Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

tisdag 28 januari 2020

Forskning pågår...


Man har forskat igen. Om matte den här gången. Och kommit fram till...tada! att ju mer tid barnet går i förskola desto bättre går det i skolan sen. I tidningen Förskolan slår man förstås upp den här forskningen.

Forskaren blev efter en diskussion med en kollega nyfiken på om barn verkligen hade nytta av förskolan rent kunskapsmässigt eller om det bara var barnpassning. Eller forskare förresten...det handlar om en mastersuppsats. I alla fall, masteruppsatsförfattaren beslöt sig för att ta reda på saken. Inte så lätt men det gick...han identifierade en grupp som hade haft begränsad tillgång till förskola...de som före maxtaxereformen fick gå hem från förskolan när syskonet kom. Sen undersökte han hur det gick för barnen i de nationella proven och vilka slutbetyg de fick i åk 9. 380 000 barn fick vara med i analysen.

Undersökningen visade att de barn som fått ökad tillgång till förskola hade presterat bättre i matte. Ja, de som gått mer tid i förskola tack vare reformen hade fått ett halvt betygssteg bättre i slutbetyg i åk 9.

Det låter lite mysko på nåt sätt...men om jag fattar rätt så hade de barn som gick i förskola INNAN maxtaxereformen ett halvt betygssnäpp sämre än de barn som SKULLE HA varit hemma om INTE maxtaxereformen införts. Eller nåt.

I alla fall...slutsatsen i masteruppsatsen blir att det är bra för barnens skolresultat att gå heltid i skolan. Förstås.

Så...receptet för att skapa mattesnillen är heltid på förskolan. 40 timmars undervisningi veckan av förskolepersonal från 1 års ålder och matten går som en dans sen. Man kan se fram emot barn som kommer att få ett halvt betygssteg högre än vad de skulle ha haft annars i åk 9. Hallelulja.

måndag 27 januari 2020

En ny vecka har börjat...

...och en har gått! En vecka som alla andra...märklig ändå...är det vår? höst? Ja, inte vinter i alla fall. 

Vi har bara gjort vanliga saker...ändå är det väl ovanliga saker för nån i min ålder antar jag. Jag borde ha varit på ett jobb under 9 timmar var dag från måndag till fredag. Men det har jag alltså inte varit...

Jag har varit i skogen flera gånger med min yngste son. Vi har passat på att vara utomhus direkt efter skolan har slutat. Det är skönt att vara ut...gå över stock och sten...och jag njuter av att ge min son den här tiden tillsammans i skogen. Hans bröder och jag var ute mycket...och då var det förstås på ett helt annat sätt...lek och stoj och rörelse. Nu är det bara jag och sonen...annorlunda men fint ändå. Och det är härligt att se att sonen har sin egen värld...han kan leka fastän han är ensamt barn...han vet hur man gör! 
En dag gick vi till klätterberget!
En annan dag gick vi till ett annat berg...där vi har en koja vi bygger på! 
13-åringen gillar Star Wars...vem gör inte det förresten? En yoda att hänga på ryggsäcken ville han ha! Och jag som gillar att handarbeta men inte har något på g just nu nappade direkt förstås...en virkad yoda hann jag med att sno ihop en eftermiddag! 
En eftermiddag passade vi på att vara ute i vår egen trädgård efter skolan...studsmattan lockade för sonen...
...och jag passade på att gå runt och kolla läget...blev glad av snödropparna som tittat upp...
 ...och rensade ogräs...häftigt att kunna göra det en januarieftermiddag! 
Ett par förmiddagar ägnade jag åt en byrå jag köpt på loppis för 80 kronor! Den var väl helt ok som den var...men lite trist...
Svart kalkfärg och nya knoppar gjorde den lite intressantare tycker jag! 
En lunch åkte jag med mina föräldrar ner på stan för att köpa vantar och schampoo...efteråt slank vi in i kyrkan för att lyssna på orgelkonsert! Svärmor satt också där i en bänkrad och fick sällskap av oss! 
Och så gladde jag mig åt fina tröjor som kom på posten! Jag köper inte mycket kläder men Rabalders rea brukar jag kolla in! Och de här två tröjorna fick jag för halva priset! De kommer jag ha glädje av i många år! 
 Så kom helgen...maken kom hem från sin jobbresa...för han var borta denna vecka också...skönt att bara vila och ta det lugnt. Vi gjorde inget alls egentligen...bara var...löste korsord, lagade mat, pratade, gick promenader, tittade på tv..ja, och så hjälpte vi till med skolarbete...av två anledningar. 1. Det är fasligt många arbeten och prov på högstadiet och lite sekreterar- och undervisningshjälp behövs. 2. Det sker inte mycket i skolan vad gäller språkundervisning och lite grammatik tycker jag allt att barna behöver få sig till livs...därav översättningsövningar och någon liten genomgång i engelska och tyska. 
I går kväll lyxade vi till det med pizza till kvällen...
...och så fick det bli en kvällspromenad med ficklampa genom våra små skogar...kojan behövde tittas till lite tyckte 8-åringen! 



torsdag 23 januari 2020

Rena snurren...

Jag lyssnar på ett radioinslag. Det handlar om förskola. På en förskola pratar personalen inte tillräckligt bra svenska. Då blir det svårt för dem att tex läsa en bok med rätt uttal samt diskutera boken med småttingarna. De kan inte synonymer för att fördjupa och förklara texten. Den berörda personalen ska få svenskundervisning...både för sin egen skull samt för barnens skull. En mamma intervjuas. Hon tycker att det är jättebra att personalen som tar hand om hennes barn får lära sig svenska. Men egentligen tycker hon inte att det spelar någon jätteroll. Det viktigaste är ju inte språket utan att barnen har en varm famn under dagen.

Jag känner mig stum. Jag har svårt att uttrycka mig. Det virvlar runt inom mig...som ett grått moln som tar för stor plats i bröstet på mig. Felen är för många. Tankevurporna för kraftiga. Det handlar ju om barn. Om barn som ska växa och bli vuxna.

Förstoppat...

Det kommer såna där larm ibland...om att barn är förstoppade. Nu är det dags igen. Det verkar som om barnläkare tycker att förstoppning bland barn har blivit allt vanligare. Förklaringarna på varför skulle vara att barn använder blöja högre upp i åldrarna och att potträning inte är prioriterat varken av föräldrar eller förskola. Barn är bra på att hålla sig och när de gör det försvinner träningssignalen.

Man har i alla fall börjat studera det här problemet. Flera studier pågår för att utreda om förstoppningsproblemet har att göra med att svenska barn har blöja allt högre upp i ålder.

På 70-talet blev barn blöjfria vid 2 års ålder. Nu är de det vid 3-4 år.

Varför? Jo, blöjorna är för bra säger en professor som forskat om det här i många år.

Ok, jaha. Ja, då så. Det är ju bra att man forskar. Men lite lustigt att man måste lägga åratal på att försöka förstå det här. Och lite lamt att man kommer fram till att det beror på blöjorna. Man kunde ju annars fundera över vad mer som skiljer nutid från 70-tal. Det är ju inte bara blöjornas kvalitet. Det är andra saker. Den kanske största skillnaden mellan dåtid och nutid är det faktum att barn inte längre fostras i sina egna hem. Förr var det mamma, i hemmet, som hjälpte barnet bli blöjfritt. Jag har det med mig...har hört fraser från både mamma och mormor..."sommaren barnet fyller 2 ska blöjan bort." Barnet måste få "lufta sig"...inte ligga med blöja hela dagen som bäbis, inte gå med blöja hela dagen när det har lärt sig gå. Blöjan måste av så att barnet får luft på rumpan och får chansen att lära sig tyda sin kropp...känna hur det kissar, gå på potta eller toa. Men nu...ja, nu fostras barn på institution...från 1 års ålder...Problemen med detta blir flera...det finns för det första ingen mamma där som kan lufta barnet, se till att det får prova gå på toan då och då. Men även andra saker kommer till som jag tror skapar den här förstoppningsrisken...barnet är i en främmande miljö...det är inte trevligt att ta emot hjälp av främlingar när det gäller så intima saker som kiss och bajs. Man håller sig. Och så har vi föräldrarna...de är ju liksom inte riktigt med längre...de ska potträna på morgnar, kvällar och helger...och den stora delen av dagen är det nån annan (vem?) som är ansvarig för det. Hur blir det egentligen? Varken hackat eller malet gissar jag.

Så...ja, blöjorna är nog ytan på problemet. Det är nog fel i själva grunden på alltihopa tror jag ibland. Men det är det nog inget som forskningen kommer att visa. Vi får fortsätta hålla oss.








tisdag 21 januari 2020

Engelskstart!

Snart 9-åringen blev sugen på att lära sig engelska! En hel del engelska kan han redan tack vare tv-spel och filmer men han kan ju inte engelska på riktigt förstås! Vi startade med att läsa ordböcker för barn för att han skulle lära sig fler ord och börja jobba lite med uttalet. Men sen tyckte han att det räckte och ville ha lite mer riktig undervisning. Jag tog fram mina gamla läroböcker från folkskolan!

Vi har nu gjort första kapitlet...suveränt upplag tycker jag! Man får några basord och sin första grammatikregel - a och an. 
Sen får man träna på att välja rätt...
I övningsboken får man träna mer. Extra roligt var det att få en första översättningsövning! 

måndag 20 januari 2020

En vecka...

...har gått och nästa har börjat! Maken har varit bortrest så vi andra har fått klara oss själva. Det gick fint förstås men nog är det skönt att slippa ha ett jobb att gå till när man är ensam vuxen hemma! Annars gjorde vi det alldeles vanliga...hemarbete, skola, läxor, aktiviteter...

Och lite roligt har vi gjort...varit i skogen några gånger med yngste sonen...
...och jag har tagit riktiga slapparluncher i min ensamhet...enkel mat framför tv:n...den här veckan den underbara serien Come Home från Svt. 
Vi har uträttat några ärenden...köpt färg, tittat på blommor...och i blomsteraffären fanns det fina vattensköldpaddor att studera!
Och när helgen kom åkte vi in till äldste sonen och hälsade på! Det blev en massa gos med hans lilla söta hund...
...och en kort tur på stan...där vi handlade strumpor och åt gott...
8-åringen bestämde sig för sushi...han har ätit förut men aldrig en hel portion så jag var lite tveksam till hans val...11 bitar...men han orkade nästan alla bitarna och åt till och med avocado som han inte är särskilt förtjust i! 
På söndagsförmiddagen sken solen och det var underbart skönt ute...en promenad ner till fågelsjön hanns med innan lunch...svanarna som håller till där hade tydligen bestämt sig för att stanna kvar över "vintern"! 
















fredag 17 januari 2020

Städning...

Jag städar varje dag. Inte jättemycket, men ändå, jag städar varje dag. På fredagarna städar jag mer. Mer grundligt...jag dammar, dammsuger, torkar golv i kök och tvättstuga och på toaletterna. Jag städar toaletterna lite mer noggrant. Jag plockar av och torkar köksluckor och annat som behöver torkas av. Jag städar åt oss i familjen. Som kvinnor har gjort i alla tider tror jag. Jag tänker på kvinnor som gått före, i min egen släkt...min mamma tillhörde den första generationen i min egen släkt som gick ut i regelbundet och ordentligt lönearbete. Innan dess var kvinnorna i min släkt hemmafruar, precis som jag antar att de var i de flesta andra släkter. Några av hemmafruarna tog sig något extrajobb. Min farmor städade en period något kontor. Hon var också hemsamarit åt sin egen mamma en tid. Det var på den tiden samhället hade bestämt sig för att ta större ansvar men ändå respektera familjebanden. Någon annan kvinnlig släkting tog lite mer jobb utanför hemmet när barnen var äldre...hon var hemsamarit åt sin svärmor och åt någon annan äldre person. Hon städade några timmar mot betalning. Det var för att få in lite pengar att kunna köpa lite extra, få en guldkant...spara till något åtråvärt.

Idag läser jag i tidningen om städpersonalen här i kommunen. Den är sönderstressad. Arbetsbelastningen är hög och underbemanningen stor eftersom många är sjukskrivna. Alltså...många blir sjuka och då blir de som är kvar överbelastade...och de som blev sjuka kanske också var överbelastade...lite som att de går i en sån där evighetstrappa.

Jag ägnar dagen åt fredagsstädningen...på det där fåniga manéret...ni vet...det där man sade om, och ibland fortfarande säger om de forntida hemmafruarna...att de försökte göra sitt "jobb" märkvärdigare, eller försökte skapa legitimitet åt det, genom att ha någon slags veckoschema...Men ärligt...visst är det skönt att ha det rent när helgen börjar? Och visst är det bra att ägna en förmiddag åt bakning...ha rutiner för städning av garderober, köksskåp osv...Fredagen är som sagt städdag för mig. Medan jag dammsuger och torkar här och där och tappar upp vattnet till golvtorkningen...känner doften av såpa...funderar jag...hur skulle det vara att städa varje vardag, 8 timmar, varje vardag? Hur skulle jag må? Fysiskt? Själsligt? Inge vidare tror jag. Är det verkligen rimligt att städning har blivit en karriär, ett heltidsjobb...som man har när man har barn hemma, ett eget hem att sköta om? Är det detta som är den kvinnliga frigörelsen gick ut på? En sjuk frihet verkar det som. 





måndag 13 januari 2020

Makt...

Jag tänker på makt. Jämställdhetskampen skulle ge oss kvinnor makt. Vi skulle bli oberoende av männen...tjäna egna pengar, kunna bestämma över våra egna kroppar, befrias från tvånget att ta hand om barnen. Vi har fått allt detta. Vi har fått makt. Eller?

Jag vet inte.

Kvinnor kan numera utbilda sig till vad de vill.
Kvinnor kan arbeta med vad de vill.
Kvinnor får rösta.
Kvinnor får skilja sig om de vill det.
Kvinnor får använda sig av preventivmedel.
Kvinnor får ta abort.
Kvinnor, precis som män, särbeskattas, tjänar egna pengar och skattar för dem själva.
Kvinnor behöver inte ta hand om sina barn mer än circus ett år som mest.

Kvinnor har fått makt.

Eller?

Jag vet inte.

Vad händer om en kvinna skulle vilja ta hand om sina barn längre än det där året? Har vi makt att göra det?

Svaret är nej. Det har vi inte.

En ny slags kvinnofälla uppstod tack vare jämställdhetskampen.

Fällan är riggad av staten som effektivt hindrar varje kvinna med felaktiga idéer. Men staten har också givit männen ett maktmedel. Mannen kan bli statens redskap när det gäller att kväsa den eventuella lusten kvinnan har för hemmalivet.

Det är svårt att veta hur det ligger till i ett land där det bara finns en rak motorväg att köra på. Avfarterna är blockerade eller helt enkelt bara upprivna, icke-existerande. För några år sedan gjordes en undersökning av internetsajten Familjeliv. Det frågades om just det där med att vara hemma.  Hur många kvinnor ville vara hemma hos barnen. Ungefär 50 % av kvinnorna ville vara hemmafruar...om det hade funnits möjlighet. Men det finns det inte. Undersökningen viftades bort...de 10 000 som svarade var inte representativa. Och om de nu skulle ha varit det så var det ändå inte nåt att ta på allvar...kvinnorna var bara påverkade av den populära TV-såpan Svenska Hollywoodfruar...de hade en orealistisk bild av vad det var att vara hemmafru. De trodde väl att de skulle svassa omkring och dricka champagne hela dagarna. De fattade inte hur tråkigt de skulle få det.

Tillbaka till männen. När staten har gjort allt för att frånta mammor rätten att vara mammor på riktigt, alltså irl...blir vi kvinnor som känner så starkt att vi inte kan foga oss beroende av männens välvilja. Mannen har hälften av föräldradagarna. Vill han inte ge bort några dagar till mamman så får hon ta skeden i vacker tass och gå tillbaka till jobbet när hennes dagar är slut. Jag har hört flera gånger att män säger nej till kvinnor som vill vara hemma längre än föräldradagarna räcker till även om det skulle vara ekonomiskt möjligt. Man brukar säga att män förr hade för stor makt i relationen och kunde hindra sina kvinnor från att ta jobb utanför hemmet. Men nu har vi bara vänt på steken. Män kan hindra kvinnor från att vara mammor på heltid. Särbeskattningen gör att makarna blir potentiella fiender inom familjen. Mannen (och inte kvinnor heller) får inte ta försörjningsansvaret för sin familj ens om de vill det. Det ekonomiska avbräcket om en i familjen inte förvärvsarbetar blir så stort att det blir ett vansinnigt beslut att ta. Kvinnan står som förlorare. Alltså om det nu är så som den där undersökningen visar...att hälften av oss egentligen skulle vilja vara hemma hos våra barn om vi hade möjlighet. Kvinnan har gjorts maktlös. 


torsdag 9 januari 2020

Förskolan på tapeten.

För några dagar sedan kunde man i Göteborgsposten läsa att förskolepersonalen nu slutgiltigt tröttnat. 2017 startade #pressat läge. 2018 lämnade förskolepersonal in vittnesmål till sina fackförbund. Detta dokument gavs till utbildningsministern. Samtal med alla invalda riksdagspartier har sket. Alla är överens om att situationen i förskolan är ohållbar och skadar vår framtid. 2019 fick Förskoleupproret delta i rundabordssamtal med Anna Ekström.

Och sen...ja, sen...hände ingenting. Och händer ingenting. Och Förskoleupproret ställer sig frågan...varför? När situationen är allvarlig. Barnen far illa. Personal lider av utmattningssyndrom och blir långtidssjukskrivna. Varför tas inte frågan på allvar?

Ja, varför händer inget? Är det av elakhet från politikernas sida? Eller är det bara så här det måste vara? Pengarna räcker kanske inte? Det kanske rent av är en dålig idé att tro att det är ekonomiskt möjligt att ge toppklassförskoleomsorg till en hel befolknings barn? Kanske får man bara finna sig i att det är det här vi får liksom? Pengarna och personalen räcker inte till mer än så här.

Tankespiralen kan skruvas vidare...kanske är skattefinansierad förskola für alle en dålig idé. I största allmänhet. Kanske är det inte bara en penningafråga utan också en rent mänsklig fråga.

Svenska Dagbladet resonerar Inger Enkvist om våra barns och ungas situation. Hon tar avstamp i makarna Myrdals "Kris i befolkningsfrågan" från 1934. Social ingenjörskonst. Enkvist skriver att den svenska välfärdsstaten inte bara inneburit att staten har byggt upp en service till medborgarna utan också försökt att ändra medborgarna genom i första hand familj- och skolpolitik. Vi har fått en samhällsservice som på samma gång är till för att fostra oss till rätt typ av medborgare och detta uppdrag har outsourcats till en stor grupp offentligt anställda. Enkvist kommer in på förskolan. Hon tar upp vikten av anknytning till en vårdande vuxen och ser att barns uppväxtvillkor gör att de inte får möjlighet att få detta behov tillgodosett när de tillbringar allt större del av sin barndom på förskolor där personalomsättningen ofta är stor.

En SD-kvinna, Ingrid Jordebo, går ännu längre i sin kritik av förskolan. Hon har lagt en motion om "förbättrad och förebyggande psykosocial barnomsorg i förskolan" och hävdar att "Dagens förskola har sina rötter i forna Sovjetunionen som upphörde för 30 år sedan. Den är socialistisk och bygger på stora kollektiv och stora byggnader." Jordebo säger att man förmodligen inte ens kan organisera en förskola på ett bra sätt eftersom hela förskolan till sin idé är socialistisk. Hon tror inte att man kan ge barnet den omsorg och psykosociala träning som det behöver i förskolan. Hon får mothugg förstås, av en S-kvinna. Hon säger att visst...det finns problem i förskolan, det skulle behövas mer personal men...kvaliteten och läroplanen är fantastiska och barnen har en fantastisk utveckling i förskolan. Jordebro tycker att barnen bör vistas i hemmet fram till fyraårsåldern. Hemomsorgen måste tillbaka. Hon går så långt som att påstå att det är en mänsklig rättighet att få bli vårdad av sina föräldrar! Låt detta sjunka in lite...en mänsklig rättighet att få bli vårdad av sina föräldrar...tja, det ligger någonting i det.

På Facebook pratar förskolepersonalen vidare. Det finns alltid något att skriva om. Det där upproret står och stampar. Inläggen som skrivs nu kunde lika gärna vara skrivna då...när upproret startade. Man kan bland annat få reda på att det finns förskolor där man har barngrupper med 19 barn och två heltidspedagoger. Barnen är 2-4 år gamla. För att få ihop det hela ska man samarbeta med en annan grupp med 12 stycken 1-2-åringar som också passas av två pedagoger. Andra pedagoger fyller på med vittnesmål. Det finns grupper med 17 3-5-åringar där 2 pedagoger arbetar. Det finns grupper med 20 stycken 1-2-åringar i med 3,5 pedagoger. Det finns grupper med 22 1-3-åringar som passas av 3 pedagoger. Och så vidare. Och så vidare.

Det blev rörigt det här inlägget. Lika rörigt som förskolesverige. Det blir rörigt i min hjärna när jag tänker på det. Krisrapporter ur verkligheten. Lovord från politiker. Det går inte ihop sig. Enstaka röster från folk som tänker lite större...funderar på förskoleidén i stort. Funkar den? Varifrån har vi fått den här idén...vad leder den till...ska det vara så här?









torsdag 2 januari 2020

Korpmammor...

...ja, så kallas tyska mammor som lämnar bort sina barn. Före jul pratade en utrikesreporter om dem, korpmammorna, på radion.

I Tyskland är det nämligen fult att lämna bort sina barn. I östra Tyskland (ett arv från DDR-tiden antar jag - den kommunistiska hjärntvätten) är det dock helt ok att arbeta som mamma. Men i västra Tyskland, för att inte tala om i Schweiz, där är det andra bullar...där tar man hand om sina barn. Vad skulle annars grannarna säga?

Men det är inte bara grannarna som håller kvinnorna hemma. Det är också skolsystemet. I Österrike, Schweiz och delar av Tyskland stänger skolorna över lunch och mamma måste vara hemma och servera mat.

I Tyskland är skattesystemet riggat så att ett par tjänar på att den som har lägst lön stannar hemma berättar journalisten men glömmer bort att man i Tyskland faktiskt har rätt till frivillig särbeskattning om man så önskar!

Och så är det dagiskostnaderna...de är så saftiga i Schweiz att det inte lönar sig att båda arbetar. Och det är därför mindre än hälften av kvinnorna som har barn mellan 4 och 12 år halvtid eller mer. Eller om man vill se det tvärtom. Hälften av mammorna är hemmafruar. Journalisten glömmer bort att berätta att det är lika dyrt med dagis i Sverige...det är bara det att här är alla med och betalar. Skatterna blir höga. Alla påverkas av det. Mammor har inte råd att avstå från förvärvsarbete om de vill det eftersom två löner krävs för att dra runt en familj. I Schweiz har karriärmänniskor råd att betala för dagis eller barnpassning. De måste bara tänka efter...vad vill jag? Vad vill vi? Det slipper svenska karriärkvinnor. De har manegen krattad. Och alla andra får vara med och kratta den. Dagisfröken får vackert lämna in sina egna barn på annat dagis och gå till sitt eget och ta hand om andras barn...vad hon än tycker om det innerst inne.

Avslutningen radioinslaget blir att det är dumt att ha dåligt samvete...för att man lämnar bort barnen när man gör karriär. Det är korparna bevis för. För de är minsann jättebra föräldrar. "Korpungarna blir inte alls bryskt utputtade, de hoppar ur boet av egen instinkt och föräldrarna fortsätter att mata och pyssla om dem länge, där på marken."

Ja, vad säger man? Vad är bäst? Att ha press på sig att vara tvungen ta hand som sina barn (som i de tysktalande länderna) eller vara tvungen att lämna bort sina barn (som här i Sverige). Vad är bäst? Vad är värst? Det beror förstås på. Vad man vill. Karriärkvinnor vill ju jobba förstås...det är därför de gör karriär. Och då kan man ju inte ta hand om sina barn. Men tycker man att barnen är viktigare vill man förstås vara hemma hos dem. Och har man ett vanligt rutinyrke, inget karriäryrke, kanske jobbet inte känns så där förfärligt viktigt och roligt. Någon annan kan ju lika gärna göra det. Om man råkar jobba som dagisfröken kanske de egna barnen känns lite mer meningsfulla att ta hand om än andras? Vem vet? Karriärkvinnorna tänker nog inte så mycket på det. De tänker på sig och sitt jobb. Inte på de som ska ta hand om deras barn...de som de själva inte har lust eller tid att ta hand om.

Och så det där om korparna...de riktiga korparna...Journalisten tröstar sig med att korpmammorna faktiskt är jättebra föräldrar och på något märkligt sätt får hon det till att, eftersom det är på det sättet, är också korpmammorna (de mänskliga alltså) också jättebra föräldrar. För korpmammorna puttar inte ut sina barn ur boet innan de är mogna för det. Och när barnen själva visat vägen genom att på egen hand hoppa ut, fortsätter mammorna att pyssla om sina barn ändå. Men det är ju precis så INTE mänskliga korpmammor gör. Fågelkorpmammorna är alltså lika de där trista och omoderna och förtryckta vanliga mammorna som fortfarande finns i de tysktalande länderna. Så artikeln slutade i något slags...ja, vad...är det avundsjuka eller osäkerhet det handlar om? Finns det någon liten misstanke därinne i mammahjärtat om att man egentligen vill ta hand om barnen men att det inte går eftersom man tycker att det jobb man har valt och satsat på känns viktigare och roligare. Då blir det så väldigt smärtsamt om andra mammor kan vara så där som riktiga fågelkorpmammor är...det svider i hjärtat. Och då känns det mycket bättre om ALLA mammor lämnar bort sina barn. Som i mammaparadiset Sverige.



Nyårsafton!

2020...nytt årtionde...den andra dagen detta år...ute är det grått och det blåser så att det knakar i huset! Vardag är det men lovet varar lite till. Nyårsaftonen har kommit och gått...en fin dag fick vi! Våra tre äldsta barn hade egna saker för sig...två av dem fick hålla till i vårt hus och ha fest för sina vänner...
Avplockat och städat inför nyårsfirande! 
Vi andra gick till mina föräldrar...drack kaffe, spelade spel, lagade mat...
Maken hade köpt gåsleverpastej på någon flygplats...kanske inte så trevligt egentligen...men väldigt gott på en toast med lite annat gott på! 
Och till huvudrätt åt vi det vi oftast gör...Oxfilé Provencale! Gott det också! 
Efterrätten blev tiramisu...men den kom inte med på bild!
Ja, och så blev det lite smällare lite senare!
Och champagne till tolvslaget!
Vi sov över eftersom hemmet var upptaget...och dagen efter slöade vi som man väl gör på nyårsdagen...åt sen frukost, spelade spel, åt lunch...tittade på nyårskonserten...och sedan var det skönt att ta en promenad i eftermiddagsmörket och få lite luft innan man kunde fortsätta slöandet resten av dagen!