torsdag 23 november 2017

Vem får byta blöja?

Jag snubblar över en fråga från en förskollärare till en hög andra. De är bara två pedagoger i en barngrupp på 12 små barn. En är sjuk. En vikarie finns på plats. Får den byta blöja?

Svaren varierar. Nej, vikarier får absolut inte byta blöjor. Ja, om vikarien verkar vara att lita på...då går det bra. Om vikarien är känd går det bra. Om den är okänd inte. Ja, vikarien får byta blöjor. Man får lite på att cheferna bara anställer pålitligt folk som vikarier. Inte ordinarie personals sak att fundera över om vikarien är lämplig eller inte.

Någon skriver att det blir jobbigt med så många blöjbyten för en pedagog. Någon annan skriver att det inte alls är jobbigt. På hennes avdelning klarar en pedagog av att byta blöjor på 16 barn och då är det ändå tygblöjor. Någon skriver att hon får ont i handlederna av för många blöjbyten. Och någon annan svarar att hon kan skaffa en stege till skötbordet eller byta kissblöjor på barnen när de står på golvet. Någon skriver att barnen själva ska få välja vem som ska byta blöjor på dem. Och ytterligare någon ifrågasätter att det ens kan vara påfrestande att byta blöja. Det är ju en unik stund med varje barn att mötas och "samtala" på. Någon tycker att man kan byta blöja i själva barngruppen om man bara är en pedagog. Då blir barnen bredvid som en trygghet för barnet som ska få blöjan bytt.

Ja, vad ska man säga? Outgrundliga äro Herrens vägar. Eller statens då i detta fall. En process inleddes på 60-talet...varde ljus! Fröet till förskolan såsom vi känner den idag såddes. (ah, jag vet att det fanns barnträdgårdar och barnkrubbor och sånt innan dess men på 60-talet kom hursomhelst den här idén igång om att alla barn skulle in eftersom alla mammor skulle ut...vi skulle bli individer helt enkelt). Daghemmen kom till...det var syskongrupper och familjekänsla och barnen skulle göras delaktiga. Så gick tiden. Och allt var gott. Nästan. Det klagades redan på 70-talet om för stora barngrupper. Och sen kom 80-talet och fler mammor lämnade hemmen. Bara en av 10 mammor var hemmafruar på den tiden. Och dagis växte och blev större...utvecklades vidare. Och sen grep skaparen åter in. Förskola skulle det heta. Barnen skulle få sin första utbildning i förskolan. Sossarna hade länge haft som mål att förskolan skulle vara helt gratis och ingå i själva skolsystemet och nu accelererar processen i arbetet mot detta mål. Maxtaxan införs. Gratistimmar från 3 års ålder. Rätt för barn som har småsyskon att stanna kvar på dagis ett visst antal timmar. Förskolan svällde ut, bredde ut sig över landet. Och problemen växte också. För få pedagoger. För sjuka pedagoger. Svårt att få tag i vikarier. Brist på lokaler. För stora grupper. Gamla lokaler. Vabbandet. 

Skaparen av förskolan och vidmakthållarna och utvecklarna har dragit sina händer från skapelsen. Den har fått bliva en självgående organism där pedagogerna trevar och famlar efter lösningar. Hur ska det vara nu då. Vem får göra vad med barnen? Och varför? Hur gör ni? Så här måste det vara! En tycker si och en tycker så. Politikerna är tysta. De har ingen åsikt. De behöver inte ha det. Systemet är i funktion. Det rullar på oavsett. Dagis är lika naturligt som att barn föds till denna världen. Och föräldrarna? Vad tänker de? Det är deras barn. Vem vill de ska byta barnens blöja? Tycker de att det är en baggis att en pedagog, förmodligen ganska okänd för föräldrarna, byter 12...eller 16 blöjor ett antal gånger om dagen? Ingen vet. Ingen frågar. Ingen svarar. Det är som det är. Barnen har outsourcats och det är inte längre föräldrarna som ska fundera över såna saker. Det är någon annan. Och de får klura ut de lösningar de finner bäst. Så det blir nog bra. Det måste ju det.















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar