Man har forskat om lycka. Och man har kommit fram till att människor med barn är mindre lyckliga än människor utan. Resultatet kontrasterar starkt mog den djupt inrotade bilden av att det är barnen som skänker mest lycka i livet. I Sverige har vi tur ändå…vi föräldrar…för vi är i alla fall lite lyckligare än föräldrar i andra länder. Varför? Jo, för att vi har en bra föräldraförsäkring, barnomsorg och mer jämställt omhändertagande av barnen.
Människor är mindre lyckliga när de umgås med sina barn än när de tittar på
sport, går på utställningar eller dricker sprit.
Barnlösa människor är inte
ensamma utan umgås med vänner.
Man kan ju få för sig att
småbarnstiden var lycklig när man tänker tillbaka på den. Men det är bara
minnet som spelar oss ett spratt.
Vilken tur då att folk knappt
skaffar barn längre!
Ok…det man kommer fram till är
väl ändå själva grejen med att ha barn…att det skänker mening med livet och det
är denna mening man bör söka och inte lyckan. Forskaren tar också upp det
faktum att fram till 1950-talet var ambitionen främst att få barnen att
överleva…men nu går det mest ut på att ha ett fint hem, ha kul på fritiden och
vara snygga på bild.
Och kanske är det själva
problemet…barn skänker ingen lycka…men de skänker ju heller ingen särskild
mening heller längre. Vad ska man ha dem till? Gå igenom allt slit med
graviditet, amning och småbarnsåret för att sen påbörja lämna-hämtaåren. Är det
verkligen värt det? Skänker det någon djupare mening?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar