tisdag 23 augusti 2016

Regeringen har bestämt att...

...höstlovet nu ska heta...tada...LÄSLOV!  Vad käckt! Gissa vilka som kläckte idén! Jo, Gustav Fridolin och Alice Bah Kunke! Smart va! Om barnen får en läsläxa under höstl...jag menar läslovet...så kommer de att bli jättebra i skolan! Det kommer också att anordnas en hel del evenemang och jippon under läslovet i hela landet!

Ja, det blir nog bra det där...eller inte. För hur ser man till att barnen verkligen läser? Kan man kontrollera det på något sätt? Och vet man verkligen att barnen blir bättre i skolan av att läsa romaner? Jag tillåter mig tvivla. Man kan läsa romaner på så många olika sätt. Bara storma igenom på jakt efter mördaren. Bara fatta ytan, handlingen. Eller läsa djupt...reflektera...analysera.. Eller jobba med språket. Men då behöver man hjälp och vägledning. HUR gör man när man läser på ett djupare sätt? Nä, jag tror att det är bättre att jobba med texter i skolan. Och då inte de där erbarmliga läsläxorna lärarna envisas med att ge barnen i hela lågstadiet. Trista, själsdödande, ointressanta och som inte handlar om något relevant. Utan att jobba med faktatexterna som hör till varje ämne. Läsa högt, ge läxa, förhöra, kolla att alla förstått. Och jobba med ordkunskap. Det är ett bra sätt att lära sig nya ord, hur de hör ihop, hur det är uppbyggda, var de kommer ifrån. Och jobba med stavning. Men sånt är visst omodernt.

Så det får bli ett läslov. Och i bästa fall plöjer några elever en deckare. Och blir inte så mycket klokare av det. Och inte särskilt mycket villigare att plugga heller. Man får nog hålla isär skolarbete och romanläsning. Den där lustläsningen...den ska man nog inte schemalägga...den får man driva själv...av lust!

måndag 22 augusti 2016

Man får diskret torka tårarna...

...när man skolar in. Så berättar en pappa att det var när han skolade in sin 16-månaders pojke. Han kommer alltid minnas den där inskolningen. Och han säger att det egentligen är ett fruktansvärt minne. För pojken grät och ville inte bli lämnad av sin pappa. Pappan led och gruvade sig. Tankar på att hoppa av jobbet eller försöka pussla poppade upp i hjärnan. Men det var förstås aldrig något riktigt alternativ. Förstås. Och det var tur att han inte gjorde något åt sina vansinniga tankar. För det gick jättebra. Pojken började tycka jättemycket om sin förskola. Och nästan exakt två år senare är det dags igen. Lillebror ska skolas in. Lika gammal som storebror var. 16 månader. 1 år och 4 månader. Vad kan de då? Gå, säga något ord, peta i sig lite mat kanske på egen hand. Resten behöver de hjälp med. Behöver bli burna. Pratade med för att lära sig prata. Omhuldade. Äh. Det är inte så viktigt. Och något som är bra när man skolat in en gång är att man som förälder blir mycket coolare. Man vet ju att barnet kommer att klara av det här. De gråter lite först och vill inte bli lämnade. Men så blir det sååå bra. Och det är ju jättebra.

Berättelserna om inskolningar och råden om hur man gör flödar alltid i augusti. Den månad när småbarnen ska skolas in. Vad jag hatar det uttrycket förresten. Skolas in. Och jag funderar så mycket på hur vi är, vi människor. Hur är mammorna? De som väntat, fött och kanske ammat sina barn. Vill de verkligen det här? På riktigt? Vill de lämna sina barn så här tidigt? Först till pappan och sen till dagis. Är det vad man tänker när man stryker sig över magen och känner de där underbara sparkarna? Dig ska jag skola in om 480 dagar. Och det kommer bli så kul. Är det det man tänker när man håller sin bäbis i famnen, snusar på det fjuniga doftande huvudet, hör de söta ljuden, ser läpparna formas, härmar dina läpprörelser, huvudet som far i sidled sökande efter mat, söker din doft, när man hör de första riktiga ljuden, det första ordet, ser den tultande gången, bär sitt barn på höften för det vill vara med, se allt, känna din kropp, höra din röst, dra i ditt hår...Är det då man tänker att nu ska det bli kul snart...snart ska vi skola in? Eller känner mammorna att det är outhärdligt? Det vet man inte för ingen säger något. De bara gör. Jag är besviken på oss föräldrar som inte säger vad vi vill. Vi vill ha våra barn. Vi vill bestämma. Eller så är det inte på det sättet. Mammorna VILL lämna bort sina barn efter 480 dagar. Och då är det till och med ännu värre. Då finns det inte ens en strimma hopp. 

Sensommarhelg!

Den första skolveckan har gått! Vi tog oss igenom och det gick bra! Trots långa skoldagar tyckte barnen det var roligt att träffa sina vänner, prova på ett par nya ämnen, en ny skola...Det var grått och trist alla vardagar men på lördagen kom sommaren tillbaka, eller i alla fall sensommaren. För luften är fuktig och himlen hög och en ton av höst är tydlig. När vädret är så härligt kan man ju inte häcka hemma hela dagarna! Så vi gav oss ut till en av våra favoritställen, den där lilla, lilla sjön mitt i skogen, både på lördagen och söndagen! Ena dagen fick vi med oss hela familjen minus det äldsta barnet som jobbade. Och den andra dagen följde våra tre små med. Vi promenerade, tittade på myror, fjärilar, grodor, hästiglar och fick se en skymt av en orm. Och några badade. Och så drack vi kaffe och åt blåbärskakor. Och täljde och klättrade omkring i skogen. Ett par liter blåbär fick vi med oss hem också. Härliga eftermiddagar! 
Naturens egen steninstallation...träden växer direkt på stenbumlingar i olika storlekar...vackert! 
Två världar möts...vilken är den riktiga? Verklighet och dröm, lager på lager, sanningar dolda under ytan...
Och mitt i skogen stötte vi på en enorm myrstack. Det syns inte på bilden hur stor den faktiskt är...men den är faktiskt gigantisk...för att vara en myrstack! 
Och här har myrorna vandrat på led i generationer verkar det som...till och från myrstacken fanns smala små stigar i mossan! Myror på väg åt båda håll...oupphörligt...i sin strävan att upprätthålla sitt samhälle...
Huvudmyrstigen var bred, nästan som en människostig. Först trodde vi att det verkligen var en vanlig stig men sen insåg vi att den bara ledde fram till myrstacken! Den skymtar längst bak i bild. 
Sent på lördag eftermiddag kom regnet. Bara enstaka stora droppar. Sjön blev så vacker och stilla. Färgerna förändrades...grått, silver...det blev bara några droppar den kvällen. Men hela natten regnade det. 
Dagen därpå sken solen. Och sjön var muntert blå igen och skogen friskt grön. 
12-åringen var inte sugen på att promenera så han parkerade sig på en filt och spelade spel istället! Vi andra gav oss in i skogen!
I ena änden av sjön finns en dammlucka. Där brukar vattnet strömma vilt på andra sidan...in i skogen...men den här sommaren har varit så torr. Bara en liten rännil letade sig fram i botten av strömfåran. Det var spännande att klättra ner i den...mystiskt och trolskt...
Sen blev det bad för de modiga! Inte jag! Det var ganska kallt men 10-åringen brydde sig inte om det. Han var i länge och dök efter intressanta saker på botten. Fyra fiskedrag och en ölflaska hittade han! 
Nu är det måndag igen och barnen är i skolan! Det fina vädret är kvar och när de kommer hem kan vi sitta ute i trädgården och dricka eftermiddagskaffe! Och några fler badturer ser det ut att kunna bli innan hösten kommer på riktigt! 

Barnens plats

Jag tittar på tv4. Det handlar om inskolning. Två experter, en utbildare och en förskoleexpert ger sina bästa tips till föräldrarna som ska skola in.  Det finns ingen speciell ålder som är lämplig för inskolning utan när föräldrarna känner att det är dags så...är det dags! Det kan vara att man behöver arbeta eller bara tänka på något annat. Simple as that! Förskolan är så viktig. Personalen är universitetsutbildad. De är experter. Och förskolan är demokratins vagga. Barnen kommer rakt in i det demokratiska samhället när de hamnar på dagis! Oj, förlåt. Förskola.

Och tipsen då...vilka är de?

1. Föräldrarna ska vara nyfikna på förskolan. Förskolan är något spännande och nytt och härligt.
2. Föräldrarna ska skippa skulden. De lämnar inte barnen från sig själva utan till något.
3. Föräldrarna ska kommunicera med personalen. Fråga-
4. Förskolan är inte bara till för att föräldrar ska arbeta. Den är en rättighet! Det är en härlig plats för barnen. Jättekul.
5. Föräldrarna ska vara nyfikna på barnens plats.
6. Det är vanligare att föräldrarna blir ledsna än att barnen blir det. Barnen gråter mindre än föräldrarna.
7. Föräldrarnas känslor smittar av sig på föräldrarna.
8. Personalen kan det där med relationer.

Den viktigaste tanken är: Man ska se fram emot förskolan. Tycka att det är spännande. Och man ska fråga. Äntligen ska barnet få vara med andra barn. Och det blir jättekul.

Intervjuarna myser. "Vad härligt!"

Det kryper i mig. Om man inte är nyfiken på förskolan då? Om man inte tycker att förskolan är en jättehärlig plats? Om man tycker att man är bättre på att ta hand om sina egna barn än vad experterna är? Vad gör man då? Då får man finna sig. Böja sig. Acceptera. För förskolan ÄR barnens plats. Där hör de hemma. Och eftersom det är så så måste vi låtsas att det är en jättehärlig plats. Det här är ett skitsamhälle när det gäller barn. När två unga brudar, experter på barnpassning, får sitta i tv och smöra fram politikernas ideologi. När vi alla måste leka låtsaslekar. Förskolan ÄR ingen naturlag. Förskolan ÄR en inrättning som är till för att skilja föräldrar och barn åt eftersom föräldrar hör hemma ute i arbetslivet. Vad de än arbetar med. Och så får vi rättfärdiga det sjuka genom att låtsas att det är jättebra och jättehärligt. Och intala föräldrarna att de känslor de har, skulden de känner, tårarna som bränner...är fånigt. Lite gulligt men ack så dumt. För barnen, de har det så in i vassen jättebra på sin plats. Omhändertagna av experter i härlig samvaro med jättehärliga barn fostrade enligt läroplanens stadgar.


torsdag 18 augusti 2016

Nu blir barnkonventionen...

...lag i Sverige! Och som en följd av detta ska man också införa barnkonsekvensanalyser inom olika verksamheter. Det gäller att försöka få reda på vilka konsekvenser allt får för själva barnen. Barnens bästa ska vara i fokus i alla verksamheter säger Skolverket. SKL jobbar med att ta fram verktyg för att se till att man kan jobba med barnkonsekvensanalyser. Forskningscirklar har startats för att pröva om verktygen funkar. Kommunerna deltar i forskningen genom att starta projekt. Det kan handla om att stärka ungdomarnas psykiska hälsa genom att starta ett dansprojekt. Och på så sättet stärka barnens rättigheter genom barnkonsekvensanalyser.

Det är ju bra. Konsekvenstänkande ska man alltid ha. Om jag lägger mina barn för sent på kvällen. Hur kommer de att påverkas? Kommer de att bli trötta dagen efter? Kommer de växa dåligt? Kommer de få jobbigare i skolan? Prestera sämre? Må sämre? Ja, då har jag som förälder gjort en barnkonsekvensanalys. Gratis.

Undrar vad de där barnkonsekvensanalyserna kosta? Jag försöker föreställa mig alla människor som sitter ute i Sveriges avlånga land och skrynklar sina pannor i försöken att hitta på olika projekt för att stärka barnens rättigheter. Och pröva om barnkonsekvensanalyser kan göra det hela bättre.

Det är inte utan att man skrattar lite för sig själv. För det är ju inte så att man kommer göra någon fullständig barnkonsekvensanalys över vårt samhälle. Vi startar med vad som är norm just nu. Föräldrar och barn får 480 garanterade dagar tillsammans. Det är rätt lite. Barnkonsekvensanalys på det? Barn lämnas in på dagis i upp emot 10-11 timmar från ca 1 års ålder. Barnkonsekvensanalys på det? Barn går på fritids före och efter skolan från 6 års ålder till ca 10. Syskon separeras. Grupper är stora. Barnkonsekvensanalys på det? Barn över 10 år är ensamma efter skolans slut. På lov. Barnkonsekvensanalys på det. Barn träffar sina föräldrar väldigt lite tid under den sk förskoleåldern. De flesta barn träffar förskolepersonal fler vakna timmar än sina egna föräldrar. Barnkonsekvensanalys på det?

Nä, det blir nog ingen analys på det. Då blir det för svårt. För då måste man backa till starten. Och inse att det i första hand inte är SKL som ska göra barnkonsekvensanalyser. Det är med föräldrarna det börjar. Om inte de kan göra en barnkonsekvensanalys och ta konsekvenserna av sin analys då kan aldrig samhället komma någonstans. De kan analysera in absurdum. Men om inte föräldrarna får ta ansvar för sina barn på bästa sätt då spelar det ingen roll.

Men det är bra tänkt. Det är bra att analysera konsekvenserna av saker och ting. Bara man vet vad det är man ska analysera.

Fisksoppa och blåbärsglass!

Fredag idag! Första arbetsveckan avklarad snart! Då kan det kännas skönt med lite lyxig kvällsmat! Fisksoppa och hemgjord blåbärsglass till exempel! Fast det ska vi inte äta. Vi ska beställa pizza har vi bestämt. Eller barnen har bestämt det! Och jag tycker faktiskt att det ska bli jätteskönt att slippa laga mat! Men förrförra helgen åt vi fisksoppa och förra helgen blåbärsglass! Båda jättegoda och de hade ju passat bra tillsammans egentligen. 

Vi gör nästan alltid samma fisksoppa och vi börjar bli lite trötta på den så den här gången testade vi en ny. Den kommer från det där tv-programmet - Mästerkocken. Årets vinnare lagade den tror jag. Jag gjorde ungefär som det stod i receptet men ändrade lite för jag hade inte riktigt alla ingredienser hemma. Och så tror jag att de hade skrivit lite fel när det gäller mängden vätska men...

Så här gjorde jag:
4 portioner
2 gula lökar
1 stor vitlöksklyfta
2 dl vitt vin
1 l vatten
2 fiskbuljongtärningar
0,5 g saffran
en halv fänkål'
1 msk fänkålsfrö
2 dl grädde
1 knippe färsk dill

Fräs lök och vitlök i olivolja. Fräs en stund utan att det blir brynt. Tillsätt fänkålen.
Häll över vinet och koka ihop lite. Tillsätt saffran.
Tillsätt vatten och buljong och låt puttra 10 min.

Räkfond:
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 nävar räkor
2 msk tomatpuré
2 dl vin
1 dl vatten
salt och peppar

Skala räkorna.
Hacka löken.
Fräs räkskal och lök i smör.
Tillsätt tomatpuré och fräs tills räkskalen nästan rostas.
Häll över vinet och låt puttra en stund.

Tillsätt räkfonden till soppan.
Lägg i fisk efter smak - vi tog lax. I ursprungsreceptet skulle det vara piggvar och blåmusslor också.
Låt fisken sjuda tills den blir färdigkokt.
Smaka av ordentligt - mer salt? peppar? buljong? grädde?
Tillsätt räkorna.
Strö över dill.

Servera tillsammans med vitlöksaioli och gott bröd! 
Blåbärsglass:

Vispa 4 dl grädde.
Vispa 4 äggulor tillsammans med 1 dl socker till en vit och pösig smet.
Vänd ner grädden försiktigt.
Tillsätt ca 2 dl grovhackade blåbär och blåbärssylt efter smak.
Häll i en plastad form och frys i minst 5 timmar.

Jag serverade med maränger och havreflarn! Gott! 




Ashak - afganska mat!

Mina föräldrar prenumererade på tidningen Vi när jag var barn och ung. I den fanns så goda recept. En gång hade de ett uppslag med afganska rätter och vi blev så nyfikna på vad det var! Jag testade och det var jättegott tyckte hela familjen. Vi gjorde det några gånger till och sedan föll receptet i glömska. Men så kom jag på det häromdagen igen! Och igår testade jag! Och det var precis lika gott som jag mindes det! Och alla andra i familjen gillade det också! Supergott helt enkelt! Och den här gången ska inte receptet få falla i glömska igen! 


Ashak - afganska pastarätt

Chaka:
3-4 dl yoghurt
2 vitlöksklyftor
salt

Raviolikuddar:
4 dl hackad gräslök
cayennepeppar
5 dl vetemjöl
1 ägg
ett par msk vatten

Köttfärs:
500 g nötfärs
1 gul lök
2 tomater
smör
vatten
cayennepeppar
salt och peppar

Gör iordning chakan - låt yoghurten rinna av ett par timmar i ett kaffefilter. Smaksätt sedan med vitlök och salt.

Skölj och finhacka gräslöken. Krydda med cayennepeppar och salt.

Gör pastadegen. 

Kavla ut degen tunt och ta ut mått med ett glas. Lägg gräslök på rundlarna och vik ihop. Fukta kanterna så fäster det bättre.

Gör en tjock köttfärssås. Fräs först löken och sedan nötfärsen. Tillsätt tomater och kryddor. 

Lägg gräslökskuddarna i kokande vatten och koka sakta i ca 10 min tills de är mjuka och nästan genomskinliga. 

Bred chaka på ett fat. Lägg på kuddarna. Bred ut köttfärssås. 

Borani-ebadenjani-e siah - aubergineröra

2 auberginer
1 gul lök
4 tomater
salt
cayennepeppar
chaka

Skala auberginerna och skär i skivor.
Stek dem i smör tills de blivit mjuka och ljusbruna.
Finhacka löken och fräs i smör. 
Tillsätt tomater, salt, cayennepeppar och auberginer. 
Koka några minuter på svag värme. 
Toppa med chaka.