En ding ding värld

Häromdagen kunde man läsa att svensk familjepolitik håller högsta klass. Det är FN:s barnfond som gjort någon granskning av 31 industriländer. Det de gjort är att jämföra mamma- och pappaledighet samt tillgång till förskola upp till 6 år.

Rubriksättningen på artikeln som skriver om den här granskningen blir: "Sverige är bästa landet i världen för familjer".

Hur är vi bästa landet i världen för familjer då? Jo...
- mammaledigheten med heltidsersättning är 35 veckor.
- 51 % av alla barn under 3 år går i förskola. (barn under 1 år går inte i förskola i Sverige så om man hade räknat barn mellan 1 och 3 år hade procentsatsen förstås blivit ännu högre)
- 97 % av alla barn mellan 3 och 6 år går i förskola.

Allt detta gör att svensk familjepolitik är snäppet bättre än Norge och Island. Yippi!

Det finns dåliga länder också. Schweiz till exempel. Mammorna får vara hemma med lön 2 månader. Papporna ingen vecka alls. Och bara 30 % av barnen under 3 år går i förskola, 66 % av de som är över 3. Här väljer man att jobba med ordens valör i artikeln...man skriver att "nästan lika undermålig familjepolitik som Schweiz har Grekland och Cypern." Man har dessutom skriande brist på barnomsorg i Schweiz och den som finns är enormt dyr - 15 000 kr i månaden (samma summa som här lustigt nog...fast våra barnomsorgsplatser betalas rättvist av alla skattebetalare...hela vårt skatteliv) kostar det att ha ett barn i förskolan. Det hela leder till att många mammor inte har något val: de får sluta jobba och stanna hemma.

Jaha, så har det blivit...en bra familjepolitik är en politik där mammor får stanna hemma många veckor med lön...och får lämna bort sina barn så tidigt som möjligt till en låg kostnad. I Sverige ligger det till på det viset...och därför är vi världens bästa land för familjer.

Man kan kanske säga att Sverige och Schweiz verkar vara varandras motpoler. I Schweiz måste mammor ta hand om sina barn. I Sverige får mammor inte ta hand om sina barn. Varav följer...att vara tvungen att ta hand om sina barn är familjeovänligt medan att inte få ta hand om sina barn är familjevänligt. Indirekt slår FN:s barnfond fast detta genom sin granskning.

Inte vet jag men...på nåt sätt känns det som man lever i en ding ding värld.

Studentfirande!

Igår tog vår näst äldsta son studenten! Finalen på två hektiska veckor...Studentresa, fester, bal, förberedelser...

I onsdags vad det bal...hela stan (nästan) hade tagit sig till festplatsen och tittade och fotograferade alla fina par som anlände i alla möjliga bilar...vår son kom i en jättehummerlimo tillsammans med tretton andra ungdomar! Han och hans balpartner (inte fickvän pga av att hon inte fyllt 18 år ännu) var så tjusiga där de gick fram på röda mattan! 

En vilodag och sen, igår, blev det dags för sista dagen på gymnasiet...studenten! Vi trängdes bland alla andra föräldrar och släktingar och så stormade ungdomarna ut...så där som de gör...likt spralliga kor på kosläppet! 

Kramar och fotografering och mingel och prat och blommor och gratulationer och glädje...

...och flakåkning på stan!

Och sen åkte vi hem och firade vår nybakade student...familjen och mormor, morfar, farmor och flickvän! Smörgåstårta, presenter, studenttårta, prat och skratt! En fin eftermiddag och kväll! 

Och efter firande hemma blev det dags för mer festande...jag, mormor och flickvän skjutsade samt hämtade upp festkompis...härligt att få prata med glädjeyra och trevliga pojkar som just i detta nu bara älskar livet och allt det har att bjuda...fest och vänner och glädje...studenten...en speciell dag...man minns...förväntan och spänning och bara roligheter...ett avslutat kapitel och framtiden som ett vitt ark framför sig...men först en lång och härlig sommar! 

Vanvård...

På sistone har man skrivit mycket om fem barn som hållits isolerade av sina föräldrar, den sk ystadsfamiljen. De har krupit under radarn som man skriver, inte skickat barnen till skolan utan på något sätt lyckats få myndigheterna att tro på att barnen gått i en internetbaserad skola i USA. På något sätt måste man ha verkat vara utomlands sex månader per år eller mer...för annars får man inte strunta i skolplikten vi har här i Sverige. Samtidigt som de angivit att de varit utomlands långa perioder för att arbeta har föräldrarna uppburit sjukpenning. Märkligt. Hemmet var lortigt, barnen lortiga, deras sängplatser sanitär olägenhet, de kunde inte prata, visste inte hur man gick på toaletten, kunde inte skala en banan. I de artiklar som skrivits om den här familjen handlar det mest om skolplikten, att barnen inte gått i skolan. Det faktum att barnen verkar vara psykiskt misshandlade och vanvårdade verkar inte vara det värsta. Det handlar väldigt mycket om skolan. Man drar det hela vidare och i SVT upplyser man om att det finns en hemlig facebookgrupp där man ger varandra tips om hur man kringgår skolplikten. Vad det handlar om är då alltså att man flyttar utomlands, varaktigt eller minst 6 månader per år. Som om det skulle vara något olagligt med att lämna landet. En rektor intervjuas och säger att de ser allvarligt på det här eftersom det drabbar barnen som då inte får sin utbildning. Som om föräldrar som vill hemskola sina barn tänker avstå från att undervisa dem. Som om alla föräldrar som vill hemskola på något sätt liknar den sk ystadsfamiljen.

I alla fall...att isolera barn och dessutom inte ta hand om dem ordentligt...är ju bara fruktansvärt. Men det har ju egentligen ingenting i sig att göra med skolplikten...kassa föräldrar är ju lika kassa även om barnen går i skolan. Vanvård av barn är ett problem. Och skolan är ett annat problem. Om föräldrar vanvårdar sina barn och det uppdagas...då fråntas föräldrarna vårdnaden om barnen. Men vad händer om skolan vanvårdar sitt uppdrag...att vidarebefordra kunskap till barnen samt se till att barnen befäster dessa kunskaper? Kan skolan fråntas vårdnaden om kunskapsförmedlandet? Nä, tyvärr inte. De kan fortsätta med sin vanvård hela skolgången igenom.

Och det är inte ovanligt. Jag ser det hela tiden. Vanvården alltså. Jag summerar vad jag sett denna termin...två dagar innan skolavslutning har mina grundskolebarn i åk 6 och 8 ännu inte fått tillbaka diverse prov och arbeten de skrivit för länge sen, eller ganska länge sen, eller för lite kortare tid sedan. Det handlar om uppsatser från förra terminen, om prov som skrevs före sportlovet, om stora arbeten som skrevs i mitten av denna termin och om prov som skrevs för två veckor sedan. I vissa ämnen har inget gjorts som någon annan än läraren kan se eller ta del av. I engelska till exempel, när det gäller båda barnen, finns ingen dokumentation, inga läxor har givits, inga prov har ägt rum. I matematik på högstadiet orkade läraren tydligen inte ge några prov denna termin...hon tyckte att det räckte med att bedöma det hon såg på lektionerna. De prov som görs och som kanske visas för barnen efter bedömning får vi föräldrar aldrig se. Vi vet inte hur det gått för våra barn. Ändå sätts betyg. Ingen mer än läraren vet varför aktuellt betyg sätts. Kanske vet inte läraren riktigt heller. Vem vet. Det förblir en hemlighet. Men när det gäller den vanvård skolan utsätter sina elever för blir det aldrig något ramaskri. Det blir inga upprörda artiklar. Det blir ingen vårdnadstvist. Det blir inget begränsat umgänge. Det bara fortsätter.

Helgen...

...är över...den sista helgen innan sommarlovet börjar! Fyra sköna lediga dagar fick vi igen. Sol och värme och regn och blåst...roligheter och lite sorgligheter och vila och arbete. Livet!

Det är nåt visst med de här sista dagarna innan sommarlovet börjar...känslan av uppbrott, förväntan, ovisshet...barnen blir spralliga och glada och det blir svårt att följa rutinerna...man drar ut på att gå och lägga sig, man sover längre, man går i pyjamas nästan fram till lunch (om man inte ska ut i trägårn och jobba som jag! Men barna…) Man tappar lite orienteringen...vilken dag är det egentligen...onsdagen blev som fredag...sen blev det liksom två helger på varandra...lördag, lördag och söndag!

Jag tänker på livet liksom...hur allt glider iväg, förändras...hur oroande det kan kännas men samtidigt blir det bra, på ett nytt sätt. Hur plötsligt rollerna vänds om...hur min och makens roll har förändrats från att vara de som gör...skapar nytt...nya barn vartannat år fem gånger och så en på slutet (!)... man fixar, donar, genomför allt, de som drar...mer och mer förvandlas vi till en bas...barnen är fortfarande nära men cirklar vidare kring oss. De har eget...men vi är än så länge med i det. Det kommer kompisar...dricker kaffe här, får kvällsmat emellanåt, cyklar parkeras utanför dörr'n, det pratas och skrattas, planer dras upp...man förmanar, vänner med körkort skjutsar till nya badställen...sms och förmaningar, körkort tas och bilen lånas ut...flickvänner dyker upp...man pratar och lär känna...Det är spännande och roligt...

Det är skönt att vara hemmafru i allt detta...det är härligt att jag är här när kompisar följer med efter skolan...det är mysigt att vara här och kunna ta fram glass, eller en kopp kaffe och bjuda på...kunna prata och vara med lite på ett hörn, få inblick i ungdomarnas egen värld, göra den lite till min egen...Jag tycker om att vara den som finns här, i mitten på nåt sätt...

Ok, helgen då...vad gjorde vi egentligen...

Onsdag...kompisar här på eftermiddagen...fika i trädgården, studsmatta och så fick jag hjälp att klippa gräset av son och kompis...det tyckte de var kul! Klassaktivitet för sonen i åk 6...nån slags uppblåsbar båt som drogs i härlig fart nere vid sjön! Flickvän till 17-åring här.

Torsdag...trädgårdsjobb och nationaldagsfirande. Förmaning av son som åkte och badade med kompisar...med bil, långt bort...vikten av att säga ifrån om bilföraren kör för fort, ha sunt förnuft vid bad...skicka ett sms till mig när badet var avklarat!

Fredag...på stan med 17-åringen...avslutningskläder införskaffades...trädgårdsjobb, promenad med maken, städning. Tv förstås...sträcktittade av Shtisel...en helt underbar israelisk tv-serie! Jag tittar själv sent och så ser jag om tillsammans med barnen och maken...den är så bra att jag gärna ser den två gånger! Stor son på fest, sover alltid lite med ett halvt öga öppet för att höra när han kom hem...växlar några ord när han tittar in i sovrummet.

Lördag...fönsterputs, trädgårdsjobb, bilreparationer, målning av spaljéer, massor med piano- och gitarrspel på eftermiddagen! Tv. Vän till 17-åringen här på eftermiddagen, kaffe i trädgården, prat om studier, lumpen, framtidsplaner...

Söndag...regn...fönsterputs inne, trädgårdsjobb, bilreparationer...rabarberpaj framför tv:n på eftermiddagen eftersom det öste ner ute! Promenad med make och åttaåring! Och så är ju vår 19-åring bortrest på studentresa...balansgång med att höra av sig...inte för mycket...men morgon och kväll får det allt bli ett kort sms...

Snart händer det...

Kul på promenad!

Fish taco...första gången...gött! 

Fin vallmo...trodde jag köpt en röd men blev glatt överraskad när den här slog ut! 

Och nu är det måndag...på fredag är det student...och innan dess är det mycket annat som ska hända...Arbetsamt och roligt på en och samma gång!

Nationaldag!

I går firade vi vår första nationaldag så där som man "ska". Vi åkte iväg till ett organiserat firande helt enkelt! Det var trevligt och fint! Samhällets musikkår spelade så vackert och vädret var ju helt underbart...och nationaldagstalaren talade så fint om Sverige som har pappaledighet och föräldraförsäkring...fast då slutade jag att lyssna...och vred mig om och lyssnade på ett samtal mellan min mamma och hennes morbror med fru som vi stött på! Det var intressantare! Barna som var med köpte varsin iskall läsk i glasflaska...kändes gammeldags och exotiskt! 

 

Vi tittade runt lite i de små butikerna som finns här!

Vi tittade in i smedjan där en kille höll på och göt metall!

Och så tog vi en promenad och drack kaffe och åt nybakt sockerkaka och småkakor vid vårt vanliga rastbord!

Det regn som fallit lite då och då på senaste tiden har inte räckt för att fylla jättegrytorna...de är lika tomma som förra gången vi var här!

I Domedagsklyftan höll ett klättergäng till! Spännande att se de ta sig uppför den lodräta klippväggen!

Promenaden slutade i djurhagen...alltid roligt att se och klappa på små söta djur!

Sen åkte vi hem...jobbade lite utomhus...grillade...tittade på tv! En fin nationaldag på det hela taget! 

Musikskoleavslutning!

Snart sommarlov...och det är som vanligt en massa som händer...aktiviteter av alla de slag...igår var det avslutning på kulturskolan! Man brukar ha korvgrillning, lekar, tipspromenad och uppträdanden i det fria! I år var näst yngste sonen med och spelade gitarr! Jag och åttaåringen var med och tittade på, åt korv och lekte lite! En riktigt trevlig eftermiddag/kväll fick vi och sonen klarade av sitt uppträdande galant! 

Jag tycker byggnaden är så fin...här fanns från början stadens praktiska läroverk och på den tiden, för länge sen, var huset omgivet av parker och villaträdgårdar. Nu är huset inträngt mellan vägar och andra hus...lite synd men ändå fortfarande fint...en rest av en tid som flytt! 

Här är huset sett från andra sidan...det som då var framsida men som idag känns som baksidan!

Åttaåringen lekte och roade sig! 

Innan vi skulle åka hem upptäckte vi att två små blåmesungar hade trillat ur sitt bo som var inrymt i en ventil i musikskolan! De stackarna låg först och flämtade på marken men sen kvicknade de till och försökte flyga undan...men kom inte högt över marken. Ett par måsar upptäckte dem och cirklade över dem. Jag och sönerna kläckte idén om att försöka få in dem i boet igen och engagerade två musiklärare som var lite längre än oss och som kanske kunde nå upp...en spiraltrappa gick precis vid den där ventilen...det var inte lätt men till slut lyckades vi få in båda fåglarna med hjälp av en pappkartong som kunde sträckas fram till ventilen! Vid det laget var rätt många människor engagerade i räddningsaktionen och en hel lite publik stod nedanför...när båda ungarna var inne i sitt bo klappade vi alla händerna! En fin avslutning på en fin kväll! Vi åkte hem med lätta hjärtan och glädje i bröstet! 

Solig söndag!

Måndag idag...sol och blåst och regn och åska i en salig röra! Jag springer ut och in...vill klippa lite i måbärshäcken, rensa ogräs...men så fort jag går ut börjar det visst regna...när jag är inne lyser solen! Igår däremot var det soligt och härligt hela dagen! Vi jobbade ute i trädgården hela dan och på eftermiddagen kom mina föräldrar och drack kaffe. De ville träffa 19-åringen en stund...för idag, i ottan, gav han sig iväg på sin studentresa...det är pirrigt...kanske mer för mig än för honom. 

Vi åt rabarberpaj...min favorit...vanlig smulpaj...och kladdkaka till de som inte gillar paj! Fast igår blev jag överraskad...alla utom ett barn åt och tyckte om paj! Det var glädjande tycker jag! 

Barnen hoppade studsmatta för brinnande livet...

...och 8-åringen byggde ett fort...han är den ende som håller på med rollekar numera...men han fixar att leka själv, spela rollerna på egen hand och faktiskt ha kul! 

Sen hjälpte han mig att kolla upp var vi har löss...och spruta såpvatten på dem...

...och spana in alla fina nyckelpigor som äter löss och gör annat! 

Maken blev färdig med våra spaljéer...nu ska de målas så fort jag hinner!

Inte mycket mat fanns det i kylskåpet men jäst, lite skinka, några salamiskivor och några champinjoner, samt en massa ost fanns det! Och krossade tomater finns alltid hemma...så pizza fick det bli...som oväntad söndagslyx! Ruccolan jag satte för ett par veckor sedan börjar bli stor...några blad var tillräckligt stora för att hamna på pizzorna!