Makt...

Jag tänker på makt. Jämställdhetskampen skulle ge oss kvinnor makt. Vi skulle bli oberoende av männen...tjäna egna pengar, kunna bestämma över våra egna kroppar, befrias från tvånget att ta hand om barnen. Vi har fått allt detta. Vi har fått makt. Eller?

Jag vet inte.

Kvinnor kan numera utbilda sig till vad de vill.
Kvinnor kan arbeta med vad de vill.
Kvinnor får rösta.
Kvinnor får skilja sig om de vill det.
Kvinnor får använda sig av preventivmedel.
Kvinnor får ta abort.
Kvinnor, precis som män, särbeskattas, tjänar egna pengar och skattar för dem själva.
Kvinnor behöver inte ta hand om sina barn mer än circus ett år som mest.

Kvinnor har fått makt.

Eller?

Jag vet inte.

Vad händer om en kvinna skulle vilja ta hand om sina barn längre än det där året? Har vi makt att göra det?

Svaret är nej. Det har vi inte.

En ny slags kvinnofälla uppstod tack vare jämställdhetskampen.

Fällan är riggad av staten som effektivt hindrar varje kvinna med felaktiga idéer. Men staten har också givit männen ett maktmedel. Mannen kan bli statens redskap när det gäller att kväsa den eventuella lusten kvinnan har för hemmalivet.

Det är svårt att veta hur det ligger till i ett land där det bara finns en rak motorväg att köra på. Avfarterna är blockerade eller helt enkelt bara upprivna, icke-existerande. För några år sedan gjordes en undersökning av internetsajten Familjeliv. Det frågades om just det där med att vara hemma.  Hur många kvinnor ville vara hemma hos barnen. Ungefär 50 % av kvinnorna ville vara hemmafruar...om det hade funnits möjlighet. Men det finns det inte. Undersökningen viftades bort...de 10 000 som svarade var inte representativa. Och om de nu skulle ha varit det så var det ändå inte nåt att ta på allvar...kvinnorna var bara påverkade av den populära TV-såpan Svenska Hollywoodfruar...de hade en orealistisk bild av vad det var att vara hemmafru. De trodde väl att de skulle svassa omkring och dricka champagne hela dagarna. De fattade inte hur tråkigt de skulle få det.

Tillbaka till männen. När staten har gjort allt för att frånta mammor rätten att vara mammor på riktigt, alltså irl...blir vi kvinnor som känner så starkt att vi inte kan foga oss beroende av männens välvilja. Mannen har hälften av föräldradagarna. Vill han inte ge bort några dagar till mamman så får hon ta skeden i vacker tass och gå tillbaka till jobbet när hennes dagar är slut. Jag har hört flera gånger att män säger nej till kvinnor som vill vara hemma längre än föräldradagarna räcker till även om det skulle vara ekonomiskt möjligt. Man brukar säga att män förr hade för stor makt i relationen och kunde hindra sina kvinnor från att ta jobb utanför hemmet. Men nu har vi bara vänt på steken. Män kan hindra kvinnor från att vara mammor på heltid. Särbeskattningen gör att makarna blir potentiella fiender inom familjen. Mannen (och inte kvinnor heller) får inte ta försörjningsansvaret för sin familj ens om de vill det. Det ekonomiska avbräcket om en i familjen inte förvärvsarbetar blir så stort att det blir ett vansinnigt beslut att ta. Kvinnan står som förlorare. Alltså om det nu är så som den där undersökningen visar...att hälften av oss egentligen skulle vilja vara hemma hos våra barn om vi hade möjlighet. Kvinnan har gjorts maktlös.