Man vänjer sig

 Nour El Refai har lämnat sitt 1-åriga barn på dagis och barnet grät och så grät Nour  och så skrev hon om det på sociala medier och blev så fint bemött. Hon fick så mycket tröst och fina ord. För det är ju så här det är...barn lämnas, de gråter, mammorna biter ihop och vinkar glatt hejdå så där som man ska...men bryter ihop och gråter när de kommit utom synhåll. Det är så det går till. Och det gör ont i mammahjärtat. Och då är det så bra att mammor kan stötta varandra på insta. Så att man förstår att man inte är ensam. Just Nour kan inte förstå hur sonen kan vara ledsen...hon själv har ju bara underbara minnen av dagis...men hennes mamma berättar minsann om att hon lämnat lilla Nour så många gånger och gråtit...för alltså Nour har ju också gråtit...men det har hon glömt bort nu. Och massa instamammor peppar...säger att precis så där är det...det är så jobbigt att separera från sina småttingar...så där är det varje måndag...

Fast sen blir allt bra förstås...Nour får ett mms från dagis och ser sitt lilla barn leka och ha kul och då förstår man att det ändå är bra med separationen...det går bra till slut. Det kanske bara är nyttigt för alla inblandade att gå igenom det här hemska. Barnen får känna sina känslor och bli bekräftade och mammorna också...och så ser man att allt ordnar sig. Det blir bra. 

Ja, så enkelt är det...man lämnar in sina ettåringar. Man tycker att det är jobbigt. Barnen gråter. Men det är bara som det ska va! Bara man får lite instatröst och fbkärlek och får höra att alla har det precis likadant så ordnar sig allt. Easy peasy. Ingen big deal liksom. Så stort...för kärleken är så smärtsam...men det är bara så det ska va! Separationer gör ont. Särskilt om barna bara är 1 år. Men man vänjer sig. Som Kjell Höglund sjunger.