tisdag 7 maj 2013

Partiledardebatt!

Jag tänker på partiledardebatten i söndags. Det blev lite prat om familjepolitik. Eller rättare sagt om det som återstår av vad familjepolitik innebär - föräldraförsäkringen och hur den ska fördelas mellan föräldrarna. Det saken gäller är om vi som föräldrar ska få bestämma hur vi vill fördela den tid vi har fått. Några partier (Kd och Sd) vill att föräldrarna ska få bestämma själva och andra vill att tiden ska fördelas mer jämlikt mellan mamman och pappan (V och Mp). Det kan röra sig om att dela den helt lika eller i tre delar med en del till mamman, en till pappan och en som man kan göra vad man vill med. Det fascinerande är att anledningen till den här uppdelningen ska göras är ingen som har med barnen att göra (inte sa någon det i alla fall) utan den är till för mammornas skull! Mammorna tjänar mindre än männen och om de är tillsammans med sina barn kortare tid kommer de att hinna tjäna mer pengar! Det är väl bra!

Det var det ena som sades om familjepolitiken. Det andra var att Jimmie Åkesson blev anklagad för att vilja införa sambeskattning igen. Det var Jan Björklund som sa det och han menade att detta skulle föra utvecklingen tillbaka 40 år i tiden. Björklund beskyllde Åkesson för att vilja köra tillbaka kvinnorna till spisen igen. Åkesson invände att det i så fall skulle vara valfritt.

Jag vet inte riktigt... Tycker bara att det är konstigt att familjepolitik handlar om hur många månader mamman och pappan ska vara hemma. Det viktigaste i det hela är att båda föräldrarna lämnar ifrån sig sina barn för att kunna tjäna lika mycket pengar. Hade fått för mig att barnen skulle vara viktigare än pengar och karriär. Att människor skaffade barn för att de så gärna ville ha ett litet barn att vara tillsammans med i vardagslag. Att det inte borde vara något problem om en mamma tycker om att ta hand om sitt barn och gärna offrar lite pengar på det. Att det inte borde vara något problem om en pappa gärna delar lika på hans lön för att han så gärna vill ta hand om sin familj och se till att den mår bra. Eller tvärtom! Det är ju det som är så bra med jämställdhet - att vi har samma rättigheter och värde men inte är tvingas till något av någon som vet bättre.

Det där med att tvinga tillbaka kvinnorna till spisen förresten! Vad menas med det? Praktiska saker måste skötas -både hemma och i samhället. Är det något skamligt med det? Är det dåliga arbeten? Varför är det en karriär att laga mat åt andra men fult att göra det åt sin egen familj? Varför är det en karriär att städa andras hem och offentliga lokaler men fult att städa sitt eget hem (på dagtid alltså)? Varför är det en karriär att ta hand om andras barn men fult att ta hand om sina egna? Jag tycker i alla fall att det är både roligt och värdefullt att ta hand om min familj och mitt hem. Jag njuter av att kunna ta hand om mina små barn alla deras vakna timmar och tycker om att finnas för mina större barn när de kommer hem från skolan. Jag tycker om att se till att det är fint och trevligt här hemma. Jag tycker om att hinna laga god mat till min familj. Jag tycker om att kunna involvera mina barn i familjelivet med alla dess sysslor och glädjeämnen. Jag glädjer mig åt att jag och min man är ett team som jobbar tillsammans för att se till att vi ska få det bra. Vi delar lika på pengarna och arbetar lika mycket och vilar lika mycket. Jag skulle önska att samhället såg oss som det team vi är - pengarna vi tjänar är våra, inte min mans, de borde delas lika och beskattas av oss båda. Pensionspoäng borde betalas in för oss båda för varsin halva. Det är jämlikhet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar