onsdag 21 oktober 2015

Lite fiskpinnar har ingen dött av

I bland poppar det upp artiklar och krönikor om hur trötta mammorna är. De är så trötta, så trötta...Och sen som ett brev på posten kommer artiklarna som berättar att det faktiskt är mammornas eget fel. De är jagsvaga. Kan inte stå emot samhällets tryck. De måste vara som alla andra. De känner pressen. De måste springa maraton, vara smala, servera ekologiska långkok, ha massa fritidsaktiveter för barnen, lära sig japansk presentinslagning (! jag har aldrig träffat någon som kan men...kanske kul? Ska kolla upp tror jag!), vara perfekta fruar och älskarinnor och jättebra mammor och ha superfina hem och så vidare och så vidare. Om bara mammorna taggade ner och slängde fram några fiskpinnar, satte ungarna framför netflix, tände en cigg och satte sig under fläkten...så skulle de må så mycket bättre.

Tja, jag vet inte...Det är klart att man alltid måste prioritera. Man kan inte göra allt. Om man inte hinner med allt man vill göra så får man strunta i något. Svårare än så är det ju inte. Fast...det är ju inte så kul om livet bara blir - lämna, jobba, hämta, slänga i ungarna några fiskpinnar och sitta och röka under fläkten för att orka. Kanske har människor och mammor lite mer krav på livet? Kanske ska det vara lite roligt för egen del också? Kanske vill man bry sig om sina barn lite? Kanske tycker man att det känns viktigt att barnen får bra mat? Kanske känner man sig piggare om man rör lite på sig? De flesta människor i arbetsför ålder kommer ju inte utanför dörren på dagtid. Kanske vill man ha det lite städat hemma. Det blir så mycket trivsammare då. Kanske till och med lite japansk presentinslagning livar upp det? Skämt å sido...jag tror att det är väldigt svårt att hinna med förvärvsarbete, barn, hem som det är utan presentinslagningen. Och jag tror att det redan nu är ganska vanligt att gena i kurvorna - Linas matkasse, mamma Scans köttbullar, lite skit i hörnen, tv som barnvakt, alldeles för sena kvällar för barnen för vem ska orka lägga dem...

Hur gör man då? Om man redan nu har slutat springa maraton eller organisera raw food-kalas? Eller aldrig börjat? Om man redan nu låter barnen leva på fiskpinnar och annan färdigmat? Vad skalar man bort då? Kanske ska man vända på det. Vi är ju mest vaken tid på jobben. Kanske är det där vi ska börja prioritera? Vad är det som säger att restaurangkunderna prompt måste ha så himla avancerad mat. Fiskpinnar har väl ingen dött av? Och den trötta lokalvårdaren behöver väl inte vara så noga. Lite skit i hörnen har väl ingen dött av? På förskolan...man kan väl bara bänka ungarna framför netflix och så sätter sig pedagogerna under fläkten och röker lite. Ungarna kan få big pack-glass på papptallrik. Det är inget någon mår dåligt av. Posten? Asså, vem dör om posten kommer några timmar senare, eller dan därpå? Ja, det finns säkert mängder av jobb där man kan ta igen sig lite så man orkar med livet.

Men så kan man ju inte säga. I yrkeslivet - där måste man sköta sig. Annars får man ingen lön. Annars klagar någon. Hemma däremot - där är det inte så noga. Det är ju bara de egna ungarna, det egna hemmet, den egna hälsan som blir lidande...Ingen bryr sig väl om det. Utom mamman då kanske.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar