måndag 27 mars 2017

Programmering

En förskollärare söker tips på hur man jobbar med programmering i förskolan. Det måste ju börja tidigt. Programmeringen. Jag tittar på mitt hemmabarn...han som aldrig gått på förskola. Han kan inte programmera. Han gör annat. Idag har han...byggt lego, ritat en tjur, cyklat på en lång cykeltur till affären, letat bra varor, klurat ut vad saker kostar, förhandlat sig till ett par billiga rullskridskor, åkt på de där rullskridskorna i drygt två timmar, varit i skogen en stund, hoppat studsmatta, spelat tv-spel med sin 13-årige storebror och hans klasskompis...Han har inte programmerat. Jag tror inte han har missat något. Jag tror han kan lära sig programmera om han vill när han bliv äldre. Jag njuter av att se honom i hans liv...den frihet han har...alla de egna initiativ han kan ta...att vi kan prata så mycket tillsammans...att han får vara med sina syskon så mycket som det går...att han utvecklas så mycket...jag hör det..jag ser det...det funkar...

Läsläxa

I skolan är det fokus på läsning nu. Lärarna går läslyftet. Och där ska de laborera med barnens läsning så att de utvecklas. Lärarna ska lära sig av sina kollegor. Det kollegiala samtalet ska leda till att lärarna lär sig lära barnen att läsa. Hmm, under tiden får barnen harva på i skolan...med det som lärarna bedömer vara lämpliga uppgifter. En stor del av veckans hemjobb för sonen i 4an går numera ut på att göra uppgifterna till en text ur en läsebok om en pojke och en katt som går på vandring genom Sverige. Tanken är god. Geografi och historia vävs in i berättelsen...nytta med nöje. Fast boken är inte så värst nöjsam. Det är en typisk lärobok, förnumstig, fantasilös...inte litteratur direkt. Det känns inte njutningsfullt att läsa boken och uppgifterna till gör det hela etter värre. Smartare vore att jobba med faktatexter i geografi och historia. Ärliga texter funkar bättre. Om jag vill ta reda på något om Vadstena kloster är det bättre att läsa en faktatext om det istället för att få några strödda rader i en fantasiberättelse. Men så är det inte...barnen ska lockas och luras att lära sig. Och det funkar inte. 

Men hur som helst. Övningarna till texterna är ett kapitel för sig. Det finns nog en övningsbok eller ett kopieringsunderlag till läseboken (Pojken och Tigern) men i digitaliseringens tidevarv är uppgifterna inscannade på elevernas små surfplattor. Och på denna lilla surfplatta ska barnen svara på ett antal frågor, skriva brev, uppsatser, beskrivningar, skriva av meningar...Och sedan skickas svaren in till läraren genom etern och landar i en annan platta eller dator eller nåt. Och läraren läser...kanske...ingen vet...inga signaler, varken digitala eller analoga, kommer tillbaka till eleven. Alltså...man vet inte om läraren har läst svaren eller inte. Och eleven får ingen respons. 

Så här kan det se ut under en läsläxförmiddag:
Här ska eleven skriva av "händelseorden" - verben. Man ska alltså inte skriva på papper utan på plattan. Frågan är vilken den pedagogiska nyttan är med att skriva av ett antal ord med sina pekfingrar på en pekskärm. Vad lär man sig på det? Nä, vi tar den enkla vägen och ringar in orden. 
Sen är det dags att skriva en efterlysning om en avritad person. Det är jobbigt att skriva med de små pekfingrarna på skärmen så vi väljer att skriva på papper och sen "digitalisera" vår text genom att fotografera av den. Det är fascinerande att tänka på att läraren har haft tillgång till en analog papperstext som den digitaliserat och att sedan eleven analogiserar sin text och sedan digitaliserar den och sänder den till läraren över nätet. 

Sen är det dags att svara på några frågor till texten. Här väljer vi att skriva in text i små textrutor man kan dra hit och dit på skärmen.
Sen är det synonymträning. Vi ringar in och struntar i att skriva av.

Och så blir det dags att skriva stödord till information man fått om Vadstena kloster...ett par meningar i texten berörde slottet och så fanns det en bild av vita murar och något slags torn. Ja, nåt får vi ihop.
Sen får man träna på lite idiom. Visa om man förstår vad vissa fraser betyder. Frågan är vad som händer om barnet inte förstår och läraren inte rättar uppgifterna. Äh, det är säkert inte det viktiga. Att lära sig alltså. Det viktiga är att göra.
Sen får man jobba lite med adjektiv. Man ska komparera. Fast man behöver inte tala om att det heter komparation förstås. Och vad vitsen är att skriva alla dessa 12 meningar är förefaller oklar. Vi gör det riktigt enkelt för oss! Vi gör tre meningar och sätter in alla fyra olika ord på en gång! Vi fnissar lite upproriskt när vi skickar in! 
Och så blir det lite teckning! Rita en gubbe efter en beskrivning! Kul kanske...men varför?
Och så blir det två uppsatsuppgifter. Dessa har vi inte orkat göra än. Men vi ska väl få till dem vad det lider. 

Ja, detta var veckans läsläxa. Lite mastigt...eller hur? Känns nästan som någon slags hemskolning. Fast det är ju förbjudet. I alla fall om det är i föräldrarnas regi. För mitt barn är det ju skönt att han har mig som kan sitta med honom och se till att detta blir gjort.








söndag 26 mars 2017

Våffeldag och byggjobb!

Igår var det våffeldag och vi åt följaktligen våfflor till eftermiddagskaffet! Gott! 
¨
Annars blev det lite av varje gjort under dagen...läxläsning, piano- och fiolspel, lite tvätt och städning, en promenad, massa studsmattehoppande, lek med ett grannbarn...och så har vi börjat förbereda för utbyggnation av vårt hus. Förra helgen började maken och äldste sonen riva bort altanen och igår fortsatte han lite grand och fick hjälp av de två yngsta barnen samt grannbarnet. Det var roligt att gå loss med kofoten! 
Sen blev det tacos på kvällen...det var ett tag sen sist så det var dags nu tyckte barnen. 17-åringen gjorde guacamole och 6-åringen hackade gurka och 10-åringen dukade och gjorde fint. De andra latade sig. Efter maten satt vi kvar och pratade ett tag om ditt och datt...skola, resor, jobb, hundar, historia... och sen blev det tv som vanligt. Vi slötittade på det som var kvar av Talang innan det program vi ville se började...Hotell Halcyon. Sista avsnittet och det var lite sorgligt för vi har tyckt mycket om den här serien! 

fredag 24 mars 2017

Vårdagar

Nu är det fredag kväll och vardagsveckan är slut! Hemmet är städat och en laxsida står i ugnen och är snart färdig! Det känns skönt med helg! Maken har jobbat mycket på sista tiden och är ledig idag! Så det känns som om det har varit helg hela dagen! Vi njuter av våren som är på väg med stormsteg och är ute både före och efter lunch! 

I går var jag och 6-åringen ute i skogen på förmiddagen! Vi ville spana efter fåglar! Vi såg nötväckor och en hackspett och flugor och en fjäril! Och så hittade vi en gammal brunn! Det var lite läskigt fast inte farligt egentligen. Vi gick där i godan ro och spanade uppåt trädkronorna på ett ställe där det legat ett torp för länge sen. Plötsligt såg jag en rund fördjupning och vi stack lite med pinnar i och försökte gräva lite...en murad kant dök upp och sen kunde vi plötsligt sticka ner en lång pinne så nästan hela försvann ner! Det var spännande och lite ruggigt. När vi kom hem ringde vi kommunen och bad dem komma och titta på den. Sen gick vi vidare och uppåt åsen till toppen och däruppe stod en tjej med en så söt hund! En fransk bulldog! Och den fick vi klappa och vi frågade lite om den. N deltog i samtalet och ställde en hel del frågor och klappade och började drömma ännu mer om en egen hund. Det är roligt att se att socialiseringen funkar så bra utan dagisträningen. Det har räckt att umgås med vuxna som pratar med folk på vanligt manér. 

Och så såg vi att en del björkar fått så fina hängen! Ännu fler vårtecken som gladde oss! 
Och så kom vi ner till ett träd som barnen gillar att klättra i! Det är så många grenar att klänga på! Här hade N att göra en bra stund! 
 När vi kom hem fixade vi lunch och sen kom storebröderna hem och 10-åringen blev så nyfiken på brunnen att vi fick ta en cykeltur dit! 
Och sen började barnen leta spår efter den gamla bebyggelsen! De baxade undan stenar och tittade under och hittade porslinsskärvor och gamla plåtburkar och en tom patron! Det var riktigt fantastiskt tyckte killarna! 
Idag har vi städat och varit ute i trädgården och städat. Och så cyklade jag och maken och N till affären för att handla lite inför kvällen! Och på vägen dit såg vi tre harar! De var inte särskilt rädda, bara vaksamma, så vi kunde titta på dem en bra stund innan de hoppade iväg! På bilden nedan sitter en liten hare...så väl kamouflerad att man knappt kan se den! 
 Och när skolbarnen kom hem tog vi fram studsmattan! Det var riktigt kul...så länge sedan de studsade senast! Ett par timmar hade de att göra innan de tröttnade och kom in svettiga och rödblommiga! 
Och snart ska vi sätta oss och äta lite kvällsmat och sen blir det tv och pop corn! 

torsdag 23 mars 2017

En ljusnande framtid

Sossarna och miljöpartisterna ska förbättra förskolan. Det är ett måste om vi ska kunna bygga en kunskapsnation. Förskolan är ju grunden för hela skolan. Visserligen är ju förskolan i Sverige världens bästa! Och forskningen är entydig...effekterna av den här braiga förskolan hänger med upp i grundskolan och in i vuxenlivet. Så allt är ju egentligen jättebra. Men inte bra nog. Det räcker inte att vara bäst och nöja sig med det...man måste ständigt jobba vidare och bli ännu bättre. Och därför satsar regeringen stort på förskolan.

Det här förbättringsarbetet utförs enligt tre principer:

1. Förskolan måste byggas ut. Den måste nå fler barn...för de barn som behöver den mest är oftast inte de som går. Barn måste ha rätt till en förskola med stark pedagogik. Nu måste man återigen ta fram ett FORSKNINGSBASERAT RIKTMÄRKE för barngruppers storlek. Förskoleklassen skall bli obligatorisk så att alla sexåringar får en bra start in i grundskolan!

2. FÖRSKOLAN FORMAR SAMHÄLLET
I ett samhälle med klyftor ska skola överbrygga klyftorna. Och därför satsar staten på Samverkan. En samlad it-strategi ska genomföras i skolväsendet, inklusive förskolan. Alla barn ska få utveckla sin digitala kompetens och vara med och forma det digitala samhället. Och förskollärarna ska också utvecklas. Grunden ska vara jämställdhet, normkritik och trygghet!

3. Ja, och så måste förskolan bli en attraktiv arbetsplats. Förskollärarutbildningen ska byggas ut rejält. Förskolecheferna ska bli riktiga rektorer. Förskollärarna ska få vara del av lärarlönelyftet. Och så ska det bli fler barnskötare!

De här tre principerna är regeringens investering i förskolan! Och detta är inte en liten sak. Genom den här satsningen LÄGGS GRUNDEN FÖR INDIVIDENS PERSONLIGA UTVECKLING, LÄRANDE OCH MEDBORGARSKAP. Och det är också en INVESTERING FÖR SAMHÄLLET. Ett gott och rikt samhälle kan bara byggas av människor som vill utbilda sig till sina drömjobb, känner respekt för sina medmänniskor och kan FRIGÖRA SIG FRÅN BEGRÄNSADE FÖRVÄNTNINGAR OM VEM MAN ÄR OCH VAD MAN SKA GÖRA. OCH GRUNDEN FÖR DEN FRIHETEN LÄGGS AV ALLA DE SOM ARBETAR I FÖRSKOLAN.

Tja, det är ju fantastiskt! Tänk att vi är bäst och ska bli ännu bättre! Tänk att snart, snart, ska alla små barn knådas och formas på ett ännu mer effektivt sätt av den underbara armén av förskollärare och barnskötare, för att inte tala om rektorerna, till de ultimata medborgarna! Medborgare som alla utbildar sig till sina drömjobb...eller ja, i alla fall drömmer om sina drömjobb vilka de nu är...förskollärare kanske? Medborgare som är underbart jämställda, normkritiska, supersmarta, it-certifierade...en skvadron av barn kommer välla ut i samhället och forma om det till...ja, till paradiset.

I fantasivärlden är det så i alla fall. För ingen kan väl på allvar tro att sossarnas och miljöpartisternas visioner kan bli verklighet? Det är ju bara ord. Det är retorik. Populism kanske. Det vibrerar lite bakom alla orden...återklanger av andra retoriker som skanderat om den perfekta människan. Det är obehagligt. Men kanske spelar det ingen roll...för är det någon som lyssnar? Är det någon som tänker och funderar över vad detta betyder? Fast det kanske är det som är det allra otäckaste...att alla vet att detta är nys men ingen bryr sig. Lager på lager av verkligheter ligger därute. Politikernas verklighet, personalens verklighet, föräldrarnas verklighet och barnens verklighet...har de förbindelse med varandra överhuvudtaget? Det spelar ingen roll...förskolepropagandan måste fortgå...fraserna och sanningarna mässas fram...budskapet och löftena blir alltmer fantastiska ju fler skymtar från den mer praktiska verkligheten som slinker fram...Så är det ju ofta med extremism...för det är väl det vi är i detta land? Vår nya religion...jämställdheten, arbetslinjen...det kräver sina offer...vi lägger fram våra barn på altaret övertygade om att det är för deras bästa. Belöningen väntar runt hörnet. Den ljusnande framtid är vår. Senare.





onsdag 22 mars 2017

Frihet

Det är på g nu...en tredje pappamånad. Ett steg till på vägen mot den totala jämställdheten. Det är rätt tyst om det. Politiska tyckare i skriver att det är av nöden att tvinga fram en jämnare fördelning i uttaget av föräldradagarna. Det är ju viktigt för att kvinnor ska hinna jobba fler månader i sitt liv. Det påverkar ju livslönen. Men det är också viktigt för att få kvinnor att inte känna sig ansvariga för hem och barn. Om mamman inte är hemma mer än pappan så kommer hon inte vänja sig vid att ta ansvar och så kommer båda att ta lika mycket och likadant ansvar. Tja. och så är det anknytningen förstås. Papporna får bättre kontakt med sina barn om de tar hand om dem några månader på heltid när barnen är riktigt små. Ja, det är de där statssanningarna som rapas upp som ett mantra. 

Men så är det några få som skriver från en annan infallsvinkel om det. Frida Park skriver ett debattinlägg i Expressen om att hon och hennes man aldrig skulle dela lika på föräldraförsäkringen. Det har inte passat dem helt enkelt och därför har de inte gjort det. Om det hade passat dem att dela hade de gjort det. Poängen är att föräldrar själva ska få bestämma. Ingen annan. Hon skriver också i Dagen att om det förr var mannen som talade om för kvinnan att hon inte hade förmåga att hantera sin frihet och att därför mannen behövde bestämma så är det nu feministerna som har intagit den rollen. Feministerna menar att staten bör bestämma, tex genom kvoterade pappamånader, eftersom kvinnor inte klarar av att bestämma själva. De bestämmer nämligen fel. Frida Park skriver också att en framtvingad jämställdhet utan frihet inte är något värd. 

Jag håller med. En jämställdhet som måste piskas fram...är den något att ha? Men sen tänker jag...det är så futtigt. Diskussionerna. Från alla håll och kanter. Vad är det vi pratar om? 480 dagar. Som kanske ska bli färre. För det är ju så fruktansvärt farligt att föräldrar (särskilt då mammor) är hemma "länge" hos sina barn. Vi pratar om 480 dagar. Av en barndom. Detta har blivit föräldraskapet. Om mödraskapet ska då vara hälften av detta. De första 240 dagarna. För det bliv väl så...att mamman tar det första. Det är ju enklast så. Biologin och det där (ja det finns väl några små biologiska könsrester kvar i oss ändå...) Det är dessa dagar vi pratar om. Ska vi få bestämma över dem eller inte? Ska staten bestämma? Vems är dagarna? Föräldrarnas? Barnets? Statens? De är ju så "snälla" som i sin godhet delar ut dessa dagar. 

Det är sorgligt. Vi kräver så lite. Vi står där som tiggare med mössan i hand. Kan en få en skärv? Snälla herrn. Vi vågar inte klaga. Inte begära. Inte kräva. Inte ens prata. Det är farligt. De kan upptäcka att vi vill något. Bäst att vara tyst...så att vi inte märks...leta kryphål...eller anpassa oss. Bli hårda och starka på ytan och göra som vi blir tillsagda. Gilla läget. Vi har det ju så bra här i Sverige. Världens bästa föräldraförsäkring. Världens bästa förskola. Världens bästa jämställdhet. Och då kan man väl inte klaga. Väl?

Men jag skulle vilja klaga. Jag klagar. Det är inte rätt att föräldraskapet är reducerat till 480 dagar. Det är inte rätt att föräldraskapet är kopplat till en anställning. Det är INTE RÄTT. Vi har rätt att ta hand om våra barn. Hur länge vi vill. Vi borde ha rätt att kunna försörja en familj på en lön. Vi har rätt att i första hand värna vår egen familj. Våra lojaliteter ska i första hand finnas hos de våra.  Vi ska inte behöva nöja oss med 480 dagar. Vi borde vilja har mer. Vi borde vilja ha ALLT.  Det är VÅRA BARN. 

Frihet är det bästa ting, 
där sökas kan all världen omkring, 
den frihet kan väl bära. 
Vill du vara dig själver huld, 
du älska frihet mer än guld, 
ty frihet följer ära.




tisdag 21 mars 2017

Ekorrspaning!

Igår var det en sån där trist dag...ute var det grått och kallt och fuktigt...och natten hade varit bedrövlig...13-åringen hade växtvärk och så ont i benen att jag fick massera och trösta och han fick gå upp och gå med jämna mellanrum...inte mycket sömn för någon av oss. Sen var det utvecklingssamtal med näst äldsta barnet. Min pappa kom hit och var barnvakt åt N. Samtalet gick bra...det brukar ju det eftersom ingen riktigt vet vad barnen har för sig i skolan. Man träffar ju bara en lärare och den kan ju egentligen bara berätta om sina egna ämnen. Resten blir ju lite luddigt. Men i matte och fysik som den här läraren har såg det riktigt bra ut för sonen! Och det var roligt att höra förstås. Sen var det hem och fixa lunch, göra lite matte och engelska och stavning med 13-åringen som fick vara hemma pga sömnbrist. Och så hade nästan halva dan gått...och inget ordentligt hade blivit gjort (läsningen med 13-åringen var förstås både nyttig och rolig men ändå...ingen städning, ingen lek med N...) och jag kände mig så där slö och oengagerad som man kan göra ibland.

Men så gick vi ut jag och 6-åringen. Städningen kunde jag lika gärna lägga ner...det går ju alltid att göra sånt senare, i morgon...Och en promenad var rätta medicinen. Skönt med blåst och vind och fukt mot kinderna. Och att gå raskt bredvid N som cyklade...höra hans funderingar på saker och ting. Och hamna i lekparken vid skolan för 10-åringen skulle snart sluta. Där skulle N åka rutschkana hade han bestämt men innan han hann börja såg vi något röra sig i ett träd...och där satt en liten ekorre och åt på en grankotte! Och den var så nära och inte alls rädd att vi kunde titta länge! Men så gick vi lite närmre och då spratt den till och klättrade högre...kastade sig över till ett annat träd...och vidare! Det var så spännande att försöka hänga med, småspringa under träden och spana uppåt...se vart den tog vägen! 

Sen var vi på gott humör och pigga och glada igen! Och när M slutade skolan promenerade vi hem tillsammans alla tre och pratade om dagen...och fixade fika och satt ner vid köksbordet...och 15-åringen och 17-åringen kom hem och satt med oss en stund. Och så läste jag högt ur en historiebok...om Engelbrekt och bondeupproren...och det var spännande! 

Ja, så blev det en bra dag ändå trots en lite seg början!