Ja, det var ju det där med förskoleklassen...att den nu ska bli obligatorisk. Att man nu äntligen ska få in de där bångstyriga 2 procenten...de som slinker undan. Jag skrev ju om att förmodligen kommer gränserna förskjutas...nu när förberedelsen inför skolan är borta i och med att förskoleklassen ÄR skola, på riktigt så måste det väl antagligen snart till en ny förberedelse. Och vad var det jag sa? Redan dagen efter beslutet tillkännagjordes poppade det första förslaget om en ny förberedelseinstans upp.
En gruppledare för Liberalerna i Nyköping har lagt en motion som är ett steg mot att fler barn skall kunna delta i en pedagogisk verksamhet från när barnen är 3 år. För det är ju bara 95 % av alla barn i Sverige som inte gör det. Och de där 5 %...ja, de sticker i ögat förstås. Alla måste med. Den liberala kvinnan skriver att barnen ska kallas till den allmänna förskolan inför höstterminen det år barnet fyller 3 år. Det skall bli lättare att säga ja än att säga nej. Och de föräldrar som har barn som inte deltar i förskoleverksamheten ska uppmuntras att ge sina barn den fantastiska möjlighet Sverige erbjuder med 525 timmars avgiftsfri förskola.
Varför vill Liberalerna så gärna få in de där överblivna 5 % då? Jo, vinsterna är så stora. God pedagogik redan från 3 års ålder är så viktig. Barnen i förskolan har redan idag lärt sig grunderna i läsning och skrivning i den fantastiska förskolan och det har man nytta av i förskoleklassen. Och då blir det ju förstås synd om de där 5 % som inte har fått den här fina grunden. Och inte nog med det...det är ju den sociala träningen. Barnen i förskolan lär sig att lösa konflikter och att vänta på sin tur. Och det vet ju alla att man har nytta av i den riktiga skolan.
Och det finns ju ännu fler anledningar till att inte ett enda barn får undkomma förskolenätet. Förskolan ger ju god träning i språk och uttrycksförmåga. Den liberala kvinnan säger här emot sig själv och påstår att barnen idag lär sig läsa allt senare och att grunden till barns senare läsvanor läggs redan innan de börjar skolan. Och det är ju lite konstigt i och med att 95 % av barnen går i förskola och att de där, som hon tidigare påstått, lägger grunden till läsning och skrivning. Men skit samma...det är som det är...förskolan är alltid bäst...hur det än är. Barnen klarar grundskolan bättre om de gått i förskola. För det vet ju alla...att nu när hela 95% går i förskola så har ju barnen blivit jättemycket bättre i skolan. Eller not. Förstås. Men det är väl de där 5 % som ställer till det. De är så enormt underutvecklade att de kan dra ner den fina barnstammen i dyngan. Och då förstår väl alla att så kan det inte få gå till. De där 5 % MÅSTE in i förskolan. Bums.
SÅ kommer det där vanliga dravlet om PISA. Det slogs upp någon gång för något år sedan och sen har det hängt med. Att barn som gått i förskola fick bättre poäng på PISA-testerna än de som inte gått. Vilka barn de jämfört med är oklar. För det finns ju knappt några barn i Sverige som inte gått i förskola. Men man har väl skramlat fram kanske. Det är i alla fall så att ju mer barnen går i förskola desto bättre blir de i PISA-testerna. Någon kan ju kanske tänka att det är lite lustigt att det gått sämre i PISA-testerna samtidigt som allt fler barn går allt längre tid i förskolan. Men äh, petitesser.
Och så var det det där med förberedelsen. Det blir ju så dumt om barnen inte ligger på samma nivå redan från första skoldagen. Och detta blir ju mycket viktigare nu när förskoleklassen är obligatorisk.
För kommunen blir det nästan ingen kostnadsökning att ordna det här. Det är ju så få barn som inte går redan så...Men vinsterna blir enorma. Det blir mycket lättare för lärarna att anpassa undervisningen till en mer kunskapsmässigt homogen grupp i förskoleklass och då, och först då, kan barnen utvecklas till sin fulla potential. Och så blir barnen mer socialt sammanhållna.
Om föräldrarna aktivt får välja så får de träna på att välja inför skolan. Och det är ju bra förstås. Att föräldrarna får träna lite på att välja. Så de kan det senare. Och inte att förglömma. Om alla barn kallas (kanske blir detta ännu mer effektfullt om man tvingar alla barn? men det kanske kommer lite senare tänker jag) till förskolan så stärker man förskolepersonalens roll som pedagoger.
Så det här förslaget kommer att ge många möjligheter för familjer och en bra chans för barnen att få samma språngbräda i livet som alla andra barn! "Sverige måste börja med ett helhetstänk med inriktning på preventiva insatser, din bakgrund ska aldrig avgöra din framtid!" Eller om man översätter...Sverige måste tvinga sina medborgare mer och se till att ingen slinker mellan maskorna. Vi gillar inte olika. Vi vill att alla ska göra samma.
Så...vad var det jag sa? Steg för steg...framåt. Mot målet. En hel befolkning sysselsatta, i verksamhet. Från 3 års ålder, 2, 1...Kanske kan man göra mer. Det talas om att amning inte är så bra som det sagts. Om att bäbisar tycker om att umgås med andra bäbisar. Är det bara tillfälligheter? Eller finns en övergripande plan? Vi får se. Vi får se hur det går. Folkstammen kanske inte utvecklas så bra av tvångsfostran, av en moderlös barndom...av en föräldralös ungdom.
Jag tänker på min släktforskning. Av någon anledning poppar den upp vid alla möjliga tillfällen. Det började med att jag kände att jag inte vill vara med längre. Att jag inte vill bo här mer. Att hela vår kultur står mig upp i halsen. Sen vindlade sig tankarna vidare...ut på landet...och ner i historien...till torparna i min släkt...led på led av torpare...och det jag läst om torperiverksamheten. Den började utvecklas på 1600-talet och höjdpunkten var runt 1860. Då fanns 100 000 torp i Sverige. Men på 1940-talet avvecklades alltsammans. Det blev olagligt att byta arbete mot mark och boplats. Pengar måste involveras. Och torperiverksamheten dog ut. Mer än 200 år till höjdpunkten och sen bara 80 år till fallet. Långsam start och snabbt fall. Och jag tänker att kanske finns det hopp. Kanske är fallet närmre än jag tror. Kommer det bara igång går det undan. Kanske. Om parallellen håller. Jag hoppas det.
Varför vill Liberalerna så gärna få in de där överblivna 5 % då? Jo, vinsterna är så stora. God pedagogik redan från 3 års ålder är så viktig. Barnen i förskolan har redan idag lärt sig grunderna i läsning och skrivning i den fantastiska förskolan och det har man nytta av i förskoleklassen. Och då blir det ju förstås synd om de där 5 % som inte har fått den här fina grunden. Och inte nog med det...det är ju den sociala träningen. Barnen i förskolan lär sig att lösa konflikter och att vänta på sin tur. Och det vet ju alla att man har nytta av i den riktiga skolan.
Och det finns ju ännu fler anledningar till att inte ett enda barn får undkomma förskolenätet. Förskolan ger ju god träning i språk och uttrycksförmåga. Den liberala kvinnan säger här emot sig själv och påstår att barnen idag lär sig läsa allt senare och att grunden till barns senare läsvanor läggs redan innan de börjar skolan. Och det är ju lite konstigt i och med att 95 % av barnen går i förskola och att de där, som hon tidigare påstått, lägger grunden till läsning och skrivning. Men skit samma...det är som det är...förskolan är alltid bäst...hur det än är. Barnen klarar grundskolan bättre om de gått i förskola. För det vet ju alla...att nu när hela 95% går i förskola så har ju barnen blivit jättemycket bättre i skolan. Eller not. Förstås. Men det är väl de där 5 % som ställer till det. De är så enormt underutvecklade att de kan dra ner den fina barnstammen i dyngan. Och då förstår väl alla att så kan det inte få gå till. De där 5 % MÅSTE in i förskolan. Bums.
SÅ kommer det där vanliga dravlet om PISA. Det slogs upp någon gång för något år sedan och sen har det hängt med. Att barn som gått i förskola fick bättre poäng på PISA-testerna än de som inte gått. Vilka barn de jämfört med är oklar. För det finns ju knappt några barn i Sverige som inte gått i förskola. Men man har väl skramlat fram kanske. Det är i alla fall så att ju mer barnen går i förskola desto bättre blir de i PISA-testerna. Någon kan ju kanske tänka att det är lite lustigt att det gått sämre i PISA-testerna samtidigt som allt fler barn går allt längre tid i förskolan. Men äh, petitesser.
Och så var det det där med förberedelsen. Det blir ju så dumt om barnen inte ligger på samma nivå redan från första skoldagen. Och detta blir ju mycket viktigare nu när förskoleklassen är obligatorisk.
För kommunen blir det nästan ingen kostnadsökning att ordna det här. Det är ju så få barn som inte går redan så...Men vinsterna blir enorma. Det blir mycket lättare för lärarna att anpassa undervisningen till en mer kunskapsmässigt homogen grupp i förskoleklass och då, och först då, kan barnen utvecklas till sin fulla potential. Och så blir barnen mer socialt sammanhållna.
Om föräldrarna aktivt får välja så får de träna på att välja inför skolan. Och det är ju bra förstås. Att föräldrarna får träna lite på att välja. Så de kan det senare. Och inte att förglömma. Om alla barn kallas (kanske blir detta ännu mer effektfullt om man tvingar alla barn? men det kanske kommer lite senare tänker jag) till förskolan så stärker man förskolepersonalens roll som pedagoger.
Så det här förslaget kommer att ge många möjligheter för familjer och en bra chans för barnen att få samma språngbräda i livet som alla andra barn! "Sverige måste börja med ett helhetstänk med inriktning på preventiva insatser, din bakgrund ska aldrig avgöra din framtid!" Eller om man översätter...Sverige måste tvinga sina medborgare mer och se till att ingen slinker mellan maskorna. Vi gillar inte olika. Vi vill att alla ska göra samma.
Så...vad var det jag sa? Steg för steg...framåt. Mot målet. En hel befolkning sysselsatta, i verksamhet. Från 3 års ålder, 2, 1...Kanske kan man göra mer. Det talas om att amning inte är så bra som det sagts. Om att bäbisar tycker om att umgås med andra bäbisar. Är det bara tillfälligheter? Eller finns en övergripande plan? Vi får se. Vi får se hur det går. Folkstammen kanske inte utvecklas så bra av tvångsfostran, av en moderlös barndom...av en föräldralös ungdom.
Jag tänker på min släktforskning. Av någon anledning poppar den upp vid alla möjliga tillfällen. Det började med att jag kände att jag inte vill vara med längre. Att jag inte vill bo här mer. Att hela vår kultur står mig upp i halsen. Sen vindlade sig tankarna vidare...ut på landet...och ner i historien...till torparna i min släkt...led på led av torpare...och det jag läst om torperiverksamheten. Den började utvecklas på 1600-talet och höjdpunkten var runt 1860. Då fanns 100 000 torp i Sverige. Men på 1940-talet avvecklades alltsammans. Det blev olagligt att byta arbete mot mark och boplats. Pengar måste involveras. Och torperiverksamheten dog ut. Mer än 200 år till höjdpunkten och sen bara 80 år till fallet. Långsam start och snabbt fall. Och jag tänker att kanske finns det hopp. Kanske är fallet närmre än jag tror. Kommer det bara igång går det undan. Kanske. Om parallellen håller. Jag hoppas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar