fredag 21 september 2018

Tankar om vardagen

Vardagarna kommer och går...måndag blir till fredag...Vi vänjer oss vid lunken igen efter sommaren. Och jag och 7-åringen vänjer oss också...fast våra liv blivit så helt annorlunda. 7-åringen som varit van hundraprocentig frihet och jag som varit van att alltid ha någon hos mig har det nu på ett annat sätt. Det går bra. 

7-åringen cyklar till skolan var morgon utan att tycka att det är något konstigt med det. Det är roligt! Han har fått många vänner och tycker uppenbarligen om att leka med dem. Han tycker att skolan är rolig. Det känns bra. Själv känner jag mig lite kluven till skolverksamheten. Inget jag säger till sonen förstås...Men det är svårt att inte tänka själv. Igår var jag med hela dagen i skolan och det var intressant. Det var så trevligt och roligt och mysigt. Lärarna är underbara...snälla och duktiga på att kommunicera med barnen. Själva klassen verkar superbra...glada, pigga och snälla barn. Och framför allt verkar sonen trivas riktigt bra. Så långt bra alltså. Men det som slog mig var att själva skoldagen var så innehållslös. Det kändes som en lång lekdag...det påminde mer om dagis än om skola. Dagen startade med en tur till lekparken. Då åkte jag hem igen...städade istället. När jag kom tillbaka var det El Sistema...musikverksamhet. Det var roligt och pedagogerna var toppenbra på att få barnen att sjunga, spela lite på fiol, dansa...Roligt. Sen var det svenska. Läsläxan behandlades. Alla ordbilder som barnen lärt sig/ska lära sig. Ord som började på B eftersom förra veckans bokstav var B. Barnen läste ord på lappar. Läste meningar på tavlan. Läste meningar för varandra i par. Ja, det var en bra lektion. Om man köper helordsmetoden. Vilket jag inte gör. Jag tror att man kraftigt fördröjer knäckandet av läskoden och skapar onödigt mycket jobb för barnen att fatta vad det går ut på...att lära sig läsa alltså. Och återigen tackar jag mig själv för att jag lärt sonen läsa redan innan han börjat skolan. Ja, sen var det rast. 40 minuter. Länge att leka alltså. Igen. Och sen var det lunch. Trevlig stämning i matsalen. Trevliga barn att prata med. Oätlig mat. Och sen var det veckans grej. En kort film om hur chokladbönor blir chokladkakor. Och sen fick barnen en text om choklad. Alla C skulle skuggas och alla och skulle ringas in. Man tränar alltså på att känna igen C och att få ordbilden "och" befäst. Sen ritade man ett kakaoträd. Och sen blev det massage. Alla barn masserade varandras ryggar. Och sen var det slut. En lång dag. En rolig dag. Timmar som går och om jag får vara elak...inte särskilt mycket som händer. 

Jaja, det blir som det blir. Kanske har jag fel. Kanske ska det vara så här. Det måste ju i alla fall vara det. Barnen har ingenstans att vara om de inte är i skolan. Skoldagen måste vara lång. Gammeldags skolkunskaper är borta...det anses tråkigt att nöta och träna. Det ska vara roligt. Skolan har förvandlats till ett substitut för hemmen...det är lek och bakning och kompisar och mys. Hemma sover man. Där är det vardag. 

Och hemma hos mig är det vardag. Hemmafru...det är ju det jag är nu. På riktigt. En fru som jobbar hemma. Sköter om vårt hem. Det är min huvudsakliga syssla på förmiddagarna. Och jag tänker att...tänk att det blev så här...Ett så kort hopp mellan mig och hela min kedja av hemarbetande kvinnor. Min mamma var hemmafru tills jag var 11 år. Sen jobbade hon halvtid. Hon var den första i min kvinnolinje som tog steget ut och började jobba utanför hemmet. Anledningen: pengarna räckte inte. Innan henne var min mormor hemmafru. En sån där riktig hemmafru...sån där man hånfullt pratar om när man pratar om hemmafruar...det onda 50-talet. Innan henne...min gammelmormor...hemarbetande i torp, några kor, höns, gris, åtta barn...hårt arbete. Och innan henne...samma sak i generationer...Fyra generationer alltså i en fortlöpande utveckling...torparfru, hemmafru, yrkesarbetande...och så jag...odd man (woman) out...en joker i leken. Jag skrattar lite...tänk att jag gjorde det...det jag alltid haft groende i mig...Jag fick en stor familj och blev hemmafru! Och än så länge känns det väldigt bra. 

Dagarna går. Det är märkligt nog mycket att göra fastän att jag bara har skolbarn numera. Eller varför är det märkligt? Hemmet står kvar, tvätten fortsätter att växa, smutsen kommer krypande varesig barnen är i skolan eller inte halva dagen, maten ska lagas, i trädgården växer det stadigt, skolarbetet måste stöttas, fritidsaktiveterna finns kvar...Jag jobbar alltså vidare. Jag gillar det. 
Det ska rensas och kanthuggas...
Och tid att njuta finns också...se det vackra...försöka skapa lite mer vackert...ta in mogna äpplen till barnens eftermiddagsfika...
Det är höst...garederober ska städas och gås igenom...Nytt måste köpas...gammalt slängas eller läggas undan....
På vinden hänger vinterkläderna...allt har jag gått igenom denna vecka...provat och slängt lite...ett par saker gick att återanvända...nu vet jag vad som måste köpas inför vintern.
Nya aktivieter på musikskolan...fiolbarnen har bytt instrument....en valde piano och en gitarr...Det är roligt att skjutsa och följa med och lyssna. Lillebror får hänga med...han hör musik av bröderna och genom stängda dörrar...funderar på vad han ska spela...
Varje morgon och eftermiddag cyklar jag till skolan med den yngste...fina cykelturer...mycket prat och skoj hinns med på 10 minuter.

Och maten ska lagas...extrapris på rödspätta...panerad fisk och rom/räksås gladde alla på måndagskvällen!
Katten och jag går om varandra på förmiddagarna...möts då och då...klappar och smek gör oss båda glada...
Och tvätten ska hängas...ibland går det att hänga ut...jag njuter av den stunden...och njuter av att ta ner tvätten och dra in lukten av utomhus...sommarminnen...
Och sönerna kommer hem på eftermiddagen...kommer cyklande och är jag ute stannar de yngsta (som inte är så små inser jag) kvar och pratar...klappar katten...sen går vi in och tar fram fika...sitter vid köksbordet och pratar...Det gillar jag. 

söndag 16 september 2018

Tapet!

I ett och ett halvt år har vi nu hållit på med husombyggnad och husrenovering av vår nedervåning. Mycket har vi gjort...byggt ut vardagsrum/sovrum...alltså gjutit platta och byggt ut själva huset med allt vad det innebär...och så jobbet inne...väggar och tak och nytt golv...el och nya fönster. Mycket jobb! Nu har vi bara två rum kvar att få ordning på...matrummet och vårt lilla matlagningskök. Matrummet står näst på tur. Nytt golv ska det bli och så ska det bli nytt på väggarna...tapeter istället för bara vita väggar. Jag har blivit så förälskad i William Morris tapeter...precis som alla andra...men jag blev faktiskt det innan jag fattade att det var så...for the record! I alla fall...det finns ju så mycket att välja på...och jag gillar så många!



Hmm, det blev en del...och ju mer jag tittar desto fler gillar jag! Jag tror jag vet vilken jag kommer att bestämma mig för...förmodligen den jag gillade mest först...Vad tycker ni? 

onsdag 12 september 2018

Läsinlärning del 2

Det är spännande att se var läsningen tar vägen i åk 1. Nu har läsläxa nr 2 kommit hem...den ges på tre nivåer...för barn som inte kan läsa, för barn som kan läsa lite och för barn som kan läsa bra.

Jag är fortfarande fascinerad över metoden som används. Och jag är ännu mer fascinerad över att det numera inte riktigt finns någon särskild metod för att lära barn att läsa. Det verkar som om varje lärare funderar och hittar på och kombinerar gamla och nya modeller.

Min son har i alla fall hittills, efter 3,5 veckor i skolan fått lära sig två bokstäver, A och B. Man har jobbat med dessa bokstäver på olika sätt. Samtidigt har man inlett själva läsningen och skrivningen. Utan att barnen har lärt sig fler bokstäver än två. Fast kanske är det så att alla barn kan bokstäverna? De kanske har lärt sig dem på dagis? I förskoleklassen? Kanske har barnen redan knäckt läskoden...förstått hur man ljudar? Jag vet inte. Men om det är så...att alla barn knäckt koden, kan alla bokstäver osv...varför jobbar man då med enskilda bokstäver? Eller är det kanske det att barnen bara ska lära sig forma bokstäverna med handen? Fast det faktum att det finns tre nivåer på läsläxan indikerar förstås att barnen har kommit olika långt...från att inte kunna alls till att kunna jättebra.

I alla fall...så här ser läsläxan ut:

Den första har bilder för allt och så ska barnen kunna ordbilden "en" och "ett".

Nästa nivå har bara bilder för de första meningarna och bara en bild för det innehållsbärande ordet. Ordbilderna "jag", "ser", "en", "ett" och "har" kan barnen, eller lär sig genom att de orden upprepas många gånger.
Den svåraste nivån är en riktig text. Den väjer inte för något direkt...vissa ord är väldigt långa och förutsätter att barnen kan segmentera orden för att i hjärnan pussla ihop bitarna till ett helt, alternativt redan kommit så långt i sin läsinlärning att barnet i princip läser som en vuxen. Dubbelteckning, mjuka "g", -ng-ljudet, ck, ett tje-ljud...finns med.
Jag tycker det hela är märkligt. Jag förstår inte alls. Varför alla bilder? Jag trodde att vår typ av skriftspråk var ett abstrakt språk...inte ett bildspråk. Man måste knäcka koden...förstå att ljuden är abstrakta och inte kopplade till något verkligt föremål. Man måste träna hjärnan i att koda bokstävernas ljud...se hur de olika ljuden bygger upp bitar som kopplas ihop till hela ord. Är det helt enkelt inte smartare att jobba med ljuden...på de tre veckor, snart fyra som gått hade man hunnit med O, S, M och R...nu kunde arbetet ha börjat med att bygga ord...så enkla och lätta att ALLA barn kan klara det. På en månad har man alla barn på banan...och progressionen är så långsam...men aldrig upphörande...att barnen leds framåt, i sakta mak...mot en ständigt växande läsförmåga. De barn som redan är duktiga på att läsa kan träna sig på att skriva finare, njuta av de vackra bilderna i en läsebok, läsa de svårare verserna som fanns med i läseboken förr...kika framåt i boken och läsa före...
Förr tänkte man annorlunda...man verkade anta att hjärnan måste tvingas att gå från det konkreta till det abstrakta...Medvetet placerade man bilderna i boken så att barnen INTE kunde luras att bara gissa, titta på bilden och förstå vad det stod under...alltså kamouflera sin oförmåga. Nu gör man tvärtom...uppmuntrar till att titta på bilderna för att förstå vad det står under. Idén är förstås att barnet så småningom ska få en minnesbild av orden...bilden av ett bord och ordet "bord" ska förenas i hjärnan och sen kan barnet läsa just det ordet. Ok...men alla andra ord då? Ska de också hamna som hela bilder i hjärnan? Hur många får plats? 
Ja, inte vet jag...jo, det vet jag...jag tycker att den första riktiga läsuppgiften i läseboken från 1950-talet är mycket bättre. Man tar hänsyn till att barnen inte kan så mycket från början och behöver ta det sakta. På det sättet är det lättare att få med sig alla barn. Man tvingar barnens hjärna att handskas med det abstrakta i läskonstens mysterier. Samtidigt är boksidan...och hela boken...vacker! Den stimulerar fantasin...ger underbara bilder att spara i sinnet.

torsdag 6 september 2018

Ibland blir jag trött på demokrati...

...ja, inte själva fenomenet förstås. Men ordet. Demokrati har blivit da shit liksom. Det ska vi prata om hela tiden. Vi ska matas med "demokrati". En daglig dos måste vi ha. Annars mår vi inte bra. I skolan går det i ett. "Demokrati". På varje stadium i skolan stöter och blöter man "demokratin" så ofta man får chansen. Nu hörde jag senast att min 7-åring också hade fått jobba med "demokrati" i skolan...om han inte hade varit sjuk just den dagen. Barnen hade fått lära sig de viktiga "begreppen" om "demokrati"..."majoritet", "rösta", "val" och så vidare. Och sen hade de fått genomföra ett val...rösta om vilken färg de tyckte bäst om. Ett demokratiskt val där majoriteten vann.

Det låter så bra. Klart barnen ska skolas in i demokratins tankesätt. När jag säger att jag inte gillar det här verkar det som om jag inte är klok. Kanske är jag inte det...men jag får dåliga vibbar av den här politiseringen av barnen som har skett. Jag tänker på andra riken där man också jobbat mycket med att göra barnen politiskt medvetna...riken där man skolat barnen i hur man tänker rätt.

Och sen tänker jag vidare på det där med "demokratin". Hur är det egentligen ställt med "demokratin" i ett demokratiskt land som just vårt?

Är det demokratiskt att:

- skapa en skola som inte håller måttet...en skola i kris...där folk inte längre vill bli lärare...där lärarbristen är enorm...där antalet utbildade lärare sjunker...där mobbing ökar och där kvaliteten sjunker...och sen TVINGA alla barn med vår variant av skolplikt att närvara i en sån skola? Är det demokratiskt att föräldrar som inte är nöjda med kvaliteten i skolan inte har rätt att välja att ta hem barnen ur skolan och se till att de egna barnen får de kunskaper barnen borde ha rätt till?

- skapa en ekonomisk och attitydmässig situation där alla barn fostras på förskola istället för i hemmen? Oavsett vad föräldrarna anser är bäst för barnen? Och om man betänker att förskolan är i djup kris...för stora barngrupper, för lite personal, för lite utbildad personal, brist på personal, brist på vikarier, brist på människor som vill bli förskollärare, brist på lokaler...hur blir det då med demokratin? Är det rätt att tvinga föräldrar att begagna sig av en undermålig service utan rättighet att ta de egna barnen ur förskolan och istället få del av de pengar förskoleplatsen kostar för att välja en annan typ av uppfostran och omvårdnad?

- ge folk ett skatteavdrag för skötsel av det egna hemmet...MEN BARA om du köper en tjänst från en utomstående person. Är det rätt att staten bjuder folk som vill ha sina hem städade och sina fönster putsade, sina trädgårdar omskötta...på en stor summa pengar...MEN inte låter människor som själva utför motsvarande tjänst få göra ett motsvarande skatteavdrag?

- är det demokrati att se till att föräldrar inte kan ta hand om sina egna barn i hemmet om de vill det och i stället ge dem ett antal föräldradagar...och kvotera dem? Är det demokratiskt att pappan inte får lov att ge bort sina dagar till sin egen fru för att hon ska kunna ta hand om de egna barnen...inte ens om han verkligen vill det?

Ja, jag vet...vem som helst skulle svara mig...det är klart att det är demokrati...vi har ju röstat om vilka politiker vi vill ha...och de företräder oss...och då har vi själva bestämt det. Det är demokrati. Majoritetsprincipen. Visst. Vi säger så. Och så fortsätter vi prata om "demokrati"...skolar in barnen i det demokratiska tänkandet, gör dem demokratiskt medvetna...i den demokratiska skolan i det demokratiska riket.


tisdag 4 september 2018

Läsinlärning!

Sonen i 1:an jobbar med läsinlärningen. Det gör man 

ju i 1:an. Det är intressant att få en liten inblick i hur det går till. Förutom intressant är det också ledsamt och oroande. Man jobbar på ett ganska speciellt sätt med läs- och skrivinlärningen: Eller det kanske inte är speciellt. Numera verkar det inte finnas någon bestämd metod att gå efter. Var och en hittar på lite som den vill. Ja, jag visste ju om det...jag gick på lärarhögskolan för 8 år sen för att läsa in tidigarelärareexamen. Jag trodde att jag skulle få lära mig hur man lärde ut att läsa och skriva. Men så blev det inte. Det var teorier om lite allt möjligt...Vygotskij var det mycket av...bokstäver som skullel limmas och strös på sand...barnen kunde känna med fingrarna för att få en uppfattning om formen...det var lite allt möjligt. Allt...utom en metod för hur man ska gå till väga för att lära en hel klass att läsa och skriva.¨

I alla fall...i sonens klass jobbar de med bokstäverna. De går efter alfabetets ordning. De lär sig att skriva de stora och små bokstäverna. De ritar någon bild som innehåller själva bokstavsljudet. De hittar bokstaven i skrivna texter. Sen har läsinlärningen dragit igång på samma gång. Eftersom man jobbar efter alfabetes ordning kan man inte använda sig av de bokstäver man lärt sig för att bilda, läsa och skriva ord. Då har har läraren valt att använda sig av LTG - läsning enligt talets grund. Det handlar om att lära sig känna igen ordbilder. Och så ska läsningen komma liksom av sig självt! 

Här är sonens första läsläxa. Här ska ordbilderna "jag", "har", "en" och "ett"...nötas in. Och så lite andra ord får man på köpet. 

Ja, jag vet inte...jag tycker att det är synd att man inte jobbar efter den gamla metoden. Den vet man ju funkade. Och tänker man efter så säger det sig självt att det är mycket smartare att lära sig bokstäverna i en ordning där man snabbt kan skapa ord. Ord som är lätta att ljuda, lätta att läsa, lätta att skriva. Man drar igång en trestegsraket helt enkelt! Och det får fort! Redan efter tre veckor kan man starta läsning och skrivningen på riktigt! Av fyra bokstäver - O S M R blir det en hel massa ord. Två till - A F - ännu fler! Läskoden går lätt att knäcka för de allra flesta barn och skrivningen får en flygande start! 





Det är trist att skolan har blivit så experimentartad...allt det gamla man arbetat fram under lång tid är borta. Jag är hursomhelst glad att jag lärt sonen att läsa innan han började skolan. Nu behöver han inte vara utlämnad åt märkliga metoder utan har redan knäckt koden, kan läsa ganska bra och dessutom skriva. Det känns bra att veta att han inte riskerar att inte klara av att bygga sin läsförmåga med hjälp av metoder som mer förvirrar än klargör. 

måndag 3 september 2018

Helgen som gått...

...var fin...vi var lite trötta efter vårt tysklandsbesök och tog det bara lugnt egentligen...naturliv och mat och lite trädgårdsjobb. Tv-serier på tv och bokläsing och tv-spel. Vi åkte ut till vår lilla skogssjö både på lördagen och söndagen...barnen fiskade och jag plockade blåbär och läste lite i Anne på Grönkulla...vi fikade och promenerade. Badandet struntade vi i för alla barnen hade lite, lite ont i halsen...tur vi gjorde så för idag, måndag är tre av dem hemma för halsont och lite feber. 
På fredagkvällen åt vi rester...sånt som blivit över från våra måltider med släktingarna. På lördagen blev det fish and chips. Maken hade köpt färsk torsk på extrapris och friterad fisk gillar alla...remouladsås till det och stekta padronepaprikor blev gott...och så frysta pommes frites...inte vad jag riktigt tänkt men vi var sena hem från skogen så det blev enklast så! Och alla var nöjda och glada över god mat! 14-åringen var med och lagade den från scratch...han var nyfiken på friteringen och klarade det fint! 
På söndag morgon bakade jag blåbärskakor av blåbären jag plockade dagen innan. Det känns som om jag vill ha just de här blåbärskakorna varje sensommar! Jag är van det från barnsben! Mamma gjorde dem och vi barn blev alltid så glada när hon gjorde det. Min mormor gjorde dem också...eftersom min  morfar tyckte så mycket om dem...hans mamma hade nämligen gjort dem när han var barn!
Och innan vi gav oss ut i skogen igen på söndagseftermiddagen förberedde jag oxrullader till kvällsmaten! Det är mums! Tycker alla utom två kräsna tonåringar som inte gillar det där med morötter och hackad lök och gräddsås...men de blev nöjda med varsin stekt lövbiff med kryddsmör...fast jag tyckte allt att de tittade lite avundsjukt på oss andra som festade på närande och god lyxhusmanskost! Kanske de växer till sig lite med åren och vågar ge oxrullader och annat som de av någon slags fånig princip inte vill ha, en ny chans! 
Ja, sen blev det söndag kväll och kvällsbad för minstingen...bara han som inte duschar och tvättar sig för egen maskin...men det är gosigt att svepa in en liten sjuåring i badlakan och klippa naglar och gosa lite i soffan innan pyjamas och kvällssaga! En fin helg tog slut och en ny vecka är här! 

lördag 1 september 2018

Ekonomisnack!

Vi hade ju besök av en tysk familj denna vecka...och som jag skriv och visade i mitt förra inlägg så hade vi väldigt trevligt! Men förutom allt det roliga vi gjorde hann vi också prata lite mer allvar! Vi pratade om skatter och ekonomi och allt sånt som rör de ekonomiska förutsättningarna familjer har för att kunna forma sina liv. Det var intressant att försöka förstå skillnaderna...både för oss och dem. Detta är vad jag fick reda på:
  • Grundavdraget i Tyskland är mycket högre än här. Ca 20 000 kr per förvärvsarbetande person och år slipper man skatta för här i Sverige. I Tyskland är summan ca 80 000. Och är det bara en förvärvsarbetande vuxen i familjen får man dubbelt grundavdrag...alltså ca 160 000 kr per år. Här är individen i fokus. Där är det familjen. Här struntar man i familjemedlemmarnas existensminimum. Där finns en lag som säger att man inte får skatta någon så att den hamnar under existensminimum.
  • I Tyskland är normen sambeskattning. Men om familjen ekonomiskt tjänar på det kan man välja särbeskattning. I Sverige får man inte göra det. Här är det särbeskattnng som gäller. 
  • I Tyskland får man göra ett skatteavdrag för varje barn man försörjer. Det rör sig om en summa på ca 70 000 kr per barn och år. En summa som man alltså får räkna av från sin lön och inte skatta för. Här kommer återigen tanken på att man inte får skatta någon under existensminimum. Eftersom barnen inte tjänar några egna pengar får de vuxna slippa att skatta för deras summa pengar. 
  • I Tyskland har man 1 års föräldraledighet och ersättningen var riktigt hög. Nästan hela lönen fick man i ersättning. Utöver detta har man rätt att ta tjänstledigt i 3 år för varje barn. Och båda föräldrarna kan göra det. Så i princip kan en familj låta sitt barn vara hemma i 6 år utan att föräldrarna förlorar sina jobb. 
  • I Tyskland har man rätt att arbeta deltid om man har barn. Och den rätten har man även om barnet är mer än 8 år. Och man har rätt att arbeta mindre än 75 % om man vill det. 

  • Jag fick också reda på att förskolan kostar olika mycket i olika stater. I vissa stater är det helt gratis, i andra starkt subventionerade och i andra riktigt dyrt. 
  • Jag fick reda på att förskolan är i kris i Tyskland också. Barngrupperna är stora...20 barn på 2 pedagoger påstod frun i den familj som besökte oss. Förskollärarna är dåligt betalda och är missnöjda med både det och sin arbetssitution. Det är årliga strejker vilket ställer till det för föräldrarna. 

Ja, det ser olika ut. Våra tyska släktingar var chockade över att höra att vi hade så lågt grundavdrag...att staten inte tar hänsyn till att varje person i en familj behöver en summa pengar att leva på innan man kan börja dela med sig till det offentliga. De var också chockade över vår idé med att kvinnor måste hindras från att kunna välja att vara hemma får att vi ska uppnå jämställdhet. De påstod att kvinnor i Tyskland väljer mer fritt. Det är accepterat att vara hemmafru, deltidsarbetande eller heltidsarbetande. De tyckte också att tyska män var jämställda och gjorde saker i hemmet och med barnen de också. Men de tyckte att kvinnan, i egenskap av moder, ändå hade någon slags rätt, eller förtur att bestämma över om hon ville vara hemma eller inte. Så får man ju inte tycka här i landet. Jaja, det är i alla fall intressant att man kan behandla familjer så olika i olika länder och ha så olika inställning till människors fria val.