på inkomst, hälsa, säkerhet och boende.

Det verkar som om ungdomarna inte har kommit med i statistiken för jag kan också läsa att svenska ungdomar blir allt olyckligare. "De yngre barnen mår bra i Sverige men 15-åringarna mår sämre än i jämförbara västländer och allt fler 16–24-åringar får vård för psykiska problem. Bland 18–24-åringarna ökar diagnoserna depressioner, ångestsjukdomar och missbruk. Gruppen står också för den största ökningen inom den psykiatriska slutenvården." (Expressen)

För ett tag sedan kunde man också läsa att det har larmats om att fler självmord begås av unga med aktivitetsersättning. Antalet självmordsförsök ökade från 115 till 460.

Jag får inte ihop det riktigt! Hur kan barnen må bra och trivas på dagis och i skolan och plötsligt när de blir tonåringar må dåligt? Varför eldar man upp bilar i flera olika områden i Sverige när vi är så lyckliga? Men tydligen är det 85% av Sveriges befolkning som upplever att det händer fler positiva saker än negativa under dagarna. Kanske är det de där 15 procenten som står för olyckan! Ja, är vi lyckliga eller inte? Kanske är det så att boende, säkerhet, hälsa och inkomst inte riktigt är hela lyckan? Kanske är det andra saker som gör en lycklig på riktigt!

måndag 27 maj 2013

Mors Dag!

I går var det Mors Dag! Jag var i Göteborg över helgen tillsammans med hela min familj och mina föräldrar! Det var en fin Mors Dagspresent! Alla var glada och trevliga och vi hade det roligt tillsammans! Ett fin helg och ett fint minne!

För egen del tycker jag inte Mors Dag känns så där jätteviktigt men det är klart att när barnen har flyttat hemifrån kommer jag nog säkert att uppskatta om de hälsar på mig eller visar sin uppskattning på något sätt. Hittade den här texten på facebook och först är det lätt att skratta lite åt den men en mening fäste jag mig vid. Jag blev till och med lite rörd av den.

Bild: Morsdag närmar sig, här är anvisningar från 1921 hur detta bör firas. Läs och lär :)
 
",,,ett hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft." Den meningen tyckte jag var fin och jag tycker att det ligger mycket i den. Jag har känslan av att det ofta är mamman som är navet i familjen, hon som håller i allt och tänker på allt och alla.

Nu förtiden tycker jag att det finns en hel del förvirring i det där med att vara mamma. I Amelia fanns ett kåseri över Mors Dag skrivet av Åsa Lundegård. Det handlade om bilden av mamman och hur vi ser på mamman nu. Det var en förvirrad text och jag har svårt att hänga med i svängarna. Den börjar med att vi längtar tillbaka till mamman som fanns när våra mormödrar var mammor. Vi längtar efter en mamma som gör storkok och syltar och knypplar och sånt. De där idealen tycks mer eftertraktade än de som våra mammor gick i bräschen för och som vi har fått förmånen att ta del av - rätten till dagis, rätten till arbete och försörjning.

Våra egna mammor, 40-talisterna, hade inte tid att koka kalops då och det har de inte nu heller - de går hellre på pedikyr om de skulle ha den där tiden förresten. De mammorna vill inte vara med barnbarnen onödigt mycket och vi blir ledsna förstås och drömmer om mormor.

Men den där drömmen är orimlig att drömma om och den är mycket orättvis säger Åsa Lundegård.

Det verkar alltså som vi mammor nu förtiden slits mellan två ideal. Mormor som har tid och mamman som fått frihet. En omöjlig ekvation. Vad är lösningen då? Jo, att med full kraft återupprätta mormor och hennes fondkok och tänka med tacksamhet på allt hon orkade och valde bort för att finnas till hands för alla. Sen ska vi älska våra mammor mer och lyfta fram burkmatens förträfflighet.  De är värda det eftersom de har visat oss allt som är möjligt. För att de vågade det som ingen vågat före dem och för att de gjorde det för vår skull!

Jaha, vad menas med detta då? Mormor är bra men bara som en slags omöjlig och orättvis bakgrund. Något fint att tänka på men hur omodernt som helst? Våra mammor är jobbiga eftersom de inte har tid eller lust att vara tillsammans med sina barnbarn men de är ändå fantastiska eftersom de vågade kämpa för rätten att slippa ta hand om sina barn och rätten att arbeta utanför hemmet? Jag får inte riktigt ihop det!

Jag är förresten glad över att jag har en mamma som inte är så där! Jag har en mamma som finns där och som tycker om att vara tillsammans med sina barnbarn! Hon fanns där för mig när jag var liten också! Det är jag tacksam för och jag hoppas att jag kan finnas där för mina barn när de blir vuxna! Det handlar inte om att avstå från saker för att finnas där för andra - det handlar om att leva - att ta hand om de sina - det som är mitt!

torsdag 23 maj 2013

6 av 10 förskolebarn lider av tinnitus!

Jag läser på Lärarnas Nyheter att 6 av 10 barn lider av tinnitus innan de börjar skolan. Det är tydligen inte bara hög ljudvolym och stora barngrupper som orsakar problemen. Barnens korta hörselgångar drar ihop sig av den stress de upplever i stora grupper. Forskare har visat att det är utom allt tvivel att barn som utsätts för höga ljudnivåer har sämre förutsättningar att lära sig läsa och räkna. Texten avslutas med att slå fast att alla har att vinna på mindre barngrupper.

Vad är det vi gör med våra små barn? Får man göra så här?

Jag blir så ledsen när jag läser detta. Tänker på barnens små hörselgångar. Det låter så dumt på ett sätt. Glad att vi får reda på vad stressen gör med deras hörselgångar men samtidigt förstår väl var och en att små barn inte ska tillbringa sina dagar ihop med massor av andra barn och främmande vuxna? Det är inte bara hörselgångarna som är små. Hela det lilla barnet är så litet. Det ska väl vara hos sin mamma! Det är så konstigt att vi måste forska fram något som borde vara så självklart. Små barn ska vara hos sina föräldrar. Där känner de sig trygga och lugna. Så har det varit i alla tider. Det har gått bra. Det skulle nog gå bra nu också om vi bara fick försöka!

Känner mig ibland som en sån där liten rumpnisse: voffor gör di på detta viset?

Blomsterstudier!

 
Det är roligt att gå ut och gå nu på våren! Det är så mycket nytt att titta på! Om man vill vara ambitiös kan man ta reda på vad alla blommor heter! I går försökte vi hitta så många olika sorters blommor som möjligt! Ganska många namn kunde 6-åringen redan! Vi hittade:
 
 
Förgätmigej
 

Gullviva
 
 
Liljekonvalj

 
Skogsviol
 
 
Hägg och smörblommor, mandelblommor, maskrosor, fibblor och mängder av halvvissna vitsippor...
 

 
Alla blommor och annat liv gör mig så glad men säg den glädje som varar för evigt! Nästan alltid när jag är ute och går blir jag ledsen och arg. Folk kan aldrig låta något vara! Det måste slängas skräp överallt! Barnen vet hur jag är och de blir lika upprörda som jag! De brukar säga att "ring kommunen!" men det har jag slutat med! Det är ingen som bryr sig ändå! Det allra värsta jag vet är alla dessa "komposter" som folk ägnar sig åt att ordna till i skogarna! Det räcker tydligen om det är fint på den egna tomten. Vad som finns utanför spelar mindre roll! Själv tycker jag att all natur som är runt oss tillhör oss alla! Den är till för njutning och glädje och den förstör man inte hur som helst!
 
 
 

onsdag 22 maj 2013

Blommor och blader!

Våren går sin gilla gång! Omärkligt ändrar sig saker varje dag. Jag tänker att jag ska titta noga. För att inte missa något men medan jag vänder ryggen till har pingstliljorna slagit ut. När hände det?
 

 
Bergeninorna är många i år och den där rosa färgen får jag inte nog av!
 


Alpklematisen som för några dagar sedan såg alldeles död ut har blivit grön och de blågrå klockorna hänger där som om de aldrig gjort annat!
 


 
I flera år har jag kämpat för få bort fänrikshjärtana som jag planterade när jag gjorde i ordning den här rabatten. Jag har försökt byta ut dem mot nävor, vintergröna...Men de kommer envist tillbaka och blir bara fler och fler! Nu har jag bestämt mig för att låta dem hållas. De trivs ju uppenbarligen så vad är det jag bråkar om! Vackra är de också, skira, ljuvligt rosa och blommar hela sommaren. Ramsen som sticker upp sina ståtliga stänglar gör det hela ännu finare!
 
 
Plommonträdet står i blom.

 
Ju mer växterna frodas och breder ut sig desto fler snäckor verkar det bli. Regnet som fallit de sista dagarna har lockat fram mängder och fastän att det sägs att snäckorna inte äter blad så tror jag minsann att de gör det. De sitter på mina riddarsporrar och på bergeniorna och små hål ser jag redan att det är på bladen. Jag har som tur är ivriga snäckplockare i familjen. Vi är snälla och låter dem bara flytta. Vi dödar dem inte utan låter dem få ett nytt hem i skogen! 
 

 
Infångade snäckor på rymmen!

måndag 20 maj 2013

Små barns kognitiva utveckling!

Jag har tänkt lite mer på det där med kognition. Det verkar vara ett slags modeord som politiker och andra experter svänger sig med. Flera av de olika politiska partierna säger att barn som går i förskola får en bättre kognitiv utveckling än barn som fostras enbart i hemmet. Jag funderar lite på var det där påståendet kommer ifrån och hur allt hänger i hop. I de texter där man kan läsa det där påståendet om att förskolebarn skulle ha en bättre kognitiv utveckling står det aldrig varför och hur och jag tänkte att jag skulle försöka ta reda på var den där meningen kommer ifrån.

Först måste man veta vad kognitiv utveckling är.

Kognition: lära känna (med sinnen eller förstånd), undersöka, de tankefunktioner med vilkas hjälp information och kunskap hanteras. Till de kognitiva funktionerna räknas varseblivning, minne, begreppsbildning, resonerande, problemlösning och uppmärksamhet. Dessa processer studeras inom kognitionsforskning. (NE)

Kognitionsforskning: den vetenskap som studerar hur information representeras och bearbetas i naturliga system, i synnerhet den mänskliga hjärnan och hur modeller därav kan göras i datorer och andra artificiella system. De centrala forskningsområdena är perceptions- och minnesmodeller, kunskapsrepresentation, inlärning, begreppsbildning, språkförståelse, problemlösning, planering samt interaktion melan människa och dator. (NE)

Kognitiv utveckling: utveckling av de intellektuella funktionerna i vid mening: tänkande, förståelse, beslutsfattande, memorerande, problemlösande, tolkande, jämförande, bedömande... Jean Piaget har formulerat den mest sammanhängande och inflytelserika teorin om barnets kognitiva utveckling. Han har skildrat hur utvecklingen från spädbarnstiden och framåt fortskrider i kvalitativt skilda stadier. (NE)

Jag försöker hitta någon rapport som handlar om barns kognitiva utveckling i förskolan och googlar. Provar att söka på "barns kognitiva utveckling" och hittar den här:
http://www.fhi.se/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/Forskola---effekter-pa-halsa-/. Där står det så här: "Av och till ifrågasätts värdet av att föräldrarnas omsorg kompletteras av förskola. Exempelvis har Per Kågesson publicerat en bok i ämnet (Kågeson 2005). Föreningen Barnens rätt till Föräldrars Tid utvecklar också kritik av svensk förskola. Kritikerna framhåller att förskola under de första levnadsåren kan vara skadlig."

Skriften är en översikt av studier som genomförts av barn mellan 1 och 3 år. Man har hittat 4 studier som är relevanta. Den övergripande slutsatsen är att förskolan främjar barnens kognitiva utveckling. 2 av studierna visar att visar en bättre kognitiv förmåga och bättre språkkunskaper hos barnen vid 36 månaders åler. Man kunde också konstatera långsiktiga effekter av förskolan i form av bättre verbal och matematisk förmåga när barnen blivit 8 år gamla. Studierna är inte gjorda på svenska barn. I de andra 2 studierna kunde man inte konstatera några statisktiskt säkerställda effekter. Effekterna på socioemotionella utvecklingen är oklara och en studie visade att förskolan verkar öka problembeteende och ge en försämrad social förmåga vid 36 månader. Men de effekterna fanns inte kvar vid 54 månader och tvärtom visar det sig att de barn som börjat tidigt i förksola nu interagerar mer positivt med andra barn. De återstående 3 studierna redovisar inga resultat som gör att det går att dra slutsatser om effekter på socioemotionell utveckling. För mig verkar det som om det är lite osäkert hur allt hänger samman. Det är få studier det handlar om och de berättar inte om svenska barn utan om förskolor i Kanada, USA och Australien, länder som sägs ha barnomsorg av liknande kvalitet som i Sverige. Det skulle vara intressant att få reda på hur många av barnen som går i förskola i dessa länder. I Sverige går ju nästan alla barn på förskola så det skulle nog bli svårt att göra några jämförelser av förskolebarn och hemmabarn. Det där med att förskolebarnen blir bättre i skolan kan man ju också fundera lite över. Studieresultaten går neråt i Sverige och bara det är ju lite konstigt med tanke på att allt fler och yngre barn går i förskolan. Sedan har det ju visat sig att klasskillnaderna i skolan ökar. Barn som har högskoleutbildade föräldrar får bättre betyg i skolan. Kanske är det så att de barn som inte har någon hjälp att vänta sig hemifrån när det gäller rent och skärt skolarbete blir mer sårbara när de är bortlämnade hela dagarna? Kanske är det så att barn som får vara nära en förälder och anknyta ordentligt till den, får slippa att stressa fram och tillbaka, får sova ut på morgnarna blir "smartare" av sig själva. Barn kanske inte behöver undervisning utan kärlek. De barn som har föräldrar som vet hur man ska lära ut saker och som förstår att skolan inte längre kan hjälpa deras barn kommer att se till att deras barn lär sig det som behövs.

8 studier har identifierats som påvisar positiva effekter under skolåren när det gäller skolprestationer, social anpassning och lägre förekomst av utagerande beteendeproblem. Effekterna påvisas i vuxen ålder också. Studierna har dock utförts i USA i socialt mindre gynnade grupper. Jag baxnar! Man kan väl inte jämföra barn och vuxna från socialt mindre gynnade grupper med alla förskolebarn i Sverige. Verkligheten talar sitt tydliga språk! Skolresultaten dalar. Mobbing och kränkningar ökar. Barn och unga mår allt sämre. De påvisar självskadebeteenden, ökad förekomst av ADHD, har ont i huvud och mage...

Andra undersökningar visar att förskolan främjar barnens mentala utveckling. Man ser att barn som gått i förskola har mindre beteendeproblem i skolåldern. I tonåren och i ung vuxen ålder är förekomsten av kriminalitet och drogproblem halverad bland de ungdomar som gått i förskola. Det är synd att man inte har tittat på svenska barn. Finns det för det första tillräckligt med svenska barn som har fostrats enbart i hemmet för att man ska kunna göra en sådan jämförelse? Har hemmabarnen fler mentala problem än förskolebarnen? Jag har för mig att jag har läst om att mobbing och kränkningar ökar i skolan. Är det hemmabarnen som står för den ökningen? Är svenska vuxna som har varit hemma som barn mer kriminella än unga vuxna som har gått på förskola? Har svårt att tänka mig det.

Sedan hänvisar man till NICHD-studien. Den visar att språket utvecklas bättre på barn som fått tillgång till förskola med god kvalitet. Den visar också att barn som vistas på förskola vid 12 års ålder har mer beteendeproblem. Det här var ju intressant. Vad innebär en förskola med god kvalitet? Jag vet att förskolor i USA har helt andra regler för gruppstorlekar på förskolorna. Där är grupperna definivt mindre än här. Och sedan viftar man bort beteendeproblemen med att det är låg personaltäthet i förskolorna i USA - så då var det alltså förskolor av låg kvalitet man talar om?

Man kommer fram till att de flesta studier som redovisats tyder på att förskola har gynnsamma effekter. I de studier där negativa effekter påvisas förefaller förskolan ha bristande kvalitet, f a låg personaltäthet och det är vanligt i länder där förskolan inte subventioneras med skattemedel. Men personaltätheten har ju sjunkit i Sverige. Och gruppstorlekarna har ju bevisligen ökat. Hur påverkar det kvaliteten på förskolan?

Efter att ha läst igenom rapporten känner jag mig inte ett dugg klokare. Jag har fått reda på att barn som går i förskola och dessutom börjar tidigt blir bättre på matematik och i språk. De har en bättre socioemotionell utveckling, interagerar mer med andra barn, är mindre kriminella och tar droger i mindre utsträckning. Men ingenstans står det varför barnen utvecklas bättre på förskolan. Vad är det som pedagogerna gör som inte föräldrarna gör?

De politiska partierna har i alla fall anammat FHI:s undersökning.

Moderaterna skriver att:

Forskningsresultat visar att barn som vistats på förskola har en bättre kognitiv utveckling än barn som enbart får omsorg i hemmet. Långsiktiga effekter av förskolan har också konstaterats beträffande verbal och matematisk förmåga hos barnen då de fyllt 8 år. Det har även visats att tidig språk- och matematikinlärning är viktig för barnens senare skolgång. Studier av förskolans effekter på något äldre barn visar att barn från socialt mindre gynnade familjer drar mest nytta av förskolan. Jag tittar i litteraturlistan för att se var de kan ha fått dessa påståenden ifrån. Hittar ingenting som verkar handla om barns kognitiva utveckling. Funderar på det där med skolan - varför går det sämre för barnen i skolan om förskolan gör att de blir bättre på matte och i språk?

Så här skriver Lotta Edholm Fp "Forskning visar att en tidig skolstart är betydelsefull för barnens fortsatta skolgång. Alla barn har rätt till en god utbildning. Därför bör förskolans sista år vara obligatoriskt så att alla barn får del av förskolans pedagogiska verksamhet." "Förskolan spelar en väldigt viktig roll för barnens utveckling och vi vet att barn som går i en bra förskola också har lättare att klara sig i skolan så småningom." Varför går det sämre för barnen i skolan nu när de flesta går i förskolan?

Socialdemokraterna skriver att forskningen om barns tidiga lärande visar att barn som gått i en kvalitativ förskola lyckas bättre i skolan och i livet i stort. Det gäller särskilt barn som växer upp i en mer studieovan hemmiljö.

Socialdemokraterna skriver också: Allmän förskola av hög pedagogisk kvalitet är en hörnsten för en social investe­rings­politik för att främja goda utvecklingsvillkor för alla barn. Forsk­ningen visar entydigt att barn under det första levnadsåret bör vårdas av familjen, men därefter har pedago­gisk offentlig barnomsorg en mycket gynn­sam inverkan på människors kognitiva utveckling. Av PISA-data framgår att barn som deltagit i tidig barn­omsorg, under andra och tredje levnadsåren, signifikant uppvisar högre testpoäng än barn som inte har gjort det, exempel­vis i Danmark med igenom­snitt tio pro­cent. Störst är effekten för individer som växer upp i familjer med sämre förut­sättningar att vara lärande och stimulerande miljöer (Bennett 2008, Esping-Andersen) Varför går det sämre för barnen i skolan?

2011 skriver ordförandekanditaten i SSU så här i SvD: "Barn som vistats mer än tre år i förskolan presterar genomsnittligt bättre än andra barn i skolan och har en betydligt bättre taluppfattning och språkutveckling. Därför bör skolplikten förlängas och den allmänna förskolan bli obligatorisk för alla barn från och med tre års ålder."
Så här skriver vänsterpartiet Finspång: Tidigare studier har redan visat på positiva effekter av förskola på barn som är lite äldre. Nu visar den här forskningssammanställningen viar att även små barn får en bättre kognitiv utveckling av att vistas på förskola.
Vårdnadsbidrag är med andra ord ett dåligt alternativ ur såväl barnets som kvinnans perspektiv.


Jag googlar lite mer för att se om jag någonstans kan hitta beskrivningar av vad förskolan gör som inte föräldrarna gör. Något måste det ju vara som göra att barnen som går i förskola får en bättre kognition än hemmabarnen!

Jag hittar en skrift som handlar om huruvida förskolan kan göra skillnad när det gäller barns förståelse och lust till matematik. http://www.upplands-bro.se/download/18.10f91f8b13b99cea32d10d4/1355992967793/Mattemera%2B-%2Bredovisning%2Brev%2B101210.pdf Man styrker påståendet att förskolan kan göra denna skillnad med argument från FHI:


"En forskningsgenomgång som Statens folkhälsoinstitut gjort visar att barn i åldern 12-40 månader som vistas på förskola har en bättre kognitiv utveckling än barn som enbart vistas i hemmet.
1/ Två studier visar att förskolan gynnar små barns kognitiva utveckling jämfört med barn som får omsorg i hemmet. Förskolebarnen uppvisade bättre kognitiv förmåga och bättre språkkunskaper vid 36 månaders ålder. Långsiktiga effekter av förskolan konstaterades beträffande verbal och matematisk förmåga hos barnen då de blivit 8 år gamla. Forskning har också visat på att tidig språk- och matematikinlärning är viktig för barnens senare skolframgång. (sid 31, Skolverkets lägesbedömning 2009)". Sedan följer beskrivningar av hur förskolan arbetar med filmkameror, digitalkameror och reflektion. De skriver ner sina observationer i loggböcker och arbetet är fantastiskt kul. Men ingenstans står det vad man konkret gör. Och ingenstans står det hur det går för barnen, om de har lärt sig någon matte eller inte.

Jag hittar en skrift till från FHI http://www.fhi.se/PageFiles/6290/R2009-09-Child-day-care-center-or-home-care.pdf Den heter Child Day Care Center or Home Care for Childre 12-40 Months of Age. What is Best for the Child? Den här skriften är en upprepning av den där forskningssammanställningen FHI har gjort. Här får man reda på i klartext att barn mår bättre om de tidigt (från 1 år) börjar i förskolan jämfört med om de skulle tas om hand i hemmet. De får helt enkelt en bättre kognitiv utveckling. Fortfarande får man inte reda på varför.

Lärarnas Nyheter skriver om rapporten. http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2009/06/02/forskola-bra-sma-barns-tankeutveckling-0 Så här skriver de: "Barn i åldern 12-40 månader utvecklar kunskapsprocesser som tänkande, inlärning, minne och reflektion bättre om de går i förskola än om de är hemma. Den slutsatsen drar Statens folkhälsoinstitut i en forskningsgenomgång." Utan att tänka lite kritiskt köper man alltså FHI:s resonemang! Trots att det är en tidning som vänder sig till lärare bemöter man inte påståendena. Man frågar sig inte varför det inte går bättre för barnen i skolan! Varför är den frågan så svår att ställa?

Man kan konstatera att de "sanningar" de politiska partierna och andra tyckare presenterar kommer från forskningssammanställningen från FHI. Meningarna är lätta att känna igen. Men ingenstans kan man får reda på VARFÖR förskolan är bättre för barnens kognitiva utveckling jämfört med om barnen skulle tas om hand av sina föräldrar! Konstigt!

söndag 19 maj 2013

Vitkålssallad, hemgjord snickers och naturvandring!

 
Sommarvärmen är äntligen här och alla njuter av ljum luft och av att vara ute hela tiden. Det är härligt att äta ute flera gånger om dagen och att inte behöva gå in tidigt på kvällen. Barnen passar på att leka ute ända till läggdags. Tv:n är ingenting mot studsmattan, fotboll, krigslekar, gymnastik på gräsmattan...
 
 
Enkel lunch med korv och bröd och en god vitkålssallad.
 
Apple Slaw, 4 p:
 
1/4 huvud färsk vitkål (400 g)
1 syrligt äpple
2 msk riven pepparrot
2 msk dijonsenap
1 dl majonäs
1 msk flytande honung
1 dl crème fraiche
några droppar tabasco
 
Finstrimla vitkålen och grovriv äpplet.
Blanda ihop allt!
 
 
Vi provade att göra hemgjord snickers. Om barnen får välja godis blir det gärna plockgodis och det är ju inte så trevligt egentligen. Massor av tillsatser och färgämnen. Vi försöker att hålla oss till choklad. För att snitsa till det lite bestämde jag mig för att prova att göra egna snickers och det gick verkligen hem hos oss alla. Lätt att göra var det också.
 
Smält 300 g choklad (jag blandade ljus och mörk)
Bred ut hälften av chokladen tunt på ett bakplåtspapper i en fyrkant och låt stelna (går fort i kylskåp).
Bred över jordnötssmör av god kvalitet.
Strö över hackade jordnötter.
Bred över andra hälften av chokladen och låt stelna.


V hann med en liten utflykt till ett naturområde i närheten. Det är ett härligt och billigt nöje att ta sig ut i naturen. Alla går ner i varv och barnen får röra sina kroppar och hoppa och skutta bland stock och sten.
 


Fascinerande att titta på små söta lammungar!
 
 
Ut i den vilda naturen!
 

Härligt att klättra bland klippblock!

 
 

Ormbunken rister sin ringlande topp!


 
 

torsdag 16 maj 2013

Moussaka och skogslek!

Det var extrapris på auberginer nu i veckan och jag blev sugen på Moussaka!
 
 
6 personer:
 
400-500 g lammfärs (jag tar nötfärs)
3 auberginer
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
1 burk hela tomater
persilja
2 dl vitt vin
1 tsk timjan
1 tsk rosmarin
1,5-2 dl riven ost
2 msk smör
olja
salt, peppar
 
Vit sås:
50 g smör
1 dl vetemjöl
7,5 dl mjölk
salt och peppar
 
Börja i tid eftersom auberginerna ska ligga i press i en timme.
 
Skär auberginerna i 0,5 cm tjocka skivor på snedden.
Lägg i skål, strö över 1,5 tsk salt.
Lägg på en assiett som tyngd och låt stå i ca 1 timme.
Lägg auberginerna i ett durkslag och låt rinna av.
 
Skala och hacka lök och vitlök.
Skär tomaterna grovt och spara spadet.
Hacka persiljan.
 
Smält 2 msk smör och fräs lök och vitlök. Lägg i köttfärsen. Mosa  och bryn ordentligt.
 
Häll på vinet, tomater med spad, persilja, timjan, rosmarin, salt och peppar.
Låt röran småputtra i 35 minuter.
Rör om då och då och späd med mer vätska om det behövs.
 
Sätt ugnen på 225 grader.
 
Gör en vit sås: smält smör och tillsätt mjölet när det börjar fräsa. Rör om så att såsen blir jämn och fin. Tillsätt salt och vitpeppar. Låt småputtra i ca 5 minuter.
 
Värm olivolja och bryn auberginerna på båda sidorna. Låt rinna av på hushållspapper.
 
Smörj en ugnssäker form.
Varva auberginer, köttfärs, vit sås och ost.
Avsluta med auberginer, sås och ost.
 
Låt formen stå i ugnen i 30 minuter.


 
Det blev en liten skogstur på eftermiddagen. Vi plockade nässlor och barnen lekte med pinnar och klättrade på stenar och stubbar.
 
 


Ormbunkarna är så vackra, späda och ljusgröna!
 

 
Harsyran blommar så fint! Det är så roligt att vara ute med barnen i skogen. För lillkillen är det nyttigt att ta sig fram bland stock och sten. Han blir smidigare för varje gång! Det är också roligt att titta på alla växter och insekter och prata om vad allt heter.
 

 
 
 
Vi upptäckte att det växte en hel massa hasselträd i skogskanten. Barnen samlade gamla nötter och i höst får vi gå och titta om det har blivit några nya nötter.

onsdag 15 maj 2013

Nordisk mytologibok!

 Jag och småkillarna har läste en hel del om nordisk mytologi på sistone. Det går alltid hem så jag brukar ta fram alla mytologiböcker jag har ungefär en gång om året. Den här gången ville pojkarna göra en egen gudabok. Vi har börjat lite och hittills har de ritat Tor och Oden.
 
 
Här är Tor med sin yxa och bälte och med järnhandskarna på!

 
En till TOr med yxa och blixtar på himlen!
 
Vi läste sagan om när Tor fiskade upp Midgårdsormen och det blev en bild till den också!
 
 
Här är Oden med bara ett öga. Det andra offrade han ju i vishetens källa för att bli just vis. Han har sina korpar Hugin och Munin med sig också men de orkade inte 6-åringen rita så det fick jag göra!

 
Vi tittade i en bok med runor också och skrev gudanamnen med runor. Nästa gud vi ska rita blir Frej! Det tar vi en dag när vi får lust!

tisdag 14 maj 2013

Vårdagar!

Det är härligt att vara ute nu när våren äntligen är här! Fortfarande är jag inte riktigt van vid att slippa ala kläder och bara kunna gå ut! Känns fortfarande som ett litet under att vintern är borta och att vi ska få ha det så här bra i ett  halvår till innan vi ska in i mörkret igen! Varje dag förundrar jag mig över allt som händer i naturen. Försöker tänka på att titta och njuta av de späda bladen innan de blir stora och mörkgröna och man är van vid allt liv som finns omkring en!
 
 
Igår gick jag med de små barnen till en lekpark på eftermiddagen. Vi hade en rolig stund tillsammans. Det är så härligt när alla är sams och hjälps åt i leken. En linbana roade barnen länge och de turades om att åka eller åkte tillsammans.
 
 
Minstingen kunde förstås inte åka själv men han förstod att han skulle stå i kö och vänta och när det blev hans tur fick han hjälp av sina storebröder! De sprang med och höll i hårt så att han inte skulle ramla av och roligt hade de allihopa!
 
 
Vitsipporna finns överallt och än så länge blommar de för fullt!
 
 
 Liljekonvaljerna gör sig redo att avlösa vitsipporna och har redan små späda klockor!
 

måndag 13 maj 2013

Fler 1-åringar i förskola!

I lördags kunde man läsa att antalet 1-åringar som går i förskola har ökat. Nu går nästan 50 % av 1-åringarna. I tidningarna presenteras det på lite olika sätt. Aftonbladet säger att "Det finns anledning att hurra över det. Det är nämligen bra att gå på förskola och ju tidigare man börjar desto bättre är det." Journalisten berättar om en undersökning gjord av Sven Bremberg. Det är en forskningssammanställning baserad på utländska undersökningar som visar att det går bättre i skolan för barn som börjar förskolan tidigt. Tänk det är väl konstigt att man kan påstå en sådan sak! Det kvittar väl om man kan bevisa det med en forskningssammanställning när verkligheten visar något helt annat! I tidningarna poppar det hela tiden upp artiklar som handlar om skolbarnens försämrade resultat. Kanske kan man misstänka ett samband? I takt med att fler och yngre barn trycks in i förskolorna går det allt sämre för dem i skolan.

I Svenska Dagbladet presenteras nyheten på ett lite annat sätt. Där uttalar sig Anders Broberg, professor i klinisk psykologi med inriktning mot barn och ungdomar. Han säger att de stora barngrupperna med allt färre vuxna per barn kan skapa stress och oro hos barnen och att det är allra värst för de minsta. Han säger att han är ganska orolig för hur förskolan ser ut för de allra yngsta.

I Göteborgsposten finns också en artikel som uttrycker oro för de små barnen. Artikelförfattaren säger att hon är orolig för de yngsta barnen. Hon menar att det inte är att sätta barnens bästa när förskolan ser ut som den gör i dag. Hon tror att anledningen till att fler 1-åringar går på förskola är att det finns färre dagmammor, att rätten till förskola har utökats och en ökad press i arbetslivet. Författaren hänvisar till 23 barnpsykologer i Göteborg som har protesterat mot den nedrustning och underprioritering av förskolan som skett. De påtalade att små barns inlärningsförmåga påverkas om de utsätts för den stress som en alltför stor barngrupp innebär. Hon säger också att det inte finns någon forskning som visar att 1-åringar behöver socialiseras i en stor förskolegrupp eller att föräldrar skulle vara sämre på att stimulera och fostra dem. Avslutningen blir att alla borde sluta med att låtsas att förskolan är bäst för 1-åringen!

Frågan är vad föräldrarna tycker? Varför börjar fler små barn på förskola? Tycker föräldrarna det är bra? Beror det på ekonomin? Är det för att alla andra gör det? Kanske känner man sig ensam när alla andra börjar jobba? Inte vet jag! Sorgligt är det i alla fall! Både för barnen och föräldrarna! Det räcker med att titta på en liten 1-åring för att se att det är en liten bebis! Den hör inte ihop med en massa barn utan med sin mamma!! Och det måste kännas ända in i mammahjärtat när man lämnar sitt lilla knyte ifrån sig många timmar varje dag! Är det inte dags att föräldrarna börjar kräva tillbaka sin rätt att ta hand om sina egna barn? Om det är det vi vill alltså?

lördag 11 maj 2013

Dagens dikt!

Det snurrar runt så många ord i mitt huvud av allt läsande av rapporter, politiska skrifter och tidningsartiklar jag har läst för att få reda på lite mer om kognition. Ibland blir jag förvirrad, det känns som om korten blandas bort av alla ord. Ibland blir jag full i skratt, det är så uppenbart att orden verkligen inte betyder någonting av värde. Kom att tänka på Frödings dikt Idealism och realism. Den passar perfekt när man känner som jag...


Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.

Det ljugs när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.


onsdag 8 maj 2013

Små barns kognitiva utveckling!

Det finns en mening som återkommer när man läser om de politiksa partiernas syn på förskolan. Den där meningen återkommer också i föräldratidningar. Den är så här: "barn som går på förskola får en bättre kognitiv utveckling än barn som fostras enbart i hemmet". Den där meningen gör mig både arg och ledsen. Den står där den där meningen men det kommer inga förklaringar efteråt. Vad är det i förskolan som gör att barnen får den här bättre utvecklingen? Vad är det pedagogerna gör som inte föräldrarna gör? Vad är det barnen lär sig?

Vi som är hemmaföräldar vet ju att det inte är så. Jag vet det i alla fall. Jag tänker på alla mina 6 barn. Några av dem har visserligen gått på förskola kortare perioder, 3 timmar om dagen. Jag märkte aldrig att de lärde sig något särskilt där som de inte lärde sig hemma. Jag vet däremot att de var tvungna att börja hävda sig bland de andra barnen. De fick börja kriga sig till en plats. De blev emellanåt missförstådda av pedagogerna. Jag har sett ett par av dem bli tystare och tystare. De gav liksom upp när de förstod att de skulle vara där varje dag. Då tog jag hem dem och fick tillbaka mina glada barn. Jag har sett dem oroa sig för hur deras yngre syskon hade det. Hur de skulle klara sig bland alla större barn. Hur de skulle klara sig utan en stor som tog hand om dem.

Jag har själv kunnat se hur mina barn har utvecklats och lärt sig saker varje dag i sin hemmiljö. Jag är ingen supermamma. Jag är inte särskilt intresserad av pedagogik. Jag planerar inte mitt prat så att jag ständigt utvidgar samtalsämnena. Jag jobbar inte enligt tematiska studier. Jag älskar däremot mina barn väldigt mycket. Jag tycker om att vara tillsammans med dem. Jag tycker om att prata med dem, busa och skratta med dem, lyssna på dem. Ta hand om dem, tvätta dem, hjälpa dem att bli torra, ge dom god mat, se till att de har rena kläder och ett rent hem. Jag tycker om att ge dem frihet att utforska sina egna intressen, låta dem fundera över vad de vill göra, låta dem upptäcka vad de kan på egen hand.

Jag har en liten 2-åring just nu. Han har inte gått en dag på förskolan och kommer heller inte att göra det. Jag förundrar mig över hur mycket han har lärt sig. Hur stora språng han gör i sin kognitiva utveckling varje dag. Jag förundrar mig över hans förstånd, minne, humor, pratutveckling, fysiska utveckling. Han drar sina slutsatser, tränar sitt minne när vi pratar om vad vi har gjort och vad vi ska göra. Han tränar sin kropp i sitt hem, i trädgården, i skogen, på stan. Han tränar sitt uppförande tillsammans med mig, sina syskon, sina släktingar, i affärer, hos tandläkaren... Han lär sig nya ord varje dag. Han sjunger och spelar piano, han ritar med kritor och tuschpennor och vattenfärg och oljekritor. Han hjälper sin pappa att spika och gräva och tvätta bilen. Han lagar mat tillsammans med mig eller sin pappa. Att få vara med till fullo i ett vanligt vardagsliv är guld värt för barn. Det ger så otroligt mycket. Det ger framför allt närvaro och gemenskap. Men det ger också matematiska färdigheter, språklig utveckling, naturvetenskapliga upptäckter, praktiska färdigheter, finmotorik och grovmotorik... Det är sånt som alla mammor och pappor har vetat i sitt inre utan att någonsin sätta ord på det eller skriva en rapport om det. Det är så lätt och så roligt och så tillfredställande för både förälder och barn! Det borde också vara så självklart!

Galette de Pérouges!

Nu är det helg igen! Då kan man ju passa på att baka en kaka! Här är receptet på en fransk galette - Galette de Pérouges. Den är riktigt god och väldigt mäktig så en smal strimla räcker!
 
 
10 g jäst
1 msk vatten
150 g smör
1 ägg
1 tsk salt
3 msk socker
rivet skal av 1 citron
ca 4 dl mjöl
 
Att strö över den utkavlade kakan:
50 g smör i små kuber
4-5 msk socker
 
Lös upp jästen i en matsked ljummet vatten.
Rör smöret mjukt och rör i ägget och sedan socker, salt och citronskal.
Tillsätt vattnet/jästen och arbeta snabbt in mjölet lite i taget.
Låt jäsa övertäckt i ca 30 minuter.
Sätt ugnen på 250 grader.
Kavla ut till en stor tunn kaka. Det går lätt om man kavlar på bakplåtspapper.
När kakan ligger på plåten formar man en kant runtom, som på en paj.
Lägg över de små kuberna av smör och strö över socker.
Grädda mitt i ugnen i 8-10 minuter.

tisdag 7 maj 2013

Partiledardebatt!

Jag tänker på partiledardebatten i söndags. Det blev lite prat om familjepolitik. Eller rättare sagt om det som återstår av vad familjepolitik innebär - föräldraförsäkringen och hur den ska fördelas mellan föräldrarna. Det saken gäller är om vi som föräldrar ska få bestämma hur vi vill fördela den tid vi har fått. Några partier (Kd och Sd) vill att föräldrarna ska få bestämma själva och andra vill att tiden ska fördelas mer jämlikt mellan mamman och pappan (V och Mp). Det kan röra sig om att dela den helt lika eller i tre delar med en del till mamman, en till pappan och en som man kan göra vad man vill med. Det fascinerande är att anledningen till den här uppdelningen ska göras är ingen som har med barnen att göra (inte sa någon det i alla fall) utan den är till för mammornas skull! Mammorna tjänar mindre än männen och om de är tillsammans med sina barn kortare tid kommer de att hinna tjäna mer pengar! Det är väl bra!

Det var det ena som sades om familjepolitiken. Det andra var att Jimmie Åkesson blev anklagad för att vilja införa sambeskattning igen. Det var Jan Björklund som sa det och han menade att detta skulle föra utvecklingen tillbaka 40 år i tiden. Björklund beskyllde Åkesson för att vilja köra tillbaka kvinnorna till spisen igen. Åkesson invände att det i så fall skulle vara valfritt.

Jag vet inte riktigt... Tycker bara att det är konstigt att familjepolitik handlar om hur många månader mamman och pappan ska vara hemma. Det viktigaste i det hela är att båda föräldrarna lämnar ifrån sig sina barn för att kunna tjäna lika mycket pengar. Hade fått för mig att barnen skulle vara viktigare än pengar och karriär. Att människor skaffade barn för att de så gärna ville ha ett litet barn att vara tillsammans med i vardagslag. Att det inte borde vara något problem om en mamma tycker om att ta hand om sitt barn och gärna offrar lite pengar på det. Att det inte borde vara något problem om en pappa gärna delar lika på hans lön för att han så gärna vill ta hand om sin familj och se till att den mår bra. Eller tvärtom! Det är ju det som är så bra med jämställdhet - att vi har samma rättigheter och värde men inte är tvingas till något av någon som vet bättre.

Det där med att tvinga tillbaka kvinnorna till spisen förresten! Vad menas med det? Praktiska saker måste skötas -både hemma och i samhället. Är det något skamligt med det? Är det dåliga arbeten? Varför är det en karriär att laga mat åt andra men fult att göra det åt sin egen familj? Varför är det en karriär att städa andras hem och offentliga lokaler men fult att städa sitt eget hem (på dagtid alltså)? Varför är det en karriär att ta hand om andras barn men fult att ta hand om sina egna? Jag tycker i alla fall att det är både roligt och värdefullt att ta hand om min familj och mitt hem. Jag njuter av att kunna ta hand om mina små barn alla deras vakna timmar och tycker om att finnas för mina större barn när de kommer hem från skolan. Jag tycker om att se till att det är fint och trevligt här hemma. Jag tycker om att hinna laga god mat till min familj. Jag tycker om att kunna involvera mina barn i familjelivet med alla dess sysslor och glädjeämnen. Jag glädjer mig åt att jag och min man är ett team som jobbar tillsammans för att se till att vi ska få det bra. Vi delar lika på pengarna och arbetar lika mycket och vilar lika mycket. Jag skulle önska att samhället såg oss som det team vi är - pengarna vi tjänar är våra, inte min mans, de borde delas lika och beskattas av oss båda. Pensionspoäng borde betalas in för oss båda för varsin halva. Det är jämlikhet!