Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

tisdag 27 oktober 2015

Höstlov

Det är höstlov. Det är skönt. Skönt att sova längre på morgnarna. Att vara lite slappare. Ta det lite lugnare. Vi latar oss. Är ute, tittar på film, spelar mycket piano och fiol...spelar mycket tv-spel. Inte jag men andra. 9-åringen ville sova över hos sin mormor och morfar. Det fick han gärna. 4,5-åringen ville så gärna hänga med. Det fick han förstås också gärna. Men han har aldrig sovit över någonstans utan att jag varit med. Och han har knappt varit ifrån mig alls. Som mest kanske 3 timmar. Men vi tänkte att han får väl prova och ändrar han sig så är det ju bara att åka och hämta honom. När jag skulle åka hem och säga hej då till killarna frågade jag om det skulle gå bra. N tittade bara på mig och sa att vi skulle ju ses i morgon. Klart att det skulle gå bra. Och det gjorde det. Det gick jättebra och han var glad och nöjd och stolt. Det gick bra att ta saker och ting i sin egen takt. Han har funderat på det här med översovning ganska länge och nu gick det. Helt av sig själv. Han var helt enkelt mogen för det.
 
Idag åkte vi ut på en liten skogstur igen. En annan skog där en annan del av släkten har anknytning. Samma skogsvägar som slingrar sig fram genom skogen. Förr fanns torp här också. Ett finns visst kvar. De andra är borta. Inte en människa i sikte. Men vackert. Stilla, vatten som sammetstyg. Någon fisk som slår i tysthet...ringar som sprider sig över hela sjöns yta...Himmel som speglar sig i det osannolikt blanka vattnet. Två världar som möts och blickar in i varandra.
 
De här höstdagarna är så magiska. Först hårt solsken och skarpa färger och så snabbt förbyts allt. Färgerna mildras, djupnar, blånar i olika toner, rosa, blekt orange...skogen svart som natten...solen som värmer en aning och sedan sjunker snabbt och kylan kommer lika snabbt...
 
 

 

måndag 26 oktober 2015

Inga tortyrkammare...

En krönikor skriver i Expressen att hon är trött på alla föräldrar som tävlar i att hämta först från förskolan. Jag blir förvirrad när jag läser. Försöker förstå hur hon tänker och menar. Det här är gången i argumentationen:

1. Föräldrar tävlar i att hinna först att hämta barnen.
2. Alla föräldrar har inte möjlighet eller råd att hämta tidigt.
3. När man ser att andra hämtar tidigt och när man känner av stressen efter att ha skyndat sig så kommer det dåliga samvetet.
4. Hon älskar att umgås med sitt barn.
5. Hon måste jobba.
6. Barnet älskar sin förskola.
7. Förskolan är ingen tortyrkammare. Varför skyndar sig föräldrarna att hämta barnen därifrån då?
8. Kvalitetstid är viktigare än kvantitetstid.
9. Hon är en förlorare i hämta-tidigt-tävlingen men ska gå hem och umgås med sitt barn de timmar de har kvar av dagen - för det är han värd.

Jag förstår inte så mycket mer. Alla har inte råd eller möjlighet att hämta sina barn tidigt. Och andra har det. Då får de som hämtar sent dåligt samvete. Fast egentligen behöver de inte ha det eftersom barnen älskar förskolan och har så mycket skoj där. Och det är ju inga tortyrkammare faktiskt. Så barnen kan vara där väldigt länge utan att må dåligt på något sätt. Fast man vill ju vara tillsammans med sitt barn förstås. Men man måste ju jobba. Och så är det ju bättre med kvalitetstid än kvantitetstid. Så allt är egentligen bra som det är.

Fast det är ju jobbigt att andra väljer eller kan göra annorlunda förstås. Det är inte förskolans fel eller familjepolitikens fel att de som hämtar sent får dåligt samvete. Felet är att det finns föräldrar som hämtar tidigt. Det är deras fel. För egentligen vill alla jobba heltid. Eller de måste. Eller hur det nu är. Egentligen kanske det vore bäst om barnen hade en lagstadgad tid när de måste vara på dagis. 7-18. Fast de barn som börjar redan 6? Hur blir det med deras föräldrar? Tänk om de får dåligt samvete? Det är inte bra. Det blir synd om dem. Kanske 6-18 då? Eller veckodagis? Då blir det ju lugnare för barnen också. De slipper frakten hit och dit. Och föräldrarna hinner fixa vardagspusslet med tvätt och handling och så där och kan riktigt umgås med sina barn på helgen. Det är kvalitet det. Vad barnen tycker är det väl ingen som bryr sig om. Det vet ju alla att barn ääälskar förskolan. De skuttar in och har så roligt med sina kompisar. Och tänk så skönt när alla föräldrar kan slippa dåligt samvete. Den dagen när alla gör likadant.

Tänk jag önskar att någon, någon gång såg situationen lite mer utifrån, ovanifrån. Tittade på problemen och fenomenen lite på avstånd. Barn är på förskolan hela dagarna. Vissa mer, andra mindre. Vissa föräldrar tycker om att lämna sina barn till förskolan. Andra inte. Vissa barn kanske ääälskar att vara där och leka en massa skojiga lekar. Andra inte. Hur vi än tycker så är det som det är. Barn ska vara på förskolan. Föräldrar ska jobba. Vi har "frihet" att pussla och trixa. Men frihet att välja har vi inte. Bara om vi är rika och kan leva på en lön. Eller är villiga att leva fattigt. Staten visar hur vi ska välja. De betalar nästan hela förskoleplatserna (12 000 eller nåt sånt i månaden per barn) men ger ingen kompensation till de som helst slipper och tar hand om fostran själv. Vi har fått riktlinjerna. Det är bara att följa. Så ha inte dåligt samvete. Tänk inte på det. Så blir det bra. Det är nog bra när allt kommer omkring. Vi säger så.

Skogspromenad, minnespromenad...

I lördags gav vi oss ut på en långpromenad. Vi åkte ett par mil till ett ställe där stora delar av min släkt kommer ifrån. Jag har roat mig med att på nätet försökt få reda på så mycket som möjligt om mina förfäder...bara sånt som man lätt kan få reda på, inget avancerat sök alltså...men jag kan konstatera att en del av min släkt kommer från det här stället. Det visste jag ju för min mormor och hennes pappa bodde här i området...men det verkar som om de höll till här länge...rörde sig i små cirklar och syskon och barn blev kvar. I vartenda torp och hus här vet min mamma om vem som har bott och ofta är det vår släkt.
 
I alla fall...vi gick längs en skogsväg och på den vägen finns två torp. Det ena bodde min mammas moster i och i det andra hennes mormor och morfar och alla deras 8 barn samt mormorns mamma. Vi gick den väg mamma och hennes familj cyklade för att komma till sina släktingar. Den väg där min mamma och hennes kusin lekte som barn...Bara en grusväg men det känns ändå märkvärdigt för mig. Svårt att förklara men det känns som om en bit av mig hör hemma här...men det är väl berättelserna kanske. Eller så finns hela kitet i mitt dna. Ibland tror jag det. Pusselbitar som faller på plats. Förklarar vad jag känner och hur jag är.
 Torpen är gamla. De byggdes för skogstorpare och deras familjer. Som bodde här och jobbade som skogshuggare. De hade några kor, en gris och höns. Några hade häst som jobbade i skogen tillsammans med skogshuggaren. De odlade potatis och annat de behövde. Mammorna jobbade hemma. De hade ofta många barn.
Förr pågick livet här. Människor som rörde sig fram och tillbaka. Ljud av hugg i skogarna. Milor som sköttes på höstarna. Djur som betade på ängarna - som inte finns kvar längre - och i skogarna. Barn som gick fram och tillbaka till skolan. Människor som besökte varandra. Gick till affären några kilometer bort...Allt detta är borta. Torpen är sommarstugor. Kringbyggnaderna förfaller. Det krävs nog för mycket pengar och jobb att hålla dem i skick. Det är järnslår framför fönster och dörrar och kamerabevakning. Förr...ingen som låste, ingen som var rädd, barn som rörde sig fritt i mörker, i skogen och vid vatten...
   
 Man ser spår efter det som varit. Rester av vägar och uppfarter in till husen. Gamla bärbuskar och äppelträd, jordkällare och stora slaggstensblock....Murar överallt...stenar som röjts undan och lagt till murar...mossbevuxna och vackra. Så mycket arbete...Förr fanns både staket och stora fina grindar bakom murarna.
 Det var en fin promenad. Vi njöt av den vackra naturen och höstfärgerna och höstluften. Jag tyckte det var roligt att höra mer om gamla tider. Det var roligt att vara tillsammans också...ute i det fria, på vandring. Och så varmt kaffe och varm choklad, bullar och nybakt sockerkaka på slutet...En på alla sätt fin lördag...

onsdag 21 oktober 2015

Lite fiskpinnar har ingen dött av

I bland poppar det upp artiklar och krönikor om hur trötta mammorna är. De är så trötta, så trötta...Och sen som ett brev på posten kommer artiklarna som berättar att det faktiskt är mammornas eget fel. De är jagsvaga. Kan inte stå emot samhällets tryck. De måste vara som alla andra. De känner pressen. De måste springa maraton, vara smala, servera ekologiska långkok, ha massa fritidsaktiveter för barnen, lära sig japansk presentinslagning (! jag har aldrig träffat någon som kan men...kanske kul? Ska kolla upp tror jag!), vara perfekta fruar och älskarinnor och jättebra mammor och ha superfina hem och så vidare och så vidare. Om bara mammorna taggade ner och slängde fram några fiskpinnar, satte ungarna framför netflix, tände en cigg och satte sig under fläkten...så skulle de må så mycket bättre.

Tja, jag vet inte...Det är klart att man alltid måste prioritera. Man kan inte göra allt. Om man inte hinner med allt man vill göra så får man strunta i något. Svårare än så är det ju inte. Fast...det är ju inte så kul om livet bara blir - lämna, jobba, hämta, slänga i ungarna några fiskpinnar och sitta och röka under fläkten för att orka. Kanske har människor och mammor lite mer krav på livet? Kanske ska det vara lite roligt för egen del också? Kanske vill man bry sig om sina barn lite? Kanske tycker man att det känns viktigt att barnen får bra mat? Kanske känner man sig piggare om man rör lite på sig? De flesta människor i arbetsför ålder kommer ju inte utanför dörren på dagtid. Kanske vill man ha det lite städat hemma. Det blir så mycket trivsammare då. Kanske till och med lite japansk presentinslagning livar upp det? Skämt å sido...jag tror att det är väldigt svårt att hinna med förvärvsarbete, barn, hem som det är utan presentinslagningen. Och jag tror att det redan nu är ganska vanligt att gena i kurvorna - Linas matkasse, mamma Scans köttbullar, lite skit i hörnen, tv som barnvakt, alldeles för sena kvällar för barnen för vem ska orka lägga dem...

Hur gör man då? Om man redan nu har slutat springa maraton eller organisera raw food-kalas? Eller aldrig börjat? Om man redan nu låter barnen leva på fiskpinnar och annan färdigmat? Vad skalar man bort då? Kanske ska man vända på det. Vi är ju mest vaken tid på jobben. Kanske är det där vi ska börja prioritera? Vad är det som säger att restaurangkunderna prompt måste ha så himla avancerad mat. Fiskpinnar har väl ingen dött av? Och den trötta lokalvårdaren behöver väl inte vara så noga. Lite skit i hörnen har väl ingen dött av? På förskolan...man kan väl bara bänka ungarna framför netflix och så sätter sig pedagogerna under fläkten och röker lite. Ungarna kan få big pack-glass på papptallrik. Det är inget någon mår dåligt av. Posten? Asså, vem dör om posten kommer några timmar senare, eller dan därpå? Ja, det finns säkert mängder av jobb där man kan ta igen sig lite så man orkar med livet.

Men så kan man ju inte säga. I yrkeslivet - där måste man sköta sig. Annars får man ingen lön. Annars klagar någon. Hemma däremot - där är det inte så noga. Det är ju bara de egna ungarna, det egna hemmet, den egna hälsan som blir lidande...Ingen bryr sig väl om det. Utom mamman då kanske.



tisdag 20 oktober 2015

Hundar och dagis

Jag läser om hundar och hunddagis. Det handlar om vad man ska tänka på när man ska sätta sin hund i hunddagis. Det står lite allt möjligt. Att man ska vara noga när man väljer och ta reda på vilken ideologi dagispersonalen har. Att man ska ta reda på vilken utbildning de har. Om det är harmoniskt på dagiset. Och lite mer. Man råder hundägaren att ensamhetsträna hunden även om den ska gå på dagis. För hunden kan tycka att det är jobbigt att vara ifrån sin ägare även om det finns andra människor hos den. Så den kanske måste klara av att vara ensam, fast på dagis.

Ett råd upprepas både först och sist. Det är det viktigaste rådet.

Köp inte hund om det enda alternativet till dagpassning är hunddagis! En del hundar fungerar inte på dagis och en del trivs inte heller.

och

Ha alltid ett alternativ om det visar sig att hunddagis inte fungerar!

När det gäller människobarn kan man också få råd om hur man skolar in. Råden är liknande. Man ska besöka olika förskolor för att få en känsla av hur stämningen är. Man ska också ta det lugnt med inskolningen. Det kan ta längre tid än man trott.

Men här finns inga reservplaner. Här är det separation som gäller. Vid avskeden ska man vara tydlig och inte smyga iväg. Och det är bra att ha korta dagar i början. Inte mer än 6 timmar om dagen.

Man kan också läsa att det är viktigt att föräldern är positiv och pratar väl om förskolan. Det smittar av sig på barnet. Jag antar att det här gäller riktigt små barn också. 1-åringarna, 2-åringarna och 3-åringarna. Men har de verkligen intellektuell kapacitet att begripa det här? Att förskolan är något roligt eftersom föräldern tydligen tycker att det är toppen? Det här rådet ger man inte till hundägare. Men hundar är också mottagliga för röstlägen och läser lätt av sin ägares humör och önskningar.

Nyckeln till en bra inskolning är att vara konsekvent och visar trygghet.

Man skriver att barn är olika. Vissa är inskolade efter ett par dagar. Andra barn tar det längre tid för och föräldern rekommenderas att ta ledigt en tredje vecka från jobbet ifall inskolningen tar längre tid än väntat.

Det jobbiga verkar vara avskedet. Här ges en del råd. Föräldrainstinkten är ofta att stanna längre och trösta. Men experter menar att det är bättre med ett kort avsked. Man ska säga "hej då" med ett leende och sedan lämna över barnet till personalen och visa att förskolan är en trygg miljö. För vissa barn kommer en reaktion ett tag efter inskolningen när de inser att de ska vara på förskolan varje dag. De kan sakna sina föräldrar väldigt mycket under dagarna. Och de kan bli mycket trötta av den stora omställning det är att vara på förskolan hela dagarna.

Jag blir beklämd. Så långt har det alltså gått att man tycker att en hund kräver mer hänsyn och omtanke än ett människobarn. En hund kräver en reservplan men ett människobarn kräver tydlighet och ett glatt leende. Vad än barnet känner så ska det lösas med att föräldern har rätt attityd. Då lär sig barnet acceptera sakernas tillstånd. Trots att de kan sakna sina föräldrar väldigt mycket under dagarna. Här finns inga reservplaner.


Ännu mer förskola?

Det har varit mycket om förskolan i medierna på sistone.

I Stockholm vill man göra förskolan ännu bättre än vad den redan är. S ska satsa 372 miljoner mer på förskolan. För förskolan är ju den allra viktigaste starten man kan ge barnen i samhället. Hela livet har barnen nytta av att delta i den pedagogiska verksamheten. Om man jämför med andra länder ska vi vara stolta över vår förskolan. Den är ingen katastrof alls utan tvärtom säger Wanngård, finansborgarrådet. Det gäller att få in fler barn i förskolan och det gäller att de som går lite får längre dagar. Barn i ytterområdena går kortare tid än de som bor i stan. Och det är synd för barnen i ytterområdena behöver förskolan mer än andra. De behöver det både för språket och för inlärningsprocesserna. Och de där barnen som får syskon. Dem är det också synd om. De får bara gå 30 timmar i veckan. Men allt detta ska bli bättre. ALLA BARN SKA FÅ RÄTT ATT GÅ HELTID I FÖRSKOLAN. Barnen blir nämligen duktigare i skolan ju mer de går i förskolan.

Moderaterna är inte sämre de. De vill införa allmän förskola från 2 år. Alltså att föräldrarna ska få lämna sina barn 15 timmar i veckan avgiftsfritt redan från 2 år istället för som nu, 3 år. Det kommer att kosta 1 miljard kronor. Jag läser att Anna Kinberg Batra vill att Moderaterna ska vara förskolepartiet. Reinfeldt pratade om nattdagis men öppnade aldrig den dyra reformen men nu vill alltså Kinberg Batra gå vidare med allmän förskola från 2 år.

Detta är den sanning som politikerna levererar. Förskolan är fantastisk. Bara barnen får mer tillgång till den... och bara det blir billigare för föräldrarna...så blir det ännu bättre.

Fast det finns andra sanningar också.

I ett radioinslag pratar man om förskolorna i norra Stockholm. Barngrupperna är stora där. Personalen är ofta sjuk och det är svårt att få vikarier. Vikarierna som kommer är bra men barnen känner ju inte dem.  En mamma berättar att hon lämnat sitt barn en morgon när det var 10 barn som skulle äta frukost och det bara fanns en personal. En pedagog säger att på morgnarna är  det 26 barn och 2 vuxna och frukost ska kunna serveras. Personalen har börjat jobba över för att inte barnen ska bli alltför lidande. Hon säger att gränsen är nådd.

Jag läser att i Göteborg är det kris i förskolan. Det finns inte vikarier. 7 av 10 förskolor har brist på vikarier. I ett område har föräldrarna uppmanats att hålla sina barn hemma. En förskollärare skriver en insändare och uppmanar att ta krisen i förskolan på allvar. Personalens sjukskrivningar ökar. LR menar att man måste satsa på förskolan - grundbemanningen måste öka, barngrupperna måste bli lagom stora och man måste bygga bort kön i stället för att förtäta.

Jag läser att en 4-åring har rymt från sin förskola. Han var borta en timme och personalen märkte inte ens av det. Pojken gick hem och tog sin trehjuling och cyklade mot affären. Han korsade flera trafikerade vägar på vägen dit.

Jag läser om ett barn som blivit bitet 9 gånger i ryggen under vilan.

Jag läser om en 1-åring som fått en allergisk chock på förskolan. Personalen verkade inte fatta det utan hade bara tagit på honom hans overall och tänkt lägga honom för att sova i en vagn. Mamman kom som tur var och körde honom till akuten.

Jag läser om en pappa som anmält till Skolinspektionen att hans son haft bitmärken upprepade gånger när han kommit hem från förskolan. Personalen hade lovat att uppmärksamma problemet men inget hade hänt.

Jag läser att snittstorleken på barngrupperna i Uppsala är 19 barn.

Jag läser om sexuella övergrepp på barn i förskolan.

Jag läser att allt fler kvinnor blir sjuka av sitt arbete. På två år har antalet anmälningar dubblats. Kvinnor inom vård, omsorg och utbildning är värst utsatta.

Ja, vad ska man säga...bilden är skev...Förskolan är viktig, fantastisk på alla sätt. Sätter man bara in barnen i förskolan så tidigt som möjligt och så långa dagar som möjligt då blir allt bra. Det är politikernas bild. Verkligenheten verkar se ut på ett annat sätt. Förskollärarna har börjat prata om hur de och barnen har det. Men det kvittar vad som kommer fram. Politikerna är tysta. De levererar sina floskler. De fortsätter att gå framåt. Mot målet.






måndag 19 oktober 2015

Helgen som gått...

...var trevlig och vilsam. Vi har promenerat, firat far i huset, spelat massa piano och fiol, tittat på tv, läst om stormaktstiden och intresserat oss för flaggor.
 
Jag gjorde två tårtor. En prinsesstårta och en kladdkaka med dajmgrädde. Prinsesstårtan blev jättebra. Receptet kommer från Landgång. Och kladdkakan vet jag inte var den kommer ifrån. Men man gör bara en kladdkakebotten fast med mörk choklad (200 g) som får smälta i 200 g smör. Och så vispar man 4 ägg tillsammans med 2,5 dl socker. Och så i med 2,5 dl mjöl och 1 msk vaniljsocker. Blanda och ner i en springform och in i ugnen, 200 grader, i 15 minuter. Sedan vispar man 2,5 dl grädde och har i 1 msk florsocker och 2,5 msk kakao blandar och så ner med en krossad dubbeldajm. Man breder sedan ut grädden på tårtbotten och häller över mer krossad dajm.
Vi tjuvstartade lite med halloween och tog fram vår skelettpirat. 4,5-åringen var fascinerad och intresserad. Den var lite läskig men mest jättespännande!
Jag läser i stort sett varje kväll för de tre minsta barnen. Vi läser lite allt möjligt- det är ju olika åldrar på barnen. Minstingen tycker om folksagor och Alfons Åberg och de stora vill höra Maze Runner. Vi är halvvägs i den första delen och den är faktiskt riktigt spännande. Och så tycker jag att det är roligt att läsa faktaböcker. Nu har vi snöat in på historia. Stormaktstiden har vi ägnat oss åt ett tag nu. Fredag kväll och lördag kväll brukar jag inte läsa utan då tittar vi på tv istället men barnen bad mig läsa innan tv:n! Det är kul när de verkligen gillar något och vill höra mer!
 Minstingen gillar flaggor just nu! Jag ritade blyertsflaggor och sen hjälptes vi åt att färglägga. Han vet ju inte vad det innebär att det finns olika länder men han tycker att själva flaggorna är fina och intressanta.
 Några promenader hann vi stoppa in mellan allt det andra. Korta promenader runt en av "våra" skogar. Det är så vackert ute nu...gult och guldigt och brunt och friskt med den där lätta tonen av förruttnelse som är märkligt upplivande.
Ett stopp i en lekpark med linbana blev det också. Det är alltid så roligt att susa fram...De minsta bröderna skojade och åkte tillsammans. Det är så roligt att se dem och deras vänskap. De hänger ihop i vått och torrt och pratar och skrattar och är så bra vänner fastän att det skiljer nästan 5 år på dem. Det trodde jag inte...utan oroade mig lite hur det skulle bli för minstingen när han inte hade någon nära storebror som alla de andra barnen i familjen. Men det hade jag alltså inte behövt göra för deras vänskap är så stark och fin.
 En koja fanns i skogen och den fortsatte barnen att bygga på. Hit vill de gå igen någon dag så det får vi väl göra...
Nu är det måndag igen och skolveckan är i full gång. Men alla är lite piggare av att veta att det bara är 5 skoldagar kvar innan lovet börjar! Det ska bli härligt!
 

torsdag 15 oktober 2015

Vänj dig vid en ny nivå

Ett nytt nummer av Amelia låg i brevlådan igår! Jag har inte riktigt tid och lust att läsa tidningar egentligen men tog en prenumeration för att få två påslakan med tillhörande kuddar! Jag fick alltså 6 tidningar och två par påslakan för 199 kr! Det tyckte jag var bra. Amelia blev liggande igår men idag, efter lunchen till efter-maten-kaffet rev jag upp plasten och började bläddra. Det är det vanliga - kläder och personer och reklam. Och så kommer en avdelning som handlar om livsstil och stress. Det handlar om kvinnor och deras...våra...livsvillkor. Hur vi ska göra för att må bättre. Det handlar om jämställdhet och löner och äktenskap. Massor av tips levereras. Här är ett:

Vänj dig vid en ny nivå
När du just fått ett nytt krävande jobb kanske du inte kan ha det lika fint hemma som du hade när du var singel och utan barn. Det går at vänja sig vid nya nivåer på saker, för att få mer tid för återhämtning. Prova att ha det lite stökigare ett tag, att inte bry dig om skobergen i hallen och inte ta reda på disken direkt. Snart känns det normalt.

Mmm, singel...utan barn...nytt krävande jobb...Finns det inte ett glapp däremellan? Mellan singellivet och det krävande jobbet. Det vanliga livet med ett vanligt jobb fast med barn. Hur funkar det då? Man kanske inte har lika fint som när man var singel och utan barn då? Eller är det bara det krävande jobbet som ställer till det? Inte övergången från singellivet till barnalivet? Jo, det gör det nog. Det är nog inte bara folk med krävande jobb som har det tufft att sköta hemmet. Jag har svårt att sköta hemmet fast jag är hemmafru. Jag har så många barn att det är ett heltidsjobb i sig att sköta om familjen och hemmet. Med ett jobb skulle jag nog gå under tror jag. Men om man har två eller tre barn då...och ett jobb? Är det lagom? Eller är det jobbigt också? Ska man vänja sig vid en ny nivå då också? Hur länge? Vänjer man sig och blir bättre på att jobba hårdare efter hand? Sen är det så märkligt det där med var nivån ska sänkas. Det är ju inte på jobbet. Det är ju hemma. Förstås. För hemarbetet är ju inte riktigt det riktiga arbetet. Det pågår på jobben, för där får man ju betalt. Där förväntar sig någon att man utför det arbete man får betalt för. Hemma...ja, det är ju bara det egna det gäller... inget viktigt direkt. Där kan man vänja sig vid en ny nivå. Det känns snart normalt. Fast jag tänker att kanske borde det vara mer sunt att strunta i det som är utanför...man kanske skulle vänja sig vid en ny nivå på jobbet för att klara av att sköta om sitt eget...det riktigt riktiga livet...

onsdag 14 oktober 2015

Förskolan som barnvakt

Jag läser en artikel som handlar om att en förskola erbjuder barnen tre dagars vistelse fastän att föräldrarna är lediga. Det kan handla om att en förälder vill jaga eller åka till Ullared för att shoppa. Och då kan föräldrarna alltså få gratis barnvakt. Vad ska man tycka om det? Det låter ju rätt galet. Att förskolan som i princip är gratis ska användas för att föräldrarna ska ut och roa sig. Ska verkligen skattepengar gå till sånt? Instinktivt tänker jag nej. Så ska det förstås inte vara. Fast sen tänker jag lite till. Nja, det är väl inte så konstigt egentligen. Föräldrar ska jobba. Barn ska vara på förskolan. Barn har till och med rätt att vara på förskolan. Så är det sagt. Det är så politiker vill ha det. Det har blivit en naturlag. Och i takt med att alltfler föräldrar jobbar mer och allt fler barn går på förskolan...börjar allt tidigare och går allt längre dagar så har samhället runtomkring förändrats. Det ena leder till det andra. Alla mammor är på jobben. Det blir tomt i husen. Ingen där. Alla barn är på dagis. Alla mammor och pappor på sina jobb. Och alla mormödrar och farmödrar också förstås. Det finns ingen hemma. Inga barnvakter finns att tillgå. Det är du själv och dagis som finns. Så jag tycker inte att det är så konstigt att dagis får ta en större roll. Föräldrar har alltid behövt stöd och uppbackning för att klara av sitt föräldraskap. Och nu finns det inte så mycket annat stöd än dagis. Civilsamhället är nedmonterat. Staten har sänt ut sina signaler - det är vi som sköter om allt. Och då får de nog göra det också. Visst är det fel. Men felet är bara ett ytfel. Det är djupt under ytan grundfelet ligger. Och det är det som måste diskuteras. Föräldrar borde ha rätt och faktiskt förväntas att ta hand om sina barn. Om de inte vill eller kan det så måste det vara på deras initiativ det sker. Inte tvärtom, som det är nu. Men det spelar ingen större roll. Politikerna är tysta. Detta är ett icke-problem för dem. Konsekvenserna av det system de skapat är inte deras problem. Det är någon annans.

tisdag 13 oktober 2015

Mobbing

Jag läser en artikel om mobbing. Forskning har tydligen visat att barn utvecklar mobbningsbeteende redan vid 3-årsåldern. Det är också sannolikt att mobbningsbeteendet fortsätter i vuxen ålder. De som blir utsatta för mobbing kan få permanenta skador och de påminner om de skador tortyrdrabbade offer visar.

Jag tänker att det är allvarligt. På riktigt. Att mobbing är hemskt. Ännu hemskare än jag tänkt förut.

Sen tänker jag att det är otäckt att tänka på att mobbingbeteende utvecklas så tidigt hos barnen. Att barn har det i sig. Att den starkare sätter sig på och trycker ner den svagare. Och så tänker jag vidare att det kanske inte är så lyckat att ha små barn i stora barngrupper många timmar varje dag. Kanske utvecklas det här beteendet ännu lättare när barnen är i just den här situationen jämfört med när de är med sin familjeflock och förmodligen får mer vuxenkontakt. Kanske är det ändå bra om barn tas om hand av vuxna och inte av andra barn.

Men inte vet jag. Jag är ingen forskare. Och det är nog inte någon har lust att diskutera det här på riktigt. Det är förmodligen lugnare att prata om att sätta in fler pedagoger, ha nolltolerans, att förskolan ska jobba med empati och så där. Och att det kanske helt enkelt är så att de här mobbingsartiklarna dyker upp med jämna mellanrum när det råkar vara modernt att prata om
mobbing. Och när det är över kan vi sluta tänka på det tills nästa gång.

Men jag funderar...det kanske ändå finns någon slags orsak till att vi får våra barn ett och ett och att barnen innan dagis kom till var beroende ganska många år av sina mammor och pappor för att överleva. För det är ju först nu alla barn kan vara separerade från sina föräldrar på heltid från ett års ålder. Det har väl aldrig hänt i så stor skala som under de senaste årtiondena. Men politikerna som bestämt att det ska vara på det här sättet är inte intresserade av att fundera på hur utfallet blir av det här experimentet. De nöjer sig med att upprätthålla och fördjupa systemet. Problemen som eventuellt följer med systemet blir någon annans.





 

måndag 12 oktober 2015

Hösthelg

Helgen har kommit och gått. En helt vanlig vardagshelg blev det och det kändes bra. Vi startade lite festligt med en konsert på fredagskvällen. Två av barnen var med och spelade fiol. Det var en riktigt fin show med teater, dans, sång och musik.  
Sen blev det mest vardagssysslor. Läxor och musikträning, promenader, trädgårdsarbete och matlagning. Vi spelade sällskapsspel och tittade på tv också.
 
Den allra sista rosen hann slå ut innan frosten kom. Den doftar sommar...
 Alla pelargoner och fuchsior fick flytta in i förrådet för vinterförvaring. Skönt att ha det gjort för i morse var det faktiskt frost i gräset.
 Några av oss tog en promenad ut på "landet" en liten bit från där vi bor. Tjurarna gick kvar på gärdena vid "vår" fågelsjö. Barnen tittade och försökte få dem att komma och äta lite färskt gräs men de bara glodde och tuggade vidare på sitt hö! Men fina var de. Det äldre barnet blev lite beklämd över att vi äter kor. Men samtidigt är det ju gott tyckte han. 4-åringen studsade - "är det inte förbjudet att äta djur!?" Fast när han funderade lite till tyckte han ju också att köttbullar och sånt är rätt gott.
 Men nu är det måndag igen. De riktiga vardagssysslorna är igång. Tvätten och dammsugningen och matlagningen. Och så har vi spelat spel, jag och 4-åringen. Han gillar memory mycket nu. Och så ska vi på utvecklingssamtal och skjutsa barn till karate och åka på musikundervisning...
 

 

torsdag 8 oktober 2015

Som man frågar får man svar...tankar om skolmat

Skolmat är ett kapitel för sig. Jag är en sån där människa som aldrig har gillat skolmat. Bara lukten från en skolmatsal får det att vända sig i mig. Det luktar inte gott. Det luktar...kantin. Mina barn är väl lite likadana...de är inte överförtjusta i skolmaten. Vissa maträtter går väl an men gott är det väl inte. Mer ok i så fall.

I januari gjordes en undersökning om skolmaten här där jag bor. Bara 32 % var nöjda eller ganska nöjda med skolmaten. Det var ju lite bekymmersamt. Men nu har man gjort om undersökningen - inte enkäter som förra gången utan intervjuer. Och nu, nu blev svaret ett annat! Nu var 94 % mycket nöjda eller ganska nöjda med skolmaten! Tänk vad bra! Utan att ändra på maten eller nåt! Bara att sätta sig med eleverna och ställa frågorna live. Ett av barnen här hemma som hörde när jag läste högt ur artikeln sa: "Det beror väl på att barnen inte vågar säga något annat när en vuxen sitter där och glor." Och så tänkte jag också faktiskt.

Men tänk vad smidigt. Det är inte själva maten som är grejen. Det är frågandet. Fråga rätt frågor på rätt sätt så får man de svar man vill ha! Smidigt! Men maten...den blev nog inte bättre.

En myndighet för jämställdhet

Läser att man vill inrätta en myndighet för jämställdhet, Jämställdhetsmyndigheten, för att styra upp arbetet för en jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet samt jämn fördelning av hemarbetet. Arbetet med hälsa och utbildning ska intensifieras.

Vi är nämligen inte så jämställda som vi tror här i Sverige. Vi är internationellt sett duktiga men ligger efter i en del bitar. Kvinnor tjänar fortfarande 6 % mindre än män och kvinnor har mindre makt än män.

Hur gör man då? Hur får man kvinnor att bli mer som männen? Och om genomsnittskvinnan blir som genomsnittsmannen har vi då uppnått jämställdhet? Kvinnan som tjänar dåligt då? Mannen som tjänar dåligt? Kvinnan som har lite makt? Mannen som har lite makt? Tar de ut varandra och så blir det rättvist? Att om bara en kvinna med lite makt och lite pengar har sin manliga motsvarighet då blir det bra? Ska inte alla ha det lika bra? Ska inte alla ha lika mycket makt och lika mycket pengar? Men det vet vi ju alla att det inte är möjligt. Aldrig någonsin. Det kommer alltid finnas någon som har mer pengar och mer makt. Så för vissa människor kommer det alltid att vara orättvist.

Hur som helst verkar vi medborgare vara lite obstinata. Kvinnorna har svårt att ta skeden i vacker hand. De lämnar inte ifrån sig hälften av föräldradagarna och de kämpar inte tillräckligt för att bli riksdagsledamöter. Hur får man oss att ta reson? Hur ska myndigheten bära sig åt. Ett sätt är väl att lagstifta. Lagstadgad heltid för alla. Hälften av föräldraförsäkringen rakt av. Kvotering av yrken - ALLA yrken. Och kanske kvarterspoliser kan vara en lösning. Någon som går runt och håller koll på hur det går till med dammsugningen, disken och gräsklippningen. Så att det verkligen går rätt till. För då kanske vi kommer i mål. Snart...

En ledig dag mitt i veckan

Igår var det studiedag för barnen! Härligt med en ledig dag mitt i veckan! Vi sov ut och latade oss med tv och tv-spel och tidningsläsning en stund efter frukost. De två stora barnen sov hos sina flickvänner så de var inte hemma. Sedan passade vi på att göra läxor (skolans och egna) en stund. Jag förhörde på multiplikationstabell och stavning och modala hjälpverb och perfekt i tyskan.
Sen bestämde vi att vi skulle strunta i att laga lunch och istället cykla till Burger King. Vi frågade barnens mormor och morfar om de ville följa med och det ville de. Det var mysigt. Roligt med en liten cykeltur och gott att äta hamburgare till lunch för omväxlings skull. Det var fler som hade fått den idén för det var både flera skolkamrater och några lärare från barnens skolor som var där och åt! De två största cyklade hem efter maten. De ville passa på att spela spel på sin lediga dag. Vi andra gjorde lite småärenden i de affärer som finns i området. Jag köpte en potatispress och ett par fotoramar och barnen hittade träsvärd som egentligen var linjaler för bara 10 kr styck!
 
När vi var klara cyklade vi hem och drack lite eftermiddagskaffe och latade oss lite mer. På kvällen blev det lite mer hektiskt. Det var fiolorkesterövning och karateträning och hämtningar på musikskolan och körskolan där den äldste varit på teorilektion. Kvällsmaten fick serveras i tre omgångar för att det skulle fungera. Vid 21 lägrade sig lugnet igen och jag och maken kunde se på nyheterna tillsammans och prata lite.
 
Känner mig lite extra glad över att vara hemmafru en sån här dag. Det är praktiskt och bra att finnas hemma när barnen är lediga på arbetstid. Det är också roligt att kunna dela en ledig dag med dem. Och det är skönt att vara någorlunda utvilad och pigg och förberedd när kvällsjobbet drar igång.
 


onsdag 7 oktober 2015

Höst i trädgården!

Hösten är här! Det känns lite både och...Lite kallt och besvärligt...och så tänker jag på att nu går vi in i det där mörkret och kylan...som en tunnel som man ska igenom till ljus och värme igen. Men det är ju skönt också på sitt sätt. Härliga färger, hög och krispig luft, tända ljus på kvällen...Och trädgården ger fortfarande glädje. Vi förbereder oss för vintern. Vi har beskurit alla äppelträd. Tagit det värsta ogräset. Kanthuggit kring buskar och rabatter. Tagit upp potatisen. Löven har börjat dala ner så snart börjar lövräfsandets tid. Det är mysigt att vara ute och greja tycker jag. Skönt att ha en trädgård så man har anledning att vara ute och göra något.

Det är fortfarande fint i rabatterna...de sista blommorna lyser här och där. Det blir en särskild njutning att titta när man vet att det snart är slut, att det är den sista höstvädden...

 
...de sista malvorna...
...och den sista rosen...
Silveraxen finns det däremot många av och fler kommer att slå ut. 
Echinaceor finns det en del men de börjar bli lite ankomna. Fast vackra ändå tycker jag.

 

tisdag 6 oktober 2015

Bråk!

Jag pinar ju mina stackars barn med lite extra matte emellanåt...närå, de tycker faktiskt att det är rätt kul. Jag och 11-åringen har kommit fram till avsnittet om bråk i vår gamla 50-talsbok. Vi har hållit på i ett par veckor - ett par, tre gånger i veckan har vi jobbat med det - och detta är faktiskt kul. Särskilt kul tycker sonen att det är när det släpper och han upptäckte att han fattade hur det hängde i hop. Jag tycker att bråkavsnittet var rätt finurligt upplagt förr i tiden och tänkte visa hur det ser ut.
 
Det börjar helt lätt med att visa praktiskt vad bråk är.
Det här är ju lätt. 9-åringen som satt med förstod ju också utan problem och 4,5-åringen fattade också att man kan dela saker och det är lika mycket hur man än delar. Bara antalet delar som skiljer.
Sen förklaras lite mer om hur det hänger i hop. Att man kan dela i olika stora delar. Det hela är alltid ett helt men antalet delar kan skilja. Och att om det är en hel så är det lika mycket ovanför bråkstrecket som under.
 Sen tränar man på att jobba med blandade tal - både hela och bråk.
 Och sen är det dags för att visa hur man gör när man förlänger och förkortar bråk. Det var lite krångligt först men det gick fort att fatta. Det man gör ovanför bråkstrecket får man göra under också - för jämviktens skull.
 Nästa steg är att lära sig addera bråk. Att förstå att nämnaren inte ändrar sig utan bara täljaren. Detta var inga problem alls.
 Men sen skulle man subtrahera bråk och då blev det lite klurigare. I början var det lätt men sen krånglade det till sig rejält. Det här fick vi återkomma till flera gånger och vi klippte ut bitar i papper för att visualisera vad det egentligen var frågan om. Sonen var lite desperat ett tag och tyckte hjärnan nästan kokade över men så släppte det. Och det var en glädje! Det var plötsligt roligt att räkna - när man förstod hur det skulle gå till.
 Nästa gång ska vi sätta fart med multiplikation av bråk...
 ...och sen kommer division.
Förr verkade man jobba mer intensivt med varje område och lite mer ett område i taget. Är det bråk man håller på med så är det...och man tar så mycket som möjligt som hör hit på en gång. Lätt först och svårare sen. Jag tror att det är bra. Jag tror att eleven får en djupare förståelse om den får brottas med vad det egentligen innebär med bråk. 

måndag 5 oktober 2015

Mer tid för kunskap

Förskoleklassen ska bli obligatorisk. En utredning beskriver de två alternativen som finns.

1. Förskoleklassen förblir en egen skolform men blir obligatorisk.

2. Förskoleklassen blir klass 1 och blir alltså också obligatorisk.

I båda fallen kvarstår förskoleklassens syfte, uppdrag och innehåll. Lärare och förskollärare ska i fortsättningen också få undervisa i obligatorisk förskoleklass respektive sexårsklass. Hur det än blir så inträder skolplikten vid sex års ålder.

Redan i dag går nästan precis alla 6-åringar i förskoleklassen. Endast 1,8 procent av sexåringarna är inte inskrivna i någon verksamhet alls. Det är ca 2000 barn det är fråga om. Sedan finns det några sexåringar som i nuläget går i förskola eller pedagogisk omsorg. Totalt sett kommer ca 4 200 nya elever börja i förskoleklassen år 2018.
 Kostnaden för en förskoleklassplats ca 50 400 kr/år. Kostnaden för ett barn i förskolan är 140 260 kr/år och för ett barn i pedagogisk omsorg 120 550 kr/år. Det finns alltså lite pengar att tjäna just här! Om man får bort 6-åringarna från förskolan så blir det en aning billigare. Det är lustigt att läsa utredningen. Man vill gärna få in de där 2100 barnen som inte är inskrivna i verksamheten. Så gärna att man vill göra förskoleklassen obligatorisk. Men ändå är man lite glad över att just de barnen inte belastar skolan så väldigt mycket. Man räknar med att de barnen inte kommer att behöva fritidshemsplatser. Så det blir inte så värst mycket dyrare att putta in de här barnen i verksamheten.

Varför ska man då göra sexårsverksamheten obligatorisk?

Jo, all forskning visar att barn som tidigt vistas i stimulerande lärmiljöer, där det erbjuds tillfällen till interaktion och lek med kamrater och med kunniga och intresserade vuxna, får bättre möjligheter att utvecklas och lära sig än barn som inte har tillgång till dessa miljöer.  Ett bekymmer är dock att "undervisningen" i förskoleklassen ser olika ut på olika skolor. På vissa skolor är det mer studieförberedande än på andra. Så tydligare styrning krävs från lagstiftaren, alltså styrdokument.

Men innehållet ska alltså inte ändras.

Det är märkligt. På många sätt.

1. Det är mycket få barn som inte går i förskoleklassen. De sjuknande skolresultaten kan alltså inte bero på att barn inte går i förskoleklassen.
2. Då kan det alltså bero på att förskoleklassens innehåll inte bidrar till att höja skolresultaten.
3. Eller att förskoleklassen faktiskt egentligen inte spelar någon roll alls vad gäller framtida skolresultat.
4. Ändå vill man göra förskoleklassen obligatorisk utan att förändra innehållet.

Det allra allvarligaste och märkligaste är dock att man vill göra en lekverksamhet obligatorisk. Det finns ingenting som tyder på att barn som går i förskoleklass lyckas bättre i skolan än de som inte går. Man kan inte ens göra några sådana studier eftersom det bara är 2100 barn som inte går i förskoleklassen. Det enda man kan peka på är den där floskeln om att barn som tidigt vistas i stimulerande lärmiljöer lyckas bättre. Hur det går till och vad som är en stimulerande lärmiljö förklaras aldrig. Man vill alltså göra lek obligatorisk. Då har man tagit ett steg på en annan väg. Plötsligt är det själva leken som står i centrum. Den som ska göra barnen bättre rustade för framtiden. Om leken i förskoleklassen är så viktig att den måste vara obligatorisk - vad är det som säger att annan lek i andra "skolformer" inte också ska göras obligatorisk. Allt är redan förberett. Förskoleverksamheten ingår redan i skolsystemet. Det är bara att vänta lite och så ta nästa steg när alla är mogna för det. Och så ett till. Och så står vi där till slut med en obligatorisk förskola från? ja, ssu har ju varit inne på obligatorisk förskola från 2 år. Folkpartiet från 5 år. Vi får se. Ingen kommer att märka något. Ingen kommer att bry sig. Man jobbar bakvägen. Först förändra verkligheten och sedan lagarna. Alla barn går ju redan i förskoleklassen. Alla barn går ju redan i förskolan. Spelar roll om det finns en lag om ett obligatorium eller inte.