Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

tisdag 29 december 2020

Idag...

...tog vi en liten tur ut i skogen! Det här är ett ställe jag tycker så mycket om! Naturen är vacker och historian bakom trakten är spännande. Här fanns en liten hytta förr i tiden...man ser fortfarande de stensatta kanterna i bäckfåran...likaså finns här kolbottnar här och där! Det regnade lite men det var ändå skönt att vara ute! 
 




Efter promenaden tände vi en eld...yngsta barnet gillade att greja med vedhuggningen! 
Korv och pinnbröd och kaffe, varm choklad och lussekatter och kakor var gott...och att sitta runt elden var förstås mysigt! 
En fin eftermiddag fick vi tillsammans ute i naturen! 



Julhelgen är över...

...och mellandagarna rullar på! Vi har haft en skön julhelg och mellandagarna är inte så dumma de heller. Allt är annorlunda...vi har inte träffat mina föräldrar och vår äldste son har vi bara sett en liten glimt av på själva julafton! Det känns märkligt och lite sorgligt men snart...snart ska vi ses som vanligt! Alla i vårt hushåll drabbades av corona innan jul och under jul...vi har inte varit så sjuka direkt men vi har ju varit tvungna att vara isolerade! Men det har inte bara varit trist...det har varit ganska skönt på sätt och vis. Vi har vilat och varit tillsammans mycket...inga kompisar har kunnat pocka och locka utan vi har varit hänvisade till varandra! Det är mysigt...vi pratar mycket, spelar kort, ser på tv tillsammans allihopa för ovanlighetens skull! 
Själva julafton var mysig...vi åt lätt jullunch, några tog en promenad, vi tittade på Kalle Anka och drack kaffe, tomten kom och delade ut julklappar, och så åt vi julbord på kvällen precis som vanligt. Sen spelade vi spel och pratade och åt knäck och till sist såg vi en lång och bra film, Inception, alla tillsammans! 
På juldagen var alla trötta men jag och maken och vårt yngsta barn gick en långpromenad runt vår lilla fågelsjö! Det var så vackert...fin frost gjorde allt silverglänsande! 
Jag och två söner har spelat tv-spel tillsammans...ett gulligt tv-spel med mullvadar som gräver efter diamanter och nycklar...vi har kämpat tillsammans och klarade ut hela spelet efter några dagar....hade jag inte varit med och klantat mig hade det väl gått fortare men rolig har vi haft i alla fall! 
Vi har promenerat mer! Det behövs om man ska äta och titta på tv så mycket som vi gjort! Vi frossar i tv...vi fortsätter med Harry Potter, vi ser His Dark Materials, vi har börjat med Slöborn...en spännande pandemiserie från Tyskland, jag har plöjt Bridgerton alldeles ensam och njöt varje sekund! Nu ser jag fram emot att börja med I rosens namn...men det blir ikväll! 


 

söndag 20 december 2020

Det närmar sig jul...

...och inget är sig likt. Vi har åkt på coronan i familjen och en efter en av oss testar positivt. Vissa är sjuka och andra märks det inget alls på. Jag själv har varit sjuk i veckor...testade mig när jag först blev sjuk men var negativ...men nu är jag alltså positiv. Jag vet knappt när jag var frisk senast...har fastnat på något slags mellanläge...ont i kroppen, tät i huvudet, trött. Men det är bara att hänga i...jag gör det jag orkar och vilar mellan varven...
I år bakade vi inget eget pepparkakshus utan köpte en söt sats på Lidl. Allt fanns med...husdelar, florsocker och dekorationer! Två av barnen satte ihop det så det slapp jag också! 
Vi fikar framför tv:n på eftermiddagarna...ser på julkalendern...har plöjt Sagan om Ringen-filmerna och är i full färd med Harry Potter! 
Jag och yngsta barnet ritar och målar ibland...vi ritade hundar...sonen skickade sin julhund till storebrors vovve! 
VI har gjort mosskransar att hänga på dörren.
Satt en liten ful gran i en fin zinkbytta! 
Julpyntat på byråerna...och varje dag stökar jag till det igen...det är tur att sekretären har den där klaffen att lägga allt man grejar med...
Vi har kokat risgrynsgröt, stekt köttbullar och bakat bröd!
Jag har sett till att 9åringen lär sig lite fastän att han har varit hemma ett tag nu! Vi tränar stavning och välskrivning och matte och engelska.
Vi har varit på coronamottagningen några gånger! 
Vi har firat vår tredje son som kommit hem från sin studieort inför julen! 
Vi spelar schack...

...och piano!
Jag har gjort Barley Water och bakat knäckebröd!
Jag slår in julklappar då och då! 
Jag har bakat lussekatter och några småkakor! 

Ja...dagarna går och julen kommer närmre...hur den ska firas vet vi inte riktigt än! Vi får se...jul blir det hur det än blir! 

 

onsdag 16 december 2020

Att leva på hoppet...

 Förskola är verkligen da shit! Förskolan löser allt. Den slutgiltiga lösningen skulle man kunna säga. Det funderas och funderas på det där med förskolan i Stockholm...på Rosenbad. Politikerna tänker så det knakar. Ett vet de...det måste bli mer...mer förskola. Det är det enda sättet att få ordning på saker och ting...

Det har kommit en mängd förslag under året...en grupp sossar vill ha obligatorisk förskola från 2 år. Kärngänget i sossarna nöjer sig med obligatorisk förskola för alla från 5 års ålder. Liberalerna vill ha obligatorisk språkförskola för nyanlända barn från att de är 3 år. Och detta nappar Moderaterna på...detta meddelade Ulf Kristersson i sitt jultal. Centern tycker att det här är ett intressant förslag.

Vad är det då förskolan ska få ordning med? Varför är det så viktigt att få in alla barn...eller åtminstone alla nyanlända barn? 

Enligt moderaterna är svaren på ovanstående frågor enkla:

- de nyanlända barnen skulle lära sig svenska.

- de nyanlända barnen skulle komma in i samhället.

- de nyanlända barnens mammor skulle komma in på arbetsmarknaden.

- de nyanlända barnen skulle komma in i Astrid Lindgrens och Gunilla Bergströms världar. Alltså...de barnen skulle få gemensamma referensramar med alla andra barn.

- förskollärare skulle få möjlighet att ta hand om kompetensutveckling som rör språkutveckling för nyanlända elever i förskolan. 

- svenska språkets roll i förskolan skulle stärkas.

- fler utbildningsplatser skulle inrättas på förskollärarutbildningen.

- man skulle få fatt i 2500 barn som slunkit undan. 17 000 barn har man redan fått in i fållan. Alltså...nyanlända barn. 

Ja, vad säger man? Ordet som kommer upp i mitt huvud är "hopp".

För det är väl så att man får hoppas...

Man får hoppas på att barnen verkligen lär sig svenska i språkförskolan. Man får hoppas att små barn lär sig svenska genom att undervisas i stora barngrupper av ett fåtal pedagoger. Man får hoppas att förskolan verkligen är samhället. Man får hoppas att barnen får höra Astrid Lindgrensagor och Alfonsböcker. Man får hoppas att personalen i förskolorna där de nyanlända barnen, de 19 500 stycken, är duktiga på svenska och i de pedagogiska metoder som behövs för att lära de små barnen ett nytt språk. Man får hoppas att fler människor har lust att bli förskollärare och att de som är det har lust att fortsätta jobba i förskolan och att de orkar utan att bli sjukskrivna och att man om de blir sjukskrivna får tag i vikarier som också är duktiga på svenska och besitter önskvärda pedagogiska kunskaper för att undervisa småbarn i svenska. Man får hoppas att förskola är det allra bästa sättet att lära små barn ett nytt språk. Man får hoppas att nyanlända barn tål att separeras från sina mammor. Man får hoppas att de nyanlända mammorna får ett jobb och att det i så fall är ett sånt jobb som bidrar till samhället och inte bara innebär en kostnad som dessutom blir ännu högre av det faktum att de nyanlända mammornas barn också behöver få förskoleplatser som också innebär höga kostnader för landet. 

Det är mycket man får hoppas. Man får leva på hoppet helt enkelt. 



onsdag 9 december 2020

Adventsdagarna...

...går så fort...det är redan den 9:e december! Det är mysigt men också lite stressande på något vis...jag funderar på vad jag borde göra? Borde jag baka mer nu innan...ha lite mer gjort när vi kommer närmare jul? Vet inte...det är mest jag som gillar kaffebröd och sånt...kanske bäst att vänta lite? Men pepparkakor, lussekatter, saffranskransar och ett par småkakor har jag gjort i alla fall! De ligger i frysen och lite i taget kommer fram! 
Pepparkaksbaket fick jag god hjälp med! 

Pysslar och donar i hemmet gör jag i alla fall...det är svårt att låta bli...jag blir så julig när jag håller på med det! 
Ett pepparkakshus har två av barnen fixat med...i alla år har vi ritat egna och kavlat och skurit ut och kämpat med...det har varit roligt. I år fanns ingen ork för det...men det gick bra ändå! Jag sprang på en så fin pepparkashussats på Lidl! Allt fanns i kartongen...husdelar, florsocker och dekorationer! Jag tycker att det blev väldigt fint! 
Hyacinter är väl underbara! Och detta år kom jag på att använda en såsskål vi fått av svärmor...en riktigt fin sådan från Meissen! Det är kul att det får komma fram och användas tycker jag och inte bara stå i ett skåp! 
Apropå skåp så fyndade jag ett litet hemsnickrat skåp på en loppis för någon månad sedan. Nu är det målat och uppsatt på väggen! 70 kr plus färg gick det lös på och jag tycker att det blev riktigt fint! 

Ja, då var det onsdag då...halva veckan har gått...ute är det grått och grönt! Alla klagar men jag gillar det! Det är skönt och vackert...stilla och friskt! Hemma är det tyst...alla är i väg till sina ställen utom ett barn som sitter på rummet och har distansundervisning. Om en skulle ta och hitta på något? Kanske sätta en deg...hittade ett recept på toscabullar...det vore nog gott att ha i frysen för kommande fikastunder! 



 

måndag 7 december 2020

Det bästa sättet...

På Dagens Arenas hemsida kan man läsa att "förskola är det bästa sättet att ge barn chans att klara sig bra, inte bara i skolan, utan även resten av livet". Ja, språket är lite dåligt...kanske hade lite mer förskola hjälpt till lite...men budskapet är tydligt. Det handlar förstås om den obligatoriska förskolan...den som ska dra igång snart om allt blir som Lotta Edholm och hennes grupp vill...och som många andra politiker också vill. Det handlar alltså om att det finns önskemål om att förskolan blir obligatorisk från 5 års ålder. 

Ledarskribenten Liv Bäckström tar avstamp i ett nyhetsinslag där man intervjuar mammor från ett utanförskapsområde. Mammorna är oroliga för sina barns framtid. De är rädda för att barnen inte ska lyckas i skolan och i stället hamna i kriminalitet. Om barnen hamnar i åk 1 utan att kunna tillräckligt med svenska ligger de redan efter från första början. Det är därför vi måste ha obligatoriskt dagis. 

Liv säger: "Massor med forskning bekräftar att förskolan är bäst på att ge alla barn chans att klara sig bra, inte bara i skolan utan resten av livet." Det är särskilt viktigt för barn som kommer från socioekonomiskt svaga familjer och inte har svenska som hemspråk. En nobelpristagare har sagt att tidiga insatser i skolan ger stora effekter långt fram i livet på individers produktivitet, sociala förmåga och hälsa. 

Liv skriver om problemen som finns i förskolan. 1/4 av förskolebarnen i Sverige har ett annat modersmål än svenska. Det råder stor brist på utbildade förskollärare. Ännu större brist på utbildade barnskötare. Bristen är extra stor i områden där barn har utländsk bakgrund. Och som lök på laxen är det vanligt med otillräckliga svenskkunskaper hos förskolepersonalen...särskilt i områden där det finns en hög andel flerspråkiga barn. 

Om förskolebarnen inte träffar svensktalande kompisar och inte heller svensktalande pedagoger blir det ju inte så bra. 

Och så det värsta...barn med lågutbildade föräldrar som har dålig ekonomi och barn med utländsk bakgrund är i högre grad hemma...går inte i förskola. Det rör sig om ca 16 000 barn mellan 3 och 5 år...som inte går i förskola. 

Något måste göras. Fler barn måste gå i förskola. Liv håller med Lotta Edholm...som hon skriver i sin utredning..."förskolan är av fundamental betydelse för at det ska gå bra för barnen i förskolan." och Liv tillägger "men den avgör faktiskt hur det går för barnen resten av livet." 

Ja, där ser ni...nu är det bara att 

- få in alla ungar i dagis. Det fixar man med ett obligatorium.

och sen...

- se till att man får tag i massor av fler utbildade förskollärare och barnskötare.

- se till att dessa vill jobba i utanförskapsområden. 

- försöka få in svenska barn i de områden där barnen som inte talar svenska bor. 

- se till att förskollärare och barnskötare kan prata svenska ordentligt...eller försöka slussa runt personalen kanske...så att de som inte kan svenska jobbar i svenska områden och ja, tvärtom...för då kan kanske de svenska barnen lära ut svenska till personalen som inte kan det och ja, tvärtom...

Det verkar ju lätt som en plätt. Bara de där 16 000 barnen hamnar i förskola så blir det nog bra. Då kan man nog också få ordning på det där med integrationen och språkfrågan och utbildningsnivåerna på personalen och personaltätheten och boendesituationen som måste lösas på något sätt. Men det är nog en baggis i sammanhanget. Det går nog att få till det där. Man måste bara börja i rätt ände. 

Man kan också lyssna på en pod på Svenska Dagbladet där Ivar Arpi samtalar med Lotta Edholm och Ulla Waldenström. Där får man lite annan input! Ulla berättar att forskning kan visa på något helt annat än de källor förskolekramarna brukar ange. Det finns forskning som visar på att förskola inte alls hjälper barnen med varken språket, skolresultaten eller livet. Ulla menar att man kanske måste utreda hur det ligger till ordentligt innan man tvingar in alla barn i förskola. Alltså börja i rätt ände. Men det är svårt när de som bestämmer står och håller i garnändan, förskoleändan, och vägrar att släppa den för att börja nysta upp det hoptrasslade garnet. Det är svårt att komma någonstans när man redan från början bestämt sig för hur verkligheten ser ut och bestämt vet vart man vill komma...och väljer ut argument som stöttar sin egen åsikt och struntar i andra argument. 

Men strunt samma. Det som är det allra värsta med allt det här är själva synen på barn, på föräldrar...själva människosynen. Jag blir gråtfärdig när jag tänker på det. När jag tänker på att staten har lagt beslag på alla barn i riket...och ändå inte är nöjda...hatar att det finns barn som kommer undan...vill ha alla. När jag tänker på att staten aldrig vilar...alltid har siktet inställt...målmedvetet arbetar för att nå slutmålet...alla barn i verksamhet från 1 års ålder. När jag tänker på att barn har blivit saker...i händerna på det offentliga samhället med sina pedagoger och läroplaner...bortryckta ur sina mammors famnar, ur hemmens lugna och trygga vrå...med argumenten att det är för barnens bästa, för att barnen ska lyckas i skolan, för att barnen ska lyckas i livet. Som om fostran i hemmet, av familjen, av mamma, skulle vara skadligt. Som om det inte är våra egna barn...utan statens barn...staten vet bäst vad som är bäst för barnen. Det gör inte vi föräldrar. Vi är dåliga. Liv säger det själv:  "Massor med forskning bekräftar att förskolan är bäst på att ge alla barn chans att klara sig bra, inte bara i skolan utan resten av livet." 

Förskolan är bäst. Det är den kollektiva sanning som ligger fast. Så är det bara. Och inget någon säger eller tycker eller forskar fram kan ändra på den sanningen. Så är det bestämt. 


söndag 6 december 2020

Ingen julmarknad...

...i år...men vi åkte till vårt vanliga julmarknadsställe ändå! Det är så fint där att jag vill vara där en sväng lite innan jul...för att komma i stämning lite! 
Det var nästan lika pyntat som vanligt...men tomt på folk! Julporten var där som vanligt och bakom den ligger det fina huset som nu är en underbar inredningsbutik men som för drygt 70 år sedan var ett bostadshus...och där, i en liten vindsvåning, bodde min mamma sitt första år i livet tillsammans med sina föräldrar. I ett hus lite längre bort bodde hennes farmor och farfar. 
Jag älskar de här gamla husen...och att tänka på hur det var förr i tiden när man levde här...mammorna som tog hand om hemmen och barnen och det fanns trädgårdsland och ställen man kunde ha gris...och när karlarna gick till järnverket för att arbeta. 
Det stora fina kontoret...eller "kantoret" som man sa förr...ligger nere i backen framför järnverket...där jobbade min morfar i många år...
Ja, det var trevligt att strosa runt lite...och sen åkte vi hem och drack kaffe tillsammans...hela familjen och mina föräldrar...en trevlig eftermiddag tillsammans fick vi! 










 

fredag 4 december 2020

Ingefärskakor med citron

Vi har kommit igång lite smått med julbaket! Saffranskransar finns i frysen och räcker över både andra och tredje advent! Pepparkakor bakade jag och yngste sonen igår! Och så slängde jag ihop en sats snittkakor också...man vill ju ha något att knapra på till eftermiddagskaffet när helgen är i antågande! 
Just den här sorten är så himla god...knaprig och lite speciell smak från citron och ingefära! 

20 hackade mandlar
rivet skal av 1/2 citron
1 msk mald ingefära
3,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
150 g smör
1,5 dl socker
2 msk ljus sirap

Kör allt utom mandlarna i matberedare. Tillsätt mandlarna i slutet (så att de håller sig lagom stora och knapriga). Dela degen i 4 bitar och forma till längder. Grädda i 200 grader i ca 10 min. Skär i sneda bitar när de svalnat lite. 

Glad fredag på alla därute!