Det sitter i väggarna!

Jag tittar på Det sitter i väggarna. Det handlar om en prästgård. Ett fint hus i fina omgivningar. Och det ska bli spännande att se vilka som har bott här. Och paret som bor där nu är också nyfikna förstås. Frun i huset säger flera gånger att...det vore så roligt att få reda på vad prästfruarna hade för roll. Inte bara få reda på saker om prästerna utan om fruarna också. Och det blir spännande också att få höra både om präster och prästfruar...särskilt om fruarna. En fru var driftig och stark...stöttade sin make som hamnat i politisk onåd...agerade som en hel karl...fast det kanske kvinnor egentligen alltid har gjort om man tänker efter. Och en prästfru var en riktig bitch...elak mot make och styvbarn och egna barn. Men hut gick hem och hon blev hårt straffad av ödet. Karma! Och jag tänker för mig själv...för jag är ju en sån där som alltid tänker för mycket, som ser mönster och spöken på ljusan dan...att det var lite lustigt att så enträget trycka på det där med kvinnorna, att det är just de som är intressanta...inte liksom hela alltet...kvinnor, män, huset, historien i största allmänhet. Och extra intressant är det att de allra flesta kvinnorna och männen som gick före är totalt ointressanta. Prästgården hade inte varit något utan dem...drängarna och pigorna...de som fick sköta hela ruljansen med kroppskrafter. Vilka var de? Var kom de ifrån? Hur blev de behandlade? Hur gamla blev de? Kom de vidare i livet...fick de egna hem och familjer? Vilka arbetsuppgifter hade de? Men det är inget vi undrar över. De är bortglömda. Både män och kvinnor.